Uppsala universitets årsskrift

This is a reproduction of a library book that was digitized
by Google as part of an ongoing effort to preserve the
information in books and make it universally accessible.

Google books

https://books.google.com

Google

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibliotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

ὁ Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke
Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa fier för
enskilt, ideellt bruk.

e Avstå från automatiska frågor
Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

ὁ Bibehålla upphovsmärket
Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

ὁ Håll dig på rätt sida om lagen
Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben
på följande länk

Yt
Ώ
al
&
9

UPPSALA UNIVERSITETS

ÅRSSKRIFT.

1908.

UPPSALA
AKADEMISKA BOKHANDELN
(C. 1. LUNDSTRÖM.)

UPPSALA UNIVERSITETS
ARSSKRIEFET
1908.

TEOLOGI.

DE SVENSKA DOMKAPITLENS
FÖRVANDLING TILL LÄRAREKAPITEL

1571-1687

ETT BIDRAG TILL
KYRKOORGANISATIONENS OCH KYRKOLAGSTIFTNINGENS HISTORIA
I SVERIGE

HJALMAR HOLMQUIST.

ADR τα ERA TEE ETERN ERE:

UPSALA 1908

Υ, BERLING,

ΠΥ Goodgle

Ua
Innehållsförteckning.

Sid.
Förord, källor och litteratur . . . rer ΕΞ:
Inledning: Prelaturkapitlens upplösning (1527— 1571) . rask Ner 4 NR 1

I. Kapitlens reorganisation som blandade prelatur-
och prästkapitel FOR 4 sväng Nr δεν sl τ δ, ἃς τὰ KE
1571 års kyrkoordning . . . . . σον». ἐπ HER ΩΣ ἐν gt δι, dv δῷ, SA
Johan II och domkapitlen . . . . . .-φ νὸν νιν 18
Kapitelprelaturerna 1593 ff. . . . dh δ Ag ἃ den 90}
Kyrkoherdar och skolmästare i kapitlet. κοινῶν, föl dr er Re 25
Stockholms stads kapitel . . . . co oc... oo. ov... 81
Domkapitlen och skolundervisningen . . . . . ... νὸν 84
II. Öfvergångstiden till lärarekepiwel {005 ΠΡ μη 86
Lagar och SER 2: Ὡς, dr ὦ 36
Praxis. . . : ål JM. db Ra ὡς, Ro οἶον ÅRA ὩΣ «ἘΣ τας: ἐθὸ δ, at SOU
Tyskt inflytande ἀν ὧν [Ὁ «ὗς, το" TE «Ὧν. τὸς τῶν Tä τῆν, ἢ κὰν, ἂν. τῆρυε ἐς DE

III. Gymnasiernas och kapitlens fulla utbildning till
lärarekapitel (1620-talet— 1687). . . . . . . εν 63
A. VWVesterås . . . ἡ fe ἊΣ τῶν ας (ἃ, ὼς 208
Kapitlet och den itvidgade katedralskolan Sh dgr re νῶν οἶς ὦ, "05
Kapitlet och gymnasiets lektorer . . . 66

Kapitlet enligt ΕἾΠΈΝ ἘΣ tenn 1628; | kapiteläm.
betena . . . ; ᾿ νιν, 74
Rudbeckii Kyrkio Stadgars: kap. XVII ἣν. son, SAGE Ὦ ἀρ da 08]
Kapitlets prästerliga karaktär; Consistorium majus . . . . 89
Consistorium Cuprimontanum. . . NR 92
Biskop Olof Laurelius och kapitlets fekoristräktion Ἐν Be ὅδ. FVO
Laurelii Forma consistorii. . . . . .. .. .o... . 99
Kapitlets utveckling till 1687. . . . . . . . . . . . 106
B. Öfriga ᾿ΕΕΡΟΙΞΕΕΡΗΕΙ ἐν τὰ ἔχεις ἦν, τὰν οἷν ἧκε 08 ἧκε τὸς τὰς feta ὙΥ]
5 Strengnäs. . . . . fork τῶν οὐ dT ov ὙΦ ἢ ἂς ἀξ “τὰν τς, OLE
Gl Linköping . .ooocoo.concn-vwo oso os so oo oo os oo vv . 124
ÅBO on τὸ dj ὡὶ δι ἦν Hr es SR τὰς δ φξτυς Söt ön ἐν ΠΥ 5}
: καὶ SKA: ὦ ὁ πρῶ 2. οἷς Ὁ Τ ΤΩΣ vf μῶν ας. nr μὸν δεν- ὡς τ DÅ
Ne VERIÖr 00 το κε. ἦρ, da rr, fo Set ἀν FR LE AR ἀρ, δι οὶ ἃς on pkt ÄRE
ji Sammanfattning . . . . . . . .— so νὸν so oo vm v . 142

δ θὼ

Sid.

C. Ärkestiftets kapitel. . . . oo. oo. co... . . 146

Uppsala domkapitel . . . . ss so = = so ss oo νι νον, 146

Stockholms stads konsistorium . . . . . . . . . . » 159

D. Lagförslag . . .. o. soc. oo... νιν. 164
Bidrag till svenska kyrkolagstiftningens historia i 17:de år-

hundradet oden de τς παῖς ock τ LÄN ὩΣ ἐτῶν RN LA Ι

Johannes Botvidis Forma tönsistöri 1627 Sr te ivag δος ἂς LIE kil τὰ 3

Johannes Rudbeckii Forma consistorii ISEN 8

Laurentius Paulinus Gothus' Forma consistorii för Sireagnas stift ἐς tin τῷ 9

Paulinus Gothus' Forma consistorii för Ärkestiftet . . . . . . . . . 14

Olof Laurelius' Forma consistorii 1649 . . . . χα pi. sön åh πῶ 9

Olof Laurelius' »Extract», Cap. VIII: Om Cöhsistoni fört νὸν νιν, 85

1. undertecknad hösten 1903 erhöll den då arbetande Dom-
kapitelkommitténs uppdrag att till dess utlåtande författa en kort
öfversikt öfver domkapitlens historia i Sverige, visade det sig snart,
att materialet för nyare tiden var så omfattande och så fullstän-
digt i saknad af någon föregående bearbetning, att inom den för
författandet begränsade tiden ingen genomarbetning af detta ma-
terial var tänkbar. Framställningen nödgades bygga blott på de
källor, som voro närmast och lättast tillgängliga. Och som natur-
ligt är kunde icke den vetenskapliga apparat, som eljes väl be-
höfde bifogas ett första forskningsförsök på förut oarbetadt om-
råde, i ett kommittébetänkande medtagas. Det blef därför min
önskan att snart få tillfälle utvidga mina undersökningar och fram-
lägga dem som stöd för och komplettering till nyssnämnda öfver-
sikt. Detta sker härmed. — Som synes har jag emellertid här ej
till behandling upptagit domkapitlens historia i dess helhet. Redan
de första studierna i materialet visade, att den afgörande punkten
i de svenska domkapitlens historia och tillika den svåraste att ut-
reda var den förvandling från prelatur- till lärarekapitel, hvars
första skönjbara tecken gingo tillbaka till Johan III:s regering och
hvars fullbordan sanktionerades genom 1687 års domkapitelsför-
ordning. Endast denna tid och denna sida af kapitlens historia är
i efterföljande arbete föremål för undersökning. Redan af ämnets
formulering framgår då ock, att arbetet blott omfattar de kapitel,
hvilka voro med under prelaturtiden och hvilka sålunda verkligen
undergått en förvandling. De många under 1600-talet genom del-
ning eller eröfring tillkomna stiftens kapitel falla ej inom ramen
för min här föreliggande studie; de togo ock alla med en eller
annan variation form efter den utveckling, som redan var i full
gång eller fullbordad inom de äldre svenska kapitlen. — Det bör
ock tilläggas, att undersökningen icke gått ut på att i hvarje de-
talj följa de behandlade kapitlens sammansättning; ett sådant ar-
bete vore visserligen synnerligen värdefullt men synes lämpligast
böra fördelas på dem, som komma att gripa sig an med den förr

VI

eller senare nödvändiga revisionen af våra gamla, för öfrigt all hon-
nör värda herdaminnen. Här har blott eftersträfvats att vinna till-
räckligt detaljmaterial för att kunna klargöra gången af och de
ledande tankarna i kapitlens stora förvandlingsprocess. Den upp-
märksamme läsaren skall nog märka, att jag någon gång ej ens
för detta syfte lyckats erhålla tillräckliga upplysningar. Material
saknas kanske ej; svårigheten ligger i att påträffa detsamma. De
källor, där man närmast skulle vänta upplysningar — kapitelproto--
kollens anteckningar om kapitulares och kapitelbrefven — lämna
oftast mycket liten upplysning (und. protokollen från Vesterås
efter 1628, Uppsala efter 1635 och Stockholm efter 1640-talet);
och studiet af mitt arbete skall visa, att ofta de värdefullaste
upplysningarna påträffats på de mest oväntade ställen. Där
arkivens omfattning omöjliggjort genomseende af alla arkivalier för
här behandlade tid, och de metodiskt närmast till hands liggande
samlingarna visat sig gifva föga utbyte, har stundom ett mera »på
känn> bedrifvet letande inom andra samlingar varit gifvande. Men
häraf följer ock, att åtskilligt material sannolikt ännu återstår att
framdraga. Kunde mitt arbete egga till och vägleda vid nya un-
dersökningar på detta område, skulle jag vara glad. Särskildt
ville jag då framhålla vikten af, att kapitelprotokollen från alla
stift för denna tid fullständigt genomläsas (hvilket naturligen varit
mig omöjligt att göra), att det äldre biografiska materialet i de
olika arkiven ur detta ämnes synpunkt systematiskt genomgås, att
sockenarkiven utnyttjas i den mån de blifva åtkomliga (de hafva
för flere stift varit en för mig värdefull källa), och att kammar-
arkivet rådfrågas (det sistnämnda har tyvärr på grund af långva-
rig reparation ej varit mig tillgängligt).

Som redan antydts är den tryckta litteratur, hvilken för mitt
ämne kunnat anlitas, mycket liten. De kyrkohistoriska handböc-
kerna äga om domkapitlen under nyare tiden blott några korta
notiser. Däremot lämnas värdefulla bidrag till några kapitels hi-
storia under 1600-talet i H. Lundströms monografi öfver Lauren-
tius Paulinus Gothus och 4. Hacklins öfver Olaus Laurelius. —
Synnerligen viktigt för mina undersökningar har varit det arbete
på kyrkolagshistoriens klargörande, som för 1500-talet gjorts af
Ο. Ahnfelt och för 1600-talet af H. Lundström, och som fram-
lagts i ett flertal olika publikationer. Äfven må här nämnas J. 4.
Posses gamla, alltjämt värdefulla Bidrag till svenska lagstiftnin-
gens historia. — Naturligen hafva ock de olika herdaminnena

Vit

varit till hjälp, ehuru de genomgående måst användas med stark
kritik. — I fråga om Uppsala Universitets och gymnasiernas äld-
ta historia hänvisas till C. Annerstedts välkända universitetshi-
storia och till de förtjänstfulla teckningarna af C. A. Brolén om
Festerås gymnasium, C. 0. Arcadius om Vezxiö och 44. F. Sondén
om Linköpings. — För den litteratur, som eljes användts, hänvi-
sas till noterna.

Till allra största delen har emellertid framställningen måst
bygga direkt på källorna. Af tryckta urkunder och urkundsam-
lingar må främst nämnas de af O. Ahnfelt och H. Lundström i
samband med deras nyssnämnda undersökningar publicerade bi-
dragen till kyrkolagsarbetets historia, äfvensom de af Riksarkivet
utgifna Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686. För 1500-
talet komma särskildt i betraktande de af E. Hildebrand utgifna
Svenska riksdagsakter, samt där dessa sluta (1596) 4. A. Stiern-
mans Alla riksdagars och mötens beslut. Om därtill nämnas de
kända ecklesiastika samlingarna af Ο. Wallqvist, P. E. Thyselius
och K. G. Leinberg, hafva de för vårt ämne viktigaste tryckta
urkundsamlingarna nämnts.

Slutligen må angifvas de arkiv, ur hvilka jag hämtat det huf-
vudsakliga, otryckta, materialet för min framställning. Att upp-
råkna, hvilka arkivalier inom dessa som lämnat utbyte, lönar föga,
då som sagt notiser hämtats från de mest spridda håll inom hvarje

arkiv; noterna upplysa härom vidare.

| Uppsala:
Uppsala Universitetsbibliotek (U. Β.);
Domkapitelarkivet ;
Domkyrkans arkiv (deponeradt i Landsarkivet);
Landsarkivet (sockenarkiven från Vestmanland, Uppland och

Södertörn).

Stockholm:
Riksarkivet (R. A.);
Kungliga Biblioteket (K. Β.);
Stockholms stads Konsistorii arkiv (deponeradt i Riksarkivet).

Vesterås:
Domkapitelarkivet ;
Läroverkets arkiv.

vilt

Strengnäs :
Domkapitelarkivet ;
Läroverkets -arkiv.

Linköping:
Stiftbibliotekets handskriftsamling (Linköping 58Β.):
Domkapitelarkivet ;
Läroverkets arkiv.

Wadstena:
Landsarkivet (sockenarkiv från Östergötland och Västergötland).

Skara:
Domkapitelarkivet ;
Läroverkets arkiv.

Wezxiö:
Wexiö gymnasiebiblioteks handskriftsamling ;
Domkapitelarkivet.

Dessutom hafva för min räkning undersökningar gjorts i svensk-
finska församlingens kyrkoarkiv i Helsingfors af professor Jaakko
Gummerus, i Stora Tuna kyrkoarkiv af kontraktsprosten L. Lind-
berg och i Mora kyrkoarkiv af kyrkoherden L. 4. Gustafsson,
till hvilka jag härmed frambär mitt vördsamma tack.

Till alla de herrar tjänstemän vid samtliga de arkiv och bi-
bliotek, där jag bedrifvit mina forskningar, står jag i största för-
bindelse för ett aldrig svikande tillmötesgående.

Uppsala den 1 mars 1908.
Hjalmar Holmquist.

Inledning: Prelaturkapitlens upplösning.
([521---1511.

Vid reformationens inbrolt voro de svenska domkapitlen fullt
organiserade på kanonisk grund med stora rikedomar i prebenden,
gods och räntor, med vidsträckt förvaltnings- och domaremyndig-
het och med centrala religiösa uppgifter i det kyrkliga lifvet. De
utgjordes af tvänne grupper kyrkomän: prelaterna, den högsta gra-
den med mera bestämda och kräfvande ämbeten, samt kanikerna,
de kapitelmedlemmar hvilkas hufvudsakliga uppgift var tjänsten
vid de mångfaldiga mässorna i domkyrkan !. Därtill kommo de unga
mån, hvilka i domkyrkoskolans öfversta klass uppfostrades till huf-
vudsakligen blifvande kapitulares; de voro prästvigda, undervisades i
domkyrkans kor och medvärkade där vid mässorna och i körsån-
gen, men räknades ej till det egentliga kapitlet; de kallades hos oss
under 1500-talet vanligen korpräster. De egentliga fast förefintliga,
om och ej alla på en plats jämsides förekommande, kapitelprela-
turerna voro i Sverige vid nyare tidens början utom biskopen pre-
positus eller domprosten, archidiakonen, archipresbytern, dekanen
och ofta skolastikern samt kantorn. Kanikernas antal kunde växla
betydligt liksom korprästernas 3.

Kyrkoreformationen upphäfde ej domkapitelinstitutionen i Sve-
rige lika litet som i Danmark-Norge?. Vesterås recess innehöll,

! Termerna voro ej fast utbildade; både prelat och kanik kunde brukas
för alla kapitulares. — Hufvudarbetet för de katolska domkapitlens historia är
Ph. Schneider: Die Bischöflisechen Domkapitel 2 Ausg. 1892; för Sveriges vid- |
kommande K. V. Lundqvist: Bidrag till kännedomen om de svenska dom- :
kapitlen under medeltiden, Stockholm 1897. Värdefull är 4. Hauck art. Kapi-
tel RE? X.

3 Så synes enl. Lundqvist under den senare medeltiden ha funnits t. ex.
i Uppsala omkring 20 kapitulares, i Linköping och Strengnäs omkring 12 ἃ
13, under det att Vesterås kapitel synes ha varit minst utveckladt med blott 6
2 7 medlemmar. I Åbo funnos sedan biskop Tavasts tid biskop, 4 prelaturer
och 10 kanonier, K. G. Leinberg: Det odelade finska biskopsstiftets herda-
minne 1894 s. 41.

3 W. Mollerup: Danmarks Riges Historie 1538—1588 s. 67 f., i det stora
samlingsverket Danmarks Riges Historie, del 1Π 1906.

Holmquig: Bidrag till domkapitlens bistoria. 1

2 Hj. Holmquist,

att sedan domkyrkorna och kanikerna fått hvad som till deras
redliga uppehälle behöfdes, så skulle konungen taga det öfverflö-
diga. Och i ordinantian föreskrefs, att prelaturer, kanonier och
prebenden ej skulle tillsättas utan efter konungens hörande, samt
att konungen skulle få ett register på deras ränta, så att han kunde
se, huru mycket han med rätt kunde taga?!?. Gustaf Vasa var vis-
serligen ej den man, som försummade att lägga under sig det
mästa möjliga; men om en sådan indragning, som skulle medföra
kapitlens upphörande, var ännu ej tal. Skara kapitel fick den 24
aug. 1527 ett skyddsbref af konungen?. Den 2 sept. 1527 ingick
Gustaf en »förening» med domkapitlet i Linköping?, hvari bestäm-
des, att i kapitlet därstädes skulle sitta biskop, domprost, archi-
deken samt fyra kaniker med de bästa prebendena, och att dessa
skulle tillsammans hålla 10 korpräster. Ännu förefintliga öfver-
taliga kaniker skulle erbjudas gäll på landet, till dess man kom-
mit ned till det stadgade antalet. Samma dag ingicks en förening
med kapitlet i Vexiö!, att på samma vis där antalet kaniker med
prelater skulle nedbringas till (utom biskopen) fyra med sex kor-
präster. Den 7 nov. 1527 ingick Gustaf förening med domkapitlet
i Åbo? om minskande af kapitulares antal till det tal, som fram-
deles af konungen skulle bestämmas. Då rofferier från allehanda
håll begynte på kapitelegendom, förbjöd Gustaf detta i ett öp-
pet bref den 26 maj 1528". Linköpings domkapitel fick den 27
aug. 1529 ett särskildt vänskaps- och försvarelsebref”. Den 2 och
10 febr. 1534 ingick konungen kontrakt med biskopen och kapit-
let i Skara om kapitelprebendena?, hvari bestämdes att residenti-
ales skulle vara domprost (hvilken prelatur biskop Sven dock fick
förena med episkopatet), erkedjekne och fem kaniker, samt att kor-
präster skulle underhållas. Domkapitlens rätt att välja biskop be-
varades åtminstone formellt under den första reformationstiden”:

! Hildebrand och 4lin: Svenska Riksdagsakter I 5. 85, 89 f.

3 Gustaf I:s Registratur.

3 Thyselius och Ekblom: Handlingar rörande Sveriges inre förhållanden
under Gustaf I, 5. 121; Registr.

+ Thyselius a. a. I s. 123; Registr.

δ Thyselius a. a. I, s. 131; Registr.

4 Registr.

? Thyselius a. a. I s. 256; Registr.

8 Registr.; F. Ödberg: Om magister Sven Jacobi, i Vestergötlands Forn-
minnesförenings tidskrift 1897, s. 36.

9 Vid jultiden 1529 valde Skara kapitel efter den ur landet afvikne biskop
Magnus ny biskop, den framstående domprosten Sven Jacobi; F. Ödberg: Om

Bidrag till domkapitlens historia. 3

Ständiga hänvändanden eller hänvisningar till kapitlen visa ock,
att Gustaf Vasa räknade med dem som en bestående och viktig
institution. Fördelningen i prelati och canonici bibehöll sig!. Af
de förra möta vi under de närmaste åren efter Vesterås riksdag
Prepositus, Archidiaconus eller ärkedeken, Archipresbytern, Deca-
nus och Kantorn, hvaremot Skolastikern eller skolmästaren i all-
månhet synes ha stått utanför kapitlet under första reformations-
tiden, väl ej utan samband med undervisningens allmänna förfall?.
Om canonici förtälja ett stort antal urkunder från denna tid lik-
som äfven de olika herdaminnena; att äfven anordningen med kor-
präster vid kapitlen bibehöll sig, visas bl. a. af de ofvan anförda
föreningarna». Ej sällan uppträdde kapitlen in corpore i vikti-
gare världsliga eller kyrkliga frågor?.

magister Sven Jacobi, i Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift 1897 s. 29.
— Val förrättades likaledes i Linköping 1529, i Vexiö och Uppsala 1330; det
nya valet i Uppsala 1531 skedde dock efter en annan ordning. Härom liksom
i allmänhet om de kyrkohistoriska tilldragelserna, se O. Ahnfelt: Den sven- '
ska kyrkans ordning under Gustaf den förstes regering, Lund 1893.

!' Se t. ex. Vicentius Lunges bref till domkapitlet i Uppsala 5 jan. 1598
(Thyselius: Handlingar I s. 146 ff), Gustaf I:s förening med domkapitlet i Åbo
1 sept. 1530 (8. a. 5. 339), Ärkebiskop Johannes bref till Uppsala domkapitel
20 dec. 1534 (Spegel-Benzelius: Skrifteliga Bewis... till Biskops Chröniken 1716
s. 80 f), Gustafs befallning om register från Linköping 11 aug. 1543 (Registr.,
Thyselus II s. 188) m. fl.

> I den ofvannpämnda »>föreningen> med Linköping omtalas domprost och
archideken; skolmästaren synes där som eljes oftast ej ha tillhört kapitlet. I »före-
ningen> med Åbo namngifvas domprosten och archipresbytern. Den 13 dec.
1027 ingicks förlikning om en gård mellan riksrådet Måns Bryntesson och ka-
pitlet i Skara, hvilket då enligt sitt eget bref bestod af electus, domprost, archi-
dieckne, dekene och kaniker (Vestergötl. fornminnesför. tidskr. 1899 s. 83). I
biskop Magnus bref till Skara kapitel 1529 (Spegel: Bewis s. 150 ff.) nämnas
prepositus, archidiaconus och decanus. Vid konciliet i Uppsala 1529 mötte bl.
ἃ. erchideken i Uppsala, kantorn och två kaniker från Linköping, domprosten,
erchideken och två kaniker från Skara, två kaniker från Uppsala, fyra från
Strengnäs, fyra från Vesterås och två från Vexiö (Stiernman: Riksdagars och
mötens beslut I 5. 92, Bexell m. fl.: Bidrag till Svenska kyrkans och riksda-
garnas historia I s. 2). I ett bref från Gustaf I 1529 (Thyselius I s. 278 f)
nåmnes i Uppsala Cantorn eller offcialis; i flere bref från samma tid nämnes
Decanus i Uppsala (Registr.). Den 22 April 1529 nämnes kantorn i Uppsala,
14. okt. 1532 dekenedömet i Skara, 12 mars 1533 erkedjeknen i Vesterås, 6
okt. 1534 dekenedömet i Strengnäs, o. 5. v. (Registr.)

? Jfr t. ex. domkapitlets i Linköping bref till Gustaf I 29 april 1529 (Thy-
εἰμ I s. 195), Gustafs bref till Finland 27 maj 1538 (J. Tengström: Hand-
lingar till upplysning i Finlands kyrkohistoria s. 4 ff) o. s. v.

4 Hj. Holmquist,

Och dock hade den nya ordningen gjort dem till en rotlös
och vissnande planta. De voro fortfarande prelaturkapitel om ock
med minskadt antal medlemmar. Men deras gamla hufvuduppgif-
ter voro borta, då med reformationen 1) klerus' rättsliga särställ-
ning i verldsliga mål upphörde och därmed väsentligen den bi-
skopliga potestas jurisdictionis (hvari kapitlet haft del), 2) kyrkor-
nas och kapitlens egendomsförhållanden totalt omändrades, 3) den
religiösa kulten ändrade skaplynne, (den sida af förändringen, som
för prelaturkapitlen var allra ödesdigrast), 4) kyrkans och kapit-
lens politiska särställning som en stat i staten sjönk samman och
det medeltida kapitlets förnämsta rätt: val af biskop, snart bort-
föll. Någon ny positiv uppgift hade reformationen ej förmått gifva
domkapitelinstitutionen. Det försök till dess omtolkning i evange-
lisk anda, hvilket ärkebiskop Laurentius Petri gjorde i sin förkla-
ring på Vesterås recess?, visar detta tydligt nog. Han skrifver bl. a.,
att kanikämbetet var mindre af nöden än biskopsämbetet, emedan
kanikernas uppgift enligt skriften :allenast synes ha varit att styrka
biskopen i hans ämbete »och äro eendeles såsom Medhbiskopar och
tillsijare medh honom». Därför finnes all anledning att bibehålla
några lärda män som kaniker, hvaremot det stora flertalet »näp-
liga skole behöffuas när thett kommer ther till, att the skola allenast
achta uppå Gudz ord och icke så myckett bekymbra sigh medh Juris-
diction, Sakehörelsse och Regementhe, såsom the her till dagz giordt
hafuer, hvilkett mesta parten wärldzlighe öfuerheet tillkommer. Män
att man allenast skall hafvua thenn för chorgångh skuldh, Messan, Pro-
cess och slicht tingest, thett är mera af menniskiors funder än af
Gudzh ord upkommet. ...>» Dessa ord teckna klart situationen på
1530-talet. Här var fältet öppet för Gustaf Vasa att utan religiösa
betänkligheter åter och åter reducera de till så litet behöfliga ka-
nikernas antal; och redan på 1530-talet var indragningen åter i
full gång?. Visserligen började redan nu skymta en kräfvande
uppgift för den protestantiska kyrkostyrelsen: folkets fostrande i

1! Thyselius: Bidrag I s. 69 ff. Troligen affattad 1583 el. 34, Ahnfelt
ἃ. ἃ. 8. 193.

2 Det ligger utanför vår här fattade uppgift att närmare följa de svenska
domkapitlens utveckling — eller rättare upplösning — under Gustaf Vasas tid.
Härför hänvisas till den ingående framställningen hos H. Forsell: Sveriges inre
historia från Gustaf den förste, I 1869, sid. 170 ff. Man jämföre ock de för
denna fråga viktiga relationerna om biskopars, kanikers o. 5. v. gods och deras
reduktion, hvilka på uppdrag af Carl XI utarbetades af Örnhjelm, Lejonmark m.
fl. (tryckta i Handlingar rörande Skandinaviens historia 21 och 22). Se äfven
Örnhielms m. fl:s historik, Linköpings SB., KH. 37.

Bidrag till domkapitlens historia. 5

religiöst och sedligt afseende genom en verksam omläggning af
den katolska kyrkotukten; och otvifvelaktigt i samband därmed
nåmnes någon gång en ny prelatur, poenitentiarien, hvilken i sig
upptog en myndighet, som under medeltiden tillhörde de flesta
prelaturerna men som oftast handhades af ett par därtill särskildt
utsedda, vanligen domprosten eller dekanen!. Örebro concilium
1529 föreskref, att poenitentiarii må hafva makt att vid uppenbar
skrift sätta den plikt, som de tro nyttigast vara.? Men ensam mäk-
tade ej denna uppgift ingjuta i den vissnande institutionen nytt lif.

Ett andrum i upplösningsprocessen, eller rättare en inymp-
ning af ett främmande skott, afsedt att befrämja framväxten af en
för Sverige helt ny institution, kom med det tyska inflytandet hos
Gustaf Vasa åren 1839 ff. Hufvudintresset för den nya kyrkopo-
litiken var att enligt tyskt ultraprotestantiskt föredöme centralisera
kyrkostyrelsen hos konungen. Biskopsmakten skulle underordnas
»ordinatorn och superattendenten»> Georg Normans inspektion och
jurisdiktion ; äfven namnet biskopar började utbytas mot ordinarier.
För att tjäna denna centralisation hos konungen synes en decen-
tralisation af biskopsmakten ha försökts genom ombildning af dom-
kapitlen, enligt de sannolikt af Georg Norman omkr. 1540 förfat-
tade Articuli ordinantie?. I detta kyrkoordningsförslag saknas alla
de dittills bestående kapitelprelaterna, hvaremot vi möta två seniorer?,

—

' Jfr Lundqvist s. 213 ff. Ahnfelt 5. 64. I Tyskland hade redan vid medelti-
dens midt flerestädes organiserats poenitentiarius som särskild prelatur i kapitlet;
så t. ex. i Mainz från midten af 13 ärh. Allmän blef dock icke anordningen
förr än genom Tridentinerkonciliets beslut; Sehling i RE? XV s. 489 f.

3 Stiernman I s. 94. Den vanliga uppgiften, att poenitentiarius första gån-
gen nämnes 1571, är alltså oriktig. I Gustaf I:s registratur har jag dock ej
funnit ämbetet nämdt, hvadan dess betydelse eller ställning som tillhörande ka-
pitlet då knappast torde ha stadgat sig. Ärkebiskop Laurentius Petri lade stor
vikt vid poenitentiarieämbetet, som 1571 skulle visa sig. Han skref ock en ut-
förlig instruktion för poenitentiarier: Om uppenbara Schrifft, en ytterligare un-
derwisningh, Linköpings SB T 131. — 1 detta mötesbeslut skymtas ock den äkta
protestantiska tanken att med kapitlets hjälp anordna bättre undervisning vid
domkyrkan. Tills vidare blef detta blott ett ej ens klart tänkt projekt.

δ Se härom Ο. Ahnfelts analys i Bidrag till svenska kyrkans histora i
sextonde århundradet, ny följd 1895 5. 44 ff.

4 Senior betecknade egentligen en högre grad af Canonici, men ej pre-
latur. I Lunds domkapitel t. ex, framträdde seniorerna i denna form och be-
höllo sig ännu i supplementsstatuterna 1587 bredvid de fyra prelaturerna (prze-
poeitus, decanus, archidiaconus och cantor); O. Ahnfelt: Om revisionen af
Lunds domkapitels statuter efter reformationen, i Kirkehistoriske Samlinger, R
4 del 4 1897.

6 Hj. Holmquist,

kyrkoherde med kapellan, teologie lektor!, domkyrkosyssloman,
fattigföreståndare och klockare?. Enskilda sidor af biskopens fordna
myndighet skulle här tydligen förläggas till vissa bestämda äm-
betsmän och kapitlets egenskap af enhetlig under biskopen sor-
terande kyrkostyrelse borttagas. — I denna anordning kan man
möjligen spåra en framtidstanke: sammanbindandet af domkapitlets
verksamhet med nyorganisation af protestantisk skolundervisning.
Det var samma tanke, hvilken ej långt efteråt på ett märkeligt
sätt uttalades af biskoparna på herredagen i Arboga 1546 i sam-
band med frågan om skolornas förbättring. »Item vill fördenskull
och behöfvas, att någre lärde män blifva besittandes vid hvar
domkyrka, som unga karlar öfva kunna och andra nödtorftiga
ärenden samt: med biskopen uträtta, eftersom af första kristen-
domens begynnelse alltid varit hafver»>?. Någon skolman möter
ock härefter i de flesta kapitel, kanske som den ende bredvid
domprosten framträdande kapitularen'. — Äfven stiftstadens kyrko-
herde började från Normans tid småningom beredas plats i kapitlen.

Eljes blefvo här som på andra områden Normans kyrkliga
anordningar utan längre varaktighet. I stället fortsatte kapitel-
institutionens upplösning nästan ohäjdadt. Från midten af 1540-
talet bedref nämligen konungen indragningen af kapitelprebenden
och räntor i ökad utsträckning; kanikerna »utlöstes> från sina
lägenheter, upphörde att >»residera> och försvunno nästan full-
ständigt; äfven prelaturernas existens var satt på spel, och flertalet

! I de katolska domkapitlen blef teol. lektor ordinarie medlem först genom
Tridentinermötet.

2.0. Ahnfelt har editerat Articuli Ordinantie i Tidskrift för Teologi 1892
5. 352 ff. — I protokollen öfver rättegångshandlingarna i Vestergötlands be-
kannta styrelse 1540—42 omnämnas i ett rättegångsmål såväl »Jören Normans
stadga» som seniorns i Skara skrifvelse; F. Ödberg a. ἃ. 5. 51; Ahnfelt Tid-
skrift för Teologi 1893 s. 485 f. '

3 Sv. Riksdagsakter I 5. 461.

4 Enligt en anteckning från omkr. 1540 om Skara skola innehades där
rektorsämbetet (skolmästaren) för större anseendes skull af en bland kanikerna;
och så fortsatte; Ödberg a. a. s. 43. Från omkr. 1540 blef skolrektorn i Åbo
Michael Agricola kanik; hans efterträdare Paulus Iwstén var ock kanik, tills
han 1554 blef biskop i Viborg; Leinberg ἃ. ἃ. 8. 59, 63. Se ock biskoparnas
och några kapitelmedlemmars förklaring med anledning af konung Gustafs
giftermål med sin aflidna gemåls systerdotter, Vadstena 5 sept. 1552 (Sv.
Riksdagsakter 1 5. 614 ff), där af kapitulares underskrifvit: Lector theol. Scarensis
(han var ock skolmästare), Ludimagister Upsal., pastor Lincopensis, Ludimag.
Linc., lector theol. Lincop. (äfvenledes skolmästare).

Bidrag till domkapitlens historia. 7

indrogos verkligen! Redan 1548 hade utvecklingen här gått så
långt, att man ansåg rådligt vid konungens förhandlingar med
kejsar Karl V för denne senare söka klargöra orsaken till prela-
turernas förvandling?. Någon direkt föreskrift om det svenska
prelaturkapitlets upphörande eller ombildning kom dock icke; och
kapitlen synas ännu under Gustaf Vasas senaste år ha spelat en
viss roll? Icke ens korprästerna hade upphört att finnas till, ett
vittnesbörd om kapitlets i hufvudsak allt fort medeltida karaktär!.

Men med Erik XIV:s regering stod domkapitlens bortdöende
i tysthet för dörren. Den åt kalvinsk åskådning dragne konungen
ägde ännu mindre än sin fader sinne för detta arf från den ka-
tolska kyrkoorganisationen; domkyrkorna ville han hålla vid makt,
men om prelaturer eller kapitel synes han ej ha bekymrat sig.
Tvärs om lät han redan på riksdagen i Arboga 1561 beslutas, att

' Se Härom Forsell I s. 175 ff, samt Bilagorna 5. 55 ff. — Archidia-
konatet i Åbo upphörde med Petrus Silläs död 1542(?), K. E. Leinberg: Det
odelade finska biskopsstiftets herdaminne s. 35. När domprosten Hans Petri
1547 aflidit, lämnades domprostämbetet i Åbo obesatt, till dess Johan III upp-
lifvade detsamma, Leinberg: Åbo stifts herdaminne 1554—1640 s. 13. Archi-
presbyteratet hade upphört redan 1531 (Leinberg: det odelade etc. s. 46). År
13554 vid en biskopsinvigning i Strengnäs närvoro decanus i Åbo Petrus Rag-
valdi och curatus kyrkoherde Canutus Johannis, »de enda kvarlefvorna af
det fordna domkapitlet i Åbo», s. 38. Dock tillkommo här snart skolmästaren
och sysslomannen. — I flertalet stift synes domprostbefattningen ha stått ledig
under hela Eriks regering, Warholm: Skara stifts herdaminne I, s. 51, och
nedan s. 13.

" Ödberg 5. 58 f.

8 Så t. ex. fick kapitlet i Skara d. 10 maj 1545 rätt att uppföra några
personer på biskopsförslag (Registr.). — »Ex capituli nonulli> deltogo i den
protestskrifvelse, som från Vadstena 31 juli 1552 utgafs mot Gustaf I:s för-
målning med Katarina Stenbock; O. Ahnfelt: Bidrag till svenska kyrkans
historia i sextonde århundradet Lunds Univ. Årsskrift 1893—94 5. 22. Man
jämföre ock den ofvan nämnda skrifvelsen i samma ämne af 5 sept. 1559;
flere protestationer uppsattes tydligen under den lifliga striden om konun-
gens giftermål, hvarvid domkapitlen medverkade. — I Gustaf I:s stadgar 1554
(Eeclesiastike handlingar 46 Linköpings SB, pag. 325 ff.) spelar ock kapitlet en
viss roll. Likaså framträda kapitulares vid konungens ankomst till Stockholm 16
juni 1660 (Handlingar rörande Skandinaviens historia 13 s. 11).

4 Gustaf I ger 29 juli 1544 förordning om underhåll åt korprästerna i
Linköping. Den 10 mars 1545 ger han lejdbref för en korpräst, som slagit
ihjäl en annan i domkyrkan i Vexiö. Den 11 juni 1553 förordnar han om
underhåll för korprästerna i Åbo. (Registr).

5 Brefvet af 1 nov. 1563, att domkyrkorna skulle underhållas af kronan

(Riksregistr.).

8 Hj. Holmquist,

alla kyrkor, kloster och prebendegods skulle läggas till kronan!.
Och hvad den svenska kyrkan beträffar, började hon under Erik
XIV vinna större själfständighet under ett allt mäktigare episkopat,
liksom hennes lutherska karaktär mera utpräglades i kampen mot
den inträngande kalvinismen; här tycktes ingen plats finnas för
en kollegial stiftstyrelse vid biskoparnas sida eller för en ur kul-
tiska uppgifter framvuxen prelaturinstitution. Ärkebiskopen Lau-
rentius Petri, som länge arbetat på att få det nya kyrkoskicket
ordnadt genom en kyrkolag, framlade 1561 ett förslag till en
sådan; och i detta saknades hvarje antydan om domkapitel?.
Visserligen blef icke förslaget lag. Men i verkligheten trädde både
kapitlen som institution och de ännu kvarvarande prelaterna nästan
fullständigt tillbaka vid alla förhandlingar rörande både kyrka och
stat. I stället utbildade sig en ny form för kyrkorepresentation
och stiftstyrelse. Biskoparna och ordinarierna? uppträdde antingen
ensamma eller samlade vid viktigare frågors behandling kring sig
några ansedda präst- eller skolmän från stiftet, vanligen stads-
kyrkoherdarna, som det synes med fullkomligt förbigående af kapitel-
institutionen?. Denna form: »biskopen och några tillskickade (efter-

——

! Handlingar rörande Skandinaviens historia 22 s. 368.

2 O. Ahnfelt: Laurentius Petris handskrifna kyrkoordning, i Lunds Uni-
versitets Årsskrift 1892—93.

3 Ordinarie var den vanliga beteckningen på cheferna för de många af
Gustaf Vasa genom delning nyinrättade och 1557 fullt ordnade stiften. (L. 4.
Anjou: Svenska kyrkoreformationens historia III 1851, s. 1 f.). Visserligen
upphörde denna delning under Erik XIV, och stiften återtogo i allmänhet sitt
förra omfång; men ordinarierna, som så nedsjönko till kyrkoherdar, behöllo
dock ofta titeln. ordinarie och ställningen som biskops vederlike. Så t. ex.
nämnes kyrkoherden i Stockholm Laurentius Gestricius vid Riksdagen i Uppsala
1564 ordinarie, vid prästmötet i Stockholm 1565 pastor (Hildebrand Sv. Riks-
dagsakter II s. 111, 133). Sammaledes pastor i Jönköping (kallas 1564 ordinarie,
1571 pastor, 1573 ordinarie o. 8. v.

4 Endast biskoparna men inga kapitulares finnes nämnda vid riksdagen i
Arboga 1561, mötet i Stockholm 1562, riksdagen i Uppsala 1564. Vid präst-
mötet i Stockholm i april 1565 närvoro biskoparna med några kyrkoherdar,
men inga kapitulares. Ej heller möta sådana i prästerskapets utlåtanden 10
mars 1566 angående fredsvilkoren mellan Sverige och Danmark och 11 mars
1566 om lagens tryckande m. m.; blott biskopar, ordinarier och stadskyrko-
berdar. Jfr biskoparnas och stadsprästernas förbehåll vid ständernas samtycke
till dom öfver de anklagade rådsherrarna maj 1567, ο, 5. (Sv. riksdagsak-
ter II passim). På samma vis förhåller det sig i de rent religiösa och
teologiska striderna, t. ex. i biskoparnas och prästernas skrifvelse mot kalvi-

Bidrag till domkapitlens historia. 9

skrifna) af klerkeriet»? blef så bestämmande i kyrkolifvet, att åt
densamma i 1571 års kyrkoordning äfven uppdrogs domkapitlens
gamla funktion att välja biskop? (om ock med en tillsats, tydligen
afsedd att gifva äfven konungens råd medbestämmanderätt).

Till sist må anmärkas, att under Erik XIV:s tid korprästerna
alldeles upphörde att finnas, enligt den upplysning, som 1571 års
kyrkoordning själf lämnar!?.

nismen 1563 (J. Baaztus: Inventarium Ecclesie Sveogothorum 1642 5. 305), i
den liqvoristiska striden, o. 8. v. så långt jag kunnat följa akterna. Vid riks”
dagen i Stockholm i jan. 1569 möta biskoparna och ordinarierna. Vid er-
kännandet af Johan III 26 jan 1569 utfärdades en särskild försäkran af »bisperne
och the förnämste prester i städerne>, och de beteckna sig »Vi efterskrefne . . ..
prelater och kyrkeherder>. I de punkter, som Johan III öfversände till bi-
skoparna i sept. 1659 och där kvyrkoorganisationsfrågor behandlas, nämnes intet
om domkapitel. — Att emellertid äfven under denna tid kapitelprelater och
kanonici funnits, äfven om de lämnats ur räkningen i stift- och kyrkostyrelse,
år säkert. Vid prästerskapets, allmogens och köpstadsmännens bevillning af
Elfsborgs lösen 25 jan. 1571 nämnas en kanonicus i Vesterås, en landskyrko-
berde i Skara stift som tillika är domprust, samt pastor i Jönköping som
tillika är domprost i Linköping. Och följande år finna vi domprostar i flertalet
«ἢ. (Sv. Riksdagsakter passim).

! 1568, 20 okt. vardt »biskopomen och någrom androm af clereciet»>
denna fråga förehållen (Sv. Riksdagsakter), o. s. v. Jfr föreg. not.

3 Härmed löses den omdebatterade frågan, hvad 1571 års kyrkoordning
menat med >några tillskickade af klerkeriet>. En annan sak är, huru denna
förordning sedermera kom att tillämpas.

3 Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686, utgifna af Riksarkivet I, s.
95. — Herdaminnenas och de handskrifna prästförteckningarnas uppgifter från
1360-talet, att den ene eller den andre beklädde ett kapitelämbete (Linköpings
SB., Teol. 47, uppger, att Olavus Petri, den senare domprosten, 1566 var notarius
Consistorii i Linköping, fast han ej prästvigdes förr än 1568; Håhl: Linköpings
stifts herdaminne I 5. 21 uppger, att Petrus Michaelis var decanus 1568—74 i
Linköping; Hagström: Strengnäs stifts herdaminne I s. 228 uppger, att Ragn-
valdi blef domprost 1565, o. 8. v.), böra upptagas med försiktighet, då deras upp-
gifter i allmänhet från 1500-talet tåla vid revision. Modernt och tillförlitligt sy-
Ὧδε vara Leinbergs herdaminne öfver Åbo stift 1554---1640, 1903, äfven om hans
ootiser om Sveriges domkapitel, t. ex. 5. 17 ff., äro missvisande. Som ex. på
en förvänd framställning af domkapitelsutvecklingen under 1500-talet. se det
eljes i allmänhet värdefulla herdaminnet af Håhl, I s. 58.

Ι, Kapitlens reorganisation som blandade prelatur-

och prästkapitel.
(1571—1604).

1571 års kyrkoordning.

Vid början af Johan III:s regering var situationen den ofvan
skildrade!; men den skulle snart förändras. Den ur kyrkoorganisa-
tionssynpunkt viktigaste tilldragelsen under hans regering var, när
det år 1572 lyckades Laurentius Petri få sitt arbete om svenska
kyrkans organisation krönt med framgång, i det att hans före-
gående år uppsatta kyrkoordning då antogs.

Huru ställde sig då 1571 års kyrkoordning, Sveriges första
prostestantiska kyrkolag, till domkapitelinstitutionen?

Enligt den öfverallt mötande uppfattningen sökte kyrkoord-
ningen rekonstruera domkapitelinstitutionen. Denna uppfattning
går tillbaka åtminstone till 1600-talets förra hälft?. Den stöder
sig därpå, att i kapitlet om Kyrckior och Kyrckioskrudh? föreskri-
ves, att vid hvar och en af rikets sju domkyrkor skulle åtminstone
sitta efterföljande sju personer: biskopen, biskopens official eller
prost, kyrkoherden, skolmästaren, lector theologie, poenitentiarten
och sysslomannen, »then ock må wara Sacristan»". Men ett närmre
studium af kyrkoordningen väcker tvifvel om, huruvida med denna
föreskrift syftades på domkapitelinstitutionens återupplifvande. Re-
dan det, att vid uppräknandet af dessa personer intet nämnes om,
att de skola utgöra ett kapitel eller öfverhufvud en kollegial för-

! Se sid. 8 f. not. 4.

2 Laurentius Paulinus Gothus åberopar sig på kapitlens påbjudande ge-
nom 1571 års kyrkolag, i sin Forma Consistorii tör ärkestiftet. Om denna se
nedan. Redan vid förhandlingarna om kapitlen 1604 var denna uppfattning
märkbar.

8 Kyrkoordningar och förslag dertill för 1686, utgifna af Riksarkivet, I
5. 10i.

4 Sakristanen var under medeltiden en af kapitulares, hvilken hade vård
om kyrkans dyrbarheter. Lundqvist s. 77 f.

Bidrag till domkapitlens historia. 11

samling, är ägnadt att framkalla uppmärksamhet!. Härur kan
dock ingen bestämd slutsats dragas; det s. k. 1619 års kyrkolags-
förslag nämner äfvenledes i kapitlet om kyrkor och kyrkornas egen-
dom, hvilka personer som skola sitta vid domkyrkan, utan om-
nämnande af deras kapitularställning, ehuru där otvifvelaktigt ka-
pitelpersonerna åsyftas?. Men viktigare är, att domkapitelinsti-
tutionen öfverhufvud ej omnämnes eller förutsättes i kyrko-
ordningen. Och den saknas på sådana punkter, där det synes ha
varit mycket svårt att undgå dess nämnande, om författaren velat
räkna med dess existens. Detta synes tydligast, om man jämför
1571 års kyrkoordning med de närmast följande. Af särskild be-
tydelse är därvid, att professor H. Lundström återfunnit och på-
pekat 1608 års kyrkolagsförslag?. Dettas utseende — 1571 års
tryckta kyrkoordning med handskrifna ändringar och tillägg — gör
det särskildt lätt att observera, när nya tankar eller ordningar
föras fram. Åfven jämförelsen med 1575 års Nova Ordinatia och
1619 års kyrkolagsförslag är upplysande. Till alla dessa kyrko-
ordningar återkomma vi senare. Redan här må emellertid ett par
jämförelser andragas.

1) 1571 års ordning uppräknar blott, hvilka personer som
skola sitta vid domkyrkan; 1575 angifvas de personer vid dom-
kyrkan, som skola vara biskopen till hjälp, och om en af dem (de-
canus) säges uttryckligen, att han skall vara notarie i kapitlet;
1608 angifver de personer, som skola brukas vid domkyrkorna
(märk den afsiktliga ändringen af ord!). 2) 1571 föreskrifver om
prästutnämning, att församlingen presenterar en kandidat för bi-
skopen, som pröfvar och eventuellt utnämner honom; 1608 och
1619 tillägga, att i vissa uppräknade fall skall den föreslagne gå
till >oss> (Kongl. Mjt)" för konfirmation, sedan han valts af försam-
lingen och pröfvats af biskopen och kapitlet (i 1571 års ordning
saknas sålunda alldeles denna kapitlets gamla pröfvorätt bredvid

! Observationen har ock gjorts af Anjou 5. 196: »att desse skulle ...
deltaga i biskopens stiftsvård, säges icke», och O. Ahnfelt i Tidskrift för Teo-
logi 1893: utgångspunkten för en reorganisation är gifven först i 1571 års k.
9., ehuru kollegial samverkan ej framträder i lagstadgad form.

2 Dock icke enbart, se nedan.

8 H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus II 1893 s. 133 ff. Förslaget
finnes i Stockholms K. B., v. Engeströmska samlingen, osign. qvartvolym.

4 Märk den officiella formen för de handskrifna tilläggen i 1608 års för-

slag!

12 Hj. Holmquist,

biskopen). 3) I fråga om visitationer föreskrifves 1571, att om
biskopen har förfall, må han skicka sin prost »samt med några
andra goda män, som denna saken uträtta»; 1608 föreskrifves om
samma sak, att biskopen må skicka sin prost »>samt med några
andra goda män af kapitlet med häradsprosten>; 1619: »>må han
utskicka några goda män af kapitlet med häradsprosten>; (här
framträder kanske tydligast, huru 1571 års ordning medvetet und-
viker att räkna med några kapitulares). 4) Om biskopsval före-
skrifver 1571 blott, att val skall anställas af det ofvan omtalade
valkollegiet; 1575 bestämmer, att när någon biskop är affallen,
skola Cappitulares skrifwa till öfverheten och begära någon annan
igen. 5) 1571 har nästan liklydande föreskrift som 1608 och 1619
i fråga om sysslomannens redovisningsskyldighet; men i den först-
nämnda talas bl. a. om, att därest brist i ett eller annat afseende
förefinnes vid en domkyrka, så skall sysslomannen i tid underrätta
biskopen, för att öfverheten må hjälpa; i de senare föreskrifves i
ty fall, att sysslomannen skall hafva kapitlets vittnesbörd och se-
dan få öfverhetens hjälp. 6) Ej ens i fråga om kyrkotuktens hand-
hafvande vet 1571 års ordning något om kapitlet; i svårare fall må
ordinarii själfva beställa om dessa saker eller ock υἱ sin stad för-
ordinera (såsom mångenstädes sker) några besynnerliga personer,
som slikt uträtta». Enligt 1608 och 1619 års förslag skall »Ordi-
narius antingen själf, eller i sin stad förordna vid hvar domkyrka
en gudfruktig, skicklig och förfaren man... af Capitels perso-
nerna».! — Man må vid ofvannämnda jämförelser ock ihågkomma, |
hvilken ytterligt obetydlig roll domkapitlen dock ännu 1619 hade
emot några årtionden senare; deras omnämnande i förslagen 1608
och 1619 var visserligen begränsadt till det minsta möjliga.

Det anförda må vara nog för att visa, hurusom på ingen
punkt, där man kunde hafva skäl att vänta kapitlet omnämndt, hän-
syn till detsamma är taget i 1571 ärs kyrkoordning. Af detta fak-
tum, jämfördt med det ofvannämnda uppräknandet af de sju per-
sonerna vid domkyrkorna, kunna vi icke draga någon annan slut-
sats än denna: Laurentius Petri afsåg med sin kyrkoordning ej
att rekonstruera domkapitelinstitutionen utan att medvetet, om

! Här förtjänar ock att till jämförelse andragas den Stadga angående mes-
san m. m., som Johan III på herredagen i Stockholm 1574 dref igenom, och
där det föreskrifves, att präst som felar skall vara förfallen till det straff, som
biskopen och kapitlet i hans stift pålägger honom. Om stadgan, se O. Ahn-
felt: Bidrag till svenska kyrkans historia i 16:e århundradet, Lund 1894.

Bidrag till domkapitlens historia. 13

ock blott indirekt, upplösa densamma genom att ignorera
den och så undanskjuta den från alla de områden, där den ännu
under Gustaf Vasas tid behållit en rest af sitt fordna inflytande.
I stället lät kyrkolagsförfattaren domkapitlen flyta ut i vissa be-
stämda ämbeten, hvilka mellan sig fördelade de nödvändiga syss-
lorna vid domkyrkan och de nya uppgifter, som började växa fram
för den lutherska kyrkan (kyrkotukt och skolundervisning), men
hvilka ej bildade någon kollegial institution och sålunda ej heller
någon stiftstyrelse vid sidan af biskopen, hvilken sistnämnde hos
sig samlade all stiftstyrelsemakten. 1571 års kyrkoordning utgör
sålunda i detta afseende närmast slutakten af den utveckling, som
heter de svenska prelaturkapitlens upplösning, ej begynnelseakten
till en ny historia! Och knappast torde det lida något tvifvel, att
om kyrkoordningen fått förblifva bestämmande för Sveriges prote-
stantiska kyrkoutveckling utan störande inflytelser från annat håll,
resultatet skulle blifvit det samma i Sverige (Finland) som i andra
lutherska länder, närmast Danmark-Norge: domkapitelinstitutionens
upphörande?.

Johan III och domkapitlen.

Vid granskningen af, huru förhålllandena faktiskt gestaltade sig,
visar sig emellertid den öfverraskande iakttagelsen, att från omkr.
1572 de svenska domkapitlen åter börja få en märkbar tillvaro,
ehuru visserligen ej på basis af de personer, som enligt kyrkolagen
skulle sitta vid domkyrkorna. Till det kyrkomöte, som skulle an-
taga denna lag, kallade Johan III biskoparna samt med dompro-
starna och de förnämsta af klerkeriet i hvart stift?; och i mötesbe-
slutet uppräknas 33 capitulares, professorer, skolmästare och kyrko-

! Vid författandet af öfversikten i domkap. kommitténs betänkande hade
jag ej tillräckligt pröfvat denna uppfattning för att kunna framlägga den; ej
beller syntes där vara rätta platsen för en ny hypotes, då skäl ej kunde där
ξιίναβ; utan fick framställningen följa allfartsvägen.

? Om de ur kyrklig synpunkt värdelösa rester af domkapitelinstitutionen,
hvilka ännu finnas kvar i Preussen och Sachsen, se Hawuck: art. Kapitel, RE? X.

5 Hildebrand: Sv. Riksdagsakter II 5. 434. Märk framskjutandet af
domprostarna i jämförelse med föregående årtionde! — Domprostbefattningen
i Åbo, som stått obesatt sedan 1547, upplifvades af Johan III omkr. 1568, då
den förenades med kyrkoherdebefattningen; Leinberg a. a. s. 30. Likaså in-
sattes domprost i Skara omkr. 1571, Warholm a. a. s. 51. Äfven synes dom-
prostbefattningen i Vesterås ha legat nere under Erik XIV och upplifvades o.
1571, J. Ε΄. Muncktell: Westerås stifts herdaminne I 5. 75. Likaså i Vexiö.

14 Hj. Holmquist,

herdar. Om man särskiljer kapitulares och de tre andra katego-
rierna, bestodo de förra dock blott af några domprostar; och i acta
synodica 18 aug. 1572, hvilka behandla olika slag af koncilier eller
synoder, den plats, där framdeles den teoretiska och bibliska mo-
tiveringen för domkapitlens berättigande plägade inskjutas!, näm-
nes intet om dessa. Men år 1573 finna vi kapitlet nämndt vid
biskopens sida som den naturliga representanten och styrelsen för
stiftet. Till riksdagen i Stockholm 1878 kallade Johan III bisko-
parna i de olika stiften »med några beskedliga män af kapitlet»?.
Redan 5 juli 1572 hade och Johan III skrifvit till Skara om eko-
nomiska förmåner för biskopen och Skara kapitel”. Den 14 nov.
1573 skrifver konungen ett nytt bref om frihet från gärder", hvil-
ket har följande upplysande passus: »klerkeriet, som medh Bisko-
pen uti Scara stift äro förordnade i Kapitel till att förhöra saker
och ärenden» etc. — I ett kungabref till Vesterås 26 nov. 1572”
få vi upplysning om, hvilka personer som funnos vid domkyrkan
i Vesterås; de voro biskopen, domprosten, skolmästaren, kyrkoher-
den, M. Peder Johannis predikant ibid., och sysslomannen (alltså
ej den af 1571 års lag påbjudna anordningen). Att dessa utgjorde
kapitlet säges ej, men ligger af andra skäl nära till hands att an-
taga. Och att kapitlet i Vesterås vid denna tid åter framträdt
som stiftstyrelse, visar en synodalakt från omkr. 1573, däri det
talas om »prepositi bref om biskopens och capituli befallningar»,
som ej få bortslarfvasé. — Samma dag som kungabrefvet till Ves-

! Jfr Laur. Paulinus Gothus” tal vid tillträdet som ärkebiskop 21 sept.
1637, hvilket handlar om kyrkans organisation och verksamhet; där finnes en
vidlyftig afdelning om consistorium, och domkapitlen införas som ett fjärde slag
af synoder bredvid dicecesan-, provinsial- och nationalsynoder.; deras anordning
genom apostlarna uppvisas utförligt. — Jfr äfven kyrkolagsförslagen från 1600-
talet; se nedan.

2 Sv. Riksdagsakter II s. 472 ἢ.

3 Original i Skara domk. arkiv, Kungabref E. I: 1; Afskrift bl. ἃ. i den
volym, som bl. a. innehåller 1608 års kyrkolagsförslag, K. B. Biskop Jacob
samt med kapitulares i Skara må njuta och behålla den tionde, som faller vid
deras annexer, och domkyrkornas personer (alltså ej identiska med kapitulares)
må behålla de socknar på bygden där omkring sig till SER som de haft i sa-
lig kung Gustafs tid.

4 Afskrift som föreg.

5 By sockens kyrkoarkiv I: 1, i Uppsala landsarkiv; jfr Kungl. bref och
resolutioner om prästrättigheter etc., Vesterås DA.

6 Sv. Riksdagsakter II 5. 448. — Det ofvannämnda beslutet vid herredagen
i Stockholm 1574 undertecknades bl. a. af biskop, domprost och pastor från
Vesterås; 4. Westén: Sv. Kongl. Hof-Clereciets Historia I 5. 123. — Man oh-
servere det i stadgan gjorda omnämnandet af kapitlet, se ofvan s. 12.

Bidrag till domkapitlens historia. 15

terås (26 nov. 1572) utfärdade Johan III en ordning på alla kyr-
kors och klerkeriets underhåll i Uppsala stift! Der möta vi för
Upsala stad ärkebiskopen, kyrkoherden, skolmästaren, syssloman-
nen samt alla fyra professorerna vid det nyupplifvade universitetet?.
Af dessa hade ärkebiskopen, domprosten, (som i kungabrefvet 'sak-
nas; han kom ock snart att sammanfalla med kyrkoherden), kyrko-
herden ?, skolmästaren och tre af professorerna underskrifvit Upp-
sala kyrkomötes beslut 22 aug. 1572". Här torde vi hafva en för-
teckning på domkapitlet i Uppsala, när det åter började få bety-
delse. — I Åbo sutto från början af Johan III:s regering i allmän-
het i kapitlet biskopen, domprosten, skolrektorn, kyrkoherden och
sysslomannen”.

Ytterligare exempel följa nedan. Det sagda må här vara nog
för att visa, att samtidigt med 1571 års kyrkoordning började en
strömning i rakt motsatt riktning, en sträfvan att föra fram kapitel-
institutionen till inflytande, hvarvid de af kyrkoordningen föreskrifna
ämbetena vid domkyrkorna delvis kunde tagas i anspråk vid re-
organisationen, äfven om kapitelformen ingenstädes helt anslöt sig
härtill utan i allmänhet visade ytterst osäkra och vaga former”. En

! Linköpings SB., Ecclesiast. saml. T. 67.

? De äro rektor Laurentius Petri Gothus samt Petrus Jon&e, Olaus Luth
och Petrus Benedicti. — C. Annerstedt: Uppsala Universitets historia I 1877
5. 61 f. säger visserligen, att han icke funnit Petrus Jone före nov. 1673, och
att om han förut varit lärare, måste han haft en underordnad plats. Detta
var dock ej fallet, som synes af här meddelade bref.

5. Domprost var Ericus Nicolai, kyrkoherde Joachimus Olai. J. E. Fant
och Α. T. Låstbom: Upsala ärkestifts herdaminne, känner ej till någondera
af dessa, hvarken i förteckningen på domprostar och kyrkoherdar i Uppsala
eller eljes. Äfven Anjow a. a. Ul s. 5 uppger oriktigt, att 1573 i Uppsala sak-
nades domprost. — 1575 finnes blott kyrkoherden Joachimus, ej domprost, Sv.
Riksdagsakter II 522 ff.

4 Sv. Riksdagsakter II 5. 441 ἢ, Jfr kopian af riksdagsbeslutet i Linkö-
pings SB., Teol. 46.

5 Leinberg a. a. 8. 19.

4 Än alla stiftstadens präster, än blott biskop och domprost (kyrkoherde)
förstärkta med skolrektorer och ofta sysslomannen, än som i Uppsala jämte
dessa professorerna, än åter (kanske vanligast) under kompromiss med formerna
från närmast föregående tid biskop, domprost, (skolrektor) och ett antal kyrko-
herdar. Jfr det ofvannämnda brefvet till Skara 14 nov. 1573. Då biskop
och kapitulares kallades till riksdagen 1573, kommo från de flesta stift biskop,
domprost och landskyrkoherdar, ὃν. Riksdagsakter II 5. 474 ff. Vid riksdagen
i Stockholm 1574, vid ärkebiskopvalet, möta åter blott biskopar och landskyrko-
berdar (utom från Stockholm och Uppsala); Sv. Riksdagsakter II s. 496 f.

16 Hj. Holmquist,

förmodan om orsaken till denna utvecklingsgång synes ligga nära
till hands; för Johan III med hans kärlek till ärevördiga katolska
traditioner ock institutioner och intresse för kultisk rikedom tedde
sig de ännu åtminstone formellt kvarlefvande domkapitlen som en
stiftstyrelseform, hvilken borde både ekonomiskt och moraliskt stöd-
jas och betonas för att bevaras åt Sverige. Så skötos genom hans
inflytande, så snart han kände sig fast på tronen, kapitlen allt
mera fram. Denna förmodan stärkes än mera genom det sätt,
hvarpå Johan inom kort, tydligen pådrifven af kapitlens vaga for-
mer, sökte rekonstruera och fast ordna institutionen.

Johan hade aldrig dolt, att han i åtskilligt var missnöjd med
1571 års kyrkoordning. Men dennas auktoritet var allt för stor
för att han skulle våga upphäfva den. Han valde formen att
»komplettera> densamma genom en ny kyrkoordning »Nova ordi-
nantia» 1575!. I dennas 12:e artikel >»Om Kyrkionas Personer»
upptog han frågan om domkapitlen på så vis, att han formellt anknöt
till 1571:s uppräkning af sju personer vid domkyrkorna, men med
ändring af sysslorna och med uttryckligt angifvande af, att perso-
nerna i fråga bildade ett kapitel, som skulle stå vid biskopens sida
som hans hjälp. De sju kapitulares skulle enligt Nova ordinantia vara
följande lärde mån, som äro prästmän: biskop, domprost, decanus
(som skall hafva uppseende med alla skolor i stiftet och examinera
ordinandos samt vara Notarius Ecclesige, som skall anteckna hvad
som i kapitlet eller eljes kan vara handladt, och hvarom bisko-
pen och kapitlet kan blifva åtfrågadt), archidiaconus (som må vara
lector theologie och poenitentiarus publicus), pastor, skolmästare och
oeconomus. Jämte sina särskilda officia skola dessa hafva tid att
predika i domkyrkan, och deras kapellaner skola dagligen sjunga i
domkyrkan aftonsång och ottesång. — Äfven annorstädes i ordi-
nantian omnämnes kapitlet och dess uppgifter (jfr ofvan 5. 11 ἢ).

Det intressanta är här, att Johan III uppenbarligen sökte åter-
upplifva de gamla prelaturerna från medeltiden, alltså bevara den
svenska kapitelinstitutionens historiska kontinuitet; och då han ej
kunde förbigå de ämbeten, som 1571 års ordning påbjudit vid
domkyrkorna, sökte han så långt möjligt instufva dessa under de
gamla ärevördiga prelaturnamnen. Så får archidiakonen öfvertaga
de uppgifter för undervisning och kyrkotukt, som den nya tiden

1 Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686 I 9. 181 ff.

Bidrag till domkapitlens historia. 17

kräfde!; dekanen fick jämte sina och archipresbyterns medeltida
uppgifter äfven den syssla som kapitelnotarie, hvilken med kapit-
lets nyorganisation som en ansvarig institution i det moderna Sve-
rige visade sig nödvändig. I hans inspektorat öfver alla skolor
och examination af prästkandidater låg för öfrigt en stark begräns-
ning till kapitlets favör af den biskopliga makten i stiftet. Dom-
prosten, skolmästaren och ceconomus hade ju ock tradition från
katolska domkapitlet?; äfven stadskyrkoherdens plats i detsamma
var i analogi med institutionens äldsta former. — Betoningen af
kapitlets med det gamla katolska besläktade kultiska karaktär fram-
träder ock i den uttryckliga bestämmelsen, att alla kapitulares skulle
vara prästmän, att de skulle medverka vid domkyrkans gudstjän-
ster oeh därför aflönas med prebenden, samt att de skulle låta
sina prebendekapellaner dagligen sjunga i domkyrkan. — Slutligen
må som häntydande på, att 1575 års ordinantia (ej 1571 års kyr-
koordning) äfven af de samtida uppfattades som återställande dom-
kapitlen och detta väsentligen i deras form af prelaturkapitel, an-
föras biskoparnas »bevillning> till ordinantian 10 sept. 1583?, i hvil-
ken de, sedan de lofvat rikare smycka kyrka och gudstjänst och
åter hålla mässa, äfven förplikta sig »att hålla caniker och andra
förordnade vid domkyrkorna och i städerna därtill, att de besitta
kyrkornas hus och gårdar»; samt formuleringarna i flere officiella
skrifvelser från prästerståndet under Johans senare år, där in-
gressen lyder: »Vi underskrifne biskopar, prelater och präster», och

! Upptagandet af namnet archidiaconus i ett protestantiskt domkapitel
behöfde ej verka stötande; Johan 11 hade här på närmaste håll ett föredöme,
I Lunds domkapitel. Se O. Ahnfelt: Om revisionen af Lunds domkapitels
statuter efter reformationen, s. 301 ff.

? Sysslomannen blet nu med nödvändighet präst och medverkade vid
gudstjänsten, alltså en kultida uppgift, se nedan. Äfven skolmästaren fick sin
prästerliga uppgift och sitt prebende; se t. ex. Johan III:s bref 3 juli 1588 till
capitulares i Linköping, att skolmästaren skall bättre sköta gudstjänsten i sin
församling, om han elies vill behålla socknen. Linköpings Domk. Arkiv, Kungl.
bref.

3 S. P. Bexell τὰ. fl.: Bidrag till svenska kyrkans och riksdagarnas historia
15835 5. 13 ff.

4 Prästerståndets förnyelse af sitt samtycke till liturgien 1582, Sv. Riks-
dagsakter II s. 639; prästerskapets förklaring med afseende på de anklagade
radshberrarne 7 mars 1590 (a. a. s. 917): arfföreningen 7 mars 1590 (a. ἃ. 5.
“22 6); m. fl. Se vidare nedan.

Holmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. 2

18 Hj. Holmquist,

där en granskning af underskrifterna ger vid handen, att prelater
är detsamma som kapitulares!?.

Johan III:s katoliserande tendenser brakte hela den svenska
kyrkoreformationen i fara och framkallade upprifvande inre strider;
men i desamma lågo ock något berättigadt gömdt. Johan hade
en viss känsel för, att reformationen krossade mycket, som kunnat
och bort bevaras äfven på luthersk mark. Detta har sannolikt
bl. a. fört honom till att söka återställa de svenska domkapitlen
på deras historiska grund, under det att denna institution rundt
om gick sin upplösning till mötes. Han gaf därmed den svenska
kyrkan en gåfva af ovärdelig betydelse: ett för henne säreget sty-
relseorgan, hvilket rätt utveckladt snart skulle komma att väsent-
ligen underlätta hennes storartade arbete på hela folkets andliga
och kulturella lyftning.

Det skulle ock komma att blifva 1575 års föreskrifter, som
mera än 1571:s inverkade på kapitlens utgestaltning, äfven man
sedermera af lätt förklarliga skäl ej åberopade Johans ordning
utan Laurentius Petris. Men visserligen kunde ej Johan III genast
eller helt få sin organisation genomförd. 1 hertigdömet, som om-
fattade bl. a. Strengnäs stift, synes äfven i detta afseende mot-
ståndet ha varit starkast. Så vidt man kan se, har kapitelinstitu-
tionen där ej i någon form nyorganiserats eller tillmätts betydelse
under de första åren efter ordinantian?. Men då kampen för Jo-
hans liturgi från början af 1580-talet blef mera systematisk”, synes
hertig Karl ha funnit vikten af att som stöd gent emot denna
hafva en kollegial stiftstyrelse med myndighet. Den 11 sept.
1582 föreskref Karl, att Henrik Gadolenus? samt «kapitlet i
Strengnäs skulle taga hand om de tvistliga frågor, som dittills till-
hört biskopsämbetet”. Mot slutet af 1580-talet började Strengnäs

! Att den kyrkoordning, som af prästerskapet i Väster-Norrlanden antogs
1576 (tryckt hos Hambreus' Pastoralkurs 1804—1809, V 5. 146 ff.), vid sina
utförliga föreskrifter om kyrkotukt intet nämner om vädjan till kapitlet, är na-
turligt.

2 Jfr saknaden af hänvisning till kapitlet i de talrika brefven från hertig
Karl vid denna tid, Kungabref Strengnäs DA.

8. Cl. Annerstedt: Olaus Martini 1904 5. 14.

4 F. d. professor i Uppsala; hade flytt till Karl och fått Bälinge pastorat
samt blef Karls hjälpare i stället för den svage biskopen Nils; vi återkomma
till honom.

δ K. Henning: Strengnäs stift under den liturgiska striden 1893 5. 33. not
2. — Redan 1579 fanns en poenitentiarie vid domkyrkan, enligt hertig Karls
bref af den 19 sept 1579, Kungabref Strengnäs DA.

Bidrag till domkapitlens historia. 19

kapitel tydligt framträda med aktiv verksamhet. År 1586 erhöll
det lagstadgad skyldighet att deltaga i stiftstyrelsen!. År 1588 till-
sade hertig Karl det sitt särskilda bistånd och råd?. Och när
Strengnäs kapitel så framträde, betonades genast starkt den prote-
stantiska tanke, som vi funnit flere gånger ge sig uttryck: kapit-
lets nära sammanhang med luthersk skolundervisning ock folkfo-
stran. Hertig Karl sökte rikta dess nit på skolorna. 1584 till-
satte han ej blott skolmästare (Erik Andreg) utan äfven theol.
lektor (den bekante Melartopeus); och vid dess framträdande i sam-
band med Uppsala möte var det det enda kapitlet med två lärare,
under det att dess andra prelater blott utgjorde tre. Kapitlet be-
stod nämligen då af pastor et poenitentiarius, oeconomus, rector
schole och lector theologie?. Och denna sammansättning bibe-
höll sig tills vidare, blott att pastor efter 1593 fick prepositus-
titeln och kyrkoherden i Fogdö möjligen fick säte i kapitlet som
decanus.!

Åfven för öfriga domkapitel blef liturgiska striden af betydelse.
De många handlingarna från densamma visa tydligt, hurusom un-
der dess gång och i densamma kapitlen allt mera skjutas fram till
betydelse5. Och när striden äntligen afgjordes genom Uppsala

—

! Henning 5. 25; jfr ock särskildt besluten på Örebro möte 1586: »Eccle-
siastike Stadgar för Sörmland 1586», afskrift i Haqvin Spegels manuskriptsam-
ling Uppsala DA I. IV: 1.

2 Karls skrifvelse 12 mars 1588, Kungabref Strengnäs DA.

3 Uppsala mötes beslut af år 1593, aftryck efter 1593 års tryckta upplaga
Lund 1868 s. 115. Denna urkund, som i verkligheten utgafs först 1594, har
sammanfört såväl de ursprungliga undertecknarna vid mötet som dem, hvilka
sedermera underskrefvo bekräftelserna, samt ordnat dem med kapitulares som
särskild grupp. Såsom samtida är den synnerligen värdefull; men den gifver
ej ensam en riktig bild af kapitlens verkliga form vid denna tid utan måste på
hvarje punkt jämföras med förteckningen på vid mötet närvarande samt framför
allt med själfva originalunderskrifterna i de olika stiften (tryckta i Sv. Riks-
dagsakter III). Detta synes ur synpunkten af domkapitlens sammansättning
ej hafva skett; jfr. t. ex. uppgifterna hos Anjou: Svenska kyrkans historia ifrån
Uppsala möte 1 s. 105.

4 Gadolenus synes under biskopsvakansen 1586—92 ha fungerat som och
fått titeln domprost bredvid stadens kyrkoherde Ragnvaldi; efter Gadolenus'
död 1593 torde titeln ha öfverflyttats till kyrkoherden; härom mera i ett annat
sammanhang, liksom om dekanatet.

5 Jfr särskildt de många akta i Linköpings SB. Scripta Antilithurgica, T. 137,
tex. biskop Martini Gestricii och domkapitlets i Linköping utlåtande om liturgien
febr. 1577 (förut hade lärda män men ej kapitlet som institution yttrat sig i
sådana frågor). Ett annat exempel är brefväxlingen mellan Strengnäs och

20 Hj. Holmquist,

möte 1593, spelade kapitulares som kår vid detta möte en roll,
som de ej haft sedan reformationens inbrott. Åfven deltogo de
som korporationer i de biskopsval, som då förrättades!. Så skarpt
som möjligt framträdde uppfattningen om kapitelinstitutionens gagn
för kyrkan i meniga prästerskapets besvär, framställda på mötet i
Uppsala 1593? Här begärdes bl. a. (n. 9), att biskoparna med
kapitlets goda råd och samtycke må insätta tjänliga personer till
kyrko- och skolämbetena; (n. 10) att ordinarii med några af deras
kapitel må vid tjänliga tillfällen sammankomma till möte; (n. 16)
att oeconomus vid domkyrkan må vara prästman och af biskop
och kapitlet tillsättas; (27) att kapitlet skall hafva viss domsrätt
0. 8. v.; ständigt nämnas biskop och kapitel tillsammans. Likaså
uppsatte riksrådet i förslag till Sigismunds försäkran till präster-
skapet dec. 1593?, att klerkeriet med kapitlet skall hafva makt att
välja biskop, och att biskoparna blott med hela kapitlets vetskap
och samtycke må tillsätta präster och lärare, »på det vi må vara
försäkrade, att därmed må rättvisligen tillgå». Samma förslag men
med kapitlets valrätt minskad till rätt att sätta tre på förslag möter
i febr. 1594". Där stadgas ock om kapitlets andliga domsrätt. Ett
annat bevis för, att kapitlen nu kommit till en fast ordning och
position, är att från tiden kort efter 1393 ordnade, ännu bevarade
kapitelprotokoll förekomma 5.

Uppsala domkapitel i januari och juni 1589, tryckt hos Ch. Nettelbladt: Schwe-
dische Bibliothec IV s. 90 ff, originalbref hos H. Lundström: Undersökningar
och aktstycken 1898 5. 66 ff. — Redan 1057 hade i öfverenskommelse mellan
Hertig Karl och Johan IIl bestämts, att vid val af biskop i Strengnäs ärke-
biskop, ärkekapitlet och prästerskapet i Strengnäs stift skulle uppsätta tre på
förslag, af hvilka konungen utnämnde en. Här tillmätes alltså ärkekapitlet den
betydelse, att det skall representera rikets intresse vid det viktiga biskopsvalet
gent emot hertigdömets särintressen. Att observera är ock rätten för ett ka-
pitel som institution att deltaga i ett biskopsval. Däremot stadfästes i konsti-
tutionerna om de kungliga och furstliga rättigheterna 13 febr. 1587 biskopens
makt att ensam tillsätta präster och lärare (om förhandlingarna i Vadstena
1587 och öfverenskommelsen, se Sv. Riksdagsakter 11] 5. 721 ff.)

! Sv. Riksdagsakter III 5. 70 ἢ

2 Sv. Riksdagsakter III 5. 99 ff.

δῶν, Riksdagsakter II 5. 221 ff.

4 Beträffande den omtvistade frågan, huruvida denna försäkran någonsin
blef mera än ett förslag, se E. Hildebrand i Sv. Riksdagsakter IIIs. 421, som
förnekar frågan. |

5 Uppsala bevarade kapitelprotokoll börja med 1598, Vesterås med 1595,
Stockholms med 15935 och Linköpings med 1600.

Bidrag till domkapitlens historia. 21

Kapitelprelaturerna 1593 ff.

Af namnunderteckningarna i samband med Uppsala möte fram-
går ock, att kapitlen redan öfverallt i sin sammansättning nått den
otveckling, som de öfverhufvud skulle nå på basis af Johans ordi-
nantia. Det må därför vara lämpligt att här öfverblicka samtliga
kapitels utseende 1593 ff; det är första gången efter reformationen
som en sådan öfversikt låter sig fullständigt göras.

Om Strengnäs” kapitel är redan taladt. I Uppsala hade kapit-
let från Johan III:s regering kommit att bestå af (stundom) dompro-
sten, kyrkoherden, skolrektorn, sysslomannen och de få lektorerna
(professorna) vid collegiet (universitetet). Af dessa voro vid Uppsala
möte en, Mathias Andreze, poenitentiarie,! en annan dekan. Men kort
före Uppsala möte fick kapitlet stark tillökning, i det att de fyra
professorer, som öfverflyttade till universitetet från Stockholms kol-
legium, äfven togo plats i kapitlet. Och kort efter mötet tillkom
ännu en professor, Laurentius Paulinus Gothus, som ock blef ka-
pitularis. Till några af dessa nyankomna, hvilka alla (utom Pau-
linus) som »capitulares upsalienses> bevistade mötet, förlades kort
efteråt officiellt i samband med hertig Karls återupprättande af Upp-
sala Universitet 1 aug. 1593? de af Johan III påbjudna särskilda äm-
betena, nämligen så, att förste theol. professor Nicolaus Olai Botnien-
sis blef prepositus, 2 theol. prof. Petrus Chenicius poenitentiarie
och 3 theol. professorn Jacobus Erici decanus?. Häri låg naturligen
en anvisning om, hvilka bland professorerna, som voro skyldiga att
deltaga i kapitelgöromålen: men seden bibehöll sig att vid vikti-
gare tillfällen samtliga professorer eller någon filosofie lika väl som
teologie professor uppträdde som kapitulares. Vid försäkran till Si-
gsmund 1594 möta så sex professorer, däribland prost, poenitentiare
och dekan, vidare pastor, rector schole, sysslomannen och »olim
poenitentiarius»?. Den 1 mars 1594 reste ärkebiskopen med tre

! Vid bekräftelsen af Nova Ordinantia 22 mars 1575 nämnes redan en
af lektorerna poenitentiarius publicus; bekräftelsen är underskrifven från Upp-
sala af pastor och de fyra lektorerna (Sv. Riksdagsakter II s. 323).

3 C. A. Cornelius: Några bidrag till Uppsala Teologiska Fakultets historia
ll 1874 5. 3; fundationsbrefvet tryckt hos Annerstedt: Upsala Universitets hi-
storia, Bihang I s. 24 f.

3 På så vis förklaras motsägelsen mellan underskrifterna på själfva mötes-
beslutet och förteckningen på närvarande å ena sidan, det tryckta mötesbeslu-
tet ἃ den andra; när det senare redigerades, var ändringen skedd.

4 Sv. Riksdagsakter II 5. 339.

29 Hj. Holmquist,

kapitulares till Stockholm; bland dem var phil. professorn Ericus
Jacobi.! 18 febr. år 1595 sammanträdde i Uppsala åtskilliga bi-
skopar jämte Uppsala domkapitel; sekreterare var då Paulinus
Gothus, professor i logik (eller astronomi)?. — Vid detta möte be-
stämdes för öfrigt, att de tre teol. professorna skulle undervisa vid
katedralskolan, domprosten i bibeln, poenitentiarien i katekes och
dekanen i grekiska eller filosofi. — Under hela de långa och in-
vecklade förhandlingarna med hertig Karl och brytningarna med
ärkebiskopen 1595—1598 uppträdde alla professorerna som kapi-
tulares?3, 1601 inneslöt kapitlet alla professorerna.t Den 12 okt.
1601 blef t. ο. m. astronom. professorn Anthelius decanus.&? De
mest framträdande och så att säga i hvardagslag arbetande kapi-
telmedlemmarna voro dock de teol. professorerna. Sedan deka-
nen Jacobus Erici blifvit poenitentiarie och slutligen 1599 dom-
prost, valdes »collectis ... Senatus Academici votis» Paulinus Go-
thus till poenitentiarie; dessa bägge möta vi under de närmaste
åren som biskopens flitigaste medhjälpare i kapitelsaker?. —
Ett professorskollegium med tillökning af pastor, skolmästare
och syssloman? och med fleres undervisningsskyldighet i katedral-
skolan — sådant var Uppsalakapitlet, alltså redan nu på väg att

! Uppsala Domk. protokoll för denna dag.

2 Domkap. prot. för denna dag; jfr. H. Lundström: Laurentius Paulinus
Gothus I 5. 46 ff.

3 Lundström I 5. 50 ff.

4 Annerstedt; Olaus Martini 5. 57.

5 Uppsala domkap. prot. Senast 1605 fick åter astronomien egen från
decanus skild professur; Annerstedt: Uppsala Universitets historia I s. 104. —
Annerstedt säger ock sid. 106: »Mellan domkapitel och konsistorium (akad.)
rådde just ingen skilnad . . . Kapitlets protokoll äro därför ock det akademi-
ska konsistoriets»>.

8 Lundström 1 s. 75.

7 I Vexiö gymnasiebibliotek Qv. 25 finns afskrift af ett bref från Uppsala
domkapitel 6 aug. 1603, underskrifvet af ärkebiskopen och de två ofvannämnda.
De samma möta vid en inventarievisitation i Öster-Våla 20 maj 1603, vid en
husesyn i Huddunge 21 juli 1603, som undertecknare af en inventarieförteck-
ning i Wester Löfsta 23 juli 1603 ο. 5. v. (se respektive kyrkoarkiv, afdeln.
L:1:1, i Landsarkivet, Uppsala). Vid bevittnandet af ett jordbyte i Sigtuna
17 okt. 1602 möta vi ock dessa bägge samt math. prof. Ericus Thom&e Medo-
lerus (Liber ecclesie Siggetunensium 1596, Landsarkivet Uppsala). — Denna
anteckning bekräftar Annerstedts hypotes om Medolerus a. ἃ. s. 103 ff.)

8 Sysslomannen tjänstgjorde tillika som präst vid domkyrkan; så beslöts
i domkapitlet 6 juni 1595, att han skulle vara förpliktad predika alla sön- och
helgdagsaftnar; domkap. prot.

Bidrag till domkapitlens historia. 23

som lärarekapitel afvika från den ordinarie kapitelformen, om ock
under formellt tillgodoseende af de genom Johan III påbjudna pre-
laturerna.

I intet stift synes kapitelorganisationen så fort ha slutit sig till
ordinantian som i Vesterås. Ett kungligt bref af 13 okt. 1584
om kapitulares' underhåll uppräknar biskopen, prepositus, kyrko-
herden, skolmästaren, dekanen och poenitentiarien!?. Här är Nova
ordinantias ordning fullt genomförd, blott att beteckningen poeni-
tentiarie segrat öfver archidiaconus och att sysslomannen fattas.
Men han skulle snart möta i kapitlet. Vid tiden för Uppsala möte
var redan så förhållandet, ehuru oeconomus ej var närvarande vid
mötet och ej återfinnes bland bekräftelseurkundens undertecknare;
han hörde till de många, som först kommo med i det tryckta mötes-
beslutet. Måhända var alltså Vesteråskapitlet det enda, som då
fullständigt motsvarade Johans ordning, enär dekanen tydligen blott
tillfälligtvis fattades och snart åter möter som själfständig prelatur?.
Når domkapitlets protokoll börja (26 mars 1595), är det dekanen
Joh. Benedicti, som för protokollen. Och i hertig Karls bref 30
okt. 1595 till Vesterås domkyrka och dess kapitel? uppräknas bi-
skop, domprost, decanus, kyrkoherde, skolmästare, poenitentiarie,
syssloman, predikant vid hospitalet (= concionator pauperum) och
några kyrkoherdar. Om dessa sistnämnda skall senare blifva tal;
hår må vara nog att påpeka, att samtliga af Johan påbjudna pre-
laturer fortfarande existerade som själfständiga i Vesterås. Så för-

! Kungl. bref och resolutioner etc. Vesterås DA. — Att observera är, att
i detta bref personerna namngifvas och att sålunda ej blott konstruktion före-
ligger öfver, huru vid Vesterås domkyrka borde vara. — Redan 1577 har en
förklaring angående liturgien undertecknats af poenitentiarius Arosiensis (Sv.
Riksdagsakter II 5. 560).

2 Förteckningen öfver vid mötet närvarande upptager biskop Olaus Ste-
phani, prosten Jonas, pastor Andreas, poenitentiarien Stephanus och rektorn
Joh. Benedicti. Det tryckta mötesbeslutet upptager som kapitulares utom dessa
oeconomus Jacobus Andre& Af bekräftelseurkunden finnas två exemplar, ett
i Vesterås DA. utan kapitulares, ett i Uppsala UB. med en särskild rad för pre-
positus, pastor, poenitentiarius och ett sigill med H. B. Här är tydligen
fråga om en kapitular; H. B. kan ock vara initialerna till Johannes Benedicti.
Vid ständernas svar i Söderköping 17 okt. 1595 finnes bland Vesterås kapitel-
mån dekanen Joannes Benedicti. Redan 17 juni 1595 finnes bland dem, hvilka
anmält sig till köp af det tryckta koncilariebeslutet, dekanen Joh. Benedicti
(Vesterås domk. prot. för denna dag). En annan var då rektor.

3 Läroverksbibliotekets arkiv Vesterås; afskrift i domkap. ark:s brefko-

plebok.

24 Hj. Holmquist,

blef ock fallet fram till 16041. Det är en egendomlig tillfällighet,
att Vesterås kapitel, som under medeltiden var svagast utveckladt,
redan nu hade nått den ställning som landets rikast utvecklade
kapitel, hvilken det sedan under hela 1600-talet skulle behålla. —
Af domkapitelprotokollen från denna tid vinna vi ock den viktiga
upplysningen, huru kapitlet själft tillsatte prelaturerna genom att
uppflytta från lägre aflönad till en högre?.

Från öfriga kapitel möta vi ett virrvarr af uppgifter om, huru
med de påbjudna domkyrkoprelaturerna ordnades. I Åbo, där
kapitlet bestod af biskopen, domprosten, skolrektorn, kyrkoherden
och sysslomannen, flyttades rektorn Jacob Petri Fénno 1578 till
att blifva poenitentiarius och theol. lektor?. Då han 1584 återfick
rektoratet, behöll han poenitentiarietiteln och blef därtill decanus!.
Med honom försvinner dekanusämbetet ur Åbo domkapitel (ej
nämndt efter 1584). Ehuru Fénno fortfor att kalla sig poeniten-
tiarius (till 1587), fanns samtidigt en annan, som betecknade sig
poenitentiarius publicus (under åren 1583—1593) nämligen dom-
prosten Henricus Canuti; förmodligen har ämbetet växlat mellan
dessa båda, som ändock voro kapitulares. I Åbo blef sålunda
hvarken någon själfständig dekan- eller archidiakon (poenitentiarie-
och teol. lektors)- syssla. Med Canuti försvann till och med be-
teckningen poenitentiarie”. Som kapitulares kvarstodo de fem of-

! Enl. anteckning i domk. protokollen fördes dessa 1598 under biskop
Olaus Bellinus, prepositus Jonas Andree Jemptius, pastor Andreas Petri Aros.,
poenitentiarius Joh. Benedicti Cuprimontanus, decanus Stephanus Olai Gaulan-
drus, rector schol&e Carolus Erici Cuprimontanus oeh oeconomus Joannes Jone
Aros. — I Malma kyrkoarkiv 1:1 (Landsarkivet Uppsala) finnes ett bref från
kapitlet om ett hemmans läggande till Malma 28 mars 1601, undertecknadt Olaus
Stephani ep., Andreas Aros. pastor, Jonas Andre&e prepos., Stephanus Olai de-
canus, Johannes Benedicti poenit. och Carolus Erici rector. Som synes vack-
lade något uppfattningen, om sysslomannen skulle höra till kapitlet.

? Anno D:ni 1598, 9 martij, hora nona, Rectoratum deposuit M. Elaus
Engelberti ... et eadem hora nona M. Elai successor factus est M. Carolus
Erici Cup. — Anno 1598, Philippi et Jacobi tempore (= 1 maj). Reverendis-
simi D:ni pastoris, Episcopi nostri M. Olai Stephani consilio totiusque capituli
decreto poenitentiarius Arosiensis declaratus est Joannes Benedicti Cuprimon-
tanus (Joh. var fortfarande notarie; han dog 1603). — Dr W. Molér har
gjort en afskrift af de svårlästa kap. prot. 1595—1603, hvilken välvilligt ställts
mig till tjänst.

> Johan III:s bref 12 okt. 1578, Tengström: Handlingar till upplysning i
Finlands Kyrko-Historia IV 5. 21 ff.

ὁ Johan III:s bref 8 aug. 1584, Tengström ἃ. a. s 94.

δ᾽ Leinberg ἃ. ἃ. 5. 16 ff.

Bidrag till domkapitlens historia. 25

van nämnda till 1605. Af dessa deltogo biskopen, pastorn och
rektorn i Uppsala möte; bekräftelsen underskrefs af prepositus och
oeconomus. — I Vexiö fingo hvarken dekanus eller poenitentiarius
sårskild prelatur. Vid bekräftelsen af Uppsala möte 1593 hade
kapitlet sex prelater: biskop, prost, pastor, rector schole, sysslo-
man och predikanten på Kronobergs slott, »ecclesiastici ministerii
antistes>!?. Därtill upptager det tryckta mötesbeslutet oeconomus
(väl äfven concionator) pauperum, ett ämbete som nu flerestädes
började medföra plats i kapitlet?. — Beträffande Linköping kunna
genom jämförelser mellan dokumenten följande prelater bestämdt
angifvas hafva underskrifvit bekräftelsen på Uppsala möte; biskop,
domprost, poenitentiarius (äfven kallad archidiaconus), decanus, rec-
tor schol&e och oeconomus. Här saknas blott kyrkoherden i den
af Johan III påbjudna ordningen; möjligt är, att decanus vid
detta tillfälle tillika var kyrkoherde. I alla händelser kom deka-
natet snart att åter stå som en själfständig prelatur, under det att
poenitentiariesysslan stundom tillföll någon af de andra kapitulares,
oftast rektorn”. — För Skara domkapitels vidkommande föreligger
den bästa uppgiften; bevarad är nämligen en trohetsförsäkran till ko-

! Bekräftelserna från Vexiö stift på Uppsala mötes beslut 1598, Sv. Riks-
dagsakter III 5. 140 f. Från bekräftelserna må skiljas själfva mötesbeslutet 20
mars 1593. som blott är undertecknadt af några få, för Vexiö af pastor Magni
och rector schole Petrus Laurentii. — En särskild poenitentiarie torde ha fun-
nits på 1580-talet; se kapitlet efter 1604.

5 Kronobergspredikanten Benedictus Petri möter ock jämte prost, kyrko-
berde och rektor vid bekräftelsen på Söderköpings beslut våren 1596. — I
Vexid gymnasiebibliotek finnes en volym, Qv. 15, som är intressant bl. a. genom
gamla synodalakter från Vexiö. Där möter ock »Processus visitationis prima
ab Episcopo Petro Jone Angermanno (tillsatt 1595) et capitularibus Wexionen-
sibus omni. Steno Magni (väl redan prost, var det vid riksdagen i Vadstena
1598, riksdagsacta R. Α.), Erico Jone (pastor efter Steno), Nicolao Nicolai anno
15395 habitzae.

8. En bestämd bild af, huru! utvecklingen i Linköpings kapitel gått, är
svår att vinna. Den fasta utgångspunkten är bekräftelsen af Uppsala mötes
beslut; den är undertecknad af Petrus Benedicti (biskop), Olaus Petri (dom-
prost). Nicolaus Petri (poenit.), Johannes Canuti (decanus Linc.), Petrus Svenonis
(rector schole Linc.), Magnus Jonze (oeconomus) samt landspräster; alla dessa
namn ehuru utan angifvande af ämbete finnas i det tryckta mötesbeslutet. När-
mast uppstår här frågan, huru det förhöll sig med kyrkoherde. Håhl upptager
i sin förteckning öfver kyrkoherdar i Linköping en Olavus Erici, hvilken som
pastor Line. skulle ha undertecknat mötesbeslutet; men denne finnes hvarken
bland de vid mötet närvarande (Sv. Riksdagsakter 11 s. 81) eller bland under.
teeknarna (III s. 132 ff). Nu fanns emellertid både förut och efteråt både dom-

26 Hj. Holmquist,

nung Sigismund 29 maj 1593!, däri kapitelmedlemmarna uppräk-
nas under direkt angifvande af, att de äro kapitulares. Här finna
vi följande kapitelämbeten:' biskop, prost, kyrkoherde, decanus, no-
tarius capituli och rector schol&. Samma personer återfinnas vid
bekräftelsen af Uppsala mötes beslut 20 mars 1593. Dekanatet

prost och kyrkoherde (1590 en pastor Steno Petri som undertecknare af riks-
dagsbeslutet ; af Håhl okänd); den ofvan som dekan angifne Joh. Canuti under-
skref 19 febr. 1594 trohetseden till Sigismund som pastor Linc. Om ej en till-
fällig vakans rådde på kyrkoherdeplatsen 1593, var Canuti då pastor och de-
canus. (Håhl har den alldeles oriktiga uppgiften, att han som rector schol&e
undertecknade mötesbeslutet). Som pastor har Canuti i så fall ej länge be”
hållit dekanatet; en bekräftelse på Söderköpings beslut från Östergötland våren
1596 har som decanus Theoderic Grönenberg (af Håhl alldeles okänd). Huru
det sedan gick med dekanatet, kan jag ej afgöra med det material, som före-
ligger mig. Enligt Håhl blef Israel Olai Fortelius (domprosten Olaus Ericis son
och Lagerfeldtska ättens stamfader) 1600 prästvigd, konrektor i Linköping.
poenitentiarie och dekan(!); enl. Braad gick dekanatet 1600 tillbaka till Canuti,
som då blef domprost. År 1603 är emellertid dekanatet åter egen prelatur ;
förutvarande rector schol&e Jonas Kylander blef nämligen då kyrkoherde i Wreta
och tillika dekanus, enl. en värdefull upplysning hos N. J. Björns och J.
Schenmarks handskrifna Ostrogothia Ecclesiastica (Link. SB. Biogr. 137). — Vid
Söderköpingsbeslutets bekräftelse underskrifver sysslomannen Johannes Neoce-
rus, (saknas hos Håhl). — Håhls uppgifter om rektor och poenitentiarie, så
vidt jag samlat dem, äro följande: år 1581 blef Nicolaus Petri (Grubb) rektor och
poenitentiarie. (Som poenitentiarie har han undertecknat mötesbekräftelsen). 1586
blef Benedictus Orosander rektor och 1592 poenitentiarie, då Johannes Canuti i
stället blef rector (1593 är emellertid ej Orosander utan Nicolaus Petri poeniten-
tiarie: se ofvan). 1593 blef Petrus Svenonis rector. (Han har som sådan under-
tecknat dokumenten från 1593 och 1594). 1594 blef Laurentius Birgeri (rättare
Bergeri) rektor och oekonom. (Han var 1596 undertecknare som rector af
Söderköpingsbeslutet, men oekonom var då Neocerus, se ofvan). 1596 blef
Ambrosius Bartholdi kyrkoherde i kapitelprebendet Slaka och poenitentiarie.
1599 blef Jonas Kylander rektor. 1600 skulle Israel Fortelius ha blifvit både
poenitentiarie och dekan. 1603 blef Sylvester Johannis Phrygius rektor, kyrko-
herde i Skeda och poenitentiarie. — Alla dessa delvis motsägande och förvir-
rade uppgifter torde möjligen kunna vinna i klarhet genom undersökningar i
de till Linköpings stift hörande sockenarkiven, hvilka förvaras i Vadstena Lands-
arkiv. Jag har visserligen där sökt utan resultat, men hade då ej tillfälle till
ett systematiskt och fullständigt genomletande (hvilket däremot skedde beträf-
tande de till Skara stift hörande i Vadstena förvarade kyrkoarkivens bref och
handlingar från Skara domkapitel). Af de ofvan samlade uppgifterna kan dock
den viktiga slutsatsen dragas, att poenitentiarieämbetet ej alltid behöll sig som
själfständigt utan förenades med något af de andra, synbarligen oftast med
rector schole; decanus synes än ha förenats med kyrkoherde eller domprost,
än åter existerat som själfständig prelatur.
! Sv. Riksdagsakter III s. 161.

Bidrag till domkapitlens historia. 27

hade sålunda i Skara ej blott upprättats som själfständigt utan
t ο. m. hunnit >»före sin tid», i det att ur detsamma notariatet
utsöndrats till ett särskildt ämbete! Däremot saknas särskild
poenitentiarie; kyrkoherden var poenit. publicus, då han underskref
Uppsala mötes beslut?. Äfven saknas sysslomannen bland kapi-
tulares i bägge urkunderna, ehuru han tidigare i enlighet med
Johans förordning verkligen tillhörde kapitlet och införes som ka-
pitular i det tryckta mötesbeslutet?. Alldeles fix var för öfrigt ej
heller i Skara anordningen. År 1595 funnos vid Skara domkyrka
biskop, M. Jacob fordom biskop, prost, decanus, poenitentiarie,
kyrkoherde, skolmästare, syssloman och de fattiges predikant!.
Men sedan genom hertig Karls bref 13 maj 1597? den förre bi-
skopen herr Jakob blifvit kyrkoherde och poenitentiarie i Skara,
återtogo prelaturerna tills vidare anordningen från tiden för Upp-
sala möte.

Om vi söka sammanfatta de olika dragen i den gjorda öfver-
sikten till en bild, så visar sig, att kapitlens utgestaltning skett
under påverkan af Johan III:s Nova ordinantia, men att dennas
förordning ingenstädes utom i Vesterås fullständigt genomförts. I
alla stift hade stiftstadens kyrkoherde säte i kapitlet, likaså skolrek-
torn. Äfven sysslomannen var i allmänhet kapitular, ehuru upp-
fattningen därom vacklade i ett par stift. Särskild från kyrkoherden
skild domprost möter i de flesta stiften: Vesterås, Åbo, Vexiö,
Skara, Uppsala och Linköping; i Strengnäs var pastor och dom-
prost efter 1593 en person. Poenitentiarius (archidiaconus) och
decanus hade däremot haft svårt att vinna ställning som själf-

! Dess innehafvare Catillus Johannis var tillika prost i Dala och hade som
sadan undersknrifvit liturgien 1577 (Sv. Riksdagsakter II s. 559). Warholm:
Skara stifts herdaminne II 5. 296 och väl efter honom Vestergötlands Forn-
minnesförenings tidskrift n:r 8 och 9 s. 116 uppgifva felaktigt hans dödsår till
13592. Han lefde ännu på våren 1596 och undertecknade som pastor i Dala en
bekräftelse af Söderköpings beslut (Sv. Riksdagsakter III s. 686).

2? Israel Gunnari, Warkholm 1 5. 109; det tryckta mötesbeslutet.

3 I Skara domkapitels afsättningsdom öfver kyrkoherden herr Erik i Götene
B april 1579 (tryckt i Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift n:r 8 och
9. 5. 116 ff) omnämnas bl. andra kapitulares: prepositus, pastor, notarie och
oeconomus i Skara. Warholm 1 5. 110 uppger, att sysslomannen Jonas Andree
Grodt underskref hekräftelsen 15393; han finnes ock som nämdt i det tryckta
beslutet, men saknas i bekräftelseoriginalet.

4 Hertig Karls bref 11 dec. 1595 om inkomst för prästerskapet i Skara
stift, afskrift i Skara DÅ., kungabref.

s Original i Skara DA., kungabref.

28 Hj. Holmquist,

ständiga prelaturer, den förre blott i Vesterås och (tidvis) Lin-
köping, den senare i Vesterås, Skara och möjligen Linköping och
Strengnäs. Utvecklingen tenderade till att sammanbinda någon
af de andra prelaturerna med funktionen som poenitentiarie eller
dekan, eller att låta dessa funktioner olika år växla mellan öfriga
kapitulares. Den förändring, som snart skulle komma, var sålunda
redan förberedd. — Den af 1571 års kyrkoordning påbjudna sär-
skilda lector theologie fanns säkerligen införd blott på få ställen
och tillhörde i alla händelser blott i Strengnäs kapitlet. Slutligen
må anmärkas, att Skara kapitel gifvit sig en särskild notarie som
kapitularis, och att i Vexiö ett par präster i staden utan funktion
vid domkyrkan framträda som ordinarie kapitulares.

Kyrkoherdar och skolmästare i kapitlet.

Detta sista faktum för öfver till en iakttagelse af stor räckvidd.
Om vi stannade vid de i det tryckta Uppsala-mötesbeslutet gjorda
förteckningarna på kapitulares, skulle vi med ofvanstående redo-
görelse ha uttömt frågan om kapitlens sammansättning vid denna
tid. Så är dock ingalunda fallet. Hvad som hittills behandlats är
prelaturerna! i kapitlen, de särskilda kapitelämbetsmännen. Men
samtida urkunder såväl som en noggrannare granskning af original-
bekräftelserna till mötesbeslutet gifva vid handen, att kapitelin-
stitutionen ej inskränkte sig till att omfatta de af Johan III på-
bjudna prelaturerna. Den vid början af Johans regering utbildade
formen — att stiftstyrelsen, så långt man kan tala om en sådan,
och stiftrepresentationen utgjordes af biskopen med någon af stift-
stadens präster samt ett mindre antal ansedda landskyrkoherdar
eller skolmästare, oftast i städerna — gjorde sig allt fort gällande
vid sidan af prelaturkapitlets reorganisation. Åtminstone i flertalet
nyupplifvade domkapitel togo vid viktigare tillfällen åtskilliga lands-
präster och skolmästare säte, och kapitlet tenderade till att blifva
ett sorts mellanting mellan det gamla kapitlet och ett prästmötes-
utskott. Ett par exempel skola belysa detta. För stiftrepresenta-
tionens vidkommande må vara nog att hänvisa till prästerskapets
godkännande af liturgien; där uppträda på en särskild plats bi-
skopar och prelater (= kapitulares); dessa utgöras dels af några

! Att beteckningen prelat ännu användes för kapitelämbetsmännen, se
t. ex. Sigismunds ed 19 febr. 1594 och förhandlingarna om densamma, Sv.
Riksdagsakter III s. 333 ff., samt prästernas trohetsed till Sigismund samma
dag (III s. 339).

Bidrag till domkapitlens historia. 29

kapitelämbetsmän dels af ett antal kyrkoherdar; sedan följer på
annan plats för hvarje stift dess prästerskap!. Beträffande kapitlet
som stiftstyrelse må följande anföras. I den ofvan citerade af-
sättningsdom, som Skara domkapitel utfärdade öfver en kyrkoherde
23 april 1579? uppräknas domprosten i Skara, pastorn ibidem,
Catillus Johannis (notarien), sysslomannen i Skara samt icke mindre
än 12 landspräster; alla dessa äro »af vyrdige fader biskop Jacob
i Skara kallade till att sitta Capitell där sammastädes>. Och längre
fram i dombrefvet tillkännage de, att den förehafda saken redan
förut två gånger ransakats i domkapitlet, hvarför »vi nu dena
tredje resan uppå det flitigaste . .. denna handel öfvervägat». Om
möjligt ännu klarare belyses kapitlets närmande till ett prästmöte
i smått af ett bref, som ett par år senare utfärdades af Linköpings
domkapitel?. Den 15 nov. 1581 hölls kapitel i Söderköping af
Petrus Caroli, superintendens Lincopensis, Petrus Benedicti kyrko-
herde i Söderköping, Nicolaus Petri Lincopensist, Benedictus Jo-
hannis skolmästare i Söderköping, Johannes kyrkoherde i Norr-
köping”, samt ytterligare sju uppräknade prästmän. — Denna form
för domkapitlet var icke en hastigt försvinnande genomgångsform;
vid tiden för Uppsala möte fanns den ännu. Under mötets för-
lopp framträdde biskopar och präster, som antagit liturgien, af-
svuro densamma och aflade sin bekännelse; i skildringen härom
berättas": »postea ad capitulares Upsalienses perventum est, inter
qvos M:r Olaus pastor Gevalensis primus suam confessionem edidit>.
I Uppsala domkapitels protokoll för 1593 nämnes och M. Olof pastor
Gevalensis som närvarande.” I ärkestiftet räknades stadsprästerna
som kapitulares (vid andra tillfällen möta kyrkoherdarna i Sigtuna,
Enköping och Öregrund som med all sannolikhet tillhörande kapitlet,
se nedan). Den ofvan citerade trosförsäkran från Skara stifts
prästerskap till Sigismund 29 maj 1593? begynner så: Vi efter-

! Sv. Riksdagsakter 11 5. 639 ἢ,

2 Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift h. 8 och 9 5. 116 ff.

2 Linköpings Konsistorii skrifvelser till Καὶ. Mjt., Consist. skrifvelser R. A.

4 Nicolaus Petri Grubb blef 1581 Rector schole i Linköping och poeni-
tentiarie. Håhl I 5. 59.

8 Saknas i Hähls förteckning öfver kyrkoherdar i Norrköping.

s Sv. Riksdagsakter III 5. 54.

7 1577 fick ärkebiskopen välja mellan att sända Lars Nicolai till pastor
i Gefle eller behålla honom till hjälp i kapitlet, Sv. Riksdagsakter II 5. 543.
Då tyckes ej pastor Gevalensis ha varit kapitular.

ὁ Sv. Riksdagsakter III 5. 161.

30 Hj. Holmquist,

skrifne Jacobus Johannis episcopus Scharensis, Olaus Laurentii
prepositus, Scharensis, Gunnarus Arneri pastor Ludosiensis, Olaus
Jacobi decanus Scharensis, Catillus Johannis notarius capituli, Israel
Gunnari pastor Scharensis, Jonas Arvidi pastor Lidecopensis, Sveno
Svenonis rector schol&e Scharensis, capitulares ibidem; Heraclus
in Slötha ο. 5. v. Här angifvas uttryckligen ett par stadspräster
(Lidköping, Lödöse) som kapitulares. I bekräftelseurkunden före-
komma dessa bägge samt ännu några landspräster på den sär-
skilda plats, som tydligen reserverats för kapitulares. Sammalunda
förekomma på flertalet bekräftelseurkunder kapitelprelaterna jämte
några ej-stiftstadspräster på särskild plats, stundom blandade om
hvarandra. Huru starkt ock allt fort stadsprästerna voro fram-
skjutna som stiftsrepresentanter, visar trohetseden till Sigismund
19 febr. 1594, där biskopar, stadspräster och skolmästare aflägga
särskild ed, gemene prästerskapet jämte allmogen en annan. Ifråga-
sättas kan, om ej alla till förra kategorien hörande då ansågos
tillhöra kapitlen i dessas vidare om ock ej alltid fungerande form.
De suppliker, som de afgåfvo till Sigismund på våren 1594!, äro
undertecknade »bisperne, professores oc capitulares utaf alla stift.> —
Slutligen må anföras hertig Karls ofvan anförda bref till »präster-
skapet vid Vesterås domkyrka och dess capitel»> 30 okt. 1595,
hvari utom samtliga domkyrkoprelaturerna uppräknas predikanten
vid hospitalet samt kyrkoherdarna i Köping, Hedemora och Arboga
äfvensom skolmästaren i sistnämnda stad. Här framträder den
typiska formen för domkapitlet i dess vidare gestalt.

Denna växlande form på kapitlen måste dock kännas som ett
ovisshetstillstånd, som behöfde öfvervinnas. Däröfver klagade pro-
fessorerna i Uppsala i ett (odateradt) bref från 1593?. Bland de
punkter, hvilka skulle framläggas för ständerna vid den bekanta
riksdagen i Söderköping? 1595, fanns ock en (n:o 53) om »capitu-
lares vid domkyrkorna, huru många de vara skola och huru mycket
hvarjom till underhåll skall efterlåtet varda och vid hvad kyrkor
de det bekomma skola»? Någon bestämmelse härom synes riks-
dagen ej ha gifvit, och i underskrifterna möta från flera stift ett
par af domkyrkoämbetsmännen samt ett antal kyrkoherdar och
rektorer med den uttryckliga gemensamma beteckningen capitulares'".

! Sv. Riksdagsakter III 5. 421 ff.
3 Tryckt hos Annerstedt ἃ. a. Bihang I 5. 18 f.
3 Sv. Riksdagsakter III s. 568 ff.
4 Sv. Riksdagsakter III 5. 604 f.

Bidrag till domkapitlens historia. 31

Men under det man väntade på förr eller senare nödvändiga be-
ståmmelser härutinnan, grepo ämbetsmännen vid domkyrkan allt
fastare tag i styret, och det blef endast i sällsynta fall, som kapitlet
förstärktes med andra kyrkoherdar. Minnet af denna anordning
försvann dock ej; den skulle snart under nya faktorers påverkan
göra sig kraftigt märkbar.

Stockholms stads kapitel.

Den sist behandlade sidan af domkapitlens utveckling sedan
Johan III måste man taga i sikte för att rätt förstå uppkomsten
och utgestaltningen af Stockholms stads kapitel.

Beträffande uppkomsten af Stockholms kapitel! har ett stort
modernt arbete om Stoekholm blott följande rad: »Stockholms
stad hörde ursprungligen till Uppsala stift men fick, ovisst när, ett
eget konsistorium>»?. Något närmare skola vi dock kunna besvara
frågan. Sedan under medeltiden striden, om Stockholm hörde till
Uppsala eller Strengnäs stift, 1305 afgjorts till Uppsalas fördel?,
förblef Stockholm en del af ärkestiftet. Vid reformationens genom-
förande förmärkes intet af en själfständig kyrklig ställning eller
kapitelbildning. På visst sätt gafs materielt underlag för ett prote-
stantiskt kapitel genom Gustaf Vasas förordning 4 mars 1529 om
underhåll för en predikare och en skolmästare utom kyrkoherden!.
Tanken på en själfständig kapitelbildning uppkom dock helt natur-
ligt först, när under Gustaf Vasas sista tid äfven ärkestiftet hemföll
åt hans stiftdelningsifver, och Stockholm o. 1557 ställdes under en
egen ordinarius?. Behofvet för denne att vid sin sida hafva ett
rådgifvande kollegium låg nära till hands. Erik XIV:s tid gynnade
dock ej kapitelbildning; och Stockholm gled åter in under ärke-
stiftet. Men tanken var väckt; och när Johan tagit ledningen,
började äfven i Stockholm kapitelprelaturer upprättas. År 1570

——— πὶ

! Konsistorium är en senare beteckning, se nedan.

3 Stockholm 1897, utgifvet af E. W. Dahlgren I: 4 Stockholms historia af
E. Hildebrand 5. 161.

8 v. Troil: Skrifter och handlingar till upplysning i svenska kyrko- och
reformationshistorien II 5. 337 fr.

4 Registr.; Thyselius: Handlingar 5. 173.

δ. Anjou: Svenska kyrkoreformationens historia III 5. 1 f.; jfr riksrådens bref
1578 om Gustaf Vasas delningsplaner på ärkestiftet, tryckt hos Spegel: Bevis
tll Biskopskrönikan 5. 114 ff.

32 Hj. Holmquist.

synes med stor sannolikhet intet kapitel ha funnits! År 1574
möter, så vidt jag funnit, första gången en särskild poenitentiarie;
jämte honom framträda pastor, rector schole ock ett par sacellaner.
Bekräftelsen af Nova ordinantia 22 mars 1575 har från Stockholm
undertecknats af pastor, poeenitentiarien och ludi magistern. Or-
dinantian påbjuder ock inrättandet af en lector theologise?, jämsides
med förordningen om kapitelämbetena vid domkyrkorna. Omöjligt
är ej, att Johan tänkt sig förhållandet inom ärkestiftet ordnadt på
kanoniskt sätt: ärkebiskopen som metropolit och under honom
suffraganer. Han ger i ordinantian pastor urbis särskild makt-
ställning i Stockholm och benämner honom uttryckligen Suffra-
ganeus Archiepiscopi?. Visst är, att om ock Storkyrkopastorn
förlorat sin ordinarie-ställning, så intog han dock sedan Johans
tid platsen närmast biskoparna i rang; och lika visst synes vara,
att pastor urbis under Johan [1118 regering kring sig orga-
niserade Stockholms stads kapitel. Officielt framträder näm-
ligen Capitalum Stockholmense vid prästerskapets postulater tills
Sigismund 1 december 1593'; och redan förut hade capitulares
stockholmenses deltagit i Uppsala möte.

Det är icke svårt att sluta sig till, att samma krafter och
förhållanden, hvilka förde domkapitlen till betydelse, äfven varit
verksamma 1 Stockholm. Men Stockholmskapiuets sammansättning
hade blifvit en annan. Den samlande magnet, som stiftstäderna
hade i sin domkyrka, saknade hufvudstaden. Domkyrkoprelaturer
kunde ej där på samma vis ordnas och nå betydelse. Ett ögonblick
syntes Stockholm få ersättning i det universitet, till hvilket Johan
11 1583 började omdana kollegiet; men de liturgiska striderna för-
störde äfven denna anknytning för en kapitelbildning. Så tog i
Stockholm den andra hufvudtendensen vid kapitlens reorganisation
— samlandet af kyrkoherdar till kollegial styrelse — öfverhanden.
Det tryckta mötesbeslutet upptager som »Capitulares uthi Stock-
holm»: Olaus Petri, senex benemer. (f. d. pastor i Stockholm),
Ericus Olai Schepperus pastor (han var äfven poenitentiarie enl.
förteckningen öfver vid mötet närvarande), Engelbertus Engelberti

— AV .

! Johans bref 1570 till tyska församlingen i Stockholm (Tengström V
5. 38 f.) synes ej känna någon kapitelinstitution, näppeligen heller brefvet
1574 (5. 44 ff).

2 Kyrkoordningar etc. I s. 338.

3 Kyrkoord. I s. 348.

4 Sv. Riksdagsakter III 5. 197 ἢ, 209.

Bidrag till domkapitlens historia. 33

vicepoenitentiarius (i närvaroförteckningen angifven som olim con-
cionator), Amundus Beronis monast. pastor (som pastor i Clostret
betecknades pastorn i Riddarholmskyrkan!), Casparus concionator
German., Michaöl concion. German. (af dessa bägge predikanter vid
tyska församlingen är blott den förre upptagen som närvarande vid
mötet?), Haquinus Olai sub. sep. Pastor (»ex ecclesia suburbana>
i närvaroförteckningen ”?), Canutus Martini conc. Finn. (»>ex ecclesia
Finnonica> i närv. fört.t) samt Johannes Laur. sub. aust. Pastor (sak-
nas i närvaroförteckningen?). Däremot saknas bland kapitulares den
vid mötet närvarande Laurentius Leelius rector scholae, hvilken äfven
underskrifvit urkundsbekräftelsen (originalet) för ärkestiftet9. — Vi
se, hurusom redan 1573 Stockholms stads kapitel utgjordes af prä-
sterna vid stadens kyrkor och församlingar; äfven rector scholee,
som tillika var hjälppräst vid storkyrkan, hörde dit. Denna sam-
mansåttning förblef gällande”.

! Härmed rättas en felaktighet i min öfversikt i Domkap. kommitténs be-
tlånkande, där »Clostret> uppges vara Klara klosterkyrka. — Klara klosterkyrka
nedrefs 1527 men återuppbyggdes på 1570- eller 80-talet och blef hela Norr-
malms församlingskyrka. Riddarholmen utgjorde ännu ej särskild församling
(afskildes först 1666 från Storkyrkoförsamlingen), men hade från franciskaner-
klostrets tid en kyrka, som under Johan III totalt ombyggdes. Hildebrand:
Stockholms historia 5. 159 f. BE. Α. Jacobsson: Stockholms kyrkor, i samma
verk II s. 96 f.

? Den tyska icke territoriella församlingen fick egen gudstjänst 1558, först
i Storkyrkan och sedan i en konventstuga på Riddarholmen. Hildebrand a. a.
jfr ock Nova ordinantia 1575.

3 Redan under medeltiden fanns på Södermalm Maria kyrka, hvilken lik-
som Klara nedrefs 1527 men under Johan Ill begynte återuppbyggas. Hilde-
brand a. a.

4 Den finska församlingen i Stockholm var liksom den tyska gammal;
från början af Johan 11:5 regering höll den gudstjänst i St. Gertruds kapell
till 1607, då tyska församlingen tog detta kapell och finnarna hänvisades till egen
godstjänst i Riddarholmskyrkan. Tengström: Handlingar rörande finska natio-
nella församlingen i Stockholm, Handl. V s. 35 ff.

δ En Johannes Laurentii med underskrift Adelundensis finnes bland under-
tecknarna af själfva bekräftelseurkunden från ärkestiftet, inom kategorien »in
civitatibus verbi div. ministri> (stadsprästerna, där stockholmarna återfinnas).
Här syftas väl på »Sturekapellet», som från Johan [11:8 tid låg på berget öster
om Maria, och i hvars ställe Katarina kyrka på 1650-talet uppbyggdes.

4 Var han 1594 flyttad från Stockholm eller afliden? Han saknas bland de
stadspräster och skolmästare, som 19 febr. 1594 aflade trohetsed till Sigismund.
Och rektorn räknades äfven i Stockholm allt fort till kapitlet, se nästa not.

! I Stockholms Capitels Book (protokollbok) 4 maj 1596 finnes ett utslag
af kapitlet, undertecknadt af Ericus Olai Schepperus (den ofvannämnde primar.

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 4

34 Hj. Holmquist,

Kapitlet var på 1590-talet tydligen väl ordnadt med proto-
kollföring. Dess bevarade äldsta kapitelsbok börjar med 1 sept.
1595; men redan förut fanns sådan!, om ock nu tyvärr förkom-
men. Som protokollförare eller notarie synes i regeln hafva fun-
gerat pastorn vid Riddarholmskyrkan; ock enligt en senare upp-
gift i kapitlet skulle han alltid hafva varit det?. Poenitentiarie-
sysslan förlades af kapitlet {1} den ene eller andre af medlem-
marna”. Kapitelprotokollen visa, att vid denna tid äfven flere
landssocknar lydde under Stockholmskapitlet. Men på samma gång
intog detta en egendomlig ställning som annex till Uppsalakapitlet;
ärkebiskopen jämte flere eller färre Uppsalakapitulares reste ofta
öfver till Stockholm och höllo kapitel tillsammans med Stockholms-
prästerna under ärkebiskopens presidium”; viktigare frågor hän-
skötos till Uppsala; och socknar, t. ex. i Södertörn, hvilka lågo
under Stockholmskapitlet, fingo kyrkliga förhållanden bestämda
äfven af ärkebiskopen och Uppsalakapitulares'.

Domkapitlen och skolundervisningen.

Bredvid de tvänne hufvudriktningar, hvilka behärskade kapit-
lens reorganisation — tendensen till ett slutet prelaturkapitel och
tendensen till en sammanträngd form af stiftssynod — skymtade
emellertid vid Uppsala möte en tredje, den som skulle komma
att vinna seger. Bland de punkter, hvilka ingingo i det ofvan
nämnda menige prästerskapets besvär vid mötet och däri kapit-

pastorn vid ὃ. Nicolai), Carolus Petri (rector scholze), Olaus Olai (ny pastor i
clostret; han förde protokollet), Canutus Carelius (finske pastorn) Henricus
Michaelis (den sistnämndes kaplan), Johannes Laurentii (pastorn på Södermalms
östra område), Olaus Henrici och Steno Holgeri.

! Uppsala domkap. protokoll förmäler 1 mars 1594, att ärkebiskopen med
tre kapitulares reste till Stockholm; »medan vi voro i Stockholm förhandlades
många saker, som äro upptecknade i Capituli Stockholmensis tänkiebok.
Och protokollen för 1594 börja med anteckningen, att kapitulares mensae Janu-
rio mest voro i Stockholm och förhandlade om saker, »hvilka en part äro upp-
tecknade i Stockholms capitels book».

2 Den 4 maj 13596 var som ofvan sagdts Olaus Olai i clostret notarie.
Vid slutet af 1598 ärs kap. protokoll berättas, att D:s Olaus i clostret varit ca-
pituli Notarius. 1609 dec. 19 förmäles, att predicanten i Clostret Nicolaus Petri
hållit detta års protokoll. Och den 26 maj 1627 upplystes i kapitlet »per ex-
pressum, att. Pastores i clostret alltid tillika varit consistorii notarier».

8 1393 var pastor urbis penitentiarie; 1598 in januario blef rector scholae
M. Carolus förordnad att vara publicus penitentiarius (jfr kap. prot 2 och 12
mars), Ο. 5. Vv.

4 Se ofvan anförda Uppsala domkap. prot. m. fl.

5 Se Stockholms kap. prot. för denna tid, jämförda med kyrkoarkivalierna
från Botkyrka, Öster Haninge etc., i Landsarkivet i Uppsala.

Bidrag till domkapitlens historia. 90

lets betydelse så starkt framhäfdes, förekom ock en, att vid
hvar domkyrka skulle en lektor theologie förordnas, som jämte
biskopen hade uppsyn öfver alla skolor i stiftet! Anordningen
från hertig Karls kapitel, där kapitlets undervisningsuppgift beto-
nats, gjordes af prästerskapet till ett önskemål för hela landet i
samma stund, som det beseglat sin och hela landets lutherska tro.
Om man betänker, hvad som i Sverige skulle komma att uträttas
genom domkapitlen som lärarekapitel, behöfver man ej påpeka
mer än denna enda sida af Uppsala möte för att klart belysa, af
hvilken oerhörd betydelse det var för hela den svenska kulturens
uppblomstring, att den äkta lutherdomen vann seger. — Präster-
skapet slåppte ej sitt nya kraf, äfven om det icke genast kunde
realiseras. Vid synoden (kyrkomötet) i Uppsala i febr. 1595 möter
oss åter under förhandlingarna tanken uttalad: »Conclusum pre-
terea est, quod capitulares lectiones aliqvas debeant in scholis ju-
ventuti proponere, praepositi et pcenitentiarii in sacris, decani in
lingua greca vel philosophia»?. Och krafvet upptogs i biskopar-
nas, capitulares och professorernas »förening»> till hertig Karl”: »Vi
vele ock våra capitulares der till förhålla», att när de få underhåll
skola de ock undervisa i skolan; och anvisning ges, hvad de olika
kapitelprelaterna skola genomgå hvart år. Hertig Karl upptog tyd-
ligen med glädje denna tanke, som han ju redan förut i sitt her-
tigdöme sökt göra gällande. I sitt betänkande med anledning af
nyssnämda förening, febr. 1595, utförde han den ytterligare; det
vore af nöden, att de >»lexor», som kapitulares skulle läsa vid
domkyrkorna, måtte ställas i verket; därföre fingo inga tagas till
kapitelmän, som ej voro skickliga att göra sådana lexor; om nå-
gra härtill odugliga kapitulares funnos vid domkyrkorna, skulle de
förses med uppehälle annorstädes och nya skickas i deras ställe.
»Så är och icke allenast för nöden, att de böcker af capitularibus
måge läsas, som förbem. äre (bibeln, katekes, dogmatik och gre-
kisk grammatik), utan och andra som nyttiga voro, ungdomen till
lärdom, och icke högre lexor än som ungdomen fatta och lära
kunde. Så borde och till det ringaste hvar sin dag hafva en
ἰεχα...» Här är väl för första gången i Sverige med full klarhet
uttaladt krafvet på, att kapitelmännen skola hafva sin väsentliga
uppgift på undervisningens område.

! Postulaterna n:o 44 Sv. Riksdagsakter 1II 5. 99 ff.
? Sv. Riksdagsakter ΠῚ 5. 516.

3 Sv. Riksdagsakter III 5. 518.

4 Sv. Riksdagsakter 1Π 5. 528 ff.

II. Öfvergångstiden till lärarekapitel.
1604— 1620-talet.

Lagar och lagförslag.

De närmaste åren efter 1595 voro allt för stormfyllda, för att
någon organisation af kapitlen i antydd riktning skulle låta sig
göra. Och när Karl IX nått säker ställning som Sveriges regent,
visade han ej samma intresse som förut för domkapitelinstitu-
tionen. Måhända medverkade här hans kalvinska åskådning, som
nu förde honom i strid med det lutherska episkopatet och dess
kapitel?. Som den store rikshushållaren såg han ock med ovilja
de i hans tycke allt för stora donationer, som voro nödiga för ka-
pitelprelaturernas bestånd. Denna sistnämnda synpunkt förde han
fram, när han! i början af år 1604 utfärdade den bekanta skrif-
velsen?, i hvilken han förklarade sig icke vilja vid domkyrkorna
»bestå» mer än fyra personer: biskop, kyrkoherde, skolmästare och
syssloman, under det att de öfriga, domprost, poenitentiarie, dekan
och hvad namn de hade, skulle afskaffas och deras underhåll in-
dragas?. Vid ungefär samma tid torde det af Karl pådrifna arbe-
tet med ny lag ha nått kyrkobalken. Den reviderade Kyrkio Bal-
ken i »Καγὶ IX:s lagförslag» påbjuder nämligen i sitt först revi-
derade skick, att »vid hvarje domkyrka må så många prelater vara,
som är först biskopen, därnäst kyrkoherden, sedan skolemästaren
och sist sysslomannen'. Och ingenstädes låter det kungliga för-
slaget kapitlen framträda med någon makt eller uppgift". Det var

1 Jfr Cl. Annerstedt: Olaus Martini, 5. 59 ff. och H. Lundström: Bidrag till
kännedomen om Olaus Martinis episkopala verksamhet, i Samlaren extrahäfte 1893.

2 Registr. 9. jan. 1604.

3 Se härom t. ex. Anjou a. ἃ. 5. 106.

ὁ Lagförslag i Karl 1X:s tid, utgifna af riksarkivet, s. 62 ff.

> När den nedan omtalade ändringen af domkapitlen skedde, utbyttes
sysslomannen mot konrektor.

8 Det s. k. Rosengrenska förslaget tog lika liten notis om kapitlen. 1
Karls förslag t. ex. utnämnde konungen eller fursten biskop utan val; hos Ro-
sengren fördelades tillsättningen af präster mellan öfverheten, biskopen och adeln.

Bidrag till domkapitlens historia. 37

vid den tid, då spänningen mellan Karl och prästerskapet nådde
sin höjdpunkt. Förgäfves sökte prästerskapet på riksdagen i Norr-
köping 1604 afvärja det i Karls bref och lagförslag gjorda atten-
tatet mot domkapitlen, hvilket i verkligheten skulle medfört deras
nedsjunkande till ny betydelselöshet. Karl var obeveklig. Då fann
pråsterskapet den räddande vägen. Det begärde, att i stället för
de »afskaffade» prelaturerna skulle vid domkyrkorna förordnas en
theologie lektor och en konrektor. Denna anhållan kunde ej Karl
afvisa utan att svika sina föregåenden; han gaf sitt bifall. Visser-
ligen intogs ej något härom i riksdagsbeslutet?; men det inrycktes
i pråsterskapets skrifvelse 22 mars 1604 om beviljad hjälp till kri-
get" Och samma dag utfärdade Karl liklydande bref till de olika
stiften?, hvari han påbjöd, att vid domkyrkoskolorna skulle finnas
lector theologie och conrector, hvilka skulle vara skolmästaren till
hjälp och hvilka hade att medverka i domkapitlen; de skulle hjälpa
till att förhöra och uträtta hvad saker som blefvo till kapitlet
skjutna»; härför skulle de öfvertaga de löner och förmåner, som
poenitentiarius och decanus dittills haft. Dessa sistnämnda ämbe-
ten »afskaffades> i brefven från årets slut; domprostprelaturen an-
sågs redan vara indragen och förbigicks med tystnad.

Enligt Karls af prästerskapet gillade förordning af 22 mars
1604 skulle alltså domkapitlet bestå af biskop, kyrkoherde, skol-
mästare eller rektor, lektor theol., konrektor och syssloman, alltså
halfva antalet lärare. Beträffande sysslomannen rådde dock oklar-
bet om hans ställning till kapitlet. Karl, som upprepade gånger i
vredgade skrifvelser till kapitlen påpekat det usla sätt, hvarpå dom-
kyrkorna och deras egendom vårdades, förbehöll sig i samband
med omvandlingen rätt att tillsätta sysslomän och kräfde, att de
skulle tillhöra »ordov politica», d. v. 5. ej vara prästvigda eller skol-
män”. Prästvigning var visserligen ej nödvändig för en skolman

! Se härom Anjou s. 106.

? Stiernman: Riksdagars och mötens beslut I 5. 580 f.

5. Originalen finnas flerestädes bevarade, t. ex. i Vesterås Läroverks bib-
liotek Acta vol. 3, och Skara DA. Kungabref. Brefvet utfärdades äfven till
Uppsala domkapitel, ehuru dess sammansättning var olik öfriga; se afskrift af
brefvet i Öster Våla kyrkoarkiv; jfr ock »Biskoparnas och professorernas be-
tånkande 14 mars 1604, Annerstedt Bihang I 5. 53.

4 Baazius: Inventarium s. 607. Se ock t. ex. Karl IX:s bref till profes-
sorerna i Uppsala 26 dec. 1605, Annerstedt: Bihang I s. 64.

38 Hj. Holmquist,

eller professor, alltså ej heller för en kapitularis; men tvifvel kunde
dock uppstå, om en rent »politisk> man kunde räknas som ordi-
narie assessor i kapitlet; och Karl synes ha velat hafva utanför
kapitlet stående män, för att de skulle dess mera ägna sig åt sin
ekonomiska uppgift. Vi skola se, hurusom på denna punkt oklar-
het kom att råda i lagstiftningen såväl som i praxis.

Karl IX hade under hela sin regering ifrigt påyrkat en revi-
sion af 1571 års kyrkoordning, den allt sedan Uppsala möte en-
bart gällande kyrkolagen. År 1608 kom ock en sådan till genom-
gående revision till stånd. Som redan ofvan sagts, har det lyc-
kats professor ἢ. Lundström att uppvisa?, att vi i en med hand-
skrifna ändringar och tillägg försedd tryckt kodex af 1571 års
kyrkoordning, förvarad i' v. Engeströmska handskriftsamlingen i
Kungl. Biblioteket, äga bevaradt själfva detta som alldeles förkom-
met ansedda kyrkolagsförslag i dess officiella form. Betydelsen af
denna upptäckt kan knappast skattas för högt; 1608 års kyrkolags-
förslag har visat sig vara grundlaget för det storartade kyrkolags-
arbete, som under 17:de årh. bedrefs och som resulterade i vår
ännu gällande kyrkolag. I fråga om domkapitlen vidtog lagförsla-
get de ändringar från 1571, som betingades af den historiska ut-
vecklingen och af Karls nyssnämda förordning. Som ofvan är
sagdt, infördes nu i lagen uttryckligen domkapitelsinstitutionen som
en kollegial stiftstyrelse vid biskopens sida; å andra sidan var ännu
den roll, som i lagförslaget tillmättes den, ytterst liten jämförd med
hvad verkligheten snart skulle framvisa. Så ägnade förslaget intet
särskildt kapitel åt domkapitlet eller dess verksamhet. Dess med-
lemmar infördes under formell anknytning till 1571 års ordning i
kapitlet om kyrkior och kyrkiones ägendom; de 1571 påbjudna
ämbetena vid domkyrkan tolkades naturligen som afsedda att bilda
domkapitel. Blott voro ämbetena ändrade i anslutning till Karls
förordning, så att i 1608 års lagförslag uppräknas följande, som
skola »brukas» vid hvar domkyrka: biskop, kyrkoherde, lector theo-
logie, skolmästare, conrector och sysslomannen. — Beträffande den
sistnämnde kan göras en intressant iakttagelse. I 1571 års ord-
ning påbjöds, att sysslomannen >»helst borde vara prästman, som
alltid vid domkyrkan har varit sed»; enligt Nova ordinantia 1575
skulle han ovillkorligen vara präst; enligt 1608 års förslag skall
han »helst vara en borgare, som trogen är och flitig, den där ock

! HH, Lundström: Laurentius Paulinus Gothus Il 5. 133 ff.

Bidrag till domkapitlens historia. 39

kunde vara en af kyrkovärdarna». Denna förordning ensam är
bevisande för riktigheten af Lundströms datering af lagförslaget
till Karl IX:s tid. I och med Gustaf Adolfs regering kom åter
krafvet på, att sysslomannen skulle vara präst, vid riksdagen i Ny-
köping 1611. I konungaförsäkrans sjunde punkt utlofvade ock Gu-
staf Adolf, att »oeconomus må vara prestman» (se riksdagsacta
R. Α.).. Det lagförslag, som 1619 inlämnades till Gustaf Adolfs
granskning och som väsentligen (enligt Lundströms bevisföring)
stödde sig på 1608 års förslag, ändrade därför åter föreskriften om
sysslomannen: »nämligen en skicklig och trogen prästman, såsom
alltid vid domkyrkorna har varit sed! — Detta sistnämnda, van-
ligen kalladt 1619 års förslag”, hvilket skulle blifva det under 1600-
talet i praxis mest använda, följde för öfrigt helt 1608 års förslag
beträffande domkapitlen, deras uppgifter och deras sammansätt-
ning. De hade ej heller här kommit till den betydelse, att de
tilldelats ett särskildt kapitel?. Här liksom i 1608 års förslag var
sysslomannens ställning till kapitlet oklar, ehuru af uttrycken ligger
närmast till hands att sluta, att han ansågs stå utanför detsamma.
Det blef en småningom utbildad praxis, som fick lösa denna fråga
såväl som i allmänhet tolkningen af Karl IX:s föreskrifter om dom-
kapitlen.

Praxis.

Enär Uppsala domkapitel och Stockholms stads kapitel redan
kommit in i en utvecklingsfåra, som ej berördes af Karl IX:s för-
ordningar, må skildringen af deras vidare utgestaltning framskju-
tas till ett annat sammanhang. Af öfriga kapitel tilldrager sig

! Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686 1 5. 472.

2 Författarna uppräknas i prostarnas utlåtande i kyrkolagsfrågan vid 1650
års riksdag, Linköpings SB. T. 48. Härigenom bekräftas uppgifterna hos Lund-
ström ἃ. ἃ. 5. 132.

81 den handskrift, efter hvilken 1619 års förslag tryckts, är en sida (τ) Κ8-
arkivets edition s. 529) utelemnad; denna kan emellertid ifyllas, sedan 1608 års
förslag återfunnits. Där ' finnes nämligen just det, som passar in i luckan, och
på samma plats som denna. Det är en föreskrift om kapitulares m. fl. inkom-
ster: Hvadh Biskopar, Professores, Kyrkioheerdar, Skolmestare, Lectores, Rec-
tores och Conrectores i städer anlangar, skola the fritt niuta och beholla then
ordningh, som them på theras Underhåld och aff oss (!) Anno 95 uthi Vad-
stena giffauen wart>. — I samma volym, där 1608 års förslag finnes, är äfven
en afskrift af »Kungl. Maj:ts Ordning för prästerskapet om theras åhrliga Up-
börd, som inföhras skall wthi then Nya Kyrkioordningen>; denna stadga börjar
just med den ofvan anförda satsen.

40 Hj. Holmquist,

Vesterås intresse, emedan det förut var fullständigt organiseradt
enligt Johans Ordinantia, och emedan det skulle blifva det ledande
i utvecklingen; svårigheten vid en öfvergång till åtminstone half-
vägs lärarekapitel framträdde där ock tydligt. Den äldste kyrko-
historiske skildraren af öfvergången, Joannes Baazius, finner den-
samma ha bestått helt enkelt i ett namnombyte, framkalladt af
hatet mot allt, som hade minsta likhet med papisteri; så borttogs
domprosttiteln, poenitentiarienamnet utbyttes mot namnet lector
theologie och decanus mot conrector schole. Det är sannolikt, att
oviljan mot de gamla, genom Johan III åter till heders komna ka-
pitelnamnen äfven medverkat, då Karl »afskaffade» dem ; men detta
afskaffande var ingalunda blott ett namnbyte. I Vesterås t. ex.
voro både domprost, poenitentiarie och dekan själfständiga kapitel-
prelater, som ej hade med skolan att göra. Att på en gång af-
skeda dem alla visade sig omöjligt. Karl synes mest hafva hatat
domprosttiteln; dess innehafvare Jonas Andree Jemtius (skref sig
vanligen Jon Jempte) fick frånträda domprostbefattningen, men blef
i stället poenitentiarie!; ja Karl utfärdade 26 juli 1605 ett dona-
tionsbref på underhåll för poenitentiarien i Vesterås?. Så nöd-
vändig var ock poenitentiarieämbetet med den omfattande kyrko-
tukt, som kapitlet utöfvade, att det icke lät sig afskaffas. När
Jon Jämte 1614 fick afsked (han dog samma år) och ingen inkomst
längre fanns att tillgå för en särskild poenitentiarie, uppdrogs syss-
lan åt teol. lektorn Olaus Andree Dalekarlus. Och då Olaus
inom kort blef pastor i Rättvik, synes poenitentiarieämbetet ha
kvarstannat vid teol. lektoratet; säkert är, att konrektorn Petrus
Nicolai Tunamontanus sedan han 1616 blifvit teologie lektor var
poenitentiare? liksom hans efterträdare!. Sådan var den» atskaffade»>

! Muncktell I s. 76. Uppgiften bekräftas genom studiet af kyrkoarkiven
från Vesterås stift. Så finnes i Bergs sockens arkiv ett originalbref från Vesterås
kapitel anno trinitatis 1608, undertecknadt bl. a. af Jonas Andree concionator
et poenitentiarius (den senare titeln nästan utplånad i originalet men lyckligt-
vis bevarad genom en kopia i samma bok).

2 Brefkopieboken, Vesterås DA. Karl kämpade dock fortfarande för poeni.
tentiariens afskaffande vid alla kapitel; se hans svar på prästernas förklaring
om ceremonierna 23 febr. 1608, riksdagsacta R. A.

3 I ett bref om Lima socken 1615 nämnes han conrector schol&; då dom-
kapitelprotokollen äter vidtaga (1616), möter han som lector theol. och poeni-
tentiarius; Liber Capituli Arosiensis ab anno 1616, Vesterås DA.

4 Uno Troilius blef efter Petrus Nicolai teol. lektor och poenitentiarie
(Muncktell 11: s. 217); efter honom Laurentius Blackstadius, ο. 5. v.

Bidrag till domkapitlens historia. 41

poenitentiariesysslans gång till lector theol., där den genom ett be-
slut af prästmötet 4—6 sept. 1620 (Acta synodolia, domkap. prot.)
skulle komma att stanna. — Beträffande dekanatet har jag ej funnit
några direkta upplysningar för de närmaste åren efter 1604. Någon
särskild dekan angifves ej. Men en förmodan ligger nära. I de
oss tillgängliga handlingarna från denna tid möter ständigt Ste-
phanus Ericz, concionator pauperum som kapitular; det var den-
samme, hvilken vid 1590-talets början fungerade som poeniten-
tiariet. År månne ej hans framträdande som kapitular, ehuru
utan något synbart ämbete vid domkyrkan, att förklara så, att han
efter 1604 tjänstgjorde som kapitelnotarie? Och står ej hans för-
svinnande efter 1609 i samband med, att detta år först möter oss
den af Karl IX påbjudna nya kapitelmannen och läraren konrek-
tor? Det var Nicolaus Nicolai Isogeus, hvilken 1612: blef rektor,
och om hvilken det uppgifves, att han blef ålagd föra protokollet
i domkapitlet?. Säkert är, att när 1616 Ericus Holstenius erhöll
konrektoratet, han tillika blef notarie eller dekan?, och att därmed
detta kapitelämbete tills vidare stannade hos konrektor. — Slut-
ligen må anmärkas, att teol. lektoratet verkligen enligt Karls för-
ordning synes hafva blifvit upprättadt med året 1605 (då vi som
dess förste innehafvare möta Petrus Drivius), samt att syssloman-
nen i Vesterås tills vidare helt undandrogs kapitlets tillsättnings-
rått och blef en lekman utan något deltagande i kapitelgöromålen!;
kapitlets utvidgning genom stadspräster och skolmästare från de
andra städerna i stiftet synes alldeles försvunnen. — Sammanfatta
vi de ofvan gifna detaljerna, blir alltså gången i Vesterås den, att

! Den 15 febr. 1591 höll Olaus Stephani visitation i Biörskogh, åtföljd af herr
Stephan Erici, poenitent. Aros. (Björskogs kyrkoarkiv Q: I, Landsarkivet, Upp-
521]. Som sådan underskref Stephan Uppsala möte. Muncktell känner ej alls
till honom. Han möter emellertid äfven efter 1604, t. ex. i kapitlets bref till lands-
höfdingeämbetet om pastors insättande i Vänjan socken 17 april 1608 (Vänjans
kyrkoarkiv 1: 1—3), eller i det ofvannämda brefvet från kapitlet till Bergs soc-
ken, trefald. 1608 (Landsarkivet Uppsala).

3 Munektell I s. 328. Ett bref från de kapitulares, som 1609 voro ute
på visitationsresa, afsändt från Mora, finnes i Vänjans kyrkoarkiv, underteck-
nadt af biskopen, teol. lektor P. Drivius och Nicolaus Isogeus (den sistn.gtyd-
ligen konrektor och notarie).

3 Kapitelprotokollsboken från 1616 börjar med denna anteckning: in qvo
qva Erico Holstenio Notario peracta sunt>, och upptager som rector Isogseus
och som konrektor Holstenius.

« Muncktell 1 5. 95. Sysslomannen saknas ock i kapitelunderskrifterna
från denna tid.

42 Hj. Holmquist,

efter 1604 års förordning domprostämbetet genast afskaffades, lik-
som sysslomannen ställdes utanför kapitlet; däremot bibehöllo sig
några år decanus och poenitentiarien som själfständiga kapitulares.
Lector theologie tillsattes 1605 och fick omkring 1615 poeniten-
tiariesysslan, som därmed upphörde att vara egen prelatur; konrektor
tillsattes omkring 1609 och fick på sin lott dekanatet, som på så
vis likaledes upphörde som egen kapitelprelatur. Kapitlets samman-
sättning blef alltså från omkring 1615 biskop, kyrkoherde, skol-
mästare, lector theologi&e eller poenitentiarie, konrektor eller de-
canus (notarie). Sådant var ock kapitlets utseende, med både
poenitentiarie- och dekantitlarna bevarade, när Johannes Rudbec-
kius 1619 tog säte i kapitlet! Ett vittnesbörd härom såväl som
därom, att denna nya på Karl IX:s förordning byggande samman-
sättning nästan i samma stund, som den genomfördes, kändes otill-
räcklig för kapitlets växande uppgifter och ställning i kyrkolifvet
— ett sådant vittnesbörd ger ett bref från Vesterås domkapitel till
K. Mj:t?, som visserligen är odateradt, men som med säkerhet
kan förläggas till Rudbeckius” första år som biskop. Brefvet begär
förlorade kapitelinkomsters återställande; därvid beklagas, att »Pree-
positus Embetet är förlagdt . . . endoch hans tienst och arbete
bådhe i Capitlet och scholan wäl behöffdes, helst om E. K. M:t
såsom wij haffuer förnummit nådighast tencker någhot förbätra

! Liber Capituli Arosiensis upptager 1616 som kapitulares: Biskop Olaus
Stephani, pastor Elias Olai, poenitentiarius Petrus Nicoloi, rektor Nicolaus Isogeus
och konrektor Ericus Holstenius. — Den 4 febr. 1618 höll biskop Olof visitering
med sina capitels personer: M. Ericus Holstenius rektor, M. Laurentius Blacksta-
dius (konrektor) och M. Uno Troilius (theol. lektor); dokument angående Boda
kapell, Boda kyrkoarkiv I: 3, landsarkivet, Uppsala. — Den 11 aug. 1619, när
Rudbeckius först tog säte i kapitlet, bestod det utom honom af pastor Elias Olai,
rektor Ericus Holstenins och konrektor Laurentius Blackstadius; teol. lektora-
tet var ledigt men besattes i samma drag af Blackstadius; däraf den skenbart
motsägande uppgiften af Rudbeckius själf i >Vesterås domkyrkios, scholes och
Hospitals wiss och owiss Inkomst», Vesterås DA. — Gustaf Adolfs bref om
underhåll för kapitlet och prästerskapet i Vesterås af 22 juli 1619 (Vesterås
Läroverks bibliotek, Acta; Brefkopieboken Vesterås DA.) uppräknar biskop,
kyrkoherde, lector theol., skolmästare, konrektor eller dekan (märk titeln), oeco-
nomus och hospitalspredikanten. — »Album ecclesie Scultunensis>, en intres-
sant urkund, till hvilken vi återkomma (landsarkivet, Uppsala), börjas med en
latinsk, liffull skildring af ceremonierna vid det tillfälle, då Rudbeckius tog sitt
inträde i stiftet; pastor öfverlämnade kapitelsigillet, rektor nycklarna m. m.,
konrektor kapitelboken, o. 8. v.

2 Konsistoriernas skrifvelser till K. Maj:t, Riksarkivet.

Bidrag till domkapitlens historia. 43

Domkyrkio scholorna, at the må bliffua såsom andre gymnasia i
annor land». Som kapitulares nämnas kyrkoherden, poenitentia-
rien, »som nu ock är lector theologie& och måste hvar dagh läsa
i scholan», skolemästaren och decanus, »som nu är conrector och
låser i scholan>. — För Rudbeckius” handlingskraft låg det ej att
nöja sig med alt blott känna kapitlets otillräcklighet; med hans
episkopat begynte en ny tid i de svenska domkapitlens historia.
Strengnäs, Karls fordna furstendöme, fogade sig lika litet som
Vesterås helt efter konungens förordning om domkapitlen; tvärt
om kom här omformningen att ännu mera kompliceras. Om vid
tiden närmast efter Uppsala möte domprost och pastor vid Streng-
näs domkyrka voro samma person, så hade dock snart en delning
skett, sedan kyrkoherden och domprosten Reinkoldus Ragnvaldi
dött 1599! Omkring år 1600 beklädde kyrkoherden i Åker och

—

! NV. Aurelius: Strengnäs stifts herdaminne I s. 491. — K. 4. Hagström:
Strengnäs stifts herdaminne, har om förhållandet mellan prost och kyrkoherde
i Strengnäs vid denna tid några motsägande uppgifter. I s. 229 säges om
Ragnvaldi, att han i 34 år (1565—1599) förestod preposituren vid domkyrkan,
men några rader längre ned uppgifves, att Henrik Gadolenus, den ofvan-
nåmnde kyrkoherden i Bälinge och sedan i Fogdö, 1592—1593 var domprost;
och s. 291 säges, att Gadolenus öppnade den länga rad af domprostar, som i
53 år (1592—1645) voro v. preses i kapitlet men ej kyrkoherdar i Strengnäs.

Frågan om domprostbefattningen under 1590-talet är i själfva verket myc-
ket svår att komma till full klarhet i. Under hela Johan III:s tid var Ragn-
valdi kyrkoherde i Strengnäs; någon domprost omtalas ej (Hagströms uppgift.
att Ragnvaldi från 1565 var prepositus vid domkyrkan, synes sakna allt stöd;
jfr. Ragnvaldis undertecknanden af Uppsala kyrkomöte 1572, nova ordinantia
1575, tillätelsen att afdagataga Erik XIV, 5. å., ο. 5. v.) Från 1582 (13 okt.)
fick den till kyrkoherde i Bälinge gjorde (Hagström uppger oriktigt året 1587)
Henrik Gadolenus fullmakt att i st. för biskop Nils handhafva stiftets angelä-
genheter (hertig Karls registr. jfr. ofvan sid. 18): men som domprost nämnes
ban ej förr än efter biskop Nils död. då den 1586 till biskop valde Petrus Jon2
af Johan lII vägrades erkännande och därför ej kunde sköta sitt ämbete; her-
tg Karl kungiorde då i en skritvelse till prästerskapet (maj 1586), att dom-
prosten Henrik Gadolenus fått befallning att med kapitlets råd tills vidare hand-
leda stiftets angelägenheter. Gadolenus fick då ock flytta frän Bälinge till Streng-
näs. (Jfr. Hagströms uppgift, att han 1592 blef domprost i Strengnäs!) Som
domprost torde han hafva kvarstått ännu 1592, då han (enl. Hagström) »som
domprost och pastor i Fogdö (utnämnd dit 1588) undertecknade ständernas
byllningsakt i hertiginnan Kristinas lifgeding 15 sept. 1092». Egendomligt är,
att när vi 1393 vid Uppsala möte åter finna honom, tituleras han ej domprost,
icke ens vid omröstningen till biskop i Skara 15 mars, där han valdes, och
där andra domprostar, som fått röster, få sin titel väl utsatt (Sv. Riksdagsak-
ter III s. 71). Förmodan ligger mycket nära, att anordningen med Gadolenus'

44 Hj. Holmquist,

Lenna Gudmundus Petri Salverpianus domprostämbetet i Sträng-
näs!, under det att Josephus Matthie Fogdonius 1603 blef kyrko-
herde i Strengnäs.? Här lyckades det ej Karl att få domprost-
namnet och ämbetet afskaffadt. Salverpianus förblef >Doomprost
af Strengnäås Capitel> till sin död 1619. Därefter synes platsen ha
varit vakant flere år; men 1627 valdes till domprost kyrkoherden
i Jäder och Barfva Matthias Georgi Ilsbodinus, som sedan före-
nade sin kyrkoherdeplats i Jäder med domprostbefattningen i Streng-
näs till sin död 1641?. — Däremot synes poenitentiariustiteln till
en tid ha försvunnit ur Strengnäs kapitel efter 1604. Om deca-
nus finnes en uppgift, att Tidemannus Laurentii, hvilken som
kyrkoherde i Fogdö undertecknade bekräftelseurkunden till Uppsala
möte 1593 på kapitulares' plats, var »Decanus och Ålderman vid
domkyrkan, men dog saligen 14 dec. 1619». Sannolikt var väl
här samma förhållande som i Vesterås: dekanatet uppehölls af sär-
skild prelat, till dess dess uppgifter kunde öfvertagas af den nye
konrektor. — I Strengnäs läto nämligen både de nyinrättade lärare-
och kapitelämbetena vänta på sig. Teologie lektoratet vid skolan,
som under hertig Karls tid haft stor betydelse, stod nu obesatt
och fick vänta en tid på innehafvare. Ej heller upprättades enligt
Karls ordning konrektorat. Sysslomannen, som 1594 var kapitu-
lar, stod sedan 1600-talets början äfven i Strängnäs utom kapitlet.
När Laurentius Paulinus Gothus 1609 blifvit biskop, synes kapit-
let under hans första tid utom honom blott hafva bestått af dom-
prosten samt kyrkoherden och skolmästaren i Strengnäs. Det skulle
emellertid snart blifva annorlunda. Paulinus Gothus täflar med
Rudbeckius i betydelse äfven som kyrklig organisator; ej minst

prepositur varit ett tillfälligt nödtvång för hertig Karl, och att när Petrus Jone
9 jan. 1593 ändtligen erhöll fullmakt på sin biskopsplats och kunde tillträda
den, Gadolenus drog sig tillbaka från preposituren, hvarefter kyrkoherden i
Strengnäs snart kom att få titeln, som nu blifvit invand. Vid underteckningen
af originalbekräftelsen 1593 var Gadolenus redan död, och Tideman i Fogdö
(Tidemannus Laurentii) har skrifvit under. På denna och andra samtida ur-
kunder kallar sig kyrkoherden Ragnvaldi emellertid blott pastor; men 1594, i
det tryckta mötesbeslutet, är han prepositus et pastor. Sedan har han tydli-
gen förenat prelaturerna till sin död 1599.

! Se härom liksom i allmänhet för kapitlets sammansättning i Strengnäs
vid denna tid H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus 11 5. 125 ff.

? Aurelius 1 5. 493.

3 Lundström a. a.

4 Aurelius I 5. 138. Jfr. ofvan not. 1.

Bidrag till domkapitlens historia. 45

domkapitelinstitutionen skulle häraf påverkas. Före 1616 hade
såväl lektor teologie och konrektor tillsatts! som äfven en oeco-
nomus templi, enligt ett bref från kapitlet till änkedrottning Kri-
stina.? Ehuru denne sistnämnde i brefvet synes räknas som kapi-
tular, återfinnes han dock ej i några kapitelunderskrifter?. Däre-
mot använde Paulinus ett annat sätt att öka antalet fasta kapitel-
medlemmar; jag har åtminstone i ett par fall kunnat konstatera, att
når någon mera betydande kapitelmedlem öfvergick till pastorat
på landet, han bibehöll sin ställning som ordinarie kapitular. Det var
Matthias Ilsbodinus (den senare domprosten), hvilken 1613 ut-
bytte rektoratet mot kyrkoherdebefattningen i Öfver-Selö, samt
Carolus dSchillerus, som 1619 utbytte rektoratet mot kyrkoherde-
platsen i Floda. Vi finna dessa ej blott deltaga i det utvidgade
kapitel, hvarom strax skall talas, utan hvad viktigare är de under-
tecknade jämte öfriga ordinarie kapitulares utgående kapitelskrif-
velser!. — Här nämndes om ett utvidgadt kapitel. Paulinus kom
tidigast af de stora organisatörerna till ledningen af ett stift; han
egde direkt kontakt med den tid, då kapitlet åtminstone vid vikti-

! Om konrektors osäkra ställning i kapitlet, se nedan, not. 4.

? Strengnäs Consistorii skrifvelser till K. M:t, R. A.; Lundström 5. 126
förlägger det odaterade brefvet mellan 1611 och 1617.

3 På 1620-talet hade kapitlet återfått tillsättningsrätten af oeconomus; se
t ex. Strengnäs domkap. prot. 18 jan. 1626: >»kom från Nyköping dom. Canu-
tus och anmodades af Consistorio till att antaga »oeconomiam Templi», hvil-
ket han ock gjorde.

41 Linköpings SB Juridik 143 finnas bref från flere kapitel i äktenskaps-
frågor (om förbjudna leder) åren 1618—1620: däribland ett från Strengnäs ka-
pitel, undertecknadt Paulinus Gothus, Josephus Matthize (kyrkoherden i Streng-
nås), Matthias Ilsbodinus pastor S., Carolus Schillerus p., Olavus Lundius scholae
Strengn. Rector och Olavus Moretus th. lect.; alltså båda de ofvannämnda
kyrkoherdarna. — I Spegels manuskriptsamling I IV: 2 Uppsala DA. finnes ett
bref från Strengnäs kapitel 25 juni 1622, undertecknadt af Paulinus Gothus,
Josephus Matthie, Matthias llsbodinus pastor, Carolus Schillerus, Olaus Lun -
dius; alltså fortfarande dessa båda kyrkoherdar som ordinarie kapitulares. Jfr.
åfren Hagström MW s. 40. — Man fäster sig måhända vid, huru sällan konrek-
tor förekommer som undertecknare af Strengnäs kapitelbref. Han saknas ej
blott i de båda ofvannämnda utan äfven i de undertecknade brefven till K.
Μη (Consistoriernas skrifvelser R. A.) Först i kapitlets petition om gymna-
sum af 13 juni 1625 möta vi jämte Paulinus, Josephus Matthie pastor, Olaus
Lundius och Olaus Moretus äfven Jonas Bergius, som var konrektor. Af andra
samtida anteckningar kunna vi dock sluta till, att konrektor verkligen var kapi-
tolar åtminstone sedan 1616. Riktigt fast plats torde han dock aldrig ha vun-
mt i Strengnäs kapitel; se nedan.

46 Hj Holmquist,

gare tillfällen tog form af en prästsynod i smått; och han fann i
denna form ett medel att stärka det onekligen genom Karl IX:s in-
gripande försvagade kapitlets ställning och auktoritet. Redan från
sina första biskopsår begynte han att vid viktigare ärenden sam-
mankalla ej blott de ordinarie stads- och landskapitulares utan
äfven andra framstående kyrkoherdar; det utbildade sig praxis att
företrädesvis kalla vissa, som benämndes consistoriales rurales till
skillnad från consistoriales urbani; och måhända begränsades de
förras antal ordinarie till sex!, det antal som institutionen i sin
mera utbildade form i Vesterås skulle komma att erhålla. — Om
vi sammanfatta den skildrade utvecklingen i Strengnäs, få vi en
mycket märklig bild. Prelaturkapitlet hade med 1604 fått en
hård stöt, undan hvilken dock domprostbefattningen räddats; men
ej heller den af Karl IX åsyftade lärarekapitelformen hade blifvit
bestämmande; med domprosten, kyrkoherden i Strengnäs och
två andra landskyrkoherdar som ordinarie bisittare, och dessutom
några kyrkoherdar som extra ordinarie, vid sidan af de tre eller
kanske oftast blott två skolmännen — med en sådan sammansätt-
ning var Strengnäs kapitel redan på väg att blifva hvad, som snart
skall visas, flere af kyrkans stora organisatörer, måhända äfven
Paulinus själf ville göra alla kapitel till: ett rent teolog- och kyrko-
herdekapitel. För den svenska domkapitelinstitutionens utveckling
blef det af största betydelse, att det första gymnasiet ej grundades
i Strengnäs utan i Vesterås.

Linköpings domkapitel blef nästan strax försedt med de i
Karl IX:s förordning påbjudna skolämbetena, utan att därför de
gamla kapitelprelaturerna genast upphörde. Redan 1604 erhöll
katedralskolan konrektor och två år senare teologie lektor?. Detta
var lika litet i Linköping som annorstädes en blott namnföränd-
ring från poenitentiarie och dekan; där poenitentiarien förut med-
verkat vid undervisningen, var det emedan han tillika var rektor
schole?. Om man får godtaga uppgifterna hos Håhl, Braad och

—

! För bevis och exempel på det ofvan sagda om det utvidgade kapitlet
och dess form hänvisas till framställningen hos Lundström 11 s. 126 f.

2 A. Ε΄. Sondén: Linköpings gymnasiums första tid, i Programmata Gym-
nasii Lincopensis 1845, s. 4.

3 Sondén, som ock polemiserar mot Baazius' tal om namnförändring, an-
drager till sitt stöd, att den berömde Daniel Kylander, som i Album Gym-
nasii Lincopensis (läroverksbiblioteket) upptecknat skolans äldsta lärare, icke
före 1604 nämner någon poenitentiarie eller dekan som medverkande vid under-
visningen. Men rector schole hbeklädde före 1604 sannolikt stundom tillika
poenitentiariesysslan, se ofvan sid. 26.

Bidrag till domkapitlens historia. 47

Björn- Schenmark, förblef ock dekanen lika väl som domprosten och
sysslomannen särskilda kapitulares, under det att poenitentiarie-
sysslan efter att ha vexlat mellan kapitelmännen snart liksom i
Vesterås stannade hos teol. lektorn! Ovisst är dock, huru verk-
ligheten gestaltade sig; sannolikt har äfven i Linköping under när-
maste åren efter 1604 förvirring rådt med kapitelämbetena. Her-
tig Johans bref om inkomst för åtskilliga kyrkomän, af 17 jan.
1609? nämner i Linköping biskop, kyrkoherde, poenitentiarie (theol.
lektor) som ock hafver oeconomiämbetet, samt skolmästare. Dom-
prost och konrektor saknas; men båda funnos då i verkligheten 8.
Hvad som kan fastslås som visst är, att före 1620 de gamla sär-
skilda kapitelprelaturerna försvunnit; från 1616 upphörde dom-
prostbefattningen, och kyrkoherden i Linköping upptog ej titeln".
I ett dokument af 23 febr. 16215 angifvas uttryckligen alla asses-
sorerna; de voro då Jonas Nicolai Kylander, Daniel Johannis pastor

!' M. Magnus Haraldi Wallerstadius blef konrektor 1604, teol. lektor
1606 och tillika oeconomus 1607 (Braad I, Håhl I 5. 61): men 1611 utsågs
särskild syssloman Ericus Gunnari, som ej var prästvigd, men stod som med-
lem af kapitlet till gymnasiets inrättande (Håhl 1 99 f.). 8. J. Phrygius blef
rektor 1603 och poenitentiarius (Hähl I 5. 121). Daniel Johannis Norme-
lander blef konrektor 1606, lector teol. och poenitentiarius 1611 (Håhl I 5. 61.
Han underskref nomine cap. Lincop. prästerskapets svar på K. Mj:ts beslut 1606;
Riksdagsakter R. A.). Nicolaus N. Grubb" blef 1615 teol. lektor och poeni-
tentiarie (Håhl I 5. 156 och 95). — Jonas Kylander blef 1603 kyrkoherde i
Wreta och decanus vid domkyrkan (Björn-Schenmark: Ostrogothia Ecclecia-
stica, Linköpings SB. Biographia 137). Kylanders efterträdare 1608 i Wreta,
Nicolaus Magni Rapstadius, hade likaledes säte ibland consistoriales i Lin-
köping (Björn-Schenmark, jfr riksdagsbeslutet 1610). — Åren 1596—1615 var
Andreas Johannis kyrkoherde i Linköping, under det att Israel Olavi For-
telius 1604—1614 var domprost och efter honom den nyssnämnde Daniel Jo-
hannis Normelander (Håhbl I s. 94 och 60 f.); först efter Andreas Johannis död
1616 gjordes domprosten till kyrkoherde och domprostämbetet försvann.

2 Original i Kungl. bref Linköpings DA.

3 Om domprost se not 1. Att konrektor verkligen detta år fanns, visar
riksdagsbeslutet 15 aug. 1609, som undertecknats bl. a. af Johannes conrector
Lincop. (Riksdagsbeslut, R. A.).

Φ Se noten 1. Håhl talar blott om domprostar från denna tid, ej kyrko-
berdar.

s Enkedrottningen hade begärt, att en afsatt kyrkoherde i Biörsäter, dm
Benedictus, skulle åter komma till sitt prästämbete. Med anledning häraf voro
biskopen och samtliga kapitulares uppkallade på kungsgården af ståthållaren
Ribbing; deras långa utlåtande undertecknades, som ofvan angifvits. Se Lin-
köpings domkap. prot. 23 febr. 1621 DA.

48 Hj. Holmquist,

L., Magnus Haraldi R. sch. L., Nicolaus Grubb L. theol., Jonas
Petri conrector. Då hade alltså Linköpings kapitel fullständigt for-
mats efter Karl IX:s förordning och 1619 års kyrkolagsförslag.

I Skara synas likaledes de af Karl IX påbjudna nya lärareäm-
betena snart hafva inrättats. Gustaf Adolfs bref om tionde af vissa
socknar för biskop och kapitulares i Skara 10 feb. 1614! uppräk-
nar biskopen, kyrkoherden, skolmästaren, lektor theologie, kon-
rektorn, domkyrkosysslomannen och de fattiges predikant. Om den
sistnämnde varit ordinarie kapitular, är här ett analogt förhållande
till Vesterås (s. 41). Hans omnämnande för tanken till, att i Skara
under den nyss förflutna tiden särskildt tydligt framträdt benägenhe-
ten att utvidga kapitlet med präster. Säkerligen upphörde ej med
ens denna form i Skara; en tydlig reminischens häraf möter hos en
flitig samlare?, då han vid redogörelsen för bisittare i Skara consi-
storium före gymnasiets inrättande uppräknar domprost, rektor, teol.
lektor, konrektor samt två pastorer eller prostar, hvilka »ofta flyt-
tade in till staden med bibehållande af sina pastorat» och då
beklädde olika ämbeten såsom poenitentiarius och decanus. — På
detta vis bevarades till en tid äfven i Skara de gamla kapitelpre-
laturerna. Domprostbefattningen synes dock redan 1604 ha före-
nats med kyrkoherdeämbetet i Skara eller rättare upphört, då titeln
domprost enligt Karls förbud försvann?. Småningom tog ock kapitlet
helt form efter Karl IX:s förordning. När kapitlet började skrifva
och petitionera om inrättande af ett gymnasium i Skara, bestod
det blott af biskop, kyrkoherde, rektor, lektor theologie och kon-
rektor ὁ; och kapitulares framhöllo särskildt, att gymnasielärare be-
höfdes, för att »consistorium particulare må där af vara tillfyllest
formeradt.> Otillräckligheten af Karl IX:s ordning var sålunda äfven

! Original i Kungabrefven Skara DA. Brefvet betecknar de i detsamma
nämnda uttryckligen som kapitulares.

2 J,. F. Odhelius' handskrifna Series Pastorum I, Skara gymnasiebib-
liotek.

? Kyrkoherden i Skara Sveno Svenonis blef 1597 kyrkoherde och sanno-
likt 1604 tillika domprost enl. Warholm I s. 25. Hans efterträdare Olof Frista-
dius titulerades ock domprost enl. Warholm. Emellertid underteckna sig bägge
blott »pastor» eller »kyrkoherde i Skara»; se riksdagsbesluten Bexell 5, 52 ff.

4 Ett odateradt bref från Skara konsistorium till K. Mj:t, Consistoriernas
skrifvelser, R. A. Det är undertecknadt af Sveno Svenonis och kapitulares
Scarenses, alltså före 1638, då biskopen dog; med all sannolikhet är det äfven
affattadt någon tid före 1686, då en skrifvelse från kapitlet tyder på en be-
gynnande utveckling. 86. nedan.

Bidrag till domkapitlens historia. 49

ur kapitelsynpunkt starkt känd i Skara som annorstädes. År 1636
hade kapitlet ock tydligen på egen hand gjort ett försök att ut-
vidga skolan och kapitlet med ytterligare tre lärare, af hvilka en
skulle vara notarie '!; men därmed beträda vi ett nytt skede i ka-
pitlets historia.

Domkapitlet i Vexiö synes tidigast och närmast hafva ordnat sig
efter Karl IX:s stadga, ehuru icke heller det fullständigt. Redan 1593
saknades ju särskild poenitentiarie och dekan; poenitentiariesysslan
blef tydligen förenad med kyrkoherdeämbetet?. Slottspredikanten
och fattigsysslomannen, som 1593 ff. tillhörde kapitlet, gingo bort,
utan att deras efterträdare blefvo kapitulares. Domkyrkosysslo-
mannen rönte i Vexiö samma öde som annorstädes, sedan Karl IX
därtill börjat utnämna »politiska> personer; han kom utanför ka-
pitlet. En skrift, som 1602 tillegnades Vexiö kapitel?, nämner som
kapitulares blott biskop, domprost, pastor och rektor schole. Af
dessa var domprosten tillika prost i Wärend. Länge skulle emel-
lertid ej ens domprostämbetet bibehållas. Sedan Joh. Petri Un-
gius, som 1603 blifvit domprost, år 1607 flyttades till superinten-
dent i Kalmar, blef Nicolaus Krokus både pastor och domprost!',
ehuru han blott behöll titeln pastor”. Vid denna tid var konrek-

! Bref från kapitlet i juni 1636, tryckt i Vestergötlands fornminnesföre-
nings tidskrift, 4 och 5, s. 95 f.. samt Regeringens svar på consistorialium
postutata 22 juli 1636, Kungabref Skara D. A.

2 Särskild poenitentiarie torde möjligen förut en tid funnits äfven i Vexiö;
se P. Wieselgren: Ny Smålands beskrifning I 1844 5. 542. — I de strider, som
fran 1620-talet fördes om konrektors gärde, åberopas att konrektor tagit detta
i arf efter poenitentiarierna; se mag. Petrus Glandius' attest 1 aug. 1621, tryckt
i Småländska Archivet 1 5. 433 f. Glandius åberopar därvid. att domkapitlet
vid kröningsriksdagen 1607 anhållit hos konungen, att det gärdet, som poeni-
tentiarierna och konrektorerna i många år haft, måtte förblifva där. Glandius
uppräknar då ock, hvilka dessa poenitentiarier och konrektorer varit: Erik Jone
(ban blef kyrkoherde efter Steno Magni, se sid. 25, och var kyrkoherde till
sin död ο. 1606, hvarefter kyrkoherde- och domprostbefattningen förenades, se
ofvan), Daniel Jone och Canutus (bland de första konrektorerna); poenitentia-
rien var alltså kyrkoherde.

3 Af Glandius, enl. Wieselgren 1 5. 547.

s Wieselgren I 5. 548.

5 Att domprosttiteln trots uppgifterna hos Wieselgren a. ἃ.. C. O. Arca-
dius: Anteckningar ur Vexiö allmänna läroverks häfder till 1724, 1589, och de
bandskrifna herdaminnena i Vexiö gymnasiebibliotek (mycket värdefulla sådana
åro J. Forsanders samlingar samt Smolandia literata et illustris) försvann, visas
af de samtida dokumenten, bl. a. underskrifterna i D. VII: 1 Vexiö DA. (om
denna volym se nedan). — Krokius blef den berömde Petrus Jone Angerman-
nus” (1393—1630) efterträdare som biskop 1 Vexiö (1632—1646).

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 4

50 Hj. Holmquist,

toratet ock upprättadt; det tillsattes redan 1605, och dess förste
innehafvare blef den framstående skolmannen och samlaren af hi-
storiska dokument Petrus Hjeronymus Glandius!. Vid krönings-
riksdagen 1607 supplicerade domkapitlet om underhåll åt konrek-
tor?. Med all sannolikhet blef 1607—1608 teologie lektoratet in-
rättadt?, hvadan kapitlet redan hade den påbjudna formen : biskop,
kyrkoherde, rektor, teol. lektor och konrektor. Det är väl ej orätt
att i denna snabbt genomförda anordning se ett utslag af bisko-
pen Petrus Jones duglighet. Denna sammansättning af domka-
pitlet i Vexiö bibehöll sig ock orubbad ända till gymnasiets upp-
rättande. I Gustaf Adolfs bref af 17 febr. 1619 om anslag" näm-
nas rektor, teol. lektor och konrektor. Samma personer möta i
kapitlets bref till en lagmansrätt 12 okt. (629. I »bötesboken> i
Vexiö domkapitels arkiv, en synnerligen värdefull volym poeni-
tensanteckningar m. m. från kapitlet åren 1613—1657", uppräknas
19 juni 1625 kapitulares: episcopus Petrus Jone, pastor Nicolaus
Krokius, theol. lect. Hermannus Duseus, rector Nicolaus --Magni,
konrektor Andreas Jenecopensis samt som adjunctus Ericus Gislenius
(alltså en adjunktion). En inventarieförteckning öfver domkyrkan
från 1628 är underskrifven af samma kapitelmän (ny rektor och
konrektor: Zakarias Lundebergius och Jonas Bergius); här är
ock sysslomannen med. I april 1629 möta som kapitulares Petrus
Jone, pastor Krokius, lektor Duseus, rektor Lundebergius och kon-
rektor Bergius. I okt. 1630 återfinna vi alla dessa utom biskopen.
Det torde vara öfverflödigt att vidare fortsätta; om vi flylta oss
till 1639, möta vi där, den 18 juni, fortfarande de fem ämbetena
såsom bildande domkapitlet: Nicolaus Krokius biskop, Hermannus

! Den, som lemnar detta meddelande, är den sedan så berömde Johannes
Botvidi, då han år 1605 inskref sitt namn i en namnbok »Album Glandianum »,
som Glandius egde; se De la Gardieska archivet X s. 225.

2 Se not 2 föreg. sida.

3 Vexiö rådhusarkivs prot. 4 april 1608, enl. C. Ο. Arcadius 5. 18. —
Wieselgren a. ἃ. 11 5. 652 f. har en förvirrad och motsägande förteckning på
Vexiö katedralskolas lärare före gymnasiet; en kritiskt sofrad förteckning finnes
däremot hos Arcadius a. ἃ. 5. 90 ἢ.

4. Original i Vexiö DAÅ., kungabref.

> Refereradt i Vexiö »Stiftstidningar 11 sept. 1799, men där dateradt till
12 dec. Enl. C. M. Agrells värdefulla handskrifna Wexiö Dom Capitels Ατ-
chiv (Vexiö Gymnasiebibliotek Qv. 304) bör dock dateringen vara 12 okt.

5 Signum Ὁ: VII: 1,: svart skinnband: till denna volym återkomma vi
senare

Bidrag till domkapitlens historia. d1

Duseus pastor, Zakarias Lundebergius lektor, Micael Wexionen-
sis rektor och Daniel Petri konrektor. — Hvad angår de gamla
prelaturnamnen, har redan visats, att domprosttiteln bortlades.
Dåremot behölls poenitentiariesysslan och titeln, ehuru förenad med
någon af de fem lagenliga kapitelämbetena. Närmast efter kon-
rektoratets upprättande 1605 flyttades poenitentiariebefattningen
dit från kyrkoherden!. Inom kort gick den dock till teol. lektorn,
såkerligen i samband med dennes första tillsättning. 1608 näm-
nes teol. lektorn poenitentiarie?. Med år 1613 begynner i »bötes-
boken» Catalogus peccatorum manifestorum publicam poenitentiam
agentium, qvi a Petro Glandio examinati sunt»; Glandius var teol.
lektor 1611—1617.? Anteckningar i denna Catalogus visa ock,
att när teol. lektorn var förhindrad, sköttes poenitentiariesysslan
af Κοηγοκίογ. ὁ Efter Glandius' utnämning till kyrkoherde i Jönkö-
ping 1618 skötte ock konrektor sysslan, till dess den 1619 af ka-
pitlet öfverlemnades åt teol. lektorn Joannes Baazius.? — Hans
efterträdare som teol. lektor (1624—1632) Herman Duseus var
äfren poenitentiarie.f — Dekanatet synes hvad titeln beträffar vara
alldeles försvunnet. Ej ens synes hafva blifvit fast praxis, att kon-
rektor skulle föra protokollet. När i D: VII: 1 Acta consistorii
Wexionensis graviora begynna med 12 jan. 1626, föras de af Her-
man Duseeus, teol. lektor och poenit. publicus. — Slutligen må
anmärkas, att kapitlet i Vexiö icke stod främmande för den ut-
vidgade form af kapitel, som i Strengnäs hade sitt hufvudsäte.
Ett par adjunktioner hafva redan nämnts. Särskildt synes sysslo-
mannen ha tillkallats vid ekonomiska frågor. Men i ett fall kan
åfren påvisas användandet af metoden att låta förtjänta kapi-
tulares kvarstå som ordinarie i kapitlet, äfven sedan de gått till
kyrkoherdetjänst utanför Vexiö. Det gäller den om kapitlet högt

! Jfr. Glandius ofvannämnda attest och striden om konrektors gärde. —
Enligt P. Wieselgren i De la Gardieska Archivet uppvaktade Glandius som
konrektor och poenitentiarie år 1607 biskop Petrus med en versifierad gratula-
tion.

3. Areadius 5. 13.

5 Arcadius 5. 21.

4 Se t. ex. pag. 511: In mea prefectione ad provinciam Öfverhäradh ab-
solverade D. Jonas Nicolai Conrector then etc.

5 Anno 1618 och 1619 intill Philippi Jacobi in mea absentia absolverade
Jonas Nicolai Conrector, pag. 528. — Anno Christi 1619 sedan poenitentiarii
publici embete blifvit mig (Joannes Baazius) öfverantvardadt p. 531.

« Den ofvannämnda namnunderskriften från april 1629 har bl. a. lector
et poenitentiarius Herm. Duseus. Likaså en anteckning från 1626 (pag. 557).

d2 Hj. Holmquist,

förtjänte Glandius, som 1618 blef kyrkoherde i Jönköping men än-
dock var kapitular. Ett bref af 12 dec. 1619 från Vexiö kapitel i
fråga om äktenskap i skyldskapsleder!? är underskrifvet: »Episc.
Wex. et Capitularium omnium nomine subscripsit Petrus Glandius
P. J.> Efter Glandius” död 1623 är ovisst, om förfarandet har åter-
upprepats förr än med biskop Stalenus. Dit föras vi i nästa skede.

Hvad slutligen Åbo beträffar, synes det hafva varit det enda
domkapitel, som genast fullständigt inrättade sig efter Karl IX:s
föreskrift.? Bredvid skolrektorn torde åtminstone understundom
redan på 1580 och 1590-talen en teol. lektor ha funnits, om också
ej som kapitular. Och åtminstone från 1606 möter teologie lektorn
Joachimus Matthie Stuteus som en af kapitulares.? Samma år
betecknar sig Michael UCornelii »konrektor vid Åbo skola>, ehuru
hans af Karl IX utfärdade kollationsbref på platsen är dateradt
20 febr. 1608.t Poenitentiarie- och dekanämbetena voro redan
före 1604 försvunna i Åbo. Äfven den särskilda domprostprela-
turen försvann snart, då domprosten Petrus Melartopeus i slutet af
1605 utnämndes till superintendent i Mariestad.? Däremot bibe-
höll sig titeln ännu några år, ehuru den i Åbo egendomligt nog
ej tillföll kyrkoherden utan teol. lektorn.? Efter 1615 förspörjes
den dock ej förr än vid upprättandet af Åbo akademi. Sysslo-
männen förblefvo ock i Åbo präster; omöjligt är ej, att de till en
tid fortfarande varit kapitulares, hvilket ej var uteslutet genom
Karls förordning".

1 Linköpings SB Juridik 143.

? Jag har ej egnat Åbo domkapitels historia särskild undersökning, då en
modern framställning synes föreligga i K. G. Leinbergs Åbo stifts herdaminne
1554—1640, hvilket arbete här följes.

3 Leinberg s. 25.

4 Leinberg 5. 26.

5 Leinberg s. 20. Melartopeus var den förut omtalade teol. lektorn i
Strengnäs under hertig Karl tid.

δ 1608 kallas teol. lektorn Joachim Stuteus »domprost och professor»;
1611 kallas teol. lektorn Gabriel Melartopaeus »domprost i Åbo», och 1615 be-
nämnes han «prost i Åbo»; Leinberg 5. 15. 1 bekräftelsen på riksdagsbeslu-
tet 1611, den 12 april 1612 underteckna sig dock kapitulares så: Georgius Mar-
tini pastor, Joachimus Matthie rector schole, Gabriel Melartopeus lector teol.
Se riksdagsbeslut, riksdagsacta R. Α.

7 På den särskilda platsen för kapitulares vid underskrifvandet af 1611
års riksdagsbeslut, R. A., anträffas namnet Johannes Sigfridi; Sigfridi var syss-
loman 1608—1616 och bevistade som deputerad äfven herredagen i Stockholm
1613. Leinberg 5. 35, Se ock kapitlets bref 30 dec. 1614, i Åbo Tidningar
1792 n:o 41, 42.

Bidrag till domkapitlens historia. 53

Ofvan gjorda granskning af de svenska domkapitlens faktiska
utgestaltning under inflytandet af 1604 års förordning visar, att öf-
verallt förr eller senare de påbjudna två nya lärare- och kapitel-
platserna inrättades, så att trenne kapitulares hade sin hufvudsak-
liga verksamhet på undervisningens område. Ett tydligt steg mot
förverkligandet af 1595 års tanke på ett fullständigt lärarekapitel
var taget. De egentliga gamla kapitelprelaturerna hade till största
delen försvunnit. Särskild domprost bevarades endast i Strengnäs;
och stiftstadens kyrkoherde hade i allmänhet ej, kanske ingenstä-
des, upptagit domprosttiteln!. Däremot hade behofvet af poeni-
tentiariesysslan i de flesta kapitel visat sig starkare än Karls yr-
kande, att poenitenssaker borde skötas af kyrkoherden. Då icke
vid något kapitel på längden ekonomisk existens kunde beredas
särskild poenitentiarie, förlades sysslan efter något vacklande all-
mänt till teol. lektorn, ehuru endast i Vesterås (genom prestmötes-
beslutet 1620) dennna anordning torde hafva definitivt stadfästats.
Öfverallt synas emellertid poenitentiarii hafva valts af kapitlet själft.
Dekanatet förlorade likasom poenitentiarieämbetet 1604 möjlighe-
ten af ekonomisk existens som särskild prelatur. Dess närmaste
uppgift — öfvervakandet, eventuellt författandet af protokoll och an-
dra kapitelhandlingar — måste emellertid af bestämd person skötas;
åtminstone i ett par fall blef det konrektor, som beständigt fick
detta uppdrag. Åfven här skedde utseendet genom kapitlets fria
bestämmanderätt. Själfva titeln decanus torde allmänt hafva fal-
lit bort; fullt säkert har jag under denna öfvergångstid kunnat
konstatera den i Vesterås. Sysslomannen försvann i de flesta stift
med Karl IX ur kapitlen, ehuru han ofta dit adjungerades, främst
i frågor rörande domkyrkan och dess ekonomi.

Men om domkapitlens grundstomme alltså öfverallt blef bi-
skop, kyrkoherde och de tre lärarna, visade sig dock allmänt en
känsla af det så sammansatta kapitlets otillräcklighet för de växande
uppgifterna. Flerestädes sökte man genom adjunktion vid vikti-
gare tillfällen stärka kapitlet; de båda älsta af de stora kyrko-
organisatörerna, Paulinus Gothus och Petrus Jone, grepo ock till-
baka till den äldre formen med några ansedda kyrkoherdar som
ordinarie assessorer. När Rudbeckius kom, sökte han på annan
väg, genom ökning af lärekrafter vid skolan stärka, kapitlet (se
nedan). Det var en försökens, en öfvergångens tid. I denna fram-
trädde nu ett nytt moment och påskyndade utvecklingen.

Ῥ Den vanliga framställningen, att domprostbefattningen och titeln efter
1604 öfvergick på kyrkoherden, är alltså felaktig.

04 Hj. Holmquist,

Tyskt inflytande.

I Tyskland hade domkapitlen småningom fallit bort; och vid
de protestantiska landskyrkornas organisation framträdde i stället
snart konsistorierna. Namnet konsistorium fanns i katolska kyr-
kan sedan medeltiden dels som beteckning på det under påfvens
ledning samlade kardinalkollegiet, dels som namn på en kollegial
myndighet, som ställdes vid sidan af generalvikarien vid utöfvan-
det af hans jurisdiktionsrätt?. 1 den tyska lutherdomen möter kraf-
vet på en dylik kollegial myndighet med kyrklig jurisdiktion, lik-
som äfven namnet konsistorium, första gången i kurfurstedömet
Sachsen 18 maj 1537?. De konsistorier, som nu begynnte upp-
rättas, voro emellertid ingalunda en fortsättning af eller ersättning
för domkapitlen. Domkapitlet var en rent kyrklig institution, som
vid biskopens sida och under hans ledning utgjorde kyrkans organ
för stiftstyrelsen; konsistorierna blefvo från början ett statens or-
gan, ett af landsfursten tillsatt kollegium af andlige och verldslige,
som handhade hans landsherrliga kyrkoregemente?. Detta hindrade
emellertid icke, att konsistorierna af de många under senare hälf-
ten af 1500-talet i Tyskland resande svenska kyrkomännen jäåm-
ställdes med de svenska domkapitlen. Därmed låg det naturligen
ock nära till hands, att dessa kyrkomän efter hemkomsten skulle
finnna ett eller annat, där Sverige kunde taga lärdom af den tyska
institutionen. Närmast visade sig inflytandet från Tyskland i fråga
om namnet. Det är väl ingen tillfällighet, att domkapitlen först
börja kallas konsistorier, kort efter sedan de i Tyskland skolade
lutheranerna vunnit ledningen i Sverige med Uppsala möte 1593'.
Under 1590-talet är benämningen dock mera tillfällig; de bevarade

' Sehling: art. Konsistorien, Konsistorialverfassung, i RE? X.

2? Sehling ἃ. a.

8 Uppkomsten af dessa konsistorier är det just, som lockar BR. Sohm till
hans lika berömda som bestridda sats, att >kyrkorätt» är ett mot kyrkans be-
grepp stridande ting, som inkommit med det första konsistoriet. — Se Sohm:
Kirchenrecht I s. 617.

4 Namnet konsistorium förekonimer redan i Johan 11:5 Nova ordinantia
1575, 6:te art. Om kyrkostraff, där det föreslås att upprätta ett consistorium
ecclesiasticum i Stockholm för hela riket. Men där är fråga om en öfversty-
relse under kunglig ledning, alltså om en institution, som med rätt kunde er-
hälla namnet konsistorium. Detsamma gällde Karl IX:s plan på ett »>Kyrchio
Rådh och Consistorials personer som vi dem både af andlige och världslige
förordne vele»; Thyselius: Bidrag till svenska kyrkans och läroverkens historia
5. 80. — Men det ligger i sakens natur, att talet om ett Consistorium generale
från Gustaf II Adolfs tid som sin motsättning måste förutsätta beteckningen
consistoria för domkapitlen.

Bidrag till domkapitlens historia. δῦ

protokollen, äfven Stockholms, betecknas som »Acta capituli οἰς.»,
och brefven underskrifvas »Episcopus et capitulares». Dock talas
i både Uppsala- och Stockholmskapitlens protokoll någon gång om
konsistoriales. Med Karl den IX:s regering vann beteckningen ökad
användning. Konungen själf såväl som prästerskapet upptog den
stundom i sina officiella utlåtanden! I Uppsala infördes genom
>Leges Academiae Ubsaliensis» at år 1606 konsistorium som beteck-
ning på universitetsprofessorernas sammanträden om universitets-
saker?, och därför behölls länge det gamla namnet kapitel till skill-
nad härifrån. Stockholms stads kapitel, som ju ej var ett dom-
kapitel i egentlig mening, synes först hafva hemfallit åt den nya
beteckningen, liksom det ju äfven blef det enda kapitel, som kom
att bevara denna tyska import. Därnäst följde Strengnäs, där Pau-
linus Gothus med särskild förkärlek dref på benämningen konsi-
storium och konsistoriales (ett nästan drastiskt bevis härför skola
vi senare påträffa i samband med Paulini forma consistorii); när
Strengnäs kapitelprotokoll 1625 börja, möter genast beteckningen
genomförd. I Vesterås däremot synes namnet »kapitel» längst
hafva bevarats och alltid behållit den ställning bredvid »konsisto-
rium>, som till slut möjliggjorde den gamla och riktiga betecknin-
gens seger?.

Man kan i viss mening säga, att det officiella sanktioneran-
det af beteckningen konsistorium bredvid domkapitel gafs i det
betänkande, som biskoparna 20 mars 1624 uppsatte med anled-
ning af K. Maj:ts förslag till instruktion för consistorium generale.
I detta betänkandet framförde och biskoparna den bibliska och
historiska motiveringen för kapitlens existens; därvid möter upp-
ningen, att konsistorier (kapitel) och synoder icke äro till sin sub-
stans åtskilda, ehuru de väl skola hållas i sär; kapitlen kallas di-
rekt >synodi private». Denna sammanställning påträffa vi i tyska
Kircehenordnungen från senare hälften af 1500-talet”, ehuruväl bi-

! Se i allmänhet handlingarne rörande prästerståndet 1600—1611 i Riks-
dagsacta BR. A.

? Leges, kap. 8: De Consistorio; se Annerstedt: Bihang I 5. 68.

3 Om den klarhet, hvarmed Rudbeckius såg olikheten mellan de svenska
domkapitlen och de tyska konsistorierna, liksom om den högre värdering han
gaf de förra, se t. ex. Rådsprotokollen 28 juni 1636. Jfr och nedan ändringen
i den teoretiska motiveringen 1624.

4 Thyselius: Handlingar rörande svenska kyrkan och läroverken I s. 96 ἢ.

5 Man jämföre t. ex. Kursächsische Kirchenordnung 1580, en af de viktiga-
ste tyska från 1500-talet; tryckt hos A. L. Richter: Die evangelischen Kirchen-
ordnungen des sechszehnten Jahrhunderts II 1846, 5. 401 ff.

'
26 Hj. Holmquist,

skoparna i Sverige af teorien drogo den mot tyska förhållanden stri-
dande slutsatsen, att äfven konsistorierna skola bestå af blott präster.

Betydelsen af striden om consistorium generale i Sverige
skulle för öfrigt icke för domkapitlens vidkommande stanna
vid proklamerandet af kapitlens eller konsistoriernas teoretiska mo-
tivering. I Tyskland hade Ober-Consistoria inrättats; viktigast var
det i Sachsen fungerande!. Detta hade naturligen väsentligen lå-
nat sina sammansättnings- och funktionsformer från de vanliga
konsistorierna. När nu frågan om utarbetande af instruktion för
ett svenskt consistorium generale förelåg, och man gick till tyska
analoga institutioner, närmast Sachsens Oberconsistorium, kom man
med nödvändighet att upptaga åtskilliga moment, som härledde
sig från den vanliga konsistorialformen. Detta gällde ej så myc-
ket sammansättningen, där både hos Gustaf Adolf och biskoparna,
trols motsatsen, specifikt svenska synpunkter och förhållanden in-
verkade. Men på mera neutrala områden kunde man äfven från
biskopligt håll draga nytta af, hvad som i Tyskland visat sig prak-
tiskt. I den >»>forma eller sätt huruledes ett generale evangeliskt
Consistorium ecclesiasticum .... kan uträttas och hållas», som enl.
Thyselius? är uppsatt af prästerna mellan 22 mars och 7 april
1624, möta vi åtskilligt sådant. Ett par punkter må här framhål-
las såsom af vikt för vårt ämne. Omröstning och bundenhet
(utom i vissa fall) vid majoritetsbeslut föreslås i det svenska kon-
sistoriet?. För assessorerna uppsättas allmänna regler, »leges ge-
nerales»>; och en särskild Juramentum adsessorum upptages”?. Reg-
ler gifvas för inspektion öfver akademier, skolor, boktryckerier etc.”
Särskild notarie föreslås, hans uppgifter bestämmas, och äfven åt
honom formuleras en ed”. Man jämföre alla dessa moment, ej
minst edsformulärens affattning, med motsvarande i 1580 års kur-
sachsiska kyrkoordning”, den Sverige närliggande »Kerchen ordening

1 Se ofvannämda hos Richter tryckta Kirchenordnung.

2 Thyselius: Handlingar II 5. 214; Smärre bidrag 5. 73.

> Thyselius 11 5. 217.

4 Thyselius 11 5. 238 ἢ.

Ba ἃ. 5. 226 ff.

6 a. ἃ. 5. 218, 240.

7 Richters ed 5. 419 »>Vom Eyde der Assessorn und Notarien>, 5. 421 f.
»Was sachen fär dieses Consistorium gehören (gäller öfverkonsistoriet), s. 425
om sekreteraren i öfverkonsistoriet och hans uppgifter, s. 419 om konsistorier-
nas uppsikt öfver boktrycket, ο. s. v.

Bidrag till domkapitlens historia. 51

Im Lande tho Pommern» 1563!, eller den berömda preusisska
konsistorialordningen af år 1584?, de kanske viktigaste tyska ord-
ningarna från 1500-talets senare hälft. Men härtill komma ock i
förslaget flere punkter, som lånats från ännu gällande svensk praxis
inom domkapitlen. Det må vara nog att i detta fall erinra om, att
de vid domkapitlen afskaffade prelaturerna nu föreslås till infö-
rande i Consistorium generale med angifvande af deras särskilda
uppgifter; episcopus Lincopensis skulle vara archie- prepositus eller
vice preses; episcopus Strengnensis skulle vara poenitentiarius och
ransaka och afgöra om grofva syndare; episcopus Arosiensis skulle
vara consistorii decanus eller supremus notarius och sigillera alla
akter och domar. — Något consistorium generale kom ej i Sve-
rige till stånd; men förgäfves hade ej prästerskapet (d. v. s. bi-
skoparna, främst Rudbeckius och Paulinus Gothus) med hjälp af
svensk och tysk erfarenhet utarbetat sitt förslag. De punkter i
detsamma, hvilka ofvan berörts, kunde, en gång utmejslade, tjäna
till ledtråd äfven för de som underkonsistorier uppfattade dom-
kapitlen. Vi skola ock få se, hurusom så snart skedde, ja huru
Rudbeckius och Paulinus ur denna sin skapelse kunde nästan orda-
grannt låna bestämmelserna om prelaturerna, »leges generales»
och edsformulären, när de skredo till att uppsätta konsistoriefor-
mer för sina kapitel. I striden om consistorium generale
på 1620-talet skedde det första förarbetet för vår nu gäl-
lande domkapitelsfördning.

Biskoparna synas dock närmast ej hafva känt behofvet af att
genom särskild stadga ordna sina kapitel och deras verksamhet,
dår ju gammal utbildad praxis fanns att följa. Både Petrus Ke-

! Tryckt hos Richter 11 5. 229 ff. — När den bäste svenske kännaren af
tyska kyrkoordningar, Johannes Botvidi, blef biskop i Linköping, anbefallde han
1633 sina prostar att skaffa de sachsiska och pommerska kyrkoordningarna;
E. Ekholm: Svenska Kyrkohandlingar 1770 I s. 53.

? Det var denna, som med 1587 praktiskt sedt gjorde slut på episkopal-
ordningen i Preussen och i stället införde tre konsistorier; se L. Richter: Ge-
schichte der evangelischen Kirchenverfassung in Deutschland 1851, 5. 131. —
Den år editerad hos Richter: Die evangelischen Kirchenordnungen II 5. 462 ff.
Man jämföre med ofvannämnda förslag i Sverige 1624 särskildt kap. IV Was
för Sachen ins Konsistorium gehörig, kap. II Vom Amt der Konsistorialium,
med samma edsformulär som i 1680 års sachsiska ordning, Kap. V där bl. a.
nåmnes omröstning utom i vissa fall. — Båda de nämnda tyska ordningarna
(liksom naturligen årskilliga andra) hafva ock utförliga kapitel om rättegångs-
saker i konsistoriet.

8 Hj. Holmquist,

nicius, Petrus Jonge, Paulinus Gothus och Joh. Rudbeckius hade
vid denna tid börjat utgifva »constitutiones ecclesiastice», för att
med dem för sina stift komplettera kyrkoordningens bristfälliga
föreskrifter; men dessa stiftkonstitutioner innehöllo intet om dom-
kapitlen; och lika litet höra vi talas om några särskilda stadgar
för dessa.? Det, som här närmast gaf stöten till skapandet af

! Om en gissningsvis påpekad möjlighet, att Rudbeckius redan begynt med
stadgar äfven för sitt kapitel, se nedan vid behandlingen af Rudbeckii kyrko-
stadgar. — När sedan lagstiftningen begynner för domkapitlen, skiljes bestämdt
mellan »constitutiones ecclesiastice», hvilka oftast underkastas prästmötesgransk-
ning, och »forma consistoriis, som är biskopens och kapitlets ensak. Denna
åtskillnad vid lagförfattandet, hvilken för öfrigt räcker ända in i vår nu gäl-
lande kyrkolag (skillnad mellan kyrkolagen och förordningen om domkapitlen),
går ock tillbaka på tyskt mönster; man jämföre t. ex. anordningen i det evan-
geliska Preussen, hvarom vidare nedan, eller i Pommern; Richter a. a. När
Botvidi skall enligt tyskt mönster ordna de svenska eröfringarnas i Tyskland
kyrkoskick, uppsätter han 1) agenda, 2) constitutiones ecclesiasticae eller kyrko.
ordning, 3) visitationsordning, 4) forma consistorii samt 5) skolordning; se
Botvidis bref till Gustaf Adolf 8 jan. 1632, Linköpings SB ecclesiastike saml., T.
48. — Svenska stiftkonstitutioner före 1686 års kyrkolag äro: Petrus Jone
och kapitulares' kyrkoordning för Vexiö stift 8 juni 1619, granskad af präst.
möte 15 juni (afskrift Qv. 147 Vexiö gymnasiebibliotek, från annan afskrift
tryckt hos Wallqvist: Ecclesiastique samlingar II 5. 576 ff.); Petrus Keni-
cius' Puncter att achtas, för ärkestiftet d. 9 juni 1619 (tryckt hos Thyselius:
Handlingar II 5. 262 ff.); Johannes Rudbeckii Kyrkio- Stadgar för Vesterås
stift 1619 ff. af prästmöte antagna 16382 (se nedan); Paulinus Gothus' Con-
stitutiones qvaedam Ecclesiasticae för Strengnäs stift, sanktionerade på synod
1024 (se H. Lundström: Laurentius Paulinus Gothus II s. 131 f.; tryckta hos
Wallqvist II 5. 49 ff.); Prosten Olaus Andrees och biskop Rudbeckii »Kyrko-
ordning nyttig att förtaga all ogudaktighet»> 25 okt. 1628, möjliga för Rättviks
prosteri (Wallqvist II 5. 633); Joannes Botvidis in synode Lincopense 1633
godkända punkter för Linköpings stift (Linköpings SB. T. 49; jfr E. Ekholm :
Svenska kyrkohandlingar 1770 I 5. 52 ff. och H. Lundström: Undersökningar
och aktstycken 1898 5. 80 ff.); Tsaacus Rothovii Constitutiones för Åbo stift
från 1620-talet (tryckta i Åbo Tidningar 1793, n:o 19 och 20), samt hans senare
Constitutiones (tryckta hos Wallqvist I s. 266 ff.); Paulinus Gothus” Constitutiones
ecclesiastice för ärkestiftet 22 sept. 1637 (tryckta som appendix till hans ofvan
omnämnda tal vid inträdet som ärkebiskop, se Lundström a. a. III 5. 48 ff.);
Jonag Magni, biskop i Skara: Några nyttiga stadgar af episcopo och consi-
storio scharensi författade och till största delen uti föregångna synode appro-
berade, af okt. 1647 (har af mig i afskrifter påträffats i Hjärpås kyrkoarkiv I: 1.
Vadstena landsarkiv, Linköpings SB. T. 49, och Haqvin Spegels manuskript-
samling Uppsala DA.; den innehåller fem kapitel: 1) Om prostarnas ämbete,
2) Om pastori investitura et officio, 3) De administratione 5. Coenze, 4) Om
trolofning och bröllop, 5) De pertinentibus ad forum consistoriale); Johannes

Bidrag till domkapitlens historia. 59

svenska >»forme consistorii> och därmed till domkapitelinstitutio-
pens direkta införande i århundradets storartade kyrkolagsarbete
— det var åter påverkan utifrån. När det svenska väldet började
vidga sig rundt omkring Östersjön, på marker där redan konsi-
storialförfattningen blifvit oumbärlig för en organiserad evangelisk
kyrka, nödgades eröfrarna att själfva söka praktisera denna form
under svensk ledning. Redan 1621 stodo svenskarne i Livland,
där en protestantisk kyrka fanns, som 1598 beslutat om inrättan-
det af ett konsistorium för hela provinsen utan att dock ha kunnat
verkställa detta!; endast i Riga fanns ett stadskonsistorium. Gustaf
Adolf bekräftade efter Rigas eröfring, att invånarne skulle få be-
hålla sina privilegier, och att kyrkojurisdiktionen fortfarande skulle
uppehållas af konsistoriet. Tillika vidtog han åtgärder att få
en kyrkostyrelse för hela landet ordnad och utnämnde en svensk
superintentent. Här skulle det emellertid dröja, innan en från
svenskt håll utarbetad konsistorialordning kom till stånd.

Den första af detta slag framlades, så vidt vi kunna se, då
Gustaf Adolfs eröfringar 1626 utsträckts till Preussen. Sedan
en rad platser, däribland Elbing, fallit i svenskarnas hand, skred
konungen genast till upprättandet af ordnade kyrkliga förhållanden.
Bengt Oxenstierna fick 12 juli 1626 i uppdrag att kalla präster-
skapet samman och låta det välja superintendent.? Som hjälp
tillkallade då Oxenstierna konungens fältpredikant, Joannes Bot-
vidi, otvifvelaktigt en af stormännen i Sveriges storhetstid. Denne

Baaziuws seniors Constitutiones för Veziö stift 14 dec. 1647 (tryckt hos Wall-
qvist I s. 90); Olof Laurelit Ordinantier gifna prästerskapet 1648 in synodo
Mariane (tryckt hos H. Lundström: Undersökningar och aktstycken, 5. 104
ft); Canuti Leneus 14 punkter för ärkestiftet vid synoden i Uppsala 1648 (se
J. Wahklfisk: Den kateketiska undervisningen i Sverige 1889, 5. 50); Johannes
Matthies Constitutiones ecclesiastice för Strengnäs stift 1656 (Wahlfisk a. ἃ.
5. 46 f.); Johannes Gezelius' Perbreves commonitiones 30 okt. 1666 för Åbo
stift (tryckt hos Wallqvist II s. 286 ff.); Johannes Baazius juniors Constitu-
tiones 19 dec. 1668 för Vexiö stift (synes vara okänd; finnes i en afskrift Qv.
46 Vexiö gymnasiebibliotek); Densammes Constitutiones ecclesiastice 1678 för
årkestiftet (afskrift i samma volym som föreg.; se äfven Wahlfisk s. 51); Jonas
Scarinus: Några nödvändiga förordningar, in synodo 1679 öfverlemnade, för
Vexiö stift (tryckt hos Wallqvist II 5. 350); »några moment ἃ. 5 sept. 1679 i
prästmötet i Vesterås antagna», 16 kapitel (se Wahlfisk 5. 52). — Ingen af
dem jag kunnat åtkomma innehåller föreskrift om konsistorii form.

t Se Fr. Westling: Bidrag till Livlands kyrkohistoria, i Kyrkohistorisk
Årsskrift 1900.

2 A. Cronholm: Sveriges historia under Gustaf II Adolfs regering II s.
Ἀ0 fl.

60 Hj. Holmquist,

fick sätta sig in i de preussiska kyrkliga förhållandena. När så
Axel Oxenstierna erhöll i uppdrag att bl. a. inrätta ordentligt
kyrkoregemente för de eröfrade trakterna!, har denne tydligen
vändt sig till Botvidi. Under förra hälften af 1627 lät då Bot-
vidi tydligen upprätta ett konsistorium och utgå en Brevis Con-
sistorui Ecclesiastiei Delineatio för den preussisk-svenska provin-
sen. Jag har nämligen påträffat en »forma consistorii> med denna
öfverskrift i en afskrift i Linköpings stiftsbibliotek T 48, med en
anteckning af afskrifvaren, att forman vore skrifven med Botvidis
kända stil.? Då forman är daterad Dir Savige (Dirschau) 1627 och
i slutet hänvisar till preussiska kyrkoordningar?, behöfver intet
tvifvel finnas om dess ursprung.t I ett bref från Axel Oxenstierna
af 21 nov. 1627" se vi ock, att konsistoriet en tid varit i verk-
samhet. Denna Botvidis ordning är intressant ej blott såsom den
måhända första egentliga »forma consistorii> af en svensk utan
ock, emedan den visar fortsättningen af den i striden om consi-
storium generale redan sporda sträfvan att förena svenska och tyska
anordningar och direkt förmedlar dennas inriktande på de svenska
domkapitlen. Konsistoriet gjordes så långt möjligt till ett präst-
och lärarekollegium; endast sekreteraren skulle vara »jure peritus».
De äkta domkapitelnamnen poenitentiarie och dekan infördes, så
att »primarius theologus» blef poenitentiarie, sekreteraren dekan.
Bland de andra assessorna skulle en vara notarie. Dekanen öfver-
vakar handlingarna och uppsätter konsistorieskrifvelserna; notarien
för protokollen. Superintendenten är prieses. Den vanliga kon-

1 Gustaf Adolfs instruktion 23 okt. 1626, Axel Oxenstiernas skrifter och
brefvexling II: 1 5. 319 ff.

2 Se nedan editionen i Bidrag etc. s. 3 ff.

8 »Reliqva ... prolixius habentur in Constitutionibus Ecclesie Prutenice:
de Ceeremoniis, Electione Episcoporum et Consistorio». Här syftas tydligen på
den preussiske Kirchen Ordnung und Ceremonien af biskoparna Venediger och
Mörlin 1568, den samtidigt uppsatta Von Erwehlung der beyder Bischoff, »eines
der bedeutendsten Kirchengesetze des Herz. Preussen», och den ofvannämda
Consistorialordnung af 1584. Richter a. a. Botvidi var sålunda väl under-
rättad om i Preussen gällande kyrkoordningar.

4 Bokstäfverna E. F. i titeln till forman torde gissningsvis kunna tydas
på de båda viktigaste platserna i den 1626 eröfrade del af Preussen, Elbing och
Frauenburg. Af dessa låg Elbing i Vestpreussen och var protestantiskt; Frauen-
burg låg i det katolska biskopsstiftet Ermeland; men äfven där sökte Gustaf
Adolf införa protestantisk kyrkoordning.

5 Axel Oxenstiernas skrifter och brefväxling I: 3 s. 699.

Bidrag till domkapitlens historia. 61

sistorieeden införes; likaså omröstning utom i vissa fall. Konsi-
storiet utrustas med tjänstemän: Cursor, Tabellarius et Procura-
tores. Särskildt stycke egnas åt rättegång i konsistoriet, o. 5. v.
Det anförda må vara nog för att visa, hurusom vi här möta de
vanliga tyska anordningarna i en dräkt, som förråder deras svenska
författare, och att här en ordning gifvits, som nästan fullständigt
kunde tillämpas på ett svenskt domkapitel.

Samma år, som Botvidi uppsatte sin forma för Preussen, ut-
sändes Rudbeckius på den berömda visitationsresa till Estland !,
där äfven han fick uppsätta stadga för konsistorium, och där an-
knytningen till de svenska domkapitlen blef ännu starkare. Vi
återkomma till denna. Här är tillräckligt, att påpeka, att efter
denna tid knappast något år gick, utan att svenska kyrkomän fingo
försöka sig på med författandet af konsistorieformer eller instruk-
tioner. Främst medverkade Botvidi. 1529 har han åter i upp-
drag att ordna den preussiska eröfringens kyrkoskick.? År 1632
fullbordade han det storartade organisationsarbete inom de tyska
landsdelarnas kyrka, hvilket blifvit föremål för ingående tysk behand-
ling ἢ härvid fick han bl. ἃ. uppsätta en forma consistorii.+ 1633
förhandlar Herman Wrangel med Axel Oxenstierna om det nyss
inrättade konsistoriet i Marienburg.? Redan i nov. 1632 brefväx-
lade Johan Skytte med Gustaf Adolf och Axel Oxenstierna om ett
consistorium ecclesiasticum i Dorpat.” Den 18 febr. 1633 utfärdade
han en konsistorialordning för Livland; och 13 aug. 1634 kom riks-
styrelsens på den nyssnämnda grundade konsistorialordning för Liv-
land.” Den 2 juni 1638 gafs instruktionen för biskopen uti Reval

1. D. Herweghr: Vita D Johannis Rudbeckii, i Linköpings Biblioteks hand-
lingar II 5. 334 fr.

2 Anjou s. 149.

8 Ε΄. Jacobs: Die Wiederherstellung des evangelischen Kirchenwesens im
Erzstift Magdeburg und im Hochstift Halberstadt 1632, 1897, enl. H. Lund-
ström: Undersökningar och aktstycken s. 74.

4 Botvidis bref till Gustaf Adolf från Halle 8 jan. 1632, i Linköpings SB
T. 48; till brefvet är fogadt en förteckning på innehållet i »Then Magdeburgi-
ska och Hallberstadiska kyrkieboken», äfven forma consistorii.

δ Wrangels bref af 5 och 12 sept. 1633, Oxenstiernska brefsamlingen II:
9 5. 226 ff.

6 Oxenstiernska brefsamligen II: 10 5. 340 ff.

? Westling ἃ. a 5. 118 f. Drottning Kristinas bref därom tryckt hos
Thyselius: Bidrag s. 89 f.

62 Hj. Holmquist,

och Estland om bl. ἃ. konsistorium!; οἷς. — En undersökning af dessa
konsistorieordningar tillhör icke vårt här föreliggande ämne. Men
det har sin betydelse att lägga märke till deras framkomst; däraf
blir det klart, att tanken på äfven de svenska domkapitlens ord-
nande genom lagstadganden måste blifva lefvande. Men då kyrko-
männen i Sverige gingo att lagstifta för kapitlen, hade inom dessa
redan en ny faktor tillkommit af den betydelse, att genom den-
samma hela institutionen kommit in i ett nytt utvecklingsskede.

! B: x: 1, 55 KB Stockholm; en afskrift äfven i den kvartvolym, som
innehåller 1608 års kyrkolagsförslag.

HI. Gymnasierna och kapitlens fulla utbildning till
lärarekapitel.
1620-talet —1687.

A. Vesterås.

I den föregående skildringen hafva vi kommit in på en tid,
då den historiskt viktigaste gestaltningen af det protestantiska
Sveriges domkapitel redan på ett par håll tagit sin början. Det
var gymnasiernas inrättande, som här blef afgörande. Helt natur-
ligt förer studiet af gymnasiernas betydelse för domkapitelinstitu-
tionen närmast till Vesterås, där ej blott det första svenska gym-
nasiet upprättades, utan därifrån de kyrkliga anordningarna tack
vare biskoparna Johannes Rudbeckius' och Olof Laurelius' orga-
nisatoriska kraft ofta fingo bestämmande influera äfven på de
öfriga stiften. Behandlingen af Vesterås domkapitels utbildning
till lektorskapitel må därför gifvas större utförlighet än skildringen
af öfriga kapitel under detta skede.

Kapitlet och den utvidgade katedralskolan.

Vid tiden för Rudbeckii tillträde till Vesterås” stift 1619 be-
stod domkapitlet som ofvan sagdts! af utom biskopen Kyrkoherden
1 staden, Rector Schol&e eller Skolemästaren, Lector Theologie
som öfvertaget poenitentiariesysslan och fick detta bekräftadt på
synoden 1620, samt Conrector eller Decanus. Det var sålunda
den regelrätta formen, sådan den utbildats på grundval af Karl
IX:s förordning och afspeglats i 1608 och 1609 års kyrkolagsför-
slag, blott med bibehållandet af de gamla prelaturnamnen poeni-
tentiarie och dekan. Men länge hade Rudbeckius ej varit biskop,
innan kapitlet började svälla ut, i närmaste samband med biskopens
åtgårder för katedralskolans förbättring. Rektor för skolan var

! Jfr Gustaf Adolfs bref af 22 juli 1619, Westerås Domkyrkios etc. in-
komst för 1619, Acta Synodalia sept 1620 etc.

64 Hj. Holmquist,

från 1618 den berömde Ericus Holstenius!. Laurentius Nicolai
Blackstadius, som vid Rudbeckius” tillträde var konrektor och
decanus och alltså förde protokollet?, uppflyttades mot slutet af året
till den lediga lector teologize-platsen. Därpå delades konrektoratet
mellan tvänne lärare, M. Jonas Columbus och D. Laurentius
Magni Vesthius. Columbus kallas i Album Schole Arosiensis?
ConLector; men i domkapitlet benämdes hans Conrector!? (någon
gång benämnes han äfven Rector Cantus) och hade naturligen
som sådan säte i kapitlet. Den andre nye läraren, Vesthius, som
i kapitelprotokollen kallas Cantor, men som själf i en underskrift
i kapitelprotokollet 9 juni 1620 betecknar sig som conrector och
som sådan äfven benämnes i Album Schol&e Arosiensis, hade lika-
ledes säte i kapitlet”. Han efterträdde ock från 9 febr. 1620
Laurentius Nicolai som kapitlets notarie (decanus). Kapitlet beslöt
ock 22 jan. 1620, att »Conrectoris underhåll skulle bytas mellan
M. Jonam och D. Laurentium till behaglig tid». Ökningen af
lärare vid katedralskolan”! betydde alltså utan vidare

1 Se om honom och öfriga här nämnda lärare C. 4. Brolén: Bidrag till
Vesteräs Läroverks historia I, i Årsredogörelse för allmänna läroverken i Vest-
manland 1893. Detta Broléns värdefulla arbete, hvaraf del II utkommit i års-
redogörelse för 1896, och som gjort Hollanders teckning af uppkomsten af
Vesterås Gymnasium antikverad, ligger till grund för uppgifterna om gymnasiets
uppkomst; jag har dock öfverallt kontrollerat framställningen genom studium
af originalakterna i Vesterås läroverks och domkapitels arkiv.

2 Han har skrifvit kapitel-protokollen från 11 aug. 1619 till 9 febr. 1620.

3 Som >»Abum Holstenii> betecknar Brolén a. a. Vesterås skolas äldsta
bevarade matrikel och katalog, upprättad af den ofvannämnde Erik Holstenius
och sedan fortsatt af hans efterträdare. Den omfattar ären 1618—1650 och
är af synnerligen stort värde för kännedomen om gymnasiets äldsta historia.
Dess titel är »Album Schole Arosgiensig in quo preceptorum et discipulorum
nomina sunt comprehensa>»>, och den har nyligen i tryck utgifvits af W. Molér.
Vesterås 1905. Denna edition citeras alltid nedan. Som i viss mån lämnande
kompletterande upplysningar må nämnas WW. Molér: Program utgifna vid Ve-
sterås gymnasium 1655—1850, bibliografi, Vesterås 1907.

4 Den 24 och 27 nov. 1619 och 20 jan. 1620.

5 Vid visitation 6 febr. 1622 deltogo af kapitlet biskop Rudbeckius, Ericus
Olai pastor Aros. och Jonas Svenonis Columbus schol. Aros. conrector; Album
ecclesie Scultunensis pag. 142 (Landsarkivet i Uppsala).

ὁ Vid visitation i Björskog 27 jan. 1622 vore följande kapitulares närva-
rande: biskopen, Eric. Holstenius, Laur. Vesthius (Biörskogh Ο: 1, Landsarkivet,
Uppsala). Bevisen kunna mångfaldigas.

7 Här äsyftas öfverallt de egentliga fast anställda lärarna; College, de bi-
trädande ofta oaflönade lägre lärarna fingo ännu ej någon betydelse för dom-
kapitelinstitutionen. Från dem skulle i sinom tid konsistorienotarien utgå.

Bidrag till domkapitlens historia. 65

ökning af kapitelmedlemmarna, detta är den första viktiga
observationen!. Så begynte åtminstone i Vesterås den uppfatt-
ningen redan gro fast, att skollärare och kapitelmän voro samma
sak under samma chef, biskopen.

Redan 1620 tillkom ännu en ny lärare vid katedralskolan,
nämligen M. Andreas Erici Dalekarlus eller Orsensis. Han kallas
i album Schole Aros. Subconlector, af Rudbeckius själf Alter Con-
leetor?. Huruvida han före 1623, då han blef lektor i gymnasiet,
tillhört kapitlet, har jag ej af kapitelprotokollen eller andra hand-
lingar kunnat direkt konstatera. Men i analogi med förutnämnda
uppfattning är det mer än sannolikt; och kapitelprotokollet 22
aug. 1621, då en af Gustaf Adolf genom bref af 28 juni 1621?
gjord lönedonation åt Columbus och Orsensis fördelas, ger äfven
stöd åt denna förmodan. — Samma dag som ofvannämnda kungabref
utfärdades, gafs äfven ett annat (om förbättring af rektors och teol.
lektorslönerna i Vesterås?) som tydligt belyser uppfattningen äfven
på högsta ort af att hvad som gafs till lärarna, det gafs i första
hand till kapitlet. Brefvet bestämmer, att Skärike och Hubbo
socknar skola med kyrkoherderättighet ligga under Capitlet, och
att skolemästaren må hafva den ena och Lector theologie den andra
socknen, >»>fri för utlagorna som kyrkoherdarne däraf utgöra skule,
alldeles lika som Capitlen vid andra domkyrkor frihet på deras
socknar njuta>. Så blef som kapitelegendom Hubbo prebende-
pastorat för rektor och Skärike för teol. lektor”. Detta donations-
bref är naturligen ock belysande för det dåtida förhållandet mel-
lan kapitel- och läroverksegendom, ehuru denna fråga i här före-
liggande undersökning icke kan upptagas”.

? Om en möjlighet, att Rudbeckius redan nu i en kapitelordning bekräf-
tat detta, se nedan vid behandlingen af Rudbeckii kyrkostadgar.

2 I »Memoriale qvotidianum» en i flere afseenden intressant bok, inne-
hållande anteckningar af Rudbeckii egen hand, i Vesterås läroverks arkiv.

3 Original i läroverksarkivet.

4 Original i läroverksarkivet.

5 Jfr Brolén I, s. 27.

4 Frågan, om lektorsprebenden, lektorsgårdar ο. d. från 1600-talet rättast
skola anses tillhöra domkapitel eller läroverk, kan ej skematiskt afgöras utan
måste för hvarje särskildt fall pröfvas. En sådan pröfning synes icke närmast
tillhöra en historiskt orienterande öfversikt utan böra på ort och ställe göras
af dem, för hvilka frågan äger praktisk betydelse. Blott ett exempel på frå-
gans invecklade beskaffenhet må från Vesterås tagas. Lector theologie i Ve-
sterås får sitt prebende (Skärike) 1621 uttryckligen som kapitelegendom. Genom

Helmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. d

66 Hj. Holmquist,

Kapitlet och gymnasiets lektorer.

Om sålunda Rudbeckius ökade sitt domkapitel på samma gång
som han utvidgade skolan, så blir dock den afgörande frågan den:
huru gestaltade sig kapitlets sammansättning, när 1623 den stora
förvandlingen af katedralskolan till ett verkligt gymnasium skedde?
Själfva fundationsbrefvet, som är utfärdadt den 25 mars 1623!,
ger härom upplysning. Först kommer donationer till domkyrkan;
därpå bestämmes om biskopens underhåll; vidare om kyrkoherdens,
»och skall Pastor vara förplichtadt hålla en läxa uthi scholan>;
så om lön för Lector Theologie, Lector Physices, Lector Mathe-
sios, Lector Grece lingue, Lector latine Lingue& et Logices,
Oeconomus Templi, Oeconomus et Concionator pauperum samt
boktryckaren; slutligen om underhåll för hospitalet. Därefter fort-
sätter fundationsbrefvet: »Desse alle förbe:de kyrkiotijender, som
wij Biskopen och Capittels Personerne, Hospitalet och flere som
förbemelte ähre, nådigast deputerad hafve,» etc. Här är det full-
komligt tydligt, att Gustaf Adolf benämner kyrkoherden och de
nya gymnasielektorerna för Capitels Personerne. Enligt K. Mj:ts
uppfattning skulle alltså vid katedralskolans utvidgning till gymna-
sium de nya lektoratens innehafvare själffallet vara kapitulares.
Anvisningen härom i fundationsbrefvet motsvarade otvifvelaktigt
Rudbeckii egen mening; han hade ju redan förut infört alla högre
lärare vid skolan i kapitlet. Någon faktisk förändring skedde ej
heller omedelbart, i det att samtliga fem förutnämnda lärare be-

fundationsbrefvet till gymnasiet 1623 (se vidare nedan), bekräftas åter denna
donation åt teol. lektorn. Teol. lektorsprebendet måste här alltså uppenbarligen
betraktas som kapitelegendom. Lektor physices fick i fundationsbrefvet Hubbo
som prebendepastorat: såsom redan förut lagdt under kapitlet (1621) hörde det
naturligen fortfarande i sista hand dit och måste anses gifva aflöning åt lektor
ph, endast så länge han tillika var kapitelmedlem. Denna tolkning stödes för
öfrigt äfven af fundationsbrefvets formulering (hvarom mera nedan i framställ-
ningen) liksom af kapitlets praxis, enligt hvilken donationerna behandlades som
kapitelegendom, ej som bundna vid ett visst gymnasielektorat (vidare nedan). Ett
kungabref af den 17 maj 1622 (original i Vesterås läroverksarkiv) utbytte några
af de dittills ät capitelspersonerna i Vesterås anslagna kyrkohärbergena mot
andra: af dessa tilldelades genom fundationsbrefvet 1623 Björksta till lector
physices, Svedvi till gre. ling. lector och Hubbo till lat. ling. et logices lector.
Att dessa prebendegårdar eller de, som framdeles kunde mot dem utbytas, allt
fort måste betraktas som i sista hand kapitelegendom, synes naturligast.

! Original på pergament i Vesterås domkapitel; god edition i tryck hos
Brolén 1 5. 28 ἢ,

Bidrag till domkapitlens historia. 67

satte de nya lektoraten med bibehållande af sina förra skolämbe-
ten och titlar: skolans teol. lektor Laurentius Nicolai blef äfven
gymnasiets, Ericus Holstenius blef lector phys. med bibehållande
af rektoratet, Laurentius Vesthius blef leetor math. med bibehål-
lande af konrektoratet, Jonas Columbus blef lector grece I. och
fortfarande Conlector schole, samt Andreas Erici lector latinee ].
et logices och subconlector (alter conlector) scholge!. Vid sina
underskrifter som kapitulares synas ock de nya lektorerna i bör-
jan hälst hafva användt de äldre skol-titlarna?. Det är å ena sidan
denna praktiskt taget fullständiga identitet mellan katedralskolan un-
der dess sista år och gymnasiet under dess första år, å andra sidan
Gustaf Adolfs af denna förutsedda identitet måhända bestämda for-
mulering i fundationsbrefvet, som man måste ihågkomma för att
förstå, hurusom utan något annat lagstadgande det inom kort tedde
sig som en själfklar sak, att lektorsämbetet som sådant medförde
skyldigheten (det betraktades närmast så, ej som rättighet) att taga
plats i domkapitlet. Ty att så blef fallet visade sig redan däri, att så
snart nya ordinarie lektorat inrättats och funderats, dessas innehaf-
vare blefvo kapitelmedlemmar. Redan 1624 hade Rudbeckius lyckats
utverka ett kungabref?, som funderade ett nytt lektorat vid gymna-
siet, Lectio Politices et Juris patrii seu Suetici (1 gymnasiets
handlingar kalladt lectio politices, lect. polit. et Ethices, eller blott
lecet. Ethic.). Dess förste innehafvare blef den berömde Jokannes
Olai Dalekarlus (Stiernhöök); om honom finnes antecknadt, att
han som lektor »strax blef Capitularis och Procurator»!. År 1627
utverkade Rudbeckius en ny donation af Gustaf Adolf till en Lec-
tor Hebree lingue". Den förste här blef Simon Benedicti Arbo-
gensis; i början af 1628 möta vi honom i kapitlet. Att vid en

! Album Schole Arosiensis 8. 1. 1 Album ecclesie Scultunensis (Uppsala
Landsarkiv) finnes pag. 149 en handling från 4 aug. 1623, underskrifven af bi-
skopen, pastor Elias Olai (kyrkoherde i Vesterås 1609—1637) och »två andra
capitulares>: Laur. Blackstadius lect. theol. schol. Aros. och Laur. Vesthius
conrector schol&e (de voro då båda gymnasielektorer). 1 kungliga bref och re-
solutioner om prästrättigheter etc. (Vesterås domk. arkiv.) finnes för år 1624
vid ett jordskifte i Käfvestads socken följande underskrifter för kapitlets räk-
ning: biskop Rudbeckius, pastor Elias Olai, Eric Holstenius rector, Laurentius
Magni conrector.

2 Se exemplen i föregående not.

3 17 dec. 1624, original i läroverksarkivet i Vesterås.

« Jfr Muncktell 11] 8. 338 ἢ, Om prokurator se nedan 8. 77; jfr Botvidi forma.

3 Kungabrefvet af 1 mars 1627, orig. i läroverksarkivet.

68 Hj. Holmquist,

sådan uppfattning af förhållandet mellan lektor och kapitularis
äfven de första fem lektorernas efterträdare skulle få säte i kapit-
let, ligger i sakens natur. Lektor math. Vesthius uppflyttades efter
Holstenii afgång 1626 till lector phys. och rector!; han efterträd-
des af Olaus Achatii Salamontanus, som blef kapitlets notarie,
alltså kapitularis. Full bevisföring för alla lektorerna under åren
1624—1627 har jag visserligen ej ur det för dessa frågor spar-
samma och svåråtkomliga materialet? kunnat hämta. [De nya
lektorer, som under åren 1625—27 tillkommo, voro Petrus Rud-
beckius, som 1695 efterträdde Blackstadius som teol. lektor, och
som själf 1627 efterträddes af förutvarande lect. log. Andreas Erici
Dalekarlus; vidare Gabriel Holstenius, som 1625 efterträdde lect.
grec. ling. Columbus (liksom Andreas Dalekarlus en af Rudbeckii
följeslagare på visitationsresan till Livland?, väl som consistorialis);
Petrus Jone Helsingius, som 1627 efterträdde lect. log. Andreas
Erici (redan 1623 anställd som lector gymnasii öfver stat); den
nyssnämnde Johannes Olai Dalekarlus (Stiernhöök), från 1624 polit.
et ethic. lector; hans efterträdare (vikarie?) under hans långa utrikes

11 febr. 1627, Album S. Α. 5. 2.

2 Hufvudsakligen notiser i sockenarkiven från Vesterås stift i samband med
inventarieförteckningar, jordskiften o. d. Domkapitelsprotokollen lämna för
dessa år inga upplysningar om, hvilka kapitulares voro, lika litet som brefven
från Vesterås konsistorium till olika myndigheter, så långt jag kunnat spåra
dem i Riksarkivet, Uppsala domkapitels arkiv, Linköpings stiftbibliotek eller
Vesterås stifts sockenarkiv. Äfven de för min räkning verkställda undersök-
ningarna i Mora och Stora Tuna kyrkoarkiv (Dalasocknarna hafva genom kungl.
resolution under vissa vilkor befriats från att sända sina kyrkoarkiv till Lands-
arkivet i Uppsala) hafva blifvit utan resultat i denna sak.

Däremot torde ej vara utan beviskraft den >»Ordning med klockor, benkar
0. 8. Υ.», som af biskop, kapitulares och rådmänner uppsattes för Vesteräs
domkyrka 1625, och som finnes i Rudbeckit Memoriale qvotidianum. Där
kommer först konungs- och brudgummebänkarna, sedan gymnasielektorernas,
rektors, pastors, biskopens och adelns bänkar i nämnd ordning. Ingen särskild
bänk nämnes för kapitulares, hvilka väl alltsa äro identiska med de förstnämnda.
Jfr ock bänkförteckningen i den med »Memoriale qvotidianum> parallellt löpande
äfvenledes af Rudbeckius handskrifna >Memoriale publicum>, pag. 16 och 18,
där poenitentiare och dekan ha en särskild bänk, och där »capitulariums hustrur»
ha bänkarna på kvinnosidan motsvarande lektorernas.

3 Jfr R. Holm: Joannes Elai Terserus I 1906, 5. 95 ff.

4 Brolén I 5. 34 uppger efter Album Schole Aros. sid. 1, att Georgius
Olai utnämndes till lektor i sept. 1626. Detta kan dock bero på missuppfatt-
ning; Album sid. 2 anger otvetydigt, att äfven under året 1627 Johannes Olai
stod kvar som pol. lektor.

Bidrag till domkapitlens historia. 69

resa 1626—28 Georgius Olai Dalekarlus Lilia (äfven Cuprimontanus,
sedan Stiernhielm); samt slutligen de ofvannämda Olaus Achatii
Salamontanus, som 1627 efterträdde lect. math. Vesthius, och Si-
mon Benedicti, som besatte det genom Gustaf Adolfs bref af 7 mars
1627! nyinrättade lektoratet Hebree lingue.] Men i början af
1628, då kapitelprotokollen börja lämna meddelande om närvarande
kapitulares, möta oss alla de i Vesterås närvarande sex lektorerna
som kapitelmedlemmar (eller, om kyrkoherde räknas som lektor,
sju; Johannes Olai Dalekarlus hade 1626 anträdt sin utrikes resa,
från hvilken han först i okt. 1628 återkom; först 21 jan 1629 bör-
jade han åter deltaga i kapitelsammanträdena). I protokollet för
3 jan. 1628? uppråknas nämligen som närvarande: biskopen, pa-
stor M. Elias, lect. theol. M. Andreas Dalekarlus, Rect. Sch. M.
Vesthius, lect. log. M. Petrus Jone, lect. math. et Not. Olaus Sa-
lamontanus. Den 16 jan. möta samma personer; den 23 jan.
samma personer samt grec. ling. lect. Gabriel Holstenius; den 1
febr. alla ofvannämda samt Simon Arbogensis lect. hebr. ling.,
alltså alla sex hemmavarande lektorerna. Sammaledes är förhål-
landet 16 maj, 6 sept., 15 nov. ο. s. v. Den 18 febr. 1629 an-
gifvas både de närvarande och de frånvarande; alltså föreligger
där en officiell förteckning på alla kapitulares, och där möta alla
de sju ordinarie lektorerna, pastor och biskop.

Härmed måste väl den ofvan framställda satsen, att ordinarie
lektorat vid gymnasiet utan vidare uppfattades som medförande
kapitelplats, anses vara fullt bekräftad. Den moderna åsikten, att
det var Rudbeckii 1632 antagna kyrkostadgar, som genom sin
föreskrift om lektorerna i kapitlet gåfvo dem lagligt erkändt och
för framtiden fast säte i kapitlet?, är ock härigenom visad vara
ohållbar; lagligt säte hade de redan genom Gustaf Adolfs funda-
tionsbref och gällande åskådning; och den senare var så fast ut-
bildad, att som vi skola se äfven ἃ andra håll, där icke Rudbeckii
stadgar gälde, där gymnasiefundationsbrefven ej betecknade lekto-
rerna som kapitelpersoner och där verkliga försök gjordes till an-
nan anordning med kapitlet, lektorerna dock utan vidare häfdade
sin ställning. Häruti ligger den djupaste betydelsen af den pro-

! Orig. i läroverksarkivet.

2 Det är första gången, som i Vesterås domkap. protokoll angifves, hvilka
assessorer voro närvarande,

3 Jfr Holm I 5. 48. — Härmed utföres den framställning, som jag i
Kyrkohistorisk Årsskrift 1906 s. 304 antydt och utlofvat.

70 Hj. Holmquist,

cess, som på 1620-talet försiggick i Vesterås, och hvars hufvud-
gång vi sökt skissera. Rudbeckii kyrkostadgar, som nedan skola
blifva föremål för vidare undersökning!, »rekonstruerade>»> ej ka-
pitlet utan kommo som bekräftelsen på en redan skedd utveckling.
Men om denna bekräftelse ej kan anses hafva varit den första eller
bestämmande faktorn i utvecklingen, så får likväl ej dess betydelse
som stöd gent emot en kommande reaktion underskattas. Det
fanns dock från 1689 en af den auktoritative Rudbeckius uppsatt.
af Vesterås stiftssynod godkänd och 1 afskrifter vida spridd kyrko-
stadga, hvari lektorernas säte i kapitlet var fastslaget?. Denna stadga
vinner ytterligare i intresse om, som jag tror kan visas, dess före-
skrifter om domkapitlen bilda en viktig länk i den utveckling, hvars
början ofvan sid. 54 ff. skildrats. För att vinna något stöd vid un-
dersökningen härom är dock nödvändigt att först fastställa ytter-
ligare några drag af domkapitlets faktiska utveckling, sedan lekto-
rerna där fått säte.

Vid studiet af domkapitelprotokollen faller genast i ögonen,
att med år 1628 större reda och planmässighet inträder, att när-
varande assessorer antecknas o. 5. ἡ. Åfven möter vid ett af de
första protokollen för detta år en utbildad form för lektorernas in-
träde i kapitlet. Den 1 febr. angifves nämligen, att Dm Simon
Arbogensis, lector hebre&e lingue, då aflade sin ed i kapitlet och
blef assessor. Bruket med en särskild ed för kapitulares var
sålunda nu infördt. Närmast torde man kunna häri se ett uttryck
af den hastigt ökade betydelse, som kapitelinstitutionen efter gym-
nasiets grundande fått. Intressant är här äfven observationen, att
då Simon aflade eden, han redan hade varit lektor någon tid.
Flera exempel på något olika bruk härvidlag möta från den föl-
jande tiden. Stundom dröjde lektorerna någon tid efter utnäm-
ningen, innan de togo säte i kapitlet, och aflade samtidigt med
sitt inträde eden?; stundom togo de omedelbart efter sin lektors-

! Någhre Kyrckio Stadgar etc., för första gången i tryck utgifna af ἢ.
Lundström, Uppsala 1900, som II: 1 af Skrifter utgifna af Kyrkohistoriska
Föreningen. Denna edition citeras alltid i det följande.

2 Anjous ofta upprepade sats (ἃ. a. 5. 235), att gymnasiernas lektorer
togo säte och stämma i kapitlet, ehuru därom ingen allmän eller lagstadgad
föreskrift fanns, tål sålunda vid modifikation och går för öfrigt förbi sakens
kärna.

3 Såsom den nyssnämnde lektor Simon; Ericus Olai Husbyensis blef den
2 okt. 1630 lector logices, men aflade först den 10 nov. ed och blef till en
Assessorem Capituli antagen; m. fl.

Bidrag till domkapitlens historia. 71

utnämning säte och aflade snarast möjligt ed!; stundom åter sutto
de någon tid i kapitlet, innan de aflade eden och formligen antogos
till kapitulares?. Af dessa olika arrangement, jämförda med det
påpekade faktum att dock alla ordinarie lektorerna utan undantag
togo säte i kapitlet, synes ingen annan slutsats kunna dragas, än
att konsistorium liksom det själf tillsatte lektorerna? äfven utbil-

! Joannes Elai Terserus t. ex. blef 3 maj 1632 »antagen af capitulo och
kändes vid professionem lingue grece såsom och blef assessor capituli> (Holm
] s. 45). Den 12 maj (månne 9 maj?) började han deltaga i kapitelsamman-
trådena; den 16 maj presterade han juramentum (Westerås Cap. book 1632).

2 Så t. ex. aflade lect. hebr. Ericus Olai Arbogensis 7 maj 1631 juramentum
och blef för assessor i Consistorio antagen: då hade han emellertid redan
många gånger suttit i kapitlet (se prot. för 28 mars 1631 etc.).

3 Redan vid katedralskolans utvidgning 1619 ff. var det kapitlet, som till-
satte lärarna (jfr Brolén I s. 25 ἢ). Fundationsbrefvet för gymnasiet innehöll
(olika senare fundationsbref för andra gymnasier) intet om, hvem som skulle
tillsätta de nya lektorerna; och kapitlet tog detta som sin själfklara rätt. Kunga-
brefvet af 17 dec. 1624, som inrättade en lectio politica och som beviljade,
»att Episcopus därsammastädes må därtill antaga och förordna en god och
duglig person>, ändrade ej saken; lektor pol. Johannes Olai var redan i okt.
1624 tillsatt af konsistorium. Den 24 sept. 1625 blefvo Petrus Jon&e och Ga-
briel Holstenius antagna till lektorer uti gymnasio (kap. prot.); den 22 okt.
1631 blef M. Gabriel electus in lectio theol. a Consistorio (Westerås Capitels
book 1631, i domkapitelsarkivet); Joannes Terserus blef >antagen af Capitulo»
5 maj 1632. HRudbeckii kyrkostadgar kap. XVIII föreskrefvo ock, att om »>ett
schole&eembete blifwer löst, så skal uthi capitlet wälias en tienligh person i sta-
dhen»; och Rudbeckii gymnasiekonstitutioner 1628 (om hvilka nedan vidare skall
blifva tal) innehöllo i sectio II föreskrifter om, huru med tillsättandet skulle tillgå.
I Vesterås synes K. Mj:t i allmänhet ej hafva ingripit i kapitlets rätt att utnämna
lektorer på annat vis, än att stundom en önskan gifvits tillkänna om någon
viss person (så redan beträffande Stiernhöök 1624 enligt H. Hofberg: Svenskt
Biografiskt handlexikon 1876 II s. 331). — Det ordinarie förfarandet var för
öfrigt, att lektorerna vid ledighet i tur och ordning förflyttades från lägre af-
lönade lektorat till högre, därest icke något pastorat eller annan tjänst dess-
förinnan lockat dem bort från gymnasiet. Det förtjänar äfven att påpekas,
att kapitlet kunde bereda löneförmåner äfven på annat sätt än genom trans-
port. Kapitlet såväl som gymnasiet ägde åtskilliga allmänna inkomster (af
poenitensafgifter etc.), öfver hvilka kapitlet disponerade. De ofvannämda
gymnasiekonstitutionerna af 1628 föreskrefvo ock (sectio IV kap. 1): >ex com-
muniter deputalis et accidentibus dispensatione Episcopi, que etiam ab eodem,
consilio seniorum, pro ratione temporum et circumstantiarum mutari potest>.
Och ehuru fundations- och andra bref bundit donationerna vid vissa lektorat,
och gymnasiekonstitutionerna föreskrefvo: Quilibet Lector stipendium a Regia
M:e sue professioni deputatum retineat>, ansåg sig dock kapitlet tydligen
åga rätt att efter eget skön modifiera bestämmelserna om, hvilka lärare som

72 Hj. Holmquist,

dat sedvänjan att formellt upptaga de nya lektorerna i sin krets
i samband med edens afläggande, utan att detta innebar vare sig
rätten att vågra någon nyutnämnd lektor plats i kapitlet eller
nödvändigheten för en sådan att låta kapiteleden föregå allt del-
tagande i konsistorieförhandlingarna. De variationer, som före-
komma, torde väl berott på enskilda eller tillfälliga förhållanden,
biskopens frånvaro, kapitulares” egna önskningar, sträfvan att för-
lägga eden till högtidligare tillfällen m. ἢ. Så småningom blef
den formen den vanligaste och rådande, att lektorerna omedelbart
deltogo i kapitelsammanträdena men först efter någon tid aflade
eden med det formella upptagandet i kapitlet.

När ofvan talas om, att alla lektorerna allt ifrån gymnasiets
stiftande själffallet hade rätt (eller skyldighet) till plats i kapitlet,
så gäller detta lektorerna på ordinarie stat, alltså de af K. Mj:t
bekräftade. Hit räknades då ock lektorer, hvilka enligt tidens sed
gjort längre utrikes resor, hvarunder deras lektorat besatts med
annan person, och som vid hemkomsten därför fingo gå som lek-
torer utan lektorat, till dess någon ledighet uppstod, då de själf-
fallet ryckte in. Ett tydligt exempel därpå erbjuder Joannes Elai
Terserus. Då han sommaren 1637 hemkommit från en flerårig
utrikes resa och deltagit i det märkliga ombudsmötet i Stock-
holm! och därefter infann sig i Vesterås, var hans gamla ämbete
besatt; grece ling. lektor var sedan 1636 M. Jacobus Schotus
(Guthkreus). Terserus stannade emellertid i Vesterås och inträdde
åter i domkapitlet, till dess Guthreus i jan. 1688 utnämnts till kyr-
koherde i Sala, då Terserus återfick sitt gamla lektorat?. — Där-

skulle åtnjuta de särskilda prebendena eller kyrkohärbergena. Brolén lämnar
I s. 36 ett belysande exempel från 16 januari 1630. Ett annat gifvesi domkap.
prot. 24 nov. 1630, där lönen för flera lektorer bestämmes med den särskilda
anteckningen: »Denna disposition är alenast pro ao 1630. Men därefter dispo-
neras efter K. Mj:ts ordning>. Huru föga bevändt det var med denna reserva-
tion visar Westerås Capitel books prot. 27 okt, 1631, där Salaria Lectorum in
Gymnasio så fördelas: Pastor Elias Dingtuna, Gabriel Holstenius (th. 1.) Björksta
Olaus Achatii (phys. lekt.) Schedwi, Simom Benedicti (στο. 1. 1.) Bro, Ericus
Olai (hebr. 1. 1.) Himmeta, Ericus Svenonis (math. 1., notarie) Barkare. Den
28 sept. 1632 hölls konsistorium och »delibrerades om Hobbo socknen, hvilken
den behålla skulle af lectoribus: penitentiario, decano, notario>. (Jfr till det
ofvanstående K. Mj:ts donationer enligt brefven 1621—23, Brolén I 5. 30).

! Holm 1 5. 79 ff.

2 Holm uppgifver visserligen (I s. 82), att Terserus efter hemkomsten åter-
tog sitt tidigare arbete och att han då omedelbart rönte det bevis på biskopens

Bidrag till domkapitlens historia. 13

emot visar det sig, att ett extra, af konungen ej stadfästadt lek-
torat icke ansågs gifva sina innehafvare säte i kapitlet. Ett syn-
nerligen betydelsefullt fall belyser detta. Utom de 1627 fastställda
sju lektoraten lyckades Rudbeckius ungefär vid början af 1628 ge-
nom aftal med öfriga lektorer af deras inkomster samla ett under-
håll, hvarigenom han kunde tillsätta en Lector Rhetorices (Elo-
qventie)!. Det blef Ericus Olai Husbyensis. Denne blef emeller-
tid icke medlem af domkapitlet, förr än han som ofvan nämndes
blifvit lektor log. 2 okt. 1630; den 10 nov. s. å. tog han säte i
kapitlet. Rhetor. lektoratet förblef långe utan fast lön och kung-
lig sanktion ὃ; och dess innehafvare voro alltså utestängda från ka-
pitlet, så länge detta förhållande varade?. Det märkligaste med
denna rhet. lektoratets ställning utanför kapitlet är emellertid, att
lektoratet från början förenades med ställningen som conrector
schole (och rector Cantus), alltså en plats, somm enligt Karl IX:s
gällande förordning och föregående praxis skulle i första hand vara
kapitelplats. Detta förer oss till den stora skolorganisationen 1628.

förtroende, att han förordnades till gymnasiets rektor. Detta kan dock ej vara
förhållandet: ännu i kap. prot. för den 8 jan. 1638 (Cap. book) nämnes M. Ja-
cobus Schotus som grec. L. L.; vid detta sammanträde voro för öfrigt alla or-
dimarie lektorerna närvarande och dessutom Dm. Joannes HFElai, hvilken här
och eljes vid denna tid som assessor i kapitlet i motsats mot öfriga nämnes
otan någon titel Och det var ej Joannes utan hans broder Adolphus Elai,
som var gymnasiets rektor både hösten 1637 och våren 1638; först die S. Bar-
tolomei (94 aug.) 1638 blef Joannes konstituerad till gymnasierektor (Album
Schole Arosiensis 5. 37). — Muncktell har i sin förteckning öfver grece ling.
lektorer ej ens upptagit Jacobus Schotus (född i Skottland), mera känd under
namnet Guthreus. I Rudbeckti förteckning öfver lectores ling. grece i >Me-
moriale publicum», p. 24, är däremot Jacobus Guthreus Scotus upptagen.

! D. Herweghr: Vita D. Johannis Rudbeckii, i Linköpings Biblioteks
Handlingar II Linköping 1795. Brolén I s. 38.

? Rudbeckii egna anteckningar i Memoriale; Brolén I 5. 38. Jfr de of-
vannämnda Salaria Lectorum in Gymnasio 27 okt. 1631, där han saknas.

8. Ericus Olai efterträddes som rhet. lektor 1630 af Mathias Andree Alz-
beckius (af Muncktell oftast kallad Andreas Matthize); först när denne 1632 blif-
vit math. lektor, tog han säte i kapitlet. Som rhet. lektor kom efter ett kort
mellanrum Witechinus Johannis Grangius 1633; 1634 befordrades han till
hebr. lektor och blef upptagen »>in numerum capitularium> först 11 juli 1635
(Capitels Book 1635). På samma vis saknas rhet. lektorerna i förteckningarna
öfver närvarande assessores capituli till 1644, då rhet. lektionen blef ordinarie,
och dess innehafvare, biskopens son Nicolaus Rudbeckius, tog säte i kapitlet.
Därom vidare nedan.

74 Hj. Holmquist,

Kapitlet enligt gymnasiekonstilutionerna 1628; kapitelämbetena.

I början af år 1628 utarbetade Rudbeckius på grundvalen af
förut befintliga stadganden en ny fullständig organisationslag för
Vesterås läroverk: Leges et Constitutiones TIllustris Gymnastit
Scholeque Arosiensis!, hvilken den 25 juni s. å. högtidligen pro-
mulgerades, sedan läroverket redan faktiskt ordnats därefler?. Dessa
»leges et constitutiones»> äga för kännedomen om domkapitlets or-
ganisation under denna kritiska tid en betydelse, som synes hafva
blifvit förbisedd. Vi vilja därför dröja något vid dem. Genom
leges delades läroverket »in Superius et Inferius vel in Scholam
Trivialem οἱ Gymnasium> 3, hvardera under sin egen styrelse och
med bestämda väl afgränsade klasser och undervisningsschemata.
Härigenom förändrades ställningen för alla de tre lärare i skolan,
hvilka sedan Karl IX varit grundstommen af domkapitlet. Lector
theologie öfrerfördes helt till gymnasiet, äfven om han fortfarande
hade att öfvervaka studiet af sitt ämne i trivialskolan. Den förut
hälst brukade titeln lector theol. schol&e Arosiensis försvann defi-
nitivt. Att platsen i domkapitlet bibehölls, är redan visadt. —
Rector schole&e skildes från rector gymnasii; hvardera lärover-
ket fick sin'"rektor, af hvilka gymnasierektorn förordnades bland
de olika lektorerna på ett år eller längre tid, hvaremot rector
schole >»perpeluus 51». Den senare anknöts dock till gymnasiet
på så vis, att han jämte sin hufvudverksamhet i skolan äfven be-
klädde lektoratet i logik i gymnasiet, ehuru med tjänstgöringsskyl-
digheten inskränkt till blott lägsta klassen&. Då detta lektorat var
ordinarie, blef följden, att rector schole behöll sin plats i domka-
pitlet — så länge anordningen ägde bestånd 5,

1 En god edition gifver Brolén 11 5. 6 ff. Denna citeras i det följande.
-- »>Om dessa >leges> datering i ett par handskrifter till april 1628 och an-
teckningen om deras promulgerande 25 juni 1628 i Album Schole Arosiensis,
se Brolén II s. 4.

2 Rudbeckii egen anteckning om lärarnas m. m. anordning d. 21 juni 1628
i Memoriale qvotidianum sluter sig till den nya stadgan.

3 Leges s. 7.

4 Leges 5. 14.

5 Leges s. 91 f. 29.

6 Den 2 okt. 1630 blef Ericus Olai Husbyensis Rector Schole Trivialis
och lector logices; den 10 nov. aflade han ed i kapitlet. Den 20 jan. 1630 af-
lägger Rector Schole och lect. logices Joh. Thom&e Barchius sin ed i Consisto-
rium (jfr kap. prot. 10 april. Den 28 april 1632 aflägger Rector Schole och
lect. logices Adolphus Elai Terserus juramentum och blir capitularis, etc. Först
1649 sker en ändring; vi återkomma dit.

Bidrag till domkapitlens historia. 75

Äfven conrector schole lösgjordes genom >»leges» från den
nåra förbindelse, hvari han förut stått till gymnasiet, senast då
Olaus Achatii 1627 blef lektor math. och konrektor? (äfven kapi-
tularis, se ofvan). Konrektors plats och verksamhet förlades af-
gjordt till trivialskolan?; hans enda uppgift på gymnasiet var att
som rector Cantus undervisa i musik. Visserligen förenade äfven
han enligt »leges»> sin plats med ett lektorat; men detta var lectio
rhetorices, det genom privat öfverenskommelse anordnande, ej or-
dinarie lektoratet, hvilket icke i och för sig berättigade till plats
i domkapitlet?. Som ofvan visades kommo ej heller rhet. lekto-
rerna trots att de voro konrektorer att taga plats i kapitlet. Det
visade sig sålunda, att uppfattningen redan stadgat sig, att det var
lektorat i gymnasiet och den äldre ställningen vid skolan, som nu
gaf plats i kapitlet.

Gymnasiets och skolans organisering 1628 hade alltså
i fråga om domkapitelinstitutionen haft den viktiga följ-
den, att ett af de äldre kapitelämbetena, conrector scholee,
utskiljdts ur kapitlet. Och om rector schol&e faktiskt bevarats
åt kapitlet, låg dock ätven i anordningen med honom ett problem
beträffande hans plats i kapitlet, som förr eller senare måste blifva
brännande.

Så nära hade assessoratet i kapitlet och lektorssysslan vid
gymnasiet sammansmält, att till och med stadskyrkoherdens ställ-
ning däraf påverkats. Som redan förut angifvits fick han genom

2? Album Scholx Arosiensis 5. 1.

2 I Album Sch. A. uppräknas flere gånger (1638, 1643 πὶ. fl.) lärarna vid
läroverket; de delas där i lärare »in gymnasio> och υἱῇ schola inferiori>, och
till de förra föres alltid lector theol., till de senare rektor och konrektor.

3 Muncktells herdaminne har om rektor och konrektor vid denna tid en
del förvirrade och oriktiga uppgifter. Så säges III sid. 4, att Andreas Erici
Dalekarlus 1623 blef rector schol&e och 1625 rector gymnasii. III 5. 378 upp-
gifves däremot, att han 1623 blef konrektor och strax rhetor. lektor. (Andreas
blef vid gymnasiets stiftande, som ofvan sagdts, Lector latine lingue et logices
1627 Ἰεςῖ. theol., och 1629 pastor i Hedemora. Rhetor. lektor fanns först från
1628). Muncktell 11 5. 477 uppger vidare, att Petrus Helsingius 1625 blef kon-
rektor och log. lektor. (Detta är uppenbart orätt; enl. kap. prot. 24 sept. 1625
anställdes Petrus då som lektor öfver stat; lect. lat. ling. et log. blef han först 1627
efter Andreas Erici). Olaus Achatii däremot, som i Album Sch. A. uttryckligen
anges som konrektor 1627, saknas alldeles i Muncktells förteckning på konrek-
torerna III s. 378. — III s. 369 finnes däremot den riktiga uppgiften, att Eri-
cus Holstenius var både skolans och gymnasiets rektor till 1626, samt att
efter honom Vesthius var båda afdelningarnas rektor till 1628.

76 Hj. Holmquist,

själfva fundationsbrefvet åliggandet att >»hålla en läxa vti Scho-
lan>, hvilket var ett uttryck för att uppehålla en lektorstjänst.
»Leges> nämna ej mycket om honom, men utgå från fundationsbref-
vets uppfattning. Hade denna förordning blifvit ordentligt följd och
genom Vesterås beherskande föredöme vunnit allmänt burskap, så
hade kyrkoherdens (domprostens) hufvudarbete tillfallit skolan, hans
kyrkliga tjänst fått upprätthållas genom vikarie under det han själf
fungerade som förste theol. lektor, och utvecklingen otvifvelaktigt
fört till ett analogt förhållande med kyrkoherdens (domprostens) i
Uppsala ställning mellan universitetet och församlingen; domkapit-
len äfven vid gymnasie-stiftståderna hade blifvit uteslutande lä-
rarekapitel. Den dåvarande kyrkoherden i Vesterås, den ofvan-
nämde Elias Olai Helsingius, visade emellertid synbarligen mera
håg för sin prästerliga uppgift än för lärarekallet. Visserligen upp-
gifves, atl han skulle hafva läst exegesin vid gymnasiet!?, och själf
kallar han sig i sin 1625 begynta edition af Pauli epistlar »Lector
Gymnasii Arosiensis»>?; men redan den 7 febr. 1624 beslöt dom-
kapitlet att fråntaga honom det extra lönetillägg (tionden från S:t
Ilians kyrkohärberge) han fått som lektor, om han ej »gör sin
flit>. Efter hans död 1637 beslöts åter, att om kyrkoherden ej
kan eller vill uppehålla ett teol. lektorat enligt fundationsbrefvet,
så skall han genast lämna i från sig S:t Ilians kyrkotionde till en
annan extra ordinarius, som upprätthåller lektionen. Att emeller-
tid kyrkoherdeämbetet i stiftstaden genom dubbelställningen som
äfven lektorat hade ytterligare fast plats i kapitlet, är naturligt.
Genom drottning Kristinas skolordning 1649 (till hvilken vi åter-
komma) klargjordes slutligen kyrkoherdens ställning såväl till sko-
lan som kapitlet. — Genom hela denna öfvergångstid hade kyrko-
herden bevarat sin ställning som arftagare till officialens (eller bi-
skopens prosts) ställning, alltså som närmaste man i kapitlet efter
biskopen och dennes ställföreträdare, när så behöfdes?. I Vesterås
synes nämligen intet försök ha gjorts att bredvid kyrkoherden er-
hålla en särskild domprost?. Rudbeckii ofvannämnda (sid. 42) bref
från hans första år uttalade visserligen en suck öfver saknaden af
preposituren. Och hans kyrkostadgar bevarade ett minne af den

! För kyrkoherdens förhållande till gymnasiet, se Brolén I 5. 80.

2 Muncktell I s. 77.

3 Se en mängd kap. protokoll från de tider, Rudbeckius var vid riksda-
garna eller låg sjuk, t. ex. från 1644.

4 Jfr annorlunda Strengnäs.

Bidrag till domkapitlens historia. 77

gamla ordningen, då de talade om prepositus eller (om han icke
är) pastor ecclesie cathedralis>!; men i verkligheten förutsättes
blott den senare. I sinom tid skulle denne ock få domprosttiteln?.

Innan vi lämna gymnasiekonstitutionerna af 1628, må erinras
om, att de lemna en god inblick i, hvilka af de särskilda kapitel-
ämbetena vid denna tid bibehållit sig, och hvilka nya som tillkom-
mit Därigenom få vi ock en antydan om, huru domkapitlets
verksamhetsområde ökats. Mest upplysande är här sectio qvarta
Cap. I, hvilket handlar om gymnasielektorernas inkomster. Här
föreskrifves bl. a., att

Theologus skall hafva 10 thal. af konsistorium »pro sessione
οἱ accidentia Poenitentiarii>,

Physicus, »si Decanus consislorii fuerit, 10 thal. pro decanatu
eiusqve accidentia>,

Politicus, >si Procurator capituli fuerit, accidentia procurationis»,

Mathematicus, »si Notarius capituli fuerit, 20 thal. pro no-
tariatu cum ejus accidentiis>,

Grecus, >si corrector Typographie esse velit, accidentia cor-
rectoris>,

Hebreus, »si inspector Bibliothece οἱ Bibliopolii fuerit, 48
inde accidentia proveniunt>.

Häraf synes, att samtliga sex lektorer, hvilka tillhörde gymna-
siet, föreslagits eller ålagts att sköta särskildt ämbete i domkapit-
let. Detta hade måst skaffa sig prokurator, ungefär = juridiskt
och ekonomiskt ombud, särskildt för uppbörden af alla salarier?.
Kapitlet hade af Gustaf Adolf fått rätt att granska och bestämma
om i Vesterås utkommande böcker', äfven deras yttre utstyrsel,
och måste därför hafva en särskild corrector Typographige. Åfven
hade det inspektoratet öfver den nyanlagda bokhandeln såväl som
öfver kyrkans och läroverkets bibliotek; äfven härför behöfdes en
särskild ämbetsman. — Viktigare och intressantare än dessas in-
råttande var emellertid bevarandet af och anordningen med de
två gamla genuina kapitelämbetena poenitentiarius och decanus
(notarius capituli) i det nya lektorskapitlet”".

— oe --οἙ---.--ς.::

! Lundströms ed. 5. 48.

? Se nedan under Olof Laurelii episkopat.

3 Jfr de tyska anordningarna och Botvidi forma.

« Se fundationsbrefvet, Brolén I s. 29.

8 Huru starkt dessa båda ämbeten betonades synes bl. a. däraf, att vid
bänkfördelningen i domkyrkan pastor hade en bänk, poenitentiarie och decanus
en, och öfriga lektorer en; se Rudbeckit Memoriale publicum och ofvan s. 68.

78 Hj. Holmquist,

Den af synoden 1620 beslutade anordningen, att poenitenti-
arius-sysslan skulle tillhöra lector theol., och som fortsatt äfven
sedan denne blifvit gymnasielektor!, bekräftades här. Anordningen
kom ock i allmänhet i praktiken att följas?. I åtminstone ett fall
gjordes dock därifrån afvikelse. År 1632 hade en ny lect. log. och
rector schole tillsatts, Jacobus Guthreus. Westerås Capitels Book
för 1634 meddelar, att den 11 maj hölls domkapitel med alla ka-
pitulares, hvarvid Dn Jacobj Schole R. blef publicus poenitenti-
arius?. Anordningen torde möjligen ha berott därpå, att teol.
lektorn Gabriel Holstenius, en litterärt intresserad man, ej ville
offra sin tid på den betungande poenitentiarieuppgiften; i alla hän-
delser är den värd att observera som ett bevis för, att kapitulares
ansågo sig själfva äga rätt att genom val bestämma äfven om de
gamla kapitelämbetenas placering.

Samma förhållande möter oss i fråga om dekanatet och det
därmed sammanhängande notariatet i kapitlet. Vid Rudbeckii
tillträde var ju i Vesterås konrektor bärare af dekanatet och som
sådan kapitlets notarie (han hade att »författa acta consistorii»);
och när konrektoratet delades på två, blef den ene af dessa, Ves-
thius, kapitelnotarie". Som sådan fungerade han äfven sedan han
blifvit gymnasielektor (lect. math.), till dess han i jan. 1627 blef
lektor phys. och rektor för hela läroverket!. Vesthius' efterträdare

! En visitation i Wäster Wåla 6—8 febr. 1628 bevistades bl. a. af Andreas
Erici Dalekarlus lector theol. et p. t. poenitentiarius (Wäster Wåla L: I: 1,
Landsarkivet. Uppsala).

3 Så t. ex. blef Laurentius Vesthius lect. theol. och poenitentiarius 1630
(Muncktell I s. 127).

3 Äfven sedan Gutbreus blifvit grec. Ling. lektor, stod han kvar som
poenitentiarie; som sådan undertecknar han t. ex. ett Rudbeckii gymnasiepro-
gram i Vesterås 1636, Uppsala U. B., W. 969 Troiliana, där en stor brefsamling
från och till Guthreus finnes.

4 Se domkap. prot. 1623 ff och ofvan 5. 64.

5 Under denna tid påträffas först spår af en anordning, hvilken sanno-
likt kan betraktas som en förelöpare till notariatets skiljande från adsessores
capituli till en särskild syssla. Åren 1622—296(?) var en viss Christophorus
Martini Schilling subnotarius capituli (Muncktell II 5. 429). Den 26 aug. 1626
förmäler kap. prot., att en viss Matthias Marci blef antagen till kapitlets bok-
förare. Några år senare päträffa vi en Ericus Johannis Tunensis som Cap.
Αγοβ. Connotarius; som sådan har denne nämligen bevittnat afskrifterna för
Biörskoghs socken (Kungl. bref och resolutioner om prästrättigheter m. m. Vesterås
D. A.). Denne Ericus var enligt Muncktell kapellan vid Vesterås 1630—32 och
biskopens amanuens. — Nu ha emellertid »leges» af 1628 en föreskrift (5. 25),

Bidrag till domkapitlens historia. 79

som lektor math. och konrekter, Olaus Achatii Salamontanus, blef
ock kapitlets notarie? Hittills hade konrektoratet varit det be-
stämmande; det var som conrectores schol&e, som de förutnämnda
varit decani et notarii .capituli. Nu kom emellertid skolordnin-
gen 1628 och uteslöt konrektor ur kapitlet. Huru skulle då ord-
nas med decanus och notarien ? Därom ger det ofvan anförda ka-
pitlet i »Leges» upplysning. Ämbetet löstes helt från konrektora-
tet och föreslogs att eventuellt delas på två, då lektor phys. borde
vara dekan och lektor math. allt fort notarie. Denna föreskrift,
som ej har karaktären af nödvändigt gällande, synes dock hafva
efterföljts. Olaus Achatii fortsatte att som notarie föra kapitelpro-
tokollen till 1631. då han blifvit phys. lektor? Och i samband
med, att hans efterträdare som lektor math. Ericus Svenonis Scri-
berus aflägger sin ed uti kapitlet 7 maj 1631, förekommer följande
upplysande anteckning: blef Olaus Achatii Salamontanus, tillförne
capitlets notarie, constitutus Decanus Consistorii; Notarie blef FEri-
cus Svenonis. Dekanatet och notariatet voro sålunda redan delade
på olika lektorat i anslutning till >Leges». Dekanatet kom ock
att vanligen förblifva förenat med lectio phys., enligt kapitlets egen
uppgift 1640?.

Beträffande notariatet däremot hade tillkommit en sak, som
ej var förutsatt i >Leges> och som gaf det en växlingsrik historia.
I början af 1631 funnos redan två notarier för kapitlet, nämligen
jämte Olaus Achatii äfven Simon Benedicti Arbogensis, den förut-
nämnde förste lektorn i hebreiska"; och de hade tydligen fått ar-
betet fördeladt på så vis, att den förre svarade för Valles (Dalarna
och Bergslagen), den senare för Wessmannia5. När denna tudel-

hvaraf framgår, att amanuenserna kunde användas som skrifvare åt Consisto-
rium. Det är väl sannolikt, att alla de ofvannämnda titlarna betecknade sam-
ma syssla, hvilken i sinom tid skulle mynna ut i den nuvarande notariesysslan.

! Som sådan fick han och följa biskopen på dennes ämbetsresor i stiftet;
så t. ex. hölls den 6 juli 1628 Consistorium i Sala, där bland de deltagande
är antecknad Olaus Salamont. cap. not.

3 Se kap. protokollen från 7 och 14 maj 1631.

3 Biskopens och domkapitlets ordning om skolorna i Vesteräs 25 nov.
1640, i Domkykans och domkapitlets brefkopiebok Vesterås DA. (ett intressant
dokument, som jag hoppas i annat sammanhang få tillfälle närmare ingå på).

4 Simon Benedicti nämnes d. 26 jan. 1631 ännu hebr. 1. lektor men ὃ
febr. grece 1. lektor; mellan dessa data ligger naturligen hans utnämning till
lektor i grekiska.

s Från 1631 föras två särskilda protokollböcker i kapitlet: den ena »>Acta
consistorii> som direkt fortsättning på kapitelprotokollen alltså genom Achatii

80 Hj. Holmquist,

ning först infördes, har jag ej kunnat fastställa, ehuru all sanno-
likhet finnes för, att den skedde samtidigt med uppläggandet af
två protokollsböcker i kapitlet, ἃ. v. 5. med början af år 1631;
för öfrigt synes äfven denna anordning ha sitt ursprung i »Leges>,
där en dylik tudelning på skolstadiet skymtar! I alla händelser
har man väl häri, liksom i den förut skedda tudelningen mellan
decanus och notarie, rätt att se ett utslag af Rudbeckii organisa-
toriska talang, en sträfvan att bättre fördela arbetsbördan vid
ledningen af det i starkt uppsving varande och därför ej minst i
expeditionellt afseende vida mera kräfvande stiftet. ”Tudelningen
af notariesysslan fortsatte ock en tid. Olaus Achatiis efterträdare
Ericus Svenonis blef, som redan ofvan visades, 7 maj 1631 kapit-
lets notarie; men äfven Simon Benedictis efterträdare som hebre.
ling. lektor, Ericus Olai Arbogensis antogs d. 3 sept. 1631 >till
Notariatum in Consistorio Arosiensi»?. Sedan nämnes ofta på en
gång Ericus Svenonis och Ericus Olai som notarier”, stundom med
direkt 'angifvande af, att Svenonis var Notarius in Vallibus och
Olai Not. in Wessmannia?. Då notariatet var en betungande upp-
gift, som frivilligt åtogs på kapitlets uppdrag eller genom utnäm-
ning af biskopen personligen, är naturligt att det ej kunde blifva
bundet vid bestämda lektorat5. Tradition blef dock, att lektorerna
i matematik och politik (etik) skulle därtill utses.?.

förd hufvudsakligen för Dalarna; den andra begynnande med 1631 kallad »Ca-
pitlets book, innehållande Casiis, som äre förekomne ifrån Westeråås, Sala,
Jresta, Munketorps, Köpings och Arboga Prosterij och förhördhe i Westeråås
Capitel»>. — alltså en bok för Wessmannia. I dess början anges som notarius
Capituli Simon Benedicti. Som sådan nämnes han ock 7 maj etc.

1 Se t. ex. 5. 22 ἢ, Anordningen både i Leges och kapitlet sammanhän-
ger för öfrigt med den skarpa tudelningen vid denna tid i kyrkligt afseende
mellan Vessmannia och Valles; vid synoderna skulle prästerna från Vessman-
nia med några kapitulares sitta på ena sidan, prästerna från Vallibus med
några kapitulares på den andra, enl. förordningen i Rudbeckii Memoriale publicum-

? Cap. book 3 sept. 1631. Äfven han blef tydligen notarie för ärendena
från Wessmannia. Han hade som förut nämts den 7 maj 1631 (alltså samti-
digt med sin mednotarie Ericus Svenonis) blifvit antagen till assessor i konsi-
storiet, domkap. prot. — Äfven Herweghr berättar (s. 320), att två lektorer
brukade anställas som notarier, »att sysslorna måtte gå så mycket fortare».

3 Cap. book 20 sept., 22, 26 okt. 1631, 11 april 1632 och ofta.

4 Cap. book 29 febr., 4 aug. 1632 och flerstädes.

5 På nyåret 1633 anförtrodde biskop Rudbeckius åt lektorn i grekiska Jo-
annes Elai Terserus »ett särdeles ämbete» i kapitlet nämligen notariatet; Holm
I s. 49. Från 1644 var eloqv. lektorn Nicolaus Rudbeckius notarie (se vid. n.),

6 Biskopens och Domkapitlets ordning för skolorna i Vesterås 25 nov.
1640, Brefkopieboken Vesterås DA.

Bidrag till domkapitlens historia. 81

Till sist några ord om ett f. d. kapitelämbete, som af natur-
liga skål ej berördes af 1628 års gymnasiekonstitutioner. Dom-
kyrkosysslomannen förblef tills vidare äfven under det nya lektors-
kapitlets tid stående alldeles utanför kapitlet? och inkallades blott,
då sådana ekonomiska frågor afhandlades, där hans sakkunskap
kunde behöfvas?. Formligen utesluten genom gällande lag var
han dock icke ännu. När han i domkyrkan rörande frågor var
adjungerad, kunde han underteckna de beslutade acta som kapi-
tularis?. I vidsträckt mening, när fråga var om kapitlets allmänna
inkomster och utgifter, fördes dit ej blott oeconomus templi utan
äfven oeconomus pauperum, som ju flerestädes en gång verkligen
tillhört kapitelmännen!?. Och åtminstone en gång under Rudbeckii
tid har sysslomannen formligen upptagits i kapitlet. Kap. proto-
kollet för 16 april 1638 upplyser nämligen, att den dagen Chri-
stophorus Schilling” blef upptagen in numerum capitularium.

Rudbeckii Kyrkio Stadgars kap. XVIII.

Sedan sålunda en öfverblick tagits öfver gymnasiekonstitutio-
nernas anordning för såvidt de berörde domkapitlet, äfvensom öf-
ver dettas faktiska utgestaltning, är möjligheten gifven att söka
bestämma Rudbeckii Kyrkio Stadgars plats i utvecklingen. Enligt
den för Rudbeckiusforskningen viktiga framställningen af dompros-

1 Den 5 juni 1621 gjorde biskopen räkenskap för domkyrkans inkomst i
närvaro af alla kapitulares samt oeconomus (kap. prot.); han räknades alltså
ej till kapitulares.

2 Kap. prot. 28 nov. 1628, och ofta. — På 1620-talet återvann kapitlet
rätten att tillsätta honom; Muncktell I 5. 95.

3 Ett kontrakt med trädgårdsmästaren 20 aug. 1624 är undertecknadt af
» Vi nedanskrifne biskop och Capitulares» Joh. Rudbeckius, Ericus Holstenius,
Laurentius Blackstadius, Laurentius Vesthius och Matheus Petri Oeconomus T.
C. (här möter alltså kapitlet alldeles enligt Karl IX:s ordning: biskop rektor,
lektor theol., konrektor och syssloman). Kontraktet meddeladt i Rudbeckii
Memoriale Qvotidianum p. 7 f.

4 >Förslag, hvad hvar kunde hjälpa till skeppsutredningen i Vesterås stift>
1629, Rudbeckii Memoriale Qvotidianum p. 41. Likaså »Förslag etc. 1633,
p. 36. Till kapitlet räknas här i båda urkunderna biskop, pastor, de 7 ordinarie
lektorerna samt de båda sysslomännen. Märk att ej ens här, där begreppet
kapitel tages så vidsträckt, medräknas konrektor (lector rhetor.)!

$ Det var samme Schilling, som ofvan i samband med connotariatet om-
nämndes; han var den tredje sysslomannen vid Vesterås domkyrka under Rudbec-
kii tid (Mattheus Petri 1620—26, Samuel Olai och Schilling; se Rudbeckii
»Memoriale publicum> p. 54).

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 6

82 Hj. Holmquist,

ten i Vesterås sedermera biskopen i Karlstad D. Herweghr! ha
dessa kyrkostadgar börjat tillkomma på så vis, att biskopen vid
prästmötena androg stadgar, afsedda att komplettera den ofull-
ständiga eller föråldrade kyrkoordningen; dessa antogos då af präst-
mötena för Vesterås stift. Början gjordes redan vid biskopens
första synod, sept. 1619; i sept. 1620 antogos 16 nya canones,

ete. — Att detta är en riktig framställning, bekräftas genom stu-
diet af de i domkapitelsprotokollen för dessa år intagna synodal-
akterna?. — Herweghr meddelar därpå, hurusom Rudbeckius i

samband med sin bekanta visitationsresa till Livland (han kom
blott till Estland) ålades att författa en kyrkoordinantia, hvarvid
han samarbetade de ofvan nämnda stadgarna med utdrag ur 1571
års kyrkolag och andra förordningar till en verklig kyrkoordning,
som i Reval promulgerades. Och ehuru denna närmast var af-
sedd för Estland, blef den efter återkomsten utfärdad för Vesterås
stift och sedermera, år 1632 på prästmötet i Vesterås, uppläst och
antagen samt gällande, tills biskop Laurelius uppsatte nya stadgar”.
— Någon anledning att betvifla denna den mycket väl underrättade
författarens senare uppgift finnes ej heller, ehuru jag ej kunnat

— — = ——

! Vita Ὁ. Johannis Rudbeckii, tryckt i Linköpings Biblioteks Handlingar
H 1795.

? Begynnelsen af sådana stiftkonstitutioner som komplettering till 1571 års
kyrkoordning går för öfrigt tillbaka bortom Rudbeckii egen biskopstid. Så an-
för han i sina kyrkostadgar uttryckligen flere artiklar ur Ord. Aros. anno 1616
(Lundströms ed., s. 10, 20, 35, 36, 52). En sådan finnes ock bevarad i Acta
Synodi Arosiensis 1616, RA. I: 2 (ecclesiastika handlingar, prästerständets ar-
kiv), där dock blott 8 punkter finnas afskrifna. Det var tydligen denna ordo
Arosiensis, som åsyftades, då vid prästmötet i Vesterås 7 sept. 1619 upplästes
»acta synodi Arosiensis 1616 och blefvo samtyckta och gillade.... att behållas
och aktas>. Äfven upplästes då beslut från flera andra möten och gillades.
Sålunda uppsattes 1619 i viss mening verkligen en kyrkostadga för Vesterås
stift. Måhända syftas härpå i anteckningen ἃ Uppsalahandskriften till Rud-
beckii kyrkostadgar: Uppsatte af Ὁ. Johan Rudbeck, Biskop i Vesterås, 1618»
(se Lundström s. 3. IV), ehuru ett minnesfel om ärtalet föreligger; knappast
har biskopen före sitt tillträde till stiftet, aug. 1619, uppsatt stadgar för det-
samma. — De nu föreliggande Rudbeckii kyrkostadgar citera uttryckligen bl.
a. stiftsynoderna 1620 och 1621 och kunna redan därför ej vara från 1619. Å
andra sidan finnas kapitel, som tydligen äfven i sin nuv. form slutredigerats
före 1621—923, t. ex. kap. XII om prestamöthe, där Rudbeckii! märkliga före-
skrift om 2 årliga prästmöten ännu är okänd, och kap. XVII Om scholar, där
blott rektor, konrektor, lektor theol. och rektor cantus äro kända.

3 Jfr J. Rudbeck i Kyrkohistorisk Årsskrift 1902, meddelanden s. 45 fi.

Bidrag till domkapitlens historia. 83

kontrollera den!. Endast måste professor H. Lundströms anmärk-
ning? observeras, att om kyrkostadgarna som helhet först uppsatts
för Estland, så har en omredigering egt rum, där hänsyn måst
tagas till speciella förhållanden i Vesterås stift”.

Af det ofvanstående framgår, att de olika momenten i kyrko-
stadgarna tillkommit på olika tider och säkerligen endast i ringa
grad hänföra sig till stadfästelseåret 1632. Härmed är äfven fältet
fritt att söka bestämma tillkomsten af kapitel XVIII i kyrkostad-
garne, Om capitel eller consistoriijs eccelesiasticis, det för vårt här
föreliggande ämne viktigaste. Med stor sannolikhet har detta ur-
sprungligen tillkommit fristående som en af Rudbeckius uppsatt
»forma consistorii>, vare sig den först uppsatts i Sverige eller i
Estland (se föregående not), och har sedan vid de färdiggjorda
kyrkostadgarnas redaktion intagits i dessa". I denna forma före-

! Acta synodalia för 1632 saknas tyvärr i Cap. booken. Th. Norlin tar
ock uppgiften för god, Theol. Tidskr. 1870, s. 213 ff.

2 Inledning till editionen, sid V. Den där påpekade lokalbestämmelsen
gjordes redan i synodbeslutet 1619.

3 Dr A. Neovius lemnade i Finska kyrkohistoriska samfundets protokoll
och meddelanden I 1892—97 underrättelse om en i Helsingfors stads finsk-
svenska församlings kyrkoarkiv förefintlig handskrifven kyrkoordning (el. förslag),
hvars efter rubrikerna att döma stora likhet med Rudbeckii kyrkostadgar pro-
fessor H. Lundström (a. a. inledn.) fäster uppmärksamheten. Professor Jaakko
Gummerus har godhetsfullt för min räkning närmare undersökt denna kyrko-
ordning och meddelat, att den i det stora hela är identisk med Rudbeckii kyr-
kostadgar, men att den äger vissa från den af Lundström tryckta texten egen-
domliga afvikelser [kap. XII om prästamöte saknar ὃ 9, som tar särskild hänsyn
till Vesterås stift, jfr Lundström s. V; kap. XV a) >»Om kyrckior> innehåller ut-
öfver den tryckta textens 16 paragrafer ännu en, innehållande ed för kyrko-
rvrårdarna; kap. XIX saknar i 4) och 8) några bestämmelser, som finnas i den
tryckta texten; i slutet af kap. V: Ὁ »Om bann> tillkommer ett längre stycke
med historiska exempel på excommunikation; i slutet af kap. XI »Om biskopar»
likaså ett längre latinskt tillägg etc.), hvilka tyda på, att här föreligger en
själfständig text. Handskriften synes ock ha använts i det Narvska stiftet un-
der drottning Kristinas tid, att döma däraf, att i densamma inhäftats ett tryckt
»Instructio Pastorum> och »Juramentum Pastorum et Sacellanorum>, båda för
Ingermanland under drottning Kristina. — Efter dessa upplysningar kan jag ej
underlåta en gissning, att handskriften i Helsingfors möjligen återger Rudbec-
κι; kyrkostadgar, sådana han lämnade dem för Estland, under det att de svenska
afskrifterna gå tillbaka på den form, som de fingo, när de proklamerades för
Vesterås stift — om man nämligen utgår från, att Herweghrs uppgift är riktig.

4 Detta var det naturliga och i de senare fall, där vi kunna kontrollera
saken, alltid följda tillvägagångssättet. Jfr hvad som ofvan sid. 58 sagts om
skillnaden mellan »constitutiones ecclesiastice» och »formzae consistorii>. Her:

84 Hj. Holmquist,

skrifves, att till konsistorium hörer 1) episcopus eller superinten-
dens som capituli preses eller förman; 2) därnäst prepositus eller
(om han icke är) pastor ecclesie cathedralis, som skall vara i bi-
skopens ställe, »när episcopus själf icke är tilstädhes»; 3) Poeni-
tentiarius, som skall handhafva poenitentiam publicam ; 4) Decanus
eller capituli notarius, som skall föra kapitelprotokollen, sköta
prokuratorsgöromålen och uppsätta konsistorieskrifvelserna; 5) Rec-
tor schole och the andra lectores i scholan, om hvilka det säges,
att de »hafwe inthet serdeles embete i capitelet, vthan at the til-
lilka med the andre gifwa sitt betänckiande om the saker, som före-
falla»! — Vidare bör observeras, att mellan dessa kapitelassesso-
rer en rangordning bestämmes; i den berömda föreskriften om
votering i kapitlet säges, att om icke alla komma öfverens, skall
majoritetens mening gälla, hvarvid biskopen har fyra röster, pas-
tor, rector schol&e och poenitentiarien hvardera två och de andra
hvardera en röst. — Den, som skall antagas »för een capitels per-
son», har att aflägga ed; och edsformuläret meddelas?. Äfven för

weghr och efter honom Norlin (Theol. Tidskrift 1870 s. 215) uppgifva ock,
att Rudbeckius uppsatte en forma consistorii för sitt kapitel. — Om en möjlig-
het till en annan tydning af denna Herweghrs uppgift, se nedan vid behand-
lingen af Laurelii forma.

! Domkyrkosysslomannen, som enligt kyrkostadgarna bör vara präst, är
ställd utanför kapitlet; se t. ex. kap. XV Om doomkyrckiorna.

2 På en punkt i detta edsformulär inå fästas uppmärksamhet. H. Lund-
ström har i Kyrkohistorisk Årsskrift 1905 s. 205 f. fört fram en fråga af stor
vikt för hedömandet af åtskilliga kyrkomäns under 1500 och 1600-talen hand-
lingssätt (t. ex. Laurentius Petri vid domen öfver brodern Olaus, Johannes
Matthiz och Joannes Terserus vid 1647 års riksdag), nämligen om under denna
tid någon erkänd reservationsrätt fanns. L. är böjd för att besvara frågan
nekande; så t. ex. torde en erkänd om och inskränkt rätt att göra sin afvi-
kande mening bekant i domkapitlen hafva markerats först genom ett justitie-
kanslärsbref 15 jan 1766, som föreskref, att alla deltagande ledamöter vore
skyldiga underskrifva expeditionen, men att de i protokollet ägde »förvar för
sin tanke». Detta gäller gent emot 1687 års domkapitelsförordnings kategoriska
förklaring, att alla konsistorialsaker från kapitlen skulle underskrifvas af bisko-
pen och samtliga konsistoriales, utan att vare sig i förordningen eller 1686 års
kyrkolag någon antydan göres om reservationsrätt till protokollet. — Desto
märkligare är det, att Rudbeckii edsformulär klart uttalar en sådan rätt; 2:a
momentet i eden lyder: »>at jagh altijdh gerna wil lydha och wndergå, hwadh
som i consistorio af större och förmehre delen beslutit warder, medh mindre
jagh strax medh noghre wichtighe skiäll vppenbarligha ther emoot protesterar».
(Rudbeckii Kyrkio Stadgar s. 50 f.). Att Rudbeckius med denna punkt berört
en fråga, som under hela 1600-talet varit oklar och föremål för olika uppfatt-

Bidrag till domkapitlens historia. δῦ

notarien föreskrifves ed och meddelas edsformulär, hvari hans
plikter, ej minst som protokollförare, inskärpas.

1) En fast utgångspunkt beträffande denna »forma consistorii»
tillkomst är uttrycket >rector schol&e och de andra lectores i sko-
lan». Detta uttryck kan ej hafva formulerats, efter sedan skolan
och gymnasiet i juni 1628 delades. Till denna delning beteckna-
des hela läroverket stundom gymnasium, stundom skola, och lekto-
rerna kunde som ofvan visats teckna sig som lärare i skolan.
Efter 1628 är detta försvunnet och omöjligt. — Ytterligare synas
följande iakttagelser böra tagas i betraktande. 9) Rudbeckius har
med säkerhet i Estland sökt ordna kyrkostyrelsen genom en forma
för konsistorium!. Han hade där ej något gymnasium att knyta
konsistoriet till utan blott kyrkoherdar och lärarna i trivialskolan.
Till denna situation sluter sig formuleringen i kap. XVIII helt.
Har sedan denna >»>forma>»> liksom kyrkostadgarna i öfrigt efter
Rudbeckii hemkomst i nov. 1627 utfärdats för Vesterås stift, så
lät detta sig göra utan ändring, om det blott skedde före juni 1628.
3) Före den estländska resan funnos redan åtminstone rudimenter
till kap. XVIII utarbetade. I det ofvan omtalade förslag till ord-
ning för Consistorium generale, hvilket 1624 af några biskopar upp-
sattes, med Rudbeckius som den drifvande kraften, äro de sid. 57
nämnda punkterna nästan identiska med motsvarande partier i här
föreliggande kap. XVIII. Och en möjlighet, om ock ytterst osäker,
år, att Rudbeckius kort efter sin ankomst till Vesterås, alltså redan
före gymnasiets grundande, i samband med sina då gjorda andra

ningar, synes mig sannolikt. Det torde ej vara någon tillfällighet, att hans
om biskopsmakten måne efterträdare Olof Laurelius borttagit reservationsrätten
ur edsformuläret i sina kyrkolagsförslag, under det att det samtida, i flera af-
seenden mera >frisinnade»> kyrkolagsförslaget af E. Emporagrius, vid hvars ul-
arbetande ju äfven Terserus varit medverkande (Holm I 5. 362), med full klar-
het uttalar reservationsrätten (i kap. XIX, Riksarkivets edition): finner någon
af kapitulares sig ej kunna gilla den af kapitlets majoritet fällda domen, må
han strax uttala sin reservation och få den förd till protokollet. 1 1687 ärs
domkapitelsförordning finnes intet härom, och reservationsrätten är försvunnen
åfven ur dess formulering af kapiteleden. — Man jämföre i fråga om reserva-
tionsrätten ock det sätt, hvarpå prästerskapet slutar sitt svar å Regeringens
förslag till riksdagsbeslut 1664: »ehuru vi fullkomligen under oss häröfver icke
äro förente» (J. 4. Posse: Bidrag till svenska lagstiftningens historia. Stock-
bolm 1850, 9. 121).

1 Herweghr ἃ. ἃ. Denna uppgift mötte alltid först de kyrkliga organisa-
törerna i Sveriges »utländska>» provinser ; jfr ofvan.

86 Hj. Holmquist,

kyrkoordningar för stiftet (se ofvan) äfven uppsatt någon ordning
för kapitlet, hvarifrån bl. a. satsen om >»rector och de andra lectores
i skolan» kunde ytterst härleda sig. Detta uttryck knyter sig näm-
ligen nära till det omedelbart före kap. XVIII gående kapitlet Om
scholor, i hvilket bilden af Rudbeckii första utvidgning af lärover-
ket 1619 f. tydligt afspeglas (jfr ofvan)!. 4) Huru det än må vara
med en äldre ordning, synes den oss föreliggande ej ha i Vesterås
proklamerats eller efterlefts förr än vid början af 1628, så vidt vi
kunna döma af domkapitelprotokollen. Den i stadgan föreskrifna
bättre ordningen med notariatet begynner i praktiken från 1628 (se
ofvan); likaså förbindandet af inträdet i kapitlet med afläggandet af
kapiteled och det formella antagandet till assessor, så vidt vi kunna
döma af kapitelprotokollen. 5) »Forma consistorii> omnämner ej
konrektor bland kapitulares; men denne löstes från notariatlet och
försvann ur kapitlet genom den stora läroverksorganisationen 25 juni
1628 eller rättare faktiskt någon tid förut?. 6) Kapitelstadgan och
Rudbeckii Leges förråda ock nära släktskap; så t. ex. handlar Leges”
sectio prima, cap. IX om Consistorio Gymnasii?, och där äro åt-
skilliga föreskrifter, bl. a. om omröstning och reservationsrätt',
påfallande lika motsvarande föreskrifter i kapitelstadgan, blott enk-
lare och mindre detaljerade, väl beroende af, att där icke så många
olika ämbeten och skiftande uppgifter förelågo. 7) Om sålunda

1 Rudbeckius använde redan före gymnasiets stiftande ordet lector som
beteckning för skolans ordinarie lärare. Så kan han ock ha användt det i
Estland, om kap. XVIII där utformats. — Det förtjänar kanske understrykas,
att om >lektor» i forman ursprungligen blott betydt detta,ordet dock vid kyrko-
stadgarnas officiella sanktion 1632 ändrat valör och då naturligen ansågs be-
teckna gymnasielektorerna.

2 Olaus Achatii, som 1627 efterträdde Vesthius som lektor math. och
konrektor, var den 6 febr. 1628 knappast längre konrektor, däremot notarie
(Wäster Wåla L: I: 1, Uppsala Landsarkiv, visitationer). — Man kan invända,
att konurektor i stadgan ej nämnes, därtör att att han inbegripes i notarien;
men då Rector schole särskildt nämnes, synes det åtminstone sannolikast, att
saknaden af särskildt angifvande af konrektor ej beror på någon tillfällighet.
Framför allt tränger sig denna uppfattning på vid läsningen af röstgraderingen.
Jfr s. 88 noten om Baazius'” skildring af utvecklingen.

3 Broléns ed. 5. 11 f.

$ »Nisi omnes in sententiis ferendis convenerint, ut lis decidatur, multi-
tudo suffragiorum concludat, nisi a paucioribus protestatio fiats. Man observere
väl, huru här tillkommit reservationssatsen, hvilken saknas i Leges' närmaste
föregångare, de äfvenledes af Rudbeckius uppsatta Leges Academie Upsalien-
sis 1606 (tryckta hos Annerstedt: Bihang 1, 5. 65 ff.).

Bidrag till domkapitlens historia. 87

stadgans tillkomst synes visa hän till ungefär samma tid som
>»Leges», så kan dock äfven på andra grunder än stadgans tal om
lektor i skolan påstås, att de båda ej alldeles samtidigt skrifvits.
I kapitelstadgan är dekanus och kapitelnotarie samma person; i
>Leges» äro de denne tillagda uppgifterna föreslagna att fördelas
på tre: decanus, prokurator och notarie; och faktiskt blefvo ju
inom kort ej blott dekanat och notariat skilda, utan äfven det se-
nare deladt på två. . Att kapitelstadgan är äldre än denna sist-
nämnda anordning, alltså äldre än 1631, är uppenbart; men sä-
kert har den äfven uppsatts något förr än Leges i dessas slutliga
formulering.

Den utvecklingsgång i denna sak, hvilken enligt det mig före-
liggande materialet ter sig sannolikast, i vissa punkter fullt viss,
blir alltså följande. Rudbeckius' organisatoriska talang hade redan
visat sig bl. a. i hans Leges för Uppsala Akademi 1606. Hans in-
tresse och uppmärksamhet hade under hans vistelse i Östersjö-
provinserna som fältpredikant särskildt riktats på kyrkoorganisa-
tionsfrågor. Ingående kännedom och öfning som lagstiftare vann
han under medverkan vid 1619 års kyrkolagsförslag. Genast efter
sin ankomst till Vesterås som biskop 1619 begynte han ock upp-
sätta stiftkonstitutioner; möjligt är att han i samband härmed gif-
vit någon stadga för sitt domkapitel, hvari han anknöt sig till den
nyss skedda ökningen af lärare vid katedralskolan. Säkert är,
att han efter få år fördes in på ett arbete, som låg lagstiftning
för kapitlet nära, när han medverkade vid uppsättandet af bi-
skoparnas förslag till ordning för consistorium generale. Här ut-
formades viktiga rudimenter till hans senare domkapitelsordning.
I Estland mötte honom ett par år senare som en af hans första
uppgifter upprättandet af en ordning för kyrkostyrelsen, en forma
consistorii, hvilket ock skedde. Hemkommen i nov. 1627 kände
han naturligen behofvet att äfven få sitt eget konsistorium, hvarom
hvarken gällande kyrkolag eller föreliggande kyrkolagsförslag hade
mycket att säga, regleradt i anknytning till den nya tidens kraf;
detta så mycket mera som för hvarje år kapitlets betydelse växt,
ej minst under hans bortovaro, och ansvaret både för den enskilde
medlemmen och hela institutionen därmed ökats. Vid öfvergången
till 1628 ungefär torde han hafva antingen infört den redan i Est-
land uppsatta forman eller ock (om den estländska kyrkoordningen
ej förligger i kyrkostadgarne) utarbetat en särskild forma för Ve-
sterås kapitel; i hvarje fall gaf han då kapitlet dess nu i kyrko-

88 Hj. Holmquist,

stadgarnas kap. XVIII föreliggande »forma» och införde därvid äfven
beteckningen konsistorium bredvid kapitel?. Så begynte den nyord-
ning, som äfven afspeglas i protokollen från 1628. Sträfvan att vid
lagfästningen af den redan skedda kapitelutvecklingen med alla lek-
torerna som bisittare dock tillförsäkra de gamla kapitelämbetena
öfvervägande inflytande torde ha bragt till mognad tanken på om-
röstning med graderad skala; och härmed följde det principiellt,
om ock ej närmast praktiskt viktigaste: erkännandet, att kapitlet
kunde besluta äfven mot biskopens åsikt och röst?. — Medan nu
Rudbeckii hufvudintresse var riktadt på organisationssaker, tog
han ock itu med skolan; och därunder fick han tillfälle att för-
slagsvis ytterligare utbilda organisationen äfven af domkapitlet
(Leges: sectio qvarta, cap. I). Den där proponerade anordningen
blef ock faktiskt genomförd i så måtto, att dekanatet skildes från
notariesysslan såsom ett denna öfverordnadt ämbete med uppsikts-
skyldighet öfver notariens protokoll etc. liksom med skyldighet
att uppsätta konsistoriets skrifvelser och andra viktigare acta. Där-
emot genomfördes ej Leges' förslag, att olika lektorer skulle som
kapitulares vara prokurator, inspektor öfver biblioteken, boktrycke-
riet och bokhandeln. Den första uppgiften blef notariens (nota-

! Redan har påpekats, att då anordningen med en ny lektor rhetorices
utanför kapitlet och konrektoratets öfverlämnande åt denne faktiskt skett redan
någon tid före dess stadfästande i Leges, saknaden af kontektor i kapitelstad-
gan ej nödvändigt behöfver föra dennas tillkomst till efter 95 juni 1628; sna-
rare torde kapitelstadgans formulering och konrektoratets faktiska utsöndring
ur kapitlet på det närmaste sammanhänga.

Ett stöd för riktigheten af den ofvan framställda gången gifver den äldsta
historiska skildring, som vi ega om domkapitelsförvandlingen, i J. Baazti In-
ventarium Ecclesie Sveogothorum 5. 760: »Cum iam instituta essent hec Gym-
nasia et numerus Lectorum ibi auctus, desiit nomen Conrectoris Scholze (obs.!)
supra institutum et elegerunt (obs.!) Episcopi patrie propria instigatione in
singulis locis Assessores in judiciis Ecel. qvos vocant Consistoriales». (Huru
litet underrättad Baazius för öfrigt varit i detaljerna, synes bl. a. däraf att
han ej ens vet, i hvilken ordning gymnasierna tillkommit; Strengnäs sättes först).

Det bör kanske än en gång betonas, att. äfven med andragande af Baazius,
den af mig ofvan gjorda framställningen blott är en hypotes, om ock en sanno-
lik sådan, och att jag af de mig bekanta fakta icke mäktar fastslå den som
bevisad. Det är därföre att hoppas, att forskningen skall ytterligare inriktas
på denna punkt och om möjligt kunna framvinna afgörande upplysningar.

2. Att den graderade röstskalan ej var någon tillfällig idé hos Rudbeckius
synes däraf, att den långt senare infördes i hans ordning för Kopparbergets
kapitel (se nedan).

Bidrag till domkapitlens historia. 89

riernas), de senare dekanens!. — Sedan Rudbeckii kapitelordning
jämte hans öfriga kyrkostadgar 1632 så att säga officiellt sanktio-
nerats, kom den att under nära tjugu år, med ofvan nämnda mo-
difikationer, vara gällande och normerande för Vesterås stift. Och
undersökningen skall längre fram visa, att liksom den själf är for-
mulerad som vore den afsedd att vinna giltighet för hela svenska
kyrkan, den äfven haft betydelse för domkapitelinstitutionens ut-
gestaltning inom andra stift.

Kapitlets prästerliga karaktär; consistorium majus.

I den hittills gjorda framställningen — liksom i Rudbeckii
kyrkostadgar — är ingen hänsyn tagen till en fråga, som dock
med utgångspunkt från dagens förhandlingar borde intaga en fram-
skjuten plats. Medförde gymnasielektorernas inträde i kapitlet nå-
gon motsättning eller tudelning mellan präster och lekmän i dom-
kapitlet? Först må då konstateras, att liksom under tiden efter
1571 skolmästarna (professorerna) stundom utan att vara präst-
vigda setat i domkapitlen, nu ock efter gymnasiernas inrättande
från början i kapitlen sutto lektorer, som ej voro prästvigda, och
att prästvigning ej förutsattes som en förr eller senare inträdande
nödvändighet för dem, som voro kapitulares?. För andra kapitel
skola exempel nedan lämnas; här blott ett par exempel från Ve-
sterås. I okt. 1624 blef Joh. Olai Stiernhöök lektor politices et
ethices och »strax Capitularis» (se ofvan) samt återtog lektoratet och
platsen i kapitlet efter en utrikes resa 1626---28, till dess han den 31
aug. 1631 af K. Mj:t kallades till hofrätten?; han var ej prästvigd.
Gabriel Holstenius blef lektor i grekiska 24 sept. 1625 och sannolikt
omedelbart kapitularis; i alla händelser sitter han i kapitlet i början
af 1628, då anteckningar börja föras om närvarande assessorer. Han
efterträdde Stiernhöök 1630 som lektor pol. och blef theol. lektor
1631. Men först 1632, då han skulle tillträda sitt prebende, prästvig-
des han”. Exemplen kunde mångfaldigas. ἃ andra sidan synes dock
flertalet lektorer ha varit prästvigda; och hvad som är det viktigaste,

! Om dekanens och notariernas uppgifter, se biskopens och kapitlets ofvan
citerade anordning för läroverket af 25 nov. 1640.

2 Härmed modifieras i viss mån en uppgift i min Domkapitlens historia
s. 13 ἢ,

3 Se kap. prot. för 29 okt. 1628, 21 jan. 1629 ο. 5. v., samt 4 sept. 1630.

4 För ofvanstående uppgifter, se kap. protokollen. Jfr S. Clason: Johan-
nes Olai Dalecarlus, i Minnesblad från Dalarne, Stockholm 1897, 5. 63 ff.

920 Hj. Holmquist,

man får ej af ofvan nämnda förhållande draga slutsatsen, att lek-
mannaelementet i det nya lärarekapitlet fått plats bredvid och som
motvikt mot det prästerliga elementet. Enligt den tidens uppfattning
och med den tidens studieutbildning tillhörde nämligen läroverks-
lärarna, »doctores et magistri», prästeståndet i dess i motsats mot
andra stånd, mot »lekmännen>, ehvad lärarna voro prästvigda eller
ej. Det var den kända motsättningen mellan person&e pure eccle-
siastice och person&e politice. Upprepade gånger betecknade ock
biskoparna lektorskapitlet som Consistorium pure ecclesiasticum!.
De lektorer, hvilka ej af döden förut skördades eller kallades till
andra värf (som Stiernhöök), gingo ock nästan undantagslöst mot
målet att nå ett pastorat, antingen genom avancement till de med
sådana försedda lektoraten eller genom utträde på stiftet. Om de
dessförinnan ej funno nödigt formellt taga prästordinationen, re-
presenterade de dock i kapitlet de prästerliga intressena, ej >»lek-
männens>. Det skulle så småningom blifva annorlunda; därmed
väcktes först problemet om förhållandet mellan prästerligt och lek-
mannaelement i stiftstyrelserna.

En annan sak var, att det nya lärarekapitlet genom asses-
sorernas nästan exklusiva lärareverksamhet (märk äfven kyrko-
herdens undervisningsskyldighet) kom att stundom sakna tillräcklig
praktisk erfarenhet eller tillräcklig auktoritet utåt i frågor af mera
vidtomfattande praktiskt-kyrklig betydelse för stiftet. Här hjälpte
sig Rudbeckius genom att utvidga och organisera den redan förut
af biskop Paulinus i Strengnäs anlitade metoden att vid viktigare
frågors behandling till kapitlet adjungera utom detsamma stående

! Det Rudbeckius'ska domkapitlet får sålunda ej heller användas som be-
vis för, att Rudbeckius i sin kamp mot Gustaf Adolfs Consistorium generale
ej principiellt kunnat hafva något mot lekmännens plats i kyrkostyrelsen.
Tvärtom framträder redan i denna strid på 1620-talet, hurusom »präster och
lärare> sättas som motsättningen mot >»lekmännen> eller persone politice. Se
t. ex. förslaget till betänkande öfver den af Gustaf Adolf 1623 framlagda in-
struktionen för Consistorium Generale, P. E. Thyselius: Handlingar rörande
svenska kyrkans och läroverkens historia I s. 99. Vid den heta diskussionen
i rådet 28 juni 1636 betonade Rudbeckius ock, att domkapitlen i Sverige i mot-
sats mot de tyska konsistorierna enligt Guds ord bestodo blott af personge
ecclesiastice. R. R. prot. Tydligt framträder ock beträffande domkapitlen
denna motsats i förhandlingarna om dessa i kyrkolagskommitén 1657; se dess
handskrifna protokoll i K. B. v. Engeströmska samlingen B. X. I. 57. — Laure-
lius kallar i sin Forma Consistorii domkapitlen pure ecclesiast.; se Bidraget 5. 31.

Bidrag till domkapitlens historia. 91

personer!. Den vanligaste formen var, att några af de mest an-
sedda landsprästerna, hvilka utan för stor svårighet kunde resa
in till Vesterås, tillkallades. Dessa präster valde biskopen själf,
och de blefvo snart en bestämd samling, en ordnad institution,
med titeln capitulares rurales (eller capitulares extraordinarii) i
motsats mot capitulares cathedrales (äfven ordinarii eller Arosi-
enses)?. Gärna togos de bland sådana kyrkoherdar, som förut va-
rit lektorer (capitulares cathedrales)?; deras antal utgjorde åt-
minstone mot slutet af Rudbeckii tid 65. När de inkallades, bil-
dades consistorium majus. Denna anordning möter redan från
lektorskapitlets första tid'. Till consistorium majus kunde ytter-
ligare flere genom adjunktion tillkallas? Särskildt fungerade con-
sistorium majus, då prästerna ändock voro samlade i Vesterås till
synod, och kunde då svälla ut betydligt!. Åfven eljes, när kyrk-
liga frågor af större vikt förelågo, inkallades stundom flere eller
färre af landsprästerna38. — Men Rudbeckius” praktiska sinne dref

! Se ofvan 8. 45 ff.

2 Så t. ex. hölls 20 dec. 1632 konsistorium »in presentia capitularium cathe-
dralium et ruralium>. Det var då, som Gustaf II Adolfs död meddelades; Holm
I 5. 49. Ὁ. 30 dec. 1634 hölls konsistorium in presentia Capitularium qvam
Arosiensium tam Ruralium (Cap. book 1634). Likaså den 18 mars 1637, och
många gånger. Jfr äfven Herweghr 5. 319, och Rudbecktii anteckning om
»capitulares ex pastoribus vicinis>, som skola tillkallas vid synoden 1632, i
Memoriale Qvotidianum p. 7.

3 Så blef Ericus Holstenius efter flyttningen till stora Schedvi pastorat
1626 ständig capitularis ruralis (Muncktell II s. 428); se äfven följande noter.

4 Den 30 nov. 1646 uppräknas capitulares rurales och äro 6 landspräster. Den
9 april 1647 habitum est Consistorium majus in presentia omnium consistoria-
liam ordinariorum et ruralium; dessa senare uppräknas och utgöra 6 lands-
präster, sammalunda redan 21 dec. 1644. Vid ett viktigt sammanträde den 6
sept. 1628 uppräknas äfven 6 adjungerade, 4 prostar och 2 kyrkoherdar.

5 Den 20 maj 1624 hölls consistorium majus vid biskopens barnsöl (kap.
prot.).

4 Den 24 febr. 1646 hölls consistorium majus med alla consistoriales or-
dinarii et rurales (de senare här fem) och adjungerades ytterligare tre.

1 Se t. ex. kap. prot. för 7 sept. 1631, då 9 landtpastorer äro med (däri-
bland de fordna kapitulares Jonas Columbus, Ericus Holstenius etc.).

8 Se t. ex. kap. prot. för 21 aug. 1630, då två prostar voro adjungerade,
det nyssnämda sammanträdet 6 sept. 1628, då bl. a. hölls ransakning med
några för kalvinism misstänkta personer, sammanträdet 20 dec. 1632 vid un-
derrättelsen om konungens död, sammanträdet 17 juli 1646 (med 2 adjungerade
präster) för flere kinkiga ärenden, ο. s. v. 1642 die Thome finna vi i kap.
prot. ordentliga Acta consistorii majoris.

92 Hj. Holmquist,

honom ock att stundom anordna konsistorium af annat slag, med
adjunktion af verkliga >lekmän», särskildt när praktiskt-ekonomiska
frågor föllo under kapitlet. Så t. ex. hölls enligt domkapitelpro-
tokollen 6 juli 1628 Consistorium i Sala socken, hvari deltogo bi-
skopen, lector theologie, kapitelnotarien, samt prosten i Sala Acha-
tius Olai och befallningsmannen Jöran Jöransson. Andra exempel
kunna andragas'!; hela denna anordning har dock aldrig kommit
utöfver det tillfälliga behofvets nivå och har ej, i motsats mot con-
sistorium majus, lämnat spår efter sig i domkapitelinstitutionens
senare historia. — Det förtjänar i detta sammanhang slutligen på-
pekas, att om consistorium majus kan anses som en ordnad och
regelbundet fungerande institution under Rudbeckii tid, den dock
icke beredts någon plats i hans kyrkostadgar, hvilket, om man tager
i betraktande kyrkostadgarnas betydelse för kapitelinstitutionen öfver
hela riket, säkerligen måste anses hafva väsentligen bidragit till
dess slutliga hopskrympande trots dess inryckande i senare »forme»>.

Consistorium Cuprimontanum.

Icke ens med alla dessa former och utvidgningar räckte Ve-
sterås domkapitel till för Rudbeckii ifver för en verksam stiftsty-
relse. De bortre delarna af Bergslagen och Dalarna voro svåra
att i kyrkligt afseende från Vesterås öfvervaka så i detalj, som
Rudbeckius önskade. Särskildt gällde detta, när Falun (tillhörande
samma pastorat som moderförsamlingen Stora Kopparberget) just
vid denna tid hastigt växte. De disciplinära ecclesiastikmålen, dom-
kapitlets största arbetsbörda, voro där större än i någon annan
församling i stiftet 5, öfveransträngde kyrkoherden där och fordrade
så mycken budsändning mellan Vesterås och Falun, att Rud-
beckius fann nödigt låta i Falun och Stora Kopparberget inrätta
ett särskildt Consistorium?. Detta egendomliga företag, ett bevis
till de många på biskopens organisatoriska talang och nit för stif-
tets vård, har trädt i klarare ljus, sedan professor ἢ. Lundström
påträffat och offentliggjort själfva stadgan för detta »novum capi-
tulum»?. Dess sammansättning var enligt stadgan följande. 1) Pa-

! Den 98 nov. 1628 möta vi oeconomus samt tvänne borgmästare och
rådmän adjungerade, etc.

2 Rudbeckii egen utsago i Consistorieordningen för Stora Kopparberget
(se nedan).

3. Muncktell II 5, 478.

4Η΄ἰ Lundström: Undersökningar och aktstycken, Uppsala 1898, ΧΙ; D.
Doctoris Johannis Rudbeckij ordningh om consistorio weedh Stora Kopparberget.

Bidrag till domkapitlens historia. 93

stor Cuprimontanus, >tanquam preses supremus capitulj director»;
2) Rector pedagogij »tanquam notarius capituli>; 3) Sacellanj
»tanquam assessores». Liksom i kyrkostadgarna för stiftet infördes
åfven här omröstning med graderad skala, så att pastor fick 3
röster, rector 2 och sacellanerna hvardera en. När prepositus (i
Stora Tuna) var närvarande, intog han platsen som pr&eces i ka-
pitlet med pastor Cuprimontanus som vice preeces, »till thes full-
kombligare med tijden här om kan stadgas». Det »nya kapitlet»
fick endast underordnad ställning, så att viktigare saker, som hörde
till prepositus eller domkapitlet, ej utan särskildt medgifvande
fingo afgöras i Kopparbergs kapitlet. Det inrättades ock enligt
stadgan blott på försök, utan att vara bindande för Rudbeckii ef-
terträdare. Tiden för anordningen torde sättas till början af 1640-
talet?! Uppenbart är, att här ett uppslag gjorts, som under andra
förhållanden och med mindre kraftfulla stiftschefer är Rudbeckius
och hans efterträdare Olof Laurelius lätteligen kunnat leda till lös-
görandet från Vesterås stift af en ny superintendentia eller biskops-
stift för Dalarne. Nu ägde Consistorium Cuprimontanum bestånd
blott under mäster Pehr och dennes närmaste efterträdare, biskop
Rudbeckii son Johannes Rudbeckius. Med den senares död 1667
upphörde det alldeles?.

Biskop Olof Laurelius och kapitlets rekonstruktion.

Vi hafva undersökt domkapitlets sammansättning och utveck-
ling under Rudbeckii episkopat. Den flyktigaste blick på stiftets
historia under den väldige biskopens ledning låter ana, hvilken
oerhördt ökad betydelse kapitelinstitutionen då fick och hvilken :
fruktbringande insats den gjorde i stiftets både allmänt kulturella
och religiösa lyftning. För en institution med sådana uppgifter
räckte icke Rudbeckii enkla förordning i Kyrkio Stadgarnes kap.
XVIII längre, än dennas skapare själf kunde genom sin ledning
komplettera, hvad som där saknades. Den 8 aug. 1646 gick den
"store mannen bort; men först på sommaren 1648 tog hans efter-

! Muncktell II s. 478 sätter dådet i samband med Petrus Jone Helsingius,
den namnkunnige Mäster Pehr, hvilken blef pastor i Falun och Stora Koppar-
berget 1640. Jag har ej haft tillfälle att i Dalasocknarnas arkiv anställa när-
mare undersökningar om detta konsistorium, som, huru intressant episoden
ån år i och för sig, dock för domkapitelinstitutionens utveckling blef utan be-
tydelse.

? Muncktell 1] 5. 480.

94 Hj. Holmquist,

trädare Olof Laurelius säte i Vesterås konsistorium. En af Laurelii
första uppgifter blef att taga itu med kapitlets organisation, både
praktiskt och teoretiskt. Den närmaste svårigheten låg i att få
notariesysslan tillfredsställande ordnad. Efter 1631 hade den van-
ligen uppehållits af lektorerna i etik och matematik; men svårig-
heten hade tydligen blifvit allt större att få dem att påtaga sig den
ständigt växande bördan, trots det att extra lönetillskott för no-
tarie ej alldeles saknades? Såsom domkapitlets verksamhet vid-
gats, var det också onekligen en svaghet, att personer med full
lektorstjänstgöring skulle dessutom sköta denna viktiga syssla.
Math. lektorn hade vanligen haft på sin lott att vara notarie in
Vallibus; då Halvardus Granagrius 1643 fick detta lektorat, un-
dandrog han sig emellertid notariatet (han gick ej ens in i dom-
kapitlet, se nedan); hans företrädare, numera lektorn i grekiska
Johannes Petri Arbogensis fick fortsätta att föra protokollen in
Vallibus, ända till dess han under biskopsvakansen nedlade nota-
riatet, den 30 juni 1647. Lektorn i etik och politik Nicolaus Ni-
colai Prytz, notarie in Wessmannia sedan 1641, drog sig äfven-
ledes 1644 undan notariatet (möjligen emedan han då blef rektor
gymnasii); detta måste öfverlämnas till den förut utanför kapitlet
stående rhetor. (eloqvent.) lektorn Nicolaus Rudbeckius, biskopens
son; denne blef därmed ordinarie lektor och kapitular och begynte
föra kapitelprotokollen från 27 juli 1644?. Sedan Johannes Petri
1647 slutat, fick Rudbeckius öfvertaga äfven Valles och var sedan
ensam notarie under biskopsvakansen”?; han förde protokollet, då
Laurelius första gången tog säte i kapitlet!. Men kort förut hade

! Redan Leges et constitutiones gymnasii Aros. 1628 påbjödo, att den
lektor, som tillika var notarie, skulle hafva 20 thal. extra som arvode. Se
Sectio Qvarta. cap. I, sid. 21. Jfr äfven om Joannes Terserus 1633, Holm I
s. 51, etc.

2? Cap. booken för denna dag. I den andra protokollboken, Acta Consi-
storii, nämnes han som medlem första gången 6 aug. — Muwuncktell I s. 36
uppger, att han 1643 blef rhet. lektor och conrector schole samt 1648 log.
lektor och rector schole. I förteckningen öfver trivialskolans rektorer och
konrektorer (III s. 370 och 378 f.) har Muncktell dock ej medtagit honom. De
förstnämnda uppgifterna äro ock alldeles oriktiga; Rudbeckius var hvarken
konrektor 1644 (se Album Schole Aros. s. 46) eller rektor 1648 (se Album
s. 04 ff.).

3 Den dubbla protokollbokföringen upphör med afslutandet af Johannes
Petris bok 30 juni 1647.

+ Kap. prot. 15 juli 1648.

Bidrag till domkapitlens historia. 95

han till allt annat blifvit gymnasiets rektor!?; och arbetsbördan var
tydligen hans ej starka fysik för tung. Den 15 nov. 1648 upp-
hörde han med notariatet?. Här nödgades Laurelius, synbarligen
motvilligt, slå in på den enda väg, som på längden var möjlig;
kapitlet valde till notarie en utanför detsamma stående person, som
särskildt aflönades, och som kunde ägna mera arbete åt sysslans skö-
tande. En liknande erfarenhet om nödvändigheten af särskild no-
tarie hade gjorts äfven vid andra kapitel (se nedan); och drott-
ning Kristinas skolordning af 1649? sökte lösa den brännande
frågan genom föreskriften, alt till konsistorienotarie skulle tagas en
af de två »>adjunkter>, som borde finnas vid hvarje gymnasium, och
hvilken då skulle hafva notariatet som sitt hufvudarbete. Till en
början blef ock i Vesterås någon af gymnasieadjunkterna notarie ἡ;
men 21 okt. 1663 skiljdes dessa sysslor åt, och konsistorienotarien
skulle aflönas helt och hållet af kapitlet. Det blef säkerligen en
knapp lön, och svårigheter mötte åter att få notarie5. Genom hela
Laurelii biskopstid går problemet om en slutgiltig tillfredsställande
ordning med notariatet. — I detta sammanhang kan omnämnas,
att Laurelius själf uppsatte ett edsformulär för notarien, som åter-
finnes i kapitelprotokollet för 26 maj 16509. Det är utförligare
än motsvarande ed i Rudbeckii kyrkostadgar och inrycker en passus
om tysthetsplikt — onödig i Rudbeckii stadgar, där notarien var
kapitelmedlem och som sådan redan i kapiteleden aflade tysthets-
löftet.

En annan i verkligheten mycket viktigare fråga, som ock ge-
nast mötte Laurelius, var att få kapitlet fulltaligt och bestämma
om dess framtida sammansättning. Under Rudbeckii sista år, då

--- in ----.--ςς-.-ὄ.-.-

Σ Den 26 juni 1648, Album 5. 56.

2 Kap. prot. för denna dag.

3 Om denna se vidare nedan.

+ Så påträffas 1650 (t. ex. 29 maj etc.) i kapitelprotokollen Christophorus
Petri Rathkindt >rector cantus et gymnasii adjunctus> som notarie. När han
1632 blef konrektor, efterträddes han af gymnasieadjunkten Samuel Thom
Barchius, som dock befanns >icke vara capabel>, hvadan Rathkindt fick hjälpa
till. Jfr AA. Hacklin: Olavus Laurelius, Luleå 1896, 11 5. 87. — Åren 1653
och 1654 åtogo sig lektorerna frivilligt att sörja för protokoll vid sammanträ-
dena: se kap. prot. 26 jan. 1653. Sedan vidtog gymnasie adjunkten Paulus
Joh. Rudbeckius, en son till biskopen: Muncktell III s. 856.

δῶρ härom utförligare Hacklin II 5. 37.

6 Tryckt hos Hacklin II 5. 38.

96 Hj. Holmquist,

hans kraft var nedbruten af sjukdom!, synas lektorerna ha börjat
undandraga sig sin ofta besvärliga skyldighet att vara kapitulares;
och förhållandet blef icke mycket bättre under den långa sedi-
vakansen, innan Laurelius flyttade öfver till Vesterås. Så hade
t. ex. Andreas Wallenius, som redan 1643 blef ordinarie lektor i
hebreiska, vid Laurelii ankomst ännu ej aflagt juramentum och
tagit säte i kapitlet. Detsamma var förhållandet med den nyss-
nämda Halvardus Granagrius, lektor i matematik sedan 1643?.
Äfven saknades log. lektorn och skolrektorn Laurentius Petri
Ferneboensis, som dock utnämnts 1645?. Under Rudbeckii sista
år kommo oftast blott två eller tre lektorer tillsammans i kapitlet;
i stället blef adjunktionen af landtpräster liflig. Studiet af kapitel-
protokollen från dessa år gifva intrycket af, att domkapitelsinstitu-
tionen i Vesterås redan var på god väg att från lärarkapitel öf-
vergå till det blandade lärare- och kyrkoherdekapitel, som på andra

! Ifrån 1639 var han mycket sjuklig och från 1644 sängliggande; Munck-
tell I s. 28.

2 Bägge dessa voro dock prästvigda, den 25 febr. 1644 (kap. prot.) De
synas ha fått afstå någon del af sin lön åt kapitellektorerna; se cap. booken
20 mars 1644.

I Muncktell uppgifver om Laurentius Ferneboensis (II 5. 397), att han
1642 blef konrektor och log. lektor, »ty båda tjänsterna hörde då samman>.
Så var emellertid ej förhållandet; log. lektoratet var fortfarande förenadt med
skolrektoratet och innehades vid denna tid af Josephus Cherberus (Album Schola
Aros. s. 43). Däremot är Laurentius troligen den förste, som var konrektor
utan att därmed förena rhet. lektoratet; detta innehades nämligen sedan 1643
af Nicolaus Rudbeckius. — Muncktell uppgifver vidare, att då Laurentius 1645
blef skolrektor han tillika blef rhet. lektor; äfven detta är ju omöjligt, då
Rudbeckius beklädde denna plats till 1649. — Oriktig är därför också Munck-
tells uppgift. att rhet. lektoratet 1646—1648 tillhörde konrektorn Olaus E. Schult,
»den siste konrektor, som tillika var rhet. lektor i gymnasium>.

Att de tre ofvan i texten nämnda lektorerna ej före 1649 tillhörde kapit-
let, är säkert. Jag har ej återfunnit deras namn bland assessorerna i domkap.
protokollen. En jämförelse mellan protokollen 12 nov. 1645 i Cap. Booken och
i Acta Consistorii visar ock, att de icke hörde dit; Cap. Booken säger nämli-
gen: Hölls sammanträde i närvaro af alla konsistoriales utom Nicolaus Prytz;
Acta uppräknar i stället de närvarande och därvid fattas utom Prytz äfven de
ofvannämnda lektorerna. En notis från 24 februari 1646 bekräftar dessutom
direkt, att de ställt sig utom kapitlet. Då hölls nämligen Consistorium majus
med bägge slagen ordinarie konsistoriales: och till detta sammanträde adjunge-
rades dessutom Dm. Halvardus math. L., Dm. Andreas Vallenius hebr. L. L.,
och Dm. Laurentius Petri rector schol&e (kap. prot.).

Bidrag till domkapitlens historia. 97

håll vid denna tid hade mäktiga förespråkare! År 1647 tillhörde
fem lektorer kapitlet?, och då 1648 en af dessa, teol. lektorn Petrus
Olai Dalekarlus, blef pastor i Stora Schedvi, återstodo blott fyra.
Dessa fyra möta oss ock, då Laurelius tar sitt säte i konsistorium 15
juli 1648; Ericus Salamontanus physices lector et consist. deca-
nus3, Nicolaus Prytz ethices lector, Johannes Petri grece ling.
lector?, och NMicolaus Rudbeckius eloqv. lector och consist. nota-
rius5. Αἰ dessa blefvo emellertid icke mindre än de 3 första un-
der årets lopp utnämnda till kyrkoherdar på landet"; och af de
tre förutvarande »skolkande» lektorerna bortgick 1648 Granagrius
med döden, och Laurentius Ferneboensis fick pastorat.

I näslan samma drag kom ock drottning Kristinas viktiga skol-
ordning 7 aug. 16497, hvarigenom gymnasiet och trivialskolan all-
deles skildes åt, kyrkoherden, rector schole och conrector löstes
från gymnasielektoraten, och inom dessa senare en omläggning
ägde rum med 2 ordinarie theol. lektorer etc. Lektoratet i hebreiska
borttogs och dess innehafvare Vallentus uppflyttades till secundus
theol. lektor?; lectio logices, som togs från rektor schole, lades

! Jfr t. ex. Johannes Matthies instruktion för Strengnäs stift 1644, se ne-
dan. — Själfva den yttre formen på kapitelprotokollen visar, huru med Rud-
beckii sjunkande krafter äfven ordningen i kapitelgöromålen aftog.

2 I Harakers kyrkoarkiv I: I (landsarkivet i Uppsala) finnes ett original-
bref från sockenmännen i Haraker, uppläst och konfirmeradt af samtlige Con-
cistorialibus med underskrifter af Gabriel Holstenius pastor, Joh. Petri Greece
L. Lector. Petrus Olai Dalecarlus L. theol. och Nikolaus Rudbeckius eloqv. L.
(Nicolaus Prytz namn saknas).

81 Album Schole Arosiensis för 26 juni 1648 benämnd theol. lector (han
blef 1648 först theol. lektor och så pastor i Munktorp, Muncktell I s. 223).

4 Enligt Album Sch. A. för 26 juni 1648 blef Jacobus Elai Terserus circa
medium anni lect. grec. L.; han blef sålunda Petris efterträdare då denne
1648 utnämndes till kyrkoherde i Sala.

5 Rudbeckius var sedan 26 juni 1648 äfven gymnasiets rektor, se ofvan.

6 Se föregående noter; Prytz blef kyrkoherde i Vester Fernebo; 1648
circa medium anni M. Olaus Joh. constitutus est Ethic lect. (Album).

? Denna berömda skolordning, som bär tydlig prägel af Strengnäs-bisko-
pen Johannes Matthizes pedagogiska upppfattning, utfärdades på latin och har
ej kommit att tryckas förr än genom P. E. Thyseliug i Handlingar etc., 2:a
häftet 1841. I svensk öfversättning har den därpå utgifvits af G. Sundbärg i
Årsredogörelse för Stockholms Realläroverk 1885—386.

8 Benämnes i Album Schole Arosiensis för 7 juni 1649 S. Theol. et Hebr.
L Lector. — Muncktell uppgifver (II 332, III 309), att Wallenius först 1650
blef sec. theol. lect. Han är dock sådan redan i domk. prot. 22 aug. 1649 och
Album Schole Arosiensis för höstterm. 1649. Nicolaus Rudbeckius anges af
Muncktell (I s. 36) som 2 theol. lector 1649—50: han är dock för läsåret 1649
--50 i Album införd som primarius.

Holmqvist: Bidrag till domkapitlens historia. 7

98 Hj. Holmquist,

till lektor physices (innehafvare sedan midten af 1648 Olaus Jok.
Schult); lectio ethices et politices blef lec. historie et polit. (hist.
et poeseos i skolordningen, äfven med undervisningsskyldighet i
juridik; förste innehafvare Laurentias Vitechindi). Af de oför-
ändrade, 1648 lediga lektoraten hade matematiken samma år fått
Olaus Erict Schult, som emellertid efter den till prim. theol. lek-
tor upphöjde Rudbechius 1649 blef rhet. et eloq. lektor; math. lek-
tor blef Daniel Jacobi Copingensis. Lektor greec. ling. hade vid mid-
ten af 1648 blifvit Jacobus Εἰαὶ Terserus. Rektor Schole hade 1648
efter Laurentius P. Ferneboensis blifvit Petrus Jone Ramsbergius,
som då ock blef lektor logices, men som, då denna 1649 gick bort,
stod kvar som den nya skolordningens förste rector schole utan
lektorat. Samtidigt med skolordningen hade ock kyrkoherdebe-
fattningen i Vesterås blitvit ledig genom Gabriel Holstenii död
(5 juli 1649); till förste kyrkoherde, eller som han snart började kal-
las domprost, utan lektorstjänstgöring utsågs 1650 den förut om-
talade teol. lektorn och sedan kyrkoherden i Stora Schedvi Petrus
Olai Dalekarlus!.

Det gällde nu för Laurelius att afgöra, om dessa gamla eller nya
lektoratets gamla eller nya innehafvare skulle taga plats i domkapitlet;
äfvenså måste han bestämma sig angående den nu naturligen uppdy-
kande frågan, om kyrkoherden och rektor 56 0185 såsom ej längre
lektorer skulle anses tillhöra kapitlet eller ej. Särskildt den senares
ställning kunde blifva föremål för ovisshet; gammal häfd band ju rek-
tor schole vid kapitlet, men å andra sidan föreskref skolordningen
uttryckligen, att alla lärarna vid trivialskolan skulle fullständigt be-
frias från alla andra offentliga uppdrag såsom konsistoriegöro-
mål m. m.?. Huru frågorna löstes, därom vittna kapitelprotokol-
len från 1649. Så finner man nu den gamle lektorn Vallenius
som bisittare från 4 april, Jacob Terserus från 18 april, o. 5. v.;
och den 22 augusti aflägga följande assessorer sina juramenta i
kapitlet: Andreas Erici Vallenius, theol. lect.; Olavus Erici Schult,
eloqv. lect.; Olavus Johannis Schult, phyc. et log. lect.; Jacobus Elai
Terserus, grece ling. lect.; Petrus Ramsbergius, schol. Aros. rec-

1 Sådan ter sig öfvergången från gamla till nya skolordningen i Vesterås
gymnasium, så vidt jag kunnat följa den. Det har varit svårt att finna reda;
Muncktells uppgifter äro förvirrade (bl. a. sammanblandar han de två Schult),
och äfven de förnämsta primärkällorna, kapitelprotokollen och Album Scholze
Arosiensis, hafva ofullständiga och stundom till synes motsägande uppgifter.

2 Skolordningen, ed. Sundbärg s. 8.

Bidrag till domkapitlens historia. 99

tor; Laurentius Vitechindi, hist. et poes. lect.; Daniel Jacobi, math.
leel. Det var alltså alla de 1648---49 nyutnämnda samt Vallenius och
rector schole Ramsbergius. Då Nicolaus Rudbeckius ju länge till-
hört kapitlet, sutto där nu, säkerligen tack vare Laurelii kraftiga
ingripande, alla 7 lektorerna vid gymnasiet jämte rector scholee.
Här hade kapiteltraditionen segrat öfver skolordningen. Då kyrko-
herden 1650 utnämnts, inträdde äfven han omedelbart i kapitlet!
Med biskopen kom alltså kapitlet under början af Laurelii tid att
bestå af 10 medlemmar.

Laurelii Forma consistorii.

Bredvid arbetet på kapitlets faktiska rekonstruktion satte Lau-
relius äfven sträfvan att teoretiskt stödja densamma. 1 domkapitels-
protokollet för 29 maj 1650 talas om den Consistorii ecclesiastici
form, som af biskopen något tillförne utgifven var och af alla as-
sessorerna beslutat och underskrifven. Laurelius hade sålunda omkr.
år 1649 författat en »forma Consistorii>, som ersatte den i Rud-
beckii kyrkostadgar gifna. Att han uppsatt en sådan, synes ej
af historieskrifningen hafva blifvit observeradt?. Det ofvannämda
protokollet gör det emellertid höjdt öfver allt tvifvel; och jag tror
mig äfven hafva funnit denna forma i en afskrift in qvarto, inhäf-
tad innanför främre pärmen till en till Vexiö domkapitelsarkiv hö-
rande synnerligen värdefull foliovolym, innehållande utdrag ur ka-
pitelprotokoll och andra kapitelhandlingar, mest poenitenssaker,
från förra hälften af 1600-talet (de äldsta bevarade kapitelupp-
teckningarna för Vexiö, sign. Ὁ. VII: 1.). Afskriften eller rättare
afskrifterna — jag har senare funnit ytterligare fyra? — sakna
visserligen hvarje ursprungsbeteckning; men inre grunder göra det
så godt som visst, att här föreligger Laurelii forma. 1) Assesso-
rernas ed är i forman absolut liklydande med den, som vid ofvan-

!' Se domkap. protokollen frän och med 16 maj 1650.

3 Laurelius nyaste biograf, 4. Hacklin, som diskuterar Laurelii kyrkolags-
förslag och ger en värdefull utredning af domkapitlets historia under biskopens
ledning, nämner ej om någon sådan forma, oaktadt han i en not (II s. 34) har
ett citat från ett kap. prot. 1663, där det omtalas, att biskopen själf för de nya
assessorerna vidlyftigt utlägger >»be:te Consistorii form». — Olof Laurelii af
H. Lundström återfunna, i Undersökningar och aktstycken s. 103 ff tryckta or-
dinantier för Vesterås stift innehålla bl. a. en föreskrift om notarien.

3 En afskrift i Qvart 19 Vexiö gymnasiebibliotek, en i Haqvin Spegels
manuskriptsamling, I IV: 2 Uppsala Ὁ. A., en i B. X: I 29, Κ. B., och en (då-
lig) i N 1894, U. B.; se vidare nedan och Bidraget, där forman är tryckt med
angifvande af de viktigaste texternas sakliga olikheter.

100 Hj. Holmquist,

nämnda sammanträde 29 maj 1650 aflades af alla assessorerna, äf-
ven biskopen, och som återfinnes i domkapitelprotokollet. Denna
ed kan man säga vara säregen för Laurelius. 2) Forman förråder
nära frändskap med Laurelii af Riksarkivet i tryck utgifna lag-
förslags kapitel om Consistorium'?, men visar afgjordt en primitivare
gestalt. 3) Den patriarkaliska uppfattningen af biskopsämbetet,
försöket att kringskära kapitlets beslutanderätt gent emot biskopen
(se nedan) m. m. bär Laurelii stämpel. Och det bestämda hän-
synstagandet till assessorernas skyldighet gent emot en ålderstigen
och försvagad biskop tyder starkt på att forman tillkommit under
det ännu färska intrycket af oordningen från Rudbeckii sista år
(till Laurelii egna äldre år kan forman ej föras)?. 4) Forman hän-
visar i kap. 7 till kyrkoordningens föreskrift om biskoparnas och
prostarnas ämbete och förbättringens föreskrift om hvad som i
kyrkoregementet hör till öfverheten och hvad till forum ecclesia-
sticum. Frågan blir då, hvilken kyrkoordning och förbättring af
kyrkoordningen som i forman åsyftas. Härom ger afskriften i
Qvart 19, Vexiö gymnasiebibliotek, jämförd med kvartvolymens

! Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686 II: 1 5. 362 ff.

2 I detta sammanhang må gissningsvis påpekas möjligheten af ett under-
lag för Laurelii forma. Herweghr berättar i Vita Rudbeckii, att Rudbeckius för
sitt kapitel uppsatt en forma, af hvilken »allt intill namnet nu är försvunnet»>.
Möjligt är, att Herweghr här stöder sig på någon notis som i verkligheten syf-
tat på den forma, som Rudbeckius 1627—928 uppsatte och som ingår i kyrko-
stadgarna, men hvilken notis Herweghr tolkat annorlunda och trott afse en
annan i verkligheten aldrig existerande forma, efter hvilken han då ock för-
gäfves letat. Men det är ju ock möjligt, att Rudbeckius på äldre dagar, när
kapitelverksamheten nått långt utöfver hans första forma, verkligen uppsatt en ny
forma, som då emellertid snart undanträngdes af Laurelii och inom kort för-
lorades. Om så är fallet, har dock säkerligen denna Rudbeckii senare forma
icke »försvunnit allt intill namnet>, utan till kanske väsentliga delar ingått i
Laurelii; och till dessa delar höra då otvifvelaktigt de partier, där kapitulares'
skyldighet gent emot sin ålderstigne biskop så starkt betonas. (Bidraget s. 27
och 30). Formans anvisning till assessorerna att >bewisa sig troligen och hör-
samblingen emot honom, som den där af Gud sänd är, hjälpa honom i sin ål-
derdom att utföra sitt besvärliga ämbete; och hvar något fel vore, som kom-
mer af ålderdomssvaghet och icke af ett envist sinne, det öfverse och för sam-
vetets skull icke lasta och förhäda utan honom därom beskedligen påminna»
— detta ljuder närmast som ett bönerop från den åldrige Rudbeckius. Så
länge emellertid intet annat stöd för den sistnämnda hypotesen kan andragas,
anser jag mig icke ha rätt att i framställningen räkna med densamma. Det
är att hoppas, att forskningen skall bringa klarhet i denna sak.

Bidrag till domkapitlens historia. 101

öfriga innehåll, klart besked. Volymen utgör nämligen ett kyrko-
lagsförslag, i hvilket vi tack vare professor H. Lundströms utredning
återfunnit Laurelii förut okända kyrkolagsförslag från 1649 i original!.
Vid en närmre granskning af lagförslaget har jag kunnat konsta-
tera, att det utgör ett första förslag till ny kyrkolag, som, sanno-
likt kort efteråt, undergått en öfverarbetning och utvidgning (se
härom vidare not 2 nedan). I det första förslaget handlar kap. 21
om biskoparnas och prostarnas ämbete; och öfverarbetningen, »för-
bättringen» gör där ett tillägg som handlar om, hvad som i kyrkore-
glementet hörer till andlig eller världslig myndighet. I samma öfver-
arbetning intages längre fram (med en af ställningen i ett lagförslag
framkallad lätt redaktionell ändring) den forma, hvarom här är tal.
Men där hänvisar forman på ofvan omtalade ställe kap. 7 ej blott
till kyrkoordningen utan mera detaljeradt till dess 21 kap. ο. 8.
v. och till förbättringen. Det finnes sålunda intet som hälst tvif-
vel därom, att forman skrifvits i närmaste samband med Laurelii nya
revision af sitt första kyrkolagsförslag af 1649 och af Laurelius själf
infogats i denna »Andra revisionen A:o 1649»3, — Härmed kan
formans ursprung anses bevisadt. Blott ett par iakttagelser till må

! H. Lundström: Undersökningar och aktstycken 5. 114 ff. Denna upp-
täckt är grundläggande för studiet af kyrkolagsfrågan under senare hälften af
1600-talet.

2 Då professor H. Lundström upptagit den ytterst invecklade och svåra
frågan om 17:46 århundradets kyrkolagshistoria till behandling (se a. a. 5. 115),
har jag ej haft anledning här söka djupare intränga i densamma. Blott må
framföras ett par iakttagelser till stöd för min ofvan gifna uppfattning. 1649 års
lagförslag består af ett fortlöpande förslag, renskrifvet af samma hand med
smärre ändringar af Laurelius själf. 1 detsamma hafva infogats några stycken,
renskrifna med annan hand och försedda med öfverskrifter af Laurelius själf.
Ett af dessa stycken är som ofvan sagts >»Om consistoria ecclesiastica», hvilket
med bortseende från små redaktionella ändringar sammanfalla med Forma con-
sistorii i Ὁ. VII: 1. Lundström förmodar (a. a. 8. 125 ἢ, att lagförslaget trots
påskriften af samtida hand »Andra revisionen 1649» äfven bör tillskrifvas den
närmast följande tiden; då den mig föreliggande forman i alla afskrifter citerar
detta reviderade förslag, skulle den i sä fall vara en med hänsyn till lagför-
slaget senare gjord redigering af den forma, som någon tid före 29 maj 1650
faktiskt utgifvits. Nu synes det mig emellertid sannolikare, att Laurelius år
1649 verkligen haft lagförslaget färdigt, till och med i dess omarbetade skick,
och att vår forma consistorii i närmaste samband med detta arbete tillkommit
1649, alltså är den ursprungliga, 1650 omtalade. Påskriften på Qv. 19 om tiden
hdde först »Första revisionen A:o 1649»; sedan har af samma hand ordet
»Första> öfverstrukits och ersatts med »Andra>. Så vidt jag kan döma, är det
ingen annan ån Laurelius själf, som gjort dessa anteckningar, liksom han skrif-

102 Hj. Holmquist,

framföras för att stärka bevisföringen. 5) Forman upptager no-
tarien som medlem af kapitlet. Detta är en ståndpunkt, som un-
der 1650-talet allmänt var öfvergifven; däremot passar den full-
komligt till Laurelii sträfvan i början af hans episkopat. 6) Här-
till kommer ock att, som nedan skall visas, en viss sannolikhet

vit titelbladet (jämförelse har gjorts med både motsvarande ord och siffror i
hans orginalbref från denna tid). De olika anteckningarna förklaras enklast så,
att när Laurelii första förslag (det stora af samma hand renskrifna i Qv. 19)
på drottning Kristinas uppdrag 1649 (Anjow ἃ. ἃ. 5. 451) gjorts, skref han själf
titelbladet, på hvilket han ock angifver, att kyrkoordningsförslaget tillkommit på
Kristinas befallning. Emellertid fick han omedelbart anledning att påöka och
revidera förslaget; det skedde genom de med annan hand renskrifna tilläggen
i samma volym och de därigenom nödvändiggjorda, af Laurelius själf verk-
ställda rubrik- och nummerändringarna m. m. Snart var Laurelius emellertid
i arbete med att skrifva nya revisioner af gamla kyrkolagen (se nedan): han
började då anteckna på sina föregående exemplar, hvilken revision i ordningen
det ena eller andra innehöll. Så skref han på här behandlade volym »>första
revision 1649»; men erinrande sig, att den i verkligheten innehöll äfven en an-
dra öfverarbetning med viktiga tillägg, strök han öfver »första» och satte dit
»andra» (ändringen ter sig som gjord på samma gång som hela anteckningen).
Lundström anför som stöd för sin förmodan om en senare affattningstid det
riktiga faktum, att Laurelius äfven efter 1650 var sysselsatt med utarbetandet
af ett lagförslag, som 1654 förelåg färdigt och som ej är identisk med det 1659
och :1663 inlemnade förslaget. Men det lagförslag, som framlades 1654, behöf-
ver därför ej vara identiskt med det i Vexiö förefintliga. Laurelius synes un-
der nästan hela sin biskopstid ha varit sysselsatt med att skrifva reviderade
kyrkolagsförslag. Ett sådant afgjordt Laureliskt förslag (ursprungsbeteckning
saknas) finnes i Kungl. Biblioteket Stockholm, Sv. Lag, kyrkolag (6. 31. 1). De;
är ej identiskt med vare sig 1649 eller 1659 års förslag men synes ligga midt
emellan båda. (Tyvärr är det defekt; bl. annat saknas just kapitlet om Con-
sistorii form, hvadan jag på denna punkt ej kunnat anställa jämförelser). Exem-
plaret har tillhört Laurelius; och enligt sin sed har han själf på förslagets
titelsida antecknat: >Kyrkioordningens fjerde förbättring>. Detta förslag inne-
håller, lika väl som 1649 års, Laurelii »Christelige Spörsmål» i kapitlet om Her-
rans nattvard (jfr Lundströms viktiga iakttagelse beträffande dessa spörsmåls
behandling i 1655 års kyrkolagskommitté). Det kan alltså vara antingen denna
»fjärde revision» eller den för mig okända tredje revisionen, hvarmed Laure-
lius var sysselsatt i början af 1650-talet. (Man jämföre ock superintendentens
i Karlstad Svenonis Benedicti utlåtande om Laurelii kyrkolagsförslag 11 juni
16534, sedan förslaget gillats i Consist. regni 24 maj 1654, Linköpings SB. eccles.
handl. 67).

Det för min speciella uppgift viktiga resultatet af ofvanstäende iakttagel-
ser blir det, att Laurelii första kyrkolagsförslag redan 1649 förelåg färdigt med
ändringar, bland hvilka den viktigaste var införandet af den »forma consisto-
rii», hvilken han vid samma tid uppsatt. (Om den sakliga omredigering, hvil-

Bidrag till domkapitlens historia. 103

föreligger för, att Vexiö domkapitel i början af 1650-talet förvärf-
vade sig Laurelii >Forma consistorii> för eget bruk; detta förkla-
rar då dess förekomst i Vexiö domkapitels bok vid denna tid.

För den svenska kyrkolagstiftningens historia år det naturligen
af stort intresse att känna en förbindelselänk på denna punkt mel-
lan Rudbeckii kyrkostadgar och de stora år 1663 officiellt infor-
drade kyrkolagsförslagen med deras vidlyftiga kapitel om konsi-
storium. Laurelii forma är visserligen ej den första länken, äfven
om vi bortse från hypotesen om en senare förkommen forma af
Rudbeckius. Laurelius hade som professor i Uppsala varit del-
tagare i den strid, som 1637 ff. fördes om en af ärkebiskop Pau-
linus framlagd forma för Uppsala domkapitel; och sedan jag åter-
funnit äfven denna forma (se nedan), visar det sig, att Laurelius
därifrån fått väsentliga impulser. Åran att hafva gifvit de första
egentliga konturerna till 1687 års ännu gällande stadga om dom-
kapitlen får Laurelius afstå till Paulinus Gothus. Men han gaf
dennes utkast en ny fastare form och allmängiltigare omfattning
och blef därigenom för framtiden den bestämmande! Här må
blott de moment i Laurelii forma andragas, hvilka direkt beröra
vårt ämne.

Första stycket handlar om de personer, som höra till ett väl-
beställt konsistorium. Efter att ha betonat behofvet af en särskild
>Consistorii Form» föreskrifver detta stycke, att ett välbeställt con-
sistorium cathedrale skall bestå af två kategorier medlemmar: or-
dinari?t och extra ordinartii. De förra utgöras af biskopen som
preses, pastor civitatis, theologire professores och lectores äfven-
som en notarius. »Extraordinarii i detta consistorium' ecclesiasti-
cum kunna väljas och några där till kallas af de andra Collegies,
som tjänligast synas vara, af hvilka konsistorium kan hafva något

ken forman på ett par punkter synes ha genomgått i samband med infogandet
i lagförslaget, se noterna till editionen i Bidraget s. 23 ff. Och att forman
varit som ett själfständigt dokument spridd och ansedd, torde kunna slutas
af antalet afskrifter och däraf, att Spegel, som känner till och lätit afskrifva
senare kyrkolagsförslag med deras kap. om konsistorii form, likväl ansett be-
böfligt att i afskrift som ett särskildt dokument bevara denna »forma consistorii>).

! Man jämföre t. ex. i de båda »forme>» kapitlen om presidis ämbete,
adsessorum ämbete, rättegångssaker i kapitlet, och citation och straff (det sista
saknas hos Paulinus). Paulinus har från förarbetena 1624 och från sin forma
för Strengnäs stift (se nedan) kvar ett särskildt kapitel om »Några regler för
consistorialibus»>, hvars innehåll af Laurelius mera systematiskt fördelats på
och inarbetats i andra kapitel, o. s. v.

104 Hj. Holmquist,

bistånd, ära och respekt hos dem, som utantill äro». — Denna
förordning är ganska märklig. Biskop och pastor upptagas natur-
ligen som ordinarie och dessutom för Uppsalakapitlets vidkommande
teologie professorerna i anslutning till den förordning därom, som
redan fanns (se nedan); för öfriga kapitel tillkomma i stället lek-
torerna och notarien. I samma stund, som den praktiska nödvän-
digheten och drottning Kristinas skolordning flyttat notariatet från
lektorerna till en af gymnasieadjunkterna, söker Laurelius åter rädda
dess nye innehafvare in i kapitlet. (Vi skola se, att det ock någon
gång i praktiken lyckades honom). Men han nöjde sig icke där-
med utan sökte från trivialskolans lärare äfven på annat vis vinna
stöd för kapitlet. Extraordinarie assessorerna skulle nämligen ut-
göres af »någre af de andra Collegis». Sålunda skulle kapitlet
bestå af alla lektorerna som ordinarie bisittare, och några af sko-
lans lärare som extraordinarii. Men icke ens härvid stannade Lau-
relii sträfvan att äfven i lag utgestalta kapitelinstitutionen. Om
man läser formans 6:6 stycke: >»Om extraordinariis Adsessoribus»>,
finner man, att dessa i själfva verket voro af två slag: några få kol-
leger, hvilka valdes till 6. o. consistoriales för att när så behöfdes
stå till tjänst; samt några dugliga landspräster, helst sådana som
förut varit konsistoriemedlemmar, hvilka endast vid viktigare ären-
dens afgörande till större eller mindre antal inkallades, men som
då räknades som capitulares (alltså bildade consistorium majus).
Enligt Laurelius skulle sålunda kapitlet hafva liksom tre former:
en kärna bildad af biskop, kyrkoherde, lektorerna och notarien; en
vidare form med tillökning af lärare från skolan; och en möjlighet
att kapitlet vid behof kunde vidgas ända till det under Rudbeckius
ordnade consistorium majus. I praktiken kunde detta då komma
att betyda, att utom lektorna äfven att par skollärare visade sig
behöfliga att hafva och därför vanligen inkallades och faktiskt blefvo
ordinarie. Så skedde ock, som vi skola se, ej blott med rector
schol&e utan äfven med konrektor.

Principiellt sedt hade emellertid med Laurelius” forma det mot-
stånd mot alla lektorernas själfskrifna plats i kapitlet, som annor-
städes redan förut framträdt! och allt fort skulle göra sig gällande?,
fått sin hårdaste stöt. Väl skulle Laurelius själf ett ögonblick un-
der trycket af opinionen hos de ledande prästmännen vackla. Det
var, när han i sitt 1663 officiellt infordrade lagförslag som ordi-

! Se nedan vid Strengnäs, Uppsala m. fl.
2 Se nedan Vexiö och kap. Lagförslag.

Bidrag till domkapitlens historia. 105

narii bisittare upptog kyrkoherden, teologie lektorerna och några
andra lectores, isynnerhet de äldsta och skickligaste, ibland hvilka
ock Rector scholze kan i valet sättas! Men hans forma hade då
redan spridts äfven till andra kapitel och där stärkt alla lektorer-
nas kapitularställning. Och när Laurelius efter alla de resultat-
lösa kyrkolagsrevideringarna samlade sin erfarenhet i ett samman-
draget kyrkolagsförslag, (enligt hans egen beteckning i företalet
benämdt »Extractet»), hvilket han 1668 lät utgå för sitt stift?, stod
han åter på sin gamla, af erfarenheten som den bästa bekräftade
ståndpunkt och införde den klara bestämmelsen, att vid alla dom-
kyrkor utom akademien kapitlets assessorer utgöras af Pastor och
Lectores”?.

Ännu några punkter i Laurelii >forma> förtjäna att här på-
pekas. Dess andra stycke handlar om »Preesidis och Adsessorum
edh>. Det edsformulär, som här införes, är utförligare än Rud-
beckii och tyder på, att i kapitlet förekommit allt annat än fred-
liga och ärliga förhandlingar. Som ofvan sagts är ock det öppna
erkännandet af reservationsrätten försvunnet. — I fjärde stycket
>»Om Adsessorum embete> möter en passus, som bör observeras:
Emedan och förfarenheten gifver med att största delen af det, som
decideras in Consistorio, tillskrifves Presidis direktion och vilja,
för hvilket han ock måste vara förtänkt, om saken så fordrar, att
svara, ty måste intet alltid gälla pluralitas votorum, utan det som
skåligast och rättvisast finnes... därmed Adsessores ock skola
låta sig benöja>. Denna passus är ett försök från den siste store
representanten för det hierarkiskt-patriarkaliska episkopatet att rädda
dess ställning gent emot det allt själfständigare vordna nya lära-
rekapitlet. Rudbeckius hade med sin domkapitelsanordning i verk-
ligheten öppnat dörren för en ny tid i den svenska stiftstyrelsens
historia. Paulinus Gothus hade i Strengnäs och Uppsala förgäfves
sökt kringskära kapitlets växande makt; Laurelius försök blef lika

- πων

1 Riksarkivets ed. 5. 362 ἢ, — Man märke Vesterås-intresset att rädda
skolrektorn åt kapitlet.

2 H. Lundström: Bidrag till konfirmationens historia i Sverige, i Fäst-
skrift tillägnad domprosten C. A. Torén, 1903. Professor Lundström bringar
där reda i det virrvarr af oriktiga uppgifter, som allt sedan Sven Belters da-
gar rädt om de handskrifter, hvilka innehålla »extractet», och uppvisar dettas
rätta plats som slutstenen i Laurelii kyrkolagsarbete, om ock begränsadt till att
gälla blott Vesterås stift.

3 Se nedan Bidraget s. 35.

106 Hj. Holmquist,

resultatlöst. För öfrigt borttog naturligen Laurelius i sin stadga
icke helt och hållet voteringsrätten och dess praktiska betydelse.
I formans kapitel 8 om rättegång i domkapitlet medges i vissa fall
uttryckligen votering, hvarvid den graderade röstskalan ej vidare
omnämnes; preses har blott utslagsröst. Men äfven här möter
sträfvan att begränsa kapitlets afgöranderätt. Det föreskrifver näm-
ligen, att om saken är viktig och preses och assessorna ej kunna
ena sig om utslaget, skola de vända sig till andra konsistorier och
Uppsala kapitel. Kan ändock icke enighet uppnås, må saken andra-
gas in conventu comitiali!.

Slutligen må framhållas, att Laurelii forma behöll och starkt
betonande de tre särskilda kapitelfunktionerna: vice preses, som
uppdrogs åt kyrkoherden?; poenitentiarius, »hvars ämbete är att
upptaga och skärskåda de saker, som höra till poenitentiam pu-
blicam; samt decanus, hvars ämbete är att öfverse Acta consistorii
och Capitels boken, concipera bref och handlingar m. m. De båda
sistnämnda skulle och hafva särkild lön för sitt ämbete. Vid både
biskopens och pastorns förfall skulle ock poenitentiarien och de-
kanen »taga upp sakerna per vices»>.

Kapitlets utveckling till 1687.

Vi hafva redan sett, att den i Laurelii forma angifna sam-
mansättningen af kapitlet: kyrkoherden och lektorerna som ordi-
narii, förstärkta med några få lärare från skolan som extra ordi-
naril, i praktiken genomförts på det viset, att utom alla lektorerna
äfven rector schol&e inträdt som åtminstone faktiskt ordinarie
medlem. Man kunde hafva väntat, att Laurelius, som tydligen ville
bevara honom åt kapitlet, uttryckligen skulle hafva nämnt honom
(såsom han senare gjorde i 1663 års förslag); men förklaringen,
hvarför så icke skedde, ligger nära till hands. Laurelii forma såg
dagen ungefär samtidigt med den kungliga skolordningen 1649;
då denna bestämdt föreskref, att rector schol&e och conrector ej
finge betunges med konsistoriegöromål, kunde ej gärna den biskop-
liga stadgan öppet strida häremot. Genom satsen om 6. ordinarie,

! Exempel på, hurusom trots alla begränsningar kapitulares visste att ge-
nom votering genomdrifva sin vilja gent emot biskopen, lämnas af Hacklin
I[ s. 38 ff, där ock påvisas, att ingen graderad röstskala förekom (kap. prot.
12 jan. 1655). — Andra exempel gifva kap. protokollen från 23 febr. 1655, 7
sept. 1660 m. fl. Att den graderade skalan redan 1649 var bortfallen, visar ett
omröstningsprotokoll från denna dag.

2. Obs,, att domprosttiteln ännu ej användes.

Bidrag till domkapitlens historia. 107

som vid behof kunde tillkallas, öppnades då den väg, på hvilken
rektorn med stöd af traditionens starka makt återvanns för kapit-
let. — Ja äfven conrector schole, som allt sedan 16928 varit
försvunnen ur kapitlet, höll under Laurelii tid sitt återinträde där.
Är 1658 möta vi bland kapitlets medlemmar Mag. Samuel Uno-
nis (Troilius), schole Aros. conrector. »Det synes sedermera hafva
blifvit den allmänna regeln, att konrektorerna adjungerades i dom-
kapitlet, fast denna ära ej plägade vederfaras dem omedelbart ef-
ter utnämningen utan först efter en tid, sedan personernas i fråga
kompetens vederbörligen pröfvats. ... Den sedvanliga sammansätt-
ningen af konsistoriet efter 1661 ända till Laurelii död är följande:
biskop, domprost, 7 lektorer, rector schole och konrektor, således
inalles 11 ledamöter»! Vi kunna tillägga, att om till en början
konrektorernas ställning i kapitlet närmast blef den af »forman>
föreskrifna extra ordinarie?, så öfvergick dock bruket snart till, att
konrektor på samma sätt som öfriga ordinarie assessorer aflade
juramentum och blef till Capitularis upptagen.

Och ej blott till Laurelii död egde denna egendomliga sam-
mansättning af Vesterås domkapitel bestånd. Äfven under de föl-
jande biskoparna (Nicolaus Rudbeckius 1670---76, Johannes Bro-
dinus 1677—1680 och Carl Carlson från 1680) fortsatte rektor
och konrektor att regelbundet taga säte i kapitlet. Så voro t. ex.
åren 1673—1676 Eric Schilling Rector schol&e och Joh. Sevallius
Conrector ordinarie assessorer?. År 1680 möter åter Eric Schilling
Rector schole'; konrektoratet var då ledigt. Under årets lopp
blef emellertid Petrus Aroselius konrektor, liksom Schilling fick en
efterträdare som rektor i Nils Aspman; kap. prot. 15 mars 1681
förmäler: inkom rector schol&e Nils Aspman och afgaf där sitt ju-
ramentum att blifva assessor Consistoni. Item conrector scholee
Pehr Aroselius inkallades att prestera juramentum att blifva as-
sessor in Consistorio. Till bägge de nya medlemmarna hölls därpå
det vanliga förmaningstalet. — De återfinnas därefter som kapitu-
lares under de följande åren, till dess Aspman 1685 efterträddes
af Jacob Boétius, som redan förut tillhörde kapitlet”, och Arose-

1 Hacklin 1] s. 33, där äfven flere exempel på, huru konrektorer uppta-
gas i kapitlet, meddelas.

2 Jfr Kap. prot. 2 mars 1664 och Hacklin a. a.

3 Se kap. protokollen.

4 Kap. protokollen 1677—sept. 1679 äro förkomna.

$ Då notarien Jacob Boetius den 23 aug. 1682 afgick, lofvades han nästa
vakanta lektion och erhöll karaktär af lector extraordinarius. Från den 80

108 Hj. Holmquist,
lius 1686 efterträddes af Olaus Rabenius!. Sedan återfinnes ej
mer konrektor som ordinarie assessor; och när Jacob Boéötius, som
på en gång var lektor och rector schole?, afgick från den senare
befattningen 1690, upphörde äfven för alltid rector schol&e att vara
kapitularis. Laurentius Olai Schult, som 1688 blef konrektor och
och 1690 rektor, betecknar förändringens genomförande; han hade
aldrig plats i kapitlet. Det var 1686 års kyrkolag och 1687 års
domkapitelsförordning, som ingripit. Biskopen, kyrkoherden och
lektorerna återstodo.

Mindre betydelse än rektors och konrektors återinträde i ka-
pitlet under Laurelius egde de andra enligt biskopens »forma>
skedda påökningar af kapitulares, hvaraf Laurelii episkopat är ri-
kare än något annat. Så inträdde den ofvannämde f. d. kapitel-
notarien Christophorus Petri Rathkindt år 1653 som assessor,
men kvarstod blott ett år? 1 stället inträdde sysslomannen
Andreas Petri Bergius 22 mars 1654 som 6. o. konsistoriemedlem '"
och nämnes som sådan de följande åren. Efter ett uppehåll in-
trädde åter sysslomannen på konrektors plats i kapitlet 1659—
1661 under en längre sedivakans vid konrektoratet. Efter 1661
är däremot sysslomannen definitivt försvunnen ur Vesterås dom-
kapitel”. — En ytterligare form för kapitlets förstärkning med e.
ordinarie medlemmar är ofvan omnämnd i noten om Jacob Boetius
1682.

Vid sidan af dessa påökningar bland ordinarie och e. ο. as-
sessorerna gick anlitandet af adsessores extraordinarii enligt Lau-
relii stadgas andra grupp af sådana. Anlitandet af consistorium
majus inskränktes dock betydligt gent emot hvad som varit fallet

aug. 1682 tog han plats som e. o. assessor, men först den 18 april 1683 pro-
ponerades och samtycktes till, att han skulle göra sin ed och blifva ordinarie
kapitularis (kap. protokollen. Muncktell uppger II 5. 338, att han 16 jan.
1682 erhöll lektors namn och värdighet). År 1684 blef han lektor i grekiska
(Muncktell).

' Kap. prot. 25 maj 1686.

3 Han blef ock rektor för gymnasiet 1688; så återupplifvades för ett ögon-
blick den gamla ordningen från gymnasiets första år, att bägge läroverksafdel-
ningarna hade samma rektor.

8 Hacklin 11 5. 32. Han blef 1654 conrector scholge.

4 »Proponerades And. B. oeconomi Templi introduction till sessionem in
Consistorio, och sedan omsider beviljades», kap. prot. 22 mars 1654. Den 31
mars beslöts, att A. Bergius skall eden framdeles aflägga.

5 Hacklin II s. 33.

Bidrag till domkapitlens historia. 109

under Rudbeckii sista år. Hela institutionen med sex bestämda
bisittare i detta majus synes af protokollen att döma snarare ha
upplösts och adjunktionerna blifvit mera oregelbundna. Som exem-
pel på adjunktioner kunna nämnas 11 dec. 1650 (med en kyrko-
herde), 23 febr. 1655 (med två präster), 27 jan. 1658 (med 13
präster; det gällde att besluta om extra ordinarie krigshjälp), 12
sept. 1660 (två kontraktsprostar), 15 sept. s. å. (en prost), 9 sept.
1661 (då ett verkligt consistorium majus synes ha hållits med 6
>assessores pro tempore», hufvudsakligen f. ἃ. kapitulares)!. Efter
Laurelii tid aftaga adjunktionerna ytterligare; det ordinarie lärare-
kapitlet känner sig tydligen allt mera fast i sadeln och vandt vid
alla till stiftstyrelsen hörande göromål. Detta är så mycket mer
att observera, som biskoparnas och prästerskapets sträfvan i kyr-
kolagsförslagen gick åt motsatt håll; flertalet lektorers ersättande
med präster i praktisk tjänstgöring.

Sedan under Laurelii tid notariatet i regel blifvit ett ämbete
utanför kapitlet, återstodo som verkliga kapitelämbeten blott poeni-
tentiariesysslan och dekanatet. Dessa bägge betonades och
som ofvan sagdts i Laurelii »forma». Kort efter sedan denna
stadga blifvit utgifven och underskrifven, faltades ock beslut, den
29 maj 1650, om fördelningen af dessa ämbeten bland lektorerna.
Poenitentiariesysslan ansågs själfskrifvet tillhöra förste theol. lek-
torn. Beträffande dekanatet åter bröto sig meningarna i kapitlet.
M. Olavus Erici (eloqv. lectorn och själf dekan) ansåg lämpligt, att
secundus theologus är decanus, då primarius theol. är poenitenti-
arius; äfven Laurentius Vitechindi (hist. lektorn) ansåg »vackert att
en theologus bekläder det ämbetet>. Häremot invändes från an-
dra sidan, att ingen säkerhet funnes, att secundus theol. lektorn
alltid passade; till denna meningen slöto sig de flesta, äfven bi-
skopen, och så blef beslutadt, att decanus skulle utses bland lekto-
rorna genom val?. Praktiskt kom visserligen dekanatet att oftast
gå till andre theol. lektorn; så t. ex. under hela tiden åren 1653
—1666?. Sistnämnda år blef dock phys. et log. lektorn Joh. Erici
Holstenius dekan; och kapitlets valrätt här bibehölls. — Åfven
dessa ämbetens betydelse började emellertid minskas. Särskildt

— .-.

! Om flertalet af dessa adjunktioner, se Hacklin II s. 35 f.
3 Kap. prot. Här föreligger ett exempel på verkligt diskussionsprotokoll.
Assesorerna yttrade sig från den äldsta nedåt, ej tvärs om, som eljes var det

vanliga.
8 Hacklin II 5. 31, not 3.

110 Hj. Holmquist,

gällde detta poenitentiarien. Den vidsträckta domsrätt, som ka-
pitlet under 1600-talet ägt, var på väg att glida öfver till den
världsliga rätten, och kyrkotukten inskränktes. Det är väl ingen
slump, att i protokollen från 1670- och 1680-talet poenitentiarien
allt mera sällan nämnes! Äfven här kom den nya kyrkolagen
och gjorde slag i saken genom att alldeles borttaga poenitentiarie-
ämbetet.

Till sist må anmärkas, att utnämningsrätten fortfarande beva-
rades åt kapitlet om och under medgifvanden i enskilda fall?, och
att samma förhållande som under Rudbeckii tid beträffande lek-
torernas prästvigning? och ställning i klassmotsättningarna fortfor
att äga rum, om ock med en viss jämkning mot slutet af vår tid,
hvilken varslade om nya förhållanden. Behandlingen däraf tillhör
icke här föreliggande undersökning.

! I anteckningarna vid hvart års början om assessorer under året beteck-
nas ännu 1673—1676 först theol. lektorn (Samuel Höjer) tillika poenitentiarie;
när protokollen åter taga vid 1680, återfinna vi Samuel Höjer som 1 theol.
lektor men ej vidare med poenitentiarie titeln.

2 Så hade t. ex. biskop Laurelius lofvat Laur. Petri Aroselius det lediga
lektoratet i historia 1670. Biskopen dog emellertid, men hans änka yrkade if-
rigt på uppfyllande af biskopens löfte, och kapitlet gaf vika (Muncktell Il 5.
213). Α. synes ha varit svag för kroglif.

8 Den 22 aug. 1649 aflade math. lektorn Daniel Jacobi ed i kapitlet, men
först den 12 dec. undertecknade han obligation för inträde i prästämbetet (kap.
prot.), ο. 8. V.

B. Öfriga lektorskapitel.

Strengnäs.

Paulinus Gothus gaf icke Rudbeckius efter i nit för den högre
skolbildningen. Trots hans ifriga anmaningar till Gustaf Adolf och
änkedrottningen dröjde det likväl tre år efter Vesterås gymnasiums
inrättande, innan han fick samma förmån i Strengnäs. Den 3 juni
1626 kom kungabref för Strengnäs gymnasium!?. Det skulle om-
fatta »sex Professores och bLectores», däraf två »Lectores theo-
Ιορίς et Linguarum> och fyra filosofie lektorer. Deras beteckning
i Vesterås som »capitels personers saknas här; men att konungen
äfven här tänkte sig dem i närmaste samband med domkyrkan
och kapitlet kan man sluta däraf, att domkyrkans inkomst skulle
förhjälpa dem till hus och gårdar. Ånnu tydligare framträder re-
geringens uppfattning i ett bref af 14 aug. 1627 från Kungl.
Kammaren? med befallning till vederbörande att utan hinder låta
»Bispen, läsemäåstarne och Capitelspersonerne» i Strengnäs upptaga
all spannmål inom sina härbärgen — om detta bref jämföres med
Regeringens resolution 20 febr. 1634, att den spannmål, som blif-
vit skänkt åt >Biskopen och Capitulares>, tillkommer dem. — Den väl
af biskop Paulinus själf författade, redan 24 april 1627 i konsistoriet
upplästa och sanktionerade? skolordningen för det utvidgade läro-
verket Constitutiones Collegii Strengnensis?, en motsvarighet till
Rudbeckii Leges, visar ock, att den i Vesterås skedda utvecklingen
med alla lektorerna som själfskrifna kapitulares till en början äf-
ven i Strengnäs motsvarade uppfattningen af kapitlets och skolans
inbördes ställning. Capitulares och professores omvexla som be-
teckning för lektorerna; man jämför t. ex del. II kap. I, afdelningen
»Deponendarum Rationum modus ac tempus», hvars första sats
lyder så: »Qvicunque coram Capitularibus rerum commissarum
rationem reddere tenentur, utpote Bibliothecarius et Tepli et pau-

! Original i Strengnäs läroverksarkiv, tryckt hos Thyselius II 5. 73 ἢ

3 Original i läroverksarkivet; refereradt hos J. 4. Drysén: Strengnäs
Läroverks Arkiv 1876, s. 4.

3 Original i läroverksarkivet.

4 Domkapitelsprot. för denna dag.

ὃ Denna skolordning upptager de första 18 sidorna i »>Liber Collegii Streng-
pensis»>, Strengnäs läroverks arkiv. Tryckt hos Thyselius II 5, 79 ff.

112 Hj. Holmquist,

perum Oeconomi et Consistorii Notarius», hvarpå fortsättes att tala
om rektor och professorerna. Denna sats synes ock gifva upp-
lysningen, att sysslomannen nu definitivt stod utanför kapitlet, och
att detsamma fått en särskild notarie. Dessa iakttagelser motsva-
ras ock af den kapitelsammansättning, som möter oss i de sam-
tida dokumenten.

Under hösten 1627 höll kapitlet inventeringar på gårdar i
Strengnäs, hvarvid vi möta de flesta lektorerna; så t. ex den 20
september Olaus Lundius och Johannes Vesthius (de två första
teologie gymnasielektorerna) samt Samuel Kempius (eloquentise
lector) och Jacob Rudbeckius (lektor i matematik)!. Den 15 nov.
1628 vocerade episcopus consistoriales och scholee college till con-
sistorum till att delibrera om docentibus et discentibus?; här ingå
uppenbarligen alla lektorerna i benämningen consistoriales. Och
så snart vi finna ett dateradt dokument med kapitulares' under-
skrift, vinna vi full bekräftelse på antagandet. I ett bref af 11
jan. 1629? möta fyra lektorer; de båda teol. lektorerna Olaus
Lundius och Joh. Vesthius samt Jonas Bergius (astronomie lektor)
och Andreas Johannis (phys. lektor). Därest den äldsta för gym-
nasiets inkomst uppställda planen kan dateras till det år, då för-
fattaren af densamma Jacobus Rudbeckius var gymnasiets rektor,
1628", ha vi här det äldsta säkra vittnesbördet om, att alla lek-
torerna genast blefvo kapitulares. I handlingen säges nämligen,
att »Episcopus ceteriqve Consistoriales . ... infra scriptam rationem
iniverunt>; och den är undertecknad af Paulinus, pastor Josephus
samt lektorerna Lundius, Vesthius, Rudbeckius (Bose), Bergius,
Kempius och Andreas Johannis, alltså alla sex. Ett kapitelbref af
6 maj 1630” är ock undertecknadt af alla sex lektorerna: Samuel
Kempius eloqv. prof. et p. t. rector, Olaus Matthie Lundius th.
prof., Johannes M. Vesthius th. prof., Jonas Bergius astronom. prof.,
Andreas Johannis phys. prof. och Georgius H. Vintrosius math.
prof. Och när Jonas Bergius tydligen i samma månad tillträdde

! Inventeringar, Strengnäs DA. Jfr ock inv. prot. för 19 sept. och 25
okt. 1627.

3 Strengnäs domkap. prot. för denna dag.

> Detta bref återfinnes såväl i domkap. prot. 11 jan. 1629 som i Liber
Consistorii Strengnensis 1626—38 (en brefkopiebok, förr kallad »Paulinus Gothus"
expeditionsbok>) och i Spegelska afskriftsamlingen Uppsala DA. I IV: 2.

4 Handlingen finnes i Strengnäs läroverks arkiv; se Drysén s. 40.

5 Liber Consistorii Strengnensis, DA.

Bidrag till domkapitlens historia. 113

Glanshammars pastorat, undertecknades en kapitelinventering den
26 maj 1630 redan af hans efterträdare som astrom. lektor Vin-
trosius; och på dennes plats som math. lektor möter Petrus Bel-
lander!. Den 29 juli 1632 skref kapitlet till Jacob de la Gardie;
af lektorerna hafva WVintrosius, Lundius, Vesthius, Andreas Johan-
nis och Kempius skrifvit under?. Det anförda må vara nog. Att
samtliga ordinarie gymnasielektorer i Strengnäs liksom i Vesterås
faktisk togo säte i kapitlet, är visst. — Däremot ställdes här som
i Vesterås extraordinarie, ej kungl. sanktionerade lärareplatser utom
kapitlet. Så var till en början förhållandet med lektionen i gre-
kiska, som 1631 bekläddes af Nicolaus Matthize och sedan af Lau-
rentius Boectius lector extra ordinarius?. Dessa sutto ej i kapitlet.
-- De redan nämnda namnen visa ock, att prästvigning här lika
litet som i Vesterås var nödvändig för plats i kapitlet. Så förblef
ock förhållandet. Blott ett par exempel: Nicolaus Malmensius blef
eloqv. lektor 1636 men prästvigdes först 1639. Andreas Thorinus
blef math. lektor 1643 men aflade prästeden först den 25 juni
1645. Ehuru detta naturligen äfven i Strengnäs sammanhängde
med uppfattningen af lärare och präster som >»pure ecclesia-
stici> i motsats mot »>»politici>, skulle dock nästan strax från bisko-
pens sida förspörjas ett försök att bevara stiftstyrelsen åt det rent
prästerliga och teologiska elementet. Vi återkomma dit.

Huru gick det efter lektorernas inträde med de förutvarande
kapitulares: domprost, kyrkoherde, rektor, konrektor och syssloman?
Ofvan sid. 44 har redan sagts, att nästan samtidigt med gymnasie-
lektorernas inträde i kapitlet detta äfven, efter en tids vakans, för-
sågs med särkild domprost, kyrkoherden i Jäder M. Ilsbodinus.
Den 17 juni 1627 nämnes han först som »Templi cathedralis Ar-
chipraepositus»!; vid den nyssnämnda visitationen samma års höst
var han med”. Han innehade domprosteriet till sin död 1641 7.

! Inventeringar, Strengnäs DA.

3 Strengnäs Consistorii skrifvelser till K. Mj:t R. A.

3 J. Α. Drysén: Redogörelse för Strengnäs elementarläroverk 1871, där
en förteckning finnes på lektorerna 1626—1870. — Det bör anmärkas, att äm-
nenas fördelning och lektoratens anordning i Strengnäs mer än annorstädes
växlade, så att det ofta är svårt afgöra, om en lektor var ordinarie eller ej.

4 Acta synodalia från 1600-talet (den från Vexiö till Strengnäs DA. öfver-
flyttade värdefulla volymen). ᾿

5 Liber consistorii Strengnensis, DA.

$ Inventeringar, Strengnäs DA., 25 okt. 1627.

? Lundström: Laurentius Paulinus Gothus II 5. 126.

Holmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria.

114 Hj. Holmquist,

Han förekommer dock sällan som deltagare i kapitlet eller under-
tecknare af kapitelhandlingar, förr än han vid Paulinus' förflyttning
till ärkestiftet 1637 inträdde som vice preses och ledde kapitlets
förhandlingar under biskopsvakansen 1637—1639!. — Att kyrko-
herden behöll sin plats i kapitlet är själffallet. Josephus Matthie
pastor Strengn. återfinnes på de flesta ofvan citerade dokumen-
ten?. — Beträffande rector schole ställde sig saken i början myc-
ket enkel. Paulinus delade ej som Rudbeckius läroverket under
två styrelser, utan en af lektorerna blef både skolans och gymna-
siets rektor. Men kort innan Paulinus lämnade Strengnäs, vidtog
han en förändring härutinnan. Den 22 april 1636 proponerade
han »vara nyttigt att härefter en särskild rector collegii och rector
schole inferioris blifva»?. Till innehafvare af den sistnämda plat-
sen utsågs den nyssnämnde Laurentius Boetius. Här var icke
rektoratet förenadt med ett ordinarie gymnasielektorat som i Ve-
sterås; följden blef, att Boetius icke heller nu tog plats i kapitlet”.
Rector schole försvann i Strengnäs stift först af alla ur
kapitlet genom delningen af skola och gymnasium — en rakt
motsatt anordning mot den, som i Vesterås af Rudbeckius och
Laurelius bevarades). — Konrektor delade i Strengnäs ej sam-
ma öde som i Vesterås; gymnasiets stiftande medförde ämbetets
borttagande”. Detta skedde i Strengnäs omedelbart i samband

! Aurelius 1 5. 257; Hagström II s. 588. — Biskop Laurentius Vallius
hann knappast tillträda episkopatet 1638, innan han dog.

5 Hagström har I 5. 230 den underliga uppgiften: »I Strengnäs stift var
emellertid under dessa femtio år (1592—1645) kyrkoherden i Strengnäs ute-
sluten ur konsistorium».

3 Strengnäs domkap. prot., DA.

4 Han är ej ens med i det utvidgade kapitel, som hölls 1 och 2 aug.
1638, och hvarom nedan ytterligare skall talas. Den 3 sept. 1638 »admittera-
des Rector schole Strengnensis Laurentius B.> jämte tre andra till att öfver-
lägga om en sak i konsistorium; Strengnäs domkop. prot. Han stod alltså
utanför kapitlet och adjungerades, när hans sakkunskap behöfdes.

5 En episod möter på 1650-talet, som gör intryck af att direkt afspegla
inflytande från Laurelii anordning i Vesterås. Laurentius Bronnius, som 1653
blef rektor vid Strengnäs trivialskola, upptogs formligen 1655 till ordinarie
assessor i kapitlet och verkade som sådan till dess han 1664 blef kyrkoherde
i Sköllersta; Aurelius II s. 505. Bronnius har ock som rector schole under-
skrifvit konsistorii klagopunkter af 6 febr. 1663 mot biskop Johannes Matthizes
försvarsbref af 4 aug. 1662; se Linköpings SB T. 46 p. 541 ff. — Jag har
dock ej kunnat återfinna hans efterträdare i kapitlet, hvadan anordningen väl
har rätt att betecknas som tillfällig.

6 Se gymnasiekonstitutionerna; jfr 4. G. Hollander I s. 324.

Bidrag till domkapitlens historia. 115

med gymnasiets upprältande; alltså är Strengnäs i själfva verket
det första domkapitel, som mister konrektor, liksom det
sannolikt var det sista, där han tog plats; öfverhufvud har som
ofvan nämnts hans kapitularställning i Strengnäs troligen aldrig va-
rit fast. — Hvad slutligen sysslomannen beträffar, var hans kapi-
tularställning troligen redan förut slut eller högst inskränkt; efter
gymnasiets bildande mötes han icke i kapiteldokumenten, annat än
om han för någon särskild fråga inkallats att lemna upplysningar.

En tydlig bekräftelse på alla dessa ofvan framställda fakta
och förmodanden beträffande utvecklingen af Strengnäs domkapitel
har jag funnit vid studiet af domkapitelsprotokollet för 16 sept.
1664. Biskop Emporagrius, som denna dag tog säte i kapitlet, frå-
gade: »Huru och af hvem Consistorium är ordinarie hållet?» Därpå
svarades, »att Rev. D:n Episcopus förr än Gymnasium blef instau-
reradt adhiberade D:m Pastorem Cathedr., Rectorem Schole, Lec-
torem theol. och några af vicinioribus Pastoribus där till tjänlige;
men sedan Gymnasium blef upprättadt, äro D:m Pastor Cathedr.
och D:ni Lectores Gymnasii brukade, så och på någon tid Rector
schole>. Man kan lägga märke till, att här sysslomannen helt
saknas, att ej heller konrektor upptages som assessor före gymnasie-
tiden, att den ofvan sid. 45 uttalade åsikten att ett par kyrkoher-
dar under tiden före gymnasiets bildande voro ordinarie medlem-
mar bekräftas (här är icke tal om adjunktioner, om consistorium
majus, hvilken fråga särskildt behandlas), att gymnasielektorerna
utan reservation införas som från början kapitulares, samt att
rector scholes försvinnande efter gymnasiets bildande och hans
tillfälliga återinträde på 1650-talet! tydligt angifves.

Om konrektor aldrig fick fast fot i Strengnäs, hade han för-
modligen där ej heller fått Vesteråskonrektorns ställning som no-
tarie. Emellertid hade kapitlet en bestämd notarie. Om honom
talar ju redan gymnasiekonstitutionerna. Ett särskildt edsformulär
fanns för honom?. Och det visar sig, att kapitlet till notarie ut-
såg den af sina medlemmar, som kunde befinnas villig. Det dröjde
äfven här, innan man öfvergick till särskildt aflönad utanför ka-
pitlet stående konsistorienotarie. Den 5 juni 1635 börja kapitel-

! Det sista uttalandet syftar tydligen på, alt som ofvan visats rector schol:e
omedelbart före 1664 några år varit kapitular. På samma gång bekräftar ut-
talandet, att han efter gymnasiets stiftande till en tid varit borta från kapitlet
och egentligen ej hörde dit.

3 På ett af de första bladen i »Paulinus expeditionsbok>, affattadt på latin.

116 Hj. Holmquist,

protokollen föras af M. Andreas Julinus; den 3 aug. 1638 »>desiit
Notariatus Andrea Julini, som hållit ut i tre år»? Julinus var
sedan 1635 andre teol. lektor. Den 28 okt. 1638 Notarius con-
stitutus est Olaus Tunboensis el. Tunbogeus. Han var sedan 1638
poeseos lektor, blef lektor i grekiska från 1640, men återtog poe-
seos lektoratet 1645 och behöll det till 1648. Han synes under
denna tid? hafva fungerat som notarie. Kort efteråt kom drott-
ning Kristinas skolordning och ändrade förhållandena.

Återstår då frågan, huru under den nya lektorsregimen för-
höll sig med de gamla poenitentiarie- och dekanämbetena.
Denna fråga för oss direkt till biskop Paulinus' ställning till och
åtgöranden med anledning af den faktisk skedda kapitelutvecklingen.
Närmast hade han som ofvan visats under påverkan af den all-
männa uppfattning af lärarnas ställning till kapitlet, som i Vesterås
utbildats och som öfverallt blef den djupast bestämmande faktorn,
utan vidare tillgodogjort stiftstyrelsen med den nya kraften från
gymnasiet. Men åtskilligt tyder på, att han mycket snart fann det
vara olämpligt, att alla lektorerna skulle deltaga i rent kyrkliga
stiftsfrågor, och att han därför sökte begränsa kapitlets omfång.
När Rudbeckius i Vesterås sannolikt vid början af 1628 utfärdat
sin forma consistorii, låg det för Paulinus nära till hands att följa
exemplet, särskildt som hans stiftsstad liksom Rudbeckius' nyss
fått gymnasium ordnadt och han liksom Rudbeckius varit med om
att i striden om consistorium generale utforma åtskilliga detaljer,
hvilka nu af den senare upptagits i hans forma. Paulinus gick
den enklast möjliga vägen. Sannolikt samma år, som han fått
del af Rudbeckii forma (1628), lade han framför sig en renskrift
af denna forma samt gjorde med egen hand en del öfverstryk-
ningar och tillägg, hvarvid han stundom ännu närmre än Rud-
beckius anknöt sig till förarbetet från 1624. Sådant ter sig Paulini
originalutkast till forma consistorii: De consistoriis ecclesiasticis
qvedam observationes för Strengnäs domkapitel”. Om detta så-
lunda återger den Rudbeckius'ska typen, ha dock några intressanta

! Domk. prot.

2 Diverse förteckningar öfver prästmän, Strängnäs DA. Jfr Drysén s. 4
och 46. --- Thunbogeus var prästvigd 1634, + 1649. Han saknas hos både
Aurelius och Hagström. |

8 Det återfinnes i den qvartvolym i v. Engeströmska samlingen K. B.,
hvilken bl. a. innehåller 1608 års lagförslag. Det är användt af H. Lundström:
Paulinus Gothus II 5. 128. Två afskrifter har jag funnit i Β X: I 29, KE. Β.

Bidrag till domkapitlens historia. 117

ändringar gjorts. I formellt afseende kan anmärkas den frappanta
noggrannhet, hvarmed på de flesta ställen ordet capitel öfverstru-
kits och ersatts med consistorium. I sakligt afseende kan nämnas
borttagandet af momentet om att kapitlet väljer präst och skol-
lårare och tillsätter dem »med deras samtycke som vidkommer»> !;
vidare att Gustaf Adolfs stadga om straff och execution inryckts
(saknas i afskrifterna); ett utförligare formulär för assessorsed; och
utbytandet af notarieeden mot en sekreterared, ur hvilken då ock
borttagits notariens skyldighet att tjänstgöra vid visitationer. Det
för vårt ämne viktigaste återstår dock att nämna. Paulinus upp-
tog nästan ordagrannt Rudbeckii föreskrifter om ämbetena i ka-
pitlet liksom om den graderade röstskalan — men på flere punk-
ter med en karakteristisk ändring. Orden: »Decanus eller capituli
notarius» etc. äro ändrade till »Decanus eller consistorii secreta-
rius> etc. Orden: >»rector schole&e och de andra lectores i scholan»
äro ersatta med >»the andra ÅAssessores»; och i omröstningspunkten
äro orden: >»pastoris, rectoris scholge och poenitentiarii hvars för
två> ersatta med >»officiariorum hvars för två». Paulinus har velat
proklamera de gamla kapitelämbetena och kalla dem till nytt lif;
men han har ej velat i lag sanktionera rektors och alla lektorer-
nas säte i kapitlet. Att detta är innebörden af stadgan och dess
omnämnda ändringar, framgår af domkapitelsprotokollet 15 nov.
1628, säkerligen det tillfälle, då det nyligen gjorda utkastet eller
dess innehåll framlades till kapitlets afgörande. Då beslöts nämli-
gen, att >»in consistorio skall vara en prepositus, som antager
negotia Episcopi, så ock suttinerar viam episcopi, där så behöfves;
en poenitentiarius; item en decanus, som efterser protocollen och
consignerer literas, som af Notario ställas». Man märker, att Pau-
linus verkställt den delning af dekan- och notariesysslan, som först
efter >forma consistoriis> utfärdande i Vesterås där skedde. Däri-
genom höjdes dekanatet i rang och anseende. Därför måste ock
den ofvan anförda ändringen i stadgeutkastet ske, där dekanen
blef betecknad som sekreterare, ej notarie”. (Man observere, att

1 Detta gaf väl kapitlet för stor makt i Paulini ögon; han ville på denna
punkt göra biskopsmakten så omfattande som möjligt: jfr Lundström: Pauli-
ous Gothus II 5. 305 ff.

8 Om den ändringen af den Rudbeckius'ska notarieeden till en ed för
secretarius Consistorii verkligen afser, att decanus som sekreterare skulle af-
lägga särskild ed, eller om eden äfven hos Paulinus är afsedd för notarien men
vid ordet capitels utbytande mot consistorium äfven fått ordet notarie ersatt

118 Hj. Holmquist,

denna beteckning som sekreterare skild från notarien återfinnes i
Botvidis ofvan behandlade forma). Häraf såväl som af den faktiska
existensen af domprost i Strengnäs förklaras ock, hvarföre Paulinus
ansåg sig böra ändra omröstningsparagrafen; i stället för att särskilja
pastor, rektor och poenitentiarie tager han den onekligen både
konsekventare och enklare ståndpunkten att gifva alla särskilda
kapitelämbetsmän, »officiarii>, ἃ. Υ. 5. prosten, poenitentiarien och
dekanen två röster, men inga andra. — Men i denna ändring af
Rudbeckii forma spåras ock önskan att ej med rektors nämnande
lagfästa någon phil. lektors själfskrifna plats i kapitlet. Om nämligen
det ofvan anförda citatet ur domkapitelprotokollet, jämfördt med Pau-
lini stadgeutkast, visat önskan att framhäfva kapitelämbetena, så be-
kräftas den senast uttalade uppfattningen af Paulini ställning till
lektorerna i kapitlet af protokollets fortsättning, jämförd med änd-
ringen i stadgan af »rektor schol&e och de andra lectores» till »de
andra adsessores>. Vid sammanträdet 15 nov. 1628 bestämdes
nämligen, att M. Josephus (kyrkoherden) blifver poenitentiarius, M.
Lundius (förste teol. lektorn) prepositus och M. Vesthius (andre
teol. lektorn) decanus consistorialis, hvarpå beslutet fortsätter: »Ne-
gotia ecclesiastica skola handhafvas af episcopus och theologi, och
philosophi blifva därmed förskonte». Man märker, att här som i
Vesterås platsen i kapitlet uppfattas som en skyldighet, från hvil-
ken det närmast är en vinst att befrias, och att biskopen (som
otvifvelaktigt dikterat beslutet) ansett det olämpligt, att de filoso-
fie lektorerna deltogo i kapitlets kyrkliga ärenden, i den egentliga
stiftstyrelsen; däremot kan man sluta till, att de ansågos böra vara
med, när kapitlet skulle afgöra skolärenden.!

med det dekanen tillkommande secretarius, vågar jag ej afgöra. En särskild
latinsk notarie-ed var i alla händelser i bruk under Paulini tid i Strengnäs:
se ofvan sid. 115. — Anmärkas bör, att delningen mellan dekan och notarie
sannolikt fanns, redan då gymnasiekonstitutionerna utfärdades; de tala nämli-
gen om båda.

! Om här gifna tolkning af Paulini stadgeutkast och kapitlets beslut af
13 nov. 1628 är riktig — och någon annan är knappast möjlig —, har här på
ett egendomligt sätt föregripits det förslag, som mer än hundra år senare fram-
kom, då alla icke prästvigda lectores säte i kapitlet verkligen började kännas
som en svårighet. Se min Öfversikt öfver domkapitlens historia i domkap.
kommitténs betänkande 1907, s. 27 (om 1777 ärs kungliga förordning).

En egendomlighet i ofvan anförda beslut är, att till prepositus utses teol.
lektorn Lundius, under det att året förut till domprost valts Ilsbodinus. Enda
förklaringen härpå är väl, att kapitlet ansåg Ilsbodinus vara för långt borta

Bidrag till domkapitlens historia. 119

Denna uppfattning, att endast teologer och präster skulle vara
ordinarii kapitulares, släpptes icke af Paulinus. Som vi skola se
gjorde han den ännu kraftigare gällande, när han förflyttades till
ärkestiftet. Och i Strengnäs lemnade han den i arf åt sina efter-
trädare. Under Paulinus” biskopstid hade den dock, som redan
visats, knappast någon märkbar verkan. Möjligt är ju, att filo-
sofie lektorerna i vissa ärenden befriats från sammanträdena, fast
jag intet sådant fall kunnat konstatera. Med viss sannolikhet blef
ej ens Paulini utkast till >forma consistonrii» officiellt proklameradt,.
utan nöjde man sig med ofvan refererade kapitelbeslut. Denna
slutsats kan dragas däraf, att vid det tillfälle, då Emporagrius som
biskop inträdde i kapitlet (16 sept. 1664), han bl. a. sporde, om
någon constitutio för consistorium funnes, hvarpå svarades, att
ingen sådan i Strengnäs vore gifven. — Faktiskt blef dock Pau-
lini forma i det hela efterföljd. Kapitelämbetena kommo åter till
heders (på Emporagril spörsmål 1664 bekräftades, att både Archi-
probst, Decanus och Poenitentiarius fortfarande funnos). Asses-
sorerna aflade vid inträdet i kapitlet den af Paulinus uppsatta eden
och konstituerades till konsistoriemedlemmar.! Notarien aflade sin
ed. Om omröstning efter graderad skala verkligen förekommit,
kan här lika litet som i Vesterås konstateras; men ett exempel
föreligger på, att kapitlets majoritet kunde genomdrifva sin mening
gent emot biskopen.?

Till sist må anmärkas, att kapitlets nyorganisation lika litet i
Strengnäs som i Vesterås gjorde slut på adjunktionen af närboende
kyrkoherdar i viktigare fall. Paulinus, som dock mera än Rud-
beckius betonade kapitlets prästerliga karaktär och som före gym-

och önskade en kapitelprost, som ständigt fanns närvarande. (Kan exemplet
från Uppsala, där 1:a teol. professorn var prepositus, hafva inverkat? Pauli-
nus ville ju göra Strengnäs till en akademi i smått.) Lundius var sedan 1627
prost i Öfver Selö. — I alla händelser skrifver sig Lundius allt fort i kapitel-
bandlingarna blott teol. lektor, och Ilsbodinus förblef domprost.

! Den 19 maj 1636 constituerades Nicolaus Malmenius som consistorialis,
premisso ordinario juramento. — Paulini edsformulär för kapitelassessorerna
finnes intaget i början af Liber Consistorii Strengnensis, omedelbart före nota-
rieeden. Det kan anmärkas, att detta liksom Rudbeckii har den klara reser-
valionsrätten, som var ett arf från 1624 års arbete, men som saknas i de tyska
förebilderna. — Formulär till fullmakter från drottning Kristinas tid, hvilka
finnas i läroverksarkivet (se Drysén s. 102), tyda på, att lektorerna i Strengnäs
tillsattes af K. Mj:t, åtminstone vid deras första lektorat.

2 Lundström a. ἃ. s. 128 f.

120 Hj. Holmquist,

nasiets stiftande både sammankallat större adjunktions-kapitel och
insatt ett par kyrkoherdar som ordinarie, synes efter lektorskapit-
lets tillkomst mindre ofta än sin kollega anlitat denna form; ej
heller blef den i Strengnäs så som i Vesterås utbildad till ett ord-
nadt consistorium majus. Sedan Paulinus i samband med gym-
nasiets stiftande åt Strengnäs stift återförvärfvat Södertörn!, blef
prosten i Södertelje Johannes Wattrangius den, som oftast synes
ha varit adjungerad som kapitular?. Eljes träffa vi ej ofta >con-
sistoriales rurales». Den 21 aug. 1633 äro två rurales närvarande?.
Den 19 sept. samma år möta vi sex kyrkoherdar'?, väl det fulla
talet på dessa 6. o. adsessores. Efter Paulinus' bortflyttning >»con-
vocerades 1 och 2 aug. 1638 ett Generale Consistorium af här om-
kringboendes vyrdige prästmän tillika med dem, som in consistorio
dagligen sitta>; där nämnas utom domprosten, pastor, de sex lek-
torerna och prosten Wattrangius äfven prosten Laurentius Bene-
dicti i Tumbo och pastor Petrus Falchovius i Tjula.? Den 3 sept
1638 adjungerades rector schole och tre till, ο. 5. v.

Vid Paulinus Gothus' förflyttning till ärkestiftet 1637 bestod
alltså Strengnäs kapitel af domprost, kyrkoherde och de sex lek-
torerna, med poenitentiarie- och dekanämbetena upplifvade och
med särskild bland lektorerna utsedd notarie; vid viktigare tillfäl-
len adjunktion. Johannes Matthies episkopat (1643—1664) med-
förde härutinnan viktiga förändringar. Matthie intager i domka-
pitlens historia en ej obetydande ställning. Vid sitt tillträde till
episkopatet höll han nämligen en längre oration, som formades
till ett sammandraget förslag till kyrkolag för Sverige. Det var
den bekanta Idea boni ordinis in ecclesia Christi.s Detta är den
första länken i de kyrkolagsförslag, som snart från olika håll i
rask följd skulle se dagen; och här beredas genast domkapitlen

! Lundström s. 224 ff.

5 Han möter redan vid inventariesynen 25 okt. 1627. Inventeringar;
Strengnäs DA. Ännu efter Paulinus förflyttning är han med, t. ex. i det ut-
vidgade konsistoriet 1 och 2 aug. 1638, domkap. prot.

8. Kap. prot.

4 Lundström s. 127.

5 Kap. prot.

$ Den är tryckt bl. a. i Johannes Matthies: Opuscula theologica, Streng-
näs 1661. Matthie uppgifver själf, att denna skrift författats med anledning af,
att han af Axel Oxenstierna fått i uppdrag att förbättra kyrkolagen; jfr Hj.
Holmquist: Johannes Matthie Gothus s. 207 f.

Bidrag till domkapitlens historia. 121

ett, låt vara mycket kort, eget kapitel: De consistoriis. Detta kny-
ter sig till uppfattningen af konsistorierna som en spets på synod-
institutionen och betecknar dem »Senatus ecclesiastici>. Om deras
sammansättning säger förslaget ej mera, än att de skola bestå af
»Episcopi una cum selectis aliqvot ex Ministerio>. Men Matthiges
uppfattning af, huru domkapitlet borde vara ordnadt, framträder
mera detaljeradt i den instruktion från K. Maj:t, som han förde
med till Strengnäs stift!) och som han sannolikt själf formulerat?.
Där säges, att han bör inrätta kapitlet i Strengnäs med kyrkoher-
den, gymnasierektorn, theologie lektorerna samt »>några andra af
Ministerio» som ordinarie assessorer; som extra ordinarie skall han
i viktigare fall inkalla prostar >helst de som närmast besutne äro».
För assessorerna föreskrifvas en ed, som ungefär sammanfaller med
Paulini; likaså en kort föreskrift om notarien och hans ed.

Det, som väcker uppmärksamhet i dessa Matthiges aktstycken,
är det fullt klara uttalandet af, att icke alla lektorerna borde sitta
i kapitlet utan blott rektor och de teologie lektorerna: de ordi-
narie kapitulares behöfliga antal skulle utfyllas med några »ex
ministerio>, d. v. 5. med prästmän. Här proklameras sålunda
under kunglig sanktion teolog- och prästkapitlet som den
form, hvilken borde införas. Tanken var icke ny; den gick
tillbaka på Paulinus. Ej heller det tydliga framförandet af den-
samma i en stadga var nytt; Paulinus hade kort förut gjort detta
beträffande Uppsala kapitel (se nedan)?. Det viktiga var, att ge-
nom Matthie denna väg till kapitelfrågans lösning dels vann rege-
ringens godkännande, dels infördes som förherskande i det begyn-
nande stora kyrkolagsarbetet.

Men Matthies kapitel blef ock det mest tydliga exempel på,
huru fast rotad uppfattningen af alla lektorerna som kapitulares var,
och huru lätt därför lektorerna trots allt häfdade sin nyvunna ställning.
Intet spår finnes af, att han lyckats på denna punkt genomföra

— — ....-... Fo —

1 Tryckt hos' Wallqvist 8:de flocken (II 5. 481 ff.).

5 Anjou 5. 236. — Det förtjänar anmärkas, att äfven om Matthie format
instruktionen, dess innehåll naturligen gillades af regeringen, och att den där
framstälda meningen sålunda hade starkt ryggstöd.

3 Paulinus hade i sin forma för ärkestiftets kapitel ock redan framfört
stadganden om kapitlets i praxis länge tillämpade uppdelning i ordinarie och
extra ordinarie samt adjungerade:; ej heller i denna punkt gifver alltså Matthia
första uppslaget.

122 Hj. Holmquist,

den kungliga instruktionen och ändra gällande praxis.!? — Däre-
mot skedde en annan förändring af kapitlet i anslutning till hans
instruktion. Denna hade nämnt kyrkoherden men synbarligen med-
vetet förbigått domprosten. Efter Ilsbodinus' död 1641 hade till
domprost utsetts kyrkoherden i Åker Magnus Jone Agriconnius,
hvilken vid Matthiges tillträde till episkopatet som sådan fungerade.?
Men redan nästa år upphörde denna anordning med särskild dom-
prost, och kyrkoherden i Strengnäs Josephus Fogdonius, hvilken
haft denna plats allt sedan århundradets början, fick nu, år 1645,
ställningen som vice preses och domprost i kapitlet.? Sedan för-
blefvo kyrkoherdeämbetet i Strengnäs och domprosteriet förenade."
— Ännu en förändring skedde inom kapitlet under Matthiges tid.
Sannolikt blef det här som i Vesterås allt svårare att öfvertala en
lektor att åtaga sig det besvärliga notariatet. Biskop Jacob Ζε-
brozynthius hade förgäfves sökt af regeringen utverka särskild lön
för notarien.? Biskop Matthie sökte på andra vägar bereda no-
tarien extra ersättning", väl utan tillfredställande resultat. När så
Kristinas skolordning kom, hvari konsistorienotariatet pålades en
af adjunkterna vid gymnasiet, följdes i Strengnäs genast denna an-
ordning. År 1649 blef Ericus Hambrelius notarie; sannolikt var

1 Ett köpebref från kapitlet i Strengnäs till andre teol. lektorn Nils
Malmenius, af 1 juli 1648 (original i läroverksarkivet), är undertecknadt af bi-
skopen, förste teol. lektorn Jonas Benedicti, pastor Strengn. Josephus Matthis
samt logices et medicine lektorn Nicolaus Ungius och math. lektorn Nicolaus
Buddeus. — Den 31 dec. 1652 utfärdar drottning Kristina ett bref (original i
läroverksarkivet). att Consistoriales i Strengnäs skulle till hjälp för visst ända-
mål få under två år uppbära ett stipendium. En annan handling i arkivet
visar, att summan delades mellan Matthie och fem lektorer. Jfr. Drysén s.
7 1.

3 Hagström I 5. 229 ἢ,

8 Aurelius I 5. 493; Hagström I 5. 231.

4 Beteckningen pastor användes dock mest före 1687 både af innehaf-
varna och af notarierna i kapitelprotollen. Så skrifver sig Josephus Fogdo-
nius i ett köpebref af 1 juli 1648 (original i Strengnäs läroverks arkiv) pastor
Strengn.; i klagobrefvet mot biskop Matthie 1662 tecknar sig Daniel Fogdo-
nius Pastor 1. Strengn.; då domkap. protokollet 1666 anger närvarande, näm-
nes pastor Daniel Fogdonius, ο. 8. Vv.

δ Regeringens resolution på Jacob Zebrozynthius punkter, den 10 aug.
1640, Kungabref Strengnäs DA.

6 Biskopens och Consistoriets beslut 22 jan. 1645, Läroverksarkivet ; Dry-
sén s. 14.

Bidrag till domkapitlens historia. 123

han då gymnasieadjunkt. När han 1652 blef lektor!, uppdrogs
notariatet åt gymnasieadjunkten Gottschalkus Traneus.? Då han
1655 blef lektor, blef konrektorn Petrus Uggla notarie; men denne
flyttade efter blott ett år som kyrkoherde till Stenqvista och efter-
träddes då af Georgius Matthige, ο. 5. v.?

Strengnäs domkapitel bestod alltså under Matthiges biskopstid
af biskop, kyrkoherde och alla lektorerna, samt under de sista åren
rector schole (se ofvan); domprost-, poenitentiarie- och dekanäm-
betena funnos kvar och innehades efter kapitlets beslut af några
af de nyssnämda ordinarie assessorerna; en särskild utanför kapit-
let stående konsistorienotarie tillsattes. Det var ock denna anord-
ning, som möter i kapitlets bref gent emot sin biskop 4 aug. 1662,"
och som kapitulares skildrade för Matthies efterträdare Erik Em-
poragrius, då denne 16 sept. 1664 tog säte i kapitlet. Man kunde
nu hafva väntat ett nytt angrepp mot, att alla lektorerna skulle
vara ordinarie adsessores. Emporagrius hyste nämligen på denna
punkt samma åskådning som sin motståndare Matthie; och i det
kyrkolagsförslag, som han slutredigerat och som kort förut (1663)
af regeringen officiellt infordrats, var föreskrifvet, att assessorerna
i gymnasiedomkapitlet skulle utgöras af kyrkoherden vid domkyr-
kan, de två teologie lektorerna och en eller två af de närmast
boende landtprästerna.? Men om Emporagrius i Strengnäs velat
omsätta sin teori i praktiken, har han alldeles misslyckats. Rector
schol&e försvann åter, men alla lektorerna behöllo sin ställning.
Ett exempel därpå erbjuder domkapitelsprotokollet från 27 juni
1666, då som närvarande antecknats utom biskopen: Daniel Fog-
donius (pastor), Laurentius Vidbyensis (theol. lektor), Gottschalk
Trane&eus (theol. lektor), Laurentius Peringerus (hist. et. poes. lek-
tor), Isac Wattrangius (phys. et. log. lektor) och Joh. Nezelius
(eloqv. lektor); lektoraten i matematik och grekiska voro vid detta
tillfälle lediga. Och att sammansättningen så bevarades äfven
under Emporagrii efterträdare Karl Lithman (1674—1686), visar
bl. a. ett bref från Strengnäs kapitel till Uppsala 19 febr. 1679 5,

! Drysén 5. 6.

2 Domkap. prot. 28 nov. 1652.

8 En förteckning öfver konsistorienotarier finnes i »Diverse förteckningar
öfver prästmän» Strengnäs DA.

4 Linköpings SB, Τ. 46.

6 Riksarkivets edition s. 262.

s Uppsala DA E. III: 3 (inkomna konsistorialskrifvelser).

124 Hj. Holmquist,

med originalunderskrifter af utom biskopen: Laurentius Vidbyensis
Strengn. pastor, Joh. Malmberg gymn. Rector (han var phys. lec-
tor), Georgius P. Silneus theol. L., Arvidus Vincke theol. Lector,
Laurentius Fr. Peringer poes. et hist. Lector, Olaus E. Rosenda-
lius eloqv. Lector, Laurentius Hesselius, grec. Litt. Lector och Jonas
Ljung math. Lector — alltså kyrkoherden och alla sju lektorerna
men inga andra. — Vi kunna sålunda säga, att med Emporagrii
inträde i kapitlet i Strengnäs det definitivt fick den form, som
1687 års förordning skulle stadfästa (undant. poenitentiarieembetet).

Linköping.

Endast ett år efter Strengnäs fick Linköping gymnasium. En
samtida anteckning! meddelar nämligen, att genom Gustaf Adolfs
beslut anno 1627 »mutata est Schola Lincopensis in formam Gym-
nasii», och att det nya läroverket samma år den 8 sept. invigdes med
en oration af den förste gymnasierektorn Andreas Joh. Prytz.
I fundationsbrefvet skola sex lärare ha blifvit nämnda som de
första lektorerna?. Den 20 jan. 1628 kom från Sala ett nytt kunga-
bref?, som bekräftade de nya »lektorernas och professorernas> lö-
ner. Först nämnas två lectores theologie; dessa blefvo Daniel
Laurentii och Jonas Petri Gothus (förut teol. lektor vid skolan).
Vidare nämnas »Den som är Rector och Lector ethices, politices,
oeconomie et historiarum; det var som ofvan sagts Andreas Prytz
(förut skolrektor, den blifvande biskopen). Som fjärde lektorat
nämnes i bekräftelsebrefvet »Physices et institutionum medicine»
(förste innehafvare Petrus J. Biugg; detta lektorat upphörde redan
1637, ämnet fördelades på andra och i stället kom en Greece Lin-
gue lektor); som femte »Logices» (förste innehafvare Birgerus
Jone Kylander); som sjette »Rhetorices et Eloqventie» (förste
innehafvare den 1628 från utlandet hemkomne Birgerus Olai Be-
cander); och som sjunde »Mathematicus»> (förste innehafvaren Sveno
Cirrheus)>. Ingen delning gjordes mellan gymnasiets och skolans

! Medddelad af Sondén a. a. s. 4.

2 Björn-Schenmarks handskrifna Ostrogothia Ecclesiastica, Linköpings
SB, Biographica 137.

3 Afskrift i Liber gymnasii Lincopensis, Linköpings läroverks arkiv. —
Håhl I 5. 23 uppgifver, att biskop Kylander invigde gymnasiet 28 sept. 1628.

4 Björn-Schenmark a. a.

5 Ofvan lämnade uppgifter äro hämtade från Sondén 5. 5 och Björn-
Schenmark. — Vid prästmötet i Linköping 1628 finna vi lärarna redan i full
verksamhet under omvexlande titel lektor och professor; Acta synodalia 22
juni 1628, domkap. prot., Linköpings DA.

Bidrag till domkapitlens historia. 125

ledning, utan båda stodo under samma rektor. Härmed var na-
turligen gymnasierektorn själfskrifven i kapitlet. Detsamma kan
sågas om teol. lektorerna. Men intet tvifvel finnes därom, att äfven
1 Linköping på basis af gällande åskådning alla ordinarie lekto-
rerna utan vidare betraktades som kapitelmedlemmar. Upplysande
hårom är den ämbetsed, som aflades af en nyinvigd präst 5 juli
16281; däri talas om >»Dm Episcopus et reverendi Dmi Capitula-
res, Gymnasiil huius Regni etiam professores clarissimi»>. Direkt
bekräftelse vinnes genom ett af domkapitlet 17 nov. 1629 fäldt
utslag? med underskrift af följande kapitulares: biskop Jonas Nicol.
Kylander, Daniel Laurentii Sudercopensis, Jonas Petri Lincopensis
(de två theol. lektorerna), Petrus Jone Biugg (physicus), Birgerus
Joh. Kylander (logicus), Sveno Laurent. Cirrheus (mathematicus),
samt följande två, hvilkas namn sedan öfverstrukits: Andreas Magni
Gylle och Daniel Laurentii Daalhemius (de voro 1629 nyutnämnda
lektorer, den förre efter Prytz, den senare efter Becander; sanno-
likt hade de vid utslagets fällande ännu ej officiellt konstituerats
till kapitulares men ändock af protokollföraren tillskrifvits). Alltså
möta oss här alla sju lektorerna som assessorer i domkapitlet.
Kyrkoherdens Magnus Haraldi Wallerstadius frånvaro har
varit tillfällig; han framträder naturligen äfven efter gymnasiets
stiftande som kapitular. Detta skedde, utan att han som i Vesterås
gjordes till lärare vid gymnasiet. På en särskild förfrågan från
biskopen i Vexiö om denna sak 28 sept. 1641 (i samband med
planerna i Vexiö på ett gymnasium, se nedan) svarades i Linkö-
pings kapitel, att Pastor förblifvit vid sin vanliga stat.? — Däremot
är det ingen tillfällighet, att conrector schole saknas i ofvan
anförda dokument. I Linköping liksom i Strengnäs (ej Vesterås)
medförde gymnasiets upprättande konrektoratets upphörande tills
vidare. — Likaså var nu alldeles öfverflödigt att räkna sysslo-
mannen som kapitular; liksom annorstädes inkallades han blott
vid frågor, där hans sakkunskap behöfdes. Linköpings domkapi-
tel bestod sålunda från gymnasiets stiftande af biskopen, kyrko-
herden, läroverksrektorn och alla öfriga ordinarie lektorerna. Men
äfven här skulle man få känning af den sträfvan efter mera rent
prästerligt element i kapitlet, som vi ofvan funnit vid behandlin-

! Domkap. prot.
2 Kap. prot. denna dag.
8 Domkap. prot. 28 sept. 1641.

126 Hj. Holmquist.

gen af Strengnäs domkapitel. När den berömde Johannes Bot-
ved: utnämnts till biskop i Linköping, erhöll han den 21 jan. 1631
af Gustaf Adolf en instruktion!, för hvars affattning han väl ej
själf varit fträmmande. I denna föreskrifves, att biskopen skall »be-
stella» kapitlet ej blott med dem, som dittills varit bisittare, utan
jämväl med andra förståndiga prästmän från närmaste socknar.
Tillgängliga handlingar upplysa emellertid ej, om denna föreskrift
kommit längre än på papperet. Att Botvidi med sin stora organi-
satoriska talang skulle efter ankomsten till stiftet gripa sig an med
ordnandet af dess kyrkliga förhållanden är naturligt och har ofvan
sid. 58 antydts.” Men någon underrättelse om, att han utvidgat
sitt domkapitel eller gifvit det någon forma consistorii, har jag ej
kunnat påträffa. Och att intet consistorium majus i Linköping i
praktiken fanns eller ägde bestånd, framgår däraf, att på präst-
synoden i Linköping 1656 uttryckligen beslöts, att ett consistorium
majus skulle konstitueras.? Botvidis »regeringstid> blef ej heller
lång; redan 1635 afled han.

Om ingen ändring i kapitlets sammansättning af honom ge-
nomfördes, så har man måhända dock rätt att sluta sig till, att
hans episkopat icke varit utan betydelse för domkapitlets organi-
sation. I sin forma för det svenska Preussen hade han framhäft
de gamla kapitelämbetena och gjort skillnad mellan dekan och
notarie. Efter hans tid påträffa vi i Linköpings kapitel såväl be-
teckningarna prepositus, poenitentiarie och decanus, som
äfven en särskild notarie. Det mig tillgängliga materialet har
dock varit allt för ofullständigt för att kunna bestämdt bevisa, att
prelaturnamnpen före Botvidi en tid verkligen varit helt försvunna,
eller för att kunna, om man anser det nyssnämnda antagandet
säkert, uppvisa, när och på hvad sätt namnen åter först begynte. —
Vid uppräkningen af dem, som år 1635 följde biskop Botvidi till
riksdagen”, nämnes pastor et prepositus Lincop. Sedan blir titeln
prepositus den vanliga för Wallerstadius och hans efterträdare
som kyrkoherdar i Linköping. — År 1634 blef eloqv. lektorn Bene-

! Tryckt hos Thyselius: Bidrag s. 161 ff.

2. Se härom utförligare de intressanta meddelandena hos H. Lundström:
Handlingar rörande Johannes Botvidis episcopala verksamhet, i Undersöknin-
gar och aktstycken s. 73 ff.

8 Acta synodica, 28 juni 1656, domk. prot.

4 Kapit. prot. 1635.

Bidrag till domkapitlens historia. 127

dictus Nicolai Figrelius poenitentiarius publicus i Linköping!; och
sedan återfinnes detta käpitelämbete i de samtida urkunderna.?
Vid den ofvannämnda förfrågan från Vexiö-biskopen om förhål-
landena i Linköpings gymnasium och kapitel nämnes särskildt
poenitentiarie. Och så snart i domkapitelprotokollen anteckningar
om om kapitulares börja, år 1652, möta vi den nyssnämnda Fig-
relius som theol. lector primarius och poenitentiarie. Sedan är
poenitentiarieämbetet förenadt med första teol. lektoratet fram till
1687.? — Den 5 maj 1649 prästvigdes Samuel P. Brask, eloqv.
lector et consistorii ecclesiastici Decanus.? Dekanen nämnes ock i
protokollsförteckningarna på kapitulares 1652 och 1659. Ämbetet
visar sig där ej vara bundet vid bestämdt lektorat. — En särskild
notarie hade Linköpings kapitel enligt upplysningen till Vexiöbi-
skopen 1641 kort förut tillsatt, och hade denne ditintills haft sin
lön af konsistoriet. Den 28 sept. 1639 hade ock beslutats »af
Episcopo och alla lectoribus,? att Notarius Consistorii cathedralis
skall hafva en socken”. Kapitlet hade emellertid ej försummat att
samtidigt med upprättandet af särskild notariesyssla äfven söka få
understöd genom regeringen. Redan år 1639 hade biskop Jonas
Petri Gothus (1637—1644) sändt en inlaga till K. Maj:t och på-
pekat nödvändigheten af att få särskild notarie”. Och den 14 febr.
1640 utfärdade Kristina ett bref, däri beviljades lön åt en notarie
i Linköping. Om denna bevillning blef blott ett tomt löfte som
så många andra dylika under drottning Kristinas tid, eller om den
senare utgick, vet jag ej”; i sept. 1641 räknas tydligen ej med

! Håhl 1 5. 62; s. 95 har Håhl ärtalet 1638.

2 Håhl I s. 95 har en oafhruten rad af poenitentiarii från 1581 till 1687.
Bland dessa upptages ock för åren 1624—1638 Jonas Petri under hänvisning
till teckningen af honom som biskop s. 24. Där står emellertid intet om, att
han var poenitentiarie. Naturligen har äfven i Linköping kapitlet haft att be-
bandla poenitenssaker och uppdragit handläggandet af dessa åt någon af sina
medlemmar; frågan är, om detta närmast före Botvidis tid betecknades och
markerades som ett särskildt kapitelämbete. Enligt Karl IX:s fordran skulle
kyrkoherden handlägga poenitensmålen utan särskildt poenitentiarieämbete.

» Se anteckningarna i kapitelprotokollen, tryckta hos O. Holmström:
Linköpings domkapitels arkiv, 1901, 5. 16 ff.

4 Domkap. prot.

5 Märk, att alla lektorerna äro kapitulares.

Liber Gymnasii Limcopensis, Linköpings läroverks arkiv.
Linköpings Consistorii skrifvelser till K. Maj:t, R. A.
För Strengnäs afvisades samtidigt en liknande anhållan; se ofvan sid.

ee «» a

1.2.

128 Hj. Holmquist,

densamma. En viktigare fråga, som jag ej heller kan besvara, är
om inrättandet af en särskild notarie o. 1640 innebar antagandet
af en person utom kapitlet till denna syssla, eller om här som i
Vesterås och Strengnäs notariatet uppdrogs åt en lektor. Före
1640 synas i alla händelser notariegöromålen hafva skötts af en
lektor !; och en viss sannolikhet föreligger, att så fortfarit till 1649?
Enligt Kristinas skolordning tillsattes då särskild utanför kapitlet
stående lärare till konsistorienotarie?, äfven om denne sedermera
stundom såsom adjungerad infördes bland kapitulares.!

Kristinas skolordning upprättade ock i Linköping särskild från
gymnasiet skild trivialskola med egen rektor. Här hade nämligen
ej förut som i Vesterås och Strengnäs delningen af läroverkets två
afdelningar under olika ledning skett.? Sedan återfinnes ej mera
skolrektorn som kapitular. Konrektoratet, som genom skolordnin-
gen återinfördes och som efter 1651 delades i tvänne”, gaf natur-
ligen ej heller sina innehafvare plats i kapitlet?. Från 1649 var
sålunda Linköpings domkapitel ordnadt så, som det skulle förblifva
till 1687, med biskop, domprost och de sju ordinarie lektorerna
som bisittare, med adjunktion i behöfliga fall, med ett vid lectio
theol. prima bundet poenitentiarieämbete och ett mellan lektorerna
växlande dekanämbete, samt med särskild utanför kapitlet stående
konsistorienotarie.

Innan vi lämna Linköping, må till sist anmärkas, att äfven
här gäller det för Vesterås och Strengnäs konstaterade förhållandet,
att lektorerna för att sitta i kapitlet ej behöfde vara prästvigda,
äfven om de i de flesta fall förr eller senare togo vigningen. Bland

1 År 1633 blef Petrus Jone Agrivillius konsistorienotarie i Linköping och
s. å. eloqv. lektor, Håhl I s. 112.

3 Biskopen i Vexiö anhöll den 13 jan. 1641 hos rikskansleren om gym-
nasium i sin stad (se nedan vid Vexiö); han begärde då ock, att Vexiö kapi-
tel måtte få en notarie lika väl som Linköpings och andra stifts. Men de
andra stift, som hade notarie. hade till sådan en lektor.

3 Se t. ex. domkap. prot. 24 mars 1651.

4 Se Holmström s. 14 och 16.

5 På Vexiöbiskopens fråga 1641, om Schola Trivialis är secernerat ifrän
Gymnasio, svarades: Blott till lokalen ej till styrelsen, ty ingen särskild rektor
finnes i trivialskolan (Kap. prot.).

6 Domkap. prot. 12 sept. 1651 och 26 april 1654.

? Protokollen för 1660- och 1670-talen voro vid mina studier i Linköpings
domkapitlets arkiv utlånta, och har jag för denna tid stödt mig på de af Holm-
ström ἃ. ἃ, tryckta anteckningarna ur desamma.

Bidrag till domkapitlens historia. 129

dem, som den 21 dec. 1638 prästvigdes och afgåfvo prästed, var
Samuel Nicolai Enander log. lektor och för tillfället läroverkets
rektor;? han blef ordinarie lektor redan 1634. Det ser för öfrigt
nästan ut, som om Botvidis efterträdare på biskopsstolen Jonas
Petri Gothus skulle hafva valt den vägen för det prästerliga ka-
pitelelementets stärkande, att han förmått så många lektorer som
möjligt till prästvigning. Utom den ofvannämnde Enander präst-
vigdes under Jonas Petris episkopat den ene lektorn efter den
andre; den 17 aug. 1642 vigdes . math. lektorn Daniel Danielis
Dalinus (lektor 1637); den 22 aug. 1643 vigdes eloqv. lektorn Ni-
colaus Nicolai Langelius (lektor 1639), grece ling. lektorn Israel
Andreze Rydelius (lektor 1642) och eloqv. lektorn Laurentius Lau-
rentii Laurinus (lektor 1642); den 18 sept. 1644 slutligen vigdes
math. lektorn Nicolaus Petri Lundius, som nyss tillträdt sin plats?.
Därmed voro för tillfället alla lektorerna i Linköping prästvigda!
Men visserligen blott för ett ögonblick. Redan 1644 fick Laurinus,
som blifvit log. lektor, till efterträdare Samuel Petri Brask"”, men
denne lät viga sig först 5 maj 1649, då han tillika var kapitelde-
kan. — Det anförda må vara nog. Som något brännande pro-
blem har denna lektorernas ställning som pure ecclesiastici och
dock ofta ej prästvigda knappast känts, äfven om lagstiftningsarbe-
tet, som ofvan flerestädes sagts, tidigt tog sikte därpå och sökte
ändra i riktning mot rent teolog- och prästkapitel. Men när kort
efter 1687 års sanktion af lärarekapitlet den allmänna kulturut-
vecklingen gled in i ett nytt skede, där gymnasielärarna snart för-
des öfver till lekmännens klass, då skulle det i 1600-talets kapi-
telform in nuce liggande problemet först träda i dagen i Linköping."

! Domkap. prot.

3 Dormkap. protokollen, jämförda med uppgifterna om lektorerna hos
Björn-Schenmark.

8 Hål II 5. 195.

4 Se min öfversikt öfver domkapitlens historia, i Domkapitelkommitténs
betänkande, s. 26. Jfr Sondén: Berättelse om Linköpings läroverk 1698 ---
1724, läroverksprogram 1847, 5. 8 och 10.

Beträffande tillsättningsrätten af lektorer gäller för Linköping som för
Strengnäs, att denna synes hafva glidit öfver till regeringen, tvärs emot prin-
ciperna under Gustaf Adolfs tid, men väl stäåmmande med förmyndareregerin-
gens. När Linköpings kapitel enligt äldre praxis enhälligt efter den 1641 af-
lidoe grec. Ling. lektorn Petrus Agrivillius valt ny lektor, anhåller biskop Jonas
Petri i bref hos rikskanslären af 1 juli 1641, att han icke skulle misstyda detta;
Linköpings SB Kyrkoh. 33. Och Sondén har i Linköpings läroverks historia
1649—1693, läroverksprogram 1846, 5. 10 flere exempel på, huru regeringen

Holmquist: Bidrag till domkapitlens bistoria. 9

130 Hj. Holmquist,

Åbo.

Det fjärde gymnasiet under Gustaf Adolfs regering blef Åbo.
Äfven Åbo stift leddes vid denna tid af en af de stora kyrkoor-
ganisatörerna, Isaacus Rothovius (1627—1652). Hans ordnande
kraft framträder i de båda »Constitutiones», som han vid olika tid
lät utgifva för sitt stift (se ofvan sid. 58). Naturligen skulle hans
nydanareverksamhet sträcka sig äfven till skolans och domkapitlets
område. Den 29 juni 1629 skref han till Konungen och anhöll
om inrättandet af ett gymnasium i Åbo.! Den 28 jan. 1630 ut-
färdade Gustaf Adolf ock stiftelsebref för gymnasiet.? Endast fem

tillsatte lektorer, äfven där kapitlet förut valt annan. — Frågan om, hvem som
skulle tillsätta lektorer, afgjordes först efter 1687 års förordning; se min dom-
kapitlens historia 5. 30 f., samt Sondén 1847 a. ἃ., som dock har en som jag
tror oriktig tolkning af 1693 års förordning.

Ett par ord kunna tilläggas om prebenden i Linköping. Skeda var gam-
malt kapitelprebende; som sådant möter det t. ex. 1545, då det innehas af
Petrus Nicolai Folkingius (Braad:; Ostrogothia Litterata I). Under Karl IX:s
tid synes det ha varit prebende åt poenitentiarien. Vid gymnasiets stiftande
tillfaller det theol. lektorn Daniel Laurentii (fastställt genom bekräftelsebrefvet
1628). 1634 blir det eloqv. lektorn Figrelii prebende; kapitlet ansåg sig så-
lunda kunna flytta det från ett gymnasielektorat till ett annat. Slaka var lika-
ledes gammalt kapitelprebende och blef från gymnasiets stiftande lektorspre-
bende, enligt Gustaf Adolfs bref (Liber gymnasii Lincopensis) åt lector ethices
polit. et pract. philosophie; men äfven det växlade mellan olika lektorat. Ry-
stad blef 1620 genom Gustaf Adolf prebende åt lector theol. vid katedralsko-
lan och i kapitlet Nicolaus Grubb. Hans efterträdare Jonas Petri Gothus fick
det sålunda ock (1623), men behöll det äfven som rector schole. Ett bref från
Gustaf Adolf (original i Kungabref Linköpings DA) 11 april 1625 ville för all-
tid binda det vid theol. lektor. När gymnasiet stiftats och Jonas Petri där
blifvit sec. lector theol., behöll han därför fortfarande prebendet (bekräftadt
genom Gustaf Adolfs bref 1628), till dess han blef biskop. Det tillföll då sec.
teol. lektorn Samuel Petri Drysenius (1639) och förblef hos detta lektorat till
1657, dä Karl Gustaf upphäfde dess egenskap af prebende. Enligt drottning
Kristinas förordning af 24 dec. 1652 (Wilekman: Ecclesiastike samlingar 1 5.
233 f.) skulle visserligen inga andra lektorer än de två teologie i gymnasiet få
hafva prebenden. Men detta hindrade ej, att i stället för Rystad Landeryd
1658 blef lektorsprebende. Landeryd hade under Gustaf Vasa varit prebende
åt skolrektorn i Linköping men gjordes af Johan III till ett fritt pastorat. När
det 1658 åter blef lärareprebende, flyttades det mellan olika lektorat (det till-
föll först 1 teol. lektorn Anders Petri Ajalinus, sedan phil. pract. lektorn Pet-
rus Simonjs Löfgren, ο. s. v.).

! K. G. Leinberg: Handlingar rörande finska skolväsendets historia I s.
260 ἢ.

2 Åbo Tidningar 1792 n:o 10.

Bidrag till domkapitlens historia. 131

lektorer »bestodos> till en början; den 21 juni 1632 utfärdade ko-
nungen ett bref, som upprättade ett sjätte lektorat, i politik.! Alla
dessa gymnasielektorer togo säte i kapitlet och voro bisittare där,
till dess 1640 Åbo akademi inrättades.? Vid gymnasiets inrättande
skedde ingen delning mellan gymnasium och trivialskolan, utan där
fanns blott en rektor?, som sålunda naturligen var kapitular. Äfven
befattningen som conrector schol&e synes kort efter gymnasiets upp-
rättande ha upphört; dess siste innehafvare Martinus Henrici Sto-
dius blef biträdande lektor i grekiska vid gymnasiet och kallar sig
1633 grece Lingue Lector.t Då domprost- poenitentiarie- och
dekanämbetena i: Åbo redan voro försvunna, kom alltså kapitlet
under den korta tid, det var lektorskapitel, att bestå af biskopen,
kyrkoherden och alla ordinarie lektorerna; om äfven sysslomannen
ännu räknades som kapitular, kan jag ej afgöra; enligt Leinbergs
något vaga uttryck skulle han ha varit det.? — Med Åbo akade-
mis grundande började en ny form för kapitlet, hvilken faller utan-
för vår här föreliggande undersökning.

Skara.

Det dröjde mer än tio år efter de andra gymnasiernas grun-
dande, innan Skara och Vexiö fingo liknande läroverk upprättade.
Från båda stiften hade under 1630-talet ansträngningar gjorts att
ernå förmånen af gymnasium”, och bägges ansökningar hade af
regeringen stundom behandlats som ett ärende. I början af år
1641 uppsatte ock den nytillsatte biskopen i Skara Jonas Wexio-
nensis (1640—1651) jämte Vexiöbiskopen (se nedan) ett förslag
till gymnasiums anordnande på så vis, att de tre förutvarande

1 Leinberg IV 5. 89.

3 Leinberg: Åbo stifts herdaminne 8. 90. — Jag har äfven här tagit Lein-
bergs uppgift för god utan att anställa egna undersökningar.

8 Då akademien blifvit upprättad, skref regeringen 15 april 1641 till Ro-
thovius med uppmaning att inrätta en trivialskola i Åbo. Leinberg: Handlin-
gar IV 5. 198. |

4 Leinberg: Herdaminnet 5. 27 f.

5 Herdaminnet s. 20. Jfr Åbo domkapitels etc. anhållan om konfirmation
för herr Claudius Christophori på domkyrkosysslomanstjänsten 19 juli 1639,
tryckt hos Leinberg: Handlingar rörande finska kyrkan och prästerskapet VII
1907, s. 43 f., där äfven en underskrift af kapitelmedlemmar finnes.

9 För Skara se utom ofvan angifna skrifvelser äfven domkapitlets beslut
9 dec. 1640, domkap. prot. Skara DA. (Den äldsta bevarade protokollboken
omfattar tiden 9/7 1639—!9/s 1641.)

132 Hj. Holmquist,

lärarna skulle blifva lektorer och dessutom tre nya lektorat inrät-
tas.! Samma år erhöll ock Skara, ett par år före Vexiö, funda-
tionsbref på gymnasium, den 31 aug. 1641. — Af den ofvan sid.
49 omtalade petitionen 1636 synes framgå, att domkapitlet i Skara
redan förut under väntan slagit in på samma väg som tidigare
Rudbeckius i Vesterås och utvidgat läroverket med nya lärare,
»lektorer,» utan lön för att sedan vinna sanktion härpå. Så näm-
nas i brefvet utom de tre äldre skolmännen: lector physices, lec-
tor hebre lingue och rector cantus, »hvilken ock är Notarius Con-
sistorii>; om dessa tre angifves, att >»de hafva och intet underhåll»?.
Kapitlet hade sålunda äfven för sin egen räkning utnyttjat öknin-
gen af lärare till att erhålla särskild notarie. Fundationsbrefvet?
gick denna anordning på så vis till mötes, att det upprättade fem
gymnasielektorat: Teologi, Hebreiska och grekiska, Eloqventie, Fy-
sik och matematik samt Ethice οἱ Musice. Detta innebar, att
rector schol& som annorstädes blef rektor för hela läroverket, am-
bulerande bland lektorerna; vidare att rector cantus eller konsi-
storienotarien blef ordinarie lektor; att teol. lektorn vid katedral-
skolan blef gymnasiets teol. lektor; samt slutligen att antingen sär-
skild konrektor till en tid upphörde eller, därest ämbetet bibehölls,
ställdes utanför det nya gymnasiet och utanför kapitlet." Under
samma faktorers påverkan här som annorstädes togo de ordinarie
lektorerna (hvilka de första voro, se nedan) säte i kapitlet. Dess
sammansättning blef alltså från 1642: biskop, kyrkoherde och de
fem lektorerna.

! Betänkandet tryckt i Småländska Archivet III s. 70 ff., där det dock
oriktigt dateras till 1643.

? Vestergötlands Fornminnesförenings tidskrift 4 och 5 5. 95 f.

8 Original och afskrift i Kungabref Skara DA.

4 Det ligger närmast till hands att antaga, att i Skara som förut i Streng-
näs, Linköping och Åbo och senare i Vexiö vid gymnasiets inrättande konrek-
toratet liksom en särskild rector schole till en tid försvunno. Måhända syftas
därpå i Odheliug” handskrifna herdaminne, Skara Gymnasiebibliotek, där det
uppgifves, att 1649 (i så fall felskrifning för 1641) namnen rector schol&e och
konrektor försvunno i Skara. År 1649 försvunno de i alla händelser ej, utan
framträdde då starkt. I ett dokument, hvarom i texten strax blifver tal, näm-
nes rektor och konrektor från juli 1649. Och i skolstaten för år 1652 (Kunga-
bref Skara DA.) återfinnas de; trivialskolans lärare äro då rektor, konrektor
tre preceptores och en apologista; gymnasiets lärare utgöras af sju lektorer
och två adjunkter. — Warholm 1 5. 546 uppger emellertid en tillsättning af
konrektor 1647; om denna uppgift får godtagas, skulle konrektoratet hafva ägt
bestånd på 1640-talet.

Bidrag till domkapitlens historia. 133

Af dessa var sannolikt lector ethic. (rector cantus) notarie.
Här liksom beträffande Linköping saknar jag dock tillräckligt ma-
terial för att kunna bestämdt afgöra, huru med notariatet under
1640-talet ordnades. Men om, som sannolikt är, en lektor skötte
detsamma, så har i Skara snart mött samma svårighet som annor-
städes att förmå lektorerna att åtaga sig den betungande sysslan.
År 1646 tillsattes en utanför kapitlet stående person, mag. Jonas
Scharinus, som 1647 blef konrektor (?); denne bibehöll notariatet till
dess han 1651 blef ordinarie lektor!. Det ser ut som om Skara,
liksom det under Johan III:s regering var »före sin tid» i fråga
om notariatet, äfven nu först af alla lektorskapitel skulle hafva
vidtagit den anordning med konsistorienotarie, som blef den för
framtiden bestående.

Drottning Kristinas skolordning ingrep naturligen äfven i Skara-
kapitlets sammansättning. Lektorernas antal ökades till sju; en
secundus teol. lektor och en hist. et phil. moralis lektor tillkommo,
äfven om med den senares tillsättning drog ut (se nedan). Trivial-
skolan fick åter egen rektor och konrektor; dessa stodo nu utan-
för kapitlet. Konsistorienotarien blef som förut en lärare utanför
lektorernas och kapitulares' krets. Vid öfvergången till denna nya
läroverksordning uppstod emellertid i Skara en strid, som ger en
god inblick i läroverksförhållandena vid denna tid och som lämnar
åtskilliga faktiska upplysningar, egnade att korrigera och komplet-
tera de gängse uppgifterna om gymnasiets första lektorer. För oss
har den intresse, emedan den lämnar bevis på den ofvan tecknade
bilden af kapitlets sammansättning och äfven skarpare än något
annat exempel belyser, huru strängt man enligt tidens uppfattning
drog gränsen mellan ordinarie och extra ordinarie lektorer, när
det gällde säte i kapitlet. I Uppsala domkapitels arkiv finnes ett
bref af den 8 sept. 1651?, hvari tvänne lektorer Jonas Johannis
och Sveno Torbernus Bjerchentus inför ärkekapitlet klaga öfver, att
året förut (1650) lektorsinkomsterna uppburits blott af de fyra förut-
varande lektorerna, under det att de själfva ej fått något. I brefvet
uppräknas gymnasiets första fem lektorer, som voro på gamla löne-
staten till 1649: Andreas Ambernus (teol. lektor), Magnus Jone
Salanus (lektor i grekiska), Jonas Jone Salanus (eloqv. lektor),

=———

! Uppgiften om notarie och konrektor från Warholm I 5. 546. Beträf-
fande den mot Warholm stridande uppgiften, att Scarinus behöll notariatet till
1651, se nedan s. 135 not 3.

3 Skrifvelser från andra konsistorier, E: III: 3.

134 Hj. Holmquist,

Benedictus Brinck (lektor i matematik + 1651)! och Ericus Bo-
bergius (lektor ethic. et music). Efter 1649 hade emellertid Mag-
nus Salanus flyttats från grekiska till det nyinrättade 2:e teol. lek-
toratet, och Brinck hade gått bort. Återstodo då blott fyra funge-
rande lektorer 1650, hvaremot såväl lektoraten i grekiska och
matematik som det nyinrättade i historia stått lediga, och alla in-
komsterna delats mellan de fyra förutvarande. Nu ansågo emeller-
tid de klagande, att de redan i februari 1650 blifvit ordinarie
lektorer, hvarför de begärde få ut sin lön för detta år enligt nya
lönestaten?. — Denna de båda lektorernas anhållan synes dock
närmast hafva varit ett försök att tillskansa sig orättmätig fördel
af det aflägset liggande ärkekapitlet under sedivakansen på Skara
biskopsstol efter biskop Jonas Wexionensis' död (3 april 1651). Åt-
minstone får man detta intryck, då man läser det svarsbref, som
en af den aflidne biskopens söner Nicolaus Salanus? insände till
ärkebiskopen, biskopar och superintendenter den 21 okt. 1651 ').
Denne söker visa, att allt gått rätt till. En grundval för hans
bevisföring är intressant. Han betonar nämligen uttryckligen, att
»alla "lectores i Skara äro ock consistoriales». Detta bekräftar ej
blott, hvad vi ofvan sagt om lektorerna och kapitlet; af uttrycket
framgår, att brefskrifvaren, som lefde uppe i rikets centrum, visste
af oppositionen mot anordningen med alla lektorerna som kapitu-
lares och att förordningar med annat arangement tunnos; han an-
ser sig böra understryka, att i Skara icke var ordnadt efter dessa.
— Nicolaus Salanus vederlägger så de klagandes skäl. Jonas Jo-
hannis och Sveno Torb. klagomål grunda sig på, att de skulle den
2 febr. 1650 hafva blifvit kallade och konstituerade att supplera
numerum ordinariorum lectorum, och att de redan den 20 febr.
skulle hafva blifvit erkända som lectores in gymnasio Scarensi.
Häremot strida dock en rad fakta. Som n:o 2 af dessa anger
brefskrifvaren, om de båda klagande redan i febr. 1650 blifvit ordi-
narie lektorer, så hade ej biskopen den 20 jan. 1651 afvisat ma-

! Så Warholm. Enligt klagobrefvet skulle han ha varit borta redan 1650.

3 Bland dem hvilkas lön enligt 10 juli 1649 i brefvet omnämnas, äro
rector schol&e, conrector och notarius consistorii, som »intet fick». En af de
klagande var 1650 konsistorienotarie, se nedan i framställningen.

3 Han var bror till de båda lektorerna Salanus vid Skara gymnasium och
själf sedan 1650 lektor vid det då existerande gymnasium Stockholmense.
Muncktell: Vesterås stifts herdaminne I s. 331.

4 Uppsala DA. E: III: 8.

Bidrag till domkapitlens historia. 135

gister Sveno från Consistorium, kallandes honom en expectant och
mag. Jonas allenast en consistorii notarius. Som n:o 3 anföres
därpå, att just samtidigt 1651 blef beslutadt, att Jonas Johannis
skulle antaga Lectionem Historiarum och Sveno Torbernus Greece
Lingue lectionem. Slutligen må n:o 7 af bevisen för klagomålens
ogiltighet påpekas. Här göres gällande, att mag. Jonas själf er-
känner sig år 1650 hafva varit consistorii notarius!; men då kunde
han ej ha varit ordinarie lektor. — Nicolaus Salanus' bref är åt-
följdt af bilagor. I en af dessa intyga den 5 sept. 1651 med namn
och sigill »undertecknade consistoriales et lectores Scarenses» An-
dreas Amberni theol. lect., Magnus Jonge Salanus theol. lect.,
Jonas Jon&e Salanus lect. eloqv. och Ericus Bobergius log. et phys.
lect.?, att de båda klagande 1650 ej voro annat än extraordinarie
lektorer på prof, och att biskopen, då han efter hemkomsten från
riksdagen höll konsistorium, hårdeligen tilltalade Sveno Torbernus,
för att han som expectant hade »okallad inlupit och gjort sig con-
sistorialem>; biskopen hade därvid sagt: »Hvad wij hafwom in-
låtet mag. Jonam Johannis för Notariaten: skull, så hafwom wij
doch icke ther mag. Svenonem admitterat». Tillika bekräftar in-
tyget, att de båda klagande först sistnämnda dag utnämndes och
konstituerades till lektorer?.

! Jfr ofvan sid. 134 not. 2.

2 Kyrkoherden Olof Fristadius blef under riksdagen 1651 utnämnd till
biskop i Skara; för ögonblicket fanns sålunda hvarken biskop eller kyrkoherde
i Skara.

81 Warholme förteckning (1 5. 99) på lektorer i historia får sålunda som
första insättas M. Jonas Johannie (saknas i förteckningen); och lektoratet har
skötts som e. o. året 1650 och blef ordinarie i början af 1651. Månne icke denne
Jonas Johannis är densamme, som hos Warhbolm kallas Jonas Joh. Scarinus
och uppgifves ha varit konsistorienotarie 1646—1649, då han skulle ha blifvit
den förste secundus theol. lektor 1649—1654? Warholms sistnämnda uppgift
är nämligen alldeles felaktig, som af ofvan meddelade dokument framgår. Den
förste sec. teol. lektorn blef förutvarande grek. lektorn Magnus Jona Salanus,
hvilken som 2:e teol. lektor undertecknat beviset af 5 sept. 1651 (Warholm
uppger om honom, att han var lektor i grekiska och som sådan dog 1651).
Att Jonas Johannis och Jonas Scarinus äro identiska, synes stödjas däraf, att
Jonas Johannis erkänner sig 1650 ännu ha varit konsistorienotarie; men detta
var enligt Warholm Jonas Scarinus 1646—1649. Om de äro samma person,
har den verkliga gången af hans befordran varit sådan: 1646—1650 konsistorie-
notarie, 1651 lektor i historia, 1651 eller 52 secundus theol. lektor efter den
aflidne Salanus, 1653 eller 1654 (Warholm har I 5. 67 och 78 det ena, 5. 546
det andra årtalet) prim. teol. lektor, 1662 kyrkoherde i Lidköping, superinten-

136 Hj. Holmquist,

Det finnes sålunda säkert bevis för, att i Skara efter 1649
kapitlet utgjordes af biskop, kyrkoherde samt alla ordinarie lekto-
rerna; att egenskapen ordinarie lektor utan vidare berättigade till
plats i kapitlet, medan däremot e. ordinarie bestämdt hölls utan-
för; samt att notariatet uppdrogs åt utanför kapitlet stående per-
son. Egendomligt nog har jag ej funnit något spår af, att de an-
norstädes återupplifvade särskilda kapitelämbetena eller namnen
poenitentiarie och dekan i Skara framförts; sannolikt hade väl än-
dock åtminstone poenitentiariesysslan funnits. Däremot visar sig
domprosttiteln vid århundradets midt här som i andra stift ha
återupptagits, nu som benämning på stiftstadens kyrkoherde. — Be-
träffande lektorernas prästvigning var förhållandet i Skara analogt
med förut skildrade kapitel! Något consistorium majus har jag
ej vid denna tid påträffat. Lektorerna fortsatte att utan tillökningar
vara kapitulares?. 1687 års förordning synes här hafva bekräftat
redan vunnen praxis, blott att poenitentiarieämbetet om det fanns
afskaffades och dekanämbetet upplifvades”?.

dent i Karlstad 1673, 5. ἃ. biskop i Vexiö, död 1687. — I Warholms förteck-
ning öfver lektorer i grekiska får enligt ofvan meddelade dokument den ändrin-
gen göras, att Magnus Salanus 1650 flyttar från lektoratet i grekiska till det
nya i teologi, och att i början af 1651 som lektor i grekiska inträder mag.
Sveno Torbernus Bjerchenius.

! Den 21 dec. 1656 prästvigdes m. Laurentius Cleverus, m. Brynolphus
Lundelius m. fl., (domkap. prot., Skara DA); de nämnda voro sedan en tid
lektorer. Exemplen kunna mångfaldigas, liksom bevisen för, att äfven de icke
prästvigda betraktades som »pure ecclesiastici> och vanligen efter fullgjordt
disputationsprof prästvigdes, så snart tillfälle till pastorat yppade sig.

3 Se t. ex. ett bref från Skara domkapitel till Uppsala 18 mars 1668, Upp-
sala DÅ. E: III: 3; eller domkap. protokollen i Skara från de stora trätoåren
1679 —1684.

3 I själfva fundationsbrefvet för Skara gymnasium förbehöll sig regeringen
utnämningsrätten till lektorer. I praktiken ordnade sig saken så, att kapitlet
vanligen utan vidare uppflyttade eller valde lektorer; se det ofvan i texten om-
nämnda exemplet: den 23 juni 1652 blefvo genom omröstning i kapitlet m.
Laur. Odhelius och m. Anderas Juvenius designati lectores i gymnasiet på tvänne
vakanser (den andra bevarade protokollboken 9/s-—'$/e 1652; obs. att omröstning
förekommer i kapitlet); den 11 aug. 1658 uppdrogs grekiska lektoratet åt M.
Thorbernus Andree Fegreus (kap. prot.), ο. s. v. Men när regeringen hade
någon särskild önskan, måste kapitlet foga sig, äfven om det redan valt annan
än regeringens kandidat; så skedde t. ex. 1662, då den till 1 teol. lektor utsedde
Juvenius fick vika för regeringens befallning, att Petrus Laurentius skulle till-
sättas; Warholm I. s. 52.

Bidrag till domkapitlens historia. 137

Vexiö.

Biskop Nicolaus Krokius hade ifrigt arbetat på att få gymna-
sium äfven i Vexiö. FErinras kan om hans förfrågningar om gym-
nasium och domkapitel i Linköping. I början af 1641 reste han
ock upp till regeringen för att underhandla om saken och föreslog
då, att de tre lärarna vid skolan skulle blifva lektorer, samt att
tre nya lektorat skulle upprättas! Kort efteråt uppsatte som ofvan
sagdts biskoparna i Skara och Vexiö ett gemensamt förslag till
gymnasier i enlighet med det ofvan refererade?. Skara fick samma
år sitt gymnasium, men Vexiö fick vänta. Kapitlet gick då samma
väg, som förut användts i Vesterås och Skara; det utvidgade på
egen hand läroverket med flere lärare och utverkade sedan be-
kräftelse af regeringen?. Den 30 mars 1643 utfärdade regeringen
ett med fundationsbrefvet för Skara nästan liklydande bref om
upprättandet af gymnasium i Vexiö?. Blott fem lektorat infördes
dock: lektor theol., 1. hebree et grece linguarum, 1. eloqventize,
I. physice οἱ mathematum, samt 1. logices poéötice et musice. I
aug. 1643 kom så drottning Kristinas bref!, hvari hon konfirmerade
de fyra redan 1642 och 1643 tillsatta: till teol. lektor Daniel Lun-
debergius, till ling. sacr. lektor Ambernus Lindelius, till phys. et
math. lektor Gislo Unnerus, och till log. lektor Sveno Spinnerus.
Här liksom i fundationsbrefvet förbehölls utnämningsrätten åt re-
geringen', och förslag infordras om eloqvent. lektor. Brefvet var stäldt
till »biskop och consistoriales i Capitlet jämväl nu mestadels till-
förordnade lectores i gymnasio>. Detta uttryck kunde synas visa,
att domkapitlet skyndat i sig upptaga de nya lektorerna, redan
innan konfirmationsbrefvet kom, hvartill det ju kunde hafva rätt
äfven enligt gällande praxis, då dessa lärare otvifvelaktigt redan
före gymnasiets formella grundande fått kungl. fullmakter?. Om

! Biskop Krokius” inlaga 13 jan. 1641 till rikskanslären, Vexiö Consistorii
skrifvelser till K. Maj:t R. A., tryckt i Småländska archivet III s. 111.

2 Tryckt i Småländska archivet 111 5. 70.

8 Arcadius s. 24.

4 Brefvet är tryckt i Wexiö Stiftstidningar 1797, n:o 7. Original i Kunga-
bref, Vexiö DA. En prydlig afskrift i slutet af Ὁ: VII: 1, Vexiö DA.

5 Kungabref, andra bandet, Vexiö DA.

61 verkligheten gestaltade sig saken här som i flertalet gymnasier; blott
när någon först blef lektor, anmäldes han till erhållande af Kungl. fullmakt;
men vid uppflyttningarna och ombytena gjordes aldrig någon hänvändning till
K. Mj:t; Arcadius, 5. 53.

? Arcadius 5. 24.

138 Hj. Holmquist,

man får döma af den ofvan ofta omtalade »Bötesboken> i Vexiö
domkapitels arkiv, hafva dock de nya lärarna tagit säte i kapitlet
först efter gymnasiets formella stadfästande. Den 18 juni 1639
voro som ofvan nämnts följande kapitulares: biskop Krokius, pastor
Hermannus Duseus »Trollorum Alumnus»?!; teol. lektorn, poeni-
tentiarien, protokollföraren och Troll. Al. Zakarias P. Lundebergius;
skolrektorn Michael Wexionensis (Gyldenstolpe); och konrektorn
Daniel Petri Lundebergius Troll. Al.?. — Michael Wexionensis blef
1640 professor i Åbo och efterträddes som rektor af Daniel Lunde-
bergius; efter denne blef Magnus Hoffmannus konrektor. År 1643
bortgingo emellertid både han och teol. lektorn Zakarias Lunde-
bergius som kyrkoherdar. I bötesboken uppträda då detta år som
kapitulares endast de kvarvarande gamla: biskopen, kyrkoherden
och den till teol. lektor i gymnasiet och rektor befordrade Daniel
Lundebergius?. De ofvannämnda af Kristina konfirmerade nya
lärarna, som dock varit sådana från 1642, framträda ej som kapi-
tulares under öfvergångstiden. I motsats mot Vesterås, där öfver-
gången från katedralskolan och det gamla kapitlet till gymnasiet
och det nya kapitlet skedde successive och omärkligt, kom så-
lunda i Vexiö förändringen skarpt markerad; af den gamla kate-
dralskolans män blef endast en (!) vid gymnasiets bildande gymna-
sielektor och fortfor att vara kapitular.

Men när gymnasiet kommit i ordning, inträdde på en gång
alla lektorerna som bisittare. Därom lämna de samtida dokumen-
ten ojäfaktiga bevis. Så skrifver kapitlet 20 mars 1644 till K.
Maj:t!; brefvet är undertecknadt af Nicolaus Krokius, Hermannus
Duseus pastor Wex. samt de fyra nyssnämnda lektorerna!. Den
21 mars 1645 bevittna kapitulares en förlikning med landshöfdingen
Bengt Bagge"; underskrifvit hafva biskop Krokius, Daniel Petri

! Denna titel hänsyftar på ett stipendium af det anseende, att dess inne-
hafvare sedan vanligen undertecknade sina namn med detta tilllägg, enl. upp-
lysning af lektor L. Larsson, Vexiö.

3 Ὁ: VI: 1 pag. 125.

3 »Casus Capitulares ex Östrahäradt 1643. Episcopo Nicolao Krokio, Pa-
store M. Hermanno Dusaeo, Theologie Lectore M. Daniele Lund., Gymnasii W.
p. t. Rectore». Ὁ: VII: 1, pag. 223.

4 Vexidö Consistoriums skrifvelser till K. Maj:t, R. A.

δ Eloqv. lektionen synes ännu ej ha varit besatt. Scheutz a. a. 8. 5 sä-
ger, att »enligt uppgift» Johan Magni Silerus var eloqv. lector 1643—44, då
lektionen besattes af förre konrektorn Magnus Hoffmannus.

56 Ὁ: VII: 1 pag. 374 f.

Bidrag till domkapitlens historia. 139

Lundebergius, Gislo Unnerus (phys. lektor), Ambernus Lindelius (ling.
sacr. lektor), Magnus Hoffmannus (eloqv. lektor) och Sveno Spin-
nerus (log. lektor) — alltså alla fem lektorerna. Den 27 juli 1646
skrifver kapitlet till Paulinus Gothus och underrättar om biskop
Nicolaus Krokius' död!, brefvet är undertecknadt af Hermannus
Duseus pastor Wex., Daniel Petri Lundebergius, Gislo Unnerus
(nu ling. sacr. lektor), Magnus Hofmannus, Andreas Hofmannus
(phys. lektor) och Sveno Spinnerus, alltså äfven här alla fem lek-
torerna. Den 18 nov. 1646 är ett kapitelprotokoll undertecknadt
af Herm. Duseus pastor W. och alla de nyssnämnda lektorna?.
Det bref af 20 dec. 1646, hvari kapitlet meddelar resultatet af stif-
tets och kapitlets vota om ny biskop?, ha alla lektorerna utom
Spinnerus underskrifvit.

Af de gamla prelaturämbetena och namnen fanns i Vexiö fort-
farande blott poenitentiarius kvar. Poenitentiariesysslan var bun-
den vid teol. lektoratet?. Sedan genom 1649 års skolordning ännu
ett teol. lektorat tillkommit, torde stundom ovisshet ha rådt, hvilket-
dera skulle förbindas med poenitentiariesysslan. Den 6 april 1683
utfärdades ett kungl bref?, att >»poenitentiarieämbetet vid Vexiö
gymnasium skall städse vara förenadt med primar. theol. lectionen>.
Förordningen förefaller tämligen öfverflödig, då blott fyra år senare
ämbetet öfverallt skulle afskaffas. — I Vexiö hade emellertid som
ofvan antydts teol. lektorn före gymnasiets stiftande jämte poeni-
tentiariesysslan äfven dekanens göromål, att upprätta konsistoriets
acta och föra protokoll”. Däraf förklaras ock Krokius' egendom-
liga fråga till Linköpings kapitel: »Om Capitulum hafver viss
Notarium för uthan Poenitentiario?» Med åberopande af Linkö-
pings exempel sökte ock Krokius lika väl som Skarabiskopen få
anslag af regeringen till särskild notarie. Det torde ej hafva lyckats.

— 222

! Inkomna skrifvelser Uppsala DA, E: III: 6.

2 Ὁ: VIE 1 pag. 401, Vexiö DA. |

3 Uppsala DA, E: III: 6.

4 >Acta Capituli Wex. insigniora et notabiliora ab Anno 1643.... poeni-
tentiario Daniele Petri Lundebergio» (D: VII: 1 pag. 353). Daniel L. hade då
nyss blifvit teol. lektor vid gymnasiet. Före honom var som ofvan visats Za-
karias Lundebergius 1633—43 teol lektor och poenitentiarie.

& Original i Kungabref Vexiö DA, 3:je bandet.

6 2] april 1633 begynte jag Zakarias P. Lundebergius, teol. lector att
annotera . ... Capitels saker» Ὁ: VII: 1. Han blef teol. lektor 1633 och förde
anteckningarna till sin afgång 1643.

? Linköpings domkap. prot. 28 sept. 1641.

140 Hj. Holmquist,

Från 1643 framträder i »bötesboken>» teol. lektorn Daniel Lunde-
bergius som antecknare och protokollförare. — Lika litet som de-
kantiteln möter under 1640-talet domprosttiteln; man jämföre
de ofvan meddelad2 underskrifterna från kapitulares. Först i sam-
band med det allmänna bruket från midten af århundradet, torde
denna titel äfven i Vexiö ha upplifvats som beteckning för stadens
kyrkoherde. — Rector 860 018 blef rektor för hela läroverket;
konrektoratet indrogs alldeles?.

Länge varade ej denna anordning, förr än den ändrades genom
1649 års skolordning. Trivialskolan upprättades under särskild
ledning med rektor och konrektor. Lika litet här som annorstädes
vid gymnasiestäderna (utom Vesterås) fingo dessa säte i kapitlet.
Särskild konsistorienotarie förordnades. Lektorernas antal ökades.
Det synes, som om i samband med dessa ändringar behofvet skulle
hafva framträdt att närma kapitlet till prästerskapet och att få
kapitelförhållandena reglerade genom bestämd förordning, i synner-
het som biskopsvakanser samtidigt inträffade. Joannes Baazius,
som efter Krokius blifvit biskop (1647), afled nämligen redan 1649.
Samma år fick den till superintendent i Dorpat utsedde Johannes
Stalenus fullmakt på Vexiö stift. Men först år 1650 flyttade han
dit; och innan ett år förflutit, var han död, i början af 1651. Först
efter ett år fick stiftet åter biskop, den ofvan omtalade Zakarias
Lundebergius. Af dessa var det Stalenus, som kom omedelbart
efter skolordningens förändring, och som grep sig an med de of-
vannämnda frågorna. Enligt en gammal uppteckning? begynte näm-
ligen Stalenus i Vexiö införa bruket med två slags konsistorier,
ett cathedrale och ett majus. Och visst är, att biskopen tog upp
frågan om en stadga för kapitlet. De äldsta bevarade egentliga
kapitelprotokollen i Vexiö äro från 1651—1666. Genast i början
möter oss där en upplysning af värde. Den 29 jan. 1651 hölls
konsistorium; därvid frågade Rev. Episcopus, om de hade någon
Consistorii formam. Och efter ingen här uti Consistorio vore, lof-
vade rev. Episcopus sig henne skola ställa?. Döden kom inom två

1 Arcadius 5. 25.

2 Wieselgren: Ny Smålands beskrifning I s. 551.

δ Ett intressant moment ur detta protokoll må ock andragas. Biskopen
frågade äfven efter fiscum Consistorii och fick till svar: Det Rectores Gymnasii
hafva tagit de penningar, som fallne äro och användt dem på gymnasii och
skolornas byggning eller andra nödvändiga saker; och därför göra de årlig
räkning. Med anledning af detta uttalade biskopen, att fiscus Consistorii skall

Bidrag till domkapitlens historia. 141

veckor i vägen för biskopens plan. Men konsistoriet släppte ej
önskemålet. När kapituleres skrefvo till ärkebiskop Lengeus i Upp-
sala 21 febr. 1651 och meddelade biskopens död!, anhöllo de ock,
att han måtte sända dem en Consistorii forma. Huru Leneeus
gjort, kunna vi ej bestämdt säga; i hans brefkopiebok fattas dessa
år. Uppsala domkapitel, som ock behandlade en förfrågan från
Vexiö kapitel om bl. a. kapitelförfarandet under vakansen, gaf den
åtminstone i kapitelprotokollet? korta anvisningen, att senior ca-
pituli skulle sammankalla de öfriga och i viktigare frågor inkalla
präster från grannskapet. Om Leneus velat sända en »forma>,
hade han emellertid så vidt vi känna ingen annan användbar att
tillgå än den ett par år förut af Laurelius uppsatta. Den som
Paulinus uppsatt för ärkestiftet, gällde endast dettas säregna för-
hållanden. Visst är, att om ej Leneus skickade Laurelii forma,
så skaffade sig kapitlet den på annan väg; endast så kan förkla-
ras, att denna forma, väl i sin mest äkta gestalt, finnes inhäftad
i »bötesboken», som vid denna tid ännu var den egentliga kapi-
telboken?.

Det förefaller nästan som ironi, att Vexiö kapitel, hvilket så-
lunda förskaffat sig den enda domkapitelsförordning, hvilken häf-
dade alla lektorernas säte i kapitlet, nästan genast skulle blifva
det så vidt vi kunnat se enda gymnasiekapitel, där de ledande
kyrkomännens sträfvan att inskränska kapitellektorernas antal kunde
i praktiken genomföras. Med anledning af, att vid besättningen
af ett lektorat år 1651 lektorerna öfverröstat biskop och kyrko-
herde, skref regeringen ett ampert bref till kapitlet och förklarade
det vara tillräckligt, att af lektorerna de två teologie tillhörde ka-
pitlet. Så lätt gick det visserligen ej att kullkasta rotad praxis.
Den 15 jan. 1652 hölls konsistorium i närvaro af den nye bisko-
pen Zakarias Lundebergius, Daniel Lundebergius, Gislo Unnerus,
Sveno Spinnerus, Andreas Hoffmannus och Nicolaus Domnerus'!;

vara för sig själf och fiscus Gymnasii för sig. Detta belyser klart, huru full-
ständigt man identifierat konsistoriums och gymnasiums egendom, men och huru
sträfvan vaknat att få en klar skillnad.

! Uppsala DA, E: HI: 6.

? Uppsala Domkap. prot. 9 april 1651.

8. Till hvad som ofvan sid. 99 ff. anförts om denna forma kan tilläggas,
att öfverskriften »Forma Consistorii Cathedralis> i den i bötesboken inhäftade
afskriften visar frappant likhet med Laurelii egen handstil. Skulle möjligen
Vexiö kapitel ha fått sitt exemplar från Laurelius själf?

4 Domkap. prot.

142 Hj. Holmquist,

alltså fem lektorer. Men regeringens skrapa hade dock till resul-
tat, alt i Vexiö snart den medelväg togs, hvilken skymtar i Lau-
relii »οἱ 1 6118» kyrkolagsförslag; jämte de båda teologie lektorerna
togo blott de två äldsta filosofie lektorerna säte i kapitlet!. Och
så fast blef i sin ordning denna nya form i Vexiö, att den till och
med länge öfverlefde 1687 års förordning; först 1718 gåfvos de
tre yngre lektorerna plats i kapitlet, sedan biskop David Lund före-
slagit detta, enär i andra kapitel alla lektorerna voro bisittare?.

Sammanfattning.

Den öfvergång från prelatur- till lärarekapitel, som med Karl
IX:s förordning begynnt, vann sin fullbordan genom gymnasiernas
inrättande. Den intima samverkan mellan kyrka och skola, mellan
luthersk kristendom och folkligt kulturarbete, som kännetecknade
storhetstidens Sverige, fick sitt starkaste och följdrikaste uttryck
däri, att liksom kyrkan genom biskopen ledde skolans och folk-
bildningens utveckling så blefvo ock skolans främsta män bisko-
pens förnämste medhjälpare i stiftstyrelsen. Början gjordes i Ves-
terås; genom det successiva och organiska sätt, hvarpå där under
Rudbeckii geniala ledning öfvergången till lektorskapitlet skedde,
blef den allmännna uppfattningen från början den, att gymnasie-
lektorerna själfskrifvet kunde och borde utnyttjas som assessorer i
domkapitlen. Så snart annorstädes gymnasier i de gamla stiftstä-
derna grundades, inträdde öfverallt nästan omedelbart alla lekto-
rerna som kapitulares. Öfverallt blef här domkapitlet lärarekapitel.

Så genomgripande än denna förändring var, tedde den sig
icke så för samtiden. 1) Öfvergångstiden från 1604 hade förhe-
redt förvandlingen, äfven i allmänna medvetantet. 2) Jämte bi-
skopen kvarstod äfven stiftstadens kyrkoherde öfverallt som en
representant för den fordna formen och för den praktiskt-präster-
liga erfarenheten i kapitlet; och därigenom att åt honom öfver-
allt (utom i Strengnäs, som till en tid ensamt af alla stiften be-
varade särskild domprost) uppdrogs den fordne domprostens upp-
gift att vid behof fungera som vice preses, betonades starkt kapit-
lets kyrkliga karaktär. — 3) Lektorernas inträde innebar ej heller
lekmannaelementets tillgodoseende i domkapitlen. Efter gymnasi-

! Arcadius s. 59. Man jämföre åtskilliga domkapitelsskrifvelser i Con-
ceptbrefbok tom I—III, Vexiö DA, t. ex. 27 mars 1657, m. fl.
? Kap. prot. ἃ. 10 och 15 okt. 1718; jfr Arcadius 5. 59.

Bidrag till domkapitlens historia. 143

ernas stiftande lika väl som förut sutto stundom icke prästvigda
lärare i kapitlen; men under 1600-talet bibehölls den uppfattning,
som räknade alla lärare oafsedt prästvigning till det ecklesiastika
ståndet i dess motsättning mot lekmännen, det politiska ståndet.
— 4) De egentliga kapitelämbetena, som redan en tid efter 1604
års förordning förlorat tillvaron som själfständiga prelaturer och
tilldelats kyrkoherden eller lärarna i kapitlet eller stundom allde-
les upphört, kommo efter gymnasiernas grundande att, tilldelade
kyrkoherde eller lektorer, återupplifvas och fortlefva. Poenitenti-
ariesysslan blef enligt föredömet från Västerås i de flesta kapitel
tilldelad teologie lektorn (en af de teol. lektorerna); endast beträf-
fande Åbo och Skara lektorskapitel förspörjes i det för denna un-
dersökning samlade materialet intet om dess fortvaro. Dekanatet,
som under öfvergångstiden kanske bevarats blott i Vesterås, fick
där vid gymnasiets grundande ny betydelse såsom skiljdt från och
öfvervakande notarialet i kapitlet. Denna anordning upptogs af
Strengnäs och Linköping; i Åbo under lektorskapitlets tid liksom
i Skara och Vexiö nämnes det ej uttryckligen. Där dekanämbetet
fanns, blef det vandrande mellan lektoraten efter kapitlets val.
Svårast hade öfvergångstiden farit fram med domprostämbetet. En-
dast i Strengnäs hade det bevarats som själfständig prelatur; eljes
synes det ingenstädes hafva till namnet räddats öfver till någon
annan kapitular, äfven om dess viktigaste uppgift, att vara vice
preses, tillfallit kyrkoherden. Nära århundradets midt försvann
äfven i Strengnäs den särskilda prelaturen; men just vid eller kort
efter denna tid började åter titeln domprost hålla återinträde på
de flesta håll, men nu naturligen som beteckning för kyrkoherden i
stiftstaden. — 5) Ej heller den gamla anordningen med landskyrko-
herdar i kapitlen försvann efter gymnasiernas framträdande. Den
ändrades blott till formen af ett vid viktigare tillfällen samman-
kalladt consistorium majus med några, stundom alltid bestämda,
kyrkoherdar, capitulares rurales, som ordinarie, bredvid capitulares
cathedrales. Bäst organiserad blef denna form i Vesterås; den
fanns eller upptogs ock åtminstone i Strengnäs, Linköping och
Vexiö. Utom denna mera regelrätta utvidgning af kapitlet utveck-
lade sig äfven biskopens rätt att genom adjunktion af olika slag
skaffa kapitlet den sakkunskap det i särskilda frågor kunde behöfva.
— 6) De äldre kapitellärarna rector schol&e och conrector schole
utstöttes ej heller plötsligt ur kapitlet. I Vesterås bevarades skol-
rektorn med sin gamla titel genom föreningen med lektorsställning

144 Hj. Holmquist,

åt kapillet; äfven konrektorn kom att vara med under de första
åren, hvarefter han dock utsöndrades. I öfriga kapitel blef gån-
gen den, att rektorat och konrektorat vid gymnasiets stiftande för-
vandlades till lektorat, resp. rektorat öfver hela läroverket, då de
gamla namnen sålunda upphörde men personerna, om de befunnos
villiga, gingo in i gymnasiet och det nya lärarekapitlet. FEj heller
här blef det sålunda någon för de samtida märkbar förvandling.

Därför kunde ock drottning Kristinas skolordning 1649 utan
svårigheter föra utvecklingen ett steg vidare. Lektorsmajoriteten i
kapitlen ökades genom nya lektorat. Trivialskolan upprättades
åter som egen från gymnasiet skild anstalt med rektor och kon-
rektor (där dessa ämbeten ej som i Vesterås hela tiden bevarats,
eller som i Strengnäs redan före 1649 återupprättats); dessa båda
gamla kapitelämbetsmän stodo då nästan själffallet och genom skol-
ordningen enligt lag utanför kapitlet. Endast i Vesterås återin-
fördes på en omväg bägge, och i Strengnäs till en tid skolrektorn.
Det kanske viktigaste resultatet af Kristinas skolordning var dock
för kapitlens vidkommande, att notariesysslan flyttades från lek-
torerna, där den under växande svårigheter dittills legat (åtmin-
stone i Skara redan därifrån borttagen), och tilldelades en utanför
kapitlet stående person, i början enligt skolordningens föreskrift
vanligen en af gymnasieadjunkterna.

Om sålunda kapitlens faktiska förvandling till det modernt
organiserade lärarekapitlet försiggått successive och organiskt utan
tvära språng, låg dock i den skedda utvecklingen gömdt ett pro-
blem af omfattande betydelse, hvilket redan från början i viss me-
ning skulle göra sig märkbart. Ofvan har betonats, att lärareka-
pitlet ej fattades som någon lekmannakapitel utan gent emot lek-
männen stod som en sluten ecklesiastik institution. Men under
1600-talet uppstod inom detta »ordo pure ecclesiasticus> en begyn-
nande klyfta; läraren och prästen började fattas som två skilda
saker, så ofta än i praktiken läraren var eller blef präst. Må-
hända låg ock bakom det första framträdandet af denna klyfta,
hos Paulinus Gothus, en rest af hierarkisk uppfattning, för hvil-
ken prästvigningen som sådan medförde en särskild karaktär (man
jämföre Paulinus' tillträdestal som biskop i Strengnäs 1609, Lund-
ström II s. 111 ff.). Visst är, att sedan väl en gång i Strengnäs
tveksamhet uttalats om de filosofie lektorernas lämplighet för stift-
styrelsen, sträfvan att begränsa lektorernas antal eller öka kapitlet
med praktiskt prästerliga bisittare vida utbredde sig och äfven

Bidrag till domkapitlens historia. 145

vann regeringens understöd. För den stora allmänheten i Sverige
var dock ännu denna skillnad mellan lektor och präst tydligen ej
märkbar eller imponerande; endast så kan förklaras, att nyss-
nämnda sträfvan ständigt fick inskränka sig till lagförslag och
kungliga instruktioner och blott i ett stift, Vexiö, kunde i prak-
tiken i någon mån reducera alla lektorernas rätt till plats i ka-
pitlet (möjligen äfven i Vesterås under 1640-talet, ehuru där den
drifvande kraften nog var lektorernas egen önskan att slippa un-
dan). Men tydligt är, att om 1600-talets försök att begränsa lek-
torernas säte i kapitlet icke kunna vinna djupare anklang, skulle
förhållandet blifva helt annorlunda, när med 18:de århundradets
kulturutveckling lektorerna afgjordt fördes öfver från det ecklesia-
stika ståndet till lekmannavärlden.

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. 10

146 Hj. Holmquist,

C. Ärkestiftets kapitel.

Uppsala domkapitel.

Före Karl IX:s förordning af 1604 bestod Uppsala-kapitlet af
kyrkoherden, rector schole, sysslomannen och alla professorerna.
Karl IX:s ingripande torde äfven här hafva aflägsnat sysslomannen
ur kapitlet.! De tre kapitelämbetena prepositus, poenitentiarius
och decanus, hvilka 1593 fördelats på de tre teologie professorerna,
torde ock tills vidare hafva upphört, i synnerhet som efter 1604
en period af förfall för universitetet inträdde, då lång tid ingen
teologie professor fanns? Eljes synes Karls ordning ej hafva in-
gripit i Uppsalakapitlets sammansättning; någon teol. lektor eller
konrektor vid katedralskolan har jag ej funnit som medlem af ka-
pitlet. När universitetet med Rudbeckius och Messenius' inträde
som professorer åter började blomstra, voro fortfarande alla pro-
fessorerna kapitulares. Så var fallet t. ex. under den bekanta
striden mellan Rudbeckius och Messenius 1610 ff.; likaså vid för-
handlingarna om Forsius 1619.5 Den 1 maj 1616 hölls huse-
syn i Staby” (Uppsalakyrkoherden hade sedan 1613 äfven Tre-
faldighetstörsamlingen) i närvaro af Martinus Olai, Johannes Leneus
och Jacob Zebrozynthius; ο. s. v. Teoretiskt skildes consistorium
academicum och dombeapitlet åt; i praktiken sammanföllo de dock
ofta: ärkebiskopen var preses i båda; olikheten var, att i kapit-
let utom professorerna tillkom kyrkoherden i Uppsala och väl

! Om sysslomännen vid denna tid, se J. Peringsktiöld: Monumenta Uller-
akerensia 1719, s. 257.

5 Annerstedt 5. 126 ff. Cornelius ἃ. a. II 5. 4 återger den tradi-
tionella uppfattningen, att domprostvärdigheten 1604 öfvergick till kyrkoherden
vid Uppsala domkyrka. Så var dock lika litet i Uppsala som annorstädes fal-
let. Vid en inventariesyn i Danmark 22 maj 1619 närvar bl. a. Ericus Medo-
lerus, pastor Upsaliensis (Danmarks kyrkoarkiv L:1:1, Landsarkivet i Upp-
sala); ej beller annorstädes i samtida handlingar återfinnes prepositustiteln.

δ Se Forsius' förklaring 19 maj 1619 inför kapitlet i Uppsala; Linköping
SB., matematik 12. — 5, Α. Forsius hade varit astronomie professor i Uppsala
och kyrkoherde i Stockholm, men kommit i delo med domkapitlet på grund af
astrologiska spådomskonster. Han är berömd bl. a. för de första almanackorna
med beräkning från svensk borisont. (Nordisk Familjebok art. Forsius).

4 Liber Ecclesie Templi Trinitatis L:1:1, Trefaldighets kyrkoarkiv. —
Leneus var då ende teol. professorn.

Bidrag till domkapitlens historia. 147

äfven rector schol&e.! Det var intet oformligt kapitel; efter det
tillfälliga uppsvinget kom för universitetet åter tillbakagång; under
åren 1616—1621 öfversteg ej professorernas antal sex.? Men det
låg i sakens natur, att en dylik kapitelsammansättning måste blifva
omöjlig i samma stund, som universitetet började blifva hvad det
afsågs att vara. Så snart Gustaf Adolf begynte nyorganisationen,
gaf han därför ock föreskrift om domkapitlet. I sin resolution af
den 13 april 1620 föreskref han, att teologiska fakulteten skulle
utgöras af tre professorer, hvilka tillika skulle vara ärkebiskopens
bisittare i domkapitlet; och den 7 juli 1621 kom det för framtiden
afgörande kungabrefvet, som införde fyra teologie professorer och
påbjöd, att de >»skola vara assessores archiepiscopi in consistorio
ecclesiastico».? Detta innebar upphäfvandet af den oklarhet, som
allt sedan Karl IX:s tid rådt beträffande Uppsala katedralskolas
lårare; de voro nu officiellt ställda utom kapitlet. — Samma år
vidtog konungen äfven en annan förändring, som inverkade på
kapitlets sammansättning. I en skrifvelse till ärkebiskop Kenicius
af 27 febr. 1621 påbjöd han, att kyrkoherden i Uppsala skulle för-
sörjas med annan lägenhet och kyrkoherdeämbetet i Uppsala till-
läggas förste teologie professorn.t När år 1625 (genom Olof Lau-
relius” tillkallande) ändtligen alla fyra professurerna voro besatta,
bestod alltså Uppsala domkapitel af ärkebiskopen och de
fyra teol. professorerna, af hvilka en tillika var stadens kyrko-
herde. Af det gamla prelaturkapitlet hade blifvit ett fullständigt
universitetslärarekapitel.

Snart visade sig emellertid, att denna sammansättning af ka-
pitlet medförde olägenheter; antalet medlemmar var otillräckligt,
både när det gällde att slita de inbördes tvisterna (särskildt mel-

! I Linköpings SB., Kh. 33 finnes ett odateradt aktstycke, undertecknadt
af följande Uppsala-kapitulares: Claudius Opsopeus (han var kyrkoherde i Upp-
sala 1608--1614?), Johannes Rudbeckius, Petrus Rudbeckius, Martinus Stenius,
Nicolaus Myliander, Jacob Zebrozynthius och Benedictus Leuchovius. Dä brö-
derna Rudbeckius lämnade Uppsala 1613 och Zebrozynthius kom dit som pro-
fessor 1612, kan skrifvelsen säkert dateras till 1612—1613. Då voro alla de
namngifna professorer utom Opsopeus och Leuchovius, hvilken sistnämnde var
nyblifven rector schole. — Något annat direkt bevis för skolrektorns säte i
kapitlet efter Karl IX:s universitetsorganisationsförsök har jag ej funnit. Ka-
pitelprotokollen från juni 1608 till mars 1634 saknas.

3 Annerstedt s. 179.

3 Brefvet tryckt hos Annerstedt: Bihang I s. 172 ft.

4 Peringskiöld: Monumenta Ullerakerensia 8. 200.

148 Hj. Holmquist,

lan 1 teol. professorn Wallius och Laurelius) och att handhafva
stiftstyrelsen, särskildt som ofta en eller flere af teol. professorerna
voro hindrade att tillstädeskomma. Adjunktion af andra profes-
sorer måste oupphörligt anlitas, stundom i den utsträckning att
man vande sig att betrakta en eller annan af dessa som ordinarie
assessorer. Så var fallet med astronomie professorn Martinus Ste-
nius under åren 1634—1637; i protokollen för 13 maj, 23 maj,
30 maj 1635 ο. 8. v, upptages han utan vidare bland kapitulares. Den
18 juli sändes han till och med att förrätta inventering för kapit-
let. Den 29 juli, då tre andra filosofie professorer adjungerats,
föres han till de ordinarie assessorerna.? Med anledning af denna
brist på kapitulares fick professor Laurelius, som 1635 utsedts att
i ärkebiskopens ställe deltaga i riksdagen detta år, i uppdrag af
domkapitlet att förhandla med riksdrotsen om ändring i dom-
kapitlets sammansättning. Det förslag, han medförde, var
märkligt. Enligt detsamma skulle kapitulares utgöras af åtta per-
soner, nämligen utom de förutvarande äfven en juris professor och
den filosofiska fakultetens tre äldsta medlemmar.? Till något re-
sultat tyckes icke detta förslag hafva ledt. Men det är egendom-
ligt att se, hurusom samtidigt med sträfvan på andra håll att göra
kapitlen ännu mera exklusivt teologiska här framträder den mot-
satta, af det praktiska behofvet framkallade tendensen att öka
lärarekontingenten oberoende af prästvigning och att försäkra ka-
pitlet om en juridiskt bildad person. Laurelius var frambärare af
detta förslag; han blef ock som vi sett den ende af de stora
lagstiftningsarbetarna, som sedermera sökte häfda alla lektorernas
säte i kapitlen. Här hafva vi måhända utgångspunkten för denna
hans ståndpunkt. Och i hans senare lagstiftningsarbete möter äfven
på visst sätt den 1635 framträdande tanken på en juridiskt bildad
man, en ren »lekman>» som kapitular. I det 1663 officiellt inford-
rade förslaget, där Laurelius fått något jämka på sin mening om
alla lektorerna, har han äfven fått afstå från en dylik man i ka-
pitlet; men i stället föreslår han att vid akademierna en bekväm
»politisceh> man af professorerna, men vid de andra domkyrkorna
en af lektorerna, förordnas att sköta kapitlets rättegångar för verlds-
lig rätt eller deltaga i kapitlet vid dylika frågors behandling.?

! Domkap. prot. Jfr ock Hacklin I s. 63.

2 Uppsala domkap. prot. 10 okt. 1635.

3 Riksarkivets ed., s. 369. — Det är ju historiskt sedt en kombination af
dessa bägge under 1600-talet först framträdande motsatta sträfvanden — be-

Bidrag till domkapitlens historia. 149

I stället för det förslag till ändring af domkapitel, som 1635
af kapitlet afgafs, skulle två år senare ett annat framkomma af
helt olika innebörd. Den 12 juli 1637 tog den nye ärkebiskopen
Paulinus Gothus sitt inträde i Uppsala domkapitel; och redan vid
detta sammanträde upptog han frågan om domkapitlets samman-
sättning och verksamhetsformer. Förmodligen hade Paulinus hört
om den nyssnämnda sträfvan till utvidgning af kapitlet och ville
från början gestalta utvecklingen efter sin åskådning. Han gjorde
enligt kapitelprotokollet gällande!, att bisittare borde i första rum-
met vara de teologie professorerna. Men emedan dessa voro för
få och ofta hade förhinder, föreslog Paulinus, att man äfven skulle
som kapitulares upptaga de filosofie professorer, som voro präst-
vigda. Professor Len&eus meddelade då, att ärkebiskop Kenicius
haft för afsikt att besätta närliggande prästgäll med dugliga pro-
fessorer, som »>»när några svåra saker föreföllo» kunde deltaga i
kapitlets förhandlingar. Likaså meddelades, att Kenicius varit vil-
lig på samma vis bland kapitulares upptaga någon juridiskt bildad
man, »när hans råd behöfdes>. Till det sistnämnda invände Pau-
linus, att juristen må »vara extra ordinarius, efter han sällan be-
höfdes>. Däremot accepterade han naturligen tanken att bilda ett
sorts consistorium majus af närboende kyrkoherdar; idén därtill
var ju utgången från honom själf, äfven om Kenicius väl närmast
haft Rudbeckii anordningar till förebild.

Vi märka af detta referat, att den vid behandlingen af Streng-
näs gjorda teckningen af Paulinus” ställning till kapitlet får sin
fulla bekräftelse. Med full klarhet häfdar han här prästvignin-
gen som bästa betingelsen för säte i domkapitlet. Däremot oppo-
nerar han genast om ock ej allt för bryskt mot tanken på juri-
sten i kapitlet. Att här en sammanstötning mellan honom och
det åt motsatt uppfattning gående Uppsalakapitlet skulle ske, lig-
ger i sakens natur. Denna sammanstötning är i och för sig in-
tressant som en brottning mellan två principer; den kom gytterli-
gare att skärpas, därigenom att den sammanbands med striden om

gränsningen till ett rent teologiskt eller prästerligt kapitel, och utsträckningen
mot lekmannaverlden ända till en jurist eller politisk person som bisittare —
som möter i den finska domkapitelförordningen af 1869 (1870) och senare sven-
ska förslag.

1 det: efterföljande refereras hnfvudsakligen H. Lundström: Paulinus
Gothus 1Π 5. 42 ff, där kapitelförhandlingarna om domkapitelsformen ingående
skildras.

150 Hj. Holmquist,

de gamla kapitelprelaturernas existens liksom med frågan om ka-
pitlets själfständighet gent emot sin biskop. På bägge dessa senare
punkter representerade Uppsalakapitlet den framväxande och till
sist segrande nya uppfattningen, under det att Paulinus här som i
Strengnäs kämpade för den historiskt färdigbildade form, som under
hans och hans grannbiskopars ledning visat sig motsvara både det
hierarkiska och det kyrkligt-kulturella krafvet.

Närmast kommo kapitelprelaturerna på tal. Redan vid det
ofvan referererade kapitelsammanträdet yrkade Paulinus på upp-
lifvandet af archi-preepositus-, poenitentiarius- och notarius- eller
secretariusämbetena; egendomligt nog tyckes han, att döma af ett
bref till Κα. Maj:t 4 aug. 16388!, ej hafva velat gifva domprostäm-
betet åt 1 teol. professorn och kyrkoherden i bägge stadskyrkorna,
hvilken han ansåg hafva öfver nog att sköta ändå, utan fann han
det lämpligast, »att teologus secundus antager archi-prepositi,
tertius poenitentiarii, qvartus decani consistorialiss>. Gent emot
Paulinus' yrkande på dessa ämbetens införande meddelade doktor
Wallius, att de, som syndat, »plägat under tiden stå uppenbara
kyrkoplikt. Men på någon tid är det icke skedt». Leneeus på-
pekade, att det icke var möjligt förena Notarius och Secretarius
(decanus) i en person, ty notariegöromålen, protokollföringen åtogo
sig assessores Consistoril icke gärna; utan Decanus Consistorii skulle
en vara, som blott hade att vaka öfver acta consistorii och vikti-
gare bref. Leneus upplyste vidare, att äfven Kenicius sökt åter-
upplifva kapitelämbetena, >men efter den lön, som till sådana äm-
beten var, borttogs uti salig konung Karls tid, och sådant kallades
ett papisteri, kunde han det icke komma till väga»>.?

Något beslut fattades ej. Men motsättningen föranledde, att
Paulinus mot slutet af år 1637 utarbetade och framlade en full-
ständig forma consistorii. Om densamma begynte genast en lång
strid, där kapitlet mot: ärkebiskopens sega ihärdighet satte ett lika
envist motstånd. Kapitelprotokollen om förhandlingarna låta tyd-
ligt framskymta, hvarför forman väckte sådant motstånd. Tre:

! Konsistoriernas skrifvelser till Κα, Maj:t RA.; se Lundström III 5. 42 f.

? Att trots den vanliga framställningen Lenzeus' uppgift är riktig åtmin-
stone beträffande domprosttiteln, framgår bl. a. af Gustaf Adolfs bref 30 nov.
1629 till 1:e teol. professorn och kyrkoherden i Uppsala Wallius. (Uppsala
Domkyrkas arkiv, Domkyrkorådets handlingar 1629—1809). Här tituleras Wal-
lius blott kyrkoherde. Så ock i domkyrkorådets äldsta protokoll från 1638,
Uppsala Domkyrkas arkiv.

Bidrag till domkapitlens historia. 151

hufvudpunkter må framhållas. 1) Forman ville, liksom redan skett
åtminstone i Vesterås och Strengnäs, äfven i Uppsala införa de
gamla kapitelämbetena. 2) Forman upptog med all sannolikhet
Rudbeckii och Paulini äldre »forme's> graderade röstskala med
fyra röster för biskopen.! 3) I femte punkten af forman stipule-
rades böter för förfallolöst uteblifvande från domkapitelsamman-
trädena; men kapitulares ville icke medgifva sig äga skyldighet att
alltid närvara, då de ingen särskild ersättning hade för arbetet i
kapitlet. — Fram och tillbaka vägde förhandlingarna under 1637
och de följande åren. Kapitulares lofvade öfverse forman och sedan
antaga henne; men ännu år 1641 uppmanar ärkebiskopen förgäf-
ves, att de skulle lämna henne ifrån sig. Bättre framgång hade
han för tillfället med upplifvandet af kapitelämbetena. Sedan han
upprepade gånger, senast 18 juli 1638 påmint om >»electione offi-
ciariorum, som är Archiprepositus, Poenitentiarius och Decanus>,
möta vi verkligen någon gång poenitentiarie- och dekantitlarna i
kapitlet.? — Slutligen framlade kapitulares hösten 1641 den länge
förhalade revisionen af forman. Men härvid visade det sig natur-
ligen, att de skedda ändringarna icke tillfredsställde ärkebiskopen;
i kap. prot. 15 sept. 1641 framhåller han särskildt det skäliga i,
att omröstningsartikeln ändras så, »att Preses och consiliarii icke
må hafva lika vota».?

Hurudant de teologie professorernas » Förslag om forma con-
sistoriti ecclesiastici cathedralis> var beskaffadt, behöfver för öfrigt
ej blifva föremål för slutsatser, då jag påträffat själfva originalet
i en gammal volym i Kungliga Biblioteket med påskrift »Ecclesia-
stieca Manuskripdt 1620—1660>»'!. Förslaget är egenhändigt under-
tecknadt af Johannes Canuti Leneus, Facultatis p. t. Decanus, L.
Stigzelius, E. Emporagrius. Af dessa hade Stigzelius 1640 blifvit
teol. professor och Emporagrius först 1641, alltså samma år som
förslaget afgafs. Måhända var det dennes lagstiftningsintresse, som

! Om skälen för detta antagande, se Lundström III s. 44.

2 Se t. ex. kap. prot. 24 okt. 1638, där Laurelius framträdde poenitent.
loco. Decanus nämnes ofta; men då en af professorerna var dekan i teol.
fakulteten, är svårt afgöra, när fråga är om kapiteldekan.

8 Lundström betonar det karaktäristiska utslag, som Paulinus' uppfatt-
ning af kapitulares' förhållande till biskopen här får, då han kallar dem »con-
siliarii». Här träder ock de båda motsatta strömningarna i fråga om stift-
styrelsen i öppen dag: se vidare nedan.

4 Nytt signum B. X: I, 29.

152 Hj. Holmquist,

ändtligen brakte fram förslaget. Den fjärde teol. professorn var
Johannes Stalenus. Att han ej skrifvit under torde hafva sina
bestämda skäl. Stigzelius och Emporagrius delade i fråga om ka-
pitlets prästerliga karaktär och juristens obehöflighet ärkebiskopens
ståndpunkt! och upptogo den i sitt förslag till forma; Stalenus sy-
nes däremot, att döma af hans senare verksamhet, på denna punkt
ha delat den ur kapitlet bortgångne Laurelius' uppfattning. — I
fråga om kapitlets sammansättning fanns sålunda ej längre mot-
sättning mellan Paulinus förslag till forma och det af de tre pro-
fessorerna framlagda. Beträffande kapitelämbetena ha professorerna
sökt en medelväg. Archipriepositus-titeln är borttagen, och pri-
marius theologus skall vara vice preses; poenitentiarie och dekan
bibehållas, tillökade med aktuarie, men på så vis, att de årligen
växla mellan de tre andra professorerna. I öfriga stridsfrågor där-
emot häfda professorerna bestämdt sin första ståndpunkt. Ingenting
finnes om böter för förfallolös frånvaro. I stället är intagen en
passus, som skall fylla professorernas önskan att ej för mycket be-
tungas af konsistoriegöromål, utan att därför ärendenas gilla gång
rubbas: på det att Adsessores Academici ej må hindras i sin lä-
rareverksamhet, böra endast sådana saker föras till Consistorium,
hvilka äro af större vikt; öfriga ärenden kan preses atgöra hemma
hos sig i närvaro af blott notarien eller några af assessorerna?. —
Hvad beträffar frågan om biskopens och kapitulares' maktställning
inom kapitlet angår, så stryker professorernas förslag obönhörligt
all gradering, liksom det bestämdt häfdar, att ärendena skola vid
behof genom enkel votering i kapitlet afgöras med undantag af
vissa angifna viktiga frågor, hvilka vid eventuell oenighet inom
kapitlet skola hänskjutas till consistorium generale (när sådant in-
rättas) eller consistorium regni. Minoritetens rätt vill förslaget till-
varataga genom den uttryckliga bestämmelsen, att den kullvoterade
äger rätt reservera sig till protokollet?. — Slutligen må tilläggas,
att professorernas förslag af allt att döma ej blott till innehållet
utan äfven till uppställningen väsentligen afvek från Paulinus' för-

1 Jfr kyrkolagskommitténs protokoll 1658 f. och Emporagrii lagförslag.

2 Här är historiskt sedt första uppslaget till den för närvarande så om-
debatterade frågan, om vissa ärenden skola kunna afgöras af biskopen med
konsistorienotarien.

8 Man observere bl. a. denna detalj, som visar, hvar utgångspunkten för
Emporagrii kapitel om consistoriis ecclesiasticis i hans stora kyrkolagsförslag
är att söka.

Bidrag till domkapitlens historia. 153

slag, och att den klarhet om ock bredd i framställningen, som
sedermera utmärkte Emporagrii kyrkolagsarbete, här tydligt kom-
mer till synes.

Det intressantaste återstår att nämna. Professorerna hafva
själfva klart sett, att de genom sin forma sökte införa en ny prin-
cip i hela den svenska kyrkostyrelsen, öfverflyttandet af kyrkoled-
ningens tyngdpunkt från det hierarkiskt-patriarkaliska episkopatet
till en kollegial styrelse. Efter den egentliga formans slut hafva
de därföre ock i sitt förslag tillfogat ett »besluth», hvari de prin-
cipiellt och historiskt söka häfda den af dem framburna nya stånd-
punkten. Den är nya testamentets och den äldsta kyrkans. Först
papisteriet har infört den hierarkiska biskopsställningen. Om den
af dem föreslagna »modus procedendi in Ecclesiasticis nu i
Sverige synes vara episcoporum verldslige myndighet prejudi-
cierlig, efter den praxis som hittills gällt», så beror detta på, att
man förut saknat tjänliga och erfarna personer i domkapitlen.
Men nu voro tiden inne för en riktig anordning.

Hvem segrade? Af kapitelprotokollen för de närmaste åren
skulle man kunna sluta, att striden resulterade i, att ingen forma
blef antagen; där nämnes under några år ej mera om saken. Men
i kapitelprotokollet för 20 mars 1644 har jag påträffat den lika
korta som innehållsrika satsen: »Upplästes forma Consistorii». Där-
vid nämnes intet om någon anmärkning eller något hänskjutande
af forman åt något håll. Sedan höres ej heller mera af striden
om densamma. Om man betänker, att Paulini sträfvan under den
förut behandlade striden just gick ut på att få en forma uppläst
utan anmärkning eller remiss och på så vis af kapitulares erkänd,
så ter det sig så godt som visst, att nyssnämnda notis innebär,
att Paulinus' sega uthållighet segrat, och att en ordentlig forma
consistorii blifvit gällande för ärkestiftets kapitel. Men fick han
köpa denna framgång genom att taga det af kapitulares reviderade
förslaget? eller dref han till slut igenom sitt eget? eller skedde
den slutliga lösningen i kompromissens tecken? Kapitelprotokol-
len lämna härom ingen antydan. Men svaret kan ges, om, som
sannolikt är, den forma consistorii, hvilken jag funnit i en afskrift
i Linköpings SB T. 48, (senare äfven i B X: I 29, K. Β.) just är
denna Paulini och kapitlets forma consistorii af 1644.

Paulini forma consistorit för ärkestiftets kapitel åtföljes i
afskrifterna ej af någon antydan om författare eller tid. 1) Men
redan dess förekomst i volymen T. 48 väcker uppmärksamhet;

154 Hj. Holmquist,

denna volym är särskildt rik på handlingar af och om Paulinus
Gothus. 2) Ett stort steg vidare föras vi därigenom, att forman
direkt är skrifven för ärkestiftet. Vi kunna som fullkomligt visst
utgå från, att när förhandlingarna om kapitlet och dess form 1637
begynte, ingen särskild forma ännu fanns för ärkestiftet; eljes hade
det varit otänkbart, att en sådan ej blifvit omnämnd. Paulinus
framlade enligt protokollens ojäfaktiga vittnesbörd en forma con-
sistorii för kapitlet, och om densamma förhandlades till 1644, då
en forma officiellt upplästes; sedan höres ej mera af någon sär-
skild forma för ärkestiftet. Den i T. 48 föreliggande forman är
ock säkert äldre än Laurelii forma af 1649, som utnyttjat och för-
bättrat densamma (se ofvan). Forman i T 48 kan alltså redan på
dessa grunder med största sannolikhet anses tillhöra striderna i
Uppsalakapitlet åren 1637—1644. 3) Forman förråder stark lik-
het med hvad vi eljes känna om Paulinus och hans åskådning,
framför allt hans äldre originalutkast till forma för Strengnäs stift,
fast den här behandlade allt igenom är utförligare och hänvisar på
vunnen större erfarenhet om de nya kapitlen som stiftstyrelseorgan.
4) Alla de 1637 ff. omdebatterade och i protokollen omnämnda
punkterna återfinna vi i denna forma; särskildt må märkas den
Paulinus'ska, i hans bref och protokollförda yttranden från dessa år
återkommande benämningen »Archi-Prepositus»>. Likaså finna vi
de andra ämbetena; äfvenså frågan om böter vid förfallolös från-
varo och om biskopens makt gent emot assessorerna i kapitlet vid
omröstning. Den från bägge sidor gillade anordningen med extra
ordinarie och adjungerade är här satt i stadgeform, med Paulini
ställning till prästvigda markerad. 5) Forman kan dock ej gärna
vara Paulinus' först framlagda oförändrad. I dennas femte punkt
stipulerades om böter för förfallolös frånvaro. I T. 48:s handskrift
förekommer denna sak i 8:de kapitlet: »några regler för Consisto-
rialibus», första (2:a) punkten. Och denna punkt har här en ly-
delse, som ger ett direkt och starkt intryck af att vara formulerad
som kompromiss mellan Paulini och lektorernas ståndpunkt: »Där
någon ... ntan lagliga orsaker sig absenterar, synnerligen när det
oftare sker och då höga öfverhetens eller andra viktiga ärender äro
på färde; är icke oskäligt, att den samme något conferer in fiscum
Consistorii aller Adsessorum Sentents>. I formans kap. 10: »Οπὶ
consistorialiske sakers förhör och ransakning» möter ock professors-
förslagets passus, som tillmötesgick professorernas önskan att ej allt
för mycket betungas af konsistoriegöromål utan att rubba ärendenas

Bidrag till domkapitlens historia. 155

gilla gång. — I forman återfinnas de af professorerna blott delvis
accepterade kapitelämbetena, men icke med den placering, som
Paulinus 1638 tänkte sig; denna har fått vika för den naturligare
med primarius teologus som kapitelprost, secundus som poeniten-
tiarie och tertius som decanus. Därtill har Qvartus ock fått det
i professorsförslaget omnämnda uppdraget att vara Actuarius
Consistorii. — Slutligen har ej heller den i Paulini ursprungliga
förslag sannolikt upptagna röstgraderingen fått plats i vår forma;
men ej heller professorernas förslag om jämnställdhet mellan ärke-
biskopen och assessorerna har vunnit godkännande. Forman bär
äfven här tydligt kompromissens kännemärke. I 10:de kapitlet:
>»Om consistorialiska sakers förhör och ransakning» förekomma
nämligen för händelse af olika mening inom kapitlet en rad be-
stämmelser, som söka gifva både biskop och kapitulares sin del,
dock så, att författaren tydligen visar sig vara biskopen. Punkt
8: Om assessorerna ej kunna ena sig, skall preses noga granska
skälen ἃ ömse sidor och »samt med de androm bifalla den par-
tens sentens och mening, som närmast drabbar in med Guds ord,
justitien och samvetet». Punkt 9, 10, 11 och 12: Om preses och
assessorerna ej kunna ena sig, kunna tvänne assessorer utses, som
»mutuis argumentis där om så långe disqvirera» till dess preses
kan komma till ett beslut, som delas af alla. Om detta ej ändock
lyckas, må saken uppskjutas och må man under tiden »consulera
bunos authores eller välöfvade theologos och jurisperitos och andra
välförfarna rättsinniga goda män. Skulle icke ens nu en sentens
och decision kunna nås, med hvilken assessorerna läte sig nöja, må
stundom, synnerligen när det gäller election till »något besynerligit
kall och embete», omröstning företagas och majoriteten fälla ut-
slaget (den graderade röstskalan är tydligen borttagen). Men eljest
bör ej gärna ifrågakomma omröstning med majoritetsbeslut, enär
vanligen en person (naturligen biskopen) eller få bättre se san-
ningen och rättvisan än »den större hopen». Därför voro rådli-
gast vid viktigare ärendens ransakningar och rättegångar först bedja
Gud om visdomens och sanningens anda och stadigt hålla sig till
Guds ord och samvetets vittnesbörd. (Man märke denna allmänna
sats, hvari konfliktens »lösande» löper ut, men hvarigenom slutli-
gen ingenting afgjorts i själfva den centrala stridsfrågan. Annor-
lunda i Laurelii forma några år senare, se ofvan). Sist tillägges,
att vid saker af ovanlig betydelse, särskildt religionsmål, man må
apellera till »Collegium Episcoporum eller Conventum Ministerii

156 Hj. Holmquist,

Regni»>. — Till det ofvan sagda bör ock tilläggas, att forman i
T. 48, trots det i mycket olika innehållet, beträffande uppställning
och kapitelindelning, i neutrala frågor äfven beträffande ordalydel-
sen fullkomligt öfverensstämmer med professorernas forma och
sålunda ger ett starkt intryck af att vara en bearbetning af denna
(då den som ofvan visats ej kan ha varit dennas föregångare från
1637).

Ofvan anförda drag i forman i T. 48 göra det alltså så godt
som visst, att den lika litet är det af Paulinus 1637 framlagda som
det af professorerna reviderade förslaget utan kompromissen af
bägge, den forma som 1644 i konsistoriet upplästes. — Dess be-
tydelse ur kyrkolagstiftningshistoriens synpunkt behöfver ej betonas
mera, än som ofvan sid. 103 skett. Den utgör den första genom-
förda och antagna allsidiga domkapitelsförordningen. Vi hafva här
blott att skärskåda formans ställning till den fråga, som för vår
föreliggande undersökning är den viktigaste, frågan om lärareka-
pitel eller ej. Formans kap. 1: om Consistorii nödtlorftige perso-
ner, löser som redan delvis antydts striden om domkapitlets sam-
mansättning genom att införa tre slags assessorer: 1) Ordinarii,
som enligt Akademiens konstitutioner utgöras af de fyra teologie
professorerna; 2) Extra ordinarie, som af kapitlet utses bland mi-
nistri Verbi, antingen de äro »Professores Philosophie eller Ad-
juncti Theologie eller några af Stadspredikanterna»; 3) Adjunge-
rade, »några beskedliga män af stiftet>, som vid högviktiga sakers
behandling kunna inkallas att meddela sitt betänkande (tydligen
= Vesterås” och Strengnäs' capitulares rurales). Om de extra ordi-
narie föreskrifves dessutom i formans 4:de kapitel, att de regel-
bundet böra deltaga i sammanträdena, ehuru de >icke hafva di-
rectum jus suffragiorum uti Consistorio»>. Slutligen må anmärkas,
att forman såsom redan förut professorsförslaget föreskrifver en sär-
skild konsistorienotarie, som tydligen ej afses att vara bisittare i
kapitlet.

Man märker, att Paulinus, som naturligen var bunden af de
akademiska konstitutionerna beträffande de ordinarie bisittarna,
sökt på annan väg skapa ett konstant utvidgadt kapitel genom de
e. ordinarie assessorerna. Härvid får han gifva fritt utrymme åt
gin hufvudprincip: en teologisk och prästerlig stiftstyrelse. De
6. o. medlemmarna skola vara prästvigda; sedan må de tagas
från universitetsprofessorerna, adjunkterna eller stadens prästmän;
lärareställning eller ej spelar ingen roll. Denna anordning fram-

Bidrag till domkapitlens historia. 157

ställde ju Paulinus enligt kapitelprotokollen redan i sitt första för-
slag; och liksom han snart lyckades genomdrifva införandet af
kapitelämbetena, så har han äfven, trots att hans första forma ej
antogs, genomfört den praktiska tillämpningen af föreskriften om e.
ordinarie. Redan förut var ju en dylik fast adjunktion vanlig. Men
nu begränsades den ej till blott filosofie professorer (vanligast phys.
professorn Emporagrius, som 1641 blef teol. professor; vidare pro-
fessorn i grekiska Stalenus och professorn i hebreiska Sveno Jonge);
i full analogi med formans föreskrifter finna vi adjunkter (Olaus
Unonis och Isthmenius) och af stadens prästerskap domkyrkosysslo-
mannen som närvarande i kapitlet. Särskildt den senare, Johannes
Nybelius blef från april 1638 så godt som ordinarie bisittare;
äfven sedan han mot slutet af 1639 utnämts till kyrkoherde i Val-
lentuna, fortfor han att deltaga i kapitelsammanträdena in på som-
maren 1640. Hans efterträdare D:m Olavus började ock snart till-
kallas!. — Huru det förhöll sig med alla dessa extra ordinaries
rösträtt i kapitlet, är svårl att afgöra. Ärkebiskopen hade visser-
ligen i kapitlet betecknat de 6. ordinarie som »auscultanter>», hvilka
ej hade ordinarium suffragium?. Men ἃ andra sidan var ej Paulini
forma ännu antagen af kapitulares; och då de tillkallade genom
vanans makt blifvit som ordinarie, kommo de äfven att deltaga i
omröstningarna ?.

Annorlunda synes saken hafva ställt sig, sedan ändtligen forman
blifvit sanktionerad. Det är nog ingen tillfällighet, att från början
af 1645 i protokollen börjar, där så var fallet, antecknas: »adsesso-
res ordinarii och extraordinarii voro tillstädes»>, eller angifvande
ske, hvilka af hvardera gruppen som infunnit sig. Likaledes fram-
träder vid början af 1645 en strid om de e. ordinaries rösträtt,
som nu vägrats dem. Emporagrius skulle med anledning af, att
de ej ägde rösträtt, ha kallat dem appendices, hvarpå de vägrat
vidare bevista kapitelsammanträdena. Emporagrius förnekade vis-
serligen, att han användt det smädefulla namnet »appendices»>,
men erkände, att han lagenligt frånkänt de e. ordinarie suffragium
i kapitlet!. — Dessa iakttagelser bekräfta ytterligare, att den i T.
48 afskrifna forman från slutet af 1644 trädt i kraft.

! För alla ofvanstående uppgifter, se kap. prot. 1637—1643.
3 Lundström III s. 45 f., not 3.

3 Lundström a. a.

4 Domkap. prot. 12 mars 1645; jfr Lundström a. a.

158 Hj. Holmquist,

Om Paulinus med kraft drifvit på kapitlets utvidgning med
extra ordinarie assessorer, har han däremot ej alls begagnat den
tredje formen af kapitlet, »consistorium majus>. Redan i Streng-
näs hade han efter gymnasiets bildande visat mindre intresse
för denna forms praktiska tillämpning; i Uppsala gåfvo honom
de ordinarie och e. ordinarie bisittarna förmodligen nog att sköta.
— Om han i sin forma ock fått in kapitelprelaturerna, så synes
detta i praktiken föga hafva betydt gent emot kapitulares mot-
stånd. Efter 1641 nämnas åtminstone ej i kapitelprotokollen nam-
nen poenitentiarie och kapiteldekan!; det dröjde äfven, innan dom-
prosttiteln blef vanlig?. — Hvad slutligen notariatet angår, synes
det hafva varit ordnadt efter Paulini forma med särskild utanför
kapitlet stående notarie. Här gaf Paulinus nämligen genast med
sig vid det ofvan refererade sammanträdet den 12 juli 1637, där
han först föreslagit förenandet af dekan- och notariesysslorna hos
en assessor. På Leneus' invändning upptog han strax till diskussion
tillsättandet af en utom kapitlet stående notarie, nämnde som huf-
vudvilkor, att denne borde hafva en >»elegantem stylum>, och före-
slog till och med bestämd person”. Leneus' yttrande ger för öfrigt
vid handen, att äfven före Paulinus” ankomst kapitlet haft särskild
notarie; så synes vara fallet, redan då bevarade kapitelprotokoll
med 1634 åter börja. Huru det varit förut kan jag ej afgöra;
sannolikt förefaller det, att då Gustaf Adolf inskränkte Uppsala-
kapitulares till de fyra teologie professorerna, en särkild notarie
måst skaffas; på professorerna låg ändock för mycket arbete. Un-
der Paulinus tid” tillsatte ärkebiskopen själf notarie.

Genom Paulinus Gothus fick Uppsala domkapitel och dess
verksamhetsformer sin utgestaltning. Om kapitlets historia fram
till 1687 är ur vårt ämnes synpunkt ej mycket att tillägga. »Extra
ordinariesystemet» inskränktes snart väsentligen utan att hafva
medfört någon ändring i kapitlets egenskap af rent lärarekapitel.
Den trognaste extraordinarien var Olaus Unonius, som ännu på
1660-talet ofta finnes tillkallad (då professor logice.). Anteckningen
i protokollen lyder då vanligen (efter uppräknadet af de ordinarie)

1 Lundström III 5. 44 not. 2.

? Äfven i Domkyrkorådets protokoll 1638 ff. betecknas Leneus alltid som
blott pastor; se Uppsala domkyrkas archiv 11].

8. Se domkap. prot. för denna dag. — I Liber Consistorii Stockholmensis,
R. A., 5 juli 1640 nämnes Uppsala konsistorienotarie Christiernus, alltså ingen
kapitular.

Bidrag till domkapitlens historia. 159

»M. Olaus Unonius kom ock med>. Den tredje formen med lands-
präster kom däremot mera till användning. Särskildt skedde detta
i samband med prästmötena, då verkligt consistorium majus kunde
hållas. Så t. ex. den 14 febr. 1657, då »ärkebiskopen kom i ka-
pitlet med doctores theologie och en hop prepositi och pastorer»;
eller 28 juni 1660, då »consistorium hölls med ordinarie Adsses-
sores och prepositos m. fl., som efter prästmötet voro kvar»!
Sammaledes den 19 sept. 1662, den 14 mars 1671 ο. s. v. Den
22 nov. 1666 hölls stort consistorium ecclesiasticum med rektor
Academie, flera professorer m. fl. — Den af Paulini forma fram-
förda anordningen, att vissa saker kunde af ärkebiskopen med no-
tarien och någon af assessorerna afgöras hemma hos preses, möter
ock äfven under senare delen af 17:de århundradet. Så t. ex. kal-
lade ärkebiskopen 24 okt. 1666 >»hem till sig i huset D:r Stigze-
lium och Consist. Notarium klockan ett eftermiddags»?. — Alla
dessa former ändrades eller reglerades slutligen genom 1687 års
förordning ?.

Stockholms stads konsistorium.

I fråga om sammansättningen medförde Karl IX:s förordning
ingen förändring beträffande Stockholms stads kapitel, som detta vid
denna tid ännu allmänt kallades?. Det förblef ett rent prästkapi-

1 Domkap. prot. för dessa dagar.

2 Domkap. prot.

8 Som af det ofvanstående framgått har påträffandet af professorernas
förslag till forma 1641 väsentligen bidragit att klargöra den principiella bryt-
ning i fråga om stiftstyrelsen, som vid 1600-talets midt öfverallt i Sverige fram-
trädde. Men det kan ock här vid behandlingen af denna sista forma förtjäna
nämnas, att den volym, hvari förslaget fanns, äfven eljes för mitt här före-
liggande arbete äger stort intresse. Volymen har tillhört en samlare, väl från
1600-talet, som särskildt intresserat sig för att hopsamla »formee consistorii»,
Där finnas ock en hel mängd afskrifna, öfverallt utan någon ursprungsbeteck-
ning; en närmare granskning visar emellertid, att flertalet äro dubletter, och
att denne flitige samlare utom professorsforman ej upptagit några andra formee,
än dem jag redan före volymens anträffande på annat håll funnit och i Bidra-
get tryckt. Därmed kan det sägas vara stor sannolikhet för, att det väsent-
ligaste på detta område i min undersökning föreligger.

4 Jfr ofvan sid. 55. Under de första två årtiondena af 1600-talet har be-
teckningen »kapitel» afgjord öfvervikt i protokollen öfver >consistorium«, ehuru
det senare redan frän första årtiondet möter. På 1620-talet blir »consistorium >
den härskande beteckningen, ehuru protokollböckernas titel in på 1630-talet
förblir >Liber capituli Stockholmensis». Sedan intränger »consistorium»> äfven
där. Dock möter i protokollen äfven från senare hälften af 1600-talet standom
beteckningen »kapitel>.

160 Hj. Holmquist,

tel med pastorerna vid stadens kyrkor, deras sacellaner eller några
af dessa! samt prästmannen rector schole?. Undersökningen af
Stockholmskapitlets vidare utveckling faller därföre utanför ramen
af här föreliggande uppgift. Blott några antydningar må göras,
då ej ens Stockholmskapitlet alldeles undgick att beröras af ten-
densen till lektorskapitel.

Af särskilda kapitelämbeten funnos vid början af 17:de århun-
dradet preses, poenitentiarius och notarius capituli. Af dessa för-
blef preses, vid ärkebiskopens närvaro vice preses, förlagd till
pastorn vid stadskyrkan eller pastor primarius, som han kallades.
Prepositus-titeln framkom ej i Stockholm. — Hvad poenitentia-
rius beträffar, synes han som särskild ämbetsman ha försvunnit
med Karl IX. Den 26 aug. 1605 uppsatte pastor primarius Jo-
hannes Raumannus »in Capitulo, omnibus capitularibus preesen-
tibus et consentientlibus» en stadga för stadsprästerna, däri bl. a.
föreskrefs, att enär under Karls tid ingen poenitentiarius var, så
skulle pastorerna i tur och ordning, två åt gången, loco poeniten-
tiarii utfölja fångar, hvarvid början skulle göras med kyrkoherden
på Södermalm och kyrkoherden i Clostret?. — Notariatet var fort-
farande förenadt med pastor vid Riddarholmskyrkan?. Ännu 1697
åtog sig den nye pastorn i Clostret notariatetö. Men under det
närmaste årtiondet löstes notariatet från detta ämbete och gafs åt

! Pastor i storkyrkan hade under 1600-talet tre kaplaner (diakoner, sacel-
laner), eller som de från århundradets midt började kallas komministrar; se
nedan.

3 Ett bref till ärkebiskopen, intaget i Acta capituli Stockholmensis 1611
-—1619, är undertecknadt af samtliga kapitulares i Stockholm; där möta vi nam
nen Olaus Elimeus, Petrus E. Rostagius, Amundus Beronis, Sveno Laurentii
Westrogothus, Jacobus Axilli, Michael Laurentii, Petrus L. Gothus, Jonas E.
Gestricius, Ericus Erici Gestricius, och Thomas Georgii. De, hvilka jag kunnat
identifiera, äro alla präster.

8 Acta Capituli Stockholmensis denna dag. — Här synes ock kapitlets be-
roende af Uppsalakapitlet; Raumannus medgaf vid detta tillfälle att Dm. Sven
skulle få Södermalms pastorat, efter som han hade kungligt konfirmationsbref,
dock ärkebiskopens samt capitularium Ubsaliensium fria protestation alldeles
oförskränkt och förbehållen.

4 Se t. ex. anteckningarna på främre pärmens insida till Acta capituli
1611 ff,

5 »Den 26 maj 1627 tog jag Petrus Gothus Tingstadius (pastor i Clostret)
migh Capitelsboken och Notarii ämbetet in Consistorio Stockholmensis, efter
samma ämbete alltid af ålder till Clostret lydit hafver och alla mine upprich-
tige antecessorer före mig haft hafva»; Liber Cap. Stockholmensis 1619—1633.

Bidrag till domkapitlens historia. 161

en särskild notarie, som dock bereddes plats i kapitlet. I de stora
striderna med pastor Johannes Sigfridi i Clostret 1688 deltog no-
tarien i förhandlingarna!?. Den 5 juli 1640 sänder ärkebiskopen
Uppsalakapitlets notarie Christiernus och Stockholmskapitlets no-
tarie Nicolaus Andree i ett ärende till Vaxholm. Denne Nicolaus
Arneesius tjänstgjorde som notarie t. o. med 1646 och nämnes un-
der de senare åren af sitt notariat alltid bland ordinarie kapitula-
res. År 1647 möta vi åter en kapitular, D:r Joh. Petri Kallin-
gius Stockholmensis som konsistorienotarie. Drottning Kristinas
skolordning synes här för Stockholms konsistorium hafva haft samma
betydelse som för de flesta andra kapitel. Sedan Joh. Petri afsagt
sig notariatet, valdes 30 juni 1653 Joh. Jeringius till notarie?. Han
fick aflägga en ed af ungefär samma lydelse som de i formee con-
sistorii förekommande (återgifves i protokollet); han återfinnes se-
dan ej heller bland de som närvarande antecknade kapitulares'”.
Emellertid hade äfven i Stockholm krafvet på ett gymnasium
gjort sig gällande. Och så stark var nu uppfattningen af samban-
det mellan gymnasium och konsistorium, att som motiv för gym-
nasiet af prästerskapet vid utskottsmötet i jan. 1641 särskildt an-
fördes, att ett ordentligt konsistorium behöfde i staden upprät-
tas med lektorer bland bisittarna.!. Gymnasiet kom ock redan
1640 till stånd. Men dess inflytande på konsistoriets sammansätt-
ning blef ej stort. De bägge teologie lektorerna Petrus Scho-
merus och Carolus Lithman togo säte i kapitlet, hvilket eljes be-
höll sin sammansättning. Så anträffa vi 7 juli 1642 såsom när-
varande i kapitlet pastor prim. Olof Laurelius, teol. lektor Petrus
Schomerus, M. Johannes concionator german., D:m Laurentius på
Södermalm, D:m Johannes i Clostret, D:m Bartholdus pastor finno-
rum, och de tre concionatores vid Storkyrkan. I okt. 1644 finna

! Han blef särskildt angripen af Johannes i Clostret, därför att han skulle
hafva sagt sig vilja draga prästkappan af honom; se Acta Consist. Stockholm.
28 sept. 1638.

2 Konsistorieprot.

3 I Linköpings SB. T. 156 (Acta de cathechismo Terseri) fiones bl. ἃ. ett
utlåtande af Stockholms kapitel, bland hvars undertecknare äfven finnes Mag-
nus Pontinus pastor Jac. p. t. Notarius. Om härmed ej åsyftas notariat i den
pågående undersökningen mot Terserus utan kapitelnotarie, har väl denna an-
ordning varit af samma tillfälliga natur, som då lektorer i Vesterås 1653 och
1654 bestridde notariegöromålen. En närmare undersökning, hvilken jag ej
medhunnit, torde lätt klargöra detta. i

4 Hj. Holmquist: Johannes Matthie 5. 184 ἢ,

Holmquist: Bidrag till domkapitlens historia. - 1

162 Hj. Holmquist,

vi följande kapitulares antecknade som närvarande: Laurelius, Scho-
merus, teol. lektor Carolus Lithman, Andreas pastor i Jacob, (Ja-
kob hade 1643 blifvit särskild församling), M. Christiernus schole
Stockholm. rector, Laurentius på Södermalm, Johannes Sigfridi i
Clostret, finske pastorn Bartholdus, tyske pastorn Johannes Heng-
heer, notarien Nicolaus Arnesius och sacellanen i Storkyrkan Jo-
hannes Gammal!?. Vid förhöret med Menius 12 april 1645 inför
konsistoriet? närvoro pastor primarius, de bägge teol. lektorerna
(eller som de då kallades professorerna), pastor i Jakob, två tyska
pastorer, rector schol&e (p. t. Not. extraordin.) och konsistorienota-
rien. — Lektorerna blefvo snart tillika tjänstgörande präster?. Vid
början af den protokollsbok, som innehåller protokollen för 1647 —
1649 möter anteckningen »Hoc tempore fuerunt Consistoriales> och
uppräknas därpå pastor primarius, pastorerna i Clostret, S. Clara,
S. Jacob, på Söder, i finska och tyska församlingarna, tyska pas-
torns sacellan, rector schole (tillika pastor), konsistorienotarien och
två diakoner; i protokollen möta sedan ock ständigt den tredje
diakonen. Särskildt angifvande af lektorerna saknas. Likaledes sak-
nas de vid förteckningen på consistoriales 1650 ff., där alldeles
samma ämbeten återfinnas som i förteckningen från 1647.
Emellertid synes den allmänna omregleringen af kapitlen 1649
ff. äfven i Stockholms konsistorium hafva väckt frågan om dess
sammansättning till lif. Närmast ställdes sacellanernas säte i ka-
pitlet under debatt. Vid konsistoriesammanträdet den 21 jan. 1652
diskuterades, antingen commintistri skola silta i Consistorio eller
icke; resolutio: de skola sittat. De behöllo ock tills vidare sin
plats. Så t. ex. voro vid sammanträdet 30 juni 1653 alla consi-
storiales närvarande; däribland återfinnas de tre >comministri eccle-
sie cathedralis>. Så småningom började de dock mera sällan del-
taga. — Rector schole skulle enligt 1649 års skolordning hafva

! Under 164: hölls ett konsistoriesammanträde, som är intressant, emedan
det visar, att äfven i Stockholm »consistorium majus»> förekom, särskildt i sam-
band med riksdagarna, då Uppsalakapitlets och ärkestiftets riksdagsrepresen-
tanter togo säte i Stockholms konsistorium. Den 16 okt. 1644 möta sålunda
utom de ordinarie bisittarna: ärkebiskop och professor Stalenus från Uppsala
samt kyrkoherdarna Andreas (Agrarius) i Vendel och Joh. Njurenius i Enkö-
ping. För öfrigt blef då stundom Stockholmskapitlet ett sorts öfverkonsistorium,
där ärkebiskopen och några biskopar iogo säte och där svårare trågor ran-
sakades. Så t. ex. den 5 dec. 1620, när exorcister förhördes och dömdes; Lin-
köpings SB., juridik 143.

2 Nettelbladt V 5. 180.

8. Förste teol. lektorn blef pastor i Clostret: se Emporagrii lagförslag.

4 Konsistorieprot. denna dag.

Bidrag till domkapitlens historia. 163

utträdt ur kapitlet!?. Emellertid kvarstod den gamle skolrektorn
Christiernus åtminstone 1652 ännu som kapitular. Efter honom
torde emellertid skiljsmässan ha skett äfven i Stockholm?. Vid ori-
ginalunderteckningarna på ett konsistoriebref af 14 aug. 1656?
saknas såväl rektor som komministrarna. — Å andra sidan fortsatte
konsistoriales att ökas med tillkomsten af nya församlingar; i nyss-
nämnda bref möter sålunda redan pastor eccles. Cathar. (Petrus
Arenbeckius)?. Tanken på en hofpredikant som medlem i konsi-
storiet hade framträdt redan i samband med Axel Oxenstiernas
organisationsplaner för kyrkan 1636 ff". Men först genom hofpre-
dikantsförordningen af 1662 bereddes en af hofpredikanterna, egent-
ligen öfverhofpredikanten, säte i Stockholms stads konsistorium "; han
möter ock t. ex. i konsistoriets uttalande om 'Terseri katekes?. Det
är i hufvudsak denna nu framvuxna sammansättning, som afspeg-
las i Emporagrii 1663 officiellt infordrade lagförslag? : Stockholms
kapitel skall hafva till assesorer en af K. Maj:ts hofpredikanter,
alla kyrkoherdar vid hufvudkyrkorna, i staden och å malmerna,
samt lectores theologie i gymnasiet.

Hofpredikantens säte i stadskonsistoriet visade sig emellertid
öfverflödigt, då ett särskildt hofkonsistorium bildades. Att för kon-
sistoriet draga nytta af det tynande gymnasiet visade sig vara
omöjligt; detta flyttades ock snart (1669) till Gefle?. Så kom den
kungliga instruktionen af 16 dec. 1668, som definitivt ordnade förhål-
landena. Konsistoriet jämnställdes uttryckligen med rikets öfriga
kapitel!?, och det bestämdes, att de ordinarie assessorerna skulle
utgöras af pastores ordinarii ecclesiarum i staden och förstäderna.
Konsistoriets rent prästerliga karaktär var fastslagen.

ι Westén 1 8. 94 uppger ock, att så skedde 1650.

? Jag har ej följt detaljerna af konsistoriets utveckling efter 1650-talet.

8 E: Il: 1, Uppsala DÅ.

4 Katarina kyrka började uppbyggas 1656; som nya församlingar tillkom-
mo Kungsholmen 1671, Ladugårdsland 1672, 8:1 Olof (senare Adolf Fredrik)
1673 och den icke territoriella fransk-lutherska 1687; Hildebrand a. ἃ. 5. 160 f.

5 Holmquist a. ἃ. 5. 184.

6 Holmquist 5. 186.

? Abel Koch, Concion. Regius primarius; Linköpings SB. T. 156

ὁ Riksarkivets ed. s. 262. — Emporagrius hade som pastor primarius i
Stockholm haft dess kapitel i ätanke; Laurelius nämner ej därom i sina förslag.

9 Wilskman I 5. 233.

10 Att konsistoriets ställning till Uppsala domkapitel redan då kändes som
otillfredsställande, därom vittna förhandlingarna i kyrkolagskommittén 1655—
1659, v. Engeströmska samlingen X: I: 57, Kungliga biblioteket. — Om Consistorii
Holmensis' sträfvan att frigöra sig från subordinationen under Uppsalakapitlet,
se Gyllenstiernas skrifvelse till K. Maj:t år 1700, Linköpings SB. T. 67.

164 Hj. Holmquist,

D. Lagförslag.

En redogörelse för de äldre svenska kapitlens förvandling till
lärarekapitel kräfver ej blott en undersökning af deras faktiska ut-
gestaltning till 1687 utan äfven ett skärskådande af det lifliga
kyrkolagstiftningsarbetet under 17:de århundradet, för så vidt det
sysslade med frågan om kapitlens sammansättning. Här skedde
nämligen det teoretiska förarbete, som under samverkan med de
faktiskt gifna och genom praktisk erfarenhet rotade förhållandena
skapade 1687 års förordning om rättegång i domkapitlen. Då
den enskilda biskopliga lagstiftningen på detta område, upprättan-
det af »forme consistorii>, instruktioner o. d. för de olika stiften,
emellertid ej kunnat med framgång utforskas utan i direkt sam-
band med respektive stifts faktiska kapitelutveckling, har redan i
det förgående denna del af lagstiftningsarbetet varit föremål för
vår framställning. Här må då vara tillräckligt att gifva en kort
öfversikt öfver dessa lagstiftningsförsök i deras kronologiska och
sakliga sammanhang.

Sedan 1620-talets strider om consistorium generale såväl som
Botvidis med fleres arbete på de svenska eröfringarnas kyrkliga
organisation gifvit förarbetena till särskild lagstiftning för de svenska
domkapitlen, uppsattes den första »forman> för svenskt domkapitel
af Rudbeckius, sannolikt vid början af år 1628! Kort efteråt
undergick denna forma en omarbetning af Paulinus, i vissa af-
seenden pekande framåt men ock gifvande uppslaget till den strid
om alla lektorernas säte i kapitlet eller den prästerliga och teolo-
giska egenskapens ensamrätt, hvilken skulle prägla lagstiftnings-
arbetet ända fram till det definitiva afgörandet 1687. Paulinus
fick ytterligare understryka den prästerliga egenskapens företrädes-
rätt i den forma, hvilken han 1637 utarbetade för ärkestiftet. Denna

' Här må anmärkas, att då i det föregående sid. 85 talats om den »forma
consistorii>, hvilken Rudbeckius 1627 i Estland uppsatte, naturligen ej åsyftats
den tillfälliga anordning af domkapitel han där nödgades upprätta med de sex
af honom tillsatta kontraktsprostarna (se den värdefulla framställningen af
Fr. Westling: Biskop Johannes Rudbecks visitation i Estland 1627, i Hand-
lingar rörande prästmötet i Hernösand 1890). Jämte denna tillfälliga anord-
ning utarbetade han en ordning för konsistoriet, sådant det på bestående sätt
borde inrättas, så snart görligt vore. Det är denna »forma consistoriis, hvarom
ofvan talats.

Bidrag till domkapitlens historia. 165

hans uppfattning accepterades slutligen af de teologie professorerna
i deras motförslag till forma af 1641. Men i stället begynte här den
ännu mera genomgripande kampen, om biskopen fortfarande skulle
äga den hierarkiska maktställning i stiftstyrelsen, som Rudbeckii
och Paulini forme&e genom föreskriften om biskopens fyra röster
faktiskt sökte bevara, eller om i stället skulle träda en kollegial
stiftstyrelse under biskopens ledning men med full själfständighet
gent emot honom. Striden hårom i Uppsala slutade med en kom-
promiss, Paulini forma af 1644, som ingen verklig lösning gaf.
Denna sistnämnda forma blef emellertid den första allsidiga och
därigenom grundläggande domkapitelsförordingen, på hvilken sedan
Jagstiftningsarbetet kunde bygga vidare. Ur sammansättningens
synpunkt må framhäfvas, att den häfdade de tre gamla kapitel-
ämbetena prost, poenitentiarie och dekan, och att den införde tre
former af kapitlet, de ordinarie (de 4 teol. professorerna), de extra
ordinarie, och adjungerade kyrkoherdar (som det annorstädes kal-
lades consistorium majus). — Samma år, som denna forma an-
togs, framfördes Paulinus” åskådning i Strengnäs af Johannes Matthie
i dennes Idea boni ordinis och i biskopsinstruktionen. Matthize
utformade ej något stadgeförslag af Paulini utförlighet; hans be-
tydelse är, att han införde »forma consistorii> som ett själfständigt
moment i den begynnande stora, till kyrklig enhetlighet öfver hela
Sverige syftande kyrkolagstiftningen.

Både Paulinus och Matthie fingo sin närmaste efterföljare i
Laurelius. Denne uppsatte 1649 en forma, som utgjorde en själf-
ständig utvidgning, omläggning och förbättring af Paulinus” blott
för ärkestiftet afsedda forma; och Laurelius infogade denna forma
i den andra revision af kyrkolagen, som han väl samma år på
kungligt uppdrag vidtog. Därmed hade ett utförligt och själfstån-
digt stycke om domkapitlen kommit in i kyrkolagsrevideringarna
och vek sedan ej bort. Men Laurelius införde därmed och den
i Vesterås traditionella men mot Paulinus och Matthie stridande
formen på kapitlet: stiftstadskyrkoherden och alla lektorerna (i Upp-
sala de teologie professorerna). 1 öfrigt upptog han den tre-
gestaltade formen för kapitlet, liksom de särskilda kapitelämbetena.
I fråga om biskopsmakten i stiftstyrelsen stod han nära Paulinus.

Som nyss nämndes begynner med Laurelius domkapitelför-
ordningens historia som ett själfståndigt kapitel i de stora kyrko-
lagsförslagen. Men här möter ock en särskild svårighet. Kyrko-
lagsfrågans historia 1649—1686 är ännu oskrifven. Som ofvan

166 Hj. Holmquist,

flerstådes i framställningen visats, hafva viktiga resultat på en-
skilda punkter sett dagen. Men ännu finnas många problem olösta
såväl beträffande de Laurelius'ska och Emporagrius'ska förslagen
som rörande kyrkolagsfrågans vidare öden fram till 1686. Af skäl,
som ofvan sid. 101 angifvits, har jag ej haft anledning söka dju-
pare intränga i dessa frågor, hvilkas lösning dessutom skulle;kräfva
ett särskildt arbete för sig af stor både omfattning och långvarig-
het. Men att före framkomsten af en välbehöflig och efterlängtad
undersökning om denna tids kyrkolagshistoria söka teckna ett en-
skildt kyrkolagsmoments utveckling vore naturligen fåvitskt. Här
må därföre utan anspråk på fullständighet endast det för tillfället
jämförelsevis tillförlitliga framläggas beträffande domkapitlens sam-
mansättning i kyrkolagsarbetet.

Den stora kyrkolagskommitténs af 1650 förslag!, där Matthizx
synes hafva varit den ledande kraften, kom ej fram till denna del
af kyrkolagen. Att Matthie själf velat ägna ett särskildt kapitel
åt konsistorierna synes af hans år 1653 tryckta »Register öfver de
förnämsta stycken och kapitel, som höra till en fullkomlig kyrko-
ordning>?. Hans senare kyrkolagsförslag” blef dock endast ett frag-
ment, som bl. a. ej behandlar domkapitlen. — Af vida större be-
tydelse för vårt ämne blef Laurelius' fortsatta kyrkolagsarbete.
Han bibehöll i sina nya reviderade förslag kapitlet om forma con-
sistorii och utvidgade det måhända. Tredje revisionen känner jag
ej till. Fjärde revisionen, som måhända förelåg 1654, har i sin
innehållsförteckning nämnda kapitel, ehuru detta saknas i det mig
tillgängliga defekta exemplaret". Därför kan ej häller frågan be-
svaras, om Laurelius där ännu fasthåller vid alla lektorernas säte
i kapitlet. Närmare behandlad blef denna liksom andra viktigare
frågor vid den nya kyrkolagskommitténs af 1656 ff. öfverlägg-
ningar 1658 och 1659". Laurelius var vid denna tid mestadels

! Riksarkivets ed. II: 1, s. 3 ff.

2? Palmsköldska samlingen 103, 111, U. B. ΕἸ δε εἰ ηφονά andra dels
andra kap. skulle handla om >Form eller sätt att hälla Synodos och Consi-
sloria». Man märke sammanställningen.

3 Matthies kyrkolagsförslag, v. Engeströmska samlingen K. Β. — I detta
förslag förekommer bl. ἃ. det berömda kapitlet >Form eller sätt till att antaga
barn uti Guds församling, när de första gången skola gå till Herrans nattvard»,
hvilket efter en annan handskrift finnes tryckt hos 4. W. Staaf: Om Konfir-
mationens uppkomst och antagande i Sverige 1871, 5. 128 ff.

4 Se ofvan sid. 102.

δ Konimitténs ' protokoll finnas i v. Engeströmska samlingen X: I 57, Κ. Β.
För kommitténs sammansättning och ställning till tidens stora kyrkliga spörs-
mål hänvisas till den ingående framställningen hos Holm ἃ. ἃ. 1 8. 350 ff.

Bidrag till domkapitlens historia. 167

frånvarande, hvadan ock kommitténs behandling af hans förslag
till forma consistorii ej synes hafva varit synnerligen mild. Att
denna punkt i kyrkolagsarbetet ansågs mycket viktig, synes redan
däraf, att när förhandlingarna mot slutet af februari 1658 hunnit
dit, ett uppehåll gjordes och ett särskildt yttrande infordrades af
de teol. professorerna!. Den 4 mars togs därpå punkten upp till
behandling, i närvaro af ärkebiskop Lenzeus samt Stigzelius och
Emporagrius. Till den 9 mars diskuterades under täta och långa
sammanträden formans olika punkter, tyvärr utan att vi af proto-
kollen kunna vinna klar kännedom om kommitterades ställning
till frågan om kapitlens sammansättning. Så mycket framgår, att
man höll fast vid delningen i ordinarie och extraordinarie asses-
sorer, att de senare äfven här förklarades ej böra hafva suffragia
som de ordinarie, att de gamla kapitelämbetena utan menings-
skiljaktighet bibehöllos, men att man ej kunde komma till enig-
het om ett förslag, att biskopen skulle hafva »tre vota mot en
adsessoris votum». Sålunda bröto sig de två motsatta principerna
om den biskopliga stiftstyrelsen äfven i denna kommitté. Äfven
förtjänar anmärkas, att ärkebiskopen uppläste delar af Ordinantia
Saxonica, om hvilka som enligt denna sitta i konsistorierna, nämligen
äfven persone politice; och ärkebiskopen menade, att man däraf
kunde taga, hvad som syntes till vårt förhållande tjänligt vara.
Detta låter som en återklang från den tid, då Leng&eus och de an-
dra Uppsalaprofessorerna ville hafva en jurist i sitt kapitel; det
visar ock, att det tyska inflytandet vid domkapitelsförordningens
utbildning ännu var en faktor att räkna med. — Några dagar se-
dan man lämnat behandlingen af forma consistorii, den 15 mars,
dök frågan upp, om Consistorium Stockholmense skulle sortera
under Uppsala domkapitel eller ej; i denna fråga kom man ej till
något beslut. — Den 6 juli 1639 hade den nu utvidgade kommit-
tén vid generalläsningen åter kommit till domkapitlen; ånyo upp-
stod diskussion om hvilka som skulle vara ordinarie och extra-
ordinarie, utan att protokollen meddela något om de deltagandes
mening; blott omnämnes, att biskopen i Linköping med särskild
ifver yrkade på, att Consistorium majus skulle i lag ordnas?. Be-

! Med frågan om konsistorierna sammanfördes frågan om consistorium ge-
nerale, hvilken naturligen var vida mera brännande. Beträffande kommitterades
ställning till denna, se Holm a. a.

3 Beslut om Consistorium majus hade ju ock i Linköping fattats 1656;
se ofvan sid. 126.

168 Hj. Holmquist,

träffande kapitelämbetena uppstod vid detta sammanträde menings-
skiljaktighet. Linköpingsbiskopen framställde, ej utan understöd i
kommittén, den meningen, att samma person borde vara domprost
och poenitentiarie; häremot opponerade sig dock bestämdt Stig-
zelius och Emporagrius, hvilka ansågo, att i kapitlen borde finnas
en domprost och en poenitentiarie!?. Vid sammanträdet den 9
juli, då man kommit till frågan om visitationer, uttalades att kon-
sistorienotarien alltid skulle medfölja, och att viktigare saker under
tiden i kapitlet fingo protokolleras af decanus. Sålunda synes, att
lagkommittén räknade med alla tre kapitelämbetena. Slutligen må
nämnas, att i samband med behandlingen af domkapitelsparagra-
ferna föreslogs en minskning af lektorerna vid gymnasierna från
7 till 5; men detta förslag möttes med enstämmigt nej.
Kyrkolagskommitténs arbete ledde som bekant ej till, att ett
bestämdt kommittéförslag framlades. Laurelius, som varit miss-
belåten med kommitténs behandling af hans till grund för för-
handlingarna liggande revision (den fjärde?), utarbetade 1659 på
egen hand, fast med ledning af de under kommittéarbetet fram-
komna synpunkterna, en ny revision af kyrkolagen, den femte eller
sjätte i ordningen. Det var denna Laurelis nya revision, som af
regeringen år 1663 officiellt infordrades och som anses föreligga i
det af Riksarkivet i »>Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686>
utgifna Laurelius'ska lagförslaget?. Som redan förut angifvits, hade
Laurelius här förmåtts i viss mån pruta på sin gamla ståndpunkt,
i det han som assessorer vid gymnasiekapitlen upptog kyrkoherden,
lectores theologie och några andra, i synnerhet de äldsta och
skickligaste, bland hvilka ock Rector schol&e kan sättas i valet.
Förordningen om extraordinarie är borttagen; blott bibehålles ad-
junktion af närboende vid viktigare frågor; dessa adjungerade
hafva då >»sitt rum ibland ordinarios assessores efter sin ålder, re-
spekt och värde». Därtill kommer den förbemälda förordningen
om >en bekvämlig politisch man af professorerna vid akademien
men vid de andra domkyrkorna en af lectoribus» som kapitlets
ombudsman vid rättegångar inför världslig domstol eller i konsi-
sistoriet. De tre kapitelämbetena bibehållas, bundna vid de tre
första kapitulares (kyrkoherde samt 2 och 3 teol. professorna vid

! Obs,, att nu titeln domprost framträder i officiella förhandlingar som
generell beteckning för en af kapitulares.

3 Handskriften finnes i RA., acta ecclesiastica. — Ett stöd för, att denna
verkligen är den 1663 inlämnade, anför Posse a. a. 5. 253.

Bidrag till domkapitlens historia. 169

akademierna men 1 och 2 teol. lektorerna vid andra kapitel). Dock
upptager Laurelius fortfarande icke titeln domprost för vice preces.
Omröstning medgifves för vanliga fall, med lika vota för alla; bi-
skopens företräde här inskränker sig till utslagsröst. Kapitlets
makt har här sin vidaste utsträckning; den i forman i Vexiö ka-
pitels »bötesbok»> förefintliga föreskriften om, att kapitlet skall
kalla alla lärare vid gymnasier och skolor, möter här (akademiers
lärare saknas dock). Kapitlet om forma consistorii afslutas med
ett stycke: >Huru consistorium ecclesiasticum skall hållas på riks-
dagar och andra allmänna prästmöten».

Mera öfverensstämmande med besluten i kyrkolagskommittén
var det lagförslag, som Emporagrius samtidigt med Laurelius upp-
satte, och som likaledes 1663 officiellt infordrades. Emporagrius,
kyrkoordningsförslag förklarades af ärkebiskopen i ett bref af 3 .
okt. 1665 vara uttrycket för de kommitterades arbete!. Om detta
lagförslag är identiskt med det af Riksarkivet i tryck utgifna, vå-
gar jag ej här yttra mig om. Hvad som där kallas varianter,
torde delvis vara olika lagförslag, måhända från olika tid och af
skilda författare; kanske ock Emporagrius liksom Laurelius fram-
lagdt mer än ett revideradt lagförslag?. Huru det än må vara

! Posse a. ἃ. 8. 131. Till samma slutsats angående det Emporagrius'ska
förslagets förhållande till kommittéarbetet ha sedermera på andra grunder
kommit K. 4. Appelberg: Kyrkans rättsliga ställning i Sverige och Finland
från reformationen till 1686, 1900, s. 151 och Holm I s. 362.

3 Den af O. υ. Feilitzen följda handskriften befinner sig i RA., acta ec-
clesiastica (osignerad). Som hufvudvariant har upptagits en kodex i Nordinska
samlingen U. B. (nuvarande signum N 1888). På titelbladet till denna finnes
antecknadt: »>Synes vara skrifven af biskopen i Strengnäs Doctor Er. Empora-
grius. Det exemplar häraf, som finnes i Uppsala Domkapitel, är revideradt af
ärkebiskopen doct. Laur. Stigzelius, hvilkens hand finnes här och där i bräd-
darne något tillagdt>. Feilitzen hade förgäfves efterforskat detta exemplar i
Uppsala domkapitels arkiv. Där finnes emellertid ett kyrkolagsförslag, på hvars
nu förkomna omslag stod antecknadt E. Emporagrius (signum I: V: 4). Men
detta är blott ett oordnadt fragment och kan knappast vara det åsyftade. Där-
emot har jag i en kvartvolym med påskriften Kyrkolagsförslag i Vexiö Gym-
nasiebibliotek funnit ett med N. 1888 besläktadt kyrkolagsförslag, där i marginalen
stundom anteckningar eller omnämnanden af Stigzelius och Emporagrius finnas.
Med detta Vexiöexemplar sammanfaller åter nära ett kyrkolagsförslag, som i ett
hvitt skinnband (folio) prydligt inskrifvits af kyrhoherden i Östra Eneby, Öster-
götland, Melchior Glatte och 16832 donerats till Linköpings bibliotek (signum T.
167 Linköpings SB). Jag kan ej underlåta att påpeka en punkt i detta sista
förslag, som visar att det äger verkligt intresse, och som måhända kan blifva

170 Hj. Holmquist,

med de »Emporagriska» förslagen eller varianterna, öfverensstämma
de dock i fråga om domkapitlens sammansättuing (ej ingalunda
eljes i affattningen af forma consistorii), hvadan vi här kunna nöja
oss med att referera det tryckta förslagets bestämmelser. — För
Uppsala domkapitel är ordningen äfven här gifven genom akade-
miens statuter. I de andra äldre kapitlen skulle assessorerna vara
kyrkoherden vid domkyrkan, de två teologie lektorerna och två af
de närmast boende landsprästerna. Stockholms stads kapitel var
här ihågkommet på sätt som ofvan sid. 163 angifvits. Domprost,
poenitentiarie och dekan införas, bundna vid de tre första assessors-
platserna; i Stockholmskapitlet skall en hofpredikant eller kyrko-
herden i Klara vara vice preses, kyrkoherden i Jacob poenitentia-
rie, och pastorn i Klostret, som tillika är förste teol. lektor, dekan.
Liksom i Laurelii sistnämnda förslag ställes äfven här särskild no-
tarie utanför kapitlet. Den »politiska» mannen är här reducerad
till den traditionelle prokuratorn, som visserligen skall vara ed-
svuren. Som naturligt är gifva de Emporagrius'ska förslagen as-
sessorerna mera afgjord själfständighet gent emot biskopen, liksom
reservationsrätten till protokollet otvetydigt proklameras. För öf-
τσὶ tenderar här som i Laurelii förslag förordningen att få sin
tyngdpunkt i ett vidlyftigt stycke: Om ordentlig rättegångs process
i domkapitlet. — Slutligen kan anmärkas, att konsistorieförord-
ningen i Emporagrii förslag i formellt afseende har ett betydligt
företräde framför Laurelii genom mera fixerade och klara bestäm-
melser och bättre anordning af detaljerna.

Under de följande femton åren efter 1664 släpade sig frågan
om kyrkolagens revision ytterligare fram utan att dö men ock utan

en ledtråd vid bestämmandet af dess ursprung. I det ovanligt vidlyftiga första
kapitlet: »Om den rätta kristna läran», som är fullt själfständigt, ej alls sam-
manfallande med det tryckta förslaget eller N. 1888, upptages som symbo-
liskt bindande böcker utom de tre symbola, augsburgiska bekännelsen och Upp-
sala mötes beslut äfven i viss mening »>Lutheri Catechismus med hans egen
uttydning>, hvaremot intet nämnes om Liber Concordieé. Detta förslag torde
alltså hafva träffat den verkliga historiska situationen i Sverige före 1686 års
kyrkolag; symboliska böcker voro blott de tre symbola, augustana och Uppsala
mötes beslut, icke konkordieboken; men Luthers katekes hade därbredvid en
faktisk och väl äfven på sätt och vis rättslig ställning som nära nog symbolisk.
— För öfriga >Emporagrius'ska> handskrifter hänvisas till Feilitzens inledning.
Utom ofvan och där nämnda finnes ytterligare ett visserligen ofullständigt för-
slag, med en Emporagrius'sk forma consistorii, i RA., acta ecclesiastica, signe-
radt »fragment till kyrkolag».

Bidrag till domkapitlens historia. 171

att leda till något resultat. Laurelius, som uppgifvit hoppet att
tills vidare kunna få en för riket gemensam ny kyrkolag, gjorde
det sammandrag (Laurelii »Extract») af allt föregående arbete,
hvarom ofvan sid. 105 talats, och lät det 1668 afskrifvas för sitt stift.
Här hade han återgått till att häfda alla lektorernas säte i kapit- .
let, liksom han behöll vice preces utan domprosttitel, poeniten-
tiarie och dekan; den juridiske bisittaren är inskränkt till en »clau-
sidicus».? — I praktiken synes man eljes ofta nu hafva användt
de båda förslagen från 1663.?

Sedan Karl XI slutat sina krig, kom det ny fart i kyrkolags-
arbetet. Vid riksdagen 1682 ålades prästerskapet af konungen all-
varligen att verkligen komma fram med ett förslag. Så skedde
ock. Prästerskapets förslag till kyrkoordning af 1682? är en
samarbetning af både Laurelii och Emporagrii tidigare förslag, i
sin allmänna kyrkliga åskådning mera lutande åt Laurelius' stånd-
punkt och stundom tillspetsande densamma. I kapitlet om Con-
sistorierna (Bok II, kap. VIII) har dock 1682 års förslag nära slu-
tit sig till Emporagrius. Blott är medlemmarnas antal ytterligare
reduceradt; de utgöras af kyrkoherden och de 2 teologie lektorerna ;
blott vid viktigare ärendens behandling: taga en eller två af de
närmast boende landsprostarna plats i kapitlet som ordinarie as-
sessorer. I stället tillfogas en föreskrift, att biskopen när så be-
höfves, särskildt vid prästmöten, må tillkalla några präster som
extraordinarii. Beträffande sammansättningen af Stockholms stads
konsistorium har naturligen 1668 års kungl. förordning blifvit be-
stämmande. ὁ Domprost, poenitentiarie och dekan bibehållas, bundna
vid de tre första bisittarna; dock kan i alla kapitel dispenseras,
så att andra än dessa få bekläda ämbetena. Eljes möta i det
prästerliga förslagets af 1682 kapitel om Consistorio Ecclesiastico
alla de anordningar, som vi förut funnit i Emporagrii tryckta för-
slag.”

! Se Bidraget 5. 36.

3 Posse 5. 256.

8 Acta ecclesiastica R. Α.

4 Här är ett af de bästa kriterierna för alla de varierande kyrkolagsför-
slagen, om de äro uppsatta före eller efter 1668.

5 Kapitlet om Consistorio Ecclesiastico i 1682 års förslag betecknar den
högst utvecklade och vidlyftigaste förordningen i forme consistorii's historia,
mot hvilken sedan 1687 års förordning betyder en väsentlig begränsning både
i fråga om stadgans omfång och kapitlets makt. Det hade därför förtjänt att

172 Hj. Holmquist,

Den uppfattning af kyrkoregementet, som hos envåldskonungen
började mogna, stämde ej alls öfverens med prästerskapets förslag
till kyrkoordning. I hvilken riktning Karl XI:s planer gingo, syn-
tes redan däraf, att han 3 jan. 1684 öfverlämnade det prästerliga
förslaget att granskas af en kommitté af blott lekmän, hufvudsak-
ligen adelsmän.? Dessa utarbetade på grundval af prästerskapets
förslag ett nytt utkast, som granskades af rådet. Så tillkom Rid-
derskapets och Adelns project till kyrke-ordningen af 14 sept. 1685.?
Detta projekts ställning till föregående förslag i hufvudprinciperna
tillhör ej oss att här teckna; den framskymtar dock äfven i pro-
Jektets artikel XXIX: Om Dom Capitlet eller Consistorio Eecclesia-
stico. Denna sluter sig i det hela till prästerskapets förslag, alltså
till den Emporagrius'ska formen. Bisittare i gymnasiekapitlen äro
kyrkoherden, trenne lectores theologie och en eller två af de när-
mast boende pastorerna; dessutom eger biskopen adjunktionsrätt.
De tre kapitelämbetena upptagas som förut; egendomligt är, att
poenitentiarien, som är 1:6 teol. lektorn, utrustas med makt att
på egen hand uti en eller annan bisittares närvaro afgöra målen,
hvarvid notarien! för protokoll. Liksom i prästerskapets förslag
finnes här en vidlyftig paragraf om kapitlets boksamling och arkiv
och dess skötande. Omröstningsparagrafen har ytterligare vunnit
i klarhet; referenten i målet afger först skriftligt votum, hvilket
därefter granskas; så aflägger hvar efter annan sitt votum, och
majoriteten fäller utslaget; om preses eller bisittare ej kunna sam-
tycka till beslutet, äga de att >»med sedighet och lämpa» införa sin
misshälliga mening i protokollet. Och allt fort förekommer den
från Laurelius' första forma härstammande förmaningen till asses-
sorerna att ej missbruka sin makt gent emot biskopen utan sär-
skildt i hans ålderdom vara fogliga och hjälpsamma. — Så långt
visar ridderskapets forma ej någon ny tendens. Men i formans $
11 sticker denna fram; där inskränkes väsentligen kapitlets doms-
rätt. I samband därmed försvinner ock prokuratorn ur förslaget,
och af tjänstemännen står blott notarien kvar med sin amanuens.

tryckas i Bidraget; men då till min kännedom kommit, att en annan forskare
är sysselsatt med utgifvandet af lagförslaget i dess helhet, är naturligen ett
separattryck af konsistoriekapitlet onödigt.

1 Posse s. 256.

2 Spegelska manuskriptsamlingen, Uppsala DA. I:1V:2. En modern af-
skrift finnes i R. A.

Bidrag till domkapitlens historia. 173

Lika viktigt är, att i 8 45 intages, att besvärsmålen gå från kon-
sistorierna till hofrätten. Den långvariga sträfvan i kyrkolagsför-
slag och praxis att af Consistorium regni skapa en högsta kyrklig
domstol får härmed dödsstöten!?, på samma gång som kyrkans sedan
ett århundrade gällande och visserligen länge af behofvet påkal-
lade makt på den verldsliga rättens område börjar afvisas.

Trots detta tillfredsställde ej ridderskapets förslag Karl XI;
en ny omarbetning skedde genom Erik Lindskjöld, hvarpå konun-
gen 3 sept. 1686 af egen maktfullkomlighet stadfäste den nya
kyrkolagen. Men i denna lag var ej intaget något kapitel om kon-
sistorierna. En anledning härtill torde hafva varit svårigheten att
hinna så hastigt som konungen önskade utarbeta den nya form
för rättegång i kapitlen, som nödvändiggjordes genom de nya
kyrkorättsliga principerna. För öfrigt hade rådet uttalat och 1686
års kyrkolag i det hela efterföljt principen att följa den gamla
kyrkoordningen och ej i själfva lagen intaga de nya ämnen, som
under århundradets lopp inkommit i kyrkolagsförslagen. För kon-
sistoriernas vidkommande stöddes denna anordning ock af de tyska
förebilderna, som hade särskild kyrkoordning och särskild forma
consistorii. Att emellertid Karl samtidigt med lagens slutliga fixe-
ring ock hade sitt intresse riktadt på domkapitelsformen, synes af
ett på tyska affattadt förslag till kyrkolag, som i fragment finnes
i riksarkivet? och som bl. a. innehåller »>Verordnung wie es mit den
Processen by den Capitteln-: 5011 gehalten» etc., undertecknad af
Karl samma dag, som kyrklagen stadfästes. I detta fragment möta
vi den ståndpunkt, som skulle bekräftas genom Förordning om
rättegång ἡ domkapitlen den 11 febr. 1687. Så ihärdigt de le-
dande männen ända fram till adelns förslag 1685 kämpat för ka-
pitlets teologiska och prästerliga karaktär, lika afgjordt slöt sig Karl
XI till den form, som organiskt framvuxit och under den gångna
tiden genom sitt framgångsrika arbete slagit djupa rötter i den
svenska kyrkans lif. Alla de gamla kapitlens (utom Stockholms)
egenskap af lärarekapitel fick sin slutgiltiga sanktion, med dom-
prostämbetet bundet vid stiftstadens kyrkoherde, med poenitentia-

! Karl XI afskydde till och med termen »Consistorium regni», hvilken
han genom ett bref af 30 dec. 1686 till alla biskopar och konsistorier förbjöd.
Brefvet finnes i Nordinska samlingen 1912, U. B.

? Acta ecclesiastica, samma volym, »fragmet»>, som ofvan i samband med
de Emporayrius'ska förslagen omtalats.

174 Hj. Holmquist,

rieämbetet afskaffadt men dekanämbetet bibehållet, och med sär-
skild utanför kapitlet stående edsvuren konsistorienotarie. Denna
kapitlens sammansättning har sedan dess ej undergått några prin-
cipiella förändringar. Hvad Johannes Rudbeckius i Vesterås här-
utinnan först utförde, blef ett verk för århundraden.

Att observera vid användandet af efterföljande
»Bldrag»>».

Botvidis forma är i det föregående behandlad å sid. 59 f. —
Bidraget sid. 3 rad 2 läs Preussen i st. för Ostpreussen.
Rudbeckii forma är behandlad ἃ sid. 81 ff. samt sid. 164 not. 1.

Paulini forma för Strengnäs stift är behandlad å sid. 116 ff.

Paulini forma för ärkestiftet är behandlad ἃ sid. 153 ff. I samband
med denna bör observeras de teologie professorernas forma
1641, behandlad ἃ sid. 151 ff.

Laurelii forma 1649 är behandlad ἃ sid. 99 ff. Bidraget 5. 23 rad
3 står som signum I:IV :1, läs I:IV:2. Sid. 27 rad 1 står
församblingen, läs hörsamblingen.

Laurelii »Extract» är omnämndt sid. 105 och 171. Det nya sig-
num på exemplaret i U. B. är N. 1890.

BIDRAG TILL SVENSKA KYRKOLAGSTIFTNINGENS
HISTORIA I 17:DE ÅRHUNDRADET.

RR Google

N är med Gustaf Adolfs regering den svenska lutherska kyr-
kans stora organisationstid begynnte, kunde hvarken 1571 års allt
jämt gällande kyrkoordning eller de i praktiken oftast använda om
ock ej officiellt stadfästade kyrkolagsförslagen från 1608 och 1619
(enligt vanliga beteckningen) tillfredsställa nydaningens kraf. Ett fler-
tal biskopar kompletterade ock kyrkolagen genom att för sina stift
med eller utan prestsynoders medverkan utgifva constitutiones
ecclestastice, afsedda att fylla de närmast liggande behofven i fråga
om kyrkolag. Ett icke ringa antal sådana kyrkostadgar för de
olika stiften äro kända och tryckta. I dessa finnas emellertid inga
föreskrifter om domkapitlen och deras verksamhet, om man un-
dantager ett kort kapitel i J. Rudbeckii kyrkostadgar. Mellan 1619
års lagförslag, som saknar särskild föreskrift om domkapitlens verk-
samhet, och Rudbeckii enkla stadga å ena sidan samt å andra sidan
de utförliga kapitel om konsistorierna, som med de stora kyrkolags-
förslagens framträdande på 1650-talet genast möta, har hittills för-
bindelseled saknats. Af enstaka notiser har man kunnat sluta, att
biskoparna bredvid sina >»constitutiones ecclesiastice» utfärdade
särskilda forme consistorii för sina domkapitel; men dessa »formee»>
synas ej ha varit kända eller i tryck utgifna (ἢ. Lundström har dock
i Laurentius Paulinus Gothus II s. 128 användt Paulini utkast till for-
ma för Strengnäs stift). Under förestående undersökning till domka-
pitlens historia i Sverige har jag emellertid påträffat några; då de
tillsammans gifva en god bild af det kyrkliga lagstiftningsarbetets
utveckling på denna punkt fram till de stora kyrkolagsförslagens
tid och sålunda äfven väsentligen visa framväxandet af den form,
som genom 1687 års förordning om rättegång i domkapitlen skulle
blifva en hörnsten i vår kyrkoordning än i dag, har jag trott det
vara motiveradt att göra dem i tryck mera lättillgängliga. Som
inledning har vidfogats en hittills veterligen okänd forma consistorii

för den svenska eröfringen i Preussen, måhända den första »forma>,
Holmquist: Från kyrkolagstiftningens historia. 1

2 Hj. Holmquist,

som uppsallts af en svensk, och ett bevis för, huru framkomsten af
de svenska domkapitelsordningarna väsentligen påskyndades och
påverkades genom Sveriges närmare beröring med det protestan-
tiska Tyskland och dess kyrkoskick. Äfven medtages kapitlet om
forma consistorii i den sammandragna kyrkoordning, som Ο. Lau-
relius 1668 lät framlägga för Vesterås stift, och hvaraf flerestädes
handskrifter påträffas (H. Lundström har först klargjort, huru med
detta »extract> förhåller sig, i Bidrag till konfirmationens historia
i Sverige, i festskriften till domprosten C. A. Torén 1903. Öfver-
hufvud ha de undersökningar till kyrkolagstiftningens historia un-
der 17:de årh., hvilka af professor Lundström på skilda ställen
framlagts, för mig väsentligen underlättat forskningen om formge
consistorii historia).

Vid användningen af skiljetecken ha moderna grundsatser följts.
Förkortningar hafva i allmänhet upplösts. Beträffande bokstäfverna
särskildt ij och y samt a och e, har ett säkert bestämmande stund-
om varit omöjligt.

För de här tryckta dokumentens tillkomst, historiska betydelse
0. 8. v. hänvisas till förestående undersökning.

Hj. Holmquist.

Johannes Botvidis Forma consistorii, 1627
för de svenska eröfringarna i Ostpreusen.

Afskrift i T. 48, Linköpings stiftsbibliotek. Afskrifvaren inleder
afskriften med följande anteckning: Brevis Consistorij Ecclesiastici E. F.
Delineatio I. B. 1627 Dir Savie. Hoc Scriptum est D. Johannis Botvidi
Regii tune temp. Concionatorij Primarii, ut Stylus, ex alis ejus scriptis
mihi satis notus, manifeste indicat.

CAPITA.

1) De Necessitate C. 2) De Numero Consistorialium. 3) De
Nominatione et Introductione. 4) De Omnium Officio et Qualita-
tibus. 5) De Ministris Consistorii. 6) De Causis Consist. Subjec-
tis 7) De Tempore et Loco. 8) De Processu. 9) De Citationi-
bus. 10) De Contumacia. 11) De Appellatione. 12) De Poenis
consistorialibus. 13) De Executione. 14) De Jurisdietione. 15)
De Fisco et Sigillo.

Brevis Consistorii Ecelesiastici E. Εἰ. Delineatio.

De Necessitate.

1. Tanta est Discipline Ecclesiastice Necessitas, ut sine ea
neque Doctrina et Czeremonie in Ecclesia neqve etiam Honestas
in communi Societate incorrupta conservari possit.

2. Per Disciplinam Ecclesiasticam intelligimus quidem Paroeci-
arum et Scholarum Visitationes: Precipue verö Caussarum Consi-
storialium Examina et Poenas, quibus tota Societas qvasi freenis
continetur et coercetur.

De Numero Consistorialium.

3. Hasce Causas examinabit Consistorium legitime informa-
tum, in quo Superintendens erit Preses, Primarius aliquis Theo-
logus Poenitentiarius, et Iure Peritus Decanus vel Secretarius. Illis
adjungendi sunt duo insignes Theologi, ex quibus alter Notarius
erit.

4 Hj. Holmquist,

4. Omnes quinque Collegium absolvent: neque cuisquam li-
berum erit, vel per se, vel cum alio, ceteris insciis aut nolentibus
quidquam statuere. = .

De Nominatione et Introductione.

5. Consistoriales nominabit Supremus Magistratus, per suos
Episcopos, vere Lutheran&e Religioni addictos: neque unquam in
hanc Societatem, vel Hereticus, vel Schismaticus, vel etiam Flagi-
tiosus, sub quacunque specie introibit.

6. Hi usitata Iuramenti formula (: que in variis constitutioni-
bus, omnibus est obvia :) planum facient, se sine personarum re-
spectu, sine amore, sine odio cujusquam synceré judicaturos.

7. Post modum Consistorii Subsellja occupabunt, in directum
fere posita: Preside loco primo, Theologis duobos ἃ dextrå, Decano
et Notario å sinistra sedentibus,

De Eorum Officio et Qualitatibus.

8. Preses, director futurus, Collegas vocabit, Causas proponet
et votis collectis Sententiam pronunciabit.

9. Poenitentiarius contumaciam insolentiam Magistratui signi-
ficabit, penas exiget et penitentes absolvet.

10. Decanus causas omnes et Libellos Supplices excipiet et
in Consistorium deferet. Cistellam et Sigillum asservabit; literas
et Sententiam propositione, rationibus et conclusione constantem
componet.

11. Notarius Actiones et Sententiam annotabit atque An-
nales conficiet. Itaque et ei et infimo ”Theologo, qvi propter rei cer-
titudinem pariter lites excipiet, mensa mediocriter exornate appo-
nendee sunt.

12. Omnes dicta hora, nisi multari malint, presentes erunt
Concordiam et unitatem, sine qua ne umbra quidem sunt Consi-
storialium, inter se omni Tempore alent. Ecclesiarum et Schola-
rum Salutem toto nisu promovebunt.

13. Itaque docti erunt, pii et iusti, omnem Speciem mali
exanimo fugientes, sicut Sacra pagina docet Exod. 18. 21, Deut.
16. 19., 2. Chron. 19. 6., Syr. 20. 31.

De Ministris Consistori.

14. Ad Actiones facilius citiusque explicandas, reqviruntur
Cursor, Tuabellarius et Procuratores.

15. Cursor Presidem et Decanum cujus libet diej horå 12.må
conveniet. Consistoriales ut et aliquando litigantes, si tardius
venerint, compellabit.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. Ὁ

16. Tabellarius Citationes et Responsa explicabit.

17. Procuratores locum non habebunt, nisi forte Actores vel
propter Infirmitatem adesse vel etiam vitium lingu&e causam agere
nequeunt. In istis Casibus admitti possunt, Si viri Integre fame,
non rabule fuerint.

18. Hi quoque Juramenta in Constitutionibus usitata depo-
nent, et cum ab officio aliena fecerint, pro meritis castigabuntur.

De Causis Consistorio Subjectis.

19. Huc referri debent: I. Opiniones heretice, schismatice et
quidquid contra Sanam doctrinam, usitatas Ceeremonias ac com-
munem Docendi modum fuerit excitatum.

20. II. Scandala contra priorem et posteriorem tabulam., v.
στ. Idololatria, Blasphemig, Incantationes, Superstitiones, Homicidia,
Adulteria, Ebrietates, Furta, Rapina, Ale&e, Falsum Testimonium;
Sed ratione discipline Ecclesiastice, non poene Politicee. :

21. III. Cause Matrimoniales, Proprietates Ecclesiarum, Scho-
larum ac Nosocomiorum, et quidquid ad regimen Ecclesie spectat

22, IV. Vocationes, Translationes, Dimissiones, Suspensiones,
Degradationes Docentium, Inspectio quoque Scholarum et Typo-
graphiarum.

23. V. Proba gravissimarum Consultationum, an verbo Dej
et Rect&e rationi sint conformes.

24. VI. Examen Casuum Congscientiam gravantium in com-
muni vita et in Judiciis publicis ita intricatorum, ut quid facto
opus Sit, quisque pervidere non possit.

De Loco et Tempore.

235. Locus erit Sacrarium Templi magni. Dies, feria Septi-
mane tertia, a Duodecima, si res postulaverit, in Sextam.

26. Hinc exipiuntur festa, ut et tempus Messis.

De Processu.

27. Cause leviores domj, vel per Amicos, Pastorem et Ma-
gistratum Loci, vel etiam Superintendentem in Visitatione com-
poni possunt; sed tamen in peculiares debent referri Annales ac
in Consistorio asservari.

28. Si Compositio domestica non admittitur, in foro compe-
tenti per eos, quorum interest (sicut casus graviores), significa-
buntur.

29. Consistoriales in nonnullis Actionibus honorabilem ali-
quem ex ordine Senatorio Virum et honoris et testificationis gratia
invitabunt, qvi ad dextram Consistorii honorifice collocabitur.

6 Hj. Holmquist,

30. Deinde Litigantibus amicam offerent reconciliationem: Cuj
si locus esse nequit Justum dexcernent.

31. Actoribus Spacium dabitur accusandi et defendendi; Ju-
dicibus disquirendi; et vota colligendi. Nihil temere, nihil timide
a quoquam dicendum aut statuendum.

32. Bini atque bini Consistoriales, inter disquirendum obam-
bulabunt; ita veritatem in profundo latentem felicius exquirent.
et Sanitati pariter dabunt operam.

33. Omnibus abstinendum est ἃ rixis contentionibus et cy-
clopicis vociferationibus, ne res in Sanis clamoribus velut agyrte
confundant et perturbent.

34. Absens nemo causam aget; sed vel ipse, vel in necessi-
tate Procurator.

95. Cause graves gravem requirunt deliberationem, conve-
niens temporis Spacium, Magistratus (v. g. in dispensationibus) et
aliquando Synodj declarationem. Qus& omnia prudentes ex praxi
facilius quam infinitis regulis animadvertent. Solus et Artificem
qui facit usus erit.

De Citationmibus.

36. Citaliones ad partes adversas expediet Decanus peremp-
torie, Preside conscio et reliquis ubi opus fuerit. Causam literis
inseret eo nomine, ut Accusatj paratiores adsint. ”Terminus pro
locorum distantiå constituendus est.

37. Quod si Citati p.p. egritudinem aut nuptias adesse ne-
queunt, dilationem impetrare annitentur, idque mature, nisi poenam
incurrere malit.

De Contumacia.

38. Quoniam contumaces non solum partem adversam gra-
vant sed etiam Dignitatem Consistorii convellunt et conseqventer
Magistratui resistunt, ad debitas sunt trahendi poenas.

39. Contumacia est Citationes spernere, contumeliose re-
spondere, non comparere, interdum partem adversam, interd. Con-
sistoriales carpere, interdum ex concessu sine venia exilire, inter-
dum statum pervertere, aliena jnvolvere et juramentum, cum re-
quiritur, subdole detrectare. Tum partes ambe, vel altera pro
meritis, secundum Constitutiones excipiende&e erunt.

De Apellatione.

40. Appellatio omnis non permiltitur; Sed ea solum, que
honesto nititur fundamine, v. g. qvando pars altera sentit se in
judicio contra cause bonitatem gravari. Illa ante octiduum ad Ma-

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 7

gistratum expediri debet. Nova Documenta novam pariunt actio-
nem. Apellatio frivola Multå aut Carcere digna est.

De Poenis Consistorialibus.

41. Poene in Consistoriis usitate sunt multa pecuniaria, eaque
ad summum quingentorum thalerorum. Carcer sed Ecclesiasticus.
Exilium ad Magistratus arbitrium. Depositio Docentis ab Officio.
Separatio Infidelium Conjugum. Excommunicatio post gradus ad-
monitionum, et ejus modi.

42. In omnibus hisce cauté mercandum est, in excommuni-
catione cautissime; Gravior enim res est, quam ut cujuslibet arbi-
tratus tuto relinqui possit.

De Ezxecutione.

43. Hanc Constitutionem Christiane Societati utilem, jmo simp-
liciter necessariam esse, omnes recté sentientes fatebuntur. Sed si
authoritate caruerit et executione, totum Ecclesie regimen solum
modo deridendum exponit.

44. Itaque &equum est, ut primo publico Programmate Regio
onmes admonitj (cujus cunque sint status et eminentige), huic or-
dinationi se subjiciant et debitum Obsequium prestent, nisi crimen
Lese Majestatis committere velint.

45. Deinde ut refractarii, qui ordinem hunc tecté vel aperté
calumniantur, et Condemnatj, qui poenas impositas post alteram
admonitionem superciliose spernunt, ad severa rapiantur Supplicia;
ita reliqvi timorem concipient et filios Dei stulta defectione fati-
gare cessabunt.

De Jurisdictione.

46. Omnes 5. R. M:e. Subjecti: Nobiles, Sacerdotes, Milites,
Rustici, Pauperes, causarum Suarum Consistorialium explicationem
hinc expectabunt.

47. Contra venientes, rebelles declarabuntur.

De Fisco et Sigillo.

48. Fisci pars decima cedet pauperibus; reliqua Consistori-
alibus.

49. Sigillum erit Candelabrum Tabernaculi.

50. Reliqua (ut Habitatio et Salarjum), studio brevitatis
omissa et ad hoc forum spectantia, prolixius habentur in Constitu-
tionibus Ecclesie Prutenice: de Caeremoniis, Electione Episcoporum

et Consistorio.
D. L. I. A. A.

Johannes Rudbeckii Forma consistorii,
sannolikt 1627 — 1628.

Är intagen som kap. XVIII af Kyrkio Stadgar för Vesterås stift, i
tryck utgifna af H. Lundström: Skrifter utgifna af Kyrkohistoriska För-
eningen II: 1, Uppsala 1900. Utom de där angifna handskrifterna till
kyrkostadgarna har jag funnit en i Vexiö gymnasiebibliotek Qv. 25 ecclesiast.
handlingar. Bredvid de svenska handskrifternas form finnes en annan
efter allt att döma själfständig form i en handskrift i Helsingfors svensk-
finska församlings kyrkoarkiv, hvilken synes ha användts i det Narvska
stiftet (månne den ursprungligen af Rudbeckius för Estland uppsatta 3).
Professor Jaakko Gummerus, hvilken på begäran välvilligt lemnat upplys-
ningar om denna urkund, har och meddelat de olikheter i kapitlet om
forma consistorii mellan den af Lundström tryckta texten och den finska,
hvilka ej äro af enbart ortografisk art. De följa här:

Mscr = den handskrifna kyrkoordningen.

L = den af Lundström tryckta texten.

Siffrorna beteckna paragrafer och rader hos L.

Cap. XVIII.
L. the andra tilhopa, mser. tilhopa the andra.
17. tillijka, msecr. thesslikes.
L
L

--

. capitels, mscr. capitelet.

. falla nogon parten bij, mscr. nogon parten bäfalla.
. han, msecr. then.

alle saknas i mscer. DL. den saknas i msecr.

. sententien, msecr. sententiam (!)

skal hollas, mser. kan hollas.

then, mser. thens.

förelagd, mscr. försagd.

. annan gången, mscr. annan gångh.

icke tå, mscr. icke än tå.

20, . 1, mscr. uthi.

Eden, 1, L. gåfvor eller skencker, mscr. gåfvor och skencker.
3, 4 L. jagh effter, mser. jagh giärna effter.

4, 3 L. tilglörandes, mscr. giörandes.

” ON ἴῷ 9 Ὁ

-Ὁ

ΩΣ

-ὉΦ

» μὰ »ὰ μὰ μι! μὴ μ͵ μ᾿ ῶο Ὁ ῷὦὁὋἔΨσ«,»»
OO ὃ ὦ σῦι » Ὁ» Φ "

ERE RER HN τ
Ἐν Ἐν Ἐν ΒΥ Εν δὰ Ἐν ΒΥ Ἐν

Laurentius Paulinus Gothus” Forma consistorii
för Strengnäs stift.

Originalutkast i osign. Qvartvolym, innehållande bl. ἃ. 1608 års kyrko-
lagsförslag, v. Engeströmska samlingen Kungl. Biblioteket Stockholm.
Utgör en bearbetning af Rudbeckii forma.

De Consistoriis Eccelesiasticis qvedam observationes.

1. Till consistorium hörer först Episcopus eller Superinten-
dens såsom capituli preses eller förman. Honom bör kalla the
andra tillhopa, förhöra sakerna och medh the andras rådh och
betenkiande sedhan besluta.

2. Ther nest Prepositus eller (: om han icke är :) Pastor
ecclesie cathedralis. Han skal wara vthi biskopens stadh, när epi-
scopus sielff icke är tillstädhes.

3. Penitentiarius skal först vptagha the saker, som höra
vnder penitentiam publicam, them föra till consistorium och effter
consistorij sententz them afskedha.

4. Decanus eller consistorii secretarius skal grant vpschrifwa
alle saker, som förhandlas i consistorio, huru the warda angifne
och hwadh sentens ther på faller.

Han skal och hålla ett klart register på thet, som consistorio
tilhörer och hwadh nogon blifwer consistorio, domkyrkian eller them
fattighom skyldigh, thet han och genom läghenhet vpfordra skal.

Han skal schrifwa bref, zedlar och annat, hwad honom af
episcopo eller consistorio communi nomine befalles.

5. The andra Åssessores hafwa intet serdeles embete i capi-
telet, vthan at the tilliika medh the andre gifwa sitt betenkiande
om the saker, som förefalla.

6. Cursores skola hafwa nycklarna till capitelet och prub-
ban, läsa vpp och igen, stemma till capitelet the, som effter pre-
sidis befallning stemmas skola, gåå och ferdas capitelsährender för
skåligh löön.

7. När någhon twistigh saak någhra emillan kommer för
consistorium, må ingen af assessoribus falla någhon parten bij, så-
som en actor eller patronus. Om någhon thet gör, skal han ingen
röst hafwa, tå sententien skal säljas.

10 Hj. Holmquist,

8. Then, som tagher skenker till at befordra någhon sak, han
skal gifwva them igen och böta trefalt så myckit till consistorium.

1. När en sak är i consistorio wäll ransakadt och förhörd,
skal efter presidis befallning hwar fritt säija sin mening ther om,
begynnandes på the ytersta.

2. Komma the icke alle öfwerens, skal then sententian gella,
som större och förmere delen bijfaller, så att episcopi röst skal
reknas för fyra; officiariorum hwars för twå, och the andras hwar
för en.

3. Thet, som i consistorio warder beslutit, skal ingen priva-
tim sädhan ryggia eller till intet göra. Vttan skal någhon lindring
eller förändring ther på ske, måste thet åter ske i consistorio.

7). Capitels signete skal ingen besegla någhot medh, vthan
thet, som af större deelen i capitelet är beslutit; eij heller någhra
privatz saker; then, som thet gör, han ware capitels doom och
högt straff therföre vndergifwin.

ὃ. Then, som vthförer capitels rådhslagh och handlingar, som
borde hållas heemligha, han straffas, effter som ärendet är, och
han af the andre assessoribus kan dömder warda.

11. Warder någhon prestman i stichtet stemder till consisto-
rium och icke kommer till förelagd dagh, han böte förste gången
2 daler, annan gången 3 daler. Blifwer han oftare citeradt för
samma sak och icke tå kommer, warde af medh sitt embete på
någhon tidh.

12. Om någhon tycker, att honom icke sker rett uthi capi-
telet, han må appellera till synodum och blifwe tå saken thes
höghre wäghen, om han och dömes aff synodo hafwa orett.

(Härpå följer en afskrift af
K. Gustaff Adolphs Stadgar om straff och Execution.)
Thenne eedh skal förestellas then, som i consi-

storium för en capitelz person skall
antaghen warda.

Jagh N. N. loffwar och förplichtar migh,
1, at iagh vthi alla sakers förhörande, öfwerwäghande och
beslutande altidh will ansee thet, som kan lenda Gudhi till Ehra,

!) Räknefel.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 11

hans försambling och thet gemena besta till befordring och hwarken
för wenskap, skyllskap eller swågherskap, myckit mindre för gåf-
wor eller skencker någhon tidh rådha eller samtyckia thet, som
jagh kan merkia wara emot rettwijsan eller gemena bästa. Jaa,
icke heller någhon skenk eller gåfwa tagha till att förfordra eller
förhindra någhon saak:

2. Till thet andra, att jagh altijdh gerna wil lydha hwad, som
i consistorio af förmeere deelen beslutit warder, medh mindre jagh
strax medh noghre wichtighe skäl vppenbarligha ther emoot pro-
testerar.

3. Till thet tridie, at iagh will beflijta migh om wenskap,
samdrächt och enighet medh andra mijna medhbrödher i consi-
storio; och ther någhot missförstånd migh och någhon emellan
kunde komma, will jag gerna effter presidis och the andras doom
och förmaning migh retta låta.

4. 11} (μοὶ fierde, att jagh will hvad som communi consensu
bliffver in consistorio beslutidt, effter yttersta förmågha wara redo-
boghen til afirmera (9).

5. Till thet fempte, at jagh inthet af thet, som i consistorio
giörs eller handlas, som böör wara hemlighit, widh straf tilgiö-
randes, wil nogon vppenbara eller medhdeela såsom ock icke heller
ther som likare aff någrom talas eller framföres, til thet wersta
vthydha eller efftertenckia. Så sant migh Gudh hielpe.

Thenna eedh skal föreställas den, som blifwer secre-
tarius consistorii, tå honom capitels protocoll
och signet öffwerantwardas.

Jagh N. N. lofwar och tillsägher thetta wyrdighe consistorio,
att jagh i thenna bok will flitigt och trolighen anteckna hwadh,
som af episcopo och capitularibus publice bliffwer handladt och
beslutit och protocollen trolighen förwara; att jagh icke någhot
annat i consistorii nampn will schrifwa, myckit mindre medh con-
sistorii secret försegla och bekreffta, än thet som i consistorio är
handladt, beslutit och sädhan af episcopo sielf öfwerläsit och vn-
derschrifwitt. Så sant migh Gudh hielpe.

Ärkebiskop Laurentius Paulinus Gothus' Forma consistorii
för ärkestiftet.

Afskrift i T. 48 Linköpings stiftbibliotek. Intet angifvande af för-
fattare eller tid finnes; men af inre grunder kan denna forma så be-
stämmas, som här skett.

Forma
Consistorii Ecelesiastici cathedralis.

Consistorium Ecclesiasticum eller domcapitlet hafwer alltijdh
warit vprättat ok wiid macht hollit så wäll i gambla som Nyia
Testamentz församblingh, på thet allehanda spörsmåhl ok splijth,
som infalla uti Religionen ok Gudztiensten i Kyrkioregeringen och
disciplinen; Såsom ok huad feel ok bräkkeligheeter sig tilldraga
kunna på dChristendomsens vegnar vthij een saak eller annan,
skola ther sammastädes såsom vtj een andelig Senatu ok Råd-
kammar vtaf Gudfruchtige, vti skrifftene wäll förfahrne, vprichtige
godhe män effter skrifftenes grundh ok Kyrkeordinantzien sampt
andre loflige Statuter vtij gudzfruchtan warda förhördhe ransa-
kade, öfwerwägadhe och afdömbdhe. Så på thet alltingh ther
vthinnan må skikkeligen ok wäll tillgå, är af nödhenne, att een
rättmätig ordningh eller wissa Leges måtte författas om Consistorij
Personer, theras Embetes plicht, åthskillige ährender, Ransakningar
ok annat sådhant, ther vthaf huar och een kan hafua någon rät-
telsse eller handlingh vthij alla saker, effter som vti fölliande Ca-
pitell korteligen warder förestäldt ok förklarat.

Thet Första Capitel
Om
Consistorij Nödtorfftige Personer.
Kyrkieordinantzien förmäler om Siu Perssoner, som behöfwes
wiidh domkyrkian, N. Biskopen, Biskopens Official eller Probst,

Kyrkioherden, Skolemästaren, Lector Theologie, Penitentarius ok
Sysslomannen. |

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 13

Män effter Upsala domkyrkjes och ther bestälte Academie
Stat äro vtij Consistorio förordnade thesse Treggehanda slags
Personer, såsom äro:

Först Preses eller Director, then som alla Consistorij saaker
försichteligen modererer och vthförer;

Thernäst Adsessores Tweggeslagz: 1. Ordinarij, som effter
Academig& Constitutiones äre the fyra 5 δ Theologize Professores.

2. Extraordinarij, the som effter Prgesidis och Adsessorum
ordinariorum Betänckiandhe warda kallade them till hielp ok bij-
ståndh, ther så behöfwes: Thesse tages vtaf Ministri Verbi, anthen
the äro Professores Philosophie eller Adjuncté Theologie eller
någre af Stadz Predikanterne. Ther ok kan hända, att någre hög-
wichtige saker förefalla, besynnerliga the som Presterskapet i ge-
meen angåå, så kunne någre beskedelige Män af Stichtet inkallas,
särdeles them närmest booendes äre, som theras betänkiande om
förefallande ährender meddeela kann.

Till thet Trijdie, behöfwes Notarius, then som alla ährender
tager i granna acht, them noga anteknar ok hafuer vthij trogen
förwahring.

Thet II Capitel
Om
Presidis eenskilte Beställningar.

Preeses Consistorij är Archiepiscopus eller Episcopus, hwilken
ratione officii tillhörer:

1. låta sammankalla Adsessores till Consistorium, så ok Citera
andra som fierran äro ok wederbör, att the i rättan tijd komma
tillstädhes.

2. Alla Consistorij Handlingar ordenteligen dirigera ok the-
ras angifne werff ährender Adsessoribus omständeligen föredraga.

3. Thervppå huars ok eens Meening ok betänkiande ordine vp-
fordra, them sielf granneligen betrachta, ok huad skäligast ther
vthaf kan wara till att döma ok Sententiera, på thet nogaste
Ponderera ok öfwerwäga.

14 Hj. Holmquist,

Thett III Capitel.
Om
Adsessorum Ordinariorum förnämblighe Eembete.

Alle Adsessores igemeen böre sigh effter Gudz ordh ok så-
ledes förhålla såsom Consiliarij, Fratres et College Presidis; hwil-
kom han vtj allehanda förefallandhe beswäär alltijdh må finna
trogne Rådh ok Adsistens. Ok thet så mykket görligare, som
the allesammans thenna eenehanda Scopum sig alldeles hafwa
föresätt, som är: Gloria Dei et Salus Ecclesie Suprema Lex esto!

Ther näst ok in Specie, skall vtaf Adsessoribus ordinarijs,
Primarius särdeles hafua thetta Embetet, att han är Archi-Pree-
positus eller Archiepiscopi Vicarius, then som vti hans frånwarelsse
bekläder Archiepiscopi ställe och alla the saker, som honom we-
derbör, flijteligen beställer och uthrättar.

Secundus Theologus blifwer Pznitentiarius publicus, hwilkens
Embete schall wara: 1. Att han vptager alla the saker, som höra
vnder Poenitentiam publicam, och the som gemeene äro, effter
wahnligit sätt för sigh sielf eller de Consilio unius alteriusvé ex
Consistorialibus resolverer och afskedar, doch så, att the uthi Pro-
tocollen in fördhe ahnteknadhe warda. 2. The beswärligare Casus
angifuer han for Archiepiscopo eller (ther så behöfwes) för Consi-
storio, drifwer på theras Decision, och ther then fallin är, gifwer
ther vppå änteligh Swar ok afskeedh.

Theologus Tertius skall wara Decanus och ikke allenast öf-
wersee Consistorii acta, Resolutioner, Breef ok Missiver, som vwvtij
wichtige saker vtaf Notario, effter Presidis Befallningh, Conciperes
och ställas: Vthan ok föra them vwvtij skikkeligh ordningh såsom
ok emendera, huadh som ther vthij anthen quo ad res eller Phra-
ses kan behöfwas.

Qvartus Theologus blifuer Actuarius Consistorij, och är thetta
hans Embete: 1. Att han infordrar, öfwerseer och Registrerar
the Acta Visitatoria, som Prepositi rurales effter höga öfwerheten-
nes Instruction plichtige äro, Huar för sin Classe, åhrligen in
lefwerera utj Consistorio. 2. The saker, som af nödenne äro till
att vthrätta, nomine Consistorij låta sig wara befalt och them
godhwilleligen beställa och vthrätta.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 15

Thet IV Capitel.
Om
Adsessorum Extraordinariorum Beställningar.

Oansedt Adsessores Extraordinarij ikke hafwa directum jus
Suffragiorum vtj Consistorio; lijkwäll moste them wara anläget,
the saker som förefalla, tillika med Ordinarijs Adsessoribus wäll
öfwerwäga och, när så behöfwes, påminna om thet the bättre
weetskap kunna hafwa, såsom ok theras betänkiandhe beskeedeli-
gen meddeela, när the af Preside anmodadhe warda.

The skola och, när så af them fordrat warder, Adsistera De-
cano ok Actuario till at öfwersee Acta Consistorij och Visitato-
rum Classicarum, thesslijkes wara obeswäradhe till att vthrätta
Consistorij ärender, när och huarest så behof görs, Nähr eller fierran.

Thet V Capitel.
Om
Notario Consistorij ok hans Embete.

Consistorium skall och hafua sin egen Notarium, hvilken bör
granneligen antekna alla the saker, som handlas i Consistorio,
huruledes the warda angifne Parterne emellan med skääl ok witne
drifua, såsom och på hwad sätt the warda förhördhe ok ransa-
kade, ok sidst huad Resolution och Sentens ther vppå faller,
hwilket alt han skall föra till ett reent Protocollum ; och alla witt-
nes schriffter Bref och Missiver, som Consistorium och Sakerne
angå eller dijt warda förskikkadhe, vthij Tabulario och dhes Cap-
sulis ordenteligen förwara: Så att han kan hitta hwart och ett
igän med hast, när thez effterfrågas.

Honom bör och hålla richtige Register på thet som Consti-
storio tillhörer; Item stella Breef, Zedler och Missiver, som honom
af Preside och Consistorio befalles. Honom förtroos och nykkelen
till Consistorium, att han alltiid hafwer honom tillstädhes och vp
och igän sluther thes dörr, så offta thet behöfwes.

Thet VI Capitel.
Om
Consistorialium och Notarij Juramentis.

Adsessores vti Consistorio, eller domCapitlet, skole göra the-
ras Edh, att the vthij samma sitt Embete willja förholla sigh vp-

16 Hj. Holmquist,

richtige och redelighe, så och tystlåtige vthij thet som intet bör
vthkomma, samt med alla sine Collegis eenige och samdrächtige,
och ingen ting göra af fåfängh ära eller egen god lykkjo, vthan
winläggia sigh att hålla andans eenigheet genom Fridzens bandh,
Eph. 4. 3. Thesslijkes att the alla förefallande saaker ikke för wäld,
wänskap eller Swågerskap, skänkor eller gåfwor; Vthan effter bästa
förståndh, willia sachtmodeligen vptaga och förhöra, rättwijsligen
döma och för afskeeda; Såsom och i allt annat, som Consistorio
tillstår, hielpa ther hän dirigera, att alt må ländha till Gudz ähra,
then Christel. kyrkian till vpbyggelse, nytta och förbättringh, Iusti-
tien och thet gemeena bästa till befordringh, och allom Menniskiom
till ett gudheligit wäsende, Timmeliga Wällfärdh och ewiga Salig-
heet; Och till thet sidsta, allt thet som ther emoot sträfwer med
goda skäl och Argument beskedeligen wedergöra och fördempa.

Sammalunda skall och af Notario Eeden händas at göra sitt
Embete med högsta flijt och trooheet, wara vthij alla Secretesaker
förswijgen och tyster, Så och elliest på alla Consistorij acta och
handlingar hålla 1 godh richtigheet och icke något antekna, för-
seghla eller bekräffta, ähn thet som vthij Consistorio beslutit ok
vtaf Archiepiscopo bewilliat, öfwer läsit och samtykt är.

Thetta stadfästes af hwariom och enom genom händers åläg-
ning på Bibelen eller Nyia Testamentet medh thesse ordh: Thetta
will iagh medh all möijeligh flijt och trooheet effterkomma, så
sant migh Gudh hielpe!

Thet VII Capitel.
Om
Consistorij tijdh och Rumm.

Alldenstundh så wäll Archiepiscopus som Professores med
åtskillige ährender alla dagar äro beswäradhe: så är för nödigt
achtat, at Consistorium hädanåth skall hållas ordinarie Feriå Quartå
hebdomade eller på Onsdagen, öfver morgon predijkan, eller klok-
kan 8 in emoot middagen. På hwilken tijdh Adsessores skola
komma samptligen tillstädhes, sedhan the anthen dagen tillförenne
eller samma morgon igenom Notarium tillsagde äre, vthij thet
Rummet, som ther till vprättat är wijdh Wäster kyrkedörren.

På thenna dagen i wekkonne skola alla thes tillhörige saker
införas, såsom och Prepositi, Pastores och alle andre som weder-
bör, sökia till Consistorium. Doch hwar så händer, att någon

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 17

wichtig saak som icke kan lijda vpskooff, till förbe:de Ordinarie
Consistorij dagh ikke förekommer, på hwilken behöfwes Consi-
storij betänkiandhe och Resolution; Tå kunne Adsessores till Böne-
stunden i kyrkian sammankallas och effter bönen förbe:te saak
skärskoda och Resolvera in ordinario Loco Consistoriali.

Thet VIII Capitel.
Om
Några Reglor för Consistorialibus.

Alldenstund Consistorium är deputeradt ordinarie att hållas
på Onsdagsmorgan j hwarje wekka, tå Consistoriales så wäll som
andre rättsinnighe Christne komma vthj kyrkian till Gudztiensten;
Therföre, såsom then tijden är alldralägligast, Så kan ikke häller
någon af Adsessoribus uhrsächta sig, med mindre han effter or-
denteligh kallelsse ju moste komma tillstädes till att bekläda sitt
tillbörliga ställe och Embetz plicht effterkomma.

1. Ther någon thetta oachtandes ikke Comparerar i Rättan
tijdh Eller wthan laglige orsaker sig absenterar, synnerligen när
thet offtare skeer och tå höga öfwerheetenes eller andre wichtige
ährender äro på färdhe Ähr ikke oskäligt, at then samma något
Conferer in Fiscum Consistorij aller Adsessorum Sentents.

2. Kommer någon Twistigh saak parterne emellan för Con-
sistorio, må ingen af Adsessoribus falla någon thera parthen bij
Såsom een Actor eller Patronus. Om någon thet tager sigh före,
tå mister han sitt Ius och må intet Suffragium hafua, nähr Sen-
tentien skall afsäijas.

3. Then som tager skänker till att befordra någon saak, han
skall gifwa them igän och bööta 3 falt så mykket till Consistorium.

4. ”Thesslijkes och huar någon för wäld eller wenskap, skyl-
skap eller swågerskap, anthen bijfaller någon orichtig saak eller
förhindrar Justitien, rättmätig Disciplin och thet gemeena bästa,
excluderes een tijdh ifrån Consistorio och böte effter saakens
wichtigheet.

3. Thet som vti Consistorio Legitime warder beslutit, skall
ingen sedan Privatim ryggia eller till intet göra, vthan ther nå-
gon lindringh eller förändringh för skälige orsaker skuldh kan
tillåtas, skall thet skee vtj Consistorio; med mindre saaken hörer
egenteligen till Presidis Embete och särdeles Dispensation.

Holmquist: Från kyrkolagstiftningens historia. 2

18 Hj. Holmquist,

6. Huar och een af them, som vti Consistorio wistas och thes
Rättmätige discurser, Rådslagh och besluut anhörer, skall wara för-
plichtadt them samma hos alla som wederböör beskedeligen för-
klara, och ther så behöfwes, troligen förfächta och förswara.

7. Then som eleminerer, huad som uthij Consistorio handlas
eller vthförer thes Ransakningar, Rådhslagh och domsententier;
han skall hållas owerdhig att bekläda något Rumm i Consistorio.

8. Alldenstundh ingen Twistig saak må företagas i Consistorio,
medh mindre bägge Parterna äro tillstädes: Hwarföre ther någon
warder citeradt till Consistorium ok ikke Comparerer till förelagdh
dagh, försummandes sig en gångh och annan, ligge vnder Consi-
storij arbitral straff, effter ty saken är till. Försitter han 3:die
Citation, warder fälter till saaken och thes Excecution. Doch skall
ehrfaras, om han hafwer vndfått Citationen, Om han huar gång
haffl laga hinder och förfall och ther uppå nöijachtige och opar-
tijske wittnen, Hwilket honom i tijdh böör tillkänna gifua och
ther med sig tillbörl. vhrsächta.

9. Ingen af Adsessoribus må något vnderschrifwa vthj thens
andras Nampn; Om någon thet gör, ware ogilt, och böte therföre
till Consistorium. |

10. Mädh Capitletz Secret skall ingen försegla någre wichtige
saker, Preside owitterligen: Gör thet någon, han ware effter Con-
sistorij dom tillbörligit straff vnderkastat.

11. Huadh Ministrorum verbi Embete och Exorbitationes an-
langar, som höra till Consistorij Ransakningh och Cencur, Ther
om förmäles effter nödtorfften i Ordinantie Ecclesiasticee, tijt Con-
sistorium sigh vthij sådana saker tillbörl.n refererer.

Thet IX Capitel.
Om
Consistorij tillbörlige ährender.

Tillförenne är förmält, att alle Religions och andelige saker,
som angå Gudz ähra, hans församblingz vällståndh, förmedelst
Gudz H. Ordz reena lära, Sacramentens Rätta bruuk och Rätt-
mätige Kyrkio Disciplin, höra till Consistorij Ransakning och dom:
Doch på [thet] the i synnerheet måge hvarjom och enom thes
bättre kunnige wara, will man några här korteligen Specificera
och namngifwa, såsom äro:

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 19

1. Afguderij, Wij[d]skepelse, Spådomar, Leffjerij, Trulldom,
Signerij; Ther näst Eeder, Bannor, Gudz nampns missbruuk och
försmädelsse; Helgedagz brått, Gudz ordhz föracht och fleere öf-
werträdelsser eemoot then förra Taflan.

2. Förhöra och Ransaka om the Personers lärdom, Lefwerne
och skikkeligheet, som skole optagas till Predikoembetet och schole-
tienster. |

3. Hwadh Exorbitanzer och feel, som finnas hoss Prester-
skapet vti lärdom, Catchismi öfningar, lefwerne, klädedrächt, sampt
theras Hustror, Barn och wårdnadt, att the måtte rettas och skaffas.

4. Samma Personers straff och Degrationer, som sig förbryta
eemoot theras Eembete och förmähn eller föra ett oskikkeligit
lefwerne med drykkenskap, Hordom, Bolerij, försummelse, otijdig
kööphandell, Reesor och sådant meer.

5. Ordningar om Prestemöthe, Visiterningar, kyrkieheerdars
waahl och tillsäijelsser, Nådåhr, Huussesyn, åhrsrentans deelelsse,
Inventerningar, och huad meera ther till hörer.

6. Kyrkiors, Präste-klokkare bordz ägor, löösa och fasta, att
alt måtte hafwas i förswar oförandradt.

7. Himmelrijkes nyklars Rätta bruuk vtj skrifftemåhl och af-
lösningh, Ban och Allehanda synders straff och kyrkioplicht, att
ther medh måtte handlas Rättwijseliga Och ikke alt för mykket
strängt eller skoonligen.

8. Sacramentens, döpelsens och Herrans Nattwardz vthdeelelse,
att the må förehafwas i kyrkian och effter Christi egen Instich-
telsse och ordningh och med sådana sätt och Ceremonier, som
christelige, loflige och oförargelige äro:

9. Inseendhe på Scholar och Hospitaler, att ther hålles rätt
ordningh med lexor och öfningar, Prädijkningar och Bönestunder,
Inkompster, Soknegånger och Allmososamblingar samt thes Rich-
tige vthdeelningar; Item, thes Bygningar, Boningar, Huus och kam-
rar, huruledes the äro skikkadhe och wijdmacht håldne.

10. Echtenskaps åthskillige handlingar, om förbudna leder,
oeenigheet ibland ächta folck, förlijkningar, åtskildnader, Barnaför-
qwäfjandes plicht, och hwad fleere åtskillige brister vthij Echten-
skapz stadga kunna sig tilldraga och till Consistorij förhöör och
Censur böre refereres effter Christi och Apostlarnas Exempell och
Ordinantiens inhåldh.

20 Hj. Holmquist,

Thet X Capitlet.
Om
Consistorialiske Sakers förhöör och Ransakningh.

Alldenstund the wärf och ährender, som höra till Consistorij
ransakningh och dom, finnas wara åthskillige: Somlige äro gemeene
och behöfua ikke stoort eller mångas betänkiandhe. Somblige äro
wichtige, och af them een paart af mindre, een paart af större
Importans och beswärligheet; Så är thet ikke vtaf wägen att man
vptager them effter theras beskaffenheet och wärde. Hwarföre

1. På thet Adsessores Academici ikke så nödigt eller så offta
må blifua för hindradhe ifrån theras eenskilte och ordinarie Em-
bete, eller nödige beställningar vtj Academien, Hafwer them för-
thenskuld syns nogh wara, att allenast the saker föras till Consi-
storium, som af någon wichtigheet äro: The andre, som icke äro
af stoort Importans och dok lijkwäll Presidi förefalla, kan han
hemma vti Notarij, och ther så anstränger någors Adsessorum.
Preses för sigh sielf ransaka och afskeeda.

2. Dock huar någor änteligh begärer att hans Saak måtte
Consistorio förhöras, skall thet honom intet förmeent eller afslagit
warda.

3. Män ther så wore, att sådana gemeena saaker komma för
Consistorio, Må ther [uthan] förspillandhe vthaf Preside strax
gifw[as] Resolution, och änteligit afskeedh. ”Tektes någrom af Ad-
sessoribus göra ther vppå ytterligare påminnelse, så är thet ho-
nom fritt.

4. När wichtige ährender förekomma, anthen the äro een-
skilte, eller några parter emellan; anställer Preses ther om een
kort berättelsse, effter som Lägenheeten medgifwer. Sedan före-
tager han noga Ransakningh medh them, som sakerne angå,
om hwart och ett ährende i synnerheet, och granneligen vtleetar
thes Tillståndh och omständigheeter, Beskaffenheeter, wittnen, skääl
och orsaker, till thes man får en wiss Kunskap, huru allting sigh
hafua vthij sielfwa grunden.

3. Sub Examine Cause står hwariom och enom fritt, pro sua
Industria, att fråga och förhöra om sakenes beskaffenheet, och
thes omständigheeter; Dok så att thet skeer ordenteligen vthij thet
som sielfua saken angår, och att then eena ikke faller i talet för
dhen andra eller är honom till hinders och saken till förbijstringh.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 21

6. När tå saaken synes nogsampt wara förhört, skärskodat
och öfwerlagt, anthen saken är skildt, eller actores äre trädde af-
sijdes Framföra Consistoriales, effter Presidis anmodandhe, huar
och een för sigh sin wällfattadhe meeningh och betänkiandhe, be-
gynnandhes nederst och alt vpföre, såsom alltijd och vthij alla
lagliga Ransakningar plägar wara Sedhwanligit.

7. ”Thesse Adsessorum Indicia och framstälte Meningar tager
Preses såsom Consistorij Causariusqve Consistorialium Director
ratione Sui officij vti grundligit betänkjandhe, och ther han be-
finner them wara enhällige, och sådana som stödja sig på Gudz
ordh, kyrkieordinantzien, Samwetz lag sampt andre loflige Statu-
ter, såsom ok styrkia TIustitien, god ordningh och Disciplin och
lända Gudij till ähra, hans församblingh till vpbyggelsse, och mångom
till förbättring och saligheet, Så är ther om inthet ytterligare att
disquirera, vthan blifwer tå Communibus Suffragijs adproberadt,
Utaf Preside, Decano eller Notario Solenniter pronuncieradt och
vti Protocollen infördt och anteknadt.

8. Ther Adsessores sin emellan ikke kunna stämma öfwer-
eens, kommer Presidi widh, att han granneliga seer bägge Par-
ternas grundh, hwadh skääl dhe hafua på alla sijdor, them noga
besinner och öfuerlegger, och sedan sampt med them androm bi-
faller thens Partens Sentens och mening, som närmast drabbar in
medh Gudz ordz grundh, lIustitien och samvetet.

9. Åhr deth så att Prgeses och Adsessores äro twespaltige,
kunna the samptl. placide ventilera Saken pro et Contra sig emel-
lan Eller twenne af Adsessoribus deputeres, som mutuis argu-
mentis ther om så länge Disquirera, till thes han kan komma till
wisst beslut och en fastare grundh, ther hon Iudicio omnium må
skäligen stödia sig in uppå.

10. Hwar sådant then reesan ikke skee kan, må saken vp-
skiutas till näste Consistorij dagh eller fram bättre: Vthij medler-
tijdh kan hwar och een öfwerwäga saken hoss sigh sielf, så och
Consulera bonos Authores eller wällöfwade ”Theologos och Juris-
peritos och andre wällförfarne rättsinnige godhe män: ”Ther ige-
nom förhoppeligit, att man jw kan nåh een änteligh Sentens och
Decision, ther med hwar ok een kan låta sig benöija och sin
preconceptam opinionem modeste inställa.

11. Then Sedwanan som vti Ransakningar gemeenligen haf-
wer warit gengse, att man hafwer vpskutit och blifwit wijdh then
större Partens meening och betänkiandhe, kan wäll vnder tijden

22 Hj. Holmquist,

hafwa sine skääl, synnerligen ther Electiones företages till något
besynnerligit kall och Eembete; Elliest synnes hon ikke wara all-
deles bequämb. eller bestå på någon wiss grundh. Ty thet hän-
der gemeenligen att een Persson eller fåh så snart och wäll, Ia
bättre och snarare, kunna see, finna och drabba sanningen och
Rättwijsan än then större hoopen för någors anseendhe eller för-
deel, eller weld och wänskap skuld förknippa sig tillsamman uthij
een orättfärdig saak och herigenom förorsaka mykket ondt skada
och förderff, ther man theras rådh, dom och betänkjandhe wille
för godt vptaga ok i werket ställa. Ty wore Rådligast vthij wich-
tige ährenders Ransakningar eller Rättegånger först och främst
bijdia Gudh innerligen om wijsdoms-Rådz och Sanningens anda,
hålla sigh stadeliga wid Gudz reena ordh och ingalunda ansee
någors Menniskiors Persoon Utan 1 alla saaker sålunda sigh för-
hålla med tankar, ord, gerningar och allehanda förehafvande, att
man vtj samweetet wore försäkrad sigh alldrig weetandes ok
williandes hafua handlat emoot Gudh, Hans H. ordh, sanningena
och Rättwijsona.

12. Om något ährende är af then wichtigheet, synnerligen in
Causis Religionis, att han äntå synnes behöfua högre betänkiande,
mhå ther med adpelleres till Collegium Episcoporum eller Con-
ventum Ministerij Regni.

13. Sententige Decesiv&e Pronunciation belangande står i Pree-
sidis skön, anthen han sielf eller någon vtaf Adsessoribus then
samma afkunnar, eller han vtaf Notario utur Protocollen effter
som omständigheeterne sigh begifua, vpläsin warder.

14. The skriffter, som vthsändas af Consistorio, är nogh att
Preses allena nomine Consistorij vnderskrifwer, med mindre sa-
kens wichtigheet så stoor är, att han allas vnderskrifft behöfwer,
såsom vti swåre domar emellan strijdige Parter skee böör.

Finis.

Biskop Olof Laurelius' Forma consistorii 1649.

Afskrift inhäftad i D VII :1 Vexiö domkapitels arkiv, en afskrift i
Haqvin Speqels manuskriptsamling, Uppsala domkapitels arkiv I IV:1,
och en i Qvart n:o 19 Vexiö gymnasiebibliotek. För alla saknas ur-
sprungs- eller tidsbeteckning. Den sistnämnda afskriftens text har följts
utom i de tydliga redaktionella ändringarna för dess infogande i 1649
års kyrkoordning (se ofvan Vesterås domkapitels historia under Laurelii
episkopat); sakliga olikheter mellan texterna angifvas.

Forma Consistorij Cathedralis.

I

Om personerna, som höra til et welbestält consistorium
ecclestasticum.

The Ordningar [och Stadgar]!, som författade äre αἱ] Kyr-
kieordningen, kunna icke skickeligen i wercket stellas af heela
gudz Försambling i gemeen, utan ther til äre nödjge nogra wissa
personer, som alla saker och ärender uptaga, skärskoda och af-
döma, hwilcka motte hafwa en särdeles rettelse och Consistorij
Form at skicka sigh effter utj domcapitlet, och weta hwad pro-
ces och ordenteligheet the sin emellan öfwa och hålla skola. Och
skal it welbestält consistorium Cathedrale bestå ordinarie af thessa
wissa personer: Så at Preses ther utj är altijdh Episcopus, Ordi-
narij Adsessores äre Pastor civitatis, Theologie Professores och
Lectores, såsom och en Notarius. Extraordinarij αἱ} thetta Con-
sistorio Ecclesiastico kunna welias och nogra ther til kallas af the
andra Collegis, som tienligaste synas wara, af hwilcka Consistorium
kan hafwa nogot bijstånd, ära och respect hoos them, som utan
til äre.

IH.

Om Presidis och Adsessorum Eedh.

Alle the personer, som utj detta Consistorio brukas, både Pree-
ses och Adsessores, skola en sådan eedh afleggia.

! Orden inom klammer saknas hos Spegel.

24 Hj. Holmquist,

Jagh N. N. förplichtar migh in för Gudh och thetta Wyrdiga
Consistorio at wilia effter mit ytersta förstånd sökia och fordra
alt thet, som kan lända gudh til ära, församblingen til uppbyg-
gelse, sanningen och retwijsan til styrckia, så at iagh icke för no-
gon weld eller wenskap, mutor eller gåfwor, haat och afwund, an-
seende til nogon person, eller annan respect, hwad then hälst wara
kan, [min meening om en saak eller annan säja skal:]! utan thet
som mit samweet, gudz ord och retwijsan medgifwer, thet skal
iagh alt uprichteligen förutan nogon arga list tala och förswara
och thet alt beskedeligen, fogeligen och frijdsambligen framföra,
och icke effter mina [egna affecter, och förr]! intagna meening yrckia
och drijfwa. Jagh skal och troligen i tystheet och stilheet hoos
mig allena behålla, hwad som heemligit utj Consistorio blifwer
talt, framstelt och slutat, och thet icke nogrom i Consistorio til
meen, hans goda namn och ryckte til forkleening utsprijda låta.
Så sant mig gudh hielpe.

ΠΙ.

Om Presidis Embete.

Utaf praxi i alla welbestälta Collegijs är wel kunnigt, hwarutj
Preesidis retta kall och embete består, nembligen

1. At han uptager alla Casus och ärender, som med retta
lända til Consistorium, them sielf nogha betrachtar och öfwerwä-
ger och sedan framställer them för Adsessoribus, förklarar och
omstendeligen tillkenna gifwer, huru saaken är beskaffat, och endt-
ligen ther uppå ställer han korteligen fram statum Queestionis,
hwad som eenkannerligen utj samma saak och ärende frågas och
twistas om.

2. Låter han Adsessores hwar för sig distincte säja sin mee-
ning, betenckiande och vota, then ena effter then andra, hwilcka
noga blifwa uptecknade.

3. När Controversien eller ärendet är wel öfwerlagt och
them emellan ransakat och skärskodat, samsätter han sigh med
them om en wiss decision och Sentens, hwilken han för par-
terna tydeligen afsäjer och hwar så behof görs skriffteligen för-
fattar, underskrifwer och förseglar.

4. Hörer til hans embete, som ther om i kyrckioordningen
förmält är, at han hafwer it wakande öga och upsickt på sina
underhafwanders lefwerne, och hwar nogra brotzlige finnass, som

! Orden inom klammer saknas hos Spegel.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 25

in Consistorio böra examineras, låta them som lagh och kyrckie-
ordinantien lyder tijdigt citera och för retta stella. |

5. Böör han toleligen höra icke allenast parterna, som om
nogon saak sin emellan twista, them förmana, at the fogeligen och
beskedeligen sin saak utföra; utan och i synnerheet moderaté
bruka sin myndigheet på sina adsessores och Collegas, theras skääl
altijdh gerna höra och stella om sakerna med them, som [them]!
bäst fatta och förstå en fogeligh conferens, såsom och låta them
sin emellan ther om discurrera, til thes sanningen och retwijsan
wel utletass och begrijpes. Ty moste Preses ingen af sina Colle-
gis förhastigt med hårda ord öfwerfalla och snubba utan paterne
them retta och til en samhelligh mening draga. Ty undertijden kan
hända, at ens Consilium är nyttigt och helsosamt och intet så
ringa, som thet i forstonore kan synas; men när han blifwer snöp-
ligen tracterat och graveras med förackt, så kan han sit upsåt
och goda rådh intit framföra. År för then skuld högnödigt, at Col-
leges och Preses förekomma hwar andra effter apostelens förma-
ning med inbördes heedher, och then ena recknar then andra
yppare än sigh.

6. Är Preses förplichtat alla wichtiga saaker collegialiter af-
handla, thet är först ordinarie αἱ] consistorij rum eller annorstä-
des, ther the komma tilhopa; och icke taga til sigh thet, som wich-
tigast är, at hema afhandla och sluta, men andra små och ringa
saaker draga FElusorie frarhför sina Collegis och theras godha tijdh
ther med förspilla. Han motte och til thet andra sålunda colle-
gialiter tractera saakerna, ehwar han thetta sit presidium skal
förträda, at thet ordenteligen och skickeligen aflöper, så at ingen
af hans adsessoribus och medbröder antingen utj högre eller nid-
rigare grad belastas medh föracht, i thet han låter en eller annan
taga på sigh then myndigheeten och obeden snacka för heela
hopen, falla utj en annars taal, skära af en annars korta discurs,
som undertijden fast mera kan göra til saken och böör tagas utj
större consideration än thet widlöfftiga omswäfwande taalet. Är
för thenskuld högeligen af nöden, at Preses här utinnan brukar
beskedeligen sin authoritet och processen så modererar, at then
ena effter then andra säger korteligen sin meening och sedan utan
tijdz förspilning antingen tå strax, om saaken är så beskaffat, eller
på en annan dagh gör ther på it wist sluut och afskeed.

7. Lagen, effter hwilcken Prgeses och hans adsessores skola
sigh retta, är gudz ord, then naturliga och sielfwa samwetzlagen,

= ὁ ὁ 9 0Ὀ.-.Θ

! Saknas i ἢ) VII.

Phil. 2.

1 Pet. 4. 11.

1 Cor. 10.31.

26 Hj. Holmquist,

och i synnerheet Kyrckieordningen, som then gamble och wanlige
Ecclesie praxin i sigh begrijper. Och oansedth theras bestelnin-
gar äre åtskilde ifrån werdzlige saaker; doch lickwel emädan then
werldzlige och andelige retten böra reckia hwar andra handen
och utj monga stycken lijta til hwar andra och höra hwars annars
meening om åtskilliga saaker, som förefalla kunna, ty motte och
Preses med sina Consistorialibus weta Sweriges lagh, recesser och
statuter, och sigh til rettelse weta nogorlunda processen utj werdz-
liga rettegångar, hwilcken kundskap wel altijdh nyttigh är men
hälst tå, när twenne Ecclesiastice persone twista om nogon saak,
som böör examineras och störste delen afdömas effter Sweriges
lagh, såsom är med prestegårdarnas häfd, laga bygning och taak,
gilärdning, dijkning etc. och hwad annat slijkt kan förefalla. Hwar-
före skal och utj Consistorio liggia en lagbook, och Rijksens be-
sluut flijteligen ther tilhopa samkas.

IV.

Om Adsessorum Embete, plicht och skyldigheet i gemeen

och i synnerhet.

Såsom alla Societates, Collegia och Synedria böre wara an-
stälte til gudz namns ära, församblingernes förkofring och wel-
stånd, och til regementzens styrckia och alla landzens inbyggiares
welfärd och roligheet, så böra thesse adsessores Consistorij Eccle-
siasticj tillijka med sin preside alla i gemeen see in på thesse
Apostolische reglor, huru the sigh skola förhålla emot gudh och
sin nästa: Om nogor hafwer it embete, han tiene såsom af then
förmågo som gud gifwer, på thet gudh blifwer ärat i all ting, ge-
nom Jesum dChristum. At hwad wij görom, så görom alt gudj
till ähro. Man får förthenskuld, som utj eeden förmäless, intit see
på sit egit bedsta och promotion, nogon menniskias gunst eller an-
seende, utan allena på gudz wilia, sielfwa sanningen och retwijsan,
och taga alla saker så til at utreda, som en kan hafwa it got
samweet och bestå sigh in för gudz retwijsa dom, som alting seer
och löner hwariom och enom effter sina gerningar.

2. Emot sin Presidem och Förman böra the wyrdeligen sigh
förhålla och icke i nogon motto med ord, åthäfwor eller gernin-
gar honom despectera och bedröfwa eller hans goda förehafwande
och welmeenta upsåt wrångwijsligen uttyda, döma och förtala,
hållandes sina förslagh klokare wara, och sigh up emot honom
uphäfwa, altijdh påminnandes sigh Chores och hans anhangs Ex-

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 27

empel; utan bewijsa sigh troligen och församblingen emot honom,
såsom then ther af gudj sänd är, hielpa honom utj sin ålderdom
at utföra sit beswärliga embete. Och hwar nogot feel woro, som
kommo af ålderdomsswagheet och icke af it eenwijst sinne, thet
öfwersee och för samwetet skul icke lasta och förhäda, utan thet
genom tilfälle beskedeligen honom ther om påminna och upteckia.

3. Och emädan the äldsta och förnämbligaste lärare i rijket,
som hafwa en long tijdh tient gudz försambling och äre brukade
och wel bepröfwade wid Upsala Academia och in Gymnasijs Cathe-
dralibus (: hwarest the äre befundne dugelige och skickelige män
både i lärdom och lefwerne, och hafwa sålunda skaffat sigh en
longligh och godh förfarenheet, huru res Ecclesiastice skola trac-
teras och weta hwad som låter sigh göra eller och icke:) böra
utwelias til Biskopar och Superintendenter utj rijket, therföre böra
och theras röster och meening mycket gella in Consistorio och af
adsessoribus wel och fogeligen uptagass, iemförandes them med
sina meningar, och ther the finna Preesidis förslag skäligast wara,
så böör them icke obstinate blifwa widh sin meening utan tijdigt
låta sigh relta och med wyrdna och wexel alt lämpa til οἱ got
och eenigt utslagh.

4. Emädan och förfarenheeten gifwer thet med, at största
deelen af thet, som decideras in Consistorijs, tilskrifwes Preesidis
direction och wilia, för hwilket han och moste wara förtenckt, om
saaken så fordrar, at swara, ty moste intit altijdh! gella pluralitas
votorum; utan thet som skäligast och retwijsast finnes och thet
som effter omständigheeterna låter sig practicera och göra, ther
med adsessores och skola låta sigh benöja.

3. Skola adsessores inga laster förtija eller nogot in privato
slå under sigh och effter sit egit godtyckio afhandla, utan all förar-
gelse, som ther kunnigh blifwer, tydigt gifwa tilkenna och troligen
arbeta therpå, at sådant i tijdh kunne förekommas, botas och afskaffas.

6. Om nogon blifwer beslagen, at han eliminerar och utförer
nogot af thet som in Consistorio forhandlas, discurreras och rådh-
slåss och på it sätt eller annat förtroligen talass, antingen för än Sen-
tentien är afsagd eller sädan, then skal första resan, när han öfwer-
tygad är, straffas med en arbitral poen och måleta; men gör han
thet offtare, tå skal han utslutas af Consistorio såsom een, then
ther sin eed hafwer brutit och owerdigh är sådant rum och em-
bete bekläda.

Πα SAlltid> saknas hos Spegel. Denna väsentliga och tydligen afsiktliga
ändring är värd att observera.

28 Hj. Holmquist,

7. Hwad adsessorum embete i synnerheet anlangar, så skal
en wara Penitentiarius, hwars embete är at uptaga och skärskoda
the saker, som höra til penitentiam publicam. Och skal han häruth-
innan alt collegialiter handla, angifwa sakerna in Consistorio och
weta theras beskaffenheet omstendeligen at beskrifwa, och sädan
it wanligit, lindrat och skärpt, straf ther på är slutit, ställa thet
effter Sententien utj werket och en tijdigh execution, och alla böter
som ther på falla låta komma in utj Fisecum Consistoris. Honom
må och en wiss deel af bötet, effter som saaken och personen kan
wara til, som faller under b:te kyrckioplicht, förordnas och til-
delas.

8. Skal och wara en Decanus, hwars embete är at öfwersee
acta Consistorij och laga så, at the hållas utj en richtigh ordning
och at intit inskrifwis utj Capitels booken, för än thet är wel
öfwersedt och med resolutionerna och theras ordaform wel con-
fererat. Han skal och weta beskeed om alla the breef, privilegier
och donationer, som lända til domkyrchian, såsom och om rijksens
besluut, som falla på the åren han är Decanus, them förskaffa och
göma låta. Och hwar så hender, at nogra wichtiga saker förefalla,
och, skriffteligit swar antingen in för höga öfwerheeten eller and-
rom ther på gifwas skal, tå böör honom effter som in Consistorio
ther om är beslutit thet samma nomine Consistorij concipera och
stella, hwilcket sådan thet in Consistorio gillat är af Preside under-
skrifwes och med Consistorij signete förseglas. Och effter med
hans embete fylier arbete och bekymber, så motte och honom
effter lägenheeten en wiss löön therföre af Fisco förordnas.

9. Skal Pastor i Domkyrckiorna wara utj Presidis ställe,
tå han borta är eller elliest nogot hinder med siukdom eller annat
honom påkommer. Men utj Pastoris absentia tager Penitentiarius
och Decanus up sakerna per vices.

V.

Om Notarij Eedh och Embete.

Notarij Juramentum skal på thetta sättet görass.

Jagh N. N. förplichtar migh in för gudh och thetta wyrdiga
Consistorio at finnas trogen och flijtigh til at anteckna och skriffte-
ligen författa Consistorij acta och thenn icke för wilia eller wen-
skap, skencker och gåfwor eller utj anseende på nogon person
på nogot sätt wrijda eller wrengia, utan äfwen som the in Con-
sistorio blifwa föredragne och afhandlade, skal jagh them utan

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 29

arga list och flärd effter mit samweet och bedtsta förstånd sanfer-
deligen och retwijsligen upteckna och i sielfwa protocollet ostym-
pade och oförfalskade införa låta: såsom och alt hwad som in
Consistorio förtroligen kan säjas och afhandlas, icke i nogon motto
eliminera utan hooss migh allena i tystheet behålla, så sant migh
gudh hielpe til lijf och siäl.

Så hörer tå 1. til Notarij Embete, at han flijteligen och noga
tager i acht, hwad som af Preside och andra proponeras i Con-
sistorio til at skärskoda och öfwerwäga, och ther han i hastigheet
saken eller Controversie statum icke aldeles wel fattar och be-
grijper, tå må han modeste fråga, om thet är så til at förstå, och
sålunda låta informera sigh, hurudanna saaken är och hwad som
enkannerligen intenderas. Sedan uptecknar han thet distincte et
breviter medh sådana ordalagh, som frågan innehåller och före-
dragen är, och håller sit protocol med beskeed och en richtigh
ordning wel widh macht, hwars och ens mening och votum med
sina skääl uprichteligen, effter som ens intention warit hafwer, up-
skrifwer och ibland acterna föra låter.

2. Skal han alt thetta, som han så antecknat hafwer, upläsa
in Consistorio, för än han thet reent skrifwer, och thet antingen
ytterst, om tijdhen så medgifwer, i samma session eller och strax
i begynnelsen på then nästfyliande, på thet om nogot woro, som
han i hastigheet icke aldeless rett hadhe fattat och begrijpit både
med ordelagit och sielfwa saken, kan sålunda bättras och corri-
geras, för än thet föress til it reent och warachtigt protocol.

3. Skal han concipera Sententiam, som utj en eller annan
saak blifwer afsagd, och sedan henne i ingen motto utan Con-
sistorij wetskap och betenckiande emot sin Eedh förendra. Han
skal och skrifwa citationer och andra bref och Zedlar concipera,
effter som tijden kan fordra och medgifwa.?

4. Skal han alla Consistorij acta utj sin wissa book upskrifwa
och them utj Capitels skåpet årligen inleggia, ther och Consistorij
Sigilla skola förwaras med trij goda lååss, hwars nycklar tager
Preses en til sigh, then andra Decanus, och dhen tridie behåller
Notarius.

5. Skal notarius hålla Consistorij reckningar widh macht på
inkomst och utgifft. Såsom och alla breef och missiver, som til

1 Punkt 3 delas hos Spegel i tvänne.

30 Hj. Holmquist,

Consistorjum lända, wel förwara utj sina wissa rum och lådor,
förordnade til hwart och et serdeles prosterij!.

6. Skal han och? infordra, effter håldna rijksdagar, besluuten
och gifwa resolutioner, och i synnerheet the som angå [presterska-
pet. Sancka tilhopa privilegia, konungslige breef om]? presterskap-
sens frijheet och inmuniteter, prosteböckerna och hwad hälst wara
kan, som utj it welbestält domcapitel böör finnas beskeed om.

7. Och på thet han theste bätter kan alt thetta förretta, skal
til consistorij famulum en sådan förordnas, som hafwer en wacker
hand til at skrifwa, hwilken bredewid thet han hafwer consistorij
nyckel och löper thes ärender, sammankallar adsessores och andra,
som ther skola sisteras, så skal han och wara notario til hielp
at skrifwa och renowera thet som behof görs

VI.

Om Extraordinarijs Adsessoribus.

På thet Preses och ordinarij adsessores kunna hafwa nogra
sigh til hielp at utsenda och förretta ärenden i stifftet, såsom och
at nogra kunna i tijdh blifwa öfwade och få en godh förfaren-
heet utj praxi FEcclesiastica; ty kunna nogra fåå af Collegio ut-
welias och til consistorium" när så nödigt är kallass. Man kan
och nogra wissa welbepröfwade, lärda och skickeliga män på
landzbygden, som tilförende in Consistorijs hafwa warit adsessores,
eller och elliest ther til goda kende låta inkalla til sessiones under-
tijden, när nogra wichtiga saker och frågor förefalla, och sålunda
reckna them ibland Capitulares; hwars embete är sådant, som om
ordinarijs tilförenne är talt. Hwilcka alla tilhopa skola låta sigh
wårda om församblingennes och Stifftzens welstånd, at alla saaker
må ordenteligen och troligen och beskedeligen förrettas, och icke
nogot af enom och androm försumas, som til hans Embete hörer.
Serdeles och i synnerheet skola the wara Presidj, som gemenli-
gen ålderstigen är, til hielp med sina rådh och bestelningar, som
them å hans wegna förtrooss at utretta, och ther om en richtigh
berättelse göra.

! ID VII ingår i moment 5 blott: Skall Notarius alla breff och missiver
som till consistorium lända, wäl förwara etc.

? Ὁ VII: tillijka medh Decanus.

8 Orden inom parentes saknas i Ὁ VII uch Spegel. Hos den senare står
ock i st. för »prosteböckerna» »prästebolum>.

4 Consistoriales, Spegel.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 91

VII.

Om the saker, som böra föras til Consistorium Ecclesiasticum.

Uti Kyrckioordningens 21 Cap. om! Biskoparnas och Proster-
nas embete är förmält, och uprecknat utj förbättringen, hwad som
lender utj Kyrckioregementet til höga öfwerheeten, och hwad som
länder til forum Ecclesiasticum, nembligen i gemeen alt thet som
angår gudz ordz predikande och Sacramentzens retta bruuk, såsom
och en godh ordning, fogeligh och skäligh disciplin utj gudz för-
sambling. Men i synnerheet länder tijt:

1. Alt thet som angår religionen och sielfwa gudztiensten,
såsom är gudz ordz och Sacramentzens retta förstånd och bruuk
med sina Cbhristeliga och nyttiga Ceremonier. Så och alla con-
troversier, som yppa sigh utj religionen, som sträfwa emot Lags-
sens och Evangelij lära, böra in Consistorio pure Ecclesiastico Exa-
mineras och decideras. Och thet är thet gudh befaler och säger:
tu skalt fråga lagen af prestens mun etc.

2. Alt thet som Presterskapet egenteligen angår utj theras
lära och lefwerne (thet som effter Sweriges lagh skall i synner-
heet rettass, motte föras til forum politicum), som är? examinera
them som prester skola blifwa, ordinera och wija them, såttia
them til och från embetet, förordna them med församblingens sam-
tycke til sina wissa lägenheeter, rum och ställe, visitera, besee
kyrckiornas och prestegårdars tilstånd, inkomster, bygningar, pre-
stestomner och klockarebool, hålla inspection på Scholar, Gymna-
sier, hospital etc.

3. Echtenskaps och trolofnings handlingar med then twist
och oenighet ther utj kan infalla, ithem bolerijss och hordoms
plicht widh kyrckian.

4. Alt thet som länder til en ordenteligh och skickeligh
kyrckiodisciplin, at tucht och ähra må hållas widh macht. Och
är nogsampt til at sluuta af sielfwa kyrckioordningen, hwad ären-
der och casus utj consistorio böra uptagass, ransakas och afdömas.

' D VII: Uthi thenne kyrkeordning om.

2 I D VII följer här en passus, som saknas i Qv. 19 och Spegel: kalla profes-
sores och Lectores till Academier, Gymnasier och Scholer. Item .... (Man obser-
vere denna ingalunda oviktiga olikhet, hvilken möjligen kan tyda på, att D VII har
den ursprungligare lydelsen, hvilken modifierats, då formen skulle insättas i ett
lagförslag. I fundationsbrefven från 1640-talet förbehöll sig regeringen rätten
att tillsätta lektorer; annorlunda var förhållandet i Vesterås stift. I 1668 års
tryckta lagförslag kommer D VII:s formulering åter, men försvinner ur »ex-
tractet»>.)

Malach 2.

32 Hj. Holmquist,

VIII

Om en ordenteligh och richtigh process til at afhandla alla
Consistorials saaker.

Hurudanna proces hållas skal med sakernas skärskodande och
afdömande, är tilförende utj thet tridie capitlet om presidis officio
mäst och i gemeen tilkenna gifwit; men til yterligare anledning,
förklaring och richtigare afhandling skola och thessa stycken som
fyllia tagass i acht:

1. At alla saaker och i synnerheet the, som wichtiga äre
antingen utj religionen, gudztienstens förrettande och presternas
election eller och utj sielfwa kyrckiodisciplinen, tagas uti it noga
betenckiande, för än ther på fälles nogon dom, at Consistorij myn-
digheet icke i nogon motto genom en hastigh och obetenckt de-
cision blifwer förringat och misswördat.

2. ”Therföre skola vota utj parternas affträdande ordine col-
ligeras, begynnandes antingen på then första eler then sidsta ad-
sessoren, hwars meening med sina skääl wel och toleligen skal
uptagass, antecknas och betrachtas.

3. Skal ingen, som för är sagt, af en prejudicierligh förmä-
tenheet, falla utj en annans taal: utan när ordningen kommer til
honom, så säje tå fogeligen och uprichteligen hwad honom tykss
skäligast wara at statuera om thet, som frågas och twistas. Kan
en icke så hastigt wara ther til, så begäåre dilation ther med til
en annan gong, thet honom intit böör förwägrass.

4. Skal ingen af adsessoribus, mädan sakerna förhörass och
examineras, bijfalla en thera parten, hans saak hielpa til att ut-
tyda, och göra sigh så deelachtigh af sielfwa twisten och gravera
sigh med then misstanckan, at han för wilia och wenskap, skenc-
ker och gåfwor sådant företager. Och om nogon thetta gör, så skal
han första resan ingen röst hafwa til sententien. Gör han thet off-
tare, tå blifwer underkastat consistorij dom och nepst, effter som
Judices motte altijdh göra it med hwar andra, wara enhellige, och
intit sökia parternas gunst och sålunda göra sin Presidem och Collegas
misshagelige, at the så strenge och hårda äre mot en eller annan!.

5. Blifwer nogon beslagen at han tager mutor, på thet han
sakerna skal meckla och bijleggia utj Capitlet, then skal såsom en
meneedare sättias ifrå Consistorio och gifwa från sigh gåfwan han
tagit hafwer.

! D VII fortsätter: och han alleena misskunsam till at hiälpa. (Väl den
ursprungliga texten).

Fråti svenska kyrkolagstifthingens historia. 33

6. Om nogon prestman tycker, at honom icke wederfars rett,
utan at han beswäras med en wrångwijs dom, then må appellerå
til conventum Synodalem, och hwar han tå och dömess hafwa oret,
må hans saak högre wägas och han tilbörligen nepsas.

7. År nogon saak så wichtigh, at adsessores med Preside
intit kunna samsättia sigh om en wiss decission, tå skola the re-
ferera then til andra consistoria och höglärde män och i synner-
heet til Upsala domcapitel. Kan then än tå intit med theras Sen-
tens stillas, så andraga thet in conventu comitialj.

8. När rösterna falla emot hwar andra, och lijka monga til
talet blifwa på beggie sijdor, så skal then parten, som Preeses bij-
faller och gillar, för then skäligaste tå p. t. antagas, och ther effter
Sententien fällas.

9. Hwad som med it moget betenckiande en gong in con-
sistorio slutit är, skal ingen hafwa macht at uprijfwa och til intit
göra, icke med mindre så hände at the alla samtligen om saken
bättre blifwa underwijste och sådana documenter framdragas, som
rättade then förriga meeningen och Sententien. I thetta fallet kunna
the wel samsättia sigh och förandra thet, som tilförende afsagt
war.

10. Om nogon af adsessoribus finnes Contensiosus och tager
sigh före at turbera session och Prgesidem eller nogon annan af
adsessoribus och them med sina slemma, förachtliga och förtrete-
liga ord öfwerfaller, tå skal han straxt rejicieras ifrån Session.
Och hwar han effter giord förmaning sin oroligheet icke ångrar
och afbeder, skal han intit widare antagass för en adsessore. Och
ther han alt framgeent låter see sin wrångheet och obeskedelig-
heet emot sin förman och sina medbröder, skal han än yterligare
förmanas, och ther ingen bättring finnes, må han removeras til en
tijdh ifrån sit embete.

IX.

Om theras straf och nepst, som consistorij citation, sentens
och dom förachta.

1. När nogon blifwer citerat til Consistorium, antingen thet
är mans eller qwinnes person, och wil icke hörsambligen på före-
lagdan tijdh sigh instella, tå skal han (hon) andra och tridie resan
kallass, och hwar han än tå yterligare är geensträfwogh, slutass
ban til en tijdh för sin olydna skul ifrån Församblingennes ge-

meenskap och herrans natward, och hwar han här igenom intit
Holmquist: Från kyrkolagstiftningens historia. 3

34 Hj. Holmquist,

blifwer förödmiukat, åklagas han för magistratu politico, hwilcken
skal göra Consistorio bijstånd och then brotzliga til lydna med
tilbörligit sät och laglig proces hålla och twinga.

2. ”Thet samma skeer och medh them, som Consistorij dom
förachta och intit hörsamblingen undergå then plicht, som them
skäligen och lagligen är pålagt.

3. Skola och the brotzlige wara förplichtade effter en gam-
mal plägseed, at gifwa nogot til consistorium, effter som theras
saak och förmögenheet wara kan.

4. Och på thet härutinnan må nogot wist stadgas, skal man
see in på Sweriges lagh och antingen en tridje eller fierdedeel
emot thet bötet, som lagen förmäler på en och annan saak, ordi-
narie effter myntzens widh thenna tijden werdering af then brotz-
liga utfordra, eller elliest nogot annat wist utslagh och stadga här
utinnan göra, at allestädes i rijket kunne en lijkmätigheet wara.
Och förutan sådanna böter kan kyrckiedisciplinen eij heller sielfwa
Consistoria med alla sina behör och nödtorfftigheeter hållass widh
macht.

X.

Om stielfwa Consistorial tijden och dagen, så och Consistorial
personernas peen, som then utan lagligit hinder försuma.
Onssdagen för middagen ifrån klockan 8 skal altijdh ordinarie
wara Consistorij dagh. Extraordinarie motte tagass ther til the
andra dagarna, efftersom sakerna och tijden thet medgifwa, [och
skal consistorij minister publicus dagen tilförenne kalla adsessores
så monga som Preses honom föreskrifwer].!

2. Försummar nogon b:te tijdh och stund och icke hafwer
lagligit och bewijsligit förfall, then skal böta första resan 4, andra
resan 8 öre? sölfwermynt.

11 stället för de inom klammer stående orden har D VII följande rea-
liter ej oväsentligt skiljaktiga lydelse: tå alla Adsessores altid uthan försum-
melse äre tillstädes. (Äfven här tydes olikheten på, att D VII:s text modi-
fierats af Qv. och deu Qv. följande Spegelska).

? Siffrorna utsatta blott i Ὁ VII

Biskop Olof Laurelius' sammandragna kyrkoordning,
”"Extractet”, kort före 1668.

Finnes i flere handskrifter, t. ex. i Vesterås läroverks bibliotek, Upp-
sala Univ.bibl. 41 a, Kungl. Biblioteket B. X, 1, 46, B. X, 1, 47, m. fl.
Här bar texten i B. X, 1, 46 lagts till grund.

Cap. VIII. Om Consistory Form.
Första Stycket.

Om Consistory Nödigheet, thess Persohner och Embethe,
som thet förestå skolla.

I. Till gudz Församllingz rätta Styrelsse och regieringh ähr af2par.19:6,7.
nödhen, att några wissa lärde och gudhfruchtige män thär Act. 6: av. I
till förordnas, som kyrkiones saker och ährender optaga och αἀ 8.
åhåga draga om hennes andeliga wählfärdh, som brukeligit Cap. 8. 14.
haffwer warit bådhe i thet gambla och Nya Testamentet. Ο. 1ὅ.ὅ εἰ 23.

II. Skall ett sådant ordenteligit Consistorium Eclesiasticum bestå
aff en Preside och sina wissa Asessorer. Preeses uthi dhom
Capitlet är altijdh Episcopus, och Asessores ordinarij Theo-
logie professores widh Accademien, men annorstädes wijdh
dhomkyrkiorne Pastor och Lectores.

III. Såsom brukeligit är uthi alla wählbeställte Collegys, så skall
och häär skee, att hwar persohn giör en sådan Eedh.

Jagh N. förplichtar migh in för Gudh och thetta wördige
Consistorio att willia effter mitt bästa och yttersta förståndh
sökia och fordra alt thet j thetta loffliga domCapitlet, som
kan lända Gudh till ähra och församblingen till opbyggelsse,
sanningen och rättwijssan till styrkia, så att iagh icke för
wåldh eller wänskap, mutor och gåffwor, haat och affwundh,
anseende till någon persohn eller annat respect hwadh hälst
thet wara kan, min mening om en och annan saak säija
skall, uthan som Gudz ordh, mitt rätta Samwett och rätt-
wijssan medhgifwer thet skall iagh uthan arga list tala och

36

IV.

VI.

Hj. Holmquist,

förswara och thet alt beschiedeligen, fogeligen, freedsamme-
ligen framföra och icke effter mine egne Affecter och för in-
tagen meeningh yrkia och drijffwa, Jagh skall och troligen
} tystheet och stillh: hoos migh allena behålla, hwadh som
heembligit och förtroligen uthi Consistorio blifwer talt, discu-
rerat och slutit och thet icke någrom till meen eller eens
godha nampns och rychtes förkleningh uthsprijdha låtha, Så
sant migh Gudh hiällpe till Lijff och Siähl.

Thenna Eedhen böör hwar och en, then honom giöra

skall eller giordt hafwer, wähl och grundeligen öfwerläggia
och betrachta, hwadh han in för Gudh sworit och lofwat
hafwer, och alt thetta aff ett reendt Samwet beflijta sigh om
att hålla och effterkomma, så frambt han will undwijka
thet straff, som Gudh hootar meenEedare medh.
Ähr Presidis Embete låta Citera the brottzlige, Vptaga alla
saker, them beschiedeligen framställa uthj dhom Capitlet
och förklara, hwar uthi Status questionis består, och sedan
låtha rösta om, och thärhoos trooligen hööra hwars och ens
meeningh, och alt hwadh som wichtigt är Collegialiter trac-
tera och Sententien omsijdher pronunciera och afsäija.

. Assessorerna see wähl, hwadh theras Embetes plicht är, aff

sielfwa Eedhen; och elliest wetta the aff gudz ordh och wärldz-
ligh ordningh, huru en skall hålla sigh emoth sina förmän,
bewijssa them höörsamheet och lydna, weel och wyrdna, och
hiälpa till medh allsom största troohet och flijt att sakerna,
som i dhom Capitlet skole tracteras, blifwa wähl och tijdigt
affhulpne, och icke draga sigh undan, när Preses will bruka
theras tiänst sigh till hiälp och bijståndh att uthföra sitt
Embete.

ÄÅhr aff nödhen, att Pastor uthi all fall är vice preses; sedhan
een penitentiarius, som uptaga the saker som höra till op-
penbahra skrifftermåhl och skickia sigh effter then ordningh,
som thär om giordh är; och till thet tridie, att een är De-
canus, hwarss Embete är att öff: see acta Consistorij såsom
och skriffwa swar uppå dhe wichtige saker och breff, som
komma till Consistorium; woro och wäl aff nödhen, hwar
man elliest kunde haffwa een skickeligh persohn thärtill, att
een Clausidicus eller procurator woro uthi dhomCapitlet, som
thess twistige saker på ett rum eller annat kunde uthföra.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 37

VIL. Åhr een Notarius höghnödigh, som Consistory acta håller
wijdh macht, hwilken en sådan Eedh böör affläggia.

Jagh N. förplichtar migh etc.

Hwarss Embete och uthi denna Eedhen är författat, att han
antecknar trooligen hwadh som förefaller och afhandlas uthi
Consistorio, vpläser thär saker och skriffter som tijtföras, och
håller, itt richtigt och reendt Protocoll uthi Capitels Booken,
alla Missiver uthi dheras archivo förwarer, vthrättar Consi-
storij ährender, så mycket honom står till giörande; och till-
hiälp medh skriffwande och annadt slicht skall honom Con-
sistorij famulus och pedel wara förplichtadt.

Andra Stycket.

Om the saker, som höra till Consistorium Eeclesiasticum.

Såsom
I. Alla the saker, som angå religionen, gudztiänsten med Gudz
ordz Predijkande, Sacramentzens rätta bruuk och Christelige
Seremonier.

II. Alla Prästers och lärares saker, som angå theras Prästerliga
Embete uthi lärande och ett Christeligit leffwerne.

III. Äcktenskapz och Trooloffningars handlingar.

IV. Allt thet som länder till en godh och ordenteligh kyrkio-
Disciplin, att en Cristeligh tucht och aga må wijdh macht
hållas. Och är nogsampt till att sluta, att alla the stycken,
som begrijpes j then första deelen af thenne kyrkioordnin-
gen, lyda under dhom Capitlet, såsom och mäst af thet som
j then andra dheelen beschriffwit är.

Om en ordenteligh process, som achtas skall uthi Dhom Capitlet.

Thenna Processen dependerar mäst på Preesidis försich-
tigheet och rättsinniga dispensation och kan inth så noga
beskriffwas, att hwar och een, effter som praxis inkommen är,
kan låta sigh där medh benöijia; doch lijk wäl synes detta böra
j godh acht tagas, som nu brukeligit är:

I. att tijdiga Citationer sändes till dhem som wedherböhr och
eliest brottzliga ähre uthi någon saak, att komma tillstädes,
bådhe kärande och swarande, medh sina troowärdiga witt-
nen och alla andra Documenter, som till saken höra.

38

I.

HI.

VI.

VIL

VIII

IX.

e-—

Hj. Holmquist,

När sådana framkomma, förmahnas the thär till, att the uthan
flärdh och falsk beskyllning säijia och bekiänna sanningen,
sin brott och feel uthan monga förwändningar, och icke be-
lasta sin nästa medh lögn och bedrägerij, wettandes att Gudh
weet wähl all theras wässende och förehaffwande; och må
them hårdnackadom gifwas rum bådhe! att betänckia sigh,
för ähn en sträng domb öfwer them fälles.

Hafwer Prästerskapet i gemeen macht till at angiffwa groffwa,
oboothfärdiga och förargelige syndare, ty elliest skulle monga
gå onepste, effter nästan ingen är, som will röija theras brott
eller låta bruka sigh för åklagare.

Huru lösse- och binde nyckelen skall brukas är beskrifuit i
then första dheelens IX Capit:

Kan saaken lijdha en privat förlijkningh, så tillbiudes then
aldra först, effter som' och brukeligit. är uthi wärldzliga rätte-
gånger.

Procuratorer må man inthet bruka uthi domCapitlen, medh
mindre något nödhfall woro förhanden, och saken lijde in-
gen drögzmåhl; doch moste then, som sigh thär till bruka
låter, wara en ährlig gudhfruchtigh och Eedhsworen man.
Vti alla ransakningar motte samplige Consistoriales holla
sigh altijdh och alldeeless opartijscha och achta sigh effter
sin Eedz förplichtelsse för muthor, skäncker och gåffwor,
och hwar the sigh annorlunda uthan bättringh förholla, för-
plichtas ifrån Consistorij gemehnskap. Thet samme slutes och
om them, som uthan schäl enträttne äro.

Hwadh appellationer wijdhkommer, kan man them inthet al-
deles förbiuda in foro Eecclesiastico, att the icke må skee,
törst till stichtens Prästemöther och effter saakzens beskaf-
fenhet till Rijkzenz Prästemöthe eller Consistorium, som thet
kallas, men icke till något wärdzligit förhöör eller
dhomb, så wijdha saken är pure Ecclesiastica; men hwar
hon är mixta, så skillie hwart ifrån annat, och giör inbördes
hwarie androm ett rättmätigt bijståndh effter sakens beskaf-
fenhet och Kongl: Resolutioner thär om gifne, må Consisto-
rium uthi alla swåra saker wäl förfråga sigh hoos sine Em-
betzbrödher och elliest andra som Ministerio wähl willia.
Twenne parters mothsträffwoge röster j domCapitlet må Pre-
ses giöra en skillzmässa uppå.

om

! Skall vara: rådhrum, enl. andra handskrifter.

Från svenska kyrkolagstiftningens historia. 39

X. Ett moget sluut eller Sentens må ingen aff Consistorialibus
ryggia, uthan så är, att bättre Jnformation j saken kommer.

Fierde Stycket.
Om Kyrkio Regementet i Städerne uthi hwart Sticht.

I. 4 Stockholm ἂν vprättat itt ordinarium Consistorium, och
hafuer till rättelsse alt som bör afhandlas uthi ett Dhomb-
Capitel. [Huaraf Preses altijd är primarius Pastor, och As-
sessores the andre Kyrckioherdarne ther sammastädes.]'

II. Men i andra städher uthföres kyrkiowäsendet effter kyrkio-
ordningen”, och hafuer Pastor i stadhen ingen macht sitt Em-
bete wijdare vthföra. J thet en part förordna sigh itt kyrkio-
rådh, som the kallat, slutha och affdhöma sedhan effter sitt
egit godhtychio alt thet som förefaller, och mycket thet, som
medh rätta böhr skährskådas och afdömmas uthi dhomCapitlet;
och hwilken som thetta giör ware vnderkastat Consistorij rätt-
mätiga dhom.

III. Skola Pastores j Städerne befordra domkyrkian och Consi-
story rättigheet, äfven som andra Prepositj och Pastores på
Bygden thet giöra; låta vphempta then Collecten, som thär
till förordnat ähr, och icke i någon motto syndra sigh emoth
then ordningh, som heela stichtet och thess Prästerskap un-
dergår.

Femte Stycket.

Om theras Näpst och straff, som Consistorij Citation och dkomb
försättia och förachta, såsom och om en wiss Constistori
Dagh och Timma.

I. The som olyligt försättia een och annan Citation eller och
förachta Consistory dhomb, skole sättias ifrån förssamblin-
genes gemehnskap och Herrans Nattwardh, till thess the
sigh bättra.

II. Hwar Befallningzmännerne uthi högre och nidrigare grad
icke tijdidgt effter Kongl. Sluuth och Resolution stella Exce-

! Orden inom klammer tillfogade från andra handskrifter.
2 Skall enl. andra handskrifter vara: Prosteordningen.

40 Hj. Holmquist.

woge till lydna, så hafuer Consistorium macht att skiärpa then
: mindre och större bandlyssningen, effter som the olydigas
brott kan weara till.

II. Skall Ordinary Capitels tijdhen anställas på Onssdagar och
thet kungiöras om heela Stichtet, att the på andra dagar
icke reesa tijt medh sijna beswähr och saker; och hwar
annorlunda skeer, ware theras reessa fåfängh.

IV. Then Assessor, som vthan skäligh orsak ähr borta, böthe fyra
öhre Sylfr. mynt förste gången, hwilket sedan skall för hwar
gångh dupleras.!

(Härpå följer som 6:e och sista stycke i detta kapitel: Huru
Consistorium Ecclesiasticum skall hållas på Rijksdagar och andre
allmenne pråästemöten.)

! Deputeras, enl. E. S. Qvart, Kungl. Biblioteket, Stockholm.

UPPSALA UNIVERSITETS
ARSSKRIFT
1908.

FILOSOFI, SPRÅKVETENSKAP
OCH

HISTORISKA VETENSKAPER.

ΠΝ Goodgle

PROGRAM

UTGIFNA VID

UPSALA UNIVERSITET

701—1854.

BIBLIOGRAFI

AF

ERNST MEYER
DOCENT VID UPSALA UNIV., BIBLIOTEKSAMANUENS.

UPSALA 1908
AKADEMISKA BOKTRYCKERIET
EDV. BERLING.

ΠΕ Google

Förord.

Det har från början ej varit min mening att utgifva en fortsätt-
ning till min för tre år sedan publicerade Bibliografi öfver Pro-
gram utgifna vid Upsala Universitet 1599—1700. Då jag emel-
lertid från flera håll uppmanats dertill, bland annat i en recension
af Fritz Milkau i Centralblatt fär Bibliothekswesen, har jag be-
stämt mig för att framföra den till 1855 eller det år, då Aksel
Josephsons Bibliografi öfver Afhandlingar och Program begynner.
Längre har jag ej velat gå, äfven om planen för mitt arbete i
många afseenden skiljer sig från Josephsons, ty då i alla fall
programmen efter 1855 äro förtecknade hos honom, synes det mig
vara en öfverflödsgerning, att samma arbete göres två gånger.

Då jag ernade förteckna endast 1600-talets program, berodde
detta på, att den äldsta tiden för forskaren i universitetets historia
erbjuder vida mera intresse än sednare perioder, i det de nyare
programmen både biografiskt och kulturhistoriskt sedt innehålla rela-
tivt litet, som ej kan hemtas ur andra källor, exempelvis tidskrif-
ter och tidningar. Dertill kommer, att de äro lättare tillgängliga
än motsvarande tryck från 1600-talet.

Men har den närvarande uppgiften varit mindre intressant, så
har den till gengäld varit lättare. Under det 1600-talets program
måst ”mödosamt hopletas ur större och mindre bibliotek, hand-
skriftssamlingar och arkiv, äro med några få undantag 1700- och
1800-talens program sammanförda i ordnad följd i Upsala Uni-
versitetsbiblioteks samling. Jag har nämligen, efter genomgående
af samma kollektioner som för mitt förra arbete, endast hittat 4
program, som ej finnas i vårt bibliotek, deraf 2 i Kungliga Biblio-
teket? och 2 i Linköpings stiftsbibliotek. Dessutom äro 2 hemtade
ur Floderi Opuscula, hvilka dock på grund af sin natur endast
med tvekan upptagits, och 2 ur dissertationer; deremot inga ur
orationer. Af dem, som upptagas i Aurivillii katalog, saknas intet,

ΝΕ 14 och 64. Genom förbiseende har proveniensbeteckningen för det
sednare programmet blifvit utelemnad.

2 Ernst Meyer,

tvärtom har jag återfunnit ett derstädes såsom obefintligt beteck-
nadt sådant (N:o 64). I Salvii Lärda Tidningar omnämnas 2 eller
3 »program», utfärdade 1762 och 1786, hvilka jag ej kan identi-
fiera. Dessa äro dock knappast nägra verkliga program, utan fast-
mera förordnanden för akademiska lärare, ty installationsprogram
utfärdades ej af fakultet eller dekanus, utan af rektor!

Sannolikt är, att mycket få om ens några under de två sist-
förflutna seklerna utgifna program äro förkomna, ehuru antalet
för de olika åren har utfallit påfallande ojemt; så t. ex. äga vi
år 1737 13, under det för hela året 1840 endast finnes ett enda.
— Upplagans storlek var bestämd och synes ej hafva varit liten
i förhållande till akademistatens storlek. 1774 ansågs antalet tryckta
exemplar öfverstiga hvad som tarfvades, och upplagan begränsades
då till 300 exemplar, men ökades åter 1775 till »det gamla anta-
let»?, hvars storlek dock ej nämnes.

Programmen, likasom öfriga universitetsföreteelser, ådrogo sig,
i synnerhet under 1700-talet, rätt mycken uppmärksamhet rundt
om i landet. De litterära tidskrifterna omnämna och referera dem
tidt och ofta, särskildt då namnkunnige lärde såsom Linné, Ihre,
Rosén eller Berch voro deras författare. Så förekommer ett och
annat ur dem nästan i hvarje nummer af Salvii Lärda Tidningar.
Utförligare referat i dessa tidskrifter har jag omnämnt under de
resp. programmen. Naturligtvis har jag endast genomgått de vik-
tigare bland de samtida periodiska skrifterna. —

De olika slagen af program äro väsentligen desamma som
under 1600-talet; dock försvinna så småningom inbjudningarna till
orationsöfningar och begrafningar och bland de sednare för alltid
de minderårigas. Varningar och förmaningar till studenterna blifva
allt sällsyntare och af relegationsprogram förekommer blott ett
enda (N:r 294). Kungörelser om studierna förekomma, ehuru ej
så ofta; ett meddelar en uppmaning att studera vid Greifswalds
universitet (N:r 38).

! Uppgifterna äro följande:

I L. T. 1763 N:r 3: »Den 14 Decemb. sistlidit år, utfärdades här [i Upsala]
et Program för den uti Oeconomia Privata förordnade Adjuncten Hr. Magister
Emanuel Ekman, af då warande Philosophiska Facultetens Decanus, Physi-
ces Professoren och Kongl. Wetenskaps Academiens Ledamot, Herr Samuel
Dureus.»

I L.T. 1786 N:r 35: Med Cancellers tillstånd blefvo II sistl. Junii pro-
grammer af Philosophiska Faculteten utfärdade för Magistri Kölmark och
Flintenberg, att vara Docenter.

2 Consist, Prot. '/e 1774 och !4/6 1775,

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 3

De vanligaste programmen blifva således följande:

Programmen vid rektorsombyten. Dessa började redan på
1600-talet att, ehuru knapphändigt, redogöra för rektorsperiodens
viktigare tilldragelser. Sådana retrospektiva öfversikter för termi-
nen — efter 1841 för året — blifva nu allt vidlyftigare. En annan
nyhet är, att dessa program (från 1749) meddela ämnet för det
tal, som af afgående rektor skulle hållas.! Dessa meddelanden
försvinna dock snart, men återkomma mot slutet af århundradet,
bortfalla sedan åter för att 1846 återupptagas.

Äfven vid Installationsprogrammen börjar ämnet för de der-
vid hållna orationerna att angifvas. Vallerii program ?7/2 1710 är
i detta hänseende epokgörande. En uppräkning af företrädarne på

professorsstolen är i dessa program ingalunda sällsynt. — Vid uni-
versitetskanslerens tillträde till sin befattning utgifvas ock inbjud-
ningsskrifter.

I Promotionsprogrammen, bland hvilka de till medicine och
juris doktorspromotioner äro nyheter, meddelas ofta historiska
öfversikter öfver de resp. promotionerna, hvarjemte de mer och
mer vanliga utförligare biografiska och bibliografiska notiserna
öfver promovendi göra detta slag af inbjudningsskrifter till en god
personhistorisk källa. Härutinnan äro Linnés program bland de
tidigaste och rikhaltigaste.

Parentationspregram utfärdades, likasom på 1600-talet, i stor
mängd till firande af kungliga personers, förnäme mäns och Up-
salaprofessorers minne. Program till orationer öfver lefvande män
och qvinnor, som ej voro af kunglig eller furstlig börd eller uni-
versitetskanslerer, blifva numera obrukliga. Ett program till firande
af universitetskansleren A. J. von Höpken utgafs, men han af-
böjde, enligt en anteckning å programmet, denna hedersbevisning.

Program till andra akademiska fester. ΤῊ] kyrkliga jubel-
fester och nationella minnesfester utgåfvos åtskilliga sådana. Vid
de kungligas besök och vid deras bemärkelsedagar förekomma de
regelbundet. —

Programmens format, som under 1600-talet vanligen varit
patentfolio, börjar nu alltmer öfvergå till vanlig folio, på samma
gång deras sidantal ökas, i synnerhet promotionsprogrammens, der
listan på promovendi, sednare äfven på hedersdoktorer, intager ett

---- ---ο0θ...-.-ὄ-. ..-.. ......--.-

! Tal eller föreläsningar af afgående rektor hade af ålder varit vanliga:
»Quum autem mos invaluerit, ut Rectoris munus in concione deposituro in-
cumbat brevi orationis tåla, materiam aliquam pertexere...» Progr. !$/e 1749.

4 Ernst Meyer,

ansenligt rum. Då sjelfständiga afhandlingar tillkomma, kan sid-
antalet stiga ända till ett femtiotal. Framemot midten af 1800-
talet börjar qvartformatet uppträda. —

Kostnaderna för programmens tryckning ålåg universitetet,
utom Installationsprogrammen, som af ålder bekostats af den till-
trädande professorn. En ändring i detta hänseende föreslogs 1846 af
rektor, professor Hwasser, hvilken ansåg att akademien snarare
borde vidkännas denna utgift, som uppginge till mellan 100 Rdr
Rgdls och lika mycket i banco, beroende på hur långt rektor ville
skrifva, än en person, som efter långjitid erhållit tjensten, fått vid-
kännas dryg fullmaktslösen och dessutom måste vänta ett halfår på
lönen.!? Detta förslag gick icke igenom, och paragrafen bortjuste-
rades ur protokollet. 1853 återkom frågan, och då föreslogs att
tillträdande professor skulle betala ett arks tryckning. Ej heller
detta förslag tillvann sig Konsistorii bifall.

Mycket noggranna voro bestämmelserna om hvem som i program-
men skulle inbjudas. I ett kungabref af 1696 till Lunds Univer-
sitet hade rektor förständigats att nämna kanslern och prokanslern.
1747 upprepades detta påbud till Upsala Universitet?; och så sent
som 1805 fick rektor — betecknande nog för Gustaf IV Adolfs
regering — uppbära en skrapa, för att han vid ett rektorsombyte i
progranimet underlåtit att nämna tvenne högtstående, personer
(general Kaulbars och landshöfding Wetterstedt).? —

Det är i synnerhet tvenne omständigheter, som utmärka de
två sednaste århundradenas program i förhållande till 1600-talets.
Först och främst börja de antaga en mera vetenskaplig hållning; de
lärda betraktelserna och resonnemangen äro icke mera blott formella
språköfningar, utan växa gradvis ut till verkliga afhandlingar, för
att mot midten af 1800-talet lösgöra sig från den egentliga inbjud-
ningsskriften och blifva själfständiga arbeten.ig Detta gäller väl
närmast promotionsprogrammen, men har i viss mån sin tillämp-
ning äfven på de andra. Den som σιν! programmen denna värde-
fulla utveckling är i första rummet Linné, speciellt genom hans
program af ”/4 1743, men äfven Rosén, Murray, Ihre och Berch
under 1700-talet, Hwasser, Atterbom och Geijer m. fl. under det
följande halfseklet.

1 Consist. prot. !€:s 1846 och 29,» 1853.
? Consist. prot. Yu 1747.
3 Consist. prot. !'9/9 1805.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 3)

En ännu viktigare omständighet, som för öfrigt på det när-
maste sammanhänger med föregående, är att programmen börja
utgifvas på svenska i stället för latin, i början mera sällan, sedan
allt oftare. Det första dylika, om man afser från Olof Rudbecks
bekanta anatomiska program 1677 och några uppmaningar till
studenterna samt ett par versifierade dylika af Olof Rudbeck d.y.
22/5 1727 och Anders Celsius 331 1731, var Berchs af 36,2 1749:
en inbjudan till Olof Celsius” likaledes svenska oration vid Adolf
Fredriks besök i Upsala. Också vann denna nyhet stor anklang.
I N:r 18 af detta år säger Lärda Tidningar: »Utom dess är märke-
ligt, att detta Program är utgifwit på Swenska, hwilket, så wida
oss witterligt är, lärer wara det första, som wid wåra Academier
dristat sig fram i swensk drägt. Ämnets höga wärde gjorde gläd-
jen nu så allmän, at den ej borde stängas inom den Latinska werl-
den; wi hafwe ock i händerna en alt för bedröfwelig känning af
moders-målets förakt, så at det nu är hög tid, at ej låta det sid-
wördas i nedriga kojor, utan laga så, at det jemwäl får wisa sin
styrka ibland de Lärde>.

Samma tidskrift påminner sig dock i ett följande nummer Olof
Rudbecks berömda program och omnämner i ett annat nummer,
att ett program på svensk vers för första gången sett dagen.

I sjelfva verket voro de tidigare svenska programmen gerna
skrifna i en stil och på ett språk, som mycket erinrar om de latin-
ska; såsom dessas direkta efterföljare karakteriseras de också genom
sina krystade vändningar, sin blomsterrikedom, sina onaturliga bil-
der och liknelser och sitt öfverdrifna smicker till de maktägande.
Huru klumpigt ett sådant program kunde imitera sina föregångare,
kan man se af Anders Berchs nyssnämnda inbjudningsskrift vid
Adolf Fredriks besök, deri han bland annat yttrar: »Således efter-
lämnade Hans Kongl. Höghet wid dess afresa ifrån detta Lärosäte
icke allenast en djup wördnad hos Lärdoms Möerne öfwer, singsnåd,
utan skiänkte dem ock, til sin ihogkommelse, en kostbar samling
af rara djur, som för efterkommande slägter skola bewitna Hans
Höga närwarelse wid den tiden».

Ett lysande undantag bildade Linné. Af honom är nästa sven-
ska program (?4/2 1750). Hans originella, tvärhuggna, innehålls-
digra stil visar inga spår af de gamla programmens floskulösa la-
tinska eloqvens; de äro små mästerstycken af god svensk prosa.
Också innehålla de någon gång värdefulla afhandlingar, af hvilka
de flesta blifvit omtryckta och öfversatta till andra språk. —

6 Ernst Meyer.

Då denna bibliografi är afsedd att vara en direkt fortsättning
al milt förra arbete, följer jag i afseende på planen de regler,
som jag uppställt i inledningen till detta, endast modifierade af
de nu behandlade programmens i ett eller annat afseende olikar-
tade beskaffenhet. De förändringar, jag sålunda vidtagit äro huf-
vudsakligen följande:

Då programmen under denna tid alltmera begynna skrifvas
på svenska, har jag äfven vid de latinska bortkastat personnam-
nens latinska ändelser, dels alltid i tillnamnet, dels i förnamnet,
då jag vet, att detta brukats i sin svenska form t. ex. Anders Cel-
sius, Lars Roberg, Johan Arent Bellman eller då detta säkert kan
presumeras, såsom vid namnen Henric, Eric, Carl, Christian, Hem-
ming. År deremot namnets svenska form icke bestyrkt eller för
mig känd — så t. ex. kan Laurentius betyda Lars eller Lorenz,
Petrus Per eller Peter, Johannes Johan eller Johannes, Nicolaus
Nils eller Niklas — har jag användt det i den latinska form, hvari
det i programmet förekommer. En och annan inkonsequens i detta
afseende vid namnen, likasom äfven vid titlarne, har emellertid varit
svår att undgå.

Då programmen innehålla några fakta af särskildt intresse
såsom ovanligt rikhaltiga biografiska eller bibliografiska notiser
ο. d., nämnes sådant under desamma. Ämnena för orationerna
vid rektorsombyten och installationer upptagas alltid, då de finnas
angifna i programmet, så mycket heldre som dessa tal eller före-
läsningar ej brukade tryckas och ej heller omtalas annorstädes i
litteraturen. Dessa ämnen äro också ofta synnerligen karakteristi-
ska för tidens vetenskapliga uppfattningssätt.

Vid promotionsprogrammen upptager jag ej promovendi, då de
äro flera än två, hvilket sednare endast äger rum vid de första
medicine doktorspromotionerna. De »Ordningar», som på 1800-talet
särskildt utgåfvos eller medföljde programmen vid större akademiska
högtidligheter, hafva icke upptagits, då de väl knappast kunna
räknas till programmen, äfven om de understundom äro lösligt
hopfogade med dem. — De under resp. program angifna omtryc-
ken göra ej anspråk på absolut fullständighet.

Likasom i min föregående bibliografi afslutas detta arbete med
ett Personregister, hvartill här ansluter sig ett kort systematiskt
register, upptagande dels de [ἃ sjelfständiga afhandlingar, som denna
tid funnos i programmen, dels vidlyftigare vetenskapliga utrednin-
gar, som falla inom sjelfva inbjudningsskriftens ram.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 7

Till de förkortningar, jag användt i min Bibliografi öfver 1600-
talet och som i inledningen till detta arbete uppräknas, tillkomma
här följande:

Floder: Opuscula = Johannis Floderi Opuscula oratoria et poetica.
Upsalie 1791. 8:0.

Amoenitates = Caroli Linnei Amoenitates academice. 1—7. Holmiz
(& Lipsie) 1749—1769. 8:0.

LZ. T. = Salvii Lärda Tidningar.

Slutligen må här anmärkas ett tryckfel, som i förra arbetet
insmugit sig, i det att genom utfall af en siffra vid tryckningen
N:r 437 fått datum ὅλαι i st. f. 15/11.

Till 1600-talets program kommer ännu ett, som jag vid för-
fattandet af den förra bibliografien ej observerat, men på hvilket
Bibliotekarien Claes Annerstedt sedermera godhetsfullt fäst min
uppmärksamhet. Det befann sig bland Fants samlingar till de gre-
kiska studiernas historia Ms. U. 176, men har numera blifvit insatt
i U. Β.:5 programsamling. Detta program, som är särdeles märk-
ligt, emedan det är det enda, som finnes på grekiska, har följande
utseende:

Laurentius Jonge Fornelius, Poes. prof., R.

Βίων ᾿ελεγετοὺς...
Inbj. på grek. t. Henricus Ausius install. sås. Grec. ling. prof.
17;, 1641.

Upsala. Februari 1908. ErRNsT MEYER

ποσῶν,

1701.

Laurentius Norrmannus, R.
Quod ceteris fere...
Inbj. t. Johan Arent Bellman's orat. i anl. af segern vid Narva.
10 sid. 4:0.
Non. Febr. (= 9/2)
Omtr. i orat.

— Tandem vero post...
Inbj. t. rektorsombyte.
17/4

Omtr. i Norrmanni Orationes.

Hemming Forelius, RK.
Decessit é vitå...
Inbj. t. Brynolph Gilberg's Verml. begrafning.

28, 10

Johan Arent Bellman (und.)
Quod Natura constituit...
Inbj. t. hans parent. ö. kammarherren hos konungen Carl Caspar
Wrede. ” ”Tsid. fol. utan särsk. titelbl.
XV Kal. Dec. (="7/1:1)

Laurentius Norrmannus (und.)
Priscis populi...
Inbj. t. hans parent. ö. bisk. Petrus Rudbeckius.

158743,

1702.

Daniel Djurberg, Theol. prof., R.
Quando nubes...
Inbj. t. Jur. Rom. prof. Erie Aurivillius” begrafning samt Lau-
rentius Norrmannus” parent. ö. honom. 4 sid. [0].
20,
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria I.

Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 1

10.

11.

14.

Ernst Meyer,

[Daniel Djurberg], R.
Quanquam αἶγα...
Kungörelse om den akademiska undervisningens fortsättande efter

den stora eldsvådan.

23, 20/ 5

Daniel Djurberg, R.
Sicut ὁ manu...
Inbj. t. rektorsombyte.

18/4

Hemming Forelius (und.)
Heu, quam mutentur...

Inbj. (på vers) t. Sahlner's orat. i anl. af eldsvådan.

17:40

Andreas Goeding, R.
Qui in fastis...
Inbj. t. prof. Johan Upmarck”s orat. på andra årsdagen af slaget vid
Narva i anl. af Carl XII:s segrar.

20:1

-- - Sacratos Musagete...
Inbj. t. proff. Laurentius Norrmannus” och Johan Arent Bellman'”s

parentt. ö. universitetskansleren Bengt Oxenstierna.
2/31

Sceptra Fascesque...
Inbj. t. rektorsombyte.
12/42 Linköp.

1703.

Johan Upmarck (und.)
Quod in tristioribus .
Inbj. t. Andreas Goeding d. y.:s pa
Carl Piper.

11/

3

Harald Vallerius, RK.
Duo potissimum ...
Inbj. t. Acad. secret. Joh
sid. fol.

26 4

16.

17.

18.

19.

20.

21.

99;

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 3

Harald Valleriugs, RB.
Belli pacisque...
Inbj. t. secret. Eric Castovius? install. sås. Moral. prof. 4 sid. [0].
θ᾿,
Olof Rudbeck d. y. (und.)
Quemadmodum ed erroris ...
Inbj. t. Christian Ströms Angerm. vers. orat. »in laudes medice

artis».
18/5

[Haquin Spegel]
Vitam hominis...
Tacksamhetsskrifvelse i anl. af att studenterna bekostat upp-
sättandet af ett ur. 2 sid. fol.

145

Anon. Ex. i Palmsk. underskrifvet Haquin Spegel.

Harald Vallerius, R.
Rectoris munus...
Inbj. t. rektorsombyte.

178

Johan Esberg, Κ.

Nihil nobis...

Inbj. t. bisk. Laurentius Norrmannus” begrafning. 8 sid. [0].
20/6
Omtr. i Norrmanni Orationes samt i Nettelbladts Memoria III.

Ecclesiam, Fili...
Inbj. t. Orient. ling. prof. Johan Palmroot's install. sås. Theol.
prof. 4 sid. fol.

:;9

Quam ab Invictissimo ...
Inbj. t. kans install. sås. Theol. prof.

1679

Qui in civitate...
Inbj. t. Acad. secret. ο. adj. Olof Celsius” install. sås. Grec. ling.
prof. 4 sid. fol.

12/3

Si prolixum...

Inbj. t. Theol. adj. Daniel Lundius” install. sås. Orient. ling.
prof. 4 sid. fol.

21,9

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

91.

32.

Ernst Meyer,

Johan Esberg, R.
Ut Reverendissimi...
Inbj. t. prof. Carl Lundius” parent. ö. bisk. Laurentius Norrmannus.
11 710
Omtr. i parent., i Norrmanni Orationes samt i Nettelbladts Memo-
ria I.

Annus est...
Inbj. t. hans parent. ö. Olof Rudbeck.
291
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria IV.
Andreas Goeding, Philos. prof.
Quod reipublice...

Inbj. t. mag. prom.

9.32

Johan Esberg, R.
Adesse jam tempus...

Inbj. t. rektorsombyte.
ΤΟΝ Linköp.

1704.

Johan Upmarck, RB.
Quantum in armorum ...
Inbj. t. Theor. phil. prof. design. Fabian Törner's panegyr. ö.
Carl ΧΙ.
12.3
----- Quasi de fatorum...

Inbj. t. hans parent. ö. Philos. pract. prof. Erie Castovius.
6,'g

Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II.

-—- Quod Reipublice universe...
Inbj. t. adj. Fabian Törner's install. sås. Philos. theor. prof.

4

Recursantes per stata...
Inbj. t. rektorsombyte.

16 “8

Johan Arent Bellman, ἢ.
Facit insita...
Inbj. t. v. bibliot. Johan Eenberg's install. sås. Philos. pract. prof.
4 sid. fol.

a 11

33.

34.

36.

97.

98.

39.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. τ)

Johan Arent Bellman, RB.
Quod in horto...
Inbj. t. Rabbi Moseg', sedermera Johan Kemper's panegyr. ö.
Carl XII.

21/33

Johan Arent Bellman, Eloqu. prof., R.
Hautquaquam temere...
Inbj. 1. Anna Isaci Mackei's, g. m. 1) Inspect. reg. Andr. Höök
2) Erkebisk. Eric Benzelius, begrafning samt prof. Johan Upmarck's
parent. ö. henne. 4 sid. fol.
Prid. Non. Decemb. ( 4112)

Johan Arent Bellman, R.
Mutare personam...

Inbj. t. rektorsombyte.
Prid. Id. Decemb. ( - 12.)

1703.
Pehr Elvius, Mathem. prof., R.
Sanctum illud...
Inbj. t. enkedrottn:s öfverhofpredikant Laurentius Molin's install.
sås. Theol. prof. prim. 4 sid. fol.

167,

Johan Upmarck, Eloqu. prof. Skytt.
Non ὁ longinquo...
Inbj. t. hans parent. ὅ. assess. i bergskoll. Eric Odhelstiernu.
4 sid. fol.

167,

Rector [Pehr Elvius] et Senatus Academicus.
Institutis per orbem ...
Uppmaning till studenterna att studera i Greifswald.
Prid. Kal. Maj. ( - Ὁ

Eric Benzelius, Erkebisk., Procanc.
Sapientissimi Regis...

Inbj. t. Theol. dokt. prom. 4 sid. fol.
Prid. Kal. Jun. ( - 318)

6 Ernst Meyer,

40. Rector [Laurentius Molin] et Senatus.

Inde ab antiquo...

Meddelande af konungens befallning (i bref från Ravitz till erke-
biskopen) 1) att ingen student må med testimonium vite lemna
universitetet utan att hafva examinerats och approberats i religions-
läran 2) att de som resa utomlands må uppmanas att ej begifva
sig till sådana akademier, der nya läror innästlat sig 3) att de
som komma utifrån må redogöra för hvar de studerat samt
slutligen 4) att ingen må anställas vid skolor, akademier och

kyrkor, hvilkens lif och lära ej approberats.
ΧΙ Kal. Nov. (= 32,10.)
En amplifiering af Konstitutionernas kap. XXIII mom. 30 ο. 31.

41. Johan Arent Bellman (und.)
Nihil mortalibus...
Inbj. t. Axel Aulevill's orat. >de prestantia imperii civilis». 4

sid. fol. utan särsk. titelbl.

80-44

Omtr. i orat.

42. Laurentius Molin, RK.
Elapsum est hisce...
Inbj. t. rektorsombyte.
XVII Kal. Jan. 1706 (= "6 43).

1706.

Daniel Djurberg, RK.
43. με quondam...
Inbj. t. prof. Johan Arent Bellmans panegyr. ö. Carl XII.

12/4

44. ---- Si res aliqua...
Inbj. t. rektorsombyte.

1δ8
45. Johan Palmroot, I.
Adest nunc, Deo...
Inbj. t. Tektorsombyte.

13:19

47.

48.

49.

50.

51.

52.

99.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 7

1707.

Johan Esberg, Theol. prof., R.
Si mortales...
Inbj. t. Laurentius Laurentii Russberg's Verml. begrafning.
δ᾽. .
— Cum experientia ...
Inbj. 1. bibliot. Eric Benzelius' parent. ö. drottn. Kristinas guvernör

Johan Paulinus Olivekrans. 4 sid. fol.
21/4

— Septimus nunc labitur...
Inbj. t. prof. Carl Lundius' orat. i anl. af freden i Altranstädt
Ο. panegyr. ὅ. Carl XII.

26/4

—— Est huic Academie...
Inbj. t. Phil. cand. Eric Monthelius' Dalk. (pros.) o. Anders Ol.

Rhyzelius' Vg. (vers.) oratt. ö. samma ämne.
28,4

Harald Vallerius, Mathem. prof.
Atroces nostri...
Inbj. t. mag. prom.
VII Kal. Jun, (= 35.)

Johan Esberg, Theol. prof., R.
Fuit, fateor...
Inbj. t. rektorsombyte.

18/6

Carl Lundius, R.
Inter Stoicorum. ..
Inbj. t. Magdalena Johannis Buskagria, g. m. prof. Petrus Elvius,
begrafning. 4 sid. fol.

27/10

Carl Lundius
Crastino, Divina...
Inbj. t. rektorsombyte.

11/48

50.

56.

57.

98.

d9.

60.

Ernst Meyer,

1708.

Johan Upmarck (und.)
Populorum strages...
Inbj. t. Gabriel Gyllengriip's orat. »de incrementis Svionici nominis
per regem nostrum partis».
14/4

Omtr. i orat.

Olof Rudbeck d. y., RB.
Quamquam innumera...:'
Inbj. t. Philos. adj. Nic. Celsius' och Jur. adj. Johan Hermansson's
vers. oratt. i anl. af Carl XlI:s födelsedag.

14/6

Crastina, Divini...
Inbj. t. rektorsombyte.

18/46

Johan Upmarck (und.)
Heroo partu... |
Inbj. (på vers) t. Adam Norrmarck's vers. orat. i anl. af Carl
XII:s födelsedag. 4 sid. fol.

[1708 tillskr.] Odat. Orat. skulle hållas 15,6
Omtr. i orat.

Johan Reftelius, ΚΠ.
Horam natalem ...
Inbj. t. Samuel Samuelis Lindberger's Vestm. begrafning.

29/73

Johan Upmarck (und.)
Inter assiduos...
Inbj. t. Fredric Ferdinand Flach's orat. »de antipelargia>.
97/19
Omtr. i orat.

Johan Reftelius, Jur. Rom. prof., R.
Faustum illud ...
Inbj. t. rektorsombyte.

1414

61.

62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 9

1709.

Lars Roberg, R.
Taliter sepe...

Inbj. t. Christian Laurentii Fabritius' Vesterbotn. begrafning. 4
sid. fol.

287,

Posteaquam sic...

Inbj. t. erkebisk. Erie Henrici Benzelius begrafning samt prof.
Laurentius Molin's och Johan Esberg's parentt. ö. honom. 6
sid. fol.

['2/s 1709 tillskr.]

Lars Roberg, Med. theor. & pract. prof., R.
Quod munus antea...
Inbj. t. rektorsombyte.
15:
Jacob Arrhenius, Κ.
Magistratum Academicum . ..
Inbj. t. rektorsombyte.

1313

1710.

Harald Vallerius, R.
Quamvis diurnos...
Inbj. t. Petrus Schyllberg's install. sås. Poes. prof. och hans vers.

orat. »de presenti rerum Svecanarum facie». 4 sid. fol.
III Kal. Mart. (= 37.)

—— Posteaquam mortalitati ...
Inbj. t. prof. Carl Lundius' parent. ö. kanslipresidenten Nils Gyl-
denstolpe. 4 sid. fol.

18/3

Socratice philosophie...

Inbj. t. Log. ἃ Mathem. samt e. o. Theol. prof. Lund. Johan
Steuchius' install. sås. Philos. moral. prof. 4 sid. fol.

Odat. Install. "2/4 [tillskr. 1710.]

Johan Upmarck (und.)
Si tam in verba...
Inbj. t. hans vers. parent. ö. prof. Johan Arent Bellman.
8/g
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II.

10

69.

70.

71.

72.

74.

70.

16.

71.

Ernst Meyer,

Johan Upmarck, Eloqu. & Polit. prof. Skytt.
Halcyonum propemodunm ...
Inbj. t. mag. prom.
Non. Jun. (= ":e)

Harald Valeriugs, R.
Quod per semestre...
Inbj. t. rektorsombyte.

16,8

Johan Upmarck, ΠΝ.
Inbj. t. rektorsombyte.
In hoc tam anxio...

14:42

1711.

Pehr Elvius, R.
Quemadmodum rebus...
Inbj. t. Log. & Metaph. prof. Fabian Törner's install. sås. Eloqu. prof.

12/g

Quando totum ...
Inbj. t. Philos. pract. prof. Johan Steuchius' install. sås. Log. &
Metaph. prof.

16,8

— Cum summa & nullo...
Inbj. t. rector schol&e o. adj. Nicolaus Celsius' vers. orat. »de

passione Christi».
19/g

--- -- Ut non nisi duos...
Inbj. t. Jur. adj. och Acad. secret. Jonas Billovius' install. sås.
Philos. civil. prof.

29/8

Pehr Elvius, Mathem. prof., R.
Rectoris Academici...
Inbj. t. rektorsombyte.

15/6

Olof Celsius, Grec. ling. prof., R.
Effluxit semestre...
Inbj. t. rektorsombyte.

13, 13

178.

19;

80.

81.

82.

83.

84.

85.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Progran. 11

1712.

Petrus Schyllberg (und.).
Quos modo vexari...

Inbj. (på vers) t. Gabriel Wilskman's vers. orat.
Odat. Orat. skulle hållas ?/s.

Daniel Lundius, R.
Quod genuino discipline . ..
Inbj. t. hans install. sås. Loc. theol. prof. och hans orat. »de usu
& necessitate locorum communium Theologicorum». 4 sid. fol.

8073

— Quamvis ea sit...
Inbj. t. Grec. litt. prof. Olof Celsius install. sås. Orient. ling. prof.
4 sid. fol.

27;

4

-- - Sunt quidem singule ...
Inbj. 1. adj. Marcus Engelsman's panegyr. ö. Carl XII.
11.
-- Magistratum Academicum . ..
Inbj. t. rektorsombyte.

18,4

Fabian Törner, RK.
Sunt Apollinis...
Inbj. t. adj. Johan Vallerius' install. sås. Mathem. prof. 4 sid. fol.
XI Kal. Oktob. (= 319)

Lars Roberg, Dec. (und.)
Debemus & hoc...
Magnus Olai Bromelius Med. adj. och provinsialläkare.

ET
Fabian Törner, ἢ.

Habet has vices...
Inbj. t. rektorsombyte.

13/33

1713.

Johan Steuchius, Log. ἃ Metaph. prof., RE.
Sicuti eruditionis...
Inbj. t. Acad. secret. o. adj. Carl Skunk's install. sås. Philos. moral.
prof. 4 sid. fol.

14/5

12

87.

89.

90.

91.

92.

93.

94.

Ernst Meyer,

Pehr Elvius, Mathem. super. prof.
Quantum ornamenti...
Inbj. t. mag. prom.

20/5

Fabian Törner, Pro R.
Sceptra Academica...
Inbj. t. rektorsombyte.

15/4

Petrus Schyllberg, R.
Ingens olim...
Inbj t. rektorsombyte.

10/:g

1714.

Laurentius Molin, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Triste, ac funestum . ..
Inbj. t. erkebisk. Haquin Spegel's begrafning och prof. Johan Up-
marck”s parent. ö. honom. 6 sid. fol.

X Kal. Jun. (= 33.)
Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II.

Laurentius Molin, R.
Hodiernus est dies...
Inbj. t. rektorsombyte.

XV Kal. Jul. (-:!?/6)

Carl Lundius
Quum Origines...
Inbj. t. Michael Eneman's install. sås. Orient. ling. prof. 4 sid. fol.

26/3

Carl Lundius (und.)
Eternam memoriam ...

Inbj. t. bibliot. Eric Benzelius' parent. ö. Michael Eneman.
20/44

Carl Lundius
Gaudeo effluxisse ...
Inbj. t. rektorsombyte.

10738

95.

97.

98.

99.

100.

101.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 13

1718.

Olof Rudbeck, R.
Quando consideramus ...
Inbj. t. Fabian Törner's och Petrus Schyllberg's oratt. i anl. af
Carl XII:s återkomst.

25,

Laurentius Molin, Theol. prof. prim., Archiprep. Pro Κ.
Quartus nunc agitur...
Inbj. t. rector schol. triv., o. adj. Nicolaus Celsius” vers. orat. ö.
Fredrik I o. Ulrika Eleonoras förmälning.
VI Kal. Apr. (= 31,5)

Olof Rudbeck d. y., BR.
Inter summos viros...
Inbj. t. prof. Carl Lundius' begrafning och prof. Fabian Törner's
parent. ö. honom. 6 sid. fol.
25/5
Omtr. i parent. (tryckfel 1615) samt i Nettelbladts Memoria IV.
Johan Upmarck, R.
Quod sapienti majorum ...
Inbj. t. rektorsombyte.

18..4

1716.

Daniel Djurberg, Theol. prof., R.
Si presidia ...
Inbj. t. Matthias Sveder's install. sås. Jur. prof. 4 sid. fol.

15.“

Daniel Djurberg, ἢ.
Quemadmodum plereque ...
Inbj. t. adj. Laurentius Jacobi Arrhenius install. sås. Hist. prof.
4 sid. fol.

187,

Daniel Djurberg, Theol. prof., R.
Fata mortalium ...
Inbj. t. prof. Johan Upmarck's parent. ö. prof. Harald Vallerius.
4 sid. fol.
10/4

Omtr. i parent. samt i Nettelbladts Memoria II.

14

102.

103.

104.

105.

106.

107.

108.

109.

110.

Ernst Meyer,

Daniel Djurberg, Theol. prof., R.
Non deesse arbitramur...
Inbj. t. prof. Åboens. Israel Nesselius' install. sås. Grec. ling.
prof. 4 sid. fol.

16/5

Olof Celsius, Orient. ling. prof.
Ad trieretica Academie ...
Inbj. t. mag. prom.
1174
Daniel Djurberg, Theol. prof., R.
Quemadmodum definiunt ...
Inbj. t. rektorsombyte.

157,

Johan Reftelius, RE.
Crastinus imminet...
Inbj. t. rektorsombyte.

18..4

Lars Roberg (und.)
Pariter cum literaria ...

Inbj. t. dissektionsöfningar.
Dec.

1717.

Lars Roberg, R.
Refert Plutarchus ...
Inbj. t. Fabian Törner's panegyr. ö. Carl XII. 4 sid. [0].

37,
— Tenuit clarissimam ...
Inbj. t. Jur. nat. & gent., Philos. moral. prof. Lund. Johan Her-
mansson's install. sås. Eloqu. & Polit. prof. Skytt.
9/5
— Adest tempus...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
Odat. ο. u. år. I K. B:.:s ex. tillskr. Jun. 1717.

Pehr Elvius, RE.
Quod in publici...
Inbj. t. prof. Fabian Törner's lat. o. mag. Petrus Hörberg's sv.

vers. parentt. ö. universitetskansleren Carl Piper.
24;
/11

Omtr. i parent.

111.

112.

113.

114.

115.

116.

117.

118.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 15

Pehr Elvius, R.
Magistratum Academicum ...
Inbj. t. rektorsombyte.

1314

1718.

Johan Palmroot, R.
Eo, jam vivimus...
Inbj. t. prof. Johan Hermansson's panegyr. ὃ. Carl XII.

26/4
—— In luctu atque...
Inbj. t. prof. Fabian Törner's parent. ö. prof. Petrus Elvius.
4 sid. fol.
18,4

Omtr. i parent.

Quod per preteritum...
Inbj. t. rektorsombyte.
1574
Johan Hermansson (und.)
In numerosa clarissimorum ...
Inbj. t. hans parent. ö. prof. Johan Vallerius. 4 sid. [0].

3,13

Omtr. i parent.

Olof Celsius, Orient. ling. prof., R.
Divina adspirante...
Inbj. t. rektorsombyte.

12,13

1719.

Daniel Lundius, R.
Annus jam agitur...
Inbj. t. proff. Olof Rudbeck d. y.:s, Johan Hermansson's, Lau-
rentius Arrhenius och mag. Elias Frondin's parentt. ö. Carl
XII. 4 sid. fol.

SP
—-— Sacra coronationis...
Inbj. t. proff. Johan Reftelius', Olof Rudbeck d. y.:s, Fabian
Törner's och adj. Laurentius Alstrin's oratt. på lat. o. sv. prosa

Ο. vers i anl. af Ulrika Eleonoras kröning.
17/8

16

119.

120.

121.

122.

123.

125.

126.

127.

Ernst Meyer,

Matthias Steuchius, Erkebisk., Procanc.
Ad sapientie cultum ...
Inbj. t. Theol. dokt. prom.

19.8

Daniel Lundius, R.
Quamvis omnes...
Inbj. t. rector schol. Ups. o. adj. Nicolaus Celsius” install. sås.
Mathem. super. prof. 4 sid. fol.
24
Fabian Törner, Eloqu. prof.
Adsunt solemnia . ..
Inbj. t. mag. prom.
τ᾿
Daniel Lundius, R.
Grave Rectoris...
Inbj. t. rektorsombyte.
18:76
Fabian Törner, R.
Si inter moralem. ..
Inbj. t. adj. Andreas Grönwall's install. sås. Philos. moral. prof.
4 sid. fol.
21,8
Lars Roberg, Med prof., Dec. (und.)
Literis Illustrissimi...
Assess. coll. med. o. provinsialläkaren Petrus Martin Med. adj.
18/9
Fabian Törner, RK.
Quam late...
Inbj. t. Jur. adj. Petrus Castovius' install. sås. e. o. Jur. prof.

1110

Quod rei literarie...

Inbj. t. Grec. ling. prof. Lund. Flavus Steuchius' install. sås.
Mathem. prof. och hans orat. »de usu ac prestantia Algebre».
4 sid. fol.

32]

Johan Reftelius.
In imperiis...
Inbj. t. Petrus Schaeij's Vestm. orat. »de prestantia pacis».

137,32

128.

129.

130.

131.

132.

133.

134.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 17

Fabian Törner, R.
Deo ter Optimo...
Inbj. t. rektorsombyte.

16/33

1720.

Israel Nesselius, R.
Vidimus diu...
Inbj. t. proff. Matthias Sweder's, Johan Hermansson's, Nils
Celsius' och v. bibliot. Matthias Asp's panegyr. ö. kungaparet i
anl. af freden. 4 sid. fol.
V Non. Maj. (= 35)

Johan Hermansson (und.)
Quod sapiens antiquitas ...
Inbj. t. hans parent. ὅ. pres. i krigskoll. Nils Gyllenstierna. 4
sid. fol.

13.4

Israel Nesselius, R.
Honorificam Magistratus...
Inbj. t. rektorsombyte.

1676

Fabian Törner, Pro R.
Insperato occidit...
Inbj. t. Elisabeth Haquini Spegel's, g. τὰ. prof. Johan Steuchius,
begrafning. 4 sid. fol.

26/7

Johan Steuchiug, Philos. theor. prof., R.
Quod supplici voce...
Inbj. t. prof. Israel Nesseliug', adj. Arvid Arrhenius', Rabbi Simeon
Rosenbaum's (hebr.) ο. Johan Glock's Holm. tacksägelseoratt. ö.
freden. 4 sid. fol.

4.2

---.- Factum est divina...
Inbj. t. rektorsombyte.

147492

Meyer: BIbl. öfver Upsala Program. 2

18

135.

136.

137.

138.

139.

140.

141.

Ernst Meyer,

1721.

Petrus Schyllberg, Poes. prof., I.
Celebritatem Jubilzei...
Inbj. t. jubelfesten i anl. af Lutherska lärans införande och Sver-
ges befrielse samt därvid oratt. af bibliot. Eric Benzelius, prof.
Israel Nesselius (grek.), Theol. adj. Jonas Fahlenius, mag. Johan
Brisman (lat. vers), Andreas Winbom Vg. o. Fredrik Alstrin
Dalk. 12 sid. 4:ο.

17.g

Die perendino...
Inbj. t. rektorsombyte.

1578

Johan Hermansson, Prof. Skytt., R.
Illucescit cras...
Inbj. t. rektorsombyte.

12,18

Laurentius Arrhenius, I.
Supplicationem, nullis ...
Inbj. t. proff. Israel Nesselius' (prosa), Nicolaus Celsius' (vers)
samt magg. Matthias Asp's (grek. vers) o. Carl Malmen's (lat.

vers) panegyrr. ö. konungen i anl. af freden. 4 sid. fol.
15.42

1722.

Johan Hermansson (und.)
Du& res sunt...
Inbj. t. hans parent. ὅ. fältmarsk. Carl Gustaf Rehnsköld. 4
sid. fol.
Kal. Apr. ( - 11)
Omtr. i parent.

Israel Nesselius, Grec. litt. prof.
Ad ea, que...

Inbj. t. mag. prom.
11,78

Laurentius Arrhenius, Hist. prof., R.
Quod Academice ...
Inbj. t. rektorsombyte.

14 8

142.

143.

144.

145.

146.

147.

148.

149.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 19

Andreas Grönwall, RE.
Deo Optimo...
Inbj. t. rektorsombyte.

14:4

1723.

Andreas Grönwall, Pro R.
Majestatem optimarum ...
Inbj. t. Polit. & Jur. Rom. prof. Johan Reftelius” install. sås. Jur.
patr. prof. 4 sid. fol.

28/4

—-- Augustissimo Clementissimoque ...
Inbj. t. Moral. prof. Johan Malmström's install. sås. Jur. Rom.
prof. och hans orat. »Regia de potestate in Augustum collata
populi Romani lex...»

2413

Laurentius Molin, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Quod antiquitate generis...
Inbj. t. Anna Elavi Tersera's, g. m. erkebisk. Matthias Steuchius,
begrafning. 4 sid. fol.
V Id. Jun. ( -?/e)

Laurentius Molin, R.
Summum est...
Inbj. t. v. bibliot. o. Acad. secret. Eric Alstrin's install. sås. Log.
& Metaph. prof.
V Id. Jun. ( - 5,6)

— - Perendinus est...
Inbj. t. rektorsombyte.
XVII Kal. Jul. (- 5.6)

Johan Reftelius, R.
Fuerunt inter veteres...
Inbj. t. Theol. prof. prim. Laurentius Molin's begrafning samt
Eric Benzelius' parent. ö. honom. 6 sid. [0].
148
Omtr. i parent.
Johan Reftelius, Jur. patr. prof., R.
Tunc cum Rebuspublicis...
Inbj. t. rektorsombyte.

12,3

20 Ernst Meyer,

1724.

Olof Rudbeck, R.
150. Ἐπί equidem Boni...
Inbj. t. bibliot. Eric Benzelius install. sås. Theol. prof. 4 sid. fol.

9.4

151. Commune ferme...

Inbj. t. rektorsombyte.

15/

152. Olof Celsius, RB.
Haut letior...
Inbj. t. rektorsombyte.

11/39

153. Olof Celsius, Orient. ling. prof., R.
Astrorum scientia ...
Inbj. t. adj. Eric Burman's install. sås. Mathem. super. prof
4 sid. fol.

13:42

1725.

154. Petrus Schyllberg, Poes. prof.
Adsunt jam solennia...

Inbj. t. mag. prom.
1/6

155. Daniel Djurberg, R.
Quotquot studia ...
Inbj. t. rektorsombyte.

166

Johan Malmström, R.
156. «De optimo mortis...
Inbj. t. prof. Petrus Schyllberg's parent. ö. Mathem. super. prof.
Nicolaus Magni Celsius. 6 sid. fol.

30 10

157. Divina, favente...
Inbj. t. rektorsombyte.

18/,3

158.

159.

160.

161.

162.

163.

164.

Bibliografi öfver Upsala Universitets Program. 21

1726.

Lars Roberg (und.)
Subjecti anatomici...
Inbj. t. hans föreläsningar om kraniet.
38.
Fabian Törner (und.)
Auspicata jam lux...
Inbj. t. Georg Giwdda's o. Carl Reinkold Berch's Holm. oratt. i

anl. af Fredrik I:s 50-års födelsedag. 4 sid. fol.
XV Kal. Maj. (-- "1.2

Lars Roberg, R.
Quod in otio...
Inbj. t. rektorsombyte.

15,6

Fabian Törner, Eloqu. prof., RK.
Vixit, ἃ bene...
Inbj. t. Acad. questor Birger Nicolai Rommel's begrafning o.
prof. Johan Hermansson's parent. ὃ. honom. ὃ sid. fol.
148
Omtr. i parent.

Fabian Törner, R.
Duobus antea...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

7/38

1727.

Olof Rudbeck (und.)
Gunstige Läsare. En gamal...
Inbj. (på sv. vers) t. Johan Fick's vers. tal i anl. af Ulrika Eleo-

noras födelsedag.
32/,

Johan Hermansson (und.)
Frustra viros...
Inbj. t. Johan Palmroot's begrafning och hans parent. ö. honom.
4 sid. fol.
Ὁ1}6 -

Omtr. i parent.

22

165.

166.

167.

168.

169.

170.

171.

172.

Ernst Meyer,

Daniel Lundius, RK.
Honorificum pariter ...
Inbj. t. rektorsombyte.

14,5

Israel Nesselius, I.

Quemadmodum turbulentis...
Inbj. t. Orient. ling. prof. Olof Celsius' install. sås. II Theol.
prof. 4 sid. fol.

5/10

Flavium Claudium...
Inbj. t. Theol. adj. Eric Melander's install. sås. IV Theol. prof.
4 sid. fol.

3210

De hominis quidem ...
Inbj. t. bibliot. Georg Wallin's parent. ö. öfverceremonimästaren
Johan Gabriel Sparfwenfeld. 4 sid. fol.

8.12

Omtr. i parent.

----- Quod circa solstitium ...
Inbj. t. rektorsombyte.

137,3

1728.

Petrus Schyllberg, EI.
Quemadmodum Alexander...
Inbj. t. Johan Bredenberg's orat. i anl. af Ulrika Eleonoras
födelsedag. 4 sid. fol.

21,1

In Lingvarum Orientalium .. .
Inbj. t. adj. Andreas Boberg's install. sås. Orient. ling. prof.
6 sid. fol.
Ta
—— Quemadmodum societates ...
Inbj. t. assess. Jacob Wallrave's install. sås. Jur. Rom. prof. 4
sid. fol. |

23 4

173.

174.

175.

177.

178.

179.

180.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 23

Johan Hermansson, Prof. Skytt. (und)
Egregie loquitur...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.
2/6

Ett annat ex. med felaktigt årtal 1718 i st. f. 1728.

Petrus Schyllberg, ΚΠ.
Eo jam vivimus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
1674
Johan Hermansson, Prof. Skytt., R.
Inter innumera...
Inbj. t. rektorsombyte.

13,18

1729.

Johan Hermansson (und.)
Nunquam satis...
Inbj. t. Gustaf Bonde's orat. i anl. af Ulrika Eleonoras födelsedag.

19/,

Laurentius Arrhenius, ΠΝ.
Dum innumera...
Inbj. t. Poes. prof. Petrus Schyllberg's install. sås. Theol. prof.
4 sid. fol.
VI Id. Jun. (= ?/e)

Ut ceteris artibus...
Inbj. t. v. bibliot. Matthias Asp's install. sås. Poes. prof. 4 sid. fol.
VI Id. Jun. (= "/e6)

Exoptatissimus mihi...
Inbj. t. rektorsombyte.

1576

Andreas Grönwall, ΠΝ.
Dum in eo...
Inbj. t. rektorsombyte.

18,92

24

181.

182.

183.

184.

185.

186.

187.

188.

Ernst Meyer,

1730.

Eric Alstrin, RB.
Illucescet propediem . ..
Inbj. t. Arvid Gradin's Dalk. grek. orat. i anl. af Ulrika Eleonoras
födelsedag. 4 sid. fol.

187,

— Permulta quidem...
Inbj. t. Secret. Soc. Litt. & Scient. Anders Celsius' install. sås.
Astron. prof. 4 sid. [0].

317,

— Composuit nuper...

Inbj. t. Matthias Asp's vers. parent. ὅ. landtgrefve Carl af Hessen.
4 sid. fol.

Ἵ 8

— Ηἰς ipse annus...
Inbj. t. jubelfesten i anl. af Augsburgiska bekännelsen samt oratt.
af prof. Eric Melander, adj. Andreas Winbom o. Magnus Beronius,
mag. Johan Trast, Sven Jacob Geringius ο. Johan Nath. Golitz.
4 sid. fol.
14/8

Omtr. i Geringii orat.

—— Post Jubilei...
Inbj. t. rektorsombyte.
21/8

Olof Celsius, Theol. prof., R.
Quantacunque fuerit ...
Inbj. t. erkebisk. Matthias Steuchius' begrafning och hans parent.
ö. honom. 4 sid. fol.
13,9
Omtr. i parent.

Olof Celsius, R.
Quam eclarum olim...
Inbj. t. Samuel Klingenstierna's install. sås. Mathem. prof. 4 sid. fol.
V Id. Oct. (= ""/10)

— Principibus viris...
Inbj. t. Acad. questor Elias Frondin's install. sås. Hist. prof.
4 sid. fol.

1.4

189.

190.

191.

192.

193.

194.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 25

Olof Celsius, R.
Quem senis abhinc...
Inbj. t. rektorsombyte.
Prid. Id. Decemb. (= 127.)

1731.

Anders Celsius (und)
Gunstige Läsare. Ulricas Stjerna...
Inbj. (sv. vers) t. herr Rudbeck's vers. orat. i anl. af Ulrika Eleo-

noras födelsedag.
23 ͵"

Johan Reftelius, R.
Oculis animisque ...
Inbj. t. Henning Gyllenborgs' (lat. pr.), Eric Er. Tunelius' Vestm.
(grek. vers) ο. Johan Christopher Holmberg's Upl. (sv. vers) oratt.
i anl. af Fredrik I:s födelsedag. 4 sid. fol.

2074

Andreas Grönwall, Ethic. & Polit. prof., Prom.
Habent hoc virtus...

Inbj. t. mag. prom.
18.4

Johan Reftelius, R.
Depono munus...
Inbj. t. rektorsombyte.

16 2

Henning Adolf Gyllenborg, R.
Quamquam Omnipotens ...
Inbj. t. Arvid Arrhenius' (lat. pr.), Lars Anders Adlerbielke's
(sv. vers), mag. Andreas Thomeus (lat. pr.) o. Carl Asp's (sv.
vers) oratt. i anl. af Fredrik I:s återkomst från sin resa.

18:44

Nonus jam agitur...
Inbj. t. rektorsombyte.

13,12

26

196.

197.

198.

199.

200.

201.

ι9
O
ἴϑ

203.

204.

Ernst Meyer,

1732.
Israel Nesselius, ἢ.
Splendidissimum orbis...

Inbj. t. Olof Reftelius Ups. o. Magnus Lönbohm's Verml. (sv.

vers) oratt. i anl. af Ulrika Eleonoras födelsedag.
28}

Johan Steuchius, Erkebisk., Procanc.
Dum ad felicem ...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 4 sid. fol.

Domin. Quinquag. (= 39,4) .
Omtr. i Promotio doctoralis 1732. Stockh. 1733 [0].

Israel Nesselius, RB.
Ridentur haud raro...
Inbj. t. Poes. prof. Matthias Asp's install. sås. Eloqu. prof.
16.
----- Si quid unquam...
Inbj. t. Theol. adj. Magnus Beronius install. sås. Poes. prof.

167,

Quamvis Scepticorum . ..
Inbj. t. adj. Andreas Winbom's install. sås. Metaph. & Log. prof.
o. hans orat. »de libertate ratiocinandi».
7.5
— - Instat jam ultimus...
Inbj. t. rektorsombyte.

148

Eric Melander, R.
Inestimabile prorsus...
Inbj. t. bibliot. Georg Wallin's install. sås. Theol. prof. o. hans

orat. »de usu et abusu Theologix moralis>.

15 ,)

- Adest crastina...
Inbj. t. prof. Magnus Beronius' vers. orat. till Gustaf II Adolfs
minne. 4 sid. fol.
bar
-- — ”Tria sunt...
Inbj. t. rektorsombyte.

18,42

203.

206.

208.

209.

210.

211.

212:

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 27

1733.

Jacob Weallrave, ἢ.
Heroum non eadem...
Inbj. ἃ. Albin Grundelstierna's parent. ὃ. fältmarsk. Simon Grundel
Helmfeldt.
Prid. Non. Apr. (= 4/4)

— — Rectoris Academici...
Inbj. t. rektorsombyte.

1δ᾽6

Lars Roberg, R.
Quod fausté, feliciter...
Inbj. t. rektorsombyte.

13/43

1734.

Andreas Grönwall, R.
Recurrit, per annuam...
Inbj. t. Isac Cardon's Ög. orat. i anl. af Ulrika Eleonoras födelse-
dag. 4 sid. fol.

197,

---- - Ad seculi decus...
Inbj. t. Olof Celsius d. y.:s orat. i anl. af Frekrik I:s födelsedag.
4 sid. fol.

1774

Elias Frondin, Hist. prof. (und.)
Preciara inter...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

16/4

Andreas Grönwall, RE.
Gravissimum Rectoratus . ..
Inbj. t. rektorsombyte.

196
Petrus Schyllberg, Theol. prof., R.

Honorifica Magistratus...
Inbj. t. rektorsombyte.

11,1

28

214.

215.

216.

217.

218.

219.

220.

Ernst Meyer,

1735.

Johan Hermansson, R.
Principes gentibus...
Inbj. t. mag. Olof Abr. Burman's (lat. vers), Gabriel Ödman's
Smol. o. Andreas Bauman's Upl. (sv. vers) oratt. i anl. af
Fredrik I:s födelsedag. 4 sid. fol.

167,

Semestre jam effluxit...
Inbj. t. rektorsombyte.

15/4

Georg Wallin, R.
Amorem mutuum ...
Inbj. t. rektorsombyte.

10,18

1736.

Elias Frondin, RK.
Geminas, inde...
Inbj. t. Philos. theor. prof. Andreas Winbom's install. sås. Theol.

prof.
Prid. Id. Mart. (= !$/g)

— Plaudite Cives...
Inbj. (stenstil) t. Johan Ammnell's Upl. vers. orat. i anl. af Fredrik
I:s födelsedag. 6 sid. fol.
XVI Kal. Maj. (= 15)

— Omnium, quibus...
Inbj. t. hans parent. ö. prof. Daniel Diurberg. 4 sid. fol.
9/6
Omtr. i parent.
-— — Divina sic auxiliante...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/4

Andreas Boberg, RK.
Splendidum atque decorum ...
Inbj. t. adj. Petrus Ullén's install. sås. Philos. theor. prof. samt
hans orat. »Philosophum Dei gloriam et reipublice commoda
velle promovere». 4 sid. [0].
1710

221.

222.

223.

224.

225.

226.

227.

228.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 29

Andreas Boberg, R.
Cum imminentibus jam. ..
Inbj. t. rektorsombyte.

127,3

1737.

Samuel Klingenstierna, RK.
Annus hoc ipso...
Inbj. t. Zacharias Fredric Köster's orat. i anl. af Ulrika Eleo-

noras födelsedag.
237,

Quod a Deo...
Inbj. t. Petrus Ubman's Upl. orat. i anl. af Fredrik I:s födelsedag.

1774

--— Quantum prisci...
Inbj. t. adj. Gabriel Mathesius' install. sås. Grec. ling. prof. ο.
hans orat. »quenam esse debeat commendatio lingug&e Greece.
4 sid. fol. |
1 8
Lars Roberg, Dec., Prom.
Ad Promotionem doctoralem . ..
Inbj. t. Petrus Hamnerin's lectio ?'/4 ο. diss. t/s »de natura
febrium>.
Odat. I: Hamnerins Diss. 4:0. Diss.

Samuel Klingenstierna, RK.
Non ita pridem...
Inbj. t. prof. Elias Frondin's parent. ö. prof. Johan Hermansson.
4 sid. fol.
5/4
Quandoquidem Rectoratus ...
[50]. t. rektorsombyte.

29/4

Andreas Boberg, Orient. ling. prof.
Plurimum semper...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

29/4

30 Ernst Meyer,

229. Olof Celsius, R.
Fidem, seu religionem . ..
Inbj. t. Eloqu. prof. Matthias Asp's install. säs. Theol. prof. o.
hans orat. »de libertinismo hodierno in rebus sacris>. 4 sid. fol.

9,10

280. Est hodie natio...

Inbj. t. Poes. prof. Magnus Beronius' install. sås. Theol. prof.
4 sid. fol.
18; 10

231. De Eloquentia Greca...

Inbj. t. Acad. secret. o. adj. Petrus Ekerman's install. sås. Eloqu.
prof. 4 sid. fol.
1610

232. ---- Poétas quondam...

Inbj. t. v. bibliot. Johan Ihre's install. sås. Poes. prof. o. hans
orat. »δὴ ad veterum in poäsi Latina felicitatem et elegantiam
recentiora hec tempora adspirare possint». 4 sid. [0].

28.40

233. —- Veritati plurimum...

Inbj. t. adj. Engelbert L. Haleniugs' install. sås. 6. o. Philos.
prof. o. hans orat. »de indole veritatis philosophice...» 4 sid. [0].
λει

234. Que ἃ condito...

Inbj. t. adj. Laurentius Hydrén's install. sås. e. o. Philos. prof. o.
hans orat. »de literarum humaniorum cum partibus philosophie
principalibus nexu». 4 sid. fol.

18 1]
239. Si qui Heliconis...
Inbj. t. prof. Andreas Winbom's o. Olof Celsius d. y.:s (vers.)
parentt. ö. universitetskansleren Gustaf Cronhielm.
18,21
236. —— Sic demum per...

Inbj. t. rektorsombyte.

16:12

238.

239.

240.

241.

242.

243.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 31

1738.

Johan Reftelius, RK.
Si repetere queat...
Inbj. t. Jacob Philip Schwerin's orat. i anl. af Fredrik I:s födelse-
dag. 4 sid. fol.
Prid. diei Nat. (-- 372)
Äfven en andra upplaga. — Omtr. i orat.

Vix cogitari...

Kungörelse om de ord. ferierna vid universitetet: >Aestivales a
die Petri Pauli ad diem Bartholomei, Hiemales a die S. Thome
ad festum Epiphanias, & Pascales a Dom. Palm., XIV dierum>
samt uppmaning t. studenterna att vid deras slut ofördröjligen
återvända. Jfr. Constit. Acad. Cap. XXI.

6, 5

Elias Frondin, Hist. prof., Stip. Helmf. Insp. (und.)
Due potissimum ...
Inbj. t. Johan Brauner's Stip. Helmf. orat. »de utilitate peregri-
nationis».

0:
8

Johan Reftelius, RK.
Memoria teneo...
Inbj. t. rektorsombyte.

16/4

Olof Rudbeck, R.
Academica sceptra ...
Inbj. t. rektorsombyte.

1812

1799.

Anders Celsius, R.
Effulget iterum ...
Inbj. t. mag. ling. Angl. Anders Hesselius Americanus' orat. i
anl. af Ulrika Eleonoras födelsedag.

51"
-- - In omni Republica...

Inbj. t. Poes. prof. Johan Ihre's install. sås. Prof. Skytt. o. hans

orat. om studia polit. et eloqu. 4 sid. fol.
44

32

244.

245.

246.

247.

248.

249.

250.

Ernst Meyer,

Lars Roberg (und.)
Posteaquam Clarissimus. ..
Inbj. t. Med. cand. Gustaf Fredrik Voigtlender's Holm. diss.
54 och hans Med. dokt. prom. ?!/gs [rättadt till ?/s]. 4 sid. 4:0

utan särsk. titelblad.
Odat.

Johan Ihre, Eloqu. & Polil. prof. Skytt. (und.)
In immensum benignissimi...
Inbj. t. Eric Brahe's orat. »Calamitatem patrie nostre, sub

unione Calmariensi ab exteris oppresse». 4 sid. fol.
16/5

Omtr. i orat.

— —- Qui varia rerum...
Inbj. t. Nils Adam Bielke's orat. »>Felicitatem patrie nostre a
Gustavo I gl. m. restitutam»>. 4 sid. fol.

81/5

Omtr. i orat.

Anders Celsius, R.
Semestre Rectoris...
Inbj. t. rektorsombyte.

17 6

Nils Rosén
A pluribus retro...
Inbj. t. Med. lic. Olof Kalmeter's Med. dokt. prom.

7

Andreas Grönwall, R.
Adest tempus...
Inbj. t. rektorsombyte.

1513

1740.

Lars Roberg, Prom. (und.)
Posteaquam Medicine...
Inbj. t. Med. lic. Petrus Lundberg's Smol. Med. dokt. prom. ?"/1.
Odat.
1: »Quum in Regia Acadernia Upsal. ... Petro Lundberg... honores...
conferrentur». Ups. 1740. 4:0.

251.

252.

259.

254.

255.

236.

257.

258.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 33

Samuel Klingenstierna, Mathem. inf. prof., Prom.
Ad gloriam universe...

Inbj. t. mag. prom.
4[6

Eric Melander, R.
Non sine precipua...
Inbj. t. rektorsombyte.

18:4

Nils Rosén, S. R. M. Med., Coll. med. ass., Med. theor.,
Phys., Anat., Bot. & Chem. prof., Prom.
Eo jam ventum ...
Inbj. t. Abraham Beck's Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

18/4

Elias Frondin, Hist. prof., R.
Vivendi beneficio. ..
Inbj. t. Med. adj. (!) Nils Rosén's install. sås. Med. prof. o. hans
orat. »de apto medicin& studioso»>. 4 sid. fol.
13/40

Elias Frondin, R.
Cum multa nobis...
Inbj. t. Daniel Solander's install. sås. Jur. patr. & Rom. prof.
o. hans orat. »de legis et jurisprudentie civilis necessitate».
4 sid. fol.

23/10

— Dulcissimam carminum ...
Inbj. t. adj. Arvid Arrhenius install. sås. Poes. prof. 4 sid. fol.

2/4

Elias Frondin, Hist. prof., RE.
Qua re gratius...
Inbj. t. rektorsombyte.

14/33

1741.

Matthias Asp, R.
Quam ingens sul...
Inbj. t. prof. Johan Ihre's parent. ö. Olof Rudbeck d. y. 4 sid. fol.
1/8

Omtr. i parent.

Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 3

94

259.

260.

262.

263.

264.

Ernst Meyer,

Matthias Asp, Theol. prof., R.
Adest statum ...
Inbj. t. rektorsombyte.

16/4

Andreas Boberg, RK.
Post dispulsas...
Inbj. t. v. Botan. prof. o. Med. class. naval. Carl Linneus' in-
stall. sås. Med. pract. prof. o. hans orat. »quid quantumque
emolumenti in medicina, ex itinere per provincias patrie instituto,
sperari queat». 4 sid. fol.

25:10

Omtr. i Orat. Lugd. Bat. 1743. 8:0.

- Quantum in domo...
Inbj. t. 6. o. Not. i kommersekoll. Anders Berch's install. sås. Jur.
oecon. & commerc. prof. o. hans orat. »>rempublicam nec...
tueri posse dignitatem, nisi in rebus oeconomicis rite instructi...
civesa. 4 sid. [0].

23.3;

Nils Rosén, 5. R. M. Med., Coll. med. ass., Med. prof., Prom.
Ut regna & imperia ...
Inbj. t. Med. lice. Zacharias Strandberg's och Eberhard Rosén's
Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

δ.

På Vesteräs-ex. stär antecknadt: »Programma hocce totum integrum
qua verba qua sententias excertum (!) esse ex Dissertatione De usu
Hydrargyri habita Lipsie 1735 a Ch. Frid. Sartorio, certe certius est>. —
Jag har ej varit i tillfälle att se denna diss.

Andreas Boberg, RK.
Fasces academicos...
Inbj. t. rektorsombyte.

1318

1742.

Andreas Winbom, ἢ.
Adest jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte.

16/6

NO
δι
ὧι

266.

267.

269.

270.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 35

Samuel Klingenstierna, R.
Si supremus pie...
Inbj. t. erkebisk. Johan Steuckius' begrafning o. prof. Eric Me-

lander's parent. ö. honom. 4 sid. fol.
1090

Omtr. i parent.

---- .- Tantum imis...
Inbj. t. parentt. ö. Ulrika Eleonora af Theol. prof. Matthias Asp,
Jur. prof. Daniel Solander, Med. prof. Nils Rosén, Eloqu. prof.
Petrus Ekerman, Philos. prof. Laurentius Hydrén (vers), docc.
Christopher Clewberg (hebr.), Olof Celsius d. y. (sv. vers) samt
Jacob Krook Nyl. (lat. vers). 4 sid. fol.

30/34

— - Tempus jam adest...
Inbj. t. rektorsombyte.

12/32

1743.

Carl Linngeus, Med. & Bot. prof., Prom.
Historia naturalis...
Inbj. t. Med. lic. Johan Westman's Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
a
Afhandl.: Några naturhistoriska nyheter.
Omtr. i Amoenitates Vol. 2 samt i Oratio de telluris habitabilis
ineremento. Lugd. Bat. 1744. 8:0.

Johan Ihre (und.)
Sub ancipiti illo...
Inbj. t. Carl Iserhielm's orat. i anl. af Fredrik I:s födelsedag.
4 sid. fol.

17/4

Anders Celsius, Mathem. super. prof., Prom.
Laudabilis omnino ...
Inbj. t. mag. prom.

19/8

Magnus Beronius, R.
Magistratu Academico ...
Inbj. t. rektorsombyte.

1974

36

272.

272.

274.

275.

276.

277.

278.

279.

Ernst Meyer, -

Anders Celsius, RK.
Mirabilis illa...
Inbj. t. mag. legens Johan Amnell's (lat. vers) o. Johan Abraham
Lidenius8' Amer.-Holm. (sv. vers) oratt. i anl. af freden ο. tron-
följarvalet.

7/10

Anders Celsius, Astron. prof., R.
Ingenue fateor...
Inbj. t. rektorsombyte.

181}

1744.

Petrus Ullén, RB.
Quod nostris temporibus ...
Inbj. t. prof. Elias Frondin's orat. ö. Adolf Fredriks ankomst
till Sverge som utkorad konung. 6 sid. fol.

57}
Omtr. (med kurs. stil. 10 sid. fol.) i orat.

— Si id jam...
Upplysningar till studenterna om prelectioner, auscultationer o.
disputationer samt i allm. om deras studier vid universitetet.
14
—— Nec oblivisci unquam ...
Inbj. t. Gabriel Adolph Ribbing's (lat.) o. Nils Petrus Fougt's
Angerm. (sv. hexameter) oratt. i anl. af Adolf Fredriks födelse-
dag. 6 sid. fol.
176
— Nomen Poéte...
Inbj. t. Philos. prof. Laurentius Hydrén's install. sås. Poes. prof.
o. hans orat. »utrum et quibus de causis poetas 6 sua republica
exterminandos censuerit Plato». 6 sid. [0].

1075

-- -- Si nulla res...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

Gabriel Mathesius, R.
Graviter ac vere...
Inbj. t. prof. Magnus Beronius' parent. ö. erkebisk. Eric Ben-
zelius. 4 sid. fol.
18/30

280.

ιϑ
Οὺ

to
[0.0]
Oo

985.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 97

Nils Rosén, 5. R. Μ. Med., Coll. med. ass., Med. & Anat.
prof., Prom.
Mense Aprili...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. [0].
9/13

Afhandl.: Ett fall af förgiftning genom Hyoscyamus.

Gabriel Mathesius, RK.
Fuit omnino...
Inbj. t. rektorsombyte.

12:38

1745.

Petrus Ekerman, R.
Viros, de puritate...
Inbj. t. prof. Eric Magni Melander's begrafning o. prof. Matthias
A4sp's parent. ö. honom. 4 sid. [0].

10/4

Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R.

Pertristis, &, lamentabili ...

Inbj. t. Johan Rosén's Gotob. (vers) o. Eric Bergmark's Smol.
(prosa) oratt. 1 anl. af Adolf Fredriks födelsedag. 6 sid. fol.

1
δ

—— Non id in...
Inbj. t. prof. Lund. Mårten Strömer's install. sås. Astron. prof.
4 sid. fol.

12/4

-—- Munus Rectoratus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1576

Johan Ihre, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Ea gratia est...
Inbj. t. Carl Leuhusen's panegyr. ö. Adolf Fredrik. 4 sid. fol.

2376

Omtr. i orat.

—-- Quum multi fatuo...
Inbj. t. 6. ο. prof. & Theol. adj. Engelbert Halenius' install. sås.
Theol. prof. o. hans orat.: »indoles veritatis theologice». 4 sid. fol.

26/33

38

288.

289.

290.

291.

292.

293.

295.

Ernst Meyer,

Johan Ihre, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Solenni usu...
Inbj. t. rektorsombyte.

13...

1746.

Olof Celsius, R.
Quod felix, regnoque ...
Inbj. t. prof. Laurentius Hydrén's o. v. bibliot. Olof Celsius d. y.:s

oratt. i anl. af kronprins Gustafs födelse.
19/,

— dC. Plinius Secundus...
Inbj. t. adj. Nicolaus Wallerius' install. sås. Philos. theor. prof.
4 sid. fol.

20/4

— Quoties in mentem...
Inbj. t. Philos. theor. prof. Petrus Ullén's install. sås. Theol.

prof. ο. hans orat. »>de formis credendi». 4 sid. fol.
ny,

Gabriel Mathesius, Prom.
Recurrunt circa...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

5/6

Olof Celsius, R.
Multa quidem Academie...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

Rector (Johan Ihre, Pro R.) et Senatus.
Quamvis Patres...
Kungörelse om Fredrik Becker's ständiga relegation.

1910

Undert. Joh. Ihre.

Laurentius Hydrén, RE.
Ex linguarum Orientalium . ..
Inbj. t. Grec. ling. prof. Gabriel Mathesius' install. sås. Theol.
prof. o. hans orat. »de genuina ratione, in exegesi N. T., vocum
Grec. significationes explicandi>. 4 sid. fol.

2210

296.

298.

299.

300.

301.

302.

303.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 39

Laurentius Hydrén, Poes. prof., R.
Sicuti prestantia ...
Inbj. t. Orient. & Grec. ling. prof. Lund. Lars Benzelstierna's
install. sås. Grec. ling. prof. o. hans orat. »de fatis et muta-
tionibus lingue Greece». 4 sid. fol.
29/30
—— Annuo motu...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14:92

1747.

Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Ergone in lacrimas...
Inbj. t. prof. Johan Ihkre's (lat.) ο. v. bibliot. Olof Celsius” (sv.)
parentt. ö. universitetskansleren Carl Gyllenborg. 4 sid. fol.
148
Omtr. i Ihres orat.
----.- Simul ac faustissimus ...
Inbj. t. proff. Petrus Ekerman's (lat.) o. Roland Martin's (sv.)
oratt. i anl. af Adolf Fredriks anträde till kanslersembetet. 4
sid. fol.
1/4
Omtr. i Ekermans orat.
—— Optimos laudare...
[ΠΡ]. t. Edwald Ziervogel's (prosa) o. Johan Gust. Hallman's Holm.
(vers.) oratt. i anl. af Adolf Fredriks födelsedag. 4 sid. fol.
3/5
— - Laudi sibi duxit...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

17/8

Nils Rosén, R.
De Historia, teste...
Inbj. t. v. bibliot. Olof Celsius d. y:s install. sås. Hist. prof. o.
hans orat. »de historia Septentrionis»>. 4 sid. fol.
16/8
—-- Annus propemodum ...
Inbj. t. Grec. litt. prof. Lars Benz2elstierna's install. sås. Theol.
prof. o. hans orat. »de consensu et dissensu inter ecclesiam La-

tinam et Grecam>». 4 sid. fol.
18 9

40

304.

305.

306.

307.

308.

309.

310.

911.

Ernst Meyer,

-

Nils Rosén, R.
Musas Greecanicas ...
Inbj. t. adj. Johan Ammnell's install. sås. Grec. litt. prof. 4 sid.
fol.

15/4

Carl Linneeus, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom.
Deo ter optimo...
Inbj. t. Med. licc. Barthold Rudolph Hast's o. Johan Bergstral's
Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

25/30

Nils Rosén, R.
Ut illam lucem ...
Kungörelse om edens afläggande till Adolf Fredrik. 4 sid. fol.

δ᾽)

-— Triste id solamen ...
Inbj. t. prof. Engelbert Halenius' parent. ö. erkebisk. Jacob Ben-
zelius. 4 sid. fol.
30...
Omtr. i parent.
- E magistratu Academico ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
13.,g
Andreas Boberg, RK.
Quod in legibus...
Inbj. t. Acad. secret. Johan Eric Fick's install. sås. Jur. pract.
prof. (ny professur) o. hans orat. »de sacerdotio justitie». 4
sid. fol.

17/39

1748.

-— Feliciter & tranquille...
Inbj. t. Joseph Israelsson's vers. orat. i anl. af kronprinsens
födelsedag. 4 sid. fol.

107,

Qui nexum arctiorem...
Inbj. t. adj. Nicolaus Wall's orat. i anl. af Fredrik I:s födelse-
dag. 4 sid. fol.

17”,

312.

313.

314.

315.

316.

317.

318.

319.

Biblio grafi öfver Upsala Universitets-Program. 41

Andreas Boberg, ἢ.
Quod anno hocce...
Inbj. t. mag. doc. Laurentius Jul. Kullin's (sv.) orat. i anl. af
Adolf Fredrik's födelsedag. 4 sid. fol.

Vg

-— 51 qua disciplinarum ...
Inbj. t. adj. Laurentius Dahlman's install. sås. Ethic. & Polit.

prof. o. hans orat. »de viro civili virtutis amante>. 4 sid. fol.
12 )ς

Andreas Boberg, Orient. ling. prof., R.
Dum pia quotidie...
Inbj. t. prof. Olof Celsius' orat. i anl. af Adolf Fredriks besök
i Upsala. 4 sid. fol.

1875

Andreas Boberg, RK.
Sub adfulgente...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/6

Matthias Asp, Theol. prof., R.

Solenne semper...

Inbj. t. adj. Eric Gustaf Lidbeck's panegyr. ö. Adolf Fredrik.

4 sid. fol.

22/6

- — Dum Patria secum...
Inbj. t. prof. Lars Benzelstiernd's orat. >Emolumenta patrie,
ex pactis Svecico-Borussiacis> i anl. af hertig Carls födelsedag.
4 sid. fol.

6/30

Olof Celsius, Theol. prof. prim., Archiprep.
De Scholis earumque ...
Inbj. t. skolans invigning. 4 sid. fol.

23/40

Matthias Asp, Theol. prof., R.
Placuit Deo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1/33

42

320.

321.

322.

323.

324.

325.

326.

321.

Ernst Meyer,

1749.

Anders Berch, RK.
Numina, pio...
Inbj. t. Samuel Pomp's Fal. Dalk. orat. i anl. af kronprinsens
födelsedag. 4 sid. fol.

αι
— Tandem aliquando...

Inbj. t. adj. Carl Asp's orat. i anl. af prins Carls namnsdag.
4 sid. fol.

25,
—-— Då de, som under...

Inbj. t. prof. Olof Celsius (sv.) orat. i anl. af Adolf Fredriks
besök i Upsala. 4 sid. fol.

26/3

Omnämnes utförligt i L. T. 1749. N:o 18.

Natalis Augustissimi...
Inbj. t. Johan Jenning's orat. i anl. af Fredrik I:s födelsedag.
4 sid. fol.
167,
Carl Linneus, Arch. reg., Med. ἃ Bot. prof., Prom.
Vita Sanitasque...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
26/4
Kort referat i L. T. 1749. N:o 34.
Anders Berch, RK.
Agmen solemniorum ...
Inbj. t. Fredrik Wattrang's o. Jacob TWallman's oratt. i anl. af
Adolf Fredriks födelsedag. 4 sid. fol.

1/5

Petrus Ekerman, Eloqu. prof., Prom.
Academiam Upsaliensem . ..
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

12/4

Anders Berch, ἢ.
Magistratum Academicum ...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »quamnam ad officia publica,
quolibet anno vacua, servare debeat numerus studiosorum pro-
portionem?» 4 sid. [0].

16,8
nnéb. en tablå öfver studentproportionen vid offentliga embeten.
Svensk öfvers. af H. L. Stockh. 1749. 8:0. Referat i L. T. 1749.
N:o 52.

328.

329.

330.

331.

332.

333.

334.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 43

Samuel Klingenstierna, R.
Quoties vertentibus...
Inbj. t. Olof Söderberg's Verml. o. Johan Elerg' Blek. oratt. i
anl. af prins Carls födelsedag. 4 sid. fol.
24/9
— — Qui letitie...
Inbj. t. prof. Olof Celsius' parent. ὃ. Vet. Ak.:s sekret. Pehr
Elvius. |
2/10
Nils Rosén, 5. R. Μ. Arch., Med. ἃ Anat. prof., Prom.
Septem amplius...
Inbj. t. Med. lic. Eric Erici Elff's Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

10/:g

Referat i L. T. 1750. N:o 1.

Samuel Klingenstierna, RK.
Quod munere Rectoratus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,14

1750.

Carl Linneus, R.
Aethereos illos ...
Inbj. t. Martin Ekelund's Upl. (sv.) orat. i anl. af kronprinsens
födelsedag. 4 sid. fol.
12/,
—-- - Nescio sane...
Inbj. t. mag. Laurentius Svenonius Vg. orat. i anl. af prins
Carls namnsdag. 4 sid. fol.
277,
---- Wett styrkes...
Inbj. t.. prof. Olof Burman's (vers.) panegyr. ö. Adolf Fredrik.
4 sid. fol.
36 ᾿ς
Öfvers. i Amoenitates Vol. 10.
Anteckn. i K. B.:s ex. (af Öfverbibl. Klemmings hand): »'Skall vara
af Joh. Ihre skrifvet wid en bråder tid', säger Apelblad i ett bref
1780 förmodligen om detta>.

------ Ηδυὰ alio referuntur...
Inbj. t. mag. doc. Johan Rosén's orat. i anl. af Fredrik I:s födelse-
dag. 4 sid. fol.

16/4

336.

337.

338.

339.

340.

341.

342.

343.

Ernst Meyer,

Carl Linneeus, RK.
NDlam mihi P. C....
Inbj. t. Eric Hydrén's o. Martin Kähler's oratt. i anl. af Adolf
Fredriks födelsedag. 4 sid. fol.
2/5

Omtr. i Amoenitates Vol. 10.

---- Ådest jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

Engelbert Halenius, R.
Diviniori quam ceteros...
Inbj. t. prof. Johan Ihre's orat. i anl. af prins Fredrik Adolfs
födelse. 4 sid. fol.

Id. Jul. (= 15,1)
Omtr. i orat.

--- - Summo sane jure...
Inbj. t. mag. doc. Lund. Claudius Bliechert Trozelius' Ög. orat.
»de auspiciis familie Gustavian&e in Oeconomiam patrige>», i anl.
af prins Carls födelsedag. 4 sid. fol.
IX Kal. Oct. (-- 33,0)

- —- Per auspicatissimam ...

Inbj. t. Med. adj. Johan Gottschalk Wallerius” install. i den nya
professuren i Kemi, sedan ämnet »Fysik o. kemi», delats, så att
Geom. prof. Samuel Klingenstierna blifvit prof. i Fysik. 4 sid. fol.

2/32

Utdrag i L. T. 1751. N:o 17.

- - Splendidum satis...
Inbj. t. rektorsombyte.

13:42

1751.

Johan Eric Fick, RK.
Que vel exstitit...
Inbj. t. prof. Johan Amnell's panegyr. ö. Adolf Fredrik. 4 sid.
fol.

24/3

Carl Linneeus, Arch. reg., Med. ἃ Bot. prof., Prom.
Decennium jam prope...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

7:9

345.

346.

347.

348.

349.

350.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-program. 45

Johan Eric Fick, R.
Cum ante hos...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
16.4
Petrus Ekerman, R.
Jamdiu, cum universa...
Inbj. t. prof. Lars Benzelstierna's, Acad. quest. Petrus Julin's
(vers), prof. Olof Celsius o. adj. Carl Aurivillius parentt. ö.
Fredrik I. 6 sid. fol.
7
Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R.
Dignitatem alme...
Inbj. t. Capitan. Inform. reg. Jonas Meldercreutz” install. sås.
Geom. prof. o. hans orat. »de minimo et maximo>. 4 sid. fol.

151}

I K. B. ett något i afs. på radernas anordning olika ex.

Petrus Ekerman, RK.
Divine providentie...
Inbj. t. proff. Gabriel Mathesius', Anders Berch's, Laurentius Hyd-
rén's, Laurentius Dahlman's o. v. bibliot. Berge Frondin's oratt.
i anl. af kröningen. 6 sid. fol.
32

Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R.
Ad Leges Academicas ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,12

1752.

Nils Rosén, 5. R. Μ. Arch., Med. ἃ Anat. prof., Prom.
Imperii pacatissimi...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
26
Med några minnesord öfver Fredr. Hasselquist.
Gabriel Mathesius, R.
Si par nobis...
Inbj. t. prof. Olof Celsius' panegyr. ö. universitetskansleren Carl
Ehrenpreus. 4 sid. fol.

13/4

851.

302.

399.

304.

390.

900.

3517.

308.

Ernst Meyer,

Johan Ihre, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., Prom.
Dum mira Serenissimi...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.
148

Omtr. i Acta promotionis philosophic&e. Ups. 1752. 4:0.

Henric Benzelius, Erkebisk., Procanc.
Annum proxime...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 6 sid. fol.

16/6

Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., Prom.
Quantum ἃ longissimis...
Inbj. t. den återupplifvade Jur. dokt. prom. (5 Jur. liec.) 4
sid. fol.

17/4

Gabriel Mathesius, R.
Adest jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
21 8
Laurentius Hydrén, R.
Si nihil eque...
Inbj. t. Phil. baccalaur. Petrus Ascanius Norweg.-Dan. orat. i
anl. af Fredrik V:s förmälning. 4 sid. fol. ΄
19/7
Laurentius Hydrén, . (und)
När hvarje medlem...
Bön på sv. vers t. kon. ο.. drottn. att åhöra hans (?) orat. vid
deras besök i Upsala. 4 sid. fol.

0:
;8

Laurentius Hydrén, R.
Augustum Udalrice...
Inbj. t. Johan Christian Höjer's panegyr. ö. Lovisa Ulrika på

Lovisadagen. 4 sid. fol.
2858

— Sicut nemo...
Inbj. t. prof. Engelbert Halenius' o. mag. Samuel Älf's Ög. (vers)
oratt. i anl. af Adolf Fredriks. återkomst från sin Norrländska
resa. 4 sid. fol.
119

309.

360.

361.

362.

363.

364.

365.

366.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 47

Laurentius Hydrén, R.
Nyss har Apollos...

Inbj. på sv. vers t. Gezelius orat. i anl. af prins Carls födelsedag.
4 sid. fol.

2519

Utdrag i L. T. 1732 N:o 78.

----- Vacationem ἃ magnifico...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
Id. Decemb. (= !3/12)

1753.

Lars Benzelstierna, R.
Natales suos...
Inbj. t. adj. Carl Aurivillius' orat. i anl. af Adolf Fredriks födel-
sedag. 4 sid. fol.
18,5
--— Late patent...
Inbj. t. prof. Olof Celsius" parent. ö. öfverhofintend. o. cere-
monimäst. Carl Hårleman. 4 sid. fol.

24 5

-- Honorificum Rectoris...
Inbj. t. rektorsombyte.

18/4

Mårten Strömer, R.
Quotquot incolunt...
Inbj. t. prof. Petrus Ekerman's orat. i anl. af prinsessan Sophia
Albertina's födelse. 4 sid. fol.

16/10

Mårten Strömer, Astron. prof, R.
Quod munus Rectoratus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/33

1754.

Johan Ihre, Prof. Skytt., R.
Nimium exiliter. ..
Inbj. t. Martin Ekelund's Ups. panegyr. ö. prins Carl. 4 sid. fol.
271}
Referat i L. T. 1754 N:o 15, der progr:s inneh. angifves: »Den tron at
våra gamla fäder ej haft andra fartyg än små fiskarebåtar> vederlägges.

48

367.

368.

369.

370.

371.

372.

373.

374.

Ernst Meyer,

Johan Ihre, Prof. Skytt., R.
Postquam 5:2 Regie...
Inbj. t. Poes. prof. Laurentius Hydrén's install. sås. Theol. prof.
o. hans orat. »de natura ac prestantia religionis Evangelico-

Lutheran&e». 4 sid. fol.
214

— - [Iis jam non...
Inbj. t. kongl. lifmed., bibliot. Samuel Aurivillius parent. ὅ.
hofrättsrådet Eric Petreus. 4 sid. fol.
6,3
—-- Uti Romani glorie...
Inbj. t. Carl Fredrik Georgii's install. sås. Hist. prof. o. hans
orat. »de indole et natura testimoniorum historicorum, eorumque

legitimo usuw>. 4 sid. [0].
27

---- Translato haud ita...
Inbj. t. adj. Carl Aurivillius' install. sås. Poes. prof. o. hans

orat. »de imitatione veterum poäötarum>»>. 4 sid. [0].
1/g

—- - Nunquam letiori. ..
Inbj. t. mag. Gustaf Anton Boudrie's orat. i anl. af Adolf Fredriks
födelsedag. 4 sid. fol.

12/,

--- - Magistratu Academico...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

Carl Linneeus, Arch. reg., Med. ἃ Bot. prof., Prom.
Felices ab infelicibus...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

8010

Nicolaus Wallerius, Log. ἃ Metaph. prof, R.
Rerum in hac...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/18

376.

977.

978.

379.

380.

381.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 49

1755.

Johan Amnell, Grec. litt. prof., R.
Pleraque licet ...
Inbj. t. prof. Matthias Asp's parent. ö. bisk. Anders Kalsenius.
4 sid. fol.
5:8
Omtr. i parent.

Johan Amnell, R.
Sanloris Philosophie...
Inbj. t. Philos. theor. Nicolaus Wallerius' install. sås. Theol.
prof. Kalsen. o. hans orat. »de naturalismo pseudo-Christianorum».
4 sid. fol.

δ᾽.

Johan Amnell, Greec. litt. prof., R.
A populis Asie...
Inbj. t. prof. Carl Asp's install. sås. Log. ἃ Metaph. prof. ο.
hans orat. »de varia metaphysices facie». 4 sid. [0].

Mårten Strömer, Astron. prof., Prom.
Prudenti Majorum ...

Inbj. t. mag. prom.
15.4

Johan Amnell, RF.
Tempus adest...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

17 8

Laurentius Dahlman, Philos. moral. & polit. prof., R.
Adpropinquat dies...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14,14

1756.

Johan Gottschalk Wallerius, Chem., Metall. & Pharm.
prof., R.
Ea est humane...
Inbj. t. prof. Carl Auwurivillius' parent. ö. Albertina Fredrika,
Adolf Fredriks moder. 4 sid. fol.
28/4

Heyer: Bibl. öfver Upsala Program. 4

50

383.

984.

985.

386.

387.

388.

389.

Ernst Meyer,

Johan Gottschalk Wallerius, Chem., Metall. & Pharm.
prof., R.
Qualis quantusque...
Inbj. t. lifmed. ο. bibliot. Samuel Auwurivillius' install. sås. Med.

Anatom. prof. o. hans orat. »de empeiria medicorum». 4 sid.
fol.

18/,

--- Exoptatum adesse...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

157
16

Jonas Meldercreutz, Geom. prof., R.
Nulla gens...
Inbj. t. Gustaf Anton Boudrie's orat. i anl. af Greifswalds uni-
versitets 300-års jubileum, hvartill Upsala universitet inbjudits.
4 sid. fol.
17710
— ÖOpinionum si damnentur...

Inbj. t. prof. Johan Ihre's parent. ὅ. Theol. prof. o. domprosten
Olof Celsius. 4 sid. fol.
10/71

Omtr. i parent.
-- - Magnam quidem sibi...
Inbj. t. Sven M. Ullholm's Dal. Verml. parent. ὃ. stipendiedonator
Carl Gustaf Falzburg. 4 sid. fol.

8/8

Non ita pridem...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1518
1757.
Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. ἃ Med. pract. prof.,
Prom.

In judicando...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
9/6
Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R.
Quamquam illa...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/4

390.

391.

392.

393.

394.

395.

397.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 21

Carl Aurivillius, Poes. prof., R.
Que in universo...
Inbj. t. adj. Samuel Durceus' install. sås. Phys. prof. o. hans orat.
»Methodus Philosophie naturalis, ejusque impedimenta». 4 sid. fol.
19/4

— - Linguas, que vocantur...
Inbj. t. Theol. adj. Christopher Clewberg's install. sås. Orient.
ling. prof. o. hans orat. »de necessitate hebree lingue». 4 sid. fol.

187,1

Divini favoris...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. [0].

1114

1758.

Carl Asp, Log. & Metaph. prof., R.
In universo Scientiarum ...
Inbj. t. Malte Ramel's orat. i anl. af 100-årsminnet af freden i
Roskilde 1658. 4 sid. fol.

δ,3

-- --.- Quam lubrica . ..
Inbj. t. erkebisk. Henric Benzelius” begrafning ο. prof. Carl
Aurivillius” parent. ὅ. honom. 6 sid. [0].

Ile

Carl Linneeus, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom.
Homine nihil...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
189
Inneh. biografiska notiser.
Omtr. i Amoenitates Vol. 10.

Johan Amnell, Grec. litt. prof., Prom.
Feliciter exacta...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

18/4

Carl Asp, Log. & Metaph. prof., R.
Ex sanctissimo Divini...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

31 δ

52

398.

399.

401.

402.

403.

Ernst Mever,

Matthias Asp, Theol. prof. prim. Archiprep., R.
Etsi, circa ingressum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

10:49

1759.

Johan Eric Fick, Fac. jur. Dec. (und.)
Cognitionem atque ...
Meddelande att doc. Pehr Niclas Christiernin blifvit (den förste)
Jur. & Oecon. adj.

᾿ 24

Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Ecce! in orbem ...
Inbj. t. Johannes Benedictus Buss Ög. sv. vers. orat. i anl. af
Adolf Fredriks födelsedag. 4 sid. fol.

1876

Matthias Asp, Theol. prof. prim. Archiprep., Pro R.
Ad finem jam...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18.8

Carl Linneeus, RK.

Då en alsmäcktig...
Inbj. t. mag. Johan Låstbom's install. sås. (den förste) Oecon.
priv. Borgström. prof. ο. hans tal om »den nytta, som ett bor-
geligt samfund kan förvänta sig, at öfverhet och undersåtare täfla
med hvarandra om hushållningens förbättring». 4 sid. fol.

11:49

Omtr. i Sv. Mercurius Årg. Ὁ. Ὁ. 3. 1760.

Öfvers. i Amoenitates Vol. 10.

Referat i L. T. 1760 N:o 6.

—-- Ubi clepsydra...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12 ja

Omtr. i Amoenitates Vol. 10.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 53

1760.

404. Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. ἃ Med. pract. prof.,
Prom.
Scientiis bonisque...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

15. 8

405. Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R.
Sic, ad illustrem . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/4

Gabriel Mathesius, Theol. prof., R.
406. - Utrum molestius...
Inbj. t. bibliot. Berge Frondin's parent. ö. universitetskansleren
Carl Ehrenpreus. 4 sid. fol.
$ 10
Omtr. i parent.

407. - - - Ea est Academice...
Inbj. t. Orient. ling. prof. Christopher Clewberg's install. sås.
Theol. prof. 4 sid. fol.

510

405. - Habent artes...
Inbj. t. Theol. adj. Eric Hesselgren's install. sås. Orient. ling.
prof. o. hans orat. »de recentioribus . .. philologi& ebraice in-

crementis>. 4 sid. fol.

409. — — Tertio, que Divina...
Inbj. t. rektorsombyte.

10/39

1761.

410. Anders Berch, Jur. oecon. & comm. prof., R.
Quod ad illustrem. ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/6
Inneh. en statistik öfver studenterna.

d4

411.

412.

413.

414.

415.

416.

417.

418.

Ernst Mever,

Laurentius Dahlman, Moral. & Polit. prof., Prom.
Premia cum non...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

15/6

Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. & Med. pract. prof., R.
Trajecta maris...
Inbj. t. Grec. litt. prof. Johan Ammnell's install. sås. Theol. prof.
o. hans orat. »Gentium vocationem universalem solis Novi Foe-
deris temporibus non adstrictam». 4 sid. fol.

15,0

-— Scientiarum artiumque...
Inbj. t. adj. Daniel Melander's install. sås. Astron. prof. o. hans
orat. »Geometrie in Astronomia 5.5». 4 sid. fol.
2/38
— Fa semper Upsaliensis...
Inbj. t. adj. Nicolaus Risell's install. sås. (den genom professurens
delning förste) Jur. publ., spec. Suec. prof. o. hans orat. »de
caussis internis mutationum in imperiis»>. 4 sid. fol.
10/49
--- - Facilem & felicem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/43

1762.

Johan Ihre, Reg. Canc. Consil., Prof. Skytt., R.
Harmoniam illam...
Inbj. t. adj. Johan Floderus' install. sås. Grec. litt. prof. o. hans
orat. »de usu, quem in reliquis scientiis prestant littere Greece».
4 sid. fol.
187,

Afhandl. gemensamt grekiska o. nordiska ord.
Referat i L. T. 1762 N:o 92.

— Fa hucusque fuere...
Inbj. t. prof. Eric Hesselgren's Ο. mag. Jacob Israel Köher's
Ög. parentt. ö. bisk. Anders Rhyzelius. 4 sid. fol.
δ,

Omtr. i parent.

Quum semestre ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16 6

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Prograrn. 55
419. Laurentius Dahlman, Moral. & Polit. prof., R.
Α cana retro...

Inbj. t. Adolph Fredric Ristell's orat. ö. Adolf Fredrik på hans
namnsdag. 4 sid. fol.

22/4

420. Laurentius Dahlman, Philos. moral. & polit. prof., R.
Delectantur res...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12/32

1763.
421. Carl von Linné, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom.
Medicos quondam ...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. [0].
B/a
"Inneh. biogr. notiser.
499.

Anders Berch, Oecon. & Comm. prof., Prom.
Ut florens bonarum ...

Inbj. t. Jur. dokt. prom. 4 sid. fol.
5/6

Inneh. åtskilligt om juridiken vid universitetet.

423. Laurentius Hydrén, Theol. prof., R.
Dignam meretur...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
14,8

424. Nicolaus Wallerius, Theol. prof. Kalsen., R
Ad extremam jam...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13/:2

1764.
425. Nicolaus Risell, R.
Quam spe jam...

Inbj. t. prof. Carl Fredrik Georgiö's panegyr. ö. universitets-
kansleren Anders Johan von Höpken. 4 sid. fol.

3,

Anteckning af P. F. Aurivillius ἃ titelbl.: >Den tillämnade oration
tillät icke Gr. Höpken att hållas>.

4960.

427.

428.

499.

430.

431.

432.

Ernst Meyer,

Nicolaus Risell, Jur. publ., spec. Suec. prof., R.
Supremos Viro...
Inbj. t. erkebisk. Samuel Troilius' begrafning o. prof. Johan Ihre's
parent. ö. honom. 6 sid. fol.
18/4

Omtr. i parent.

— Quam leta...
Inbj. t. prof. Carl Aurivillius' orat. i anl. af kronprinsens anträde

till universitetskansleriatet. 6 sid. fol.
15.

---— Eam esse conditionem . ..
Inbj. t. prof. Johan Amnell's parent. ὃ. Theol. prof. prim. ο. dom-
prost Matthias Asp. 4 sid. fol.

2 3 ᾿ δ

Omtr. i parent.

-— Quam, jussu...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

17/6

Johan Gottschalk Wallerius, Chem., Metall. ἃ Pharm.
prof., Prom.
In orbem redeunte...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.
18,8
----- Divina sic auxiliante...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18:19

Christopher Clewberg, Theol. prof., R.
Fecit, breviori...
Inbj. t. Theol. adj. Eric Kinmark's install. sås. Theol. prof.
Kalsen. o. hans orat. »de certitudine geometrica prenotionum
theol. ratione demonstratarum>. 4 sid. fol.
15..4]").
+) Enl. Aurivillii katal.

A33.

434.

435.

436.

437.

438.

439.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 57

1765.

Christopher Clewberg, Theol. prof., R.
Qv2e summi Numinis ...
Inbj. t. doc. Jacob Israel Köhler's Ög. orat. i anl. af kronprinsens
födelsedag. 4 sid. fol.

28.)

----- Inter Divine...
Inbj. t. adj. Johan Peter Sleincour's install. sås. Philos. moral.
& polit. prof. o. hans orat. >de monitis quibusdam circa pbhilo-

sophie moralis virtutisque studium. 4 sid. [0].
25/4

—-- Non sine animi...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. [0].

/
1976

Samuel Aurivillius, Med. reg., Anat. ἃ Med. pract. prof.,
Prom.
Bona nostra...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

19/4

Jonas Meldercreutz, Mathem. inf. prof., R.
Veterum effata ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

11/32

1766.

Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R.
Instare tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

δ κα

Carl Aurivillius, Poes. prof., BR.
Felici sub imperio...

Inbj. t. hans orat. i anl. af kronprinsens förmälning. 6 sid. fol.

41)

— Preciare ageretur...
Inbj. t. Acad. syndicus Olof Rabenius” install. sås. Jur. pract. prof.

o. hans orat. »de fatis litterature juridice in patria». 4 sid. fol.
23 11

58

441.

442.

443.

447.

Ernst Meyer,

Carl Aurivillius, Poes. prof., R.
Gravem cladem . ..
Inbj. t. prof. Jonas Meldercreutz' parent. ö. statssecret. Samuel
Klingenstierna. 4 sid. fol.

10,14

—— Instante jam termino...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

(JET

1767.

Jonas Meldercreutz, Capitan. reg. Inform., Geom. prof.,
Prom.
Pythiis ludis...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

14/8;

Johan Amnell, Theol. prof., R.
Denuo, ex ordine...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de epigraphis et hypographis

librorum canonicorum Novi Federis>. 6 sid. fol.
15:e

Carl Asp, ἢ.
Jam diu quidem...
Inbj. t. adj. Torbern Bergman's install. sås. Chem., Metall. &
Pharm. prof. 4 sid. fol.

11 710

------ Νριηΐηθπι, qui recte...
Inbj. t. Med. adj. Jonas Sidrén's install. sås. Anat. & Med. pract.

prof. o. hans orat. »de tuenda eruditorum valetudine». 4 sid. fol.
28/,0

-—— Quam, definito...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.
13/43
Inneh. något om de kungligas besök vid universitetet samt deras
gåfvor till biblioteket.

449.

450.

451.

452.

453.

455.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program.

1768.

Samuel Dureus, RB. (und.)
Quod, arescente...

Kungörelse om Jacob Tidblad's relegation in perpetuum.

Prid. Non. Mart. (— 53,9)

Samuel Dureus, Phys. prof., R.
Quum Aecademici...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14 (8

Jonas Sidrén, Anat. & Med. pract. prof., Prom.
Patrie inter...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

107,7

Johan Låstbom, Oecon. pract. prof. Borgstr., R.
Quemadmodum semestre...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,14

1769.

Eric Hesselgren, Orient ling. prof., R.
Ex varia calamitatum ...

59

Inbj. t. prof. Jonas Sidrén's orat. i anl. af de kongl. prinsarnes

koppympning. 4 sid. fol.

1674
Omtr. i orat.
--— Juris dicendi...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/4

Daniel Melander, Astron. prof., R.
Anni jam quinque...

Inbj. t. hans orat. i anl. af 25-årsdagen af de kungligas för-

mälning. 6 sid. fol.

Omtr. i orat.

Honorificum Magistratus ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18

18

60 Ernst Meyer,

1770.

456. Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., Prom.
Apollinea Sacra...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. fol.

2 '/6

457. Johan Floderus, Grec. ling. prof., R.
Academica sceptra ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
17/8

Omtr. i Floderi Opuscula.

+458. Johan Floderus.
Florentissima Juventuti ... Quum aliis...
Uppmaning t. studenterna att bevista mag. Henric Nicander's

privata kurs i astronomi.
N/10 floder: Opuscula.

Johan Peter Sleincour, R.
459. Ἐπί Dei Optimi...
Inbj. t. Theol. adj. Daniel Annerstedt's install. sås. Theol. prof.
4 sid. fol.

28/30

460. Civitates seu Respublicas...

Inbj. t. adj. Pehr Niclas Christiernin's install. sås. Jur. oecon. &
comm. prof. 4 sid. fol.

187,7

Ecce! in arenas...
Inbj. t. prof. Johan Låstbonm's o. design. prof., adj. Emanuel
Ekman's parentt. ö. bergsrådet Eric Borgström. 4 sid. fol.

914

461.

462. -- Cum perendinus sit...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12,14

1771.

463. 'Thorbern Bergman, Chem., Metall. ἃ Pharm. prof., R.
Ante hos, qui...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1678

464.

465.

466.

467.

468.

469.

470.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 61

Johan Amnell, RB.
Ergo in fatis...
Inbj. t. proff. Johan Låstbom's o. Johan Floderus' samt v. bib-
liot. Johan Hageman's o. adj. Petrus Svedelius” parentt. ὃ. Adolf
Fredrik. 6 sid. fol.
28.)
Johan Amnell, Theol. prof., R.
Prisca nos edocent...
Inbj. t. Acad. secret. Henric Frosterus' install. sås. Philos. theor.

prof. o. hans orat. »de vero indagando>»>. 4 sid. fol.
24/10

Johan Amnell, RK.
Diving clementie ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12:42

1772.

Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Ad cognitionem...
Inbj. t. Orient. ling. prof. Eric Hesselgren's install. sås. Theol.
prof. o. hans orat. »de scepticismo exegetico». 4 sid. [0].
13 "ς
--- - - ΕἸ]ορδηΐογ omnino...
Inbj. t. Poes. prof. Carl Aurivillius install. sås. Orient. ling. prof.
Ο. hans orat. »de vario... habitu linguarum Arabice, Persice et
Turcice». 4 sid. fol.
130
Afhandl.: Några ord om språkens natur.
Daniel Solander, RK.
Postquam irati...
Inbj. t. proff. Carl Fredrik Georgiis o. Emanuel Ekman's samt
Theol. adj. Eric Hydrén's, v. bibliot. Eric Filenius', Andreas
Moberg'”s Vestm. ο. Nicolaus Christoph. Clewberg's Upl. oratt. i
anl. af kröningen. 8 sid. [0].

29

Carl von Linné, Arch. reg., Med. & Bot. prof., Prom.
Laudandus in aliis...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
14,8

Inneh. biogr. notiser.

62

471.

472.

473.

474.

475.

476.

477.

478.

Ernst Meyer,

Daniel Solander, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Siquidem, semestri...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/4

Magnus Beronius, Erkebisk., Procanc.
Inter illustria...

[ΠΡ]. t. Theol. dokt. prom. 8. sid. fol.
Dom. XVII p. Trin. ( !!/10)
Omtr. i Acta promotionis 1772. Ups. 1773. 4:0.

Carl von Linné, Arch. reg., Med. & Bot. prof., R.
Adest jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12 2

1773.

Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R.
Quoad memoriam .
Inbj. t. adj. Petrus Svedelius' install. sås. Poes. prof. 4 sid. fol.

28/,

τας - Patet, & patebit ...
Inbj. t. adj. Christer Berch's install. sås. Jur. oecon. & comm.
prof. o. hans orat. »Comparatio inter tres Svecie Gustavos».
4 sid. fol.

12/5

--- -- Nescio an ad...
Inbj. t. observ. reg. Fredric Mallet's install. sås. Mathem. inf.
prof. o. hans orat. »de studio matheseos, inprimis pure .
4 sid. fol.

1/6

---- En Academie nostre...
Inbj. t. Acad. secret. Gustaf Anton Boudrie's install. sås. e. o.
prof. i phil. facult. o. hans orat. »de studiis Academicis...»
4 sid. fol.
9/6
Inneh. förteckning på akad. sekreterare från 1624.
Carl Aurivillius, Orient. ling. prof., Prom.
Inter pacis otia...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 2 sid. förteckn. på magg. Fol.

16.

479.

480.

4283.

486.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 63

Petrus Ekerman, Eloqu. prof., R.

Ex veteri...— — — Per divinam...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
11..8

Inneh. ett par utdrag ur den gamla studentmatrikeln.

Christopher Clewberg, Theol. prof., R.
Maximum 6556...
Inbj. t. adj. Lars Johan Palmberg's install. sås. 6. o. Philos. prof.
4 sid. fol.
JET
—-— Fallunt ill...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/3

1774.

Jonas Sidrén, Anat. & Med. pract. prof., R.
Beneficium Providi...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1878

Jonas Ihre, R. C. C., Eloqu. ἃ Polit. prof. Skytt., R.
Dum fortune casibus...
Inbj. t. prof. Petrus Svedelius' orat. i anl. af hertig Carls för-
mälning. 4 sid. fol.

a

-—— Inter cetera incommoda...
Inbj. t. prof. Johan Floderus' parent. ö. arch. Nils Rosén von
Rosenstein. 4 sid. fol.

14

Omtr. i parent.
- -- More receptum...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14.42

1775.

Eric Kinmark, Theol. prof. Kalsen., R.
Insignibus Academicis...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1 4,5

64

487.

488.

489.

490.

491.

492.

493.

494.

Ernst Meyer.

Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R.
Annus est fere....
Inbj. t. prof. Carl Aurivilliu8' parent. ö. prof. Anders Berch.
6 sid. fol.

36. 11

Jonas Sidrén, Med. pract. prof., Prom.
Medicine in Patria...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.

18,9

Inneh. biogr. notiser om And. Sparrman.

Carl Fredrik Georgii, Hist. prof., R.
Sic, favente Numine ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14.193

1776.

Samuel Dureus, Phys. prof., Prom.
Ex omnibus, que...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. +2 sid. förteckn. på magg. Fol.

14/6

Eric Hesselgren, Theol. prof., R.
Senis denuo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16,8

Carl Aurivillius, Orient. ling. prof., R.

In communem patriam ...
Inbj. t. prof. Eric Hesselgren's parent. ὅ. erkebisk. Magnus Bero-
nus. 6 sid. fol.

1110

Omtr. i parent.

Nusquam non fuisse ...

Inbj. t. Adolph Murray's install. sås. (den förste) Anat. & Chi-
rurg. prof. o. hans oralt. »de statu presenti Anatomice scientie.»
4 sid. fol.

δ΄.

— Ex prescripto Academicarum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12 12

495.

496.

497.

498.

499.

d01.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 65

1777.

Rector (Samuel Durgus) och Consistorlum Academi-
cum.
Göre Witterligt...
Kungörelse om juridiska och embetsexamina jemte föreg. obligat.
teologisk examen.
16/4

Samuel Dureus, Phys. prof., R.
Non sine fortissimis. . .
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
16/4
Berör frågan: >an munera ambulatoria sint preferenda perpetuis.»

Johan Låstbom, RB.
Non ignota ull...
Inbj. t. hans orat. i anl. af Gustaf III:s återkomst. 4 sid. fol.

30

Annus jam est...
Inbj. t. Carl von Linné d. y.:s install. sås. Med. & Botan. prof.
4 sid. fol.

167,0

Inneh. att Linné d. y. redan 1763 erhöll expektansplats efter fadren,
då denne ej längre skulle orka sköta professuren. Då fadren nu
fick sitt afsked, skedde det med förbehåll, att, om hans krafter
komme att medgifva det, han skulle återinträda i tjenstgöring.

Annus jam fere...
Inbj. t. Theol. adj. Erie Hydrén's install. sås. V Theol. prof. ο.
hans orat. »de vere&e religionis sub V. T. inter profanas gentes
propagatione»>. 4 sid. [0].
311
Johan Låstbom, Oecon. pract. prof. Borgstr., R.
Per gratiam Summi...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

11/19

Inneb. rektorslängd från 1768.

1778.

Daniel Melanderhielm, Astron. prof., R.
Instat jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1874

Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 9

66

502.

503.

504.

505.

506.

507.

Ernst Meyer,

Johan Floderus, Grec. litt. prof., R.
Si unquam alias...
Inbj. t. prof. Petrus Svedelius', e. o. proff. Gustaf Anton Bou-
drie's, Lars Johan Palmberg's, adj. Olof Domey's ο. bibliot.
aman., doc. Eric Michaöl Fant's (sv. vers) oratt. i anl. af kron-
prinsens födelse. 8 sid. fol.
JT

Omtr. i Floderi Opuscula.

—-— Nihil ferme Magistratu...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1814

Omtr. i Floderi Opuscula.

1779.

Carl Fredrik Mennander, Erkebisk. & Procanc., Prom.
Providam Numinis...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. i anl. af kronprinsens födelse. 10
sid. fol.
LIN
På Linköp. o. Vesteråsexempl. står antecknadt, att exemplaret, med
några få dertill, blef såsom vitiöst, i anseende till ordningen emellan
Köhler och Lindblom, indraget.

Johan Låstbom, Oecon. prof. Borgstr., Prom.
Gloriari sane...
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.

9/6

Carl Rudenschöld, Universitetscanc.
Quemadmodum suscipienti ...
Venia promovendi för prof. Låstbom. 4 sid. 4:0.
10,4
Johan Peter Sleincour, Moral. ἃ Polit. prof., R.
Divina gratia...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

10/4

Thorbern Bergman, RB.
Quod, ante sex...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12/19

509.

510.

511.

519.

513.

514.

515.

516.

Bibliografi öfver Upsala Universitets Program. 67

1780.

Adolf Murray, Anat. & Chirurg. prof., Prom.
Ovariorum substantiam .. .
Inbj. t. Med. dokt. prom. 6 sid. fol.
14,8

Afhandl. : Om ovarier.

Pehr Niclas Christiernin, Log. & Metaph. prof., R.
Tam arduum est...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1δ,8

Inneh. om J. H. Lidéns donation.

Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., R.
Solent Academico ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,14

1781.

Fredric Mallet, Mathem. inf. prof., R.
Politicam vocamus...
Inbj. t. v. bibliot. Jacob Ax. Lindblom's install. sås. prof. Skytt.
4 sid. fol.

267,

- - Si humanam sortem ...
Inbj. t. prof. Johan Floderus parent. ö. kanslirådet o. prof. Skytt.
Johan Ihre. 4 sid. fol.
10/5

Omtr. i parent.

—- — Sollemni apud...
Inbj. t. prof. design. Eric Michaöl Fant”s panegyr. ö. Gustaf III,
spec. i anl. af hans stipendier. 4 sid. fol.
5/6
-- - Magistratu Academico...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/4

Johan Amnell, RF.
Memini vidisse...
Inbj. t. v. bibliot. Eric Michaöl Fant”s install. sås. Hist. prof. ο.

hans orat. »de differentia ac terminis historie veteris et recen-

tioris». 4 sid. [0].
10740

68
517.

518.

519.

"520.

521.

522.

529.

524.

Ernst Meyer,

Johan Amnell, Theol. prof., R.
Sic, Divina adspirante...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,14

1782.

Jonas Sidrén, Med. pract. prof., R.
Notitiam plantarum ...
Inbj. t. Hort. bot. demonstrator Carl Peter Thunberg's install. sås.
e. ο. Bot. prof. 4 sid. fol.

1074

Quemadmodum relique ...
Inbj. t. adj. Anders Hernbergh's install. sås. Jur. prof. o. hans
orat. »de necessitate instantiarum». 4 sid. fol.

᾿ς

Johan Floderus.
Florentissime Juventuti... In parte...
Uppmaning t. studenterna att bevista mag. Nicolaus Svanström's

privata kurs i ekonomi.
136 Floderi Opuscula.

Jonas Sidrén, Med. pract. prof., R.
Quod ante sex...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16,9

Daniel Melanderhielm, Astron. prof., Prom.
Habent omnino ...
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.

18/4

Samuel Dureus, Phys. prof., R.
Ea est generis...
Inbj. t. proff. Petrus Svedelius', Eric Michaél Fant's samt 6. ο.
bibliot. aman. Olof Knös' parentt. ö. Lovisa Ulrika. 4 sid. fol.
Odat. [tillskr. 1782. I K. Β.:8 ex. tillskr. ὅλο 1782. I Förteckn. på
program i U. Β. Ms. W. 601 står '/10]).

—— Physicum inter...
Inbj. t. prof. Jacob Ax. Lindblom's, 6. o. prof. Lars Johan Palm-
berg's samt bibliot. Lidén. Jacob Duverus' oratt. i anl. af prins
Carl Gustafs födelse. 6 sid. fol.

6/19

525.

526.

527.

528.

5290.

590.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 69

Samuel Dureus, Phys. prof., R.
Quoniam, imminente ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12,18

1783.

Eric Kinmark, Theol. prof. Kalsen., R.
Ut sol, perpetua...
Inbj. t. prof. Johan N. Hageman's parent. ὅ. prins Carl Gustaf.
4 sid. fol.

29/5

-—— Magistratui Academico ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/6

Adolph Murray, Anat. & Chirurg. prof., R.
Eximiis in Machaoniam ...
Inbj. t. prof. Eric Hydrén's orat. i anl. af Gustaf III:s tillfrisk-
nande från ett armbrott. 6 sid. fol.
1/40

Afhandl.: Om frakturer.

— ktsi labem...
Inbj. t. prof. Eric Michaäl Fant's orat. i anl. af kronprinsens
koppympning. 4 sid. fol.
3/10

Afhandl.: Om koppympningen i Sverige.

—— Est, opinor, manifestum ...
Inbj. t. adj. Daniel Boäöthius' install. sås. Philos. pract. prof. o.
hans orat. »de meritis philosophorum rec. &evi in philos. mora-
lema. 6 sid. fol.

1ο 1

Afhandl. : Om filosofiens och medicinens inbördes nytta.

— 8ex illi, divina...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1:1

70

532.

599.

594.

590.

596.

587.

938.

Ernst Meyer,

1784.

Johan Låstbom, RF.
Nihil quidem indoli...
Inbj. t. prof. Jacob Ax. Lindblom's o. hofkansleren Daniel Cnat-
tingius' parentt. ὅ. universiletskansleren Carl Rudenschöld. 8
sid. fol.

25/4

Omtr. i Lindbloms parent.

Johan Låstbom, Oecon. pract. prof. Borgstr., R.
Quocunque nostros ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/6

Eric Hydrén, Theol. prof., R.
Annus jam est...
Inbj. t. prof. Petrus Svedeliug' o. 6. o. prof. Lars Johan Palm-
berg's oratt. i anl. af Gustaf IIl:s återkomst. 6 sid. fol.

1/40
Inneh. beskrifning på konungens resa.

—----S1 multus essem...
Inbj. t. adj. Johan Gustaf Acrel's install. sås. e. o. Med. prof.
4 sid. fol.

14/30

πόνος Que ante hos...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/43

17835.

Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom.
Ea est ingenii...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. fol.
13/4

Inneh. konungens lifmedicus Elias Salomon hedersdoktor.

Anders Hernbergh, Jur. prof., R.
Littere ac Scientie...
Inbj. t. Jacob Fredrik Neikter's install. sås. Litt. elegant. prof.
& bibliot. o. hans orat. »de philosophie studio cum litteris hu-

manioribus conjungendo». 4 sid. fol.
4/6

539.

d41.

549.

43.

544.

549.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 71

Anders Hernbergh, Jur. prof., R.
Quamvis Philosophia ...
Inbj. t. adj. Johan Afzelius install. sås. Chem. & Pharm. prof.
o. hans orat. »quibus institutis factum, ut chemize . .. jam florens
et leta sit facies». 6 sid. fol.
[Öppet för dag] Juni.

Johan Floderus, Grec. litt. prof., Prom.
Anni jam preteriere ...
Inbj. t. mag. prom. ὃ sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.

16/4
Inneh. magisterlängd från 1600.
Omtr. i Floderi Opuscula.

Anders Hernbergh, Jur. prof., KR.
Quam per semestre...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

19. 6

Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Κ᾿.
Trigesimus quintus...
Inbj. t. Chem. laboratorn Johan Afzelius install. sås. Chem.,
Metall. ἃ Pharm. prof. o. hans orat. »Histor. Chemie publice
in Acad. Upsal. instaurata ac tradita>. 4 sid. fol.

9/10
Meddelar, att install. förut uppskjutits i anl. af A.:s sjukdom.

----- Ad insignem Historie...
Inbj. t. doc. ο. v. bibliot. Carl Gustaf Leopoldt's install. sås.
bibliot. Lidén. o. hans orat. om litteraturhistorien. 4 sid. fol.

t/4

Ad tenorem Constitutionum . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/43

1786.

Daniel Melanderhielm, Astron. prof., R.
Munia inter...
Inbj. t. prof. Daniel Boéthtus' orat. i anl. af kronprinsens an-

träde till universitetskansleriatet. 4 sid. fol.
80,,

172

546.

547.

548.

d49.

550.

501.

552.

Ernst Meyer,

Daniel Melanderhielm, Astron. prof., R.
Si liceret jacturas...
Inbj. t. prof. Johan Floderus” parent. ö. prof. Carl Aurivillius.
4 sid. fol.
8/6

Omtr. i parent.

Honorificum Magistratus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/4

Pehr Niclas Christiernin, Log. ἃ Metaph. prof., RB.
Maxima omnino ... i
Inbj. t. 6. o. prof. Johan N. Hageman's install. sås. Orient. ling.
prof. o. hans orat. »de ordine et ratione discendi linguas Orien-
tales». 4 sid. [0].

1810

Jacob Ax. Lindblom, Östg. Nat.:s Insp. (und.)
Snart äro tvänne...
Inbj. t. det åminnelsetal ö. prof. Johan Peter Sleincour, som på
Östg. landskaps vägnar af bibliot. Lidén. Carl Gustaf Leopoldt
skulle hållas. 4 sid. fol.

ὩΣ

Pehr Niclas Christiernin, Log. ἃ Metaph. prof., R.
Libros, qui Sacrorum ...
Inbj. t. adj. Johan Adam Tingstadius' install. sås. e. o. Orient.
ling. prof. 4 sid. fol.
Id. Nov. (= 18/11)

---- Fuit omnino ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13749

1787.

Petrus Svedelius, Eloqu. & Poes. prof., R.
Posset quidem existimari...
Inbj. t. prof. Johan Floderus” parent. ö. erkebisk. Carl Fredrik
Mennander. 6 sid. fol.

III Kal. Maj. (= 33,2
Omtr. i parent.

dag.

330.

556.

557.

598.

dag.

560.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 73

Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., R.
Quamquam ab ineptiis...
Inbj. t. bibliot. Jacob Fredrik Neikter's install. sås. prof. Skytt.
4 sid. fol.
DI Id. Maj. (- 13)
— Litterarum, que ab...
Inbj. t. bibliot. aman., doc. Pehr Fabian Aurivillius” install. sås.
bibliot. & human. litt. prof. o. hans orat. »de artium liberalium

cum humanioribus litteris cognatione». 4 sid. fol.
Id. Jun. ( - !3/e)

— Diebus aque...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
Id. Jun. (= 156)

Fredric Mallet, Mathem. inf. prof., R.
Qui sibi aliisque...
Inbj. t. Acad. secret. Gustaf Flygare's install. sås. Jur. oecon.
& comm. nec non Jur. publ. Rom. Germ. prof. o. hans orat.
>Observationes circa jurisprudentiam legislatoriam.> 4 sid. fol.
1 ἢ1ο
-- FElapso dudum ...
Inbj. t. Mathem. & Phys. prof. Gryphisw. Zacharias Nordmark's
install. sås. Phys. prof. o. hans orat. »de statu presenti physi-
ces...> 4 sid. fol.
18:2)
Adest tandem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

127439
Inneh. något om de Gustav. o. Lidénska bibliotekens donation.

1788.

Johan Gustaf Acrel, Med. theor. & pract. prof., Prom.
Artium ac Scientiarum ...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8 sid. fol.

Inneh. Med. doktorslängd från 1738.
Pehr Niclas Christiernin, Log. & Metaph. prof., Prom.
Veritas ab omnibus...
Inbj. t. mag. prom. 8. sid.+4 sid. förteckn. på magg. Fol.

Id. Jun. (= "9/6)
Afhandl.: Om sensationerna.

74

561.

564.

565.

566.

567.

Ernst Meyer,

Eric Michaéöl Fant, Hist. prof., R.
Rectoris Academici...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de antiquitatibus Academi-

cis, presertim Upsaliensibus>. 4 sid. fol.
15/6

Jacob Fredrik Neikter, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Exiit dimidium ...
Inbj. t. rektorsombvyte. 4 sid. fol.

11/49

1789.

Daniel Boéöthius, Ethic. ἃ Polit. prof., R.
Vivimus tempora...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

15/6

Johan Afzelius, Chem., Metall. & Pharm. prof., R.
Quum id jam...
Inbj. t. prof. Eric Michaöl Fant's parent. ö. prof. Johan Flode-

rus. 4 sid. fol.
1171

Omtr. i parent.

----- Rectoris Academici...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de veris litterarie rei pre-
sidiis>. 4 sid. fol.
1:

1790.

Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R.
Inter publica munera...
Inbj. t. Oecon. prof. Borgstr. Johan Låstbom's install. sås. Theol.
prof. prim. o. hans orat. »de cautelis quibusdam, in studio theolo-

gico, a futuris Ecclesie ministris, observandis». 48 sid. fol.
29/3

- -- Qui humane rationis...
Inbj. t. adj. Johan Winbom's install. sås. e. o. Theol. prof. ο.
hans orat. »Precipua theologie exegetice impedimenta». 4 sid.
fol.

9,6

568.

569.

570.

d71.

d73.

574.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 75

Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R.
Quo sepius mearum ...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de preceptis poesöos et elo-

quentie ex principiis &esteticis derivandis>. 4 sid. fol.
14,4

Zacharias Nordmark, Phys. prof., R.
Tranquillitas tandem ...
Inbj. t. bibliot. prof. Pehr Fabian Aurivillius” (lat.) o. doc. Christo-
pher Dahls (vers.) oratt. i anl. af freden. 4 sid. fol. «

8/10

Omtr. i Aurivillii orat.

- Sublimior est queestio ...
Inbj. t. adj. Eric J. Almquist's install. sås. Theol. prof. o. hans
orat. »de influxu moderationis theologice, tam vere quam false,
in theologiam, ecclesiam et rempublicam>. 4 sid. fol.

8:10

-- - Calamum experior...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »>de prudenti questionis illius,
cui bono? in litt. studiis, usu». 4 sid. fol.

11...

1791.

Johan Adam Tingstadius, Orient. ling. prof., R.
Quamvis fautricis...
Inbj. t. adj. Emanuel Ekman's install. sås. Oecon. pract. prof.
Borgstr. o. hans orat. >de necessaria prejudiciorum abolitione . . .»
4 sid. fol.

9/3

- -- Ea diu fuit...
Inbj. t. doc. Christopher Dahl's install. sås. γος. litt. prof. ο.

hans orat. »de hodierno Greece eruditionis usu>. 4 sid. fol.
9,8

Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., Prom.
Ingentia inter Dei...
Inbj. t. mag. prom. 10 sid. fol.
1579
Inneh. magisterlängd från 1600 med primi och ultimi.

76

570.

576.

577.

578.

579.

580.

581.

Ernst Meyer,

Johan Adam Tingstadius, Orient. ling. prof., R.
Qui Rectoris Academici ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/4

Emanuel Ekman, Oecon. pract. prof. Borgstr., R.
Rebus cunctis...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12/49

1792.

Christopher Dahl, R.
Omnipotens, misericors. ..
Inbj. t. proff. Eric Jonas Almquist's, Eric Michaél Fant's, löjtn.
vid lifreg. Claes Flemming's o. mag. Andreas Gustaf Ekeberg's
parentt. ö. Gustaf III. 8. sid. fol.
8/6
Christopher Dahl, τες. litt. prof., R.
Veneror Deum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14,8

Johan Låstbom, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Fluxam atque lubricam ...
Inbj. t. prof. Jacob Fredrik Neikter's orat. i anl. af hertig Carls
anträde t. universitetskansleriatet. 4 sid. [0].
Kal. Oct. (= !/10)

--— Arctissimum esse...

Inbj. t. Acad. secret. Andreas Lundström's install. sås. Jur. pract.
prof. o. hans orat. >»de jurisprudentia fuleris doctringe moralis
superstruenda>. 4 sid. fol.

22/34

Inneh. något om förh. mellan teologi o. juridik.

— Adeo frequenter...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de disciplina ecclesiastica.>
4 sid. fol.

15.1.3

Inneh. rektorslängd från 1784.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. TI

1793.

582. Gustaf Flygare, Jur. oecon. & comm. nec non Jur. publ.
Rom. Germ. prof., R.
Adest crastina...
Inbj. t. 6. o. prof. Lars Johan Palmberg's orat. i anl. af bertig

Carls namnsdag. 4 sid. fol.
21/ 1

583. Uno von Troil, Erkebisk., Procanc.

Magnum utique . ..
Inbj. t. firande af Upsala möte 1593. Härvid predikn. af bisk.
Zacharias Cygneus samt oratt. af proff. Eric Almquist, Johan
Winbom ο. Daniel Boäöthius samt adj. Matthias Floderus. 14 sid.
fol.

3/8

Afbandl.: Om svenska kyrkomöten.

Omtr. i Handlingar rör. jubelfesten i Upsala 1793. Ups. u. ἃ. 4:0.

584. Uno von Troil, Erkebisk., Procanc. (und.)
Enligt Hans Kongl. Maj:ts...
Inbj. t. akademici att deltaga i jubelfesten.

1/g
585. Uno von Troil, Erkebisk., Procanc.
Programma Regis... — Quemadmodum in...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 16 sid. fol.
5/6

Inneh. Gustaf II Adolfs Theol. dokt. program 1617 samt Theol.
doktorslängd från d. å.
Omtr. i Troils Programmata duo recusa. Ups. 1803. 8:0.

586. Adolph Murray, Anat. & Chirurg. prof., Prom.
Festum Ordinis...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 6 sid. fol.
676
Afhandl.: En »casus anevrismatis veri aorte ἱμογδοὶς».

587. Gustaf Flygare, Jur. oecon. & comm. nec non Jur. publ.
Rom. Germ. prof., R.
In Magistratu Academico ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18

78 Ernst Meyer,

588. Adolph Murray, Anat. & Chirurg. prof., R.
Qui suis minus...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de erroribus in inquirendis
morborum causis per cadaverum sectiones facile aboriundis».
4 sid. fol.
13/:9
Den nye rektorn Eric Kinmark dog ?9/2s 1794.

1794.
589. Fredric Mallet, Mathem. inf. prof., Prom.
Ad plurimas Imperantium ... .
Inbj. t. mag. prom. 4 sid.+4 sid. förteckn. på magg. Fol.

1578

590. Eric J. Almquist, Theol. prof., ἢ.
Divina favente...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de theologia eclectica>.
4 sid. fol.

15/4

591. Andreas Lundström, Jur. patr. ἃ Rom. prof., RE.
Restal jam, ut...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

117,82

1795.

Carl Peter Thunberg, Med. ἃ Bot. prof., IE.
592. — Ut orbis Universus...
Inbj. t. e. o. adj. Sven Caspari Wijkman's install. sås. Theol.
prof. Kalsen. o. hans orat. »de concordia rationis et fidei seu
philosophie et theologie». 4 sid. [0].
3/6
593. —— Instat tandem . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/6

594. Pehr Niclas Christiernin, Log. ἃ Metaph. prof,. R.
Ad sensationes, mores...
Inbj. t. mag. Nicolaus Landerbeck's install. sås. Mathem. inf. (pu-
rior.) prof. o. hans orat. om geometriens framsteg. 6 sid. [οἱ].

Kal. Oct. (= 2/10)
Afhandl.: Om Kants filosofi.

598.

596.

597.

598.

599.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 79

Carl Peter Thunberg, Med. ἃ Bot. prof., Pro R.
Inter exoptata...
Inbj. t. 6. o. prof. Lars Johan Palmberg's install. sås. Theol.
prof. o. hans orat. »de simplicitate religionis Christiane, contra

libertinos . . . servanda.> 4 sid. fol.
δή:

Annan uppl. något olika, särskildt i afs. ἃ P:s meritförteckning. 4
sid. fol.

5/34

Pehr Niclas Christiernin, Log. & Metaph. prof., R.
Ab eo inde...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol. Epigraf: Deseret ante dies...

18,14

1796.

Johan Gustaf Acrel, Med. theor. ἃ pract. prof., R.
Hominem non in...
Inbj. t. adj. Laurentius Regnér's install. sås. 6. ο. Astron. prof.
4 sid. fol.
8/6
--- - Numorum ἃ Numismatum . ..
Inbj. t. Numophyl. Acad. pref. Eric Götlin's install. sås. (den
förste och ende) Numophyl. prof. o. hans orat. »de initis et pro-
gressu scientie numismatice». 4 sid. fol.
5/6
Honorificam Rectoris...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de necessitate et usu sy-
stematis morborum». 4 sid. fol.
18/6
Petrus Svedelius, RF.
Terrifico cornuum ...
Inbj. t. prof. Christopher Dahl's (lat.) o. Eric Daniel Leffler's
(sv.) oratt. i anl. af Gustaf IV Adolfs anträde till regeringen.

6 sid. fol.
Prid. Kal. Nov. (= ?!/:0)

Petrus Svedelius, Eloqu. ἃ Poes. prof., R.
Quod a Deo...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
Prid. Id. Decemb. ( - 12...)

603.

604.

605.

606.

607.

608.

609.

Ernst Meyer,

1797.

Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R.
Quod redeunti ad...
Inbj. t. prof. Zacharias Nordmark's orat. i anl. af konungens
anträde till universitetskansleriatet. 4 sid. fol.
29.

— Inter letos maxime...
Inbj. t. Eric Prosperin's install. sås. Astron. prof. 4 sid. fol.

20/4

Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom.
Postquam, ante quatuor...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 4 sid. [0].
12/4

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R., Prom.
Id certe laudis...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.
2/6
Inneh. förteckning på sv. magistrar under medeltiden.

Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R.
Quod, qua potui...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14/6

Jacob Fredrik Neikter, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Quantumcunque calamitatum . ..
Inbj. t. prof. Pehr Fabian Aurivillius” o. doc. Gustaf Rosén's
(sv.) oratt. i anl. af Gustaf IV Adolfs förmälning. 6 sid. fol.

13.1.1
— Exacto jam, quod...

Inbj. t. rektorsombyte o. hans orat. »de veritate historica in fa-

bulis subinde latente». 4 sid. fol.
10/38

1798.

Daniel Boöthius, Ethic. & Polit. prof., R.
Incidit nostra...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

10/4

610.

611.

612.

613.

614.

615.

616.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 81

Rector (Johan Afzelius) och Consistorium.
Göre Wetterligt, at...
Kungörelse om juridiska lärdomsprof.
20/30

Johan Afzelius, Chem., Metall. & Pharm. prof., R.
Ut nacitur hominum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,19

1799.

Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R.
Plurima inter suge...
Inbj. t. prof. Eric Michaöl Fant's parent. ö. universitetskansleren
Anders Johan von Höpken. 4 sid. fol.
0/5
Inneh. särsk. om H::s förh. till universitetsbiblioteket.
Omtr. i parent.

-- -- HSolent plerumque...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/4

Inneh. bibliografi ö. P. N. Christiernin.

Zacharias Nordmark, Phys. prof., ἢ.
Cessit futuri...
Inbj. t. prof. Eric Götlin's o. adj. Petrus Thyselius's oratt. i anl.
af prins Gustafs födelse. 4 sid. fol.

241]

- - Quo majori ex...
Inbj. t. prof. Skytt. Jacob Fredrik Neikter's parent. ö. patronus
för Skytt. prof. Göran Gyllenstjerna. 4 sid. fol.
281}

Omtr. i parent.

-— - Senis illis...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12/33

Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 6

82

617.

618.

619.

620.

621.

622.

623.

624.

Ernst Meyer,

1800.

Johan Adam Tingstadius, Orient. ling. prof., R.
Ad incrementa cognitionum . ..
Inbj. t. Lect. Calm. Petrus Högmark's install. sås. Philos. theor.

prof. o. hans orat. »de presenti scient. metaph. statw. 4 sid.
fol.

27 8

-- Postquam acerba...
Inbj. t. prof. Eric J. Almquist's (lat.) o. doc. Olof Kolmodin's

(sv.) oratt. i anl. af kröningen. 6 sid. fol.
24

Omtr. i Almquists orat.

Instat jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15:e

Jacob Fredrik Neikter, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., Prom.
Si nemo tam...
Inbj. t. mag. prom. 4 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.
15/6
Uno von Troil, Erkebisk., Procanc.
Adoro Deum...

Inbj. t. Theol. dokt. prom. 10 sid. fol.
Prid. Kal. Nov. ( - 3110)
Omtr. i Troils Programmata duo recusa. Ups. 1803. 8:0.

Emanuel Ekman, Oecon. pract. prof. Borgstr., BR.
Non sine summa ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

39

1801.

Christopher Dahl, R.
Infantis loco. ..
Inbj. t. prof. Petrus Högmark's orat. i anl. af prinsessan Sophia
Wilhelminas födelse. 4 sid. fol.
HI Kal. Jun, ( - 3)

Christopher Dahl, Grec. litt. prof., R.

Superest ultima. ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

LF

627.

628.

629.

630.

631.

632.

Bibliografi ötver Upsala Universitets-Program. 83

Nicolaus Landerbeck, R. (und)
Store Regenter...
Inbj. t. proff. Jacob Fredrik Neikter's o. Johan Adam Tingsta-
dius” tal i anl. af de kungligas o. DD. FF. HH.:s af Baden besök
1 Upsala. 4 sid. fol.

δ).1

Omtr. i Neikters tal.

Nicolaus Landerbeck, Mathem. inf. prof., R.
Medendi industria . ..
Inbj. t. adj. Pehr Afzelius' install. sås. Med. theor. & pract. prof.
4 sid. fol.

23/,,

-- —- Quod universa felix...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13/39

1802.

Eric Götlin, Numophyl. pref., prof., R.
Oeconomiam Practicam . ..
Inbj. t. adj. Samuel Liljeblad's install. sås. Oecon. pract. prof.
Borgstr. o. hans orat. »de nature fetibus cultura in meliis pro-
ducendis»>. 4 sid. fol.

!
3/4

- πὸ. Deo optimo maximo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16:e

Laurentius Regnér, Astron. prof., R.

Eo superioris anni...

Inbj. t. e. o. prof. Eric 4. Almquist's parent. ὅ. markgrefven
Carl Ludvig af Baden. 4 sid. fol.

δ΄.

-- - Infimi etiam ordinis...
Inbj. t. prof. Samuel Liljeblad's orat. i anl. af prins Carl Gustafs
födelse. 4 sid. fol.

9,1

- -- lIllum jam instare...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13/49

84

633.

634.

635.

636.

637.

638.

639.

640.

Ernst Meyer,

1803.

Daniel Boöthius, Ethic. ἃ Polit. prof., Prom.
In perpetuo illo...
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.
15/6
Petrus Högmark, Log. & Metaph. prof., R.
Adesse diem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.
16/4
Johan Winbom, Theol. prof., R.
Tempus jam adesse...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12,9

1804.

Pehr Afzelius, Rei chir. dir. supr., Med. theor. ἃ pract.
prof., Prom.
Ut, teste Plutarcho...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 12 sid. fol.

28/5
Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

Gustaf Flygare, Jur. oecon. & comm. nec non Jur. publ.
Rom. Germ. prof., R.
Lubricam esse...
Inbj. t. prof. Johan Winbom's parent. ö. prins Fredrik Adolf.
4 sid. fol.
478
----- χϑοϊο sic iterum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
δ 8
Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., R.
Sicuti nulla...
Inbj. t. prof. Christopher Dahl's parent. ö. erkebisk. Uno von
Troil. 4 sid. fol.

29:44;

Omtr. i parent.

— - Sceptra honorifici...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1 LJ 1 2

641.

643.

644.

645.

646.

&
εξ»
=

601).

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 85

18035.

Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R.
Si qui nostrum...
Inbj. t. prof. Laurentius Regnér's orat. i anl. af de kungligas
återkomst och prinsessan Amalia Maria Charlottas födelse. 4 sid.
fol.

1,8

- Communis diu...
Inbj. t. adj. Anders Svanborg's install. sås. Orient. ling. prof. o.
hans orat. »de origine hymnorum apud Hebréeos». 4 sid. fol.
104
- Subit sane animum ...
Inbj. t. Jacob Åkerman's install. sås. Anat. & Chirurg. prof. 4
sid. fol.

10/4

Inter Professiones...
Inbj. t. doc. Olof Kolmodin's install. sås. Eloqu. & Polit. prof.
Skytt. o. hans orat. »de mutuo civitatum Europ&arum nexu.>
4 sid. fol.

80 6

Letus diem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

188

Pehr Afzelius, Rei chir. dir. supr., Med. theor. & pract.
prof., R.
Instare jam diem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18::g

1806.

Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., Prom.
Quo jure gentium ...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 6 sid. fol.
12.4

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

Johan Afzelius, Chem. prof., RE.
Trieterica Musarum . ..
Inbj. t. mag. prom. 6 sid.+2 sid. förteckn. på magg. Fol.

18,
6

86

649.

650.

651.

652.

653.

654.

655.

Ernst. Meyer,

Daniel Boöthius, Ethic. ἃ Polit. prof., R.
Ut Rempublicam Academicam . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/6

Johan Afzelius, Chem. prof., R.
Qui ab ea...
Inbj. t. Johan Daniel Drissel's install. sås. Jur. patr. & Rom.
prof. o. hans orat. »de caussis impedite in studio jurisprudentixe
progressionis»>. 4 sid. fol.
18,10

Inneh. företrädarne i professuren fran 1621.

-—-— Est de quo...
Inbj. t. Theol. prof. Samuel Ödmann's install. sås. (den förste)
Theol. pastor. prof. & director Seminarii o. hans orat. »Quid in

negotio boni catechet&e intersit nosse, oporteat velle». 4 sid. [0].
15/10

— In Theologicis...
Inbj. t. Theol. prof. Levin Olbers' wstall. sås. (den förste) Theol.
polem. & Hist. ecclesiast. prof. o. hans orat. »Historiola Apolo-

getices Christiane». 4 sid. fol.
19/10

- Quanto quamque difficulter ...
Inbj. t. Numophyl. prof. Eric Götlin's install. sås. Eloqu. & Polit.
prof. o. hans orat. »>Specimen imitationis poätice». 4 sid. fol.

20,9

"2 ändradt till 1.

--— AÅlige bene multe...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

IST

1807.

Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R.
Quam difficile sit...
Inbj. t. adj. Erie Abraham Almquist's install. sås. 6. o. Theol.
prof. o. hans orat. »Prolegomena in Theol. symbol. et apologet.>
4 sid. fol.

6;

656.

657.

658.

659.

660.

661.

662.

663.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 87

Pehr Fabian Aurivillius, £. (und)
Den upmärksamhet ...
Inbj. t. Acad. secret. Lars Georg Rabenius' install. sås. Jur. oecon.
prof. o. hans tal >om beskattningar». 4 sid. fol.

0:
“δ

---- Sedan den Store...
Inbj. t. prof. Carl Peter Thunberg's tal på secularfesten ö. Carl

von Linné. 6 sid. fol.
23/5

Omtr. i talet.

— - Hans Excellence...
Inbj. t. lifmed. Sven Hedin's o. Bot. demonstr. Adam Afzelius'
parentt. ö. Carl von Linné.
28/6

Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R.
Quam a Deo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16,8

Zacharias Nordmark, Phys. prof., R.
Tam diversa nascendi...
Inbj. t. prof. Olof Kolmodin's orat. i anl. af prinsessan Cecilias
födelse. 4 sid. fol.

80,9

-- - Neque Sviogothicam ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13,

1808.

Christopher Dahl, Grec. litt. prof., ER.
Magistratum Academicum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13/4

Nicolaus Landerbeck, Mathem. inf. prof., R.
Contemplatione hujus...
Inbj. t. Mathem. ἃ Astron. prof. Gryphisw. Anders Hulthén's
install. sås. Theol. dogm. & moral. prof. o. hans orat. »de usu
exegeseos i theologia dogmatica». 4 sid. fol.

34 11

88

664.

665.

666.

668.

669.

670.

Ernst Meyer,

Nicolaus Landerbeck, Mathem. inf. prof., R.
Magistratum Academicum . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/33

1809.

Eric Michaöl Fant, Gust. Stip. Insp.
Om det är...
Inbj. t. doc. Jacob Michaél Svedelius' parent. ö. Gustaf III. 4
sid. fol.

117
;&

Eric Götlin, Eloqu. ἃ Poéös. prof., Numophyl. pref., R.
Quam necessaria sit...
Inbj. t. t. f. Ethic. & Polit. prof. Benjamin Carl Henrik Hötijer's
install. sås. Log. ἃ Metaph. prof. o. hans orat. »>de limitibus

rationis human&e». 4 sid. [0].
29/5

Pehr Fabian Aurivillius, Bibliot., Litt. hum. prof., Prom.
In continua, quam...
Inb. t. mag. prom. 5 sid. + 3 sid. förteckn. på magg. Fol.

1 4 6

Eric Götlin, Eloqu. & Poéös prof., SES pref., R.
Immensam Numinis.
Inbj. t. rektorsombyte. A sid. fol.

15/6

Laurentius Regnér, Astron. prof., R.
Omni Svecorum ...
Inbj. t. prof. Anders Hulthén's (lat.) o. e. o. adj. Elias Chri-
stopher Grenander's (sv.) oratt. i anl. af kröningen. 4 sid. fol.
1/30
Omtr. i Hulthéns orat.

Jacob Ax. Lindblom, Erkebisk.
Deum optimum ...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 12 sid. fol.
6/10
1811 rättadt till 1809.
Afhandl.: Om kristendomens väsen.

671.

672.

673.

674.

675.

676.

677.

678.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program.

Laurentius Regnér, Astron. prof., R.
Letiori tandem. ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18:92

1810.

Samuel Liljeblad, Oecon. prof. Borgstr., R.
Infelicissiimum memoria ...

89

Inbj. t. prof. Jacob Åkerman's (lat.) ο. 6. ο. adj. Johan Tranér's

(sv.) oratt. i anl. af freden. 4 sid. fol.

16;
“1

Pium est officium ...

Inbj. t. kanslirådet, prof. Daniel Melanderhielm's begrafning Ο.

prof. Zacharias Nordmark's parent. ö. honom. 4 sid. fol.
31,8

Omtr. i parent.

Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom.
Solemnia indicaturus . ..
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8. sid. fol.

12:,

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

Johan Daniel Drissel, Jur. patr. & Rom. prof., Prom.
Inter plurimas...
Inbj. t. Jur. dokt. prom. 4 sid. [0].
12.6

Inneh. något om de äldsta jur. dokt. promotionerna.

Samuel Liljeblad, Oecon. prof. Borgstr., R.
Sceptra Academica...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

4;g

Anders Svanborg, Orient. ling. prof., R.
Qui post tempestatum . ..

Inbj. t. prof. Pehr Afzelius (lat.) ο. adj. And. E. Afzelius” (sv.)

parentt. ö. kronprins Carl August. 4 sid. fol.

28-43

-- Sic, favente Numine ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13/48

679.

680.

681.

682.

683.

684.

685.

686.

Ernst Meyer,

1811.

Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Sepe quidem antea...
Inbj. t. adj. Gustaf Knös' install. sås. Gr&ec. litt. prof. o. hans

orat. »de Xenophonte scriptore>. 4 sid. fol.
27/9

Inneh. Företrädarne från 16924.

— Decimus hic agitur...
Inbj. t. »primus prof. ad Cohortem regiam pro milit. topographia»
Jöns Svanberg's install. sås. Mathem. inf. prof. o. hans orat. »id
quod Mathesin ... puram jam efficere sit existimandum .. .»
4 sid. fol.

41,4

—— Feralia sacra...
Inbj. t. prof. Lars Georg Rabenius' parent. ö. universitetskansleren
Axel von Fersen. 4 sid. fol.
20/4

Omtr. i parent.

—-— Si ea quidem...
Inbj. t. prof. Johan Daniel Drissel's orat. i anl. af Carl Johans
anträde t. universitetskansleriatet. 4 sid. fol.

i
5/5

-- - Magistratus Academici...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
18,6

Benjamin Carl Henrik Höijer, Log. & Metaph. prof., R.
Si Morum Philosophiam . ..
Inbj. t. adj. Fredrik Nils Biberg's install. sås. Ethic. & Polit.
prof. o. hans orat. »in historiam Philosophie moralis prolego-
mena». 4 sid. [0].

δ΄.

— Etsi nullis...
Inbj. t. adj. Johan Bredman's install. sås. Astron. prof. o. hans
orat. »de variis studii Astronomige methodis>. 4 sid. fol.
δ1:
Exsultantibus adhue...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

19/19

Annat ex. utan datum.

687.

688.

689.

690.

691.

692.

693.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-program.

1812.

Zacharias Nordmark, Phys. prof., Prom.
Ut nihil est...

Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol.

ὮΝ

Jöns Svanberg, Mathem. inf. prof., R.
Ingens jam cum...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/4

Nils Fredrik Biberg, Ethic. & Polit. prof., R.
Quam, ante hos...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

127,4

1813.

Johan Winbom, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Peregrinationes, a viris...

91

Inbj. 1. Adam Afzelius' install. sås. 6. o. prof. i Materia medica

ο. dietetik o. hans orat. »Remedia sic dicta succedanea>.

sid. fol.

48,
”n

Quemadmodum varium ...

4

Inbj. t. e. o. adj. Carl Johan Lundvall's install. sås. Eloqu. &

Poes. prof. o. hans orat. »Poetica nature metamorphosis>.

sid. fol.

28/ 4

Diu est, quod...

Inbj. t. doc. Samuel Grubbe's install. sås. Log. & Metaph. prof.

4

0. hans orat. »de methodo tradend&e in academiis philosophig»>.

4 sid. fol.

28.

Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., Prom.
Presentis jam est...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8 sid. fol.
2/8

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

92

694.

695.

696.

697.

698.

699.

700.

701.

Ernst Meyer,

Johan Winbom, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Adest jam tempus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
14,8
Johan Daniel Drissel, Jur. patr. ἃ Rom. prof., R.
Quam ante hos...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

127,2

1814.

Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., R.
Confecti dudum . ..
Inbj. t. prof. Carl Johan Lundvall's (lat.) o. adj. Joseph Otto
Höijer's (sv.) parentt. ö. Sophia Magdalena. 4 sid. fol.

16,4

Omtr. i Lundvalls parent.

— Placuit Sacre...
Inbj. t. adj. Sven Lundblad's install. sås. Theol. prof. Kalsen. o.

hans orat. »Religionis Christiane rationisque harmonia». 4 sid. fol.
18/4

— Quem per semestre...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/4

Eric Michaöl Fant, Hist. prof., R.
Generis humani...
Inbj. t. Grec. litt. prof. Gustaf Knös' install. sås. Orient. ling.
prof. o. hans orat. »de divina poöseos hebraice majestate et

elegantia». 4 sid. fol.
18/,,

-- — Solent, qui Magistratu...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12/43

1815.

Anders Hulthén, Theol. prof., R.
Deus Optimus...
Inbj. t. prof. Gustaf Knös (lat.) o. adj. Jonas Jone Bränd-
ström's (sv.) orat. i anl. af freden och unionen. 6 sid. fol.

12/3

703.

704.

705.

706.

707.

708.

709.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 93

Anders Hulthén, Theol. prof., R.
Ea est rerum ...
Inbj. t. adj. Joseph Otto Höijer's install. sås. Grec. litt. prof. o.

hans orat. »de indole et pretio litt. antique». 4 sid. fol.
53

Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., Prom.
Festas Camenarum . ..
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol.

26

Anders Hulthén, Theol. prof., R.
Sic extrema tandem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

15/4

Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., ἢ.
Deum Optimum ...
Inbj. t. e. o. adj. Johan Thorsander's install. sås. 6. o. Theol.
prof. o. hans orat. »de auctoritate libris symbolicis debita ob-
servationes». 4 sid. [0].
29/41

—--- 5] cuipiam umquam ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1814

1816.

Eric Michaéöl Fant, Gust. stip. Insp.
Åter Öppnas...
Inbj. t. bibliot. aman. Johan Henrik Schröder's parent. ö. Gustaf
HI. 4 sid. fol. :

18/4

Pehr von Afzelius, Arch., Princ. succ. med. prim., Med.
theor. & pract. prof., R. Ξ
Publica privatis...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/4

Pehr Fabian Aurivillius, Acad. bibliot., Litt. hum. prof., R.
Instat jam dies...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12/19

710.

711.

712.

713.

714.

715.

716.

Ernst Meyer,

1817.

Sven Lundblad, Theol. prof. Kalsen., R.
Universitatem rerum...
Inbj. t. adj. Erik Gustaf Geijer's install. sås. Hist. prof. o. hans

orat. »de principatu orbis terrarum Europ&eo>»>. 4 sid. [0].
XIII Kal Apr. ( 39,5)

Adam Afzelius, Mat. med. ἃ Diet. prof., Prom.
Ab ipsis Academie ...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 8 sid. fol.

15/4

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

Sven Lundblad, Theol. prof. Kalsen., R.
Adoro Deum...

Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
XVI Kal. Jul. ( -'!6/e)

Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., R.
Celebranda adest...
Inbj. t. proff. Sven Lundblad's (lat.) o. Erik Gustaf Geijer's
(sv.), adj. Johan Tranér's (lat. vers) ο. (i katedralskolans namn)
Conrector o. Philos. fac. not. Petrus Svedelius' oratt. i anl. af

reformationsfesten. 6 sid. fol.
3/,0

Omtr. i Orationes panegyrice ... Ups. 1818. 4:0.

- Munere, quod animo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14/42

1818.

Olof Kolmodin, R.
Fera)i per Scandinaviam...
Inbj. t. Nils Fredrik Biberg's (lat.), adj. Pehr Sjöbring's o. mag.
Anders Abraham Grafström's (sv.) parentt. ö. Carl XIII. 6 sid. fol.
8.5

Omtr. i Bibergs parent.

Qui universe plangoribus...
Inbj. t. prof. Samuel Grubbe's (lat.) o. bibliot. aman., doc. Olof
Matthias Ullgren's (sv.) orat. i anl. af kröningen. 6 sid. fol.

8/6

717.

718.

719.

720.

721.

722.

123.

724.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 95

Olof Kolmodin, ΠΝ.
Gemensamt med hela...
Inbj. t. prof. Erik Gustaf Geijer's tal i anl. af kronprinsens

anträde t. universitetskansleriatet. 6 sid. fol.
108

Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., Prom.
Varias inter res...
Inbj. t. Jur. dokt. prom. 10 sid. fol.
14,8

Inneh. något om de juridiska studierna under medeltiden.

Gustaf Knös, Orient. ling. prof., Prom.
Vertente iam triennio. ..
Inbj. t. mag. prom. 6 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol.

15/6

Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Instat tandem dies...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/6

Jacob Ax. Lindblom, Erkebisk., Prom.
Ereptum nobis...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 10 sid. fol.

18/10

Gustaf Knös, Orient. ling. prof., R.
Planctu personuere...
Inbj. t. adj. Nils Jacob Sillén's parent. ö. Hedvig Elisabeth
Charlotta. 4 sid. fol.

25/1;

— Que iam dignissimo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

13/:g

1819.

Nils Fredrik Biberg, Ethic. & Polit. prof., R.
Reciproco vite...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

16/6

96

725.

726.

721.

729.

730.

731.

732.

Ernst Meyer,

Jöns Svanberg, Κ.
Confecto denique...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18:19

1820.

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Gust. stip. Insp.
Ett Samfund af...
Inbj. t. 6. o. adj. J. Wallin's parent. ö. Gustaf III. 4 sid. fol.
14/6

Omtr. i Geijers Saml. skrifter Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0.

Johan Bredman, Astron. prof., R.
Que senos ante...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.
15/8
Carl Johan Lundvall, Eloqu. & Poés. prof., R.
Ex quo fere...
Inbj. t. prof. Carl Zetterström's install. sås. Med. theor. & pract.

prof. 6 sid. [0].
Kal. Nov. (-Ξ 1.11)

—— Quod, Sceptra capessens...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

14/33

1821.

Jöns Svanberg, Mathem. inf. prof., Prom.
Volventibus, ex immutabili...
Inbj. t. mag. prom. 6 sid. + 4 sid. förteckn. på magg. Fol.
13/6
Samuel Grubbe, Log. & Metaph. prof., R.
Instat dies...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

14/6

Joseph Otto Höijer, Greec. litt. prof., R.
Quid faciat letas...
Inbj. t. adj. Nils Jacob Sillén's install. sås. Oecon. pract. prof.
o. hans orat. »de oeconomia, quatenus dignitatem mere scienti-

ficam sibi vindicet>. 4 sid. fol.
20/40

739.

1734.

785.

736.

137.

738.

739.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 97

Joseph Otto Höijer, Grec. litt. prof., R.
Instat dies, quo...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

12,12

1822.

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R.
Chemiam, fructu...
Inbj. t. adj. Lars Peter Walmstedt's install. sås. Chem. prof. o.
hans orat. »Mutua electricitatis et magnetismi relatio». 4 sid. fol.
Kal. Apr. (= "/4)

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Historiogr. regg. ordd., R.
Quam ante hos...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

16/4

Carl Zetterström, Med. theor. & pract. prof., Prom.
Si Universitatum ordinem . ..
Inbj. t. Med. dokt. prom. 24 sid. fol.
9.11

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi; särsk. märkes C. P. Thunbergs
bio- ο. bibliografi.

Johan Winbom, Theol. prof. prim., Archiprep., BR.
In viribus humanis...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

1313

1823.

Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., R.
Quamvis nemo...
Inbj. t. prof. Olof Kolmodin's parent. ö. erkebisk. Jacob 45.
Lindblom. 6 sid. fol.

6/3

— Magistratu Academico...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

15/4

Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 7

98

740.

741.

7142,

143.

744.

740.

746.

Ernst Meyer,

Jacob Åkerman, Anat. & Chirurg. prof., R.
Si hodiernam Patrie...
Inbj. t. proff. Joseph Otto Hötjer's (lat.), Johan Tranér's (sv.
vers) o. doc. Erik August Schröder's (sv.) oratt. i anl. af kron-
prinsens förmälning. 6 sid. fol.

2/10

--- Celsissimo rerum...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

11:12

1824.

Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Non dubium est...
Inbj. t. Acad. quest., adj. Sven Themptander's install. sås. Jur.
patr. & Rom. prof. o. hans orat. »de cognatione, qua jura

Suiogothica et Norvegica continentur». 4 sid. fol.
2/5

Nils Fredrik Biberg, Ethic. & Polit. prof., Prom.
Negotiorum, que solita...

Inbj. t. mag. prom. 6 sid. + 6 sid. förteckn. på magg. Fol.

118

Olof Kolmodin, Eloqu. ἃ Polit. prof. Skytt., R.
Muneris, quod tertium ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

15/g

Anders Hulthén, Theol. prof., R.
Instat jam legibus...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/39

18235.

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Historiogr. v. K. M. Orden,
Gust. Stip. Insp.
Det ibland Stipendier...
Inbj. t. bibliot.aman., doc. Carl Johan Fant's parent. ö. Gustaf
II. 4 sid. fol.

14/6

747.

748.

749.

750.

751.

752.

703.

754.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 99

Sven Themptander, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Magistratum, quem per...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

5/6
Gustaf Knös, Orient. Sd prot, R.

Eo perventum esse.
Inbj. t. fekioragrabyte: 4 sid. fol.

1218

1820.

Sven Lundblad, RK.
Supplices atque..
Inbj. t. kanslirådet, prof. Matthias Norberg's begrafning.
Id. Febr. (--!3/2)

INlustre omnino ...
Inbj. t. prof. Jöns Svanberg's (lat.) o. Pehr Daniel Amadeus
Atterbom's (sv.) samt Johan Paul Emanuel Tellbom's Ög. (sv.,
i studenternas namn) oratt. i anl. af kronprinsens födelse. 8
sid. fol.

15/g

Omtr. i Orationes panegyrice ... Ups. 1826. 4:0.

Sven Lundblad, Theol. prof. Kalsen., R.
Veneror Deum...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.
1574
Jöns Svanberg, ἢ.
Ex omnibus, que... |
Inbj. t. Jacob Edvard Boéäthius' install. sås. Jur. prof. 4 sid. [0].

12/33
— Provinciam tandem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18,14

1827.

Johan Bredman, Astron. prof., RB.
Origines rerum...
Inbj. t. Theol. prof. Kalsen. Sven Lundblad's install. sås. Theol.

prof. prim. o. hans orat. »Historia exegeseos sacre>. 6 sid. fol.
96

100 Ernst Meyer,

755. Carl Peter Thunberg, Med. & Bot. prof., Prom.
Ut infantia et...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 10 sid. fol.

14 [8

756. Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. ἃ Rom. prof., Prom.
Juris disciplinam...
Inbj. t. Jur. dokt. prom. 6 sid. fol.

14/6

Inneh. biogr. notiser ö. promovendi.

757. Johan Bredman, Astron. prof., R., Prom.
Cum redit festum . ..
Inbj. t. mag. prom. 4 sid. + 8 sid. förteckn. på magg. Fol.

1574

758. Johan Bredman, Astron. prof., R.
Cum instat dies.
Inbj. t. feklörsmbytet 4 sid. fol.

͵
1678

Carl Johan Lundvall, Eloqu. ἃ Poés. prof., R.
759. - Religiosus in Regem...
Inbj. t. prof. Jacob Edvard Boéäthius' (lat.) ο. adj. Elof Wall-
quist's (sv.) oratt. i anl. af prins Gustafs födelse. 4 sid. [ὁ].

8/10

760. Si qua Scientia...
Inbj. t. Log. & Metaph. prof. Samuel Grubbe's install. sås. Ethic.
& Polit. prof. o. hans orat. »de presenti philosophie moralis
habitu ...> 8 sid. [0],

14/10

Inneh. filosofiens historia i sammandrag.

761. — Si Munus, quod...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18:43

1828.

762. Joseph Otto Höijer, τες. litt. prof., R.
Ejusmodi indolis...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

1574

763.

764.

705.

766.

267.

268.

769.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 101

Samuel Grubbe, Ethic. & Polit. prof., R.
Primo forsan rei...
Inbj. t. adj. Pehr Daniel Amadeus Atterbom's install. sås. Log.
& Metaph. prof. o. hans orat. »de fundamento et indole philo-
sophie theoretice». 4 sid. fol.
80/10

Inneh. om den filosofiska spekulationen.

Magistratu Academico...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

14/39

1829.

Nils Jacob Sillén, Oecon. pract. prof. Borgstr., R.
Post ingentia animi...
Inbj. t. Fredrik Rudberg's install. sås. Phys. prof. o. hans orat.

»de statu pres. phys. experimentalis>. 4 sid. [0].
16/4

---- Natum esse Patrie...
Inbj. t. prof. Joseph Otto Höijer's (lat.) ο. v. bibliot. & e. ο.
Numophyl. pref. Johan Henrik Schröder's (sv.) oratt. i anl. af
prins Oscar Fredriks födelse. 4 sid. fol.

1875

—— Locum amplum...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
15/4
Lars Peter Walmstedt, Chem. prof., R.
Professoris Medicine...
Inbj. t. Göran Wahlenberg's install. sås. Med. & Bot. prof. ο.
hans orat. »Hodiernus scientie botanice... status». 4 sid. [ο].
5/10

— Dense dolorum...
Inbj. t. prof. Pehr Daniel Amadeus Atterbom's (lat.) o. Wilhelm
Fredrik Palmblads (sv.) parentt. ö. prinsessan Sophia Albertina.
4 sid. fol.

1/40

102

710.

T71.

712.

779.

714.

770.

711.

Ernst Meyer,

Nationernas Curatorer.
Sju år äro...
Inbj. t. aftäckandet af Carl von Linné's bildstod d. 12 Okt. 8
sid. 4:0.
Odat.

Lars Peter Walmstedt, Chem. prof., R.
Veritati, qve in...
Inbj. t. doc. Christian Erik Faldecrant2z' install. sås. Prenot. theol.
& Hist. eccles. prof. Kalsen. 4 sid. fol.

471:

Magistratum Academicum . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

15.1.2

1890.

Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., R.
Fatendum est mortalium. ..
Inbj. t. adj. Henrik Wilhelm Romanson's install. sås. Anat. ἃ
Chirurg. prof. o. hans orat. »de subsidiis physiologie». 4 sid. [0].

4/4

—-— Humanum genus...
Inbj. t. adj. Pehr Sjöbring's install. sås. Orient. ling. prof. ο.
hans orat. »de continua Europe cum Asia litterarum necessitudine».
4 sid. fol.

5/4

— Quamquam recentior ...
Inbj. t. prof. Johan Bredman's (lat.) ο. adj. Adolph Törneros'
(sv.) oratt. i anl. af prinsessan Eugenies födelse. 6 sid. [0].
33/5

Carl Johan Lundvall, Eloqu. & Poés. prof., Prom.
»Fons erat...» Cogitabat Pelignus...
Inbj. t. mag. prom. 9 sid. + 6 sid. förteckn. på magg. Fol.

156

Lars Georg Rabenius, Jur. oecon. & comm. prof., R.
Festorum non nisi...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

17/4

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 103

778. Anon. Undert. J. H. Haak.
Genom Hans Excellence...
Ett genom utrikesministern universitetet meddeladt Programma
med underrättelse om ledighet af 2 professorsbeställningar: i
grekiska och romerska litteraturen vid universitetet i Vilna, jemte
Akad. Senatens derstädes kompetensfordringar dertill, dat. Kal.
Mart. 1830.

29/9

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R.
779. Vita brevis...
Inbj. t. Med. prof. Finl. Israöl Hwasser's install. sås. Med. theor.

ἃ pract. prof. o. hans orat. »>de Claudio Galeno...» 4 sid. fol.
81/10

780. --- Institutionis publice...
Inbj. t. Johan Henrik Schröder's install. sås. Hist. litt. & Archeol.
prof. samt Acad. bibliot.. o. hans orat. »de ratione dictionarii

Suecani recte instituendi». 6 sid. fol.
2/33
Inneh. en öfversigt af universitetsbibliotekets historia.

781. »Institui animum . ..
Inbj. t. Erik Bergström's install. sås. Theol. prof. prim. o. hans
orat. »de crisi sacra recentiorum hypercritica». 4 sid. fol.

8/,:

Strengnäs-ex. odat.

782. — Så är sagdt...
Inbj. t. prof. Christian Erik Fahlerantz' (sv.) o. Carl Johan
Lundvall's (lat.) samt rect. schol. Pehr Gustaf Boivie's (sv.)
oratt. i anl. af jubelfesten ö. Augsburg. bekännelsen. 6 sid. fol.

20/43

Omtr. i Tal i anledning af svenska kyrkans tusenåriga jubelfest...
1830. Ups. 1832. 4:0.

Omtr. i Geijers Saml. skrifter. Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0.

783.

Sceptra Academica...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18...

104

784.

1785.

1786.

187.

788.

189.

790.

791.

Ernst Meyer,

1831.

Pehr Sjöbring, Orient. ling. prof., R.
Christianismus, ubicunque ...
Inbj. t. prof. Carl Georg Rogberg's install. sås. Theol. past. prof.

o. hans orat. »Notio ministerii ecclesiastici evangelica>. 6 sid. fol.
28/4

Carl von Rosenstein, Erkebisk., Procanc., Prom.
Supervacaneum certe...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 10 sid. fol.

1874

Pehr Sjöbring, Orient. ling. prof., R.
Munus Rectoris...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.
154
Göran Wahlenberg, Med. & Bot. prof., R.
Qui tempore vivimus...
Inbj. t. prof. Carl Georg Rogberg's o. adj. Henrik Gerhard

Lindgrens oratt. i anl. af prins Augusts födelse. 4 sid. fol.
16.

Instat dies...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14713

1832.

Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Artium et doctrinarum ...
Inbj. t. adj. Johan Thorsander's install. sås. Theol. dogm. & mor.
prof. o. hans orat. »de origine theol. christ. dogm. et ante evum
Reformationis incremento»>. 4 sid. fol.
12/4
Annus hoc ipso...
Inbj. t. bibliot. Johan Henrik Schröder's parent. ö. riksmarsk.
Claes Flemming. 4 sid. fol.

12):

Post celebratam paucis...
Inbj. t. prof. Jacob Edvard Boäthius' parent. ὃ. f. d. v. uni-
versitetskansleren Magnus Fredrik Brahe. 4 sid. fol.

21“

792.

799.

794.

795.

796.

197.

798.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 105

Olof Kolmodin, Eloqu. & Polit. prof. Skytt., R.
Tempus urget...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

14/6

Christian Erik Fahlcrantz, Theol. prof., R.
Det hopp, som...
Inbj. t. prof. Erik Gustaf Geijer's orat. i anl. af minnesfesten
ὃ. Gustaf II Adolf. 6 sid. [0].
5/4

Omtr. i Fahlerantz' Saml. skrifter. D. 5. Örebro 1865. 8:0.

Christian Erik Fahlcrantz, Prenot. theol. & Hist. eccles.
prof. Kalsen., R.
Ut solenne est...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

18/:2

1833.

Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. ἃ Rom. prof., R.
Ex quo in...
Inbj. t. Adolph Törnerosg's install. sås. Poös. & Eloqu. prof. o. hans

orat. »de nexu inter pulchrum et sublime». 4 sid. fol.
28/3

Samuel Grubbe, Ethic. ἃ Polit. prof., Prom.
Quemadmodum Civitas...
Inbj. t. mag. prom. 8 sid. + 8 sid. förteckn. på magg. Fol.

18/4

Inneh. biogr. notiser ὅδ. promovendi.

Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Magistratum, quem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

10/4

Henrik Wilhelm Romanson, Anat. & Chirurg. prof., R.
Magistratu, quem...
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

1214

106

799.

800.

801.

802.

803.

804.

805.

Ernst Meyer,

1834.

Jöns Svanberg, Mathem. inf. prof., R.
Ad ultimam tandem . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

16/4

Johan Thorsander, RK. (und.)
Hans Kongl. Höghet...
Meddelande om föreläsningarnas inställande, men disputationernas
Ο. examinas samt stipendiernas fortsättande, i anl. af kolerafar-

soten.
1870

Johan Thorsander, Theol. dogm. & mor. prof., R.
Magistratum Academicum ...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

15/13

1835.

Israöl Hwasser, Med. theor. & pract. prof., R.
Esse agriculturam ...
Inbj. t. Bot. prof. Lund. Elias Fries' install. sås. Oecon. pract.
prof. Borgstr. o. hans orat. >de methodo studii historie natura-

lis, vite communi applicate». 4 sid. fol.
475

— Historia culture...
Inbj. t. Theol. dogm. prof. Johan Thorsander's install. sås. Theol.
prof. prim. 4 sid. fol.

25/5

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Gust. Stip. Insp.
Att vara fri...
Inbj. t. bibliot. aman., doc. Carl Wilhelm Böttiger's parent. ö.
Gustaf III. 4 5:4. fol.
8/6
Inneh. om monarki och republik.
Omtr. i Geijers Saml. skrifter. Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0.

Göran Wahlenberg, Med. & Bot. prof., Prom.
Post celebratam ...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 16 sid. fol.

14/46

806.

807.

808.

809.

810.

811.

812.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 107

Israöl Hwasser, R.
Då det Academiska ...
Inbj. t. rektorsombyte. 12. sid. fol.

15/4

Johan Bredman, ÄAstron. prof., R.
Excultioris, qua fruimur... =.
Inbj. t. Anders Erik Knös' install. sås. Theol. past. prof. o. hans

orat. »de studio theologie practice». 6 sid. [0].
5/41

—-— Post predicatam...
Inbj. t. Wilhelm Fredrik Palmblad's install. sås. Grec. litt. prof.

o. hans orat. »de primordiis historie grece». 4 sid. fol.
20734

—— Quum Sceptra Academica...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

18/43

1836.

Samuel Grubbe, Philos. pract. prof., R.
Alla de Idéer...
Inbj. t. Philos. theor. prof. Pehr Daniel Amadeus Atterbom's in-
stall. sås. prof. i Aestetiken o. Moderna litteraturen o. hans tal
>»om rätta betydelsen af &esthetik, vitterhet och modern vitterhet,
betraktade sås. föremål för akademisk undervisning». 6 sid. fol.

31 ’8

Samuel Grubbe, Ethic. & Polit. prof., R.
Speculationem philosophicam . ..
Inbj. t. adj. Erik August Schröder's install. sås. Log. & Metaph.
prof. o. hans orat. »de notione speculativa immortalitatis animo-

rum.> 6 sid. fol.
5/5

—- - Homini, a Deo...
Inbj. t. adj. Johan Albert Butsch's install. sås. Prenot. theol. &
Hist. eccles. prof. Kalsen. o. hans orat. »de diversis revelationis
divine periodis». 6 sid. fol.
26/5

108

813.

814.

815.

816.

817.

818.

819.

Ernst Meyer,

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., Prom.

Primi in Philosophia ...

Inbj. t. mag. prom. 11 sid.+8 sid. förteckn. på magg. Fol.
15.6
Inneh. historik ö. mag. promotionerna.
Öfvers. i Program och tal vid Magister-Promotionen i Upsala d. 15,6.
1836. Ups. 1836. 8:0.
Omtr. häraf i Geijers Saml. skrifter. Ὁ. 7. Stockh. 1875. 8:0.

Samuel Grubbe, Ethic. ἃ Polit. prof., R.
Magistratu, senis...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

16/6

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R.
Magistratu abiturus...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

12/13

1837.

Henrik Wilhelm Romanson, Anat. & Chirurg. prof., Prom.
Ut suus cuique...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 12 sid. fol.
3/6
Inneh. biogr. notiser ὅ. promovendi.
Lars Peter Walmstedt, Chem. prof., R.
Confecto jamjam ...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

35/4

Rector [P. D. A. Atterbom] och Senatus Academi-
cus (und.)
1:o. Hvar och en...
Kungörelse om hvad iakttagas bör för inskrifning vid akademien

samt . . . studentexamen. 4 sid. 4:0.
26
; 10

Pehr Daniel Amadeus Atterbom, Aesthet. & Litt. hu-
man. prof., R.
» Inter publica...
Inbj. t. Theol. prof. Kalsen. Christian Erik Fahlerantz' install.
sås. Theol. dogm. prof. o. hans orat. »de charactere theologige
dogm., quatenus ex ipso ecclesie statu definiatur>. 4 sid. [0].

15 it

820.

821.

822.

823.

824.

825.

826.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 109

Pehr Daniel Amadeus Atterbom, prof. i Aesthet. o. Vit-
terh., R.

Med morgondagen...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

18).

1838.

Pehr Sjöbring, Orient. ling. prof., R.
Fyra år äro...
Inbj. t. bibliot. Johan Henrik Schröder's parent. ὅ. kanslirådet
Jonas Hallenberg. 6 sid. fol.
δ

Inneh. äfven Hallenbergs bibliografi.

Den vigtiga del...

Inbj. t. adj. Pehr Erik Bergfalk's install. sås. Jur. oecon. & comm.
prof. o. hans tal »om studium utaf statens författnings- o. för-
valtningsrätt.» 6 sid. fol.

13/4

—-— Magistratum Academicum . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 4 sid. fol.

14/4

Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Archeol.
prof., Numophyl. pref., Historiogr., R.
Annus adest...
Inbj. t. Carl Henrik Bergstrand's install. sås. Chirurg. ἃ Obstetr.
prof. o. hans orat. >Mutua chirurgige et medicine ratio». 8 sid.
fol.
nu

Inneh. något om medicinens historia.

Habet hoc singulare...

Inbj. t. adj. Carl Jonas Almquist's install. sås. Theol. prof. Kal-
sen. 0. hans orat. »de vi atque momento Pelagianismi ad doct-
rinam medii aevi dogm. de ordine salutis conformandam». 8
sid. fol.

224]

Extremum, Patres...
Inbj. t. prof. Anders Erik Knös' parent. ö. erkebisk. Carl von
Rosenstein. 6 sid. [0].

29/3;

110 Ernst Meyer,

827. Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Archeol.
prof., Nymophyl. pref., Historiogr., R.

Fasti Rectorum ... — A Fastis...
Inbj. t. rektorsombyte. 10 sid. fol.
18/19

Inneh. Fasti rectorum.
Den del af progr., som inneh. Fasti rectorum, omtr. Ups. 1838. 8:0.

1839.

828. Pehr Daniel Amadeus Atterbom, Prof. i Ästet. o. Vit-
terh., Prom.
I våra fäders...
Inbj. t. mag. prom. 12 sid.+7 sid. förteckn. på magg. Fol.

829. Elias Fries, Oecon. pract. prof. Borgstr., R.
Prematura nobisque...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. [0].

15/4

830. Wilhelm Fredrik Palmblad, Grec. litt. prof., R.
Sceptra jamjam ...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

12/38

1840.

831. Erik August Schröder, Log. & Metaph. prof., R.
Magistratum Academicum . ..
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

1574

1841.

832. Johan Thorsander, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Quanti sit generi...
Inbj. t. Hist. lector. Aros. Carl Thomas Järta's install. sås. Eloqu.
& Polit. prof. Skytt. o. hans orat. >Quid in republica, aut con-
stituenda, aut ordinanda, valeat institutorum legumque consve-
tudo». 6 sid. fol.

4

833.

834.

835.

836.

837.

838.

839.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 111

Johan Thorsander, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Quantum Grecis...
Inbj. t. adj. Jonas Sellén's install. sås. Eloqu. & Poäs. prof. ο.
hans orat. »de causis artium liberalium apud Grecos et Roma-
nos, a propria fabularum veterum vi et indole repetendis>. 6
sid. fol.

29/4

--- -- Ått den yttre...
Inbj. t. läraren vid artill.-lärov., doc. Adolf Ferdinand Svan-
berg's install. sås. Phys. prof. o. hans tal »om några af de vig-
tigare afdelningar af fysiken med... deruti gjorda nya förbätt-
ringar o. upptäckter». 8 sid. fol.

24/g

Israöl Hwasser, Med. theor. & pract. prof., Prom.
Ett århundrade har...
Inbj. t. Med. dokt. prom. 29 sid.+6 sid. förteckn. på. doktt. Fol.

18/6

Afhandl.: Om den svenska medicinens historia.

Johan Thorsander, Theol. prof. prim., Archiprep., R.
Letus tandem ...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

1476

Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Singulari quodam ...
Inbj. t. prof. Carl Johan [= Jonas] Almquist's parent. ö. erkebisk.
Johan Olof Wallin. 6 sid. fol.

8[}1

----- Uti sitt minnes-värda ...
Inbj. t. prof. Christian Erik Fahlerantz' sv. tal till firande af den
sv. kyrkobibelns 300-åriga jubelfest. 6 sid. fol.

9.11

1842.

Rector [. E. Boöthius] och Senatus Academicus (und.)
1:o. Hvar och en...
Kungörelse om hvad iakttagas bör för inskrifning vid akademien

samt . . . studentexamen. ὃ sid. 4:0.
16),

4

112

840.

841.

842,

842.

Ernst Meyer,

Jacob Edvard Boöthius, Jur. patr. ἃ Rom. prof., R.
Vix umquam...
Inbj. t. prof. Jacob Christopher Boström's install. sås. Ethic. &
Polit. prof. o. hans orat. »de philosophia juris a philosophia mo-
rum et civitatis non diversa>. 4 sid. fol.

8/4

----- - Inter omnes, que...

Inbj. t. observ. Gustaf Svanberg's install. sås. Astron. prof. ο.

hans orat. »de novissimis astronomie progressibus»>. 4 sid. fol.
31/,

Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Ar-
cheol. prof., Prom.
Quod litteris...
Inbj. t. mag. prom. 31 sid.+17 sid. förteckn. på magg. 4:0.
18/4

Afhandl.: Incunabula artis typographice in Svecia.

Jacob Edvard Boéöthlus, Jur. patr. & Rom. prof., R.
Magistratum jam ...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

15/4

1843.

Göran Wahlenberg, Med. & Bot. prof., R.
Quamquam arctum ...
Inbj. t. Carl Johan Malmsten's install. sås. Mathem. inf. prof. o.
hans orat. »his proxime preterlapsis annis quid analysis, que

dicitur, pura profecerit». 4 sid. [0].
15/4

Till den inbjudning...

Inbj. t. adj. Johan Christofer Lindblad's install. sås. prof. i Sv.
laghist., straffrätt ο. rättegångsordning o. hans tal >om ända-
målsenligheten af jury-domstolen i constitutionella stater». 6 sid.
fol.

38 4

Ante aliquot menses...

Inbj. t. proff. Sellén's (lat.) Hwasser's (sv.) o. aman. Malmström's
oratt. i anl. af Carl XIV Johans 40-åriga regeringsjubileum. 4
sid. fol.

10)

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 113

847. Göran Wahlenberg, Med. ἃ Bot. prof., R.
Tandem appropinquare ...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

Erik Gustaf Geijer, Hist. prof., R.
848. Oriens, unde...
Inbj. t. Otto Fredrik Tullberg's install. sås. Orient. ling. prof. o.

hans orat. »de poäsi hebraica». 4 sid. fol.
30 11

1844.

849. — Om ett Europeiskt...
Inbj. t. adj. Olof Winqvigt's install. sås. Skytt. prof. i Vältalig-
het och politik o. hans föreläsn. >»Om statshvälfningen i Sverige
år 1789» samt t. adj. Carl Olof Delldér's install. sås. prof. i
Statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet o. folkrätt o. hans föreläsn.
»Om de constitutionella garantierna i Sveriges o. Norriges grund-
lagar>. 2+18 sid. 4:0.

lg

Afhandl.: Det Europeiska samhällets begynnelser.

850. - -- Rerum humanarum ...
Inbj. t. proff. Elias Fries” (lat.) o. Pehr Daniel Amadeus Atter-
bom's (sv.) samt doc. Carl Fredrik Bergstedt's (sv.) parentt. ὅ.
Carl XIV Johan. 11 sid. 4:ο.
29-45

Omtr. i Fries' orat.

851. - Munus Rectoris...
Inbj. t. rektorsombyte. 10 sid. 4:0.

14.6

852. Ohristian Erik Fahlcrantz, 1..
Om ändamålet af...
Inbj. t. prof. Otto Fredrik Tullberg's (lat.), adj. Carl Edvard
Zedritz' (lat.) o. doc. Wilhelm Erik Svedelius' (sv.) oratt. i anl.
af Oscar I:s tronbestigning. 6 sid. fol.

17 un

Meyer: Bibl. öfver Upsala Program. 8

114

853.

854.

850.

857.

808.

859.

Ernst Meyer,

1848.

Carl Fredrik af Wingård, Erkebisk., v. Canc., Prom.
Doctoratus Theologici...
Inbj. t. Theol. dokt. prom. 9 sid. fol.

13, 6

Wilhelm Fredrik Palmblad, Grec. litt. prof., Prom.
Festa, que instant...
Inbj. t. mag. prom. 11 sid.+8 sid. förteckn. på magg. Fol.

15/4

Christian Erik Fahlcrantz, R.
Ju mer Universitetet...
Inbj. t. rektorsombyte. 7 sid. fol.

18/8

Israöl Hwasser, RK.
Den poetiska verldsåskådningen ...
Inbj. t. e. o. adj. Carl Wilhelm Böttiger's install. sås. e. o. prof.
i den Moderna litt. o. hans föreläsn. »Den Italienska kulturens
förhållande till den Romerska>. 6 sid. fol.

13-44

1846.

---- Den af framlidne...

Inbj. t. läroverksadj. Lars Anton Anjou's install. sås. Theol.
prof. Kalsen. o. hans föreläsn. »Om gnosticismens förhållande till
den christna tron». 6 sid. fol.

22 3

- - I likhet med...

Inbj. t. prosektorn vid Carol. Instit. Fredrik Sundewall's install.
sås. prof. i Anat., fysiol. & forens. med. o. hans föreläsn. »Nerv-
systemets verksamhet o. physiol. betydelse.» 17 sid. fol.

Ἐ1 Πρ

Afhandl. : Olof Rudbeck.

- De egenartade uppfostringsinrättningar...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans föredrag »Om motsatsen emellan

hylozoism och biologi>. 8. sid. [0].
10/6

860.

861.

862.

863.

864.

865.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 115

1847.

Pehr Daniel Amadeus Atterbom, prof. i Åstet. o. Vit-
terh., R.
Åter har ett
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

14. 8

1848.

Nationernas Curatorer och Deputerade.
Ett år har...
Inbj. t. minnesfest ö. Erik Gustaf Geijer o. doc. Bernhard Elis
Malmström's tal ö. honom. 6 sid. fol.
5/g
Elias Fries, prof. i Prakt. ekon., Prom.
För det till sjelfmedvetande ...
Inbj. t. mag. prom. 22 sid.+6 sid. förteckn. på magg. Fol.
15,8
Afhandl.: Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis divina.
Omtr. af sjelfva afh. i Fries, Botaniska Utflygter. Β. 2. Stockh.
1852. 8:0.
Öfvers. (förkortad) i Dansk Tidskr. utg. af Barfod. 3.

Anders Erik Knös, Theol. past. prof., R.
Tempore gravi...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

18 ;

1849.

Johan Christofer Lindblad, RK.
Äfven under det...
Inbj. t. rektorsombyte o. hans tal: »Erfordrar Sveriges allmänna
civil- ο. criminal-lagstiftning i alla delar en genomgripande föränd-
ring?» 6 sid. fol.

14;
'8

Carl Henrik Bergstrand, Κ.
Bland de inrättningar...
Inbj. t. e. o. Hist. prof. Fredrik Ferdinand Carlson's install. sås.
Hist. prof. o. hans föreläsn. >Om Sveriges ställning i det Euro-
peiska statssystemet vid medlet af sjuttonde århundradet». +
sid. fol.

11/40

116 Ernst Mever.

1850.

866. Johan Christofer Lindblad, Pro R.
Ibland mensklighetens...
Inbj. t. doc. Sigurd Ribbing's install. sås. Log. & Metaph. prof.
ο. hans föreläsn. »Om de förnämsta momenter, som för det när-
varande hindra philosophiens utveckling till större fullkomlighet>.
4 sid. fol.
LESS
867. Studentcorpsens Direction.
Ju sällsyntare uppenbarelserna...
Inbj. t. minnesfesten ὅ. Adam Oelhlenschläger o. doc. Sten Johan

Stenberg's tal ö. honom. 4 sid. [0].
ὅς

863. Johan Christofer Lindblad, Jur. prof., Pro R.
Enligt ganmmal häfdvunnen...
Inbj. t. rektorsombyte. 6 sid. fol.

14 4

869. Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Ar-
cheol. prof.. I.
Ab antiquis...
Inbj. t. proff. Carl Johan Malmsten's (sv.) o. Johan Spongberg's
(lat.) oratt. i anl. af Carl XV:s förmälning. 12. sid. fol.

9.

Athandh: Commerciorum primordia Suecos inter et Batavos.

1851.

870. Adolf Ferdinand Svanberg, Phys. prof., Prom.
Sedan vårl grannrikes...
Inbj. t. mag. prom. 4+27 sid. 4:0.
154
Afhandl.: Försök att förklara orsaken till den dynamiska thermo-

elektriciteten.

Johan Henrik Schröder, Acad. bibliot., Hist. litt. & Ar-
cheol. prof., I.
Inter tot estus..
Inbj. t. rektorsombyte. 9. sid. [ο].

L
-1
koner

872.

873.

874.

877.

878.

Bibliografi ötver Upsala Universitets-Prozrani 117

Lars Anton Anjou, 1.
"Theologien såsom kristlig...
Inbj. t. adj. Anders Fredrik Beckman's imstall. sås. prof. i Dogm.,
moral o. symbolik ὁ. hans föreläsn. om >den kristliga dogma-
tikens allm. begrepp, äfvensom dess betydelse i sammanhang af
de theologiska vetenskaperna». 4 sid. [0].

N/40

-- I alla tider...
Inbj. t. adj. Olof Glas install. sås. prof. i Kirurgi o. barnförloss-
ningskonst o. hans föreläsn. >Historisk inledning till läran om

ögonsjukdomarna>. ὦ sid. [0].

27.43

1852.

--- - Om redaktionen... — Det möte i Upsala...
Inbj. t. prof. Fredrik Ferdinand Carlson's v. doc. Jacob Theo-
dor Hagbery's tal i anl. af prinsessan Lovisas födelse. 2+2923
sid. 4:0.
1104

Afbandl.: Om redaktionen af Upsala mötes beslut ar 1593.

— - Frågar man hvad...
Inbj. t. doc. Samuel Rudolf Detlof Knut Olivecronu's install. sås.
Jur. patr. civil. & Jur. Rom. prof. o hans föreläsn. »Om princi-
perna för arfsordningen enligt svensk lag.» 4 sid. fol.

26 4

- — Såsom inom det...
Inbj. t. rektorsombyte. 8 sid. fol.

18,4

Pehr Erik Bergfalk, RI.
Aderton och ett...
Inbj. t. e. o. prof. Carl Wilhelm Böttiger's parent. ö. prins Gustaf.
13 sid. fol.
25/43
Afhandl.: De vigtigaste bemödanden för den ständiga freden, under
det sista fjerdedels ärhundradet.

Upsala Universitets Studentcorps.
Sedan Upsala Universitets...
Inbj. t. sorgefesten ö. prins Gustaf o. läraren Albert Wilhelm
Staaff's tal dervid. 6 sid. 4:0.

FEV

118

879.

880.

881.

882.

883.

884.

Ernst Meyer.

1853.

Pehr Erik Bergfalk, R.

--—- Menskligheten lefver ...
Inbj. t. Lars Fredrik Svanberg's install. sås. prof. i Theor. o.
agrikultur-kemi o. hans föreläsn. »Om nödvändigheten ... af
theor. åsigter för . .. kemiska vetenskapen och förklarande af
de företeelser . . . vid materiella ämnens inverkan på hvarandra>;
t. Elof Wallqvist's install. sås. prof. i Med. & physiol. kemi o.
hans föreläsn. >Om respirationsprocessen>» ; samt t. Carl Axel
Torén's install. sås. prof. i Pastoraltheologi o. hans föreläsn.
>Om det christliga predikoembetets ursprung och betydelse». 2+
52 sid 4:0.
20/4
Afhandl.: Skall guldåldern återkomma?
---- De fria folken...
Inbj. t. prof. Anders Fredrik Beckman's o. adj. Fredrik Georg
Afz2elius' tal i anl. af prins Carl Oscars födelse. 6 sid. fol.

1/6

Det akademiska år...
Inbj. t. rektorsombyte. 7 sid. fol.
δι.
Elias Fries, Bot. ἃ Oecon. pract. prof., R.
Greciam illam ...
Inbj. t. Carl Edvard Zedritz' install. sås. Eloqu. & Poäös. prof.
ο. Johan Spongberg's install. sås. Grec. ling. prof. 8 sid. fol.

; 10

1854.

Elias Fries, prof. i Bot. & Ekon., R.
Hvarje tidsskifte...
Inbj. t. adj. Wilhelm Liljeborg's install. sås. prof. i zoologi o.
hans föreläsn. »En öfversigt af zoologiens studium i Sverige».
4 sid. fol.

22/4

Elias Fries, I.
Hvarje Akademiskt...
Inbj. t. rektorsombyte. 14 sid. fol.

31,

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 119

885. Carl Johan Malmsten, prof. i Mathem., Prom.
Det är bekant...
Inbj. t. mag. prom. 4+29 sid. 4:0.
Odat. [anteckn. ἃ tit. bl. 5,6]
Afhandl.: Bidrag till theorien om Elliptiska functioner.

Salsa Goodgle

Förteckning på afhandlingar och vidlyftigare
vetenskapliga utredningar.

Bibliografi."
Schröder, J. H. Incunabula artis typographice in Svecia. (Afh.) 842

Teologi och Kyrkohistoria.
Låstbom, J. Om förhållandet mellan teologi och juridik. 580.
o. Troil, U. Om svenska kyrkomöten. 583.
Lindblom, J. 4. Om kristendomens väsen. 670.
Anjou, L. 4. Om redaktionen af Upsala mötes beslut år 1393. (Afh.) 874.

Juridik.
Rabenius, L. G. Om de juridiska studierna under medeltiden. 718.
Filosofi.
Christiernin, P. N. Om sensationerna. 560.
Om Kants filosofi. 594.

Lundvall, C. J. Kortfattadt sammandrag af filosofiens historia. 700.
Grubbe, S. Om den filosofiska spekulationen. 763.

Universitetsväsen.?
Berch, 4. Statistik öfver studenterna. 410.
Fant, E. M. Svenska magistrar under medeltiden. 605.
Geijer, E. G. Öfversigt af universitetsbibliotekets historia. 780.
Schröder, J. H. Fasti rectorum. (Afh.) 827.

Historia, Statskunskap och Nationalekonomi.

Berch, 4. Tablå öfver studentproportionen vid offentliga embeten. 327.
Ihre, J. Om forntidens fartyg. 366.
Hydrén, E. Beskrifning på Gustaf ll:s resa. 534.

! Häri upptagas ej bibliografier öfver enskilda personer.
3 Häri upptagas ej de vanliga öfversigterna öfver föregående innehafvare
af professurer eller föregående promotioner.

122

Geijer, E. G. Om monarki och republik. 804.
ἔπος 8 Det Europeiska samhällets begynnelser. (Afh.) 849.
Schröder, J. H. Commerciorum primordia Suecos inter et Batavos. (Afh.)
869.
Bergfalk, P. E. De vigtigaste bemödanden för den ständiga freden, under
det sista fjerdedels århundradet. (Afh.) 877.
----- Skall guldåldern återkomma? (Afh.) 879.

Litteraturhistoria.

Hwasser, I. Olof Rudbeck. (Afh.) 858. |
Fries, Elias. Carl von Linnés anteckningar om Nemesis divina. (Afh.) 862.

Språkvetenskap.

Ihre, J. Om gemensamt grekiska och nordiska ord. 416.
Solander, D. Om språkens natur. 468.

Matematik och Naturvetenskap.

v. Linné, C., ἃ. ἃ. Några naturhistoriska nyheter. 268.

Svanberg, 4. F. Försök att förklara orsaken till den dynamiska thbermo-
elektriciteten. (Afh.) 870.

Malmsten, C. J. Bidrag till theorien om Elliptiska functioner. (Afh.) 885.

Medicin.

Rosén, N. Ett fall af förgiftning genom Hyoscyamus. 280.
Murray, 4. Om ovarier. 509.

Om frakturer. 528.

— Om koppympningen i Sverige. 529.

— Om filosofiens och medicinens inbördes nytta. 530.
En casus anevrismatis veri aorte thoracice. 586.
Schröder, J. H. Något om medicinens historia. 824.

Hwasser, 1. Om den svenska medicinens historia. 888.

PERSONREGISTER.

Tecknens betydelse.

Med kursiv stil utmärkes programmets författare.

> XX Oration, parentation, föreläsning.
> + Installation.

» Τ Begrafning.

> 4 Parentation öfver.

> i Relegation.

> Ρ Medicine doktor.

Kungliga personer upptagas ej i registret.
Hänvisningarne afse programmets ordningsnummer.

Personregister.

Acrel, Johan Gustaf 5359, 597—599. | Aurivillius, Carl 390—392, 439—442,

+ 2350. 478, 492--494. x 345, x 361, + 370,
Adlerbielke, Lars Anders x 194. x 381, x 394, x 427, x 139, + 468,
Afzelius, Adam 711. x 658, + 690. | κ 487, | 546.

Afzelius, Anders E. x 677. Aurivillius, Eric + 6, 4. 6.
Afzelius, Fredrik Georg x 880. Aurivillius, Pehr Fabian 566—568,
Afzelius. Johan 564, 565, 610, 611, 612, 613, 655—659, 667, 709. +

648. 650—654. + 539, + 5142. > 554, x 569, χ 607.

Afzelius. Pehr von 636, 646. 708. Aurivillius, Samuel 388, 404, 412—

+ 626, x 677. 415, 436. x 368, + 382.

Almquist. Carl Jonas + 825, x 837. |
Almquist, Eric A. x 630, + 655. "Beck, Abraham p 233.

+

Almquist, Eric Jonas 590. + 570, x
HTT, x ὅδ᾽, χ 618.

Bauman, Andreas x 9213.
Becker, Fredrik É 294.

Alstrin. Eric 181—185. + 146. "Beckman, Anders Fredrik + 872, x 880.
Alstrin, Fredrik x 189. : Bellman, Johan Arent 4, 32-—-35, 41.
Alstrin, Laurentius x 11N. | x 1, x 4, x 11, x 43 | 68.

Amnell, Johan 375—377, 379, 396, Benzelius, Eric, ἃ. ἃ. 39. x 47, + 62,
444, 4604—466, 516. 517. x 217, x 4 692.
272, + 304. x 342, + 412, x 428. Benzelius, Eric, d. y. x 93, x 135, x

Anjou, Lars Anton 872 --δῦδ. + 857. 148, + 150, 4 279.

Annerstedt, Daniel + 459, Benzelius, Henric 352. + 394, 4 394.
Arrhenius, Arvid x 1383, x 194, + 236. Benzelius Jacob 4 307.

Arrhenius, Jacob 64. Benzelstierna, Lars 361—363. + 296,
Arrhenius, Laurentiug Jacobi 138,, - 303, x 317, x 345.

141, 177-- 172. «- 100, χ 117. Berch, Anders 320—323, 325, 327,
Ascanius, Petrus x 353. 410, 422. + 261, x 347, 4 487.
Asp, Carl 393, 394, 397, 445—447. Berch, Carl Reinhold x 159.

x 194, x 291], + 3772. Berch, Christer + 475.

Asp. Matthias 258. 259, 316, 317, Bergfalk. Pehr Erik 877. 879—881.
319, 398, 401. κ 129, x 138, + 178, + 822.
x 1N3. + 198, + 229, x 266, x 282, Bergman, Torbern 463, 508. + 445.
x τῷ, 4 495, Bergmark, Erie x 283.
Atterbom. Pehr Daniel Amadeus 818 Bergstedt, Carl Fredrik x 850.
—&20, 828, 860. χ 750, + 763, x Bergstral, Johan Ὁ 305.
769, — 510, x 850. Bergstrand, Carl Henrik 865. + 824.
Aukrevill, Axel x 41. | Bergström, Eric + 781.

126

Beronius, Magnus 271, 472. x 184, + |
199, x 203, + 230, x 279, | 492.

Biberg, Nils Fredrik 689, 724, 743. |
+ 684, x 715.

Bielke, Nils Adam x 246.

Billovius, Jonas 4 75.

Boberg, Anders 220, 221, 228, 260,
261, 263, 309— 315. + 171.

Boéthius, Daniel 563, 609, 633, 649.
+ 530, x 545, χ 583.

Boéthius, Jacob Edvard 756, 795, 797.
837--841, 843. + 752, x 759, x 791.

Boivie, Pehr Gustaf x 782.

Bonde, Gustaf x 176.

Borgström, Eric 4. 461.

Boström, Christopher Jacob + 840.

Boudrie, Gustaf Anton x 371, x 384,
+ 477, x 502.

Brahe, Eric x 245.

Brahe, Magnus Fredrik 4 791. ;

Brauner, Johan x 9239.

Bredenberg, Johan x 170.

Bredman, Johan 727, 754, 757, 758,
807--809. + 685, x 775.

Brisman, Johan x 135.

Bromelius, Magnus Olai + 84.
Brändström, Jonas Jone x 701.
Burman, Eric + 153.

Burman, Olof x 213, x 334.
Buskagria, Magdalena Johannis + 52.
Buss, Johannes Benedictus x 400.
Butsch, Johan Albert + 8109.

Böttiger. Carl Wilhelm x 804, + 556, |

x 817.

Cardon. Isac x 208.

Carlson, Fredrik Ferdinand + 865, x
814.

Castovius, Eric + 15, 4 29.

Castovius, Petrus + 125. |

Celsius, Anders 190, 242, 243, 2
270, 272, 273. + 182. |

Celsius, Nils x δῦ, x 74, x 96, + 120,
χα 129, x 138, 4. 156.

Celsius, Olof. d. ä. 77, 103, 116, 132,
153, 186—189, 229—236, 289—291,
293, 318. + 22, + 80, + 166, x 186,
x 314, | 385.

Ernst Meyer,

Celsius, Olof, d. y. χ 209, x 235, x 266,
x 289, x 298, + 302, x 322, x 329,
x 345, x 350, χ 362.

ΤΙΝ Pehr Niclas 310, δ48,
550, 551, 360, 594, 596. + 399, +
460.

Clewberg, Christopher 432—435, 480,
481. x 266, + 391, + 407.

Clewberg, Nicolaus Christopher x 469.

Cnattingius, Daniel κ 532.

Cronhielm, Gustaf 4. 235.

. Cygneus, Zacharias x 583.

Dahl, Christopher 577, 578, 623, 624,

662. x 569, + 573. x 600, x 639.

Dahlman, Lawurentius 380, 411, 419,
420. + 313, x 347.

Delldén, Carl Olof + 849.

Djurberg, Daniel 6—8, 43, 44, 99—
102, 104, 155. 4 218.

Domey, Olof x 502.

ἐν ιν, Johan Daniel 675, 69ὅ. + 650,
x 682.

Dureus, Samuel 448, 449, 490, 495.
496, 523—525. + 390.

Duverus, Jacob x 524.

| Eenberg, Johan + 32.
Ehrenpreus, Carl 4 350, 4. 406.
| Ekeberg, Andreas Gustaf x 577.
' Ekelund, Martin x 332, x 3466.

Ekerman, Petrus 282—

285, 326, 845
— 348, 405, 474—477, 479. + 231,
x 266, x 299, x 304.

Ekman, Emanuel 3576, 622. κ 461, x

469, + 579.
Elers, Johan x 3928.
ENf, Erie Erici p 320.

Elvius, Pehr 30, 38, 72—76, S7, 110,

111... 113.
Elvius, Pehr 4 329.
+ 92, 4. 98.
Engelsman, Marcus x 81.
Esberg, Johan 19—25, 27, 46—49, δ].
+ 21, x 90, x 62.

' Fabritius, Christian Laurentii + 61.

Fahlcrantz, Christian Erik 793, 794
832, 8δδ. + 771, x 782, + 819, x 858

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 1

Fahlenius, Jonas x 135.

Falzburg, Carl Gustaf | 386.

Fant, Carl Johan x 746.

Fant, Eric Michaél 561, 602, 603, 605,
606, 641—-645, 665, 699, 700, 707.
x 502, x dl4, + 516, x 528, χ 529,
x 564, x 577, x 612.

Fersen, Axel von 4 681.

Fick, Johan 842, 344, 399. χ 163,
+ 309.

Filenius, Eric x 469.

Flach, Fredric Ferdinand x 59.

Flemming, Claes x 577, I 790.

Floderus, Johan 457, 458, 502, 503,

520, 340. + 416, x 464, x 484, x
513, x 546, x 552, + 564.
Floderus, Matthias x 583.

Flygare, Gustaf 582, 587, 637. 688.

+ 536.

Forelius, Hemming 3, 9.

Fvugt, Nils Petrus x 276.

Fries, Elias 829, 862, 882—884. +
802, x 850.

Frondin, Berge x 347, x 406.

Frondin, Elias 210, 216—219, 239,
254—257. x 117, + 188, x 218, x
226, x 274.

Frosterus, Henric + 465.

Geijer, Erik Gustaf 726, 734, 735,

746, 779--- 788, 804, 513, 815, 848
— 851. + 710, x 713, x 717, x 793,

+ 861.

27

I Grubbe, Samuel 731, 763, 764, 796,
810— 812, 814. + 692, x 716, + 760.

Grundelstierna, Albin x 205.

Grönwall, Andreas 142—144, 180, 192,
208, 209, 211, 249. + 1923.

Gyldenstolpe, Nils 4. 66.

Gyllenborg, Carl 4 298.

Gyllenborg, Henning Adolf 194, 195.
x 191.

Gyllengrijp, Gabriel x 54.

Gyllenstierna, Göran 4 615.

Gyllenstierna, Nils 4 130.

Götlin, Eric 628, 629, 666, 668. +
598, x 614, + 633.

Hagberg, Jacob Theodor x 874.
Hageman, Johan x 464, x 526, + 548.
Hallenius, Engelbert L. 338— 341. +
233, + 287, x 307, x 358.
Hallenberg, Jonas + 821.
Hallman, Johan Gustaf x 300.
Hamnerin, Petrus x ἢ 225.
' Hast, Barthold Rudolph p 305.
: Hedin, Sven x 658.
Helmfeldt, Simon Grundel 4 205.
| Hermansson, Johan 115, 130, 137, 139,
164, 173, 175, 176. 213, 214. κ 55,
+ 108, x 112, x 115, x 117, x 129,
x 130, x 139, x 161, x 164, I 226.
Hernbergh, Anders 538,539, 541. + 519.
Hesselgren. Eric 452, 453, 491. +
408, x 417, + 467, χα 492.
Hesselius, Anders, Americanus x 242.

— 0

Georgii, Carl Fredrik 389, 438, 456, | Holmberg, Johan Christopher x 191.

487, 489. + 369, x 425, x 469.
Geringius, Sven Jacob x 184.
Gezelius x 359.

Giedda, Georg x 159.

Gilberg. Brynolph + 3.

Glas, Olof + 873.

Glock, Johan x 133.

Goeding, Andreag 10—12, 26.
Goeding, Andreas, d. y. x 13.
Golitz, Nathan x 184.

Gradin, Arvid x 181.

Grafström, Anders Abraham x 715.
Grenander, Christopher x 669.

Hulthén, Anders 701, 702, 704, 745.

+ 663, κ 669.

Hwasser, Israél 802, 803, 806, 835,
856--859. + 779, x 816.

Hydrén, Eric 534-536. x 336, x 469,

+ 499, κ 598.

Hydrén, Laurentius 295—297, 355—
360, 423. + 234, x 266, + 277, Xx
289, x 347, x 356, + 367.

Hårleman, Carl 4. 362.

Högmark, Petrus 634. + 617, x 623.

' Höjer, Johan Christian x 357.

i Höijer, Benjamin 684—686. + 666.

128

Höijer, Joseph Otto 732, 733, 762.

x 696, + 702. x 740, x 766.
Höpken, Anders Johan von 4 425, I 619.
Hörberg, Petrus x 110.

Ihre. Johan 245, 246, 269. 286—288,
294. 351, 366—372, 416—418, 483
— 485. + 232, + 243, χ 258, x 298,
χ 338, x 85, x 426, I 513.

Iserhielm, Carl χ 269.

Israelsson, Joseph x 310.

Jenning, Johan x 323.
Julin, Petrus x 343.
Järta. Carl Thomas + 832.

Kalmeter, Olof p 948,

Kalsenius, Anders | 3735.

Kemper, Johan χ 33.

Kinmark. Eric 486, 526, 527. + 432.

Klingenstierna. Samuel 222 — 224, 226,
227, 251, 2065—267. 328, 329, 331.
+ 187, 4. 441.

Knös, Anders Erik 863. + 807, x 826.

Knös, Gustaf 719, 722, 723, 748. +
679, -- 099, χ 701.

Knös, Olof x 323.

Kolmodin. Olof 679—683, 703, 715
— 717, 720, 742, 744. 789—792, x
618. + 644, x 660, x 788.

Krook. Jacob x 266.

Kullin, Laurentius Jul. x 319,

Kähler. Martin x 336.

Köhler. Jacob Israel x 417, x 4383.

Köster, Zacharias Fredric x 2929.

Landerbeck, Nicolaus 625—627, 663,
664. + 594.
Leffler, Eric Daniel x 600.

Leopold, Carl Gustaf af + 548, x 549...

Leuhusen, Carl x 280.

Lidbeck, Erie Gustaf x 316.

Lidenius, Johan Abraham x 272.

Liljeblad, Samuel 672, 673, 676. +
628, x 631.

Liljeborg, Wilhelm + 883.

Lindberger. Samuel Samuelis + 58.

Ernst Mever,

Lindblad. Johan Christofer 864, 866.

868. + 845.

Lindblom, Jacob Ax. 549, 670, 721.
+ 512, x H24, x 332, I 738.

Lindgren, Henrik Gerhard x 787.

Linné. Carl von, d. ä, 268, 305, 324,
332—337, 343, 373, 395, 402, 403,
421, 470, 473. + 260, 4. 657, 4 658.

Linné, Carl von, d. v. + 498.

Lundberg, Petrus ἢ 950.

Lundblad, Sven 710, 712, 749—751.
+ 697, x 713, + 754.

Lundius, Carl 52, 53, 99-- 94. x 94,
x 48, x 66, { 97, 4 97.

Lundius, Daniel 79—82, 117, 118, 120,
122, 165. + 23. + 19.

Lundström, Andreas 591. + 580.
Lundvall, Carl Johan 728, 729, 759
-- 791. 776. + 691, x 696, x 782.
Låstbom, Johan 451, 497--500, 505,
532, 533, 579--58]. + 402, x 461,
x 464, x 497, + 566.
Lönbohm, Magnus x 196.

Mackei, Anna Isaci + 34, | 34.

Mallet, Fredric 512—515. 556—558,

5589. + 416.
Malmen, Carl x 138.
Malmsten, Carl Johan 885. + 844,
x 869.
Malmström, Bernhard Elis x 846, x 861.
Malmström, Johan 156, 157. + 144.
Martin, Petrus -+ 1924.

Martin, Roland x 990.

Mathesius, Gabriel 279, 281. 292, 350,
354, 406—409. + 224, + 295, x 347.

Melander, Eric 202—204, 252. + 167,
x INT, x 265, + 282, + 282.

-Melanderhielm. Daniel 454, 455, 501.

322, δ4δ---547. + 413, x 454, 073.
4. 673.

Meldercreutz, Jonas 384—387. 437,
443. + 3810. χ 441.

Mennander, Carl Fredrik 504. 4 552.

Moberg, Andreas x 469.

Molin, Laurentius 40, 42, 90. 91, 96.
145--147. + 36, α 62, 7 145, I 148.

Monthelius. Eric »x 49.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program.

Moses, se: Kemper.

129

I Rehnsköld, Carl Gustaf + 139.

Murray, Adolph 509, 528—531, 586, Rhyzelius, Anders x 49, | 417.

588. + 493.

Neikter, Jacob Fredrik 562, 607, 608,
620. + 538, + 553, χ 579, χ 615,

x 095,

Nesselius, Israel 129, 181, 140, 166
— 169, 196, 198—201. + 102, x 133,

x 135. x 138.
Nicander, Henric x 458.
Norberg, Matthias + 749.

Ribbing, Gabriel Adolph x 276.

Ribbing, Sigurd + 866.

I Risell, Nicolaus 425—429. + 414.

Ristell, Adolph Fredric x 419.

"Roberg, Lars 61---68, 84, 106---109.
124, 158, 160, 207, 225, 944, 250.

ox 138.

: Rogberg, Carl Georg + 784, x 787.

i RBomanson, Henrik Wilhelm 798, 816.

I

+ 772

Nordmark, Zacharias 569—571, 614 ' Rommel, Birger Nicolai + 161, 4 161.

— 616, 660, 661, 687. + 557, x 4602,
x 673.
Norrmannus, Laurentius 1, 2, 5. x
5, x 6, x 11, ἡ 19, I 24,
Norrmarck, Adam x 57.

Odhelstierna, Eric 4 37.

Oehlenschläger, Adam + 867.

Olbers, Levin + 652.

Olivecrona, Samuel Rudolf Detlof Knut
+ 875.

Olivekrans, Johan Paulinus 4 47.

Oxenstierna, Bengt 4 11.

Palmberg, Lars Johan + 480, χ ἢ
x 524, x 534, χ 582, + 595.
Palmblad, Wilhelm Fredrik 830, 854.
x 769, x ξ08.

Palmroot, Johan 45, 112—114. + 20,
+ 164, 4. 164.

Petreus, Eric 4. 368.

Piper, Carl 4 13, | 110.

Pomp, Samuel x 320.

Prosperin, Eric + 603.

2,

Rabenius, Lars Georg 705, 706, 718,
738, 739, 773—775, 777. + 656,
x 681.

Rabenius, Olof + 440.

Ramel, Malte x 393.

Reftelius, Johan 58, 60, 105, 127,
148, 149, 191, 193, 237, 238, 240.
+ 14, x 118, + 143.

Reftelius, Olof x 195.

Regnér, Laurentius 630—632, 669,
671. + 597, x CH.

"Rosén, Eberhard ῥ 262.

Rosén, Gustaf x 607.

Rosén, Johan x 283, x 335.

Rosén, Nils 248, 253, 262, 280, 302
— 304, 306—308, 380, 349. + 254,
x 266, | 484.

| Rosenbaum, Simeon x 133.

"Rosenstein, Carl von 785. | 826.

Rudbeck, Olof, d. ä. 4 25.

Rudbeck, Olof, d. y. 16, 55, 56, 95, 97,
150, 151, 163, 241. x 117, x 118,

| ox 190, 4. 258.

| Rudbeckius, Petrus 4 5.

: Rudberg, Fredric + 765.

Rudenschöld, Carl 506. 1 532.

; Russberg, Laurentius Laurentii + 46.

Sahlner x 9.

Salomon, Elias ἢ 537.

Schaej, Petrus x 127.

Schröder, Erik August 831. x 740,
+ 811.

Schröder, Johan Henrik 824— 827,
842, 869, 871. χα 107, x 71766, +
780, x 790, x 821.

Schwerin, Jacob Philip x 957.

Schyllberg, Petrus 78, 89, 135, 136,

᾿ς 154, 170—172, 174, 212. + 65, x

"95, x 156, + 177.

. Sellén, Jonas + 833, x 846.

Sidrén, Jonas 450, 482, 488, 518, 319,
521. + 446, x 452.

Sillén, Nils Jacob γ6ὅ--767. x 722,

i 5 732.

9

130 Ernst Meyer,

Sjöbring, Pehr 754, 786, 821—823. | Thunberg, Carl Peter 537, ä42— 544,

x 715, + 774. 3592, 593, 5395, 604. 639, 640, 674.
Skunk, Carl + 80. ᾿ς 696—698, 755. + 518, x 657.
Sleincour, Johan Peter 459—462, 507. , Thyselius, Petrus x 614.

+ 434, 4 549. Tidblad, Jacob & 448.

Solander, Daniel 298—301, 353, 400. Tingstadius, Johan Adam 572. 573,

467—469, 471. + 255, x 266. , δγὅ, 617—619. + 530, x 625.
Sparfwenfeld, Johan Gabriel 4. 168. i Torén, Carl Axel + 879.

Sparrman, Anders + 488. Tranér, Johan x 672, x 712, κα 740.
Spegel, Elisabeth Haquini + 132. | Trast, Johan x 184.

Spegel, Haquin 17. + 90, 4. 90. i Troil, Uno von 383—565, 621. + 639.
Spongberg, Johan x 869, + 882. Troilius, Samuel + 426, 4. 4926.

Staaff, Albert Wilhelm x 878. Trozelius, Claudius Bliechert x 339.
Stenberg, Sten Johan x 867. | Tullberg, Otto Fredrik + δίδ, x 852.
Steuchius, Elavus + 126. .Tunelius, Eric Er. x 191.

Steuchius, Johan 86, 133, 134, 197. Törner, Fabian 83, 85, 88, 121, 123,

+ 67, + 73, + 265, 4 265. 125, 126, 128, 132, 159. 161, 162.
Steuchius, Matthias 119. + 186, 4 186. x 28, + 30, 4 72, x 95. x 97, χ

Ström, Christian x 16. |

|
Strandberg, Zacharias Ὁ 262. Ι 107, x 110, x 118, x 118.
FANOR Adolph x 775, + 793.
Strömer, Mårten 364, 365, 378. +

284. Ubman, Petrus x 92923.
Sundewall, Fredrik + 858. Ullén, Petrus 274—278. + 220, + 291.
Svanberg, Adolf Ferdinand 870. + |Ullgrén, Matthias x 716.

834. Ullholm, Sven M. x 386.
Svanberg, Gustaf + 841. Upmarck, Johan 13, 28—31, 37, 54,

Svanberg, Jöns 688, 725, 730, 752,| 57, ὅθ, 65, 69, 71, 98. κ 10, x 29,
733, 799. + 680, x 750. | x 34, x 37, x 68, x 90, x 101.

Svanberg, Lars Fredrik + 879. |

Svanborg, Anders 677, 678. + 642. + Wahlenberg, Göran 787, 788, 805, 844

Svanström, Nicolaus x 520. | -- 847. + 768.

Svedelius, Jacob Michaöl x 665. Wall, Nicolaus x 311.
Svedelius, Petrus 511, 552—555, 574, | Vallerius, Harald 14, 15, 18, 50, 65

600, 601. x 464, + 474, x 483, x —67, 70. 4 101.

302, x 523, x S34. Vallerius, Johan + δ, + 115.
Svedelius, Petrus x 713. Wallerius, Johan Gottschalk 381—
Svedelius, Wilhelm Erik x 852. 383, 430. 431. + 340.

Sveder, Matthias + 99, x 129. Wallerius, Nicolaus 374, 424. + 290,
Svenonius, Laurentius x 333. + 376.
Söderberg, Olof x 328. Wallin, Georg 215. x 168, + 202.

| Wallin, δ. x 726.
Wallin, Johan Olof 4. 837.
Tellbom, Johan Paul Emanuel x 750. | Wallman, Jacob x 323.

Tersera, Anna Elavi + 145. Wallqvist, Elof x 759, + 879.
Themptander, Sven 747. + 742. Wallrave, Jacob 205, 206. + 172.
Thomivus, Andreas x 194. Walmstedt, Lars Peter 768, 769, 771,
Thorsander, Johan 800, 801, 883-- 772, 817. + 134.

834, 836. + 705, + 789, + 803. Wattrang, Fredrik x 325.

Bibliografi öfver Upsala Universitets-Program. 131

Westman, Johan p 268. Zedritz, Carl Edvard x 8592, + 882.
Wijkman, Sven Caspari + 592. Zetterström, Carl 736. + 798
Wilskman, Gabriel x 78. Ziervogel, Edwald x 300.

Winbom, Andreas 264. x 135, x 134...

+ 200, + 216, x 235. Akerman, Jacob 647, 693, 713, 714,
IVinbom, Johan 635, 690—692, 694. 240, 741. + 643, x 672.

737. . 567, x 583, x 637.
Wingård, Carl Fredrik af 853.
Winqvist, Olof + 849. ig
Voigtlender, Gustaf Fredrik x p 244. Ödman, Gabriel x 213.
Wrede, Carl Caspar 4 4. , Ödman, Samuel + 651.

Älf, Samuel x 338.

SMS Ὁ

Tryckfel.

Sid. 2 rad 3 och 4 (texten) nedifr. står: förekommer blott ett enda (N:r
294). läs: förekomma blott två (N:r 294 och 448). Sid. 40 rad 7 nedifr., sid. 42
rad 3 uppifr. ο. gid. 43 rad 19 nedifr. står: kronprinsens, läs: prins Gustafs.

TEXTSTUDIEN

TIERGENOHICHTE DEN ARISTOTELES

AKADEMISCHE BUCHDRUCKEREI
EDV. BERLING.

ἐπε τ (τοοοίς

Waährend meiner ganzen Beschäftigung mit der vorliegenden
Abhandlung, welche hauptsächlich cinige Fragen betreffs der alten
lateinisehen Verbalöbersetzung der aristotelischen Tiergeschichte
behandelt, und die ich vor Jahren begann, habe ich die wertvoll-
ste Hilfe von meinem Freund und Lehrer, Herrn Privatdoz. Dr.
Otto Lagercrantz erhalten. Auch nach seiner Ubersiedelung an
die Gotenburger Hochschule ist er meiner Arbeit -mit Interesse ge-
folgt und hat mir manchen guten Rat gegeben, wie auch die Ab-
handlung im Manuskript gelesen. Ich möchte ihm an dieser Stelle
meinen herzlichsten Dank ausdräcken.

Mein verehrter Lehrer, Herr Professor Dr. 0. A. Danielsson
hat wohlwollend das Buch im Manuskript gelesen und auch sonst
meine Arbeit gefördert. Ich sage ihm dafär meinen besten Dank.

Dem Entgegenkommen der ausländischen Bibliotheken (Leip-
zig, Paris, Vaticana, Oxford) verdanke ich die Möglichkeit, eine
Anzahl Handschriften in Original auf der hiesigen Universitäts-
bibliothek oder in photographischer Reproduktion zu untersuchen.
Auch der hiesigen Bibliotheksverwaltung, vor allem Herrn Biblio-
thekar Dr. Aksel Andersson, bin ich wegen der stetigen Förde-
rung meiner Arbeit in dieser Hinsicht den grössten Dank schuldig.

Upsala, April 1908.
Gunnar Rudberg.

Abkärzungen einiger oft angefährter Arbeiten.

Aubert- Wimmer: Aristoteles Thierkunde. Kritisch-berichtigter Text, mit deut-
scher Ubersetzung, sachlicher und sprachlicher Erklärung und voll-
ständigem Index von Dr. H. Aubert und und Dr. Fr. Wimmer. I, II.
Leipz. 1868.

Bekker (Bk.): Aristoteles Graece. Ex rec. Imm. Bekkeri ed. Academia Regia
Borussica. Berlin 1831 ff. -— Die Hist. an. Vol. I, 5. 486—638. Ich
zitiere Seite und Zeile nach Bekker.

Camus ((8.): Histoire des animaux d'Aristote avec la traduction francoise, par
M. Camus. I, II. Paris 1783.

Dittmeyer: Aristotelis De animalibus Historia. Textum recogu. Leonardus
Dittmeyer. Leipz. Teubner. 1907.

Dittmeyer, Unt.: Untersuchungen iber einige Handschriften und lateinische
Ubersetzungen der aristotelischen Tiergeschichte. Programm. Wirz-
burg 1902.

Schneider (Schn.): Aristotelis de animalibus historiae 1. X. Graece οἱ latine
Textum rec....lIo. Gottlob Schneider. I-IV. Lips. 1811.

Spengel (Rhet.) = Aristotelis Ars Rhetorica cum adnot. Leon. Spengel. Acce-
dit vetusta translatio. I, II. Lips. 1867.

Susemihl (Pol) = Aristotelis Politicorum 1. VIII cum vetusta translat. Gui-
lelmi de Moerbeka rec. Fr. Susemihl. Lips. 1872.

Koffmane = Geschichte des Kirchenlateins von G. Koffmane. 1. Breslau
1879 —81.
Rönsch = Itala und Vulgata von H. Rönsch. Marburg u. Leipzig 1869.

Bast = Frider. Iac. Bastii Commentatio palaeographica, in Schaefers Ed. des
Georgius Corinthius, Lips. 1811, 701 ft.

Gardthausen = Griech. Palaeographie von V. Gardthausen. Leipz. 1879.

Lehmann = Die tachygraphischen Abkäörzungen der griech. Handschriften von
Dr. Oskar Lehmann. Leipz. 1880.

Thompson = Handbook of greek und latin palexography by Edw. Μ. Thomp-
son. New ed. Lond. 1903.

Wattenbach = Anleitung zur griech. Palaeographie von W. Wattenbach?. Leipz.
1895.

DAS ERSTE BUCH
DER ARISTOTELISCHEN TIERGESCHICHTE

NACH DER UBERSETZUNG

WILHELMS VON MOERBEKA.

Rudberg: Textatudien. 1

Die Orthographie der Hss. ist so genau wie möglich wiedergegeben
worden — so die Diphthonge ae und oe mit e und i (,y) (das griech. oc)".
Dem Consensus codicum bin ich auch in dieser Hinsicbt gefolgt. Bei
dem oft begegnenden Schwanken der Uberlieferung habe ich die gewöhn-
liche oder die korrekteste Orthographie der Hss. in den Text gesetzt —
so z. B. mit V -ἥα, -tio, fär -cia, -cio.

Vom krit. Apparat sind ausgeschlossen worden orthographische Kleinig-
keiten, Fehler beim Setzen des Nasalstriches (sehr gewöhnlich in U), der
Wechsel der verschiedenen Abkiärzungen fär hic, hec, hoc u. dgl.”

Fär die Hss. benutze ich folgende Abktrzungen:

V = Vaticanus 2095;

B -- Balliolensis CCL;
M! = Mertonensis CCLXX;
M? = Mertonensis CCLXXI;
P π-π Parisinus 14724;

L' = Lipsiensis 1428;

1,323 -- Lipsiensis 1430;

U = Upsaliensis C 598;
Urb. = Urbinas CCV;

(Feg. = Leop. Med. Fes. 168).

|
1

Oxonienses

! Vgl. Gertz, Lesebog i Middelalders-Latin, Kob. 1905, S. Il
? Vgl. Susemihl, Arist. Polit., Lips. 1872, 5. XL.

-ὸ

I. Earum que sunt in animalibus partium, hee quidem sunt 486
incomposite, quecumque diuiduntur in omiomera, ut puta carnes,
hee autem composite, quecumque in anomiomera, ut puta manus
non in manus diuiditur neque facies in facies. talium autem que-
dam non solum partes, sed etiam membra uocantur. talia autem 5
sunt, quecumque partium tota entia alteras partes habent in ip-
sis proprias, ut puta caput et skelos et manus et totum brachium
et pectus. hec enim ipsa sunt partes tote et sunt ipsorum alie partes.
omnia autem anomiomera componuntur ex omiomeris, ut puta manus
ex carne et neruo et ossibus. habent autem animalium quedam qui- 10
dem omnes partes easdem inuicem, quedam autem alteras. eedem qui-
dem species partium sunt, puta hominis nasus et oculus hominis naso
et oculo et carni caro et ossi os. eodem autem modo et equi et alio-
rum quecumque specie eadem dicimus sibi ipsis. similiter enim sicut
totum habet ad totum, et partium habet unaqueque ad unamquam- 15
que. hee autem eedem quidem sunt, differunt autem secundum su-
perhabundantiam οἱ defectum, quorumcumque genus est idem. dico
autem genus, puta auem et piscem. horum enim utrumque genus
habet differentiam, et sunt species plures piscium et auium. diffe-
runt autem fere plurime partium inter se preter passionum con-20 486"

(hic explicit liber aristotelis de problematibus.) hic statim incipit primus
liber de historiis animalium B de historiis animalium primus liber incipit,
quem aristoteles composuit Μ' liber primus de hystoriis animalium aristo-
telis ΜῈ: — incipit liber pr. de hyst. an. ar. P inc. lib. pr. de hist. an. U ἰη-
cipit liber de historiis animalium secundum veterem translationem. liber pri-
mus Urb.

1 harum autem que Urb. sunt (2) fehlt V 4 diuidunt B — πος
Urb. (oft) 5 non solum quedam ΜΔ 6 partes alteras V 7 proprias
fehlt bei Schneider 9 neruo et (zweimal) carne V: carne nerun L! 10
quidem] quidam U 12 hominis] ois (1) M! 5 aliorum] eorum ID? (Schnei-
der) 14 enim] autem L? (Schneider) 17 defecta U dico autem
idem genus die Hss. ausser V 20 inter se ipsa praeter Schneider (nicht
1,3).

IV Gunnar Rudberg,

trarietates, puta coloris et figure, eo quod hec quidem ista magis
patiantur, hec autem minus, adhuc autem multitudine et paucitate
et magnitudine et paruitate et totaliter excessu et defectu. hec
quidem enim ipsorum sunt malacosarca, hec autem sclirosarca, ct
5hec quidem longum habent rostrum, hec autem breue, et hec qui-
dem multarum pennarum, hec autem paucarum pennarum sunt.
quin immo quedam et in hiis altere aliis partes existunt, puta hec
quidem habent calcaria, hec autem non, et hec quidem cristam
habent, hec autem non habent. sed ut est dicere plurima et ex

10 quibus partibus tota moles constat, aut eadem aut differunt con-
trariis et secundum excessum et defeclum. magis enim et minus
excellentiam et defectum ponet utique quis. quedam autem anima-
lium neque specie partes easdem habent neque secundum excel-
lentiam et defectum, sed secundum analogiam, quale passum est

1805 ad spinam et unguis ad ungulam οἱ manus ad chelam et ad
plumam squama. quod enim in aue est pluma, hoc in pisce est
squama. secundurm partes quidem igitur, quascumque habent sin-
gula animalium, isto modo altera sunt et eadem et adhuc positione
partium. multa [quidem] enim animalium habent quidem easdem

20 partes, sed positas non eodem modo, ut puta ubera hec quidem

487 apud pectus, hec autem apud ecrura. sunt autem omiomerarum
hec quidem mollia et humida, hec autem sieca et solida; humida
quidem, que totaliter manent, donec utique sint in natura, puta
sanguis, ichor, sagimen, sepum, medulla, genitura, fel, lac in ha-

25 bentibus caroque et hiis proportionalia; adhuc alio modo super-
fluitates, puta flegma et subsidentie uentris et uesice; sicca autem
et solida neruus, pellis, uena, pilus, os, cartillago, unguis, cornu
(equiuocum enim, cum totum pars et figura dicatur cornu); adhuc
quecumque proportionaliter hiis.

30 Differentie autem animalium sunt secundum uitas et secundum
operationes et secundum mores et partes, de quibus typo quidem
dicamus primum; posterius autem circa unumquodque genus in-
sistentes dicemus. sunt autem differentie secundum uitas quidem

1 quidem] quandoque die Hss. ausser V 2 ad hec Ὁ (oft) paci-
tate U 3 exfessu U 4 mala cosarca BM'L:; mala coserta Ὁ sli-
rosarca BL?(?) sairosarca M!; sairosaren U 1 et fehlt L? altere] alie
M!'U pauca U δ᾽ et hec — 9 autem non fehlt M! 15 spumam die
Hss. ausser V Urb. (U korr.) 19 quidem (2) fehlt L' partes casdem M?
21 erwra] erina U (erura am Bande) 23 ut puta 1, 25 caro gquogue
M? 26 uesice]) nefite U 421 solica U 81 secundum mores] similiter mo-
res B 32 circa] esse Urb. insistentes]) visiltentes Ὁ; ein 8 öber t hin-
zugeschrieben.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. V

et mores et operationes tales, secundum quod hec quidem aqua-
tilia sunt ipsorum, hec autem terrestria, aquatilia autem duplici-
ter; hec quidem, quia uitam et nutrimentum faciunt in humido et
suscipiunt humidum et emittunt; hoc autem priuata non possunt
uiuere, quale multis accidit piseium; hec autem nutrimentum qui- 5
dem faciunt et moram in humido, non tamen suscipiunt acquam,
sed aerem, et generant extra. multa autem sunt talia et pedestria,
sicut et enidris et latax et cocodrillus, et uolatilia, puta ethya et
colimbis, et sine pedibus, puta ydros. quedam autem alimentum
quidem in humido faciunt et non possunt uiuere extra, non tamen 10
suscipiunt neque aerem neque humidum, puta acalefe et ostrea.
aquatilium autem hec quidem sunt marina, hec autem fluuialia,
hec autem stagnalia, hec autem paludosa, ut puta rana et cordi-
lus. terrestrium autem hec quidem suscipiunt aerem et emittunt,
quod uocatur respirare et exspirare, ut puta homo et quecumdque 15
pulmonem habent terrestrium; hec autem acrem quidem non su-
scipiunt, uiuunt autem et alimentum habent in terra, puta uespa
et apis et alia enthoma. uoco autem enthoma, quecumque habent
secundum corpus incisuras aut in suppinus aut in hiis et in dor-
salibus. et terrestrium multa, sicut dictum est, ex humido alimentum 20 487»
acquirunt, aquatilium autem et suscipientium mare nullum ex
terra, quedam autem animalium primo quidem uiuunt in humido;
deinde permutantur in aliam formam et uiuunt extra, puta in
his que in fluminibus aspidibus. fiunt enim ex ipsis istri. adhuc
hec quidem sunt mansiua animalium, hec autem permutatiua. 25
sunt autem mansiua in humido, terrestrium autem nullum man-
siuum est. in humido autem multa in adherendo uiuunt, ut puta
genera ostreorum multa. uidetur autem et sfongus habere aliquem
sensum; signum autem, quia difficilius abstrahitur, si non fiat la-
tenter motus, ut aiunt. hec autem et adherent et absoluuntur, 30
1 operationes et mores V — quod fehlt 1,2; scilicet quod Camus 2 sunt
scilicet ipsorum Urb. 4 autem] quidem L? 7 siaerem U sunt

fehlt 1,2 8 latas Urb. et uolatilia — 18 cordilus (: cocodrillus U)
fehlt Μ' 8 et hya U 9 coh'bis (co h' hiis Ὁ) die Hss. ausser 9 ali-

mentuwm] tan U 13 stannalia P cocodrillus U (und die Vorlage des
Μ', 5. oben) autem fehlt L!' ημίάδαηι P 15 uocant Urb. 16 hec
autem — suscipiunt fehlt Μ' 17 autem] quidem L? 18 ent(hjonia

M'PL'L:'U 19inuisurus8 U aut sup. M!' aut in dors. M! 4240 et vor terr.
fehlt Urb. est et ex Urb. 21 f. extra die Hss. 22 quidem fehlt L? 098
forman] fortriam Ὁ (forman am Rande) 924. ex ipsis istri] extra istri
Urb. 250 ρεγπιμίαί Urb. 28 fongus BM'!L? (Schneider) Ὁ Urb. 30 ut
aiunt latenter motus V adsoluuntur U.

VI Gunuar Rudberg,

puta genus quoddam uocate acalefes. harum enim quedam nocte
absolute pascuntur. multa autem absoluta quidem sunt, immo-
bilia autem, ut puta ostrea et uocata olothuria. hec autem natatilia,
ut puta piscis et malakia et malacostraca, uelud carabi, hec autem
5 gressiua, ut puta cancrorum genus. hoc enim aquatile ens secun-
dum naturam gressiuum est. terrestrium autem sunt hec quidem
uolatilia, sicut auis et apis, οἱ hec alio modo ab inuicem; hec
autem pedestria et pedestrium [quidem] hec quidem ambulatiua,
hec autem reptilia, hec autem trahentia. wuolatile autem tantum
10nullum est, sicut natatile tantum piscis. et enim dermoptera pe- .
ditant, et wuespertilioni pedes sunt, quemadmodum boui marino
colobati pedes. et auium sunt quedam male pedate, que propter
hoc uocantur apodes. est autem bene alata hec auis. fere autem
et similia ipsi bene alata quidem, male pedata autem sunt, ut
15 yrundo et drepanis. similis enim modi et similium alarum omnia
hec, et uisu prope inuicem. apparet autem apus quidem omni
tempore, drepanis autem, cum pluerit estate; tune enim uidetur
et capitur; omnino autem et rara est hec auicula. gressiua:'autem
et natatiua multa sunt animalium.
20 Sunt autem et tales differentie secundum uitas et operationes.
488 hec quidem enim sunt ipsorum gregalia, hec autem solitaria et
gressiua et uolatilia et natatilia, hec autem utroque participant.
et gregalium autem et solitariorum hec quidem politica, hec autem
dispersa. sunt .autem gregalia quidem, puta in uolatilibus colum-
ὁ5 barum genus et grus et cignus; adunechorum autlem unguium nul-
lum gregale, et natatilium multa genera piscium, puta quos uocant
dromadas, thyni, amie, palamides; homo autem utroque participat.
politica autem sunt, quorum unum aliquid et commune fit opus;
quod quidem non omnia faciunt gregalia. est autem tale homo,
30 apis, uespa, formica, grus. et horum hec quidem sub duce sunt,

acalebes M' L' Ὁ Urb. a calefes P. 2 pascunt Urb. 3 natalia VBM!
U Urb. 4 pascis M'U (wie 10; korr. in UJ) 5 sunt gressiua Urb.
cnim autem aquat. Urb. 6 terrestria 1,3 (Schneider) 7 hec fehlt U
8 ped. quidem] gquidem fehlt 1.8 Urb., wobl mit Recht 10 dermoptem M!;
derin- U 11 uespertiliont die Hss. (s. K. I, die gemeinsamen Glossen)
12 et fehlt U 18 hec Urb. (oft) apotes M'U 14 ipsa 1,1 ΤΌ. 1
similil P - modi] moris Urb. 15 omnia] osa Ὁ 17 dre panis Μ'
U 17 pauerit BM! PU; -is L!; L? korr. a in l; est pluente estate Urb.
18 raro 1, auicilla Schneider 21 sunt solit. Urb. 23 gregalia
L? hec autem — 25 genus et fehlt U, ebenso 27 aljmie — participat;
thunamie V; thymi 1,3 26 natatalium Μ' Ὁ.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. Vil

hec autem sine principe, puta grues quidem et apium genus sub
duce; formice autem et alia myria sine principe. et hec quidem in
uno loco morantia gregalium et solitariorum, hec autem migratiua.
et hec quidem carnifaga, hec autem fructifaga, hec autem omni-
faga, hec autem proprii alimenti, puta apium genus et aranearum. 5
hec quidem enim melle et quibusdam aliis dulcium utuntur pro
alimento, aranee autem a muscarum uenatione uiuunt, hec autem
piscibus utuntur pro alimento. et hec quidem uenatiua, hec autem
thesauritatiua alimenti sunt, hec autem non. et hec quidem οἱ-
ketica, hec autem sine domo; oiketica quidem sunt, ut puta talpa, 10
mus, formica, apis, aoika autem multa incisorum et quadrupedium.
adhuc locis hec quidem cauernosa, ut puta lacerta, serpens, hec
autem super terram, ut puta equus, canis, et hec quidem forami-
nosa, hec autem non, et hec quidem noctiuaga, ut puta noctua et
uespertilio, hec autem in lumine uiuunt. adhuc domestica et sil-15
uestria; et hec quidem semper, ut homo et mulus semper dome-
stica, hec autem siluestria, quemadmodum pardus et lupus; hec
autem domesticari possunt cito, ut puta elephas. adhuc alio modo:
omnia enim, quecumque domestica sunt genera, et siluestria sunt,
ut puta equi et sues, oues, capre, canes. et hec quidem sonantia, 20
hec autem muta, hec autem uocalia, et horum hec quidem lo-
quelam habent, hec autem agrammata; et hec quidem cotila, hec
autem sibilatiua, hec autem cantatiua. omnium autem commune 488"
circa coitus maxime cantare et loqui. et hec quidem agrum habi-
tantia, ut fatga, hec autem montana, sicul epops; hec autem cum 23
homine morantur, ul columba. et hec quidem luxuriosa, ut per-
dicum et gallinarum genus, hec autem non multum spermatica, ut
coruinarum auium genus; hec autem raro faciunt coitum, et mari-
norum hec quidem pelagalia, hec autem littoralia, hec autem

! apium) apud Urb. 2 myria] similia Μ' Ὁ Urb. hec”fehlt L?
in fehlt U 3 gregalia Urb. 5 carnifuga P; -fica ΤΌ. — fructifera
L'! 6 quidem fehlt Urb. dulcibug 1, (Schneider) 7 a fehlt Urb. 8
uenatiai Ὁ; uenantia Urb. 9. thear- B; thesauriz- 1,3: thesaurizantia Urb.
10 ichetica Urb. (οἰ) 12 autem locis M'; et I. Urb. δος fehlt U : εα-
uwerosa Ὁ 13 et canis Urb. 14 notuuaga U. 16 semper (das zweite)]
tp U 18 ut] et U 19 genere Urb. 20 outs; canis L? cape Ὁ (B?);
carnes Urb. 22 autem] quidem L? grammata Urb. et fehlt 1,2
conla U (-lia M?) 23 cantantia Urb., mit dem Zusatze hec autem non
cantantia (5. K. I, diese Hs.) omni Camus «24 cartare Ὁ 25 fatge
L'; faga Urb. 26 et fehlt L? 28 caruinarum U fac. raro Urb.
29 lutoralia M'U.

VILL Gunnar Rudberg,

petrosa. adhuc hec quidem amintica, hec autem filactica. sunt autem
amintica quidem, quecumque aut inuadunt aut iniuriala insurgunt ;
filactica autem, quecumque ad non pati aliquid habent in se ipsis
tutelam.

5 Differunt autem οἱ talibus differentiis secundum morem. hec
quidem enim sunt mansueta et irascentia et non insistiua, uelud
bos, hec autem furiosa et insistiua et indisciplinabilia, uelud por-
cus siluestris, hec autem prudentia et formidolosa, ut elephas,
lepus, hec autem illiberalia et astuta, puta serpens, hec autem

10 liberalia et uirilia et eugenea, ut puta leo, hec autem generosa et
indomita et insidiosa, puta lupus. eugeneum quidem enim est quod
ex bono genere, generosum autem, quod non egreditur a propria
natura. et hec quidem astuta et malitiosa, puta uulpis, hec autem
animosa et amatiua et blanditiua, puta canis, hec autem mansueta

15 et tractabilia, puta elephas, hec autem uerecunda et obseruatiua,
puta anser, hec autem inuidiosa οἱ filokala, puta pauo. consili-
atiuum autem solum homo est animalium. et memoria quidem et
doctrina multa participant, reminisci autem nullum aliud potest
preter hominem. circa unumquodque autem generum que circa

20 mores et uitas posterius dicetur cum diligentia magis.

I. Omnium autem animalium sunt communes partes, quo
suscipiunt alimentum, et in quod suscipiunt. hec autem sunt eadem
et altera secundum dictos modos aut secundum speciem aut se-
cundum excellentiam aut secundum analogiam aut positione diffe-

25 rentia. post has autem alias communes partes habent plurima

489 animalium, qua emittunt superfluum alimenti aut suscipiunt. non
enim omnibus existit hoc. wuocatur autem, qua recipit, os, in quod
autem suscipit, uenter; reliquum autem multorum nominum est.
superfluo autem existente duplici, quecumque quidem habent su-

30 sceptiuas partes humidi superflui, habent et sicci alimenti, quecum-
que autem huius, illius non omnia. propter quod quecumque qui-

1 putrosa M'U 1, 8 διϊαοίζα die Hss. (korr. in Urb.) 3 ad ante
Urb. 6 sunt fehlt Urb. et irasc.) et fehlt L? — 7 in disciplina bilia Ὁ
8 eiefas U; elefans Urb. 10 eugenia die Hss. ausser L? (wie 34 -ium Β;

egen- U) 11 insidrosa U est enim Μ' Ὁ; enim est quidem enim
quod Urb. 12 04] qui Urb. 14. amantia Urb.; blandientia Urb.
autem) naturaliter L? 15 tentabilia Urb. obseruata Urb. (aus -am

korr.) 17 solo U 18 aliud fehlt VM! U; habere Urb. 19 erica U
(ofty) 20 dicere Urb. 23 modos fehlt U 24 sec. analog. aut sec. ex-
cell. Urb. 25 postas U 26 que Urb. (ott) alimentum Urb. existit
nur Urb.; die täbr. ex (V δα -Ξ- οϑ) 27 qua] in quo 1,3 (Schneider) gquod]
quam Urb. 81 quod fehlt in den Hss. ausser V; propterea Urb.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. ΙΧ

dem uesicam habent, et uentrem habent; quecumque autem uen-
trem habent, non omnia uesicam habent. nominatur autem hu-
mide superfluitatis susceptiua particula uesica, uenter autem 410
sicce. HI. reliquorum autem mullis existunt hee partes οἱ adhuc
qua sperma emittunt. et horum quibusdam existit generalio ani-
malium hoc quidem in se ipsum emittens, hoc autem in alterum.
uocatur autem quod quidem in se ipsum emittit femininum, quod
autem in hoc masculinum. in quibusdam autem non est mascu-
linum et femininum. et partium que ad conditionem hane differt
species; hec quidem cenim habent matricem, hec autem propor- 10
tionale. quecumque quidem igitur maxime necessarie partes sunt
animalibus, has quidem omnibus habere, has autem plurimis, hec
sunt.

Omnibus autem animalibus sensus unus existit solus connmu-
nis tactus, quare et in «πὰ particula fieri natus est, innominata 15
autem est; hiis quidem enim idem, hiis autem proportionale est.
IV. habet autem et humiditatem omne animal, qua priuatum aut
ui aut natura corrumpitur. adhuc in quo fit, hoc aliud. est autem
hoc hiis quidem sanguis, hiis autem uena, hiis autem proportio-
nale. sunt autem imperfecta hec, puta hoc quidem uirus, hoc 20
autem ichor. tactus quidem igitur in omiomera fil parte, puta in
carne aut tali aliquo et totaliter in sanguineis, quecumque habent
sanguinem; hiis autem in proportionali omnibus. factiue autem
uirtutes in anomiomeris, puta alimenti preparalio in ore et motus
eius qui secundum locum aut pedibus aut 4115 aut proportionalibus. 95

Cum hiis autem hec quidem sanguinem habentia existunt entia,
ut puta homo et omnia, quecumque aut sine pedibus sunt per-
fecta entia aut bipedia aut quadrupedia, hec autem exsanguia, ut
puta apis et uespa et marinorum sepia et carabus et omnia, que-
cumque plures pedes habent quam quatuor. V. et hec quidem 30
animalifica, hec autem ouifica, hec autem uermifica; animalfica
quidem, ut puta homo et equus et bos marinus et alia, quecum- 489"
que habent pilos, aquatilium autem cetodea, puta delfis et uocata

ωϊ

4 multum M? et hee partes L? Ὁ »vers. Thom. — -- καὶ τούτων
τοὶς μὲν ὑπάρχει» Schneider. 7 quidem hoc in se ipsum emittens M' Ὁ,
9 differunt Urb. 10 autem] quidem L? prop. est Urb. 11 sunt par-
teg 1 [6 enim fehlt L? [18 corripitur P 90 sunt) fiunt DT! — super-
fecta L' 23 faie U 25 aut (1) för in? 29 avis B sepa L?
canibus BP 30 pedes plunes Urb. 92 homo wel L' 33 uocala
autem L'.

Χ Gunnar Rudberg,

selachea. horum autem hec quidem aulon, branchias autem non
habent, ut puta deltis et balena (habet autem delfis quidem aulon
per dorsum, balena autem in fronte), hec autem non uelatas bran-
chias, ut puta selachea galeique et raie. uocatur autem ouum

Ὁ quidem fetuum perfectorum, ex quo fit quod fit animal, ex parte
a principio; aliud autem alimentum ei quod fit est. uermis autem
est, ex quo toto totum fit animal, dearticulato et augmentato fetu.
hec quidem igitur in se ipsis ouificant animalificantium, ut puta
selachea, hec autem animalificant in se ipsis, ut puta homo οἱ

10 equus. in manifestum autem ab hiis quidem perfecto fetu animal
egreditur, ab hiis autem ouum, ab hiis autem uermis. ouorum
autem hec quidem ostracoderma sunt et duorum colorum, puta quod
auium, hec autem malacoderma et unius coloris, puta quod sela-
checorum. et uermium hii quidem confestim motiui, 1] autem im-

13 mobiles. sed de hiis quidem in his que de generatione per dili-
gentiam posterius dicendum.

Adhuc autem animalium hec quidem habent pedes, hec autem
sine pedibus, et habentium hec quidem duos pedes habent, puta
homo et auis sola, hec autem quatuor, puta lacerta et canis, hec

20 autem plures, puta scolopendra et apis; omnia autem pares ha-
bent pedes. natatilium autem quecumque sine pedibus hec quidem
pinnulas habent ut piscis, et horum hii quidem quatuor pinnulas,
duas quidem sursum in dorsalibus, duas autem deorsum in suppi-
nis, puta aurata spinula, hec autem duo solum, quecumque pro-

25 ducta οἱ plana, puta anguilla et congrus; hec autem omnino non
habent, puta murena, et quecumque alia utuntur mari, quemad-
modum serpentes terra, et in humido similiter natant. selacheorum
autem quedam quidem non habent pinnulas, puta lata et caudam
portantia, puta raie et turtur marinus, sed ipsis latitudinibus na-

30 tant; rana marina autem habet, et quecumque latitudinem non

1 habent nach aulon nur Urb.; vielleicht hineinzusetzen branch.
autem] autem fehlt Urb. 2 amon BP L'! 3 baletia B? 4 galerque
ΒΡ; galeny M'U ranc 1} (Ὁ LL? Urb.(-€) uocant Urb. 6 fit) sic
die Hss. (ausser Urb.: fit) 7 est fehlt Camus ex aquoto toto U Vzl.
Schneider Il, 16 f. aument- M' U 10 perfectum Μ' (-u Ὁ) 13 mala

coderina Ὁ et] id est (.1.) 1 14 autem quidem confestim imm. Urb.
17 autem fehlt BM? P L'L'UUrb. 21 natatilia 1,3 22 quidem hit Urb.
23 insursum Urb. in dors. — deorsum feblt B 25 grus die Hss.

ausser Ὁ (V M! M' L? korr.) 26 mari] magni Urb. 28 cauda die Hss.
(auda VU) rane Μ' Ὁ Urb. (durch Korr. LDL!) 30 rana autem marina B.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XI

habent attenuatam. quecumque autem uidentur pedes habere, quem-
admodum malakia, hiis natant et pinnulis et uelocius super kitos,
puta sepia et teuthis et polipes. ambulat autem horum neutrum 490
quemadmodum polipes. skliroderma autem, puta carabus, caudali-
bus natat citissime, hec autem super caudam hiis que in illa pin- 5
nulis, et cordilus pedibus et caudali. habet autem simile glani cau-
dale, ut paruum assimiletur magno. uolatilium autem hec quideni
pennata sunt, puta aquila et accipiter, hec autem ptilota, puta
apis et melobontha, hec autem dermoptera, ut puta alopex et
uespertilio. pennata quidem igitur sunt sanguinem habentia que- 10
cumque et dermoptera similiter, ptilota autem quecumque sine
sanguine, ut puta enthoma. sunt autem pennata dquidem et dermo-
ptera bipedia omnia aut sine pedibus. dicuntur enim esse quidam
serpentes circa Ethiopiam tales. pennatum quidem igitur genus
animalium auis uocatur, reliqua autem duo innominata sunt. uola- 15
tiliuin autem, exsanguium uero hec quidem koleoptera sunt (habent
enim in operculo alas, ut puta milobonthe et canthari), hec autem
sine operculo, et horum hec quidem duarum alarum, hec autem
quatuor alarum; quatuor quidem alarum, quecumque magnitudi-
nem habent aut quecumque posterius aculeata sunt; duarum autem 20
alarum, quecumque aut magnitudinem non habent aut anterius
aculeata sunt. nullum habet aculeum. que autem duarum alarum
anterius habent aculeum, ut puta musca et myops et istrus et
empis. omnia autem exsanguia minora magnitudinibus sunt san-
guinem habentibus animalibus preter pauca in mari maiora ex-25
sanguia sunt, ut puta malakiorum quedam. maxima autem fiunt
hec genera ipsorum in calidissimis et in mari magis quam in terra
el in dulcibus aquis. mouentur autem que mouentur quatuor sig-
nis aut pluribus, sanguinem habentia quidem quatuor tantum,
puta homo quidem manibus duabus et pedibus duobus, auis autem 30

2 pinnig Camus Schneider kiros, kyros die Hss. ausser V (L? Urb.
korr.) 8. thenchis, ch-, techis etc. die Hss. ambulat — polipes fehlt L' U
4 skiro-, skyro- die Hss. ausser Urb. (-derina M' U) ὃ vielleicht natant
6 cordulis 1? (Scheider) et fehlt Urb. 8 ancipiter P 9 alopes
V 19 ent(hjonia 111,2 Μ' etc. (oft) 13 quidem die lss.? 14 et hiopiam
U 16 ex sanguine M! U(?) sunt fehlt Ὁ; die Glosse, s. Κι I; habent enim
fehlt Ὁ 17 alosL! [18 δες autem — 19 quidem alarum fehlt L? (am Rande
M?) 22 sunt posterius nullum V 25 pauca] puta Ὁ 26 niala- U
27 magisque in Urb. — 30 ut puta IL' avis — duobus fehlt L' L?

XII Gunnar Rudberg,

alis duabus et pedibus duobus, quadrupedia autem οἱ piscis hec
quidem quatuor pedibus, hec autem quatuor pinnulis. quecumque
autem duas habet pinnulas aut omnino non, ut puta serpens, qua-
tuor signis nichilominus; inflexiones enim quatuor aut due cum
ὅ pinnulis. quecumque autem exsanguia entia plures pedes habent,
siue uolatilia siue peditantia, signis mouentur pluribus, ut puta
490" animal uocatum efimeron quatuor pedibus et alis; hoc enim non
solum secundum uitam accidit proprium, unde et denominationem
habet, sed et quia uolatile est quadrupes existens, omnia autem
10 mouentur similiter quadrupedia οἱ multipedia; secundum diame-
trum enim mouentur. alia quidem igitur animalia duos principales
habent pedes, cancer autem solus animalium quatuor.
VI. Genera autem sunt maxima animalium, in que diuisa
sunt alia animalia, de quibus hec sunt: unum quidem auium, unum
15autem piscium, aliud autem cete. hec quidem igitur omnia sangui-
nem habentia sunt. aliud autem genus est ostracodermorum, que
uocantur ostrea, aliud autem malacostracorum, innominatum uno
nomine, ut puta carabi et genera cancrorum et astacorum, aliud
malakiorum, ut puta teutides et teuthoi et sepie, aliud autem in-
20 cisorum. hec autem omnia quidem sunt exsanguia, quecumque
autem pedes habent, multipedia. incisorum autem quedam et uo-
latilia sunt, reliquorum autem animalium non sunt genera magna;
non enim continet multas species una species. sed hoc quidem est
simplex, non habens differentias secundum speciem, ut puta homo,
25 hec autem habent quidem, sed innominate species. sunt enim quadru-
pedia et non alata sanguinem quidem habentia omnia, sed hec quidem
animalifica, hec autem omuifica ipsorum. quecumque quidem igitur
animalifica, omnia pilos habent, quecumque autem ouifica, folida
habent. est autem folis similis quantum ad locum scquame. sine
30 pedibus autem secundum naturam est sanguinem habens peditans

1 et (1) feblt U 3 autem fehlt Urb. ὅ die Glosse, 5. K.1 7 esimeron
U hoc fehlt U Ὁ sed et] sed Ὁ quadruplex B 11 igitur fehlt
L' 12 soius Ὁ; solum Urb. 13 diuisa sunt] sunt fehlt M!; de quibus
sunt unum quidem ovium Camus 13 ig. omnia igitur Ὁ 16 alium V
mala costr. Ὁ 19 reutides(-cides) die Hss.; Urb. korr. in theutides;
reuthor etc. die Hss. ausser Urb. mosorum BM! (Μ: korr.) PL! L? U
22 non genera sunt Urb. 24 »diagopår — — scriptum vertit Thomas»
Schneider 25 fiunt B 28 solida Urb. am Rande folidas (Konjektur)
29 foliis U quantum] quorum Urb. scame ΜΞ, 90 habens]) habent L';
hus ΜῈ σοποόπιι Urb.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XII

serpentum genus. est autem hoc folidotum. sed alii quidem ouificant
serpentes, uipera autem animalificat. animalificantia quidem enim non
omnia pilos habent; et enim cquedam piscium animalificant, que-
cumque tamen habent pilos, omnia animalificant. pilorum enim
quandam speciem ponendum et spineales pilos, quales et terre- 3
stres ericii habent et ystrices; pili enim opportunitatem exhibent,
sed non pedum, quemadmodum qui marinorum. generis autem
horum quadrupedum animalium et animalificorum species quidem
sunt innominate; alie autem per singula ipsorum, ut est dicere,
quemadmodum homo, dictus est leo, ceruus, equus, canis et alia 10
hoc modo, quoniam est unum aliquod genus et in iubatis uocatis, 491
puta equo et asino et mulo et rippa et ippa et uocatis in Siria
mulis, que uocantur mule propter similitudinem, non existentes
simpliciter eadem species; et enim coeunt et generant inuicem.
propter quod et sigillatim accipientem necesse speculari uniuscui- 15
usque ipsorum naturam.

Hec quidem igitur hoc modo dicta sunt nunc in typo pregu-
stationis gratia, de cquibuscumque et quecumque considerandum
(per diligentiam autem posterius dicemus) ut primo existentes dif-
ferentias et accidentia omnibus accipiamus. post hoc autem causas 20
horum temptandum inuenire. sie enim secundum naturam est fa-
cere methodum existente historia ea que circa unumquodque; de
quibus enim et ex quibus oportet esse demonstrationem, ex hiis
fit manifestum.

Sumendum itaque primo partes animalium, ex quibus constant. 25
secundum has enim maxime et primo differunt et tota aut in has
quidem habere, has autem non habere, aut positione et ordine
aut secundum dictas prius differentias, specie et excessu et ana-
logia et passionum contrarietate. primum autem hominis partes
sumendum; quemadmodum enim infirmitates ad notissimum ipsi 30
singuli probant, sic oportet οἱ in aliis; homo autem animalium

9 autem quidem en. Urb. 3 quidam Μ' UUrb. 5 speneales BM!
M? PL! U: spin€e alios Urb. 7 maritimorum Urb. (oft) genus Urb. 8 ani-
malificatorum M'U 9 per se ips. singula Urb. 10 leo — 11 modo
fehlt M'! 10 equus] yrceus L? (hy- Schneider) 11 est fehlt Urb. Us-
batis U 12 et ippa fehlt M!'U 13 existens Urb. 15 necesse cst
Urb. = spectari Schneider 17 progust. Scheider (-cones U) — 18 quibusdam
Urb. [19 ut] et LIL! existens U 20 actiua B 922 et ea Urb. = circa]
0586 Urb. (oft) 24 fit) sic die Hss. 27 itaque] igilur 1? 26 hasce
(das erste) Urb. 28 prius dictas V. : ;

XIV Gunnar Rudberg,

notissimum nobis ex necessitate est. sensu quidem igitur non in-
certe partes. attamen ut non pretermittatur quod deinceps, et ut
ratio habeatur cum sensu, dicendum partes primo quidem orga-
nicas, deinde [quidem] omiomeras.

5 VI. Maxime quidem igitur sunt hee partium, in quas diui-
ditur corpus totum, caput, collum, thorax, brachia duo, skelea duo,
quod a collo usque ad pudenda kitos, quod uocatur thorax. ca-
pitis quidem igitur partes quod quidem pilosum cranium uocatur.
huius autem partes anterior quidem bregma, postremo genitum;

10 ultimum enim eorum 616 in corpore ossium compingitur; poste-
rior autem inion; medium autem iniu et bregmatis uertex. sub

491" bregmate quidem igitur cerebrum est; inion autem uacuum. est
autem cranium totum os rotundum, non carnosa pelle contentum.
habet autum suturas mulierum quidem unam in circuitu, uirorum

15autem tres in unum copulatas, ut in pluribus; iam autem uisum
est caput uiri nullam habens suturam. cranii autem uertex uoca-
tur cirecumuolutio medium pilorum. hec autem quibusdam duplex
est; fiunt enim quidam biuerticales, non osse, sed pilorum reuolu-
tione.

20 VIII. Quod autem sub cranio nominatur facies in homine
solo aliorum animalium. piscis enim et bouis non dicitur facies.
faciei autem quod quidem sub bregmate intermedium oculorum
frons. hec. autem quibus quidem magna, tardiores, quibus autem
parua, facilis motus; et quibus quidem lata, exstatici, quibus

on autem circularis, iracundi. IX. sub fronte autem supercilia dua-
rum naturarum; quorum recta quidem, mollis moris signum; ad
nasum autem arcualitatem habentia, austeri; que autem ad tim-
pora, subsannatoris et derisoris. sub quibus oculi. hii secundum

1 nobis tehlt 1! necessitudine U? 2 attamen] accidit Urb. 4
das zweite quidem ist wohl zu tilgen 5 quas fehlt U 0 fkelea M'P
μι 7 quod (1)) quedam die Hss.; quod autem Urb. putenda M!'U tharazx
U δ. qufg Urb. craneum Urb. (ΟἿ) 9. anteriorum Urb. = bitgina(-ma)
BM' PL! (korr. am Rande) L? Ὁ gemitum U 10 post. autem]) autem
ἴθ U 11 ἐμή} inion V; -11 Urb. 19 uacuum est est 12 18 ceaniwm B
contemptum Urb. 14 sutinas U: suturam Urb. 16 carnii Ὁ (oft) 17 re-

uolutum Urb. palorum P hoc Urb. 18 fiunt] sumunt ΜῈ — enim
fehlt Τὶ quidem L? (P B?); fehlt Urb. 21 enim] autem 1," et fehlt
U 22 medium Urb. 23 quibus autem] quidem autem L!'; quibus qui-

dem L? 24 exstanti M'U; et ex. Urb. (estat. V) 26 artualitatem B
M: PL:; actual. M'! U; ductual. L'(?) 27 sub timpora LL? (Schneider)
28 awutem duo sec. nat. Urb.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. xV

naturam duo. huius partes utriusque palpebra superior et inferior.
huius pili extremi blefarides. interius autem oculi humidum qui-
dem, quo uidet, pupilla, quod autem circa hoc nigrum, quod au-
tem extra hoc album. communis autem palpebre pars superioris
et inferioris duo lacrimalia quidem apud nasum, duo autem uersus tim- 5
pora; que si quidem fuerint longa, mali moris signum: si autem uelud
t krepet, carnositatem habeant que uersus nasum, nequitie. alia
quidem igitur omnia genera animalium exceptis ostracodermis et
siquid aliud imperfectum, habent oculos; animalifica autem omnia
preter talpam. hanc autem modo quodam habere utique ponet 10
quis, totaliter autem non habere. totaliter quidem enim neque
uidet neque habet in manifestum patentes oculos; ablata autem
pelle habet oculorum regionem et oculorum nigra per locum et
regionem natura oculis existentem in extrinseco, tamquam in ge-
neratione factis et superducta pelle. X. supercilia autem album 15 492
quidem simile, ut in pluribus, omnibus, uocatum autem nigrum
differt; hiis quidem enim nigrum, hiis autem ualde glaucum, hiis
autem uarium, quibusdam autem caprinum, et hoc moris optimi
signum et ad acumen uisus optimum. solus autem aut maxime
animalium homo multicolor secundum oculos est; aliorum autem 20
una species; equi autem fiunt glauci quidam. oculorum autem hii
quidem magni, hii autem parui, medii autem optimi. et aut extra
ualde aut intra aut in medio. horum autem qui intus maxime
acutissimi uisus in omni animali, medium autem moris optimi sig-
num. et aut nimis celeriter clausiui aut nimis perstitiui aut medii; o7
optimi autem moris qui medii, illorum autem hii quidem inuerc-
cundi, hii autem instabiles.

XL Est autem capitis pars, per quam audit, non spirans,
auris; Almeon enim non uera dicit, aiens non respirare capras per

2 blefandes (-sandes) die Hss. ausser V: Urb. korr. am Rande aus bel-
fandes 6 longa V Urb.; longi die äbr. mores U; humoris M'; Urb.
tilgt signum; si fehlt 7 krepet]) vielleicht ktenes? erepetem Camus Schnei-
der Dittmeyer: fehlt V; die Glosse, 5. Καὶ I habent Urb. 8 igitur [6}}
1,1 9 est aliud Urb. habens IL! 12 allata L'; aliata B 18 ni-
grum Urb. regnonée U 14 oculum ΜΘ. g'ne nefcis U; factis] 16-
gig Urb. (Konjektur); ftes Schneider fär fcis (so!) 15 Urb.: supercidia
autem dextera inwidet; dann (zweimal; das; erste getilgt: oculi — simile
etc.; richtig oder nur Konjektur? 17 enim fehlt 1,3 22 et ad B 23
que intus 1,32 (Schneider) 25 aut et IL' clausum M'U = 25 perstiui
U 28 quas M', 2429 alens U das zweite non tilgt ΜΈ, vielleicht mit
Recht respirate P.

XVI Gunnar Rudberg,

aures. auris autem pars hec quidem innominata (ala), hec autem
lobus. totum autem ex cartillagine et carne componitur. intus au-
tem naåaturam quidem habet uelud reuoluta; extremum autem os
simile auri, in quod dquemadmodum uas ultimum pertingit sonus.
5hoc autem ad cerebrum quidem non habet porum, ad oris autem
palatum. et ex cerebro uena tendit <in> ipsum. terminantur autem
et oculi in cerebrum et ponitur utrumque super uenulam. immo-
bilem autem aurem homo habet solus habentium hanc particulam.
habentium enim auditum hec quidem habent aures, hec autem

10 non habent, sed porum manifestum, ut puta quecumque pennata
aut folidota. dquecumque autem animalificant preter bouem mari-
num et delfinum et aliorum, quecumque sic cetodea, omnia ha-
bent aures auditum habentia et poros manifestos. animalificant
enim et selachea. sed tantum homo non mouet. bos quidem igitur

15 marinus poros habet manifestos, quibus audit, delfis autem audit
quidem, non habet autem aures. alia autem mouent omnia. ponun-
tur autem aures in eadem periferia oculis et non quemadmodum
quibusdam quadrupedum desuper. aurium autem hee quidem leues,
hee autem hispide, hee autem medie; optime autem medie ad

20 auditum, morem autem nullum significat. et aut magne aut parue

4925 aut medie aut erecte ualde aut nichil aut medio modo; medie
autem oplimi moris signum; magne autem et erecte stultiloquii
et nugationis. intermedium autem oculi et auris et uerticis uoca-
tur timpus.

25 Adhuc faciei pars que quidem spiritui porus nasus; et enim
respiratur et inspiratur hoc, et sternutatio per hoc fit, spiritus
soniti exitus, signum auguriatinuum et sacrum solum spirituum. sed
et respiratio et exspiratio fit in pectus et impossibile sine naribus
respirare aut exspirare propter ex pectore esse respirationem et

30 exspirationem secundum guttur et non ex capitis aliqua parte;

1 aia 2. iobus (fehlt Urb.) die Hss. (L2?) 3 rewolutam die Hss. (nicht
L?) 4 quod quidem qu. Urb. pertingitur Urb. G wahrscheinlich
in ipsum, wie Urb.: L? korr. ad ips. (Schneider) autem fehlt P 8
anrem] a wuentre Ὁ. 10 parum die Hss. ausser V Urb. (korr. in M? L?)
11 solidata BM! PL'L:; folidata M? 12 sicut cet. Urb.; sic fehlt Camus
Schneider 14 et fehlt Urb. — felachea Ὁ tantum] tamen Urb. [1δ in
quibusdam L> (Schneider) 21 medie (2)) meU 292 reete U — stultilio que
U 23 nugöis V; nugonis Urb.; nugatoris Fes. inter autem medium
1, (zwei Wörter Urb.) 25 adhuc autem ΜΠ. potus Ὁ et nasus M?
26 seternu- Urb. 27 sonitu 1.3 (Schneider) sacrum s8solum]) fat'uus oli
Ὁ; leerer Raum fär sacrum M! “0 aut) etiam B, am Rande ut

Das erste Buch der arvistotelischen Tiergeschichte. XVII

contingit enim et non utentem hoc uiuere. olfacetus autem fit per
hanc partem; hic autem est sensus odoris. bene mobilis autem
naris et non sicut auris immobilis singulariter. pars autem ipsius
hec quidem diafragma cartillago, hec autem canalis uacua; est
enim nasus duarum incisionum. elephantibus fit nasus longus et 5
fortis et utitur ipso tamquam manu; adducit enim et accipit hoc
et ad os offert alimentum et humidum et siccum solum animalium.

Adhuc maxille due; harum anterius geneium, posterius autem
genys. mouent autem omnia animalia inferiorem mandibulam, ex-
cepto fluuiali cocodrillo, iste autem superiorem solum. post nasum 10
autem labia duo, caro facile mobilis. quod autem intra genas et
labia os; huius partes hec quidem palatum, hec autem fauces,
sensiterium autem saporis lingua; sensus autem summitate; si
autem ad latum superponatur, minus. sentit autem et omnia, que
alia caro, puta calidum et frigidum et durum secundum quamcum- 15
que partem, quemadmodum et saporem. hec autem aut lata aut
angusta aut media; hec autem optima et manifestissima, et soluta
aut ligata, quemadmodum blesis et balbis. est autem lingua caro
rara et spongiosa. huius pars epiglotum. et <quod> quidem bifyes
oris interstitium; quod autem multifyes [oris] gingiue; carnea autem 20 493
heec. interius autem dentes ossei. intra autem alia particula uuulam
ferens, columpna uenulosa; que si humectata tumescit, uuula uo-
catur et suffocat.

XII. Collum autem intermedium faciei et thoracis et huius
anterior pars guttur, posterior autem stomachus. huius autem 25
quod quidem cartillaginosum, per quod uox et respiratio, arteria;
quod autem carneum stomachus intus ante spinam dorsi; poste-
rior autem colli pars epomis. hee quidem igitur partes usque ad
thoracem.

FORA oven BORA σευ νοσαπεσνσνν οποθοστοσνα

2 est autem M' 3. natis U 4 -fragina U — carnalis die Hss. (ausser
Urb.) ὃ enim] autem L!'L? nasus fehlt L? (Schneider) <fortis et longus
V TJ affert IL? 8&ahuc U generum(?)P; genem Urb.; korr. am Rande:
genion' 11 inter Urb. 18 sensitiuum Urb. 14 aut omnia alia
que U 16 raporem IL? aut (μοὶ P) lata fehlt L! 18 balhis Β Μ' ΜΈ
U (vielleicht auch andere) 19 tara U pars] partes Μ' U; pars est L?
quod fehlt durch Haplogr. besyes L'!; bicieg U (sonst wechseln bifyes,
byfies, bifies etc.) 20 interstitium]) interfatium Μὶ Ὁ, intestinum (Schnei-
der) multisyes die Hss. ausser V 21 dentogP. — ogga L? (Schneider) ἐἐη-
tus Urb. 21, 22 wiuila(m) Urb. 20 guitur U 26 aspiratio L? 47
ante] autem die Hss. 28 eponus V; -nig L?; hempomis Urb. = pars L'

Rudberg: Textstudien, 1

ΧΥΠΙ Gunnar Rudberg,

Thoracis autem partes hee quidem anteriores, hee autem po-
steriores. prima post collum in anterioribus pectus bifyes uberibus.
horum femininum bifyes, per quod femellis lac penetrat; uber
autem rarum. fit autem et in masculis lac; sed spissa caro ma-

5 sculis, mulieribus autem spongiosa et poris plena.

XIII. Post pectus autem in anterioribus uenter et huius ra-
dix umbilicus; subradicale autem quod quidem bifyes inguines,
quod autem monofyes et sub umbilico itron; huius autem extre-
mum epysion; quod autem super umbilicum ypokhondrium; com-

10 mune autem ypokhondrii et inguinis cholas. eorum autem que po-
sterius diazoma quidem lumbus, unde et nomen habet; uidetur
enim esse quidam lumbus; terminalis autem quod quidem uelud
in sede est glutos, hoc autem, in quo uertitur crus, cotilidon. fe-
melle autem propria pars matrix et masculi pudendum deforis in

15 fine thoracis, duarum partium, hec quidem summitas carnea et
semper plana, ut est dicere equalis, que uocatur balanus; hec
autem circa ipsam pellis innominata, que si decisa fuerit, non com-
miscetur, neque gena neque palpebra. commune autem huius et
balani preputium. reliqua autem pars cartillaginosa facile crescens

20 et ingreditur et egreditur contrarie qua animalibus iubatis. sub pudendo
autem testiculi duo. pellis autem que in circuitu uocatur oscheus; testi-

493» culi autem neque idem carni sunt neque longe a carne; quo autem
modo habent, posterius cum diligentia dicetur uniuersaliter de om-
nibus talibus partibus. XIV. mulieris autem pudendum ex oppo-
25sito ei quod masculorum; profundum enim quod sub pectine et
non quemadmodum masculi egressiuum. uia urine extra matrices,
transitus spermati masculi, humide autem superfluitatis ambobus
exitus.

2 et ant. U; in fehlt Urb. 2 uberibus — 3 bifyes fehlt V; horum
fehlt 1] 3 bifyes fehlt Urb. (per hinzugesetzt) 4 et fehlt Urb. ma-
culig M!U = 864] si die Hss. — 8 itron] uron M!: mon(?2) U 10 ypokhonderi
BM: PL! (-dri Urb.) ingutnas M'U 11 -zonia M'U 1], 12 lumibus,
lunibus etc. mehrere Hss. 12 terminat (Schneider) μεϊμα fehlt Urb. 14
masculum die Hss. ausser V — 15 thoracis fehlt LL? (Schneider) 16 super
plana Urb. Camus (vgl. Schneider) aqualis U 17 decisa] densa die Hss.
(dempsa V; diuisa Urb.) < fuerit] fiunt Ὁ Urb. (korr. ἃ. R.) non] neque
M! gent, palpebreg Urb. 19 bala U crescentes U 20 quam
L? Urb. tubaris Μὶ Ὁ 21 ofeus V 22 idem carni] de carne L' M'
Urb.; carne U; de longe a Urb. (sunt fehlt) 25 enim] autem L? — pectore
L? (Schneider) 26 masculis Urb. antem uia Μ' mactrices PU
27 spermatis L'; -mat Ὁ masc. fehlt B amborum M' U.

-

Das erste Buch der aristotelisehen Tiergeschichte. XIX

Communis autem pars colli et pectoris sfaga, coste autem et
brachii et humeri ascella, cruris autem et itri bubon; cruris autem
et gluti quod extra ypoglutis.

Thoracis autem de anterioribus quidem dictum est; pectoris
autem posterius dorsum. XV. dorsi autem pars spatule due et 5
spina, desubtus autem [aut] secundum uentrem thoracis lumbus,
communis autem eius quod sursum et deorsum coste, utrimque
octo. de egyis enim uocatis septem costarum nullum umquam fide
dignum audiuimus.

Habet autem homo οἱ sursum et deorsum οἱ anteriora et po- 10
steriora et dextra et sinistra. dextra quidem igitur et sinistra si-
milia sunt partibus et eadem omnia, uerumptamen debiliora sini-
stra; posteriora autem anterioribus dissimilia et inferiora superio-
ribus; uerumptamen sic similia: inferiora itri, uelud facies bona
carnositate et sine carnositate, et skelea ad brachia opponuntur;15
et quibus breues ulne et crura, ut in pluribus, et quibuscumque
pedes parui et manus.

Coli autem quod quidem bifyes brachium, et brachii humerus,
ulna, cubitus, pechys, manus; manus autem tenar, digiti quinque;
digiti autem flexiuum quidem condilum, inflexibile autem falax;20
digitus autem magnus quidem monocondilus, alii autem bicondili.
inflexio autem et brachio et digito intus omnibus; flectitur autem
brachium penes cubitum; manus autem interius quidem uola, car-
neum et dearticulatum distincetione, .longeuis quidem una uel dua-
bus per totum, hiis autem qui breuis uite duabus et non per to-25 494
tum. distinctio autem manus et brachii carpos. extrinsecum autem
manus neruosum et innominatum.

Coli autem duarum partium aliud skelos; skelei autem quod
quidem amficefalum crus, quod autem planisiodron myla, quod
autem duorum ossium tibia, et huius quod quidem anterius anti- 30

1 staga BL'; sfage Urb. 2). ascella] acella B; ascellam M? (wie
oft); et mascale Urb. tribubö Urb. 4 quidem fehlt Urb. 6 8pi-
net M! aut ist wohl Dittographie 7 utrumque BP ΤΙ, Urb. 8
ligniig Urb. numquam Urb. 11 et dextra) et fehlt DL? ἀεαίογα Urb,
(oft) similia] alia P 14 -tamene; et infer. UrTb. — iter U; uentri Urb.
16 quib. quidem Urb. 19 ula U pechen V; pectus L? (Schneider) = te-
nax M'L? U 21 magnus) manus Urb. monodilus Urb. 22 inflextö P
23 intus Urb. ged et uola die Hss. 24 craneum U (wie oft) 25 que
L' L: Urb. 27 neruosum] tU'mosu Ὁ 28 ad skelos (scheleos Urb.) V
B M! L? Urb.; aliud fehlt U 29 amfisefalum M'U planiso d'ro U;
planestodron (Schneider) 30 anfius U antikimi(n)jum etc. die Hss.;
vgl. XX, 1

XX Gunnar Rudberg,

knimium, quod autem posterius gastroknimia, caro neruosa aut
uenosa, hiis quidem retracta sursum ad ignyn, quicumque magna
uertebra habent, contrariis detracta; extremum autem antiknimii
cauilla, bifyum in utroque skeleo. quod autem multorum ossium
5 skelei pes; huius autem posterior quidem pars calcaneus, anterior
autem pedis fissa quidem digiti quinque, que autem carnea de-
subtus planta, que autem desuper in superioribus neruosa et in-
nominata. digiti autem hoc quidem unguis, hoc autem iunctura;
omnium autem unguis in summitate; unius autem inflexionis om-
10 nes inferiores digiti. pedis autem quibuscumque quidem quod intus
grossum et non concauum, sed uadunt toto, astuti. communis au-
tem cruris et tybie genu flexio.
Hee quidem igitur partes communes masculi et femelle. po-
sitio autem partium ad sursum et deorsum et anterius et poste-
15rius et dextrum et sinistrum quomodo habet, manifesta quidem
utique esse uidebitur que deforis secundam sensum, sed tamen
propter eandem causam dicendum, propter quam quidem et priora
diximus, ut ab hoc termino oriatur quod deinceps, et ut dinume-
ratis minus lateant non eodem habentia modo et in aliis animali-
20 bus et in hominibus. maxime autem habet homo distincta ad loca
secundum naturam superiora et inferiora aliorum animalium; su-
periora enim ad sursum totius et inferiora eodem modo ordinata
sunt, et anteriora et posteriora et dextra et sinistra secundum na-
turam habet. aliorum autem animalium hec quidem non habent,
25hec autem habent quidem, confusa autem habent magis. caput qui-
dem igitur omnibus sursum ad corpus ipsorum; homo autem
494» solus, sicut dictum est, ad id quod totius perfectus habet hanc
particulam. post caput autem est collum, deinde pectus et dorsum,
hoc quidem ex posteriori, hoc autem ex anteriori; et habita hiis

1 postea Urb. gastrokimi(n)a etc. die Hss. 2 uenosa] mosa V
sed surs. Urb. 3 aut Urb. nach contrariis (auwtem?) extraneum &L'
4 bifyum]) difilun M'; dyfisilim U7: 6 fissa] fasa L> (2); fixa Urb. nach
quidem superioribus die Hss. (vgl. Z. 7) carne Ὁ 71 que dextri autem
in U in sup.] inferioribus ΤΌ. 8 hec — hec 1μὶ ungui M! ungui U
9 omni Urb. onguis Ὁ (oft) 10 pedes L? quidem]) quibus P 1 seni-
strum Ὁ 16 de foris Urb.; foris M! 17 dicendum] td U quam)]
quod Urb. 18 diximus] ἀϊαὶ Urb. termino] toto Urb. et fehlt M!
dinum.] determinatis V (det iatis) «922 ad tnfer. L? 26 habens IL! 27
perfectiones Urb.

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XXI

uenter et lumbi et pudendum et uertebra, deinde crus et tibia;
ultimo autem pedes. ad anterius autem et skelea inflexionem ha-
bent, ad quod et gressus, et pedum mobilior pars et inflexio; cal-
caneus autem ex posteriori; cauillarum autem utraque secundum
aurem. ex plagealibus autem dextris οἱ sinistris brachia, inflexio-5
nem habentia ad interius, ut conuexa skeleorum et brachiorum
ad inuicem sint maxime in homine. sensus autem et sensiteria [ip-
sorum], oculos et nares et linguam, ad idem et ad anterius habent;
auditum autem et sensiteria ipsorum ex latere quidem, in eadem
autem periferia oculis. oculi autem minime secundum magnitudi- 10
nem distant homini animalium. habet autem homo certissimum
sensuum tactum, secundo autem gustum; in aliis autem deficit a
multis.

XVI. Partes quidem igitur que ad superficiem exteriorem
ordinate sunt hoc modo, et sicut dictum est, nominate sunt autem 15
maxime et note propter consuetudinem sunt; interiora autem con-
trarie. ignote enim sunt maxime que hominum; quare oportet re-
ducentes ad partes aliorum animalium considerare, quibus habet
similem naturam. primo quidem igitur capitis ponitur positionem
habens in anteriori cerebrum. similiter autem et aliis animalibus, 20
quecumque habent hanc particulam; habent autem omnia, que-
cumque habent sanguinem, et adhuc malakia; secundum magnitu-
dinem autem similiter homo habet plurimum cerebrum et humi-
dissimum. ymenes autem ipsum continent duo, qui quidem circa
os fortior, qui autem circa cerebrum minus illo. bifyes autem in 25
omnibus est cerebrum. et super hoc uocata parenkefalis extremum,
alteram habens formam et secundum tactum et secundum uisum.
posterius autem capitis uacuum et concauum omnibus, ut singula
habent magnitudinem. quedam quidem enim magnum habent ca- 495
put, suppositam autem faciei partem minorem, quecumque rotunde 30

1 uertebre, Urb. (wie oft) 2 ad fehlt U inflecetionem Μ' (ΟἿ 3
et (beide) fehlt L? mollior die Hss. 5 aurem] απὸ Ὁ plegealibus
1,3 (Schneider) desteris Urb. 6 ad anterius L?; in a. Schneider = ske-
leor. V Urb., sonst skelor. 8 habentia L? (Schneider) 9 sensitiuum Urb.;
«πα (7 u. 9) M? (und andere?) habent ex lat. VM'U 10 oculis]
oculi Urb. 11 distå U δοηιο fehlt Ὁ; autem Urb. 14 superfaciem Ὁ
15 nom. autem sunt M' [16 sunt fehlt M!' 220 animaliabus U 22 8ec.
autem magn. L' 24, 25 quod die meisten Hss. 25 hog 1.1 (L? korr.)
M'U bisyes M' U 26 εαὐ πὰ U 82 autem] quod Ὁ et ut sing.
Urb. 80 autem] habent M?

XXI Gunnar Rudberg,

faciei; hec autem caput quidem paruum, genas autem longas, ut
puta iubatorum genus omne. exsangue autem cerebrum omnibus
et nullam habens in se uenam et attactum secundum naturam
frigidum. habet autem qui plurimorum omnis in medio concauum
s5aliquid paruum. que autem circa ipsum mynix uenosa; est autem
mynix ymen pelleus, continens cerebrum. super cerebrum autem
subtilissimum os et debilissimum capitis est, quod uocatur bregma.
feruntur autem ex oculo tres pori ad cerebrum, maximus quidem
et imedius in parencefalidem, minimus autem in ipsum cerebrum;
10 minimus autem est qui uersus nasum maxime. maximi quidem
igitur secus inuicem sunt et non concidunt, medii autem conci-
dunt (palam autem hoc maxime in piscibus); et enim propinquio-
res isti cerebro quam magni; minimi autem plurimum separati
sunt ab inuicem et non concidunt. intra collum autem ysofagus
15 uocatus est, habens denominationem a longitudine et artitudine, et
arteria. prior autem positione arteria ponitur quam ysofagus in omni-
bus habentibus ipsam; habent autem hanc omnia, quecumque pulmo-
nem habent. est autem arteria quidem cartillaginosa secundum na-
turam et pauci sanguinis, multis subtilibus uenulis contenta; poni-
20 tur autem ad superiora quidem ad os penes narium perforationem
in os, qua et quando bibentes reiecerint aliquid potus, cedit ex
ore per nares extra. intermedium autem habet perforationum uo-
catum epiglotum, possible coaplari super foramen arterie, quod in
os tendit. hac enim terminus lingue copulatur. ex altera autem
25 parte deuenit in medium pulmonis, deinde ab hoc deriuatur in
utramque partium pulmonis. uult enim esse duarum partium pulmo
in omnibus quidem habentibus, sed in animalificis non similiter
495» distantia manifesta, minime autem in homine. est autem non multe
partitiones qui hominis, quemadmodum quorundam animalifico-
30rum, neque planus, sed habet irregularitatem. in ouificis autem,
puta in auibus et quadrupedum quecumque ouifica, multum pars

1 quidem] awid U; caput habent quidem M! 2 ex sanguine V Μ'

M? 5 que autem] quedam Ὁ ἢ uenosa — 6 mynix fehlt U autem
fehlt M! 6 ymens B 8 autem fehlt M! 9 paren cefalidem M!'L'U;
parencaf. P minus Urb. 10 maxime Ὁ: minimr IL! quidam P 12

enim fehlt U 14 et ab V inter ΤΌ. [ὃ et arteria et artitudine V; et
artitud. fehlt B 16 autem] quod U 17 puliönem U 18 quidem) qui B
19 stultibus M'U 20 8up.] inferiora Urb. 21 quando] bn Μ': autem
(au) U 22 perforationi Urb. 23 coarctari Urb. = sup. U = artartie
Urb. 25 diriuater M? u. a. 27 quidem nach omn. hat vielleicht ihren
Platz nach animal. 28 dist. sim. Urb. 31 et] quibus U; quibus et M'

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XXIII

utraque ab inuicem diuisa est, ut uideantur duos habere pulmo-
nes; et ab una arteria due sunt partes in utramque partem ten-
dentes pulmonis. copulantur autem magne uene et uocate aorti.
inflata autem arteria succedit in profunda pulmonis spiritus. hee
autem distincetiones habent cartillagineas in acutum pertingentes;5
ex interstitiis autem foramina per totum sunt pulmonem, ex mag-
nis in minora succedentia. copulatur autem et cor arterie uinculis
sagiminosis et cartillagineis; qua autem copulatur, concauum est.
inflata autem arteria in quibusdam quidem non manifestum facit;
in maioribus autem animalium palam, quia ingreditur spiritus in 10
ipsam. arteria quidem igitur hoc habet modo, et recipit solum
spiritum et dimittit, aliud autem nichil neque sicecum neque hu-
midum, aut molestat, donec utique extussiatur, quod intrauerat.
stomachus autem uenit quidem desursum ab ore, uicinus arterie,
coniunctus existens ad spinam et arteriam ymenodeis ligamentis, 15
terminatur autem per diazoma in uentrem, carneus existens secun-
dum naturam et tensionem habens et ad longitudinem et ad lati-
tudinem. uenter autem hominis similis canino est; non multo
enim intestino maior, sed similis uelud intestinum amplitudinem
habens; deinde intestinum simplex, conuolutum, rationabiliter la- 20
tum; inferior autem uenter similis est porcino; latus enim est et
quod ab hoc ad fundamentum breue et grossum. omentum autem

a medio uentre oritur; est autem secundum naturam pellicula sa-
giminosa, quemadmodum οἱ aliis que unius uentris et ex utraque
parte dentatis. super intestina autem mesenterium est; ymenodeum 23
autem hoc et latum et pingue fit. oritur autem ex magna uena et
aorti, et per ipsum uene multe et spisse porriguntur ad intestino- 496
rum situm, desuper incipientes usque deorsum. que quidem igitur
circa stomachum et arteriam sic habent et que circa uentrem.

1 ad inu. 1! (wie ὁ) widiantur U 4 procedit L? profundo Ῥ 1,
5 pertingen U (in Rasur) 6 intersstiriis U; intertit. Urb. 7 in] et Ὁ
8 cartillagines U 9 quidem tehlt ΜῈ non] enim (.n) VU manifeste
Urb. 10 autem fehlt Urb. animalibus L? 11 ut recipit Urb. 13
excutiatur VM'L'L: (Schneider excutiat, wie Dittmeyer) Urb. (aus -86-
korr.?), excusciatur BP M!; excusiatur Ὁ interuenit Urb. 15 con-
iuncrus U linguamentis U — 17 et ad long.] et fehlt Urb. [19 intestino]
intentius Camus Schneider intestinum] -ο U 20 simpliciter V BL!
Urb. 21 et autem quod U 22 (vgl. 1) ad hoc L'L? 23 uenter U
sangwinosa Urb. 40 dendatis U — mesenferium U, mensen- Urb. yme-
nodrum die Hss. ausser V OUrb. 27 aorta etc. Urb. (immer) 98 insi-
pientes U (in Rasur) in deors. L!', ad deors. L:

XXIV Gunnar Rudberg,

XVII. Cor autem habet quidem tres uentriculos; ponitur au-
tem superius pulmonis penes scissuram arterie, habet autem yme-
nem sagiminosum et grossum, quo copulatur uene magne et aorti.
ponitur autem apud ipsam aorti secundum acuta; iacent autem

5acuta ad pectus omnium similiter animalium, quecumque habent
pectus. omnium autem similiter et habentibus et non habentibus
hanc particulam in anterius habet cor quod acutum. latebit autem
utique frequenter propter transcidere diuisis. gibbosum autem ip-
sius est sursum. habet autem quod acutum carneum ad multum
10 et spissum, et in concauis ipsius nerui sunt. ponitur autem secun-
dum positionem in aliis quidem secundum medium pectus, que-
cumque habent pectus, hominibus autem in sinistris magis, modi-
cum a diuisione uberum inclinans ad sinistrum uber in superiori
parte pectoris; et non magnum, totaque ipsius species non pro-
15 ducta, sed rotundior preter summitatem, que in acutum tendit.
habet autem uentriculos tres, quemadmodum dictum est, maximum
quidem eum qui in dextris, minimum autem eum qui in sinistris,
medium autem magnitudine eum qui in intermediis; habet autem
duos paruos et ad pulmonem perforatos omnes; patens autem se-
20 cundum unum uentriculum desubtus ex cohorentia. penes maxi-
mum uentriculum adaptatur magne uene, ad quam et mesente-
rium est, secundum medium autem aorti. feruntur autem et in
pulmonem pori a corde, et scinduntur eodem modo quidem arte-
ria, per totum pulmonem assequentes hiis qui ab arteria. supe-
45 rius autem sunt qui a corde. porus autem nullus est communis,
sed propter coniunectionem suscipiunt spiritum et cordi transmit-
tunt; fert enim hic quidem in dextrum pororum, hic autem in
sinistrum. de uena autem magna et aorti secundum se communi-
4965 ter de ambabus dicemus posterius. sanguinem autem plurimum
30 quidem pulmo habet eorum que in animalibus habentibus pul-
monem et animalificantibus in ipsis et extra; totus quidem enim

2 cissuram B 4 aom Ὁ = autem (1) fehlt U 5 sim. omn. ω 7
habet]) autem B 8 transire Urb. dissectis (Schneider) giltosum
U 9 habent M' U acut.] amtäi U 10 et ἐπ] et fehlt M? 11 poni Ὁ
(fir pom) 12 hominis L' modis L' 18 in feblt P U Urb. 19 poros
V; paruulos M' M? Ὁ perf. omnes ad pulm Urb. 20 unum] Cynm
L! vielleicht uentriculorum 21 adactatur Urb. (ΟΠ) et fehlt L? (Schnei-
der) 22 medium fehlt L' 24 que die Hss. 90 que L! = potus die Hss.
ausser V M! (korr. in 1 Urb.) 26 transiut tit U 27 fertur 1.1 (viel-
leicht richtig) dexteum Ὁ 29 postea L? 30 habentibus fehlt Ὁ

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte. XXV

est spongiosus, iuxta unamquamque autem syringam pori feruntur
magne uene. sed putantes esse uacuum decepti sunt, consideran-
tes exsiccatos, ex quibus diuisis animalibus confestim exiuit san-
guis simul totus. aliorum autem uiscerum cor solum habet sangui-
nem. et pulmo quidem non in se ipso, sed in uenis, cor autem 5
in se ipso; in quolibet enim uentriculorum habet sanguinem;
subtilissimus autem est qui in medio. sub pulmone autem est
diazoma thoracis, uocate frenes, ad costas et ypochondria et
spinam copulate, in medio autem habet subtilia et ymenodea.
habet autem per ipsum uenas tensas; sunt autem hominis fre-10
nes grosse, ut secundum rationem humani corporis. sub diazomate
autem in dextris quidem ponitur epar, in sinistris autem splen, si-
militer in omnibus habentibus has partes secundum naturam et
non monstruosis. iam enim uisa sunt translata ordine in qui-
busdam quadrupedibus. copulatur autem uentri penes omentum. 15
ad uisum autem hominis splen strictus et longus, similis porcino.
epar autem ut ad multum quidem et in pluribus non habet fel;
in paucis autem adest. rotundum autem est hominis epar et si-
mile bouino. accidit autem hoc et in multis sacris, uelud et in
loco quodam Calcedonie in Euboia non habent oues fel; in Naxo 90
autem omnia fere quadrupedia tantum, ut obstupescant uidentes
extranei, putantes sibi proprium esse signum et non naturam ip-
sorum esse hanc. adheret autem magne uene epar, arterie autem
non communicat; per epar enim pertransit que a magna uena
uena, quorum uocate sunt porte epatis. connectitur autem et splen 23
magne uene solum; tendit enim ab ipsa uena in splenem. post
hec autem renunculi apud ipsam spinam iacent, similes secundum
naturam existentes bouinis. superior autem dexter est in omnibus 497
animalibus habentibus renunculos; et minus autem sagiminis habet
sinistro et siccior dexter est. in omnibus autem habet et hoc si- 30
militer aliis. feruntur autem in ipsos pori ex magna uena et aorti,
uerumptamen non in concauum. habent enim renunculi in medio

2 considerante U 3 exucatos U et ex Urb. 4 suum die Hss.
(korr. a. R.) Urb. 5 non].n. U 7 autem est (2)]) est enim L? ὃ ypo-
chonda die Hss. ausser V L?? (u. Urb. korr.) 9 ymenedea L 12 apar M'
U 14 menstr. M'; monstrogsis Schneider 15 uenter M! (vielleicht andere)
16 poecino U 18 adest) eadem Ὁ homini Urb. 19 saccis M! U
et fehlt 18 (vielleicht Dittogr. im Archet.) 40 Haxo Urb. 21 autem fehlt
Urb. 24 enim fehlt L? (Schneider) 25 autem fehlt Urb. et fehlt V
M:? L'L:; a B 29 animalibus fehlt L? (Schneider) U et fehlt Urb.

30 hoc et L 31 orti U
ΙΠ

XXVI Gunnar Rudberg.

concauum, hii quidem magis, hii autem minus, exceptis hiis qui
bouis marini; isti autem, similes bouinis existentes, solidissimi om-
nium sunt. pori autem tendentes in ipsos in corpus consumuntur
renunculorum. signum autem quod non terminantur, eo quod non
5 habeant sanguinem neque inspissantur in se ipsis. habent autem
uentriculum, quemadmodum dictum est, paruum. ex concauo autem
renunculorum feruntur in uesicam pori duo exiliter et alii ex aorti
fortes et continui; ex medio autem renunculorum utroque uena con-
caua et neruosa egreditur, tendens iuxta spinam ipsam per scelea;
10 deinde in utrumque uertebrum exterminantur et iterum patentes
fiunt tense ad uertebrum. hee autem abscisiones uenarum in ue-
sicam descendunt. ultima enim uesica iacet, ortum habens a poris
a renunculis tensis secus canalem tendentem ad uiam urine et
fere omnino in circuitu subtilibus et innodalibus ymenis conuoluta
15 similibus existentibus modo quodam diazomati thoracis. est autem
hominis uesica rationabiliter habens magnitudinem. ad collum au-
tem uesice copulatur pudendum (extrinsecum quidem maxime ἴο-
ramen conductum in idem; modicum autem subtus hoc quidem
in testiculos fertur foraminum, hoc autem in uesicam) neruosum
20 et cartillagineum. ab hoc autem oriuntur testiculi masculis, de
quibus in communibus dictis determinabitur, quomodo habent.
eodem autem modo et in femella omnia nata snut; differt enim
in nullo interiorum, preterquam in matricibus, quarum quidem
aspectus consideretur ex descriptione ea que in anathomiis; po-
25 sitio autem est apud intestina; super matricem autem uesica. di-
cendum autem et de matricibus communiter de omnibus in se-
quentibus; neque enim similes omnibus neque similiter habent.
497" Partes quidem igitur et intus et extra hominis hee et tales et
hoc habent modo.

1 hiis) aliis L? 2 similes] scilicet Urb. (korr. ἃ. R.) existens U
7 exsiliter (-silr u. dgl.) die Hss. ausser V M? Urb. 8 utraque Urb. 9 ne-
ruiosa U tentes U 10 utr'aque Ὁ exterminatur die Hss. 11
absciciones M' U in] et U 13 et renunc. L? (Schneider) 14 ymens
B 16 magn. hab. Urb. 17 extrinsecus Urb. 18 coniunctum Urb.
substans subtus M! 19 neruosum die Hss. (ausser M!?); korr. Urb.
20) cartillagineam V L! testaculäi U masculus Ὁ; in m. L? (Schneider)
21 determinabam U habet die Hss. 23 interior Urb. 24 aspertus
Ὁ (asep- L!') 23 esse Urb., a. R est.

STUDIEN ZUR UBERSETZUNG
WILHELMS VON MOERBEKA

Rudberg: Textstudlien.

SE Goodgle

Einleitung.

Handschriften der Historia Animalium.

Das aristotelische Werk “ἢ περὶ τὰ ζῷα iotoptiar (Περὶ ζῴων
ἱστορία etc.) ist uns in zweifacher handschriftlicher Rezension äber-
liefert.!? 2666 dieser Familien hat zwei Hauptrepräsentanten, die
5. g. bessere Marcianus 208 sive Venetus, seit Bekker mit 4.5 be-
zeichnet, und Laurentianus 87.4, gewöhnliceh mit CO? bezeichnet
(M bei Camus, Med. oder M. bei Schneider); die 5. g. schlechtere
zwei Vatikanhandschriften, Vaticanus 1339 (P seit Bekker) und
262 (D"); die erstere ist bei Cs. und Schn. mit V bezeichnet. --
Diese vier Codices sind von Bekker fär seine grosse Berliner Edition
benutzt worden, und er hat durchaus die rechte Wahl getroffen.

In seiner neulich erschienenen Ausgabe (1907) hat Dittmeyer,
S. IX ff., gute Beschreibungen der Handschriften geliefert. Es ist
daher nicht nötig, dieselben hier zu wiederholen. Nur die wich-
tigsten Notizen seien angefäöhrt. |

Δ" 5 enthält auf 294 Papierblättern in 4:o die neun ersten
Böcher der Hist. an. Uber das Alter hat man viel gestritten ; Ditt-
meyer datiert jetzt die Handschrift in das XII. oder XIII. Jahrhun-
dert — sie wäre also die älteste Quelle des Textes. A” ist sauber
geschrieben. Vier Hände unterscheidet Dittmeyer; wichtig ist die
zweite, welche — in Rasuren oder sonst — eine Menge Lesarten
aus der zweiten (schlechteren) Familie eingefährt hat; einige Les-
arten sind mit ye ausgezeichnet.

Die beste Handschrift ist C?; sie ist im XIV. Jh. von einem
Joanicius geschrieben; die Schrift ist sehr ungleich, mit vielen Si-

! Das 5. g. zehnte Buch ist nur in Ds und jängeren Handschriften öäber-
liefert. Ich hoffe, einige Fragen betreffs dieses Buches in anderem Zusammen-
hange behandeln zu können.

2 Vgl. Schneider I. XXVI ἢ; Aubert-Wimmer I, 18; Dittmeyer, X ff.; Unt.
85 ff.

8 Camus I, ΧΙ.11: Schneider I, XXV ἢ; Aubert-Wimmer I, 17; Dittmever
IX ἢ; Unt. 37 ff.

4 Gunnar Rudberg,

geln und Abkärzungen versehen. Die Handschrift besteht aus 222
Blättern in grossem 4:0; sie enthält folgende Schriften: 1) De ge-
neratione; 2) Hist. an. (neun Bächer), Fol. 70—144; 3) Problemata
physica; 4) De an. incessu; 5) De sensu et sensili; 6) De an.
motione und andere parua naturalia. — Das Papier ist vom Alter
wie von einem modernen Buchbinder beschädigt worden. — Eine
spätere Hand hat beim Revidieren der Handschrift auch Endungen
ἃ. dgl. öber die Abkärzungen des Texles geschrieben.

Ὁ}, die beste Handschrift dieser Familie, stammt nach neueren
Untersuchungen aus dem XIV. Jh., enthält auf 196 Papierblättern
in grösserem 4:0o die zehn Bächer der Hist. an.: sie ist schön ge-
schrieben, wie auch die folgende.

P? enthält auf 460 Pergamentfolien in grösserem 4:0 mehrere
zoologische und physische Schriften des A., unter ihnen Hist.
an. (neun Bächer) Fol. 310—460. Diese Handschrift wurde fröh er
als ziemlich alt angesehen; neuere Paläographen aber datieren
sie in das XV. Jh. — Die unzähligen Fehler dieser Handschrift
sind daher leicht erklärlich. — Eine manus secunda hat hier und
da den Text korrigiert.

Die Handschriften der verschiedenen Familien sind einander
gegenäber ziemlich selbständig. 5. weiter Kap. IV unten.

Abschriften der genannten Handschriften oder mit ihnen nahe
verwandt sind:

Vatiec. Pal. 9008, aus derselben Quelle wie CO", eine Papier-
handschrift in 4:0 aus dem XIV. Jh.; sie enthält Fol. 254—301 die
drei ersten Bächer und den Anfang des vierten der Hist. an.

Aus 45 stammen: Laur. 87.27", eine schön geschriebene Per-
gamenthandschrift in 4:o aus dem XV. Jh.; enthält auf 235 Blättern
die ganze Hist. an. (das zehnte Buch nach F"). Eine zweite Hand
hat einige Noten hinzugeschrieben. — Einige Lesarten sind aus P
(mögheherweise auch C ) entlehnt worden;

folgende codices Marciani? aus dem XV. Jh. (aus dem Besitz
des Kardinals Bessarion): 200 (Q bei Bk.); 594 Pergamentblätter in
Fol.; enthält alle Schriften des A. ausser den logischen; 207 (Ἐ' "

—— -« - ——

! Camus I, XLI (mit Bemerkung öber das »zehnte Buch»); Schneider I,
XXVI; Aubert-Wimmer I, 19; Dittmeyer XIII ἢ.
3 Camus, a. a. Ο.; Schneider, a. a. 0.; Aubert-Wimmer I, 18; Dittmeyer XII ἢ.

3 Vgl. Camus I, XLI; Dittmeyer X. Die Handschrift ist bei Bekker mit
U bezeichnet.

t Vgl. Dittmeyer, Unt. 10 f.
5 Vgl. Dittmeyer, Unt. 11 f.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. Ὁ

bei Bk.); 284 Pergamentblätter in 4:0; enthält Hist. an., de part.
(zwei Bächer) und de generatione (vier Bächer); 212 (G" bei Bk.);
enthält auf 499 Papierblättern in 8:0 mit kleiner, deutlicher Schrift
ausser der Hist. an. viele aristoteliscehe Schriften. — Die drei
Marciani enthalten auch »das zehnte Buch>; dieses stammt jedoch
nicht aus Ὁ 5.

Codex Rhenani', eine schlechte Kopie des A»” pr., aus dem
XV. oder XVI. Jh.; Papierhandschrift mit 239 Fol.; enthält auch de
part. Der spätere Aufbewahrungsort war unbekannt, scheint aber
nach Dittmeyer Paris zu sein (Paris. S. 212).

Aus Da stammt (mit Nachträgen aus P) Laur. 87.1”, Papier-
handschrift aus dem XV. Jh.; 132 Folioblätter; sie enthält die neun
Bächer der Hist. an. und de generat.; die ersteren in derselben
Ordnung wie bei Gaza (s. unten); auch einige Lesarten scheinen
aus seiner Öbersetzung entlehnt zu sein.?

Mit P nahe verwandt sind: Vaticanus 506", eine junge Pa-
pierhandschrift von 255 Fol. (Hist. an. von 122 an); hier und da
von einer späteren Hand korrigiert; auch Vaticanus 905”, aus spä-
ter Zeit, enthält auf 100 Papierblättern in 4:0 fönf Bächer der
Hist. an. (nicht vier, wie Camus angiebt);

ferner Parisiensis 1921 (m bei Bk., R oder Regius bei Cs.
und Schn.)"; aus dem XIV. Jh., in kleinerem Fol.; aus Papier; die
Hist. an. Fol. 10—65; die Handschrift hat eine Menge Rasuren,
Randbemerkungen u. dgl.;

Ambrosianus I. ὅθ gr. (A bei Cs. und Schn.)' besteht aus
170 Papierblättern in kleinerem 4:0 aus dem XV. Jh.; enthält auch
de part. und »das zehnte Buch» von jängerer Hand;

Urbinas 39 (n bei Bk.)?, späte Papierhandschrift in Fol.; 132
Blätter.

! Vgl. Schneider I, XXVII; Aubert-Wimmer I, 18; Dittmeyer XII.

Ὁ Vgl. Dittmeyer XV; Unt. 8 f.

3 Noch ein Laur. wird von Camus I, XXXII und XLII und Aubert-Wim-
mer I, 17 erwähnt. Nach Dittmeyer, Unt. 7, ist dies ein Exemplar der ed. Al-
dina (Ven. 1497), zweiter Teil, jetzt in der Bibl. nazionale in den Uffizien.

4 Camus I, XLI; Aubert-Wimmer I, 19: Dittmeyer XIV f. (Es bei Bk.).

5 Camus, ἃ. ἃ. O.; Dittmeyer XV.

8 Camus I, XLII; Schneider I, XXV; Aubert-Wimmer I, 19; Dittmeyer XV.

1 Camus 1, XLII; Schneider I, XXV1; Aubert-Wimmer, a. a. 0.; Dittmeyer
a. ἃ. Ὁ.

8 Dittmeyer, a. ἃ. O.

6 Gunnar Rudberg,

Weitere späte Handschriften föhrt Dittmeyer, 5. XVI, an:

Mosquensis!; Ottoboniani 147 und 316; Barberinus I 132;
cod. 13 bibl. Riccardianae (mit Laur. 87.1 nahe verwandt); cod. 1
bibl. archiep. Utinensis (stammt aus dem Archetypus des Ὁ “);
Paris 1156 enthält ein Fragment des sechsten Buches der Hist.
an. (fol. 18 -- 15); es ist eine alte Pergamenthandschrift aus IX.—
XI. Jh.; das Pergament ist schlecht bewahrt und die Schrift sehr
klein.

Eine Variantensammlung in einem Ex. der Juntinischen Edi-
tion (Flor. 1527) ist der s. g. liber Canisianus in Paris? (Ξ ").

Codex bibl. Scaligerae, »>codex Niphi»>, 5. Schneider I, ΧΧΥΠΙ.

Ausser den jängeren Handschriften hat, wie gesagt, vur Ὁ "
»das zehnte Buch». — Die Ordnung ist in den Handschriften und
Editionen nicht dieselbe. Das neunte Buch der Handschriften ist
nämlich das siebente in den Ausgaben. Diese Transposition rährt
von der Ubersetzung Theodor Gazas (s. unten) her. Er sagt in
der Widmung des Werkes?: Qui nonus in exemplari graeco con-
tinetur (liber), hunc ego septimum collocavi, nec id temere factum
existimo. Agitur enim in eo de hominis generatione, quam rem
Aristoteles continuo a generatione ceterorum animalium pollicetur
explicaturum. Itaque cum quinto οἱ sexto libro ceterorum ani-
malium generationem exposuisset, nulli dubio esse potest, quin ille
septimum hunc collocarit etc. — Cod. Laur. 87.1 ist wahrscheinlich
Gaza gefolgt. Ich habe hier nicht Gelegenheit, auf diese Änderung
näher einzugehen. -— Ausserdem ist zu bemerken, dass Οὐ ? ein neues
Buch (IIl) 504" mit Kap. 13, τῶν δ᾽ ἐνύδρων ζῴων etc., anfangen
lässt; A ”, der die Bächer durch eine leere Zeile von einander trennt,
hat eine solche auch hier? — Α" CO" haben also auch zehn Bächer.

Die Ed. princeps (im zweiten Vol. der Aldinischen Ausgabe, Ari-
stotelis opera omnia, Ven. 1495—98) und auch die folgenden Aus-
gaben stätzen sich hauptsächlich auf die schlechtere Rezension des
Textes (Ὁ 5). Erst Camus (1783) geht weiter, indem er P Οὐ" τῇ Amb.
und mehrere Ubersetzungen vergleicht.? Nachdem auch Schneider

ΨΩ]. Schneider I, XXVII.

? Camus I, XLIV; Schneider 1, XXVII; Aubert-Wimmer I, 20.

> Vgl. Dittmeyer, Unt. 8.

44]. Dittmeyer, a. ἃ. Ὁ. O.

> Aa hat er erst nach seiner Edition kollationiert; Napoleon hatte inzwi-
schen den Codex nach Paris geschickt; vgl. Dittmeyer, Unt. 5. 35 (mit Litt.).

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 7

(1511) durch cod. Rhen. und die Ubersetzungen neues Material ge-
liefert hatte, legte Bekker durch seine grosse Ausgabe, Berlin 1831
ff. (Hist. an., Vol. I, 486--- 688) den festen Grund zu einer guten
Textrezension. Die späteren Ausgaben gehen auf den Bekker-
schen Text zuräck. Doch ist sein Material nicht immer zuverläs-
sig.! Dittmeyer hat dies schon in seinen »Untersuchungen äöber
einige Handschriften und lateinische Ubersetzungen der aristote-
lischen Tiergeschichte», Programm, Wöärzburg 1902, erwiesen; fär
Ο' wird hier von ihm eine neue Kollation geliefert. In seiner Aus-
gabe (Leipzig, Teubner, 1907) stätzt sich der kritische Apparat
auf eine Reihe neuer Kollationen von Dittmeyer selbst oder andern
(H. Tschierschky, C. Horna). Fär P Ὁ" sind jedoch leider die Les-
arten nicht vollständig angeföhrt (5. 5. XXV); hier ist also noch
Bekker zum Teil unsere Quelle.

Ubersetzungen.

Aus dem Mittelalter und der Renaissance haben wir mehrere
Ubersetzungen der aristoteliscehen Tiergeschichte, zu welcher man
auch die Bächer de partibus und de generatione rechnete. Das
älteste dieser Werke ist die Ubersetzung des

Michael Scotus (oder Scott)?; dieser lebte in der ersten
Hälfte des dreizehnten Jahrhunderts (unter dem Kaiser Friedrich 11.)
und hat unter anderem auch die Hist. an. äbersetzt, jedoch aus se-
mitischer Sprache; ob aus dem Arabischen oder Hebräischen, scheint
nicht gewiss. Die ältere Tradition, Jourdain? und Dittmeyer!
nehmen das Arabische als Grundsprache an, während Waäösten-
feld? hebräisehen Ursprung zu erweisen sucht. Doch scheint mir

! Ältere Zweifel, 5. Ζ. B. Wochenschr. f. kl. Phil. 1885, Sp. 1640 (in Su-
semihls Rez. von Röhmers Ed. der Rhetorica, Sp. 1639 ff).

? ῷ Wästenfeld, Die Ubersetzungen arabischer Werke in das Lateinische,
(Abbandl. der k. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, Hist.- philol.
Classe XXII, 2, 5. 99). . Vgl. auch Jourdain, Forschungen öber Alter und Ur-
sprung der lateinischen Ubersetzungen des Aristoteles (öbersetzt von Adolf Stahr).,
Halle 1831, 5. 133 ff.

8. 5, 140 f.

Ὁ XX ΙΓ, |

δῷ, 102 ff.; vgl. Hauck, Realencyklopädie fär protestantische Theologie
und Kirche, XII, 52. — Uber Camus, vgl. ἃ. a. O. und Schneider 1, XXIX.

8 Gunnar Rudberg,

W., wie oft geschehen ist, die Öbersetzung mit einem anderen
Werke des Se. zu verwechseln, nämlich einer Ubersetzung der
ÅAvicennae ex Ar. hist. an. epitome (gedruckt Ven. 1509); auch
Schneider hat diesen Irrtum begangen.! — Albertus Magnus hat
in seiner Paraphrase der Hist. an., wie Jourdain? erwiesen hat, diese
Ubersetzung benutzt; äber das Verhältnis des A. zum »zehnten
Buche> s. Dittmeyer, ἃ. a. 0. — Diese Ubersetzung, welche natärlich
fär die Kritik sehr geringe Bedeutung hat, ist nicht publiziert wor-
den. Exzerpte finden sich bei Jourdain, a. St., bei Camus? und
Schneider. — Die Handschriften sind sehr zahlreich'?.

In die zweite Hälfte des dreizehnten Jahrhunderts fällt die
Ubersetzung Wilhelms von Moerbeka; s. unten.

Aus dem fönfzehnten Jahrhundert haben wir zwei Uberset-
zungen aus dem Griechischen, diejenige des Georg von Trapezunt
und die des Theodor Gaza.” Jene ist etwas älter, aber beide sind
dem Papste Nikolaus V. (1447—55) gewidmet; ein späteres Exem-
plar der letzteren wurde Sixtus IV. dediziert. Georgs Ubersetzung
ist zuerst von Dittmeyer (Unt., a. a. 0.) untersucht worden; er teilt
daselbst einige Specimina mit. Das Werk Gazas dagegen wurde
schon 1476 in Venedig gedruckt — also vor dem Erscheinen des
griechischen Textes. — Diese Ubersetzungen bieten kein neues
Material: Georg von Tr. stätzt sich hauptsächlich auf Α δ, hier
und da auch auf Ὁ 5; Gaza hat mehrere Handschriften gehabt; am
öftesten folgt er Ὁ" und daneben A'"; jener ist mehr wortgetreu,
aber auch sehr nachlässig; dieser bietet ein elegantes Latein.

Wilhelm von Moerbeka.

Betreffs der Autorschaft der Ubersetzung, mit welcher sich
diese Abhandlung beschäftigt, herrscht in den Quellen grosse Ver-
wirrung. Die Namen Wilhelm von Moerbeka, Thomas Cantim-

1 I, XIX ff.; vgl. Jourdain, S. 139 f.; Dittmeyer, a. ἃ. O.

2. 5. 303 ff.; andere Quellen des A., 5. 5. 316 ff. Vgl. Camus I, XXIII.

8 Auch in >»Notices et Extraits des Manuscrits» VI, 387 ff.

45, Camus I, XLV: Aubert-Wimmer I. 21; Dittmeyer XX, Fussnote 1.
Auch die pgotenburgische Stadtbibl. hat jetzt (seit Herbst 1907) ein Ex. dieser
Ubersetzung (Cod. lat. 8); die Handschrift enthält auch andere Ubersetzungen
aus dem Arab. — Unter den vielen Pariser Handschriften dieses Werkes sind
zu bemerken 14725 und 16162. :

5 Vgl. Camus I, XXIII f.; Schneider I, XXXVI; Aubert-Wimmer I, 20 ff.,
Dittmeyer ΧΧΙ f.; Unt. 12 ff., 31 ff. ἐ

Textstudien zur Tierge hichte des Aristoteles. 9

pratensis (Cantipratanus u. s. w.) und Heinrich von Brabant!
werden durcheinander genannt. Schneider hat im Epimetrum IV
zu seiner Edition die Sache genauer untersucht.? Mit grossem
Fleiss hat er hier Argumente fär Wilhelm gesammelt. Zwar giebt es
kein direktes Zeugnis fär dieses Werk, doch viele fär seine Tätigkeit
öberhaupt (Chronica Slavica, Coluener, Echard u. a). Hierzu kom-
men die Testimonia der Handschriften anderer Werke.? Fin gutes
Zeugnis teilt auch Dittmeyer aus Cod. bibl. Leop. Med. Fes. 168
mitt; diese Handschrift enthält eben die Hist. an. Wir därfen wohl
also die Autorschaft des W. als gesichert ansehen; die Zweifel
Jourdains? scheinen nicht gegrändet zu sein. — Dieser Wilhelm
wurde zu Moerbeka (Meerbeke u. s. w.) an der Grenze zwischen
Flandern und Brabant geboren”; er war Predigermönch, wurde
Erzbischof zu Korinth um 1277 und starb vor 1300, wahrschein-
lich kurz nach 1981. — Seine Tätigkeit als Ubersetzer ist recht
gross gewesen'!: Aristoteles” Politica und Rhetorica ἃ. a., Theo-
phrast (nach Gaza), Galenus (de alimentis), Hippokrates (de pro-
gnosticationibus aegritudinum secundum motum lunae), Simplicius
(commentum super praedicamenta, in libros Aristotelis de coelo
et mundo), Proclus Diadochus (elementatio theologica) und ande-
res soll er behandelt haben.? — Nicht immer wurde seine Arbeit
hoch geschätzt. Sehr streng ist z. B. Roger Bacon:? Et Williel-
mus iste flemingus, ut notum est omnibus parisiis litteratis, nul-
lam novit scientiam in lingua graeca, de qua praesumit, et ideo

omnia transfert falsa et corrumpit sapientiam Latinorum. — Seine
mechanische Worttreue und geringe Kenntnis des Inhaltes sind wohl
Ursachen eines solchen Urteils. — Vygl. Kap. II unten.

! Ὁ, Jourdain, S. 64.

2 I, CXXVI—CL.

3 In gewissem Grade auch die Ähnlichkeit der Ubersetzungen, z. B. der Hist.
an. und Rhet. S. Kap. II unten.

+ S. XVII f.

> S. 70, 73.

8 Schneider I, CXKIX fl.

ΤΩ, Schneider, ἃ. ἃ. O. CXXXVII ff.; Jourdain 71 ff.

8. Ein Werk De rerum natura in 20 BB. gehört nach Schneider CXLVI
ff. nicht Wilhelm, sondern dem oben genannten Thomas zu, der auch ein Bo-
num universale de apibus geschrieben hat (Jourdain 64).

9 Vgl. Jourdain, S. 69.

Kar. I.

Handschriften zur Ubersetzung der Hist. an.

Es giebt eine Menge Handschriften der Öbersetzung Wilhelms.
Die meisten derselben sind einander sehr ähnlich: kleines Perga-
mentfolio, zwei Kolumnen auf jeder Seite ἃ. 5. w.t! Der gewöhn-
liche Inhalt ist folgender: 1) Historia animalium, neun Bächer;
inc. earum que sunt in animalibus partium; des. a dorso incipiunt;
2) De progressu (de incessu) (Περὶ πορείας); inc. de partibus autem
optimis animalis ad motum; des. consequens est de anima contem-
plari; 3) De causa motus animalium (de motu) (Περὶ ζῴων κινὴ-
σεως); inc. de motu autem eo qui animalium; des. reliquum autem
de generatione dicere; 4) De partibus animalium I1—IV (Περὶ ζῴων
μορίων); inc. cirea omnem theoriam et methodum; des. deinceps
est ea que circa generationem ipsorum pertransire; 5) De genera-
tione 1—V (Περὶ γενέσεως); inc. quoniam autem de aliis partibus
dictum est; des. et propter quandam causam motiuam; 6) an ver-
schiedenen Stellen, oft von späterer Hand »das zehnte Buch> der
Hist. an.; inc. procedente autem etate; des. hanc autem dereliquit
que multiplex. — Vielleicht ist die letzte Schrift später öbersetzt
worden.
Folgende Handschriften sind fär die Ausgabe gebraucht worden:
Vaticanus 2095 (V);
Oxonienses Balliol. CCL (B);
Merton. CCLXX (M!);
Merton. CCLXXI (M?);
Parisiens. lat. 14724 (P);
Lipsienses 1428 (L!) und 1430 (1);
Upsaliensis C 598 (U);
Urbinas CCV (Urb.).
! Ausser cod. Urb.; 5. unten.
? Von dieser Schrift scheint zum Teil zu gelten, was unten vom zehnten
Buche der Hist. an. gesagt wird.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 11

Hierzu kommen die Exzerpte aus Leop. Med. Fes. 168 (Feg.),
welche Dittmeyer in seiner Ausgabe mitteilt.

Von V habe ich das erste Buch (Fol. 1—6"!) in photogra-
phischer Reproduktion (Prisma-Aufnahme) kollationiert. - Schön
geschriebene Handschrift mit 132 Blättern; die Zeilenzahl der Ko-
lumne 38, die Zahl der Buchstaben auf jeder Zeile + 30; Anfangs-
buchstaben sehr schön; Fol. 1 mit Miniaturen. Hie und da von
der ersten Hand Varianten am Rande (wie 60" in specubus; al.
in sepuleris). — Inhalt: 1) Hist. an., Fol. 1; das Inventar der
Bibl. Vaticana kennt nur 9 Bächer; doch fängt das zehnte! —

ohne besonderen Titel — Fol. 65 (procedente autem etate) an.
9) De proyressu, Fol. 68; 3) De partibus, Fol. 73; 4) De genera-
tione, Fol. 99—132"'. — Wie mir scheint, ist dies unsere beste

Handschrift (s. die Ubersicht unten). FEinige Korruptelen und in
den Text eingeschlichene Glossen fehlen. Die gewöhnlichsten Feh-
ler sind Transpositionen der Wörter (neruo et carne för carne et
neruo ἃ. 5. w.); eine Lakune (durch ὁμοιοτέλευτον) haben wir z. B.
49313... bifyes [uberibus horum femininum bifyes] per quod ...,
etwa eine Zeile der Vorlage. Auch einige Abkärzungszeichen deu-
ten vielleicht auf höheres Alter bei V als bei den äbrigen:; nur V
hat Ὁ fär con- (die öbrigen 9)". — Dagegen spricht vielleicht die
Stellung des zehnten Buches; jedenfalls war die Vorlage des V alt
und gul.

Die Codd. Oxon. habe ich in photographischer Reproduktion
[Ὧν das erste Buch kollationiert.

B stammt nach Coxes Katalog? aus dem dreizehnten Jahr-
hundert (Ende) und enthält auf 181 Fol. 1) Rhetorica 1---Π], Fol.
1; inc. rhetorica assecutiua (5. Wilhelms Ubersetzung, Spengels

! Hier scheint die Hand eines Gelehrten tätig gewesen zu sein. In
den öbrigen Handschriften hat dies Buch am Ende dieselbe Wiederholung wie
Da Fa Ga (Bk. 686h39 μάλιστα — 63729 πολλαπλάσιον). Dieser Zusatz scheint in
V zu mangeln; das Buch schliesst et semper 08 simile.

? In diesem Zusammanhange will ich auf einen anderen Umstand hin-
weisen: die Ausfällung der Zeile, wenn man kein neues Wort anfangen kann.
V hat hier ein mit zwei feinen schrägen Strichen gemerktes « (etwas Ähnliches
in cod. Lundens. Vegetii (H. L. a) fol. 13); s. Wåhlin in Comm. philol. in ho-
noremm Joh. Paulson, 5. 107; L? hat ο, P τ (u) etc.

3 Catalogus Codd. mss., qui in collegiis aulisque Oxoniensibus asservantur.
Confecit Henr. O. Coxe. Oxf. 1832, I, S. 85.

12 Gunnar Rudberg,

Ed., 5. 178): 9) De causa motus animalium (wie oben), Fol. 36;
3) De problematibus, Fol. 39"; inc.: de problematibus, que sunt
circa medicinalia!; 4) Hist. an., Fol. 104 (das erste Buch 104:---
—110"3; 5) De progressu, Fol. 176”; 6) Fragment von de causa mo-
tus (wie oben). Die Handschrift ist also wobhl nicht beendet. —
Die Schrift ist sauber; die Kolumne hat 44 Zeilen mit 25—30 Buch-
staben; Glossen ἃ. ἀρ]. selten. — Vielleicht zu hoch datiert.

Die beiden Mertonenses stammen aus dem vierzehnten Jahrh.?.
Die erstere mit 183 Fol. »legavit M. Johannes Osemyngton quondam
socius dicte domus ad incathenandum in libraria communi ad com-
munem usum sociorum». Inhalt 1) Hist. an. auf sechzehn? Bächer
verteilt (das erste 1—6"!), »in quibus includuntur lib. de part., de
motu et de generatione>; Fol. 1; 2) Problemata (wie ohen), Fol.
131. — Schrift etwas ungleich; Anfangsbuchstaben schön verziert;
Zeilenzahl 42; Buchstabenzahl der Zeile + 30. Korruptelen aller
Art finden sich in M! (vgl. U).

M? enthält anf 150 Blättern nur die Hist. an. (das erste Buch
Fol. 1---Οτ) in sechzehn Buächern, >»libros de incessu!, de parti-
bus et de generatione includentes». — Schrift sauber; Bächeran-
fänge mit kleinen Miniaturen versehen; Lakunen durch die erste
Hand öberall am Rande ausgefäöllt; Glossen, Erklärungen ἃ. dgl.
von späterer Hand zahlreich. — Zeilenzahl 44; Buchstabenzahl et-

was mehr als 80, — Wahrscheinlich ist dies die von Pikkolos in
seiner Ed. genannte Oxforder Handschrift; vgl. Aubert-Wimmer
I, 20. — Korruptelen sind nicht zahlreich.

P hat schon Camus fär seine Ausgabe exzerpiert, jedoch nicht
fehlerfrei.? Ich habe die drei ersten Böcher nebst dem zehnten
Buche kollationiert. — Die Handschrift rährt vom XIV. Jh. her,
ist sehr gut geschrieben und mit kolorierten Anfangsbuchstaben
(lund Titeln) versehen; sie ist neugebunden (1854)5. Fräher ge-
hörte sie der Klosterbibliothek St. Victor, wohin sie im Jahre 1422

! Die Probl. sind auch mit der Ubersetzung des Scotus vereinigt worden,
2. B. in Cod. Paris. 14725.

2 Siehe Coxe I, S. 86.

3 Die Zahl wechselt; vgl. unten bei P und L!.

4 Wenn die Angaben korrekt sind, fehlt in den beiden Handschritten je
eine der kleinen Schriften, da wohl de motu = de causa motus ist.

5 ΨΩ]. I, XLVI f.

6 Uber den alten Einband., 5. Camus, a. ἃ. O.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 13

gelangt zu sein scheint.! Fol. 1 stehen auch unter dem Wappen

St. Victors folgende Namen in abgeköärzter Schrift und roter Tinte:
Jesus Maria S. Victor 5. Augustinus. — Zwei ältere Nummern
finden sich auf Fol. 1: 333 und 500; Camus hat diese, Jourdain
aber jene.?

Die Handschrift hat 138 Blätter (nicht 134, wie bei Cs.); das letzte
mit 140 signiert, aber 138 und 139 abgeschnitten; 11 Quaternio-
nen? mit je 12 Fol.; die letzte jetzt nur mit sechs. Vor und nach der
eigentlichen Handschrift einige beschädigte, zum Teil beschriebene
Blätter, die zum FEinbande gehören. — Zeilenzahl 46 (etwas mehr
im zehnten Buche); jede Zeile mit c:a 30 Buchstaben. — Am Rande
eine Menge Notizen des Inhalts u. dgl. in roter Tinte (wahrschein-
lich von der ersten Hand). Hier wie in den öbrigen Handschrif-
ten Bächertitel in roter Tintet; am Oberrande die Nummer des
Buches, Titel ἃ. ἀρ]. in roten und blauen Uncialen angedeutet. —
Hierzu' fär P eine durchgeföhrte Vergleichung mit Traktaten und
Kapiteln der Tiergeschichte des Albertus Magnus (spätere Hand,
blassere Tinte.) So z. B. im Anfang: incipit dominus albertus
suum primum (librum) de animalibus. tractatus primus. capitulum
primum est digressio. capitulum secundum.

Inhalt: 1) Hist. an. I—IX, Fol. 1; 2) De progressu, Fol. 6272:
9) De causa motus, Fol. 66"; 4) De partibus I1—IV, Fol. 69"";
5) De generatione 1—V, Fol. 97"?; 6) von späterer, schlechter Hand
das zehnte Buch der Hist. an., Fol. 135r?—137"!.5 — Am Rande
Fol. 62"? die Bemerkung: hic immediate debet incipere liber de-
cimus de hystoriis animalium, qui sic incipit procedente autem etate
(mit einem späteren Hinweis auf den Platz des Buches); 135"?: iste

— - -. 2 ἃς —

!' Eine Notiz davon Fol. 1877: ego petrus de uerona vendidi presentem lib-
rum abbati et conuentui sancti uictoris iuxta par(isios) pretio II scutorum, que
michi persoluit frater iohanes lamasse prior dicti loci, unde permitto sibi def-
fendere et guarentizare teste meo manuali πᾶς die {Π{8 augusti millesimo ITII”
XXII; Unterschrift: P. veron. — Aus dieser Zeit stammt auch die Formel Fol.
1 und 137: iste liber est sancti uictoris parisiensis. quicumque eum furatus
fuerit uel celauerit aut titulum istum deleuerit anathema sit. amen. adquisitus
per fratrem iohannem lamasse priorem dicte ecclesie sancti uictoris.

Wegen scutum (-w8) und guarentizare, 5. du Cange, Glossarium; das letzte:
»auctorem se profiteri, cavere de evictione, Gall. garantir.»

2 Vgl. S. 390 (Spec. XXVIII).

δ Sie sind jedoch nicht vollständig signiert wie in U.

4 Οὗ auch in gewöhnlicher Tinte am Ober- und Unterrand der Seite.

5 Vgl. Camus I, XXVII.

14 Gunnar Rudberg,

liber est decimus de ystoriis animalium et est de signis sterilitatis
(und dann ein Vergleich mit Albert).

Betreffs der FEinteilung haben wir hier eine Abweichung zu
notieren. Die ganze Hist. an. besteht hier aus 19 Bächern: Hist.
an. 9, De progr. und mot., je 1, De part. nur 3, weil I und ll
vereinigt worden sind (Grenze Fol. 78:?)!; beim Signieren des
dritten und vierten Buches (Fol. 80:?, 8811) hat man die Sache
wieder vergessen?; zuletzt De gener. 5. — Die Änderung hat
man ΜΟῚ vorgenommen, um Konformität mit Albert zu erlangen,
der — wie Scotus — die kleinen Tractate nicht zur Tierge-
schichte rechnete und »das zehnte Buch» mitgenommen hatte.

Diese Handschrift repräsentiert sehr gut die mittlere Gruppe
(s. unten); sie hat nur wenige eigene Fehler.

Wenigstens noch eine Handschrift dieser Ubersetzung befindet
sich in der Bibliotheéque Nationale: Sorbonn. 931”, aus welcher
Jourdain, 5. 388 ἔς ein Specimen (XXV, den Anfang des ersten
Buches) angeföhrt hat. Vgl. auch die folgenden Specimina: XXVI
(De motu) aus St. Victor 30, XXVII (De progressu) aus Sorbonn.
937 (XNXVIII (De part.) aus St. Victor 333 = P; XXIX (De gener.)
aus Sorbonn. 931).

Von L! habe ich dieselben Partien wie von P untersucht.
Der Codex ist P sehr ähnlich; aus derselben Zeit, doch nicht ganz
so schön geschrieben. Der Einband alt (aus Holz und Leder, mit
Metallspuren). Die alte Nummer auf dem Röäcken (1035) stammt viel-
leicht aus der Bibl. Paulina.? — Quaternionen 10 mit je 12 Blättern;
das letzle abgeschnitten; vor der ersten 3 (urspränglich 4) Blätter
eingeheftet. Die Gesamtzahl also 122 (nicht 121, wie die junge Pagi-
nierung angiebt; Fol. 91 ist nämlich zweimal signiert). Die Kolumne

! Doch am Rande: hic dominus albertus incipit suum Xllm de animalibus

2 Doch giebt es mehrere Inkonsequenzen in den verschiedenen Titeln.

3 Jetzt vielleicht 16164; vgl. Bibl. de V'école des chartes, XXXI (1870), S.
42 (Inventaire des manuscrits latins de la Sorbonne, conservés å la bibl. imp.
sous les numéros 15176—16718.) Vgl. Jourdain 183, Fussnote 2, wo eine Hs.
aus dem Jahre 1330 erwähnt wird; 16(64 stammt aus dem J. 1320; wahrschein-
lich ein Fehler des J. — Von den öbrigen Sorbonner Hss. der Hist. an., 16162,
;3 und 65, ist wenigstens die erste die Ubersetzung des Scotus.

+ Vgl. Catalogus codicum manusecr. bibl. Paulin. in acad. Lips. concinna-
tus a. L. J. Fellero, Lips. 1686, ὃ. 322. — Ein anderes Signum ist 30.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 15

mit 45 Zeilen, die Zeile mit 30—40 Buchstaben (mehr im zehnten
Buche). Bächertitel selten, von späteren Zusätzen abgesehen nur
im Anfang; im ganzen Buche jedoch die blau-roten Ziffern am Ober-
rande. Fol. 66", 67" und 83—90 eine Menge Rand- und Inter-
linearglossen, wahrscheinlich von derselben Hand wie Buch X.

Fol. 1. und 1217 (1227) unbeschrieben. Der Inhalt derselbe
wie in P: 1) Buch X der Hist. an., Fol. 9"-- -τῖ, schlecht ge-
schrieben mit der Uberschrift: liber X animalium, qui fuerat pre-
termissus; 2) Hist. an., Fol. 4t;! 3) De progressu, Fol. 60"? ; 4)
De causa motus, Fol. 64"!; 5) De part., Fol. 66"!; 6) De gener.
Fol. 91τ|---191 13 (192).

Was die Bächereinteilung betrifft, notiere ich eine neue Ab-
weichung: de part. umfasst 5 Bächer; das erste ist in zwei gespal-
ten worden (ΧΙ, XTD; es fängt Fol. 66"! an, aber schon 67"?
(sumunt autem aliqui singwlare)? beginnt das zweite (XID. Die
ganze Summe ist 21. :

Die Korruptelen dieser Hs. zeigen, dass der Schreiber Latein
verstanden hat.

Der Habitus des 1.3 ist dem des L! sehr ähnlich, doch ist 1,3
wahrscheinlich etwas jönger; das Pergament ist schlechter und die
Schrift stärker abgekörzt. Dies ist die Schneider'sche Handschrift;
seine Exzerpte erweisen es sicher, obgleich er die Nummer nir-
gends angiebt.? (Ältere solche sind 33 und 1166 auf dem Röäcken.)
Schneiders Kollation ist sehr fehlerhaft; Abkärzungszeichen ἃ. dgl
hat er oft nicht verstanden; hier und da scheint er Camus ausze-
schrieben zu haben -— sogar seine Fehler."

! Am Schlusse des neunten iluches steht dieselbe Bemerkung wie in P.

? Vgl. P: Tractatus secundus. capitulum primum (Fol. 7101}; die Titel sind
in L! nicht konsequent (vgl. P).

3 Vgl. Schneider 1. ΧΧΧΙΝ f.; vgl. auch Schneiders Ed. von Artedis Sy-
nonymia Piscium, Lips. 1789, S. 343: »notis quamplurimis οἱ difficilibus satis
scriptam.» Vgl, Fellers Katalog, S. 354 (N:r 29)?

4 Oft zitiert er Camus und schreibt die Lesart des 1. hinzu. So 491034 in
generatione factis (Camus I, 650); Schneider II, 31: >In libro Lips. per com-
pendium scriptum est ftes» (so fär 7018); 496226 super plana (Camus I, 651);
Schneider Il, 40: »in Lips. cod. est: semper plana»; 501226 Marthiokoras (Ca-
mus I, 656); Schneider II, 85: »in Lips. distinete scriptum martikoras legi»:
u. 5. w. — Ausgeschriebene Fehler, z. B. 489535 pinnulis; pinnis Camus I, 619;
Schneider 11, 19; (491926 krepet; crepetem Camus 1, 650; Schneider Il, 30 —
wie auch Dittmeyer); 492226 gic cetodea; sic fehlt Camus I, 651; Schneider 11,

16 Gunnar Rudberg,

Ich habe die Bächer I und X kollationiert, dazu eine Menge
schwieriger Stellen der Bächer II und III; besonders habe ich alle
von Schn. angeföhrten Exzerpte nachgepräft. — Vgl. Dittmeyer,
XIX.

Der Einband aus Holz mit Lederräcken. — Die Quaternionen
12 mit je 12 Blättern; dazu 3 Blätter am Schlusse!; die Gesamt-
zahl also 147. Die Quaternionen werden in der Weise bezeichnet,
dass ein oder zwei Wörter im Anfang der Quat. am Unterrande der
vorigen Seite antezipiert werden; am Oberrande der ersten Seite je-
der Quat. der Name Maria. Die Zeilenanzahl + 40, die Zahl der
Buchstaben der Zeile 25— + 80. — Die Paginierung ist spät. —
Der Schreiber hat mehrmals korrigiert; von späteren Händen hier
und da Böchertitel ἃ. dgl.; die Handschrift mit wertlosen Glossen
gefällt. |

Der Inhalt ist der gewöhnliche: 1) Hist. an., Fol. 1?; De pro-
gressu, Fol. 68"; 3) De causa motus, Fol. 73"; 4) De part., Fol.
76"!; 5) De gener., Fol. 107"?; nach dieser Schrift steht Fol. 144"!
folgendes Epigramm:?

explicit iste liber. sit scriptor carmine liber.
qui scripsit seribat. at longo tempore uiuat.

Hier war also von Anfang an der Schluss des Buches. —
Dann folgt 6) Buch X der Hist. an., Fol. 144:?—147"!, von derselben
Hand wie das äbrige.

Die Handschrift hat rnehrere Lakunen und eigene Korrupte-
len, lässt die Partikeln oft weg, hat autem fär enim ἃ. dgl.

Auch von Ὁ habe ich die Bächer I—III und X untersucht. —
Nach dem Katalog der Universitätsbibliothek gehört dieser Codex
dem Ende des XIV. Jh. an; nach Upsala ist er aus der Kloster-
bibl. zu Wadstena gekommen. — Der Einband aus dickem, mit

"> 84; 495925 intestino; intentius Camus I, 652; Schneider II,.50; 497528 elefanti
stat; elephantistae Camus I, 654; Schneider II, 61 u. ἀφ]. — Das 5. XXXV
ausgesprochene Urteil: »Gallus tamen Camus non satis accurate eam (transla-
tionem) inspexisse videtur» trifft also noch mehr ihn selbst — trotz seiner Ver-
sicherung »accurate comparavi», »diligenter comparavi» etc. — Auch zitiert er
fehlerhaft, z. Β. II, 170 Epira f. Epire (Camus I, 671).

! Auch am Anfang scheint die Handschrift noch einige Blätter gehabt
zu haben. Zwei etwas beschriebene Blätter gehören zum Einbande.

2 Der gewöhnliche Hinweis auf das zehnte Buch steht am Schlusse, Fol.
68:2,

δ Vgl. U.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 17

Leder bekleidetem Holz, das Pergament zum Teil schlecht, oft durch-
löchert!. Zwei verschiedene Teile: 1) der erste eine Ubersetzung
der Meteorologica 1—IV, Fol. 1—34"? (inc. de primis quidem igi-
tur causis nature; des. uelud hominem plantam et alia talia); 4
Quaternionen, 3 mit je 8 Blättern, die letzte mit urspränglich 12,
von welchen 2 ausgeschnitten.” Die Zeilen + 35, die Buchstaben
der Zeile 20—30. -- Die Schrift eine andre als im zweiten Teile
der Handschrift; auch innerhalb der Meteor. grosse Variationen.
So können Fol. 5, die Hälfte von 8:5, 9r, 12"? (zum Teil?), 197—
91 (Ὁ) beinahe von einer manus secunda stammen. — Von einer
späteren Hand eine Menge Glossen u. dgl.; Fol. 16" und 297 sogar
geometrische Figuren. — Am Ende, Fol. 34", folgendes Epigramm
(vgl. L?):
explicit iste liber. scriptor sit carmine liber.
scriptoris munus sit bos bonus aut eq(u)us unus.

2) Der zweite Teil umfasst die Hist. an. — im weiteren Sinn;
21 Quaternionen; 19 mit je 8 Fol.; nur zwei mit 12 (die achte
und neunte; Fol. 91 u. 103); das Pergament und die Schrift der
zehnten Quat. (Fol. 115) sehr schlecht; 117"?, 118","! ist das Perga-
ment unbeschrieben; die Zeilenzahl gerade hier sehr gross (bis äber 50).
Die Quaternionen teils in ähnlicher Weise wie bei L? bezeichnet
(doch ohne den Namen Maria); teils sind die Blätter der ersten
Hälfte der Quat. unten links mit Buchstaben und Zeichen signiert,
verschieden fär die 21 Quaternionen.? — Die Zeilenzahl c:a 30—
50, die Buchstabenzahl wie in den Meteor. (die höchste Zahl in
Quat. 10). — Die Schrift sehr ungleich (verschiedene Hände ?); Fol.
35—54" und 123--—188"! (187 f. wieder etwas verschieden) gehören
zusammen; 54"— 1922, 1881-210 schlechtere, mehr gedrängte und
abgeköärzte Schrift. — Hier und da Bächertitel von späterer Hand,
z. B. Fol. 1087? incipit liber IX de hystoriis animalium; 138"?
(de part. III) nur incipit; die Ziffer ist radiert worden.

Inhalt: 1) Hist. an., die 10 Bächer in gewöhnlicher Reihenfolge ὅ,
ΕΟ]. 35 — 114" ?; im ersten Kapitel des siebenten Buches (Bk. 588?”

1 S. Fol. 26, 27, 28, 184 u. a.

2 Die Paginierung spät. αὶ. auf dem Einbande: libri metheorum et de
animalibus aristotelis.

3 Wegen der Bezeichnung s. unten.

4 So auch in der vierten Quat. der Meteor. Hier und da ist auch das fönfte
Blatt signiert.

8 Dies zeigt, dass die Handschrift spät ist.

Rudberg: Textstudien. 2

8 Gunnar Rudberg,

ἄλλο) fängt eine grosse Lakune an, die sich bis zum zwölften Kapitel
(Bk. 597222 οἷον) erstreckt', wahrscheinlich in der Vorlage eine halbe
Quat. (4 Fol); es giebt auch andre Lakunen in U; 2) De pro-
gressu, Fol. 1147? (wegen des leeren Raumes 5. oben); 3) De causa
motus, Fol. 1195; 4) De part., Fol. 123"!; 5) De gener., Fol. 162".
Das Buch schliesst Fol. 210 mit de gener. V, 7 βαρὺ γὰρ τὸ βραδέως
φερόμενον graue enim quod tarde fertur (Bk. 787"!); am Ober-
rande der Seite folgende Bemerkung: circa dimidium folium deest
de isto decimo nono nec plus. hoc sciat quisque.?

Ὁ ist mit allerlei Fehlern behaftet. Sie hat oft Lakunen, Kor-
ruptelen und vor allem fehlerhafte Auflösungen der Abkärzungen;
so z. B. erica för circa, carnium fär cranium, frucula för furcula;
tter för itri, uenter för uentri, anfius för anterius u. dgl.; der
Nasalstrich wird sehr nachlässig behandelt.

Von cod. Urb. habe ich das erste Buch in photographischer
Reproduktion untersucht. — Es ist eine aus dem Ende des sechzehn-
ten Jahrhunderts? stammende Papierhandschrift in Fol. (376 Blät-
ter). Der Inhalt ist: 1) Hist. an. 1---Χ, Fol. 1; das erste Buch
Fol. 1—17""; 2) De part., Fol. 198; 3) De gener., Fol. 277—375
(mit dem Schlusse Deo gratias. Amen); 4) ein Fragment von De
incessu, Fol. 376". Die Handschrift, vielleicht eine Abschrift eines
Philologen, in beinahe moderner Schrift, scheint unbeendet zu sein.
— Zwischen der Uber- und Unterschrift der verschiedenen Werke
herrscht ein Widerspruch: im ersteren Falle wird die Ubersetzung
uetus translatio genannt, im letzteren noua translatio. So z. Β.
Fol. 1: Incipit liber de historiis animalium secundum ueterem trans-
lationem, aber am Schlusse, 197": Explicit liber de historiis ani-
malium Aristotelis secundum nouam translutionem. Derselbe Wider-
spruch zwischen 198" und 276"; 277" und 375". Ubrigens findet sich
zwischen den verschiedenen Werken je ein unbeschriebenes Blatt.
— Am Rande Korrekturen, Ergänzungen der Lakunen, wahrschein-
lich auch Konjekturen. Orthographie u. dgl. oft normalisiert (te,-
pus för tympus, aorta fär aorti); reine Konjektur ist offenbar

! Die Handschrift hat aliud preter (för aliud puta).

2 Die Zahl der Böächer also wie in P.

8 Dittmeyer, S. XIX.

4 Das zehnte Buch — mit der oben bei V besprochenen Wiederholung —
Fol. 1917 —197v.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 19

49325; egyis nach A" O" αἰγύων, wo Urb. ligniis hat = λιγνύων
P D:; wohl auch z. Β. μόνον solum (am Rande) 496"7 för suum,
was alle Codd. haben; die Vorlage war nämlich schlecht, mit U
verwandt, 5. unten. — Unter solehen Umständen ist natärlich der
kritisehe Wert sehr gering; man weiss ja nicht, wie viel sich auf
Kombination des Schreibers gröndet. So z. Β. fehlen in allen äöbri-
gen Handschriften 4884 nach den Worten τὰ δ᾽ ῳδικὰ hec autem
cantatiua (cantantia Urb.) die folgenden Worte τὰ δ᾽ ἄνῳδα; nur
Urb. hat hec autem non cantantia; ich bezweifle, dass dies in der
Vorlage stand!.

Ubrig ist noch Cod. Fes.?, nach Dittmeyer »liber admodum
vitiosus>, was die nicht zahlreichen Exzerpte im krit. App. bestä-
tigen. So hat er 487" cocodrillus för acalefe; AST” vivunt enim
er his fär filunt enim ex ipsis istri ἃ. 5. w.; 51722 haben wenig-
stens PL! Ὁ keine Lakune.

Verwandtschaft der Handschriften.

Sämtliche Handschriften stammen aus einem Archetypus, der
mit Abköärzungen und Glossen versehen worden war. Das erhellt
aus den gemeinsamen Korruptelen und Interpolationen.

I. Fir alle Hss. gemeinsame Foehler.

A. Korruptelen.
A87"”? ἐκ τῆς γῆς: extra för ex terra (ex öra).
488589 sidactica för filactica (wie Urb. korrigiert hat); vgl. 489"7
quod sic för qu. fit: τὸ γιγνόμενον; so auch 491" fär yiyvera.
489"! ὑπάρχει τοῦτο: ex hoc (V δ (: est), L” korrigiert in ἃ) fär
erxristit hoc (wie Urb. vielleicht durch Konjektur).
A89"27 γόγγρος: grus fär congrus (ogrus); korr. in V L? Μ' M?.
490"? σκληρόδερμα skiroderma (sky-; -derina etc.) för skli-.
490913 τευϑίδες, tevdor: reucides, reuthor för teut(h)-; Urb. korrt.
491"? τὸ ἀπ᾿ αὐχένος quedam a collo för quod?
! Die Notizen iber Urb. und V verdanke ich der Mitteilung des Herrn

Privatdoz. Dr. H. Sjögren.
3 Dittmeyer, S. XVII f.

ὁ0 Gunnar Rudberg,

492215, 16 πτέρυξ (D"); λόβος: aia, iobus (för ala, lobus); undeut-
lich.

492516 ὀχέτευμα: carnalis för canalis, wie Urb. (L? korr.)

4932 πρό: autem fär ante.

49325 ἀλλά: si för sed.

49328 ἐὰν διαχοπῇ: si densa fuerit (deépsa V; Urb. konjiziert
diuisa) för decisa (wie densi Ὁ för ἀποτμηϑεῖσαι 51925),

49405 χινητικώτερον: mollior för mobilior (moblior).

496"7 μόνον: suum f. solum (5. oben bei Urb).

497""7 γευρῶδες: neruosam f. -um (ausser M'!?); 5. den Apparat.
Der Nasalstrich hat auch hier und da im Archetypus gefehlt:!

489531 χερχοφόρα cauda portantia; 49745 ἀφανίζονται extermina-
tur ἃ. 5. w.?.

B. Glossen und Erklärungen, welche zum Teil vielleicht von
Wilhelm selbst herrähren. Grösstenteils sind es umschreibende Er-
klärungen der transkribierten griechischen Wörter. Wir finden
im ersten Buche:

4875 nach olothuria das Wort eici (eia V Μ᾿): ist es viel-
leicht aus ericit entstanden und ein Versuch, ὁλοθϑούρια zu äber-
setzen ὃ

! Sigillatim (χωρίς) kommt auch in den Rhet. vor (5. Susemihl, 5. XL);
vielleicht haben wir einen Zusammenfall der Adv. gingillatim und sigillatim
(s. du Cange, Glossarium).

2 Die von mir kollationierten Hss. haben auch in den folgenden Böchern,
II und II, eine Menge gemeinsamer Korruptelen. Ich gebe einige Beispiele;
vielleicht hat hier und da V (mit M?) das Richtige.

49816 καί: art, wohl f. et; 499817 τὸ alto: ad f. aliud; 506929 7) ἡ κεφαλὴ
προσπέφυκε: contra caput adheret för qua ce. a. (Abkärzung); 508214 ταὐτὰ
τοῖς σαύροις: ea lacertis, wohl f. eadem 1l.; 50981 χολοιός: kolonis f. koloius;
50983 λάρος: latus (-cus) f. larus; 511982 παρὰ τὴν νωτεαίαν ἄκανθαν: 86018
dorsale in spinam f. -lem spinam; 51401! ἀπὸ — ταύτης: ab (ad) (h)as f.
hac; 515926 καί: est f. et; vgl. 52127 καὶ ἔστε: et etiam f. et est; 51535 κανά-
βοις (PD2; καρ- ΔΆ CA): cartabis f. canabis? Ὀ18514 ἀπορρυεισῶν: Talen-
tibus PU 1,1 (korr.); defuentibus L'? f. defluentibus; 51808 διὰ τὸ — κεῖ-
oas: quia latent f. iacent; 518025 γίγνονταε fAluunt f. fiunt (024 δέουσι fluunt);
vgl. 520925 γίγνεται: sunt f. fiunt; 51995 τῇ ”Aoovoitrids: assintide f. assiritide.
519823 μυστόκητος (μῦς τὸ κῆτος die Edd.): ipstocetus f. mysto-; H20M7 ἐν τοῖς
σελάχεσιν: ut selacheis f. in 8.; 320029 ὠοτοκούντων δέ: quam — ouificantia
fiunt f. autem (vorher μέν quidem); 322011 ἡ τοῦ δασύποδος ἱπυετία): quidem
leporis f. quod 1. (coagulum): ὈΦΦΡΣ ἀλλ᾿ ἔχεε: 8ὶ et habet f. set (sed) ἢ.
u. s. W.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. Ὁ

48722 καὶ γὰρ τὰ δερμόπτερα πεζεύξι, καὶ νυκτερίδει πόδες εἰσί,
ὡς xat (PD) τῇ φώκῃ κεκολοβωμένοι πόδες; am besten scheint
mir L! hier das ursprängliche bewahrt zu haben: et enim dermo-
ptera peditant, et uespertiliones pro pennis habent pellem pedes
sunt, quemadmodum boui marino colobati pedes; (pedes vielleicht
auch Fes., siehe Dittmeyer XIX); pedem V (enim nach sunt) P B
ΜῈ; hab. pell. pedem habent 1,3: habent pellem pedum (ohne sunt)
M! U; peditantium sunt Urb. Auf den ersten Blick sieht man, dass
hier sich eine Glosse eingeschlichen hat: pro pennis habent pellem,
ob zu δερμόπτεραϊ oder uespert., scheint mir ungewiss. Dann ist
uespertilioni in -es geändert worden; pedes hat sich nach pellem
geformt; endlich hat »die dritte Klasse» einen Änderungsversuch
gemacht. Die ursprängliche Lesart: uespertilioni pedes sunt, ist
also durch die in den Text hineingeratene Glosse korrumpiert worden.

488! osketica: id est domum habentia.

488"? ὃ sind die Wörter φάττα fatga? und epops durch quod-
dam genus columbe, aliud genus columbe erklärt; in V öäberge-
schrieben. Doch haben sie sich sicher im Archet. gefunden; nach
bl χρινὸν commune ist nämlich ein genus columbe — wahrschein-
lich vom Rande — auch in V hineingekommen.

488"! filokala: id est amatiua puleritudinis — V hat es nur
am Rande.

490928 τριχῶν γάρ τε εἶδος ϑετέον καὶ τὰς AxavIuwdes τρίχας:
pilorum enim quandam speciem ponendum et spineales pilos; nach
speciem pore spine (pre V; proportione Urb.; 1.5 glossiert mit
γογοῖ); Urb. hat vielleicht das Rechte; wir haben eine umschrei-
bende Glosse zum Satze.

492216 lobus: id est inferior particula auris.

49425 antiknimium?: id est anterius tibie; 57 gastroknimia?:
id est uenter tibie; nach "? contrariis steht particula opposita
genu, wahrscheinlich eine Randglosse zu ignyn”?, die an unrich-
tiger Stelle in den Text gekommen ist.

Vielleieht haben wir die Spur einer Glosse 493"? τὸ μὲν Evroög
ϑέναρ, σαρκῶδες interius quidem sed et uola, carneum; sed et aus
einer Abkärzung von scilicet?

! So Dittmeyer, a. a. O.

2 Dies Wort, garta, ist 308028 mit falla (salla) wiedergegeben (fiir fatta 3):
vgl. 31088 ταῖς φάτταις fassis.

3 In den Handschriften vielfach korrumpiert.

22 Gunnar Rudberg,

Den zwei folgenden Bichern entnehme ich nur ein paar Bei-
spiele, wo der Text verunstaltet worden ist.

5062? οὐχ ἐλάττους ὄντες τῶν μεγίστων εὐλῶν NON Minores
existentes maximis genus immmelrs (etwas wechselnd); das Rich-
tige ist wohl uermiculis (abgekärzt), wozu eine Öbergeschriebene
Glosse (mit starker Abkärzung): genus uermis.!

514018 ὥσπερ εἰς (CD) λάμβδα ἑκατέρα; sicut in litteram a
utraque PL!U; in litteram aliquam ab utraque Fes.; hier ist
das in a mit einer Glosse, littera (aliqua), erklärt worden. Vgl.

516222 finge C:: uel longa uel parua alia littera; äbergeschrieben
in PL'!; U hat es im Texte (wie Fes.: alilitera).

1. Fehler der grössten Gruppe der Hss.

Soviel von den gemeinsamen Korruptelen. Auf dieser Stufe
steht nur V, die eine erste Klasse der Handschriften bildet. Auf
der Grenze zur mittleren Gruppe steht M?. Ich will nun einige
Beispiele geben, wo die öäbrigen Handschriften — teils mit, teils
ohne M? — neue Korruptelen und Glossen haben.

Α. Korruptelen. 4863 μέν: quandoque; nur V quidem; "19 ἄκαν-
Jav: spumam (korr. in U) ἢ spinam V (Urb.); 487"? xolvupis:
coh bis (co π᾿ his U); nur V colimbis; 48729 von; pluerit V M? (plu-
ente Urb.); puuerit die äbr. (-is Τὶ; korr. in L??); 4892 διὸ ὅσα:
propter quecumque fär propter quod qu. V (propterea Urb.):;
489535 κύτος: kiros (ψ); kitos V (Urb.); 490223 τῶν ἐντόμων; Moso-
rum f. incisorum V (M??); 4912? σκέλη: fkelea f. sk- V M?; 22!
βρέγμα: bitgina f. bregma VM”; 49190 βλεφαρίδες: blefandes f.
-arides V (korr. aus belfandes Urb.); 492223 πόρον: parum f. po-
rum V (korr. in M?L?); φολιδωτά: solidata för folidota V M?
(mit Korr. von a in 0); 496"! πόρος: potus fär porus V (und M!!).

B. Glossen. Hier folgt M? den öbrigen. Nur M! lässt hier
und da die Glossen weg; L' schreibt sie am Rande hinzu — wie
V oben; der Grund ist vielleicht nur die bessere Kenntnis des
Schreibers.

! S. Schneider II, 105. Nach ihm hat Camus vimmiculog, was ich nicht
habe wiederfinden können.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 23

4861! skelos: id est tota tibia.!

186"? malacosarca: quasi mollis carnis; sclirosarca : quasi dure
carnis.

ἀ8 0020 manus ad chelam V-.; die öbr.: manus guasi ad ungula
fissa; die Glosse quasi ungula fissa zu chelam hat das Wort ver-
drängt; quasi ist in den Text hineingeraten.?

4872 ichor: id est rubeus humor, qui nondum est sanguis.

49014 koleoptera: koleoptera dicuntur, que habent alam in
col(l)o hoc est in membro corporis, ut illa que in ipso operculo
habent usum ale? (am Rande L'; M? nachträglich am Rande von der
ersten Hand); die Worte werden — mit der Bezeichnung glo. —
nach 22 af γὰρ καμπαὶ inflexiones enim wiederholt. Vielleicht ist
es urspröänglich eine Randglosse, die an eine unrichtige Stelle ein-
gesetzt worden ist; dann hat man sie als Interlinearglosse wieder-
holt; in B hat sie das vorhergehende kolcoptera gespalten: cole
vor, optera nach der Glosse. — M! hat die Glosse nicht an der
letzten Stelle.

491225 οὗ χτένες krepet (ktenes?): dicuntur maiores carnosita-
tes, que sunt circa principium uole manus et circa calcaneum pe-
dis; die Glosse fehlt in M!.

(496"26 ἐν δὲ Ναξῳ: in locus est naxo PM! U; am Rande
LU

Wir haben also gesehen, dass die Handschriften zur Uberset-
zung Wilhelms aus gemeinsamer Quelle stammen, und auch dass
V und M? von gewissen Korruptelen frei sind. Eine zweite Gruppe
bilden die Handschriften PBL! L?. Sie haben jede ihre eigenen
Fehler; diese sind oft för zwei oder mehrere gemeinsam ohne sehr
enge Verwandtschaft. Vgl. z. Β. paruulos M? M' U 496"? (μικράς
paruos (poros Μὴ die äbr.); 49528 ἁπλοῦν simplex Ῥ M'M?” L?;
simpliciter VB L! U;? 494520 hat L! mit M! U hos fär os, 490"!

11,3 hat nicht et, sondern id est; vgl. Schneider II, 1; Dittmeyer XIX.
Cod. Sorbonn. 931 scheint es auszulassen; s. Jourdain, S. 388.

2 γῇ. hat sowohl das Wort als die Glosse.

3 Einige unwichtige Varianten habe ich nicht erwähnt.

4 Hierher gehört vielleicht auch 486923 dico autem idem genus nach dem
vorhergehenden genus idem; V hat nur genus (γένος).

5x oriist gewöhnlich. — ΝΎ]. auch 49424 ἀλλο, wo M? mit L' das rich-
tige aliud auch gegen V haben (ad).

24 Gunnar Rudberg,

mit U die Haplographie nach polipes (ambulat — polipes ausge-
fallen); L! ἃ. 1.5 haben gemeinsam rane 4895 fär raie und 490"? die
Lakune auis — duobus etc. Diese Fehler — Haplographien, La-
kunen, Transpositionen, Fehlauflösungen ἃ. dgl. — brauche ich nicht
hier zu belegen. — Nur will ich hervorheben, dass P viel-
leicht die beste Handschrift dieser Gruppe ist, und dass B — ob-
gleich mehrmals korrupt — ihr nahe steht. 850. haben sie ἃ. a.
folgende Stellen gemein: 4892? canibus f. carabus; 489" galerque
f. galeique; 4952? excusciatur (mit M!; U excusiatur); die äbr.
excutiatur)!. — Der dritten Gruppe am nächsten steht L?; vgl.
487"? fongus 1, UM! (und B) fär sfongus; 497"! in omnibus ha-
bentibus wie U; die uäbr. in. omn. animalibus hab.; vgl. auch
52228 λαμβάνοντες — τρίβουσι: accipientes — fricant; 1,2 Ὁ: acci-
piunt — fricantes.

Die dritte Gruppe, M! Ὁ (auch wohl Urb. — durch ihre Vor-
lage) ist weit schlechter, doch geht die Interpolation durch Glos-
sen kaum weiter. M! und U stehen einander sehr nahe. Hier nur
einige Belege.

486"? sclirosarca: sairo-; 012} altere aliäs: alie aliis; 487252?
piscis: puascis; 3 pellem pedum, 5. oben S. 21; 488"? myria: similia ;
diese bezeichnende Variante hat auch Urb.; 4887 littoralia, pe-
trosa: lutoralia, putrosa; 489" galeique (-erque): galen3; ”? per-
fecto: perfectum; I rate: rane; 49031 animalificorum: -ficatorum;
4912? et rippa et ippa: et ἃ. fehlt; 49122 exstatier: exstanti; "2?
oculis: oculum; 49229 elausiuti: clausum; 4925 adhuc: a. autem;
A9204 mars: partes; 493 interstitium: interfatiaä; 514. masculis:
maculis; 551 inguinis: -nas; 58 iubatis: -ris; 588. idem carni: de
carne Μ' (Urb., auch 1,1); carne U; 4940 bifyum: difilun M!'|;
difisslim U; 495"5 guidem fehlt; 4962 habet: habent; Δ 6026 sac-
ris: Saccis.

Wir sehen also eine bis auf Kleinigkeiten sich erstreckende Uber-
einstimmung. Ist denn etwa Ὁ nach M! abgeschrieben? Dies ist

! As Ca haben hier ἐκρήξη, P Då ἐκβηξη. Ist die wahre Lesung vielleicht
extussiatur = ἐκβήξη ὁ c:t hat ja nichts zu bedeuten; auch 88 wechselt mit
80. Vgl. z. B. Suescia, Suessia, Suecia u. 5. w. (= Schweden) im Pariser
Chartularium (mit Auctuarium). 5. Schäck, Svenska Pariserstudier; Kyrkohist.
Årsskrift I (5. 38?, 455, 53 u. a.).

In U kommen z. Β. pascer = passer, conscidere = concid. vor.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 20

nicht der Fall. Die Handschriften haben z. B. ihre eigenen La-

kunen; M! u. a. 486" et hec quidem -- non (eine Zeile), 48722?
et uolatilia — 538. cocodrillus (acht Zeilen); Ὁ z. B. 4883 hec uutem
dispersa — genus et und "6 thyni a [mie — participat] (2wei, resp.

eine Z.) Doch scheinen sie aus einer Vorlage zu stammen. Vgl.
49258. wo der Archet. undeutlich gewesen ist; fär sacrum solum
hat U falfuus οἷῶ, während M! för sacrum einen leeren Raum
lässt. — 4ἀ07016 unum os, "wo Ὁ neruos unum os, M! neruos nä-
mos hat; V u. a. sind hier undeutlich: nänos ἃ. dgl. Also stam-
men U u. M! aus einer Quelle mit Korrekturen! —-- wohl dersel-
ben. — Vielleicht ist noch eine Stelle so zu erklåren: 497277 γὴν
κύστιν, νευρῶδες, wo Μ' Ὁ uesicam mictuosum (oder unct-) ner-
uosum (-am) haben. Ist dies eine Variante zu neruosum?

Wir finden also folgendes Schema der Handschriften:

I. V (15. I. PBL! (L!). II. M! U (Urb.).

Orthographie.

Von dieser ist nicht viel zu sagen, da sie die gewöhbnliche ist.
Ich verweise besonders fär die Ilandschriften des Wilhelm auf Su-
semihls Ed. der Rhetorica, S. XL.

Vokale. Die Diphthonge sind reduziert worden: ae wird öberall e;
das griech. oc wird — nach der Aussprache — ὁ (y): omiomera, yso-
fagus; doch oiketika, aoika, euboia (-φα Urb.), teuthoi. — y und
ἢ sind zusammengefallen und wechseln oft: hystoria, tybia, yrundo
(-ondo), enidris, filacticus ἃ. 5. w. — Das griech. ἡ wird mit i
(y) wiedergegeben — der vulgärgriech. Aussprache gemäss: aortr,
iron, minix (my-) ἃ. 5. w. Vgl. Schuchardt, Der Vokalismus des
Vulgärlateins I, 226 ff.? Was timpus (tympus) betrifft, 5. Schu-
chardt I, 341. — Uber yrondo, uerecondus ἃ. dgl., 5. Schuchardt
II, 173 f. — Uber pinnula — pennula, 5. die Lex.

Konsonanten. Die Aspiration ist natärlich unsicher: omio-
mera, ymen etc., aber superhabundantia?, hos f. os, hale f. ale

! Vgl. för Ὁ 518328 ἐν ἀνθρώποις (PD 3); PL! in omnibus; Ὁ in omnibus
hominibus.

2 8, auch Bourciez, Précis historique de phonétique frangaise, Paris 1900,
5. 62 (Remarque ID.

3 Volksetymologisch zu khabere Val. 5. 32, Fussn. 5.

26 Gunnar Rudberg,

ale etc. — Ständig wechseln th — ἐς ch (kh) — ce (k); das griechische k
behält man nämlich oft; ebenso f und ph. — Auch t und ὁ wechseln,
z. B. in -tia, -tio (cia, -cto). Im Auslaut sind -ἔ und -d zusam-
mengefallen; daher caput u. -ud; apud und -ut; uelut und -ud —
sogar in derselben Handschrift. — Zur Verdoppelung der Konso-
nanten, vgl. cartil/(l)ago, medul(l)a, sup(p)inus ἃ. a. — Verein-
zelt scama f. squama. — In U amfisefalum ἃ. dgl.

ΚΑΡ, II.

Wilhelms Sprache und Ubersetzungsmethode.

Die Ubersetzungen Wilhelms von Moerbeka sind Verbaläber-
setzungen. Er sucht, so genau wie möglich, Wort fär Wort den
griechischen Text wiederzugeben; sein leitendes Prinzip ist »verbum
e verbo»> nach dem Zeugnis seiner Zeitgenossen!. Seine Sprache
ist daher schwer, ungebildet, oft beinahe unverständlich; dies
gilt sowohl von seiner Ubersetzung der Hist. an. als von denen
der Rhetorica und Politica, die beiden letzteren, wie bekannt, schon
herausgegeben ?. Uberall ist seine Sprache, seine Methode dieselbe;
im folgenden will ich dies durch einige Belege erhärten. — Wenn
dem 50 ist, so ist es klar, dass in seinen Werken gegensätzliche sprach-
liche Tendenzen sich bemerkbar machen werden; einerseits der grie-
chische Einfluss, anderseits das mittelalterliche Latein. Drittens kann
vielleicht der griechische Einfluss mittelbar sein: durch Ubersetzun-
gen der Bibel (Vulgata)” und anderer Werke war man an ein ge-
wisses Verhältnis zwischen dem griechischen und lateinischen Texte
gewöhnt und öbersetzte hiermit analog. Viele Reminiszenzen an die
älteren Ubersetzungen, vor allem natärlich die Bibel, glaube ich
auch bei W. gefunden zu haben. Ich werde im folgenden einige
Belege hierför anföhren.

Eine derartige Scheidung des Materials — in mittelalterliches
Latein, Gräzismen, Bibellatein ἃ. 5. w. — ist hier nicht möglich
durchzuföähren, besonders bei dem mir zu Gebote stehenden Material.

! Schneider I, CXXXV; vgl. CXXVIIL

2 Aristotelis Ars Rhetorica cum adnot. Leon. Spengel. Acced. vetusta
translat. Lips. 1867. — Aristotelis Politicor. libri VIII c. vetusta translat. Guilel-
mi de Moerbeka rec. Fr. Susemihl. Lips. 1872.

3 Die Vulgata ist, wie bekannt, was das neue Testament betrifft, nichts
andres als eine leichte, von Hieronymus besorgte Revision der 5. g. Itala.
Vgl. Schanz, Geschichte der röm. Litt. IV, 408 ff., auch IIT, 395 ff. — Die Itala
war im ganzen eine Verbaläöbersetzung.

28 Gunnar Rudberg,

Ich halte es jedoch nicht fär unzweckmässig, gewisse Eigentömlich-
keiten der Wilhelmschen Sprache hervorzuheben, seine Wortbildung,
seine Behandlung der griechisehen Wörter, die er nicht äbersetzen
kann, ἃ. 5. w. Natärlich kann hier keine Vollständigkeit erreicht
werden, wie dies auch äöberflössig ist.

Wichtig ist auch die Frage nach den Grenzen der Worttreue
des lateinischen Textes. Schon die Natur der beiden Sprachen
machen eine völlige Ubereinstimmung unmögliceh — man denke
nur an den griechischen Artikel, den Aorist, das Medium ἃ. 5. w.
Auch andere Fälle sind nur scheinbare Abweichungen von dem
Prinzip des W. 80 z. B. wo das Lateinische einen andern Kasus
als das Griechische fordert (wie er Acc. resp. oder Dat. modi mit
Abl. oder secundum und Akk. öbersetzt, Gen. sep. mit ab und Abl.
u. S. w.), wo griech. Komposita durch einfache Verben wiedergegeben
werden oder umgekehrt, wo griech. Verba durch absolutes Akt. oder
Pass. äbersetzt werden (wie ztecve mit tendit und protenditur), wo
die Präpositionen in verschiedener Funktion verschieden wieder-
gegeben werden (wie ἐπί mit Gen. = in mit Abl., mit Dat. =
apud, mit Akk. = ad) u. s. w.

Zwar haben schon Spengel und Susemihl in ihren oben ange-
föhrten Ausgaben der Rhetorica! und Politica? die Frage beröhrt.
Jener bespricht aber hauptsächlich nur die direkten Fehler der Uber-
setzung; dieser macht öäber die Partikeln, die Wortfolge u. ἀρ].
eine -kurze Bemerkung. Dies ist jedoch fär die genaue Analyse des
Textes nicht hinreichend. Um öäber die Beschaffenheit, die Stellung
in der Tradition und den Wert der griechischen Quelle zu einiger
Klarheit zu kommen, muss man die Freiheiten und sprachlichen
Fehler der Ubersetzung von denen, die in der Beschaffenheit der Vor-
lage, gewissen paläographischen Eigentämlichkeiten derselben u. s. w.
ihren Grund haben, genau' unterscheiden können. Und dies ist
nicht ohne grösseres Material möglich. Im folgenden will ich eine
Reihe von Fällen zusammenstellen, wo wir den Grund der Ab-
weichung vom griechischen Originale in den Ubersetzungsprinzipien
des W. zu sehen haben. Eng daran schliesst sich eine Ubersicht
der sprachlichen Fehler bei W.? — Danach kann man die
Fälle abgrenzen, wo die Ubersetzung uns öber die Lesart der Quelle
keine Auskunft giebt. Ein Schema dieser Kategorien folgt zum Schluss.

τ ΑΝ 166 ff.
2 S. ΧΧΧΙΠ ἢ
> Die paläographischen Fehler werden in Kap. III behandelt.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 29

Es ist nicht möglich gewesen, den Stoff ganz logisch zu dispo-
nieren. Die folgende Ubersicht ist also nichts anderes als eine
Reihe Beobachtungen öäber die Sprache und Ubersetzungsmethode
des W. Doch glaube ich, die Analyse durch diese Beobachtungen
bis zu einem gewissen Grade erleichtert zu haben.

Dass eine solche Analyse nötig ist, zeigen nicht nur die käöhnen
Röäcköäbersetzungen Schneiders!, sondern auch mehrere Angaben
Dittmeyers äber den lateinischen Text. Ich will dies an einigen
Belegen zeigen.

1) Aus Schneider.

486"!!! die Glosse id est (Schneider liest et) tota tibia, was er
auf ein καὶ ἕλος ὃ μηρός zuröickgehen lässt (11,1).

λἀβθὺ14 ὡς εἰπεῖν ut est dicere (immer); Schneider Π,3: »ὡς
ἐστὶν εἰπεῖν reddit».

487 ἃ ὅλως μένει (Ῥ 5) que totaliter manent; Schneider
1,3: »legit igitur scriptum .. τὰ ὅλως μένοντα».

878 ὁμώνυμον γὰρ τὸ μέρος, ὅταν τῷ σχήματι καὶ τὸ ὅλον
λέγηται κέρας ecquiuocum enim, cum totum pars et figura dicatur
cornu; Schneider, a. ἃ. O.: »legit igitur scriptum: ὃμ. γὰρ, ὅταν τὸ
ὅλον μέρος καὶ σχῆμα λ. κ.».

A87=25 ἀκαλήφη ”calefe; Schneider 11,4: »ἀκαλῆφαιε vertit
Thomas». Vgl. 487"! ἀκαλήφης acalefes.

A87”? σπόγγος sfongus (fongus 1,5 ἃ. a.); Schneider II, 5:
σφόγγος.

A90"31 τοῦ τῶν τετραπόδων horum gquadrupedium (also τούτων
in einem Worte; vgl. Kap. III, 1 C); Schneider 11, 25: »τούτων
insertum reddit>.

49128 γεύματος χάριν pregustationis gratia; Schneider Π, 26
liest progust. und nimmt προγεύματος in der Quelle an.

U. ἀρ]. m. beinahe auf jeder Seite. Vgl. Kap. HI wu B, C u. E.

9) Bei Dittmeyer. Leider föhrt er oft nicht den Wortlaut der
Ubersetzung an. Man kann in solchen Fällen möglicherweise an
Fehler des Cod. Fes. denken; dies gilt jedoch nicht öberall”.

ι Und zwar macht er diese aus dem nicht guten L?. Vgl. z. B. 488 al?
τῶν γλυκέων dulcium; duleibus 1.3; Schneider II, 8 nimmt γλυκέσε in der Quelle
an: 490583 ἵππος equus; hyrcos 1,5; Schneider II, 25 »κρεός scriptum reddit» τι. 5. w.

: Auch er zieht Schlisse aus dem schlechten Texte seiner Hs.; so 48705
γίγνονται γὰρ ἐξ αὐτῶν οἱ οἷστροε (mit P Ds); fiunt enim ex ipsis istri; vivunt

enim ex his Fes.; >»om igitur ὅ οἦστρος» Dittm.

30 Gunnar Rudberg,

437225 zitiert er Schneider, obgleich Fes. eine andere Lesart hat.

4885 ἀγνευτικιί, Ὧ" dyovevrixa; non multum spermatica, nach
D. die Lesart des Ὁ, was wohl der Umschreibung wegen ziem-
lich unsicher ist.

497220 röv χαυλὸν AR CO; τὸν αὐλὸν PD"; canalem; nach
D. =P Ὁ"; W. äöbersetzt jedoch die beiden Wörter mit canalis
(5. unten IV).

ἤρου goroöv osscum; nach D. = ὁστέϊνον. Warum nicht =
᾿ ὀστῶδες, wie Z. 23 (mit CO")? Ich bin öberzeugt, dass W. in seiner
Hs. nichts anderes als ὀστοῦν gehabt hat; er hat es nur als Adj.
zu τὸ αἰδοῖον gezogen.

519018 τὰ δὲ τῶν φλεβῶν ---- ζεύγη uenarum iuga; δὲ fehlt CP Ὁ";
rå δὲ fehlt nach D. in der Quelle; sehr ungewiss, da W. jedenfalls
das rå kaum öbersetzt hätte; s. unten.

516 086 rois σελάχεσειν; τοῖς σελαχωδεσι Ar OO"; selacheis; nach
D. = Α" Ο'; ungewiss, da beides mit selacheis äbersetzt wird.

Gegen die äöbrigen Hss. lässt Ὁ. die Ubersetzung mit P D+ äöber-
einstimmen z. Β. 494"? δακτύλοις (för δάκευλοι digiti), 494" ἰσχία
(f. -ἰον uertebra), 494"? ἀνάγοντα (f. -ας reducentes), 506" & καλεῖ-
ται φρένες (f. καλοῦνται uocant); da er jedoch den lateinischen Aus-
druck nicht hinzusetzt, entzichen sich diese Lesungen jeder Kontrolle.

Das Material habe ich den drei ersten Bächern entnommen,
hauptsächlich dem ersten.

I. Lateinische Wortbildung.

Hier sind vor allem zu nennen einige Abstracta und Adj.

Abstracta! auf -fas. Neben den in den Lex. belegten, wie
contrarietas ἐναντίωσις, humiditas ὑγρότης, irregularitas ἀνωμαλίαἥ,
superfluitas περίττωμα, 2. B. arcualitas καμπυλότης, utscositas
γλισχρύτης.

Auf -tio. Seltenere, aber belegte Formen, wie compactio”,

τ Vgl. Rönsch, Itala und Vulgata, 5, 52 ff., 69 ff.

? SS. Gradenwitz, Laterculi vocum latinarum.

3 Compactionem συχνὸν (f. πυκνόν) ὈΘ0 1, vgl summitas τὸ ἄκρον
493226, 496219; goliditas τὸ στερεὸν 117 23,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 41

complicatio xexovgaloc! (Gradenwitz), concameratio σύμφυσις, enu-
tritio ἐκτροφή (Grad.), nugatio ἀδολεσχία (Grad.) u. 5. w.; dazu
cascatio tvpevois?, concuruatio καιιπή, perforatio σύντρησις, τρῆσις.

Auf -tudo, z. B. artitudo στενύτης.

Vgl. auf -ura: lunatura κρίκος.

Adjektwbildungen, von welchen viele schon im Spätlat., bes.
in der Bibellitteratur, gewöhnlich sind”.

Auf -alis (incl. substantivierte Adj.); biuerticalis δικόρυφος,
caudale οὐραῖον (490"?4), dorsalis πρανῆς (dorsualis, s. die Lex.)
laerimale χανϑός (4915 328), pelagalis πελάγεος, spinealis axavIwdns,
(spinalis, 5. die Lex.), subradicalis ὑπόρριζος.

Vgl. die halbgriechischen Bildungen innodalis tvwdns, laberin-
talis λαβυρινϑώδης, plagealis πλαγιος", ymenodealis ὑμενοειδής (also
oft Ubersetzung der griech. Adj. auf -ὡδης, -οειδής).

Auf -bilis?: comestibilis": a comestibilibus ἀπ᾿ ἐδεσμάτων
99 ΝΜ. comminutibilis: facile ce. ψαϑυρὸς 105, extensibilis τατός
indisciplinabilis ἀμαϑής, inscissibilis ἄσχιστος τι. dgl.

Auf -eus, oft Ubersetzungen der griech. Adj. auf -wdns; vgl.
-alis und -osus. — Lateinische Adj.. z. B. pelleus deouartixocs,
subsaccceus ö7tu7tvos (522"!0); vgl. carneus (neben carnosus) σαρκώδης;
weiter cartillagineus χονδρώδης (s. die Lex.), muscilagineus μυξώδης;
halbgriech. Bildungen, z. Β. cugeneus εὐγενής (Lex.), inodeus ἰνώ-
δης, selacheus, selachodeus σελαχώδης, ymenodeus ὑμενώδης. Konta-
minationen der lat. und griech. Form sind wohl die Adj. auf -odeus.

Auf -osus? (vgl. oben); in den Lex. belegt, wie cartillaginosus,
cauernosus ToWwylwdviixos, foraminosus tenuarwdns u. a.; andere
z. Β. inflatiuosus φυσώδης, pelliculosus ὑμενώδης (vgl. oben), sagi-
minosus πιμελώδης, uenulosus ἐπίφλεβος.

Auf -tiuus; diese Bildung scheint bei W. sehr beliebt zu sein;
wenigstens ist die Gruppe sehr zahlreich. Es ist die regelmässige
Vertretung der Adj. auf -cxog.

! 30755, sonst cecryfalwus.

2 522226; das Vb. caseare (-1) z. B. H21b30,

3 S. Rönsch 109 ff.

4 Mit illiberalia ἃ. liberalia giebt W. 48866 ἀνελεύϑερα und ἐλεύθερα
wieder. Eine lat. Parallele zum griech. Sprachgebrauch, s. Löfstedt, Beiträge
zur Kenntnis der späteren Latinität, S. 70 ff.

5 ex plagealibus ἐκ τῶν πλαγίων 4948,

6 Sehr zahlreich bei Rönsch, S. 109 ff.

7 8, Gradenwitz.

8 Vgl. Rönsch 125 ff.

32 Gunnar Rudberg,

umatiuus φιλητικός, auguriatiuns οἰωνιστικός, auxiliatiuus
βοηϑικός, blanditiuus ϑωπευτικός, cantatiuus ῳδικός, cibatiuus:
maxime c-m τροφιμώτατον H23", clausiuus: nimis celeriter c-t
σκαρδαμυχτικοί 4920, consiliatiuus βουλευτικός, factiuus ποιητικός,
flexiuus καμπτικός, gressiuus πεζός, insistiuus ἐνστατικός, mansiuus
μόνιμος, mMigratiuus ἐκτοπιστικός, obseruatiuus φυλακτικός, per-
mutatiuus μεταβλητικός, perstitiuus: nimis p-i ἀτενεῖς 402", 57}1-
latiuus σιγηλός (so!) 488234, thesauritatiuus ϑησαυριστικος.

Participia als Adj. benutzt — sehr gewöhnlich?.

dentatus: ex utraque parte d. ἀμφώδων, irascens δύσϑυμος,
morans: in uno loco m. ἐπιδημητικός 4883, peditans πεζός, per-
fectus τέλε(ι)ος (imperfectus ἀτελής; vgl. innominatus ἀνώνυμος),
productus προμήκης, sSonans Ψοφητικός, NON SPiranNS ἄπνουν U. 5. W.

Wie ouificus (S. die Lex.) φοτόκος auch animalificus, uermi-
ficus, prolificus ζῳοτόκος, σκωληκοτόχος, γόνιμος — Wie animalifi-
care, ouificare ζῳοτοκεῖν, wotoxeiv?,

Ferner haben wir eine Menge spät- und vulgärlat. (den roma-
nischen Sprachen nahestehender) Wörter und Formen ὁ, z. B.

canola περωνίς, -ὄνη, 5. du Cange, Glossarium medii aevi, ca-
nula; subsannator μωχός, nur aus der Vulg. zitiert (s. die Lex.)
super(h)Jabundantia? ὑπεροχή, spätlat. und biblisches Wort, 5. die
Lex.

calceaneus πτέρνα (för -um), späte Form; congrus (f. -er) nur
bei den Gramm.

κροχόδιλος heisst immer cocodrillus;-: vgl. ital. coccodrillo";
λαβυρινϑώδη wird 49975 laberintalem; vgl. vulgärlat. laberintus,
ital. laberinto”.

HH. Die griechischen Wörter werden von W. oft nicht tber-
setzt, sondern nur transkribiert”; oft giebt er ihnen auch lateinische
Flexion oder lat. Ableitung (vgl. oben, die Adj. auf -alis und -eus);
auch kann die Flexion und Ableitung wechseln. — Die Erscheinung

! Cod. Urb. hat thesaurizantia (thesawrizo, 5. die Lex.), wie oft Präs
Part. för -tiuus.

2? Vgl. Rönsch 142 ff.

8 Daher ζῳοτοκοῦντα = animalificantia ἃ. 5. w.

“ Wegen der Orthographie 5. oben S. 25 f.

5 Das Ah vielleicht volksetymologisch zu habere.

6 Uber die verschiedenen Formen s. Diels, Indogerm. Forsch. XV, 1 ff.

τ Uber aorti vgl. unter II.

e Uber Rhet. vgl. Spengel 165.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 33

ist ja alt; sehr kräftig hat wohl die Ubersetzung der Bibel und
anderer christlicher Schriften! gewirkt. Uber die Veränderung
griech. Wörter in dieser Litt. 5, Koffinane, Geschichte des Kirchen-

lateins I, 32 ff. — Natärlich war die Verwirrung und Unkenntnis
zu Wilhelms Zeiten sehr gross auf diesem Gebiete.
Die blossen Transkriptionen — nach der Aussprache — sind

schr zahlreich, wie acalefe, alopex, aoika, cholas, cotila, empis,
ethya, filokala, folidotum, ichor, koleoptera, liobatus, mesenterium,
myria, perinefra, tenar, teuthides, teuthoi, ypoglutis, ystrices ἃ. 5. w.?
— Seltener ist die Transkription flektierter Formen, wie cheten
χαίτην 49932 inion, Gen. iniu ἐνέου 4913, in sifes ἐν Σιςφαῖς 04 05:

Lateinische Flexion. Vegl. z. Β. branclia, -ae, Plur. -ae för
βράγχια, τώ schon bei Columella, Plinius u. ἃ. (5. die Lex.); so
auch bei W.?

Andere Belege: (an)omiomera ἀνομοιομερῆ, ὁμοι-; Gen. -arum;
in omiomera parte ἐν ὁμοιομερεῖ μέρει ἃ. 5. W.

aorti ἀορτή, unflektiert: Nom. z. Β. 514: 01 Gen. (uocate — aorti)
5145 Dat. 4957, 496" etc., Akk. (apud aorti) 4967, 4 Abl. 495034,

Wir haben es hier mit dem Schwinden der Kasusendungen in
der späteren Sprache zu tun. Vgl. Koffmane, ἃ. ἃ. Ὁ. 35 f. (blasphe-
mia unflektiert).

blefaridem βλεφαρίδα, wie parenkefalidem.

chela, -am χηλή, wie opla. — delfis, Akk. delfinum (Weise 399).

dik(h)alon διχαλόν, dikhala, -orum; die letzte Endung gewöhn-
lich, z. Β. keratiorum κερατίων, kyamorum κυάμων, malalkiorum οἷς.

epiglotum ἐπειγλωττίς ; Plin. ἃ. ἃ. haben epiglossis (5. die Lex.)
galeodes, -ea γαλεώδεις, -7: vgl. cetodeus, sclachodeus τι. del.

ines ives; inorum, inis; inodeus, innodalis, vgl. oben, I, S. 31.

itron, itri ἥτρον; vgl. ypokhondrii. — pardali ac παρδάλεις (mit
A" C") 500 528,

selachea σελάχη: selacheorum; selacheis (wie 590 517), äber die
Adj. s. oben I, S. 31.

skelos σκέλος (skelum 300"), Gen. skelei, Abl. -eo; Plur. Nom.
Akk. skelea, Gen. skeleorum.

! Vol. Ζ. B. Vulg. Apoc. 1,3 ἐνδεδυμένυν ποδηρη vestitrum podére, auch
bei Tertull. ὦ. a.

2? ygena ζύγαινα HO0600; vgl. Weise, Giriech. Wörter in der lat. Sprache,
ὃ, MA: zygaena.

3 Nur 50521 branchiorwm (in P ist ein a sogar in ὁ. korrigiert).

4 Jedoch aortem 514231; Cod. Urb. (und vielleicht Fes.) hal aorta, -am u. s. w.

>

Rudberg: Textstndien. Μ"

34 Gunnar Rudberg,

spondilis σφόνδυλος: spondilem, -ilibus. Vgl. spondylus bei
Plin. Vgl. spondilia, du Cange. — syringa σύριγξ, Akk. syringam.
ymen vunv; Gen. ymenis, Akk. ymenem; Plur. Nom. ymenes,
Gen. ymenorum 5193, Abl. ymenis!. Die Adj. 5. oben, I, a. a. Ο.

Lateinische Ableitung. Uber die Adj. auf -alis (wie innodalis)
und -eus (selacheus, -odeus) zu griech. Stämmen s. oben, I.

Analog behandelte Verba sind z. B. colobati κεκολοβωμένοι
48723 (colobos u. a. Formen, 5. Weise 388). — Die Formen folei-
zat φωλεύει 50377 und trizat τρίζει 5049 sind nach den zabhl-
reichen spätlat. Verben auf -izare gebildet worden. ὃ. Gradenwitz
414 f., Rönsch 247 ff. passim, Koffmane passim.

Mischformen sind z. B. amfidentatus ἀμφώδων (neben biden-
tatus); bicondilus (neben monocondilus); vgl. bicroam δικρόαν
508214 (sonst dicro-): bifyes διφυής (bifyum 494210), wie multifyes
πολυφυής (aber monofyes).

carnifagus, fructifagus, omnifagus σαρχοφάγος, καρποφάγος,
παμφαάγος. — sensiterium (sensitiuum?) αἰσϑητήριον --- späte Ana-
logiebildung.

Die Behandlung der griech. Wörter ist in den Ubersetzungen
der Rhet. und Pol. dieselbe. Vgl. diki Pol. 1152, aber dika Rhet.
I, 2397, epieikei (epikei) ἐπιεικεῖς Rhet. 240"; (lomosiphyos οἷο.
omokapnos ὁμοσίπυος, ὁμόύκαπνος Pol. 545?

III. Umschreibende und freiere Ubersetzungen.

Jene benutzt Wilhelm besonders bei den griechischen Kompo-
sita, aber auch sonst. Da diese Sache nicht ohne Bedeutung fär
das Verständnis der Ubersetzung ist, will ich an einigen Beispielen
zeigen, in wie weit W. diese Ubersetzungsmethode benutzt.

ἄναιμος sine sanguine, διαμπερές per girum, ὑπέργειος Super
terram; vgl. χρονίσαν post koram 523",

δίπτερος duarum alarum, ἰδιοφάγος proprii alimenti, πολυ-
wvvuos multorum nominum;

ἀγονώτερος minus fecundus, ἐπιδημητικὸς in uno loro morans,
εὐαυξής facile crescens; vgl. συνανϑρωτσείζειν cum homine morari;

! Vgl. ὑμενίοις ymenis 497221,
2 Es ist natärlich nicht epieikeis zu schreiben, wie Spengel in dem App.,
auch nicht homosipyos, wie Susemihl.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 30

ἔναιμιος sanguinem habens, ἐνδεῆς defectum paticns; vgl.
ἀνϑρωποφάγος hominis uorax, ἀξιόπιστος fide dignus; Verba z. Β.
ἀφροδισιάζειν uenerea agere, ὀχεύεσϑαι coitum pati; ΄

βάτραχος rana marina (von der gewöhnlichen rana zu unter-
scheiden), δεαρροία diurna egritudo, κυνόδους caninus dens;

ἀχρωμία summitas humeri, τὸ δυσϑεώρητον difficultas inspi-
cionis (511"!), ovorjdoa uia urine; vgl. ἡ ϑήλεια ἱππέλαφος fe-
nella eqiucerui 49922;

δασύνεσϑαι hispidum fieri, λεπτύνεσϑαι subtilem fieri;

γογγροειδεστέραν magis ad modum rongri 505", ἐχωροειδής
uelut ichor, oaveoeidis in modum lacerte;

μέσως in medio 49222; μέσον medio modo 492211

An folgenden Stellen haben wir vielleicht auch eine Art Um-
schreibung oder Paraphrase — dergleichen sind sonst nicht gewöhnlich.

494" va περαίνηται ut ab hoc termino oriatur;

501 581 ἐν ἡ (κέρκῳ) κέντρον ἔχειν (-e Ar OC) χαὲ τὰς ἀποφυιίδας
(ὑπο- Ῥ Ὦ") «ἀπακοντίζειν (ἄχονε- PD) in qua aculeum habet at
hine inde dependentia dicitur in acutum erigere; die Lesart ist
onklar;

5304"? σχαρδαμύττουσι operiunt pellicula oculos;

518 020 οὗ μαδιγένειοι: οὗ μὴ ὃ. PD" Are; ὁμα- CO; qui men-
tum et barbam sursum recuruata habent — wohl ein Versuch, das
ungewöhnliche Wort zu erklären.

Ob in diesen Fällen möglicherweise alte Glossen in den Text
hineingeraten sind (wie 487 0323), ist nicht zu ermitteln.

Umschreibung von gewissen Kasus, von Inf. und Part., s. unten,
V, Subst. (Kasus) und Verbalnomina.

Hiermit sind zu vergleichen gewisse, mehr oder weniger freiv
Ubersetzungen — in Fällen, wo die Worttrene schwierig zu errei-
chen ist? Hier brauchen wir nicht an Fehler der Quelle zu
denken.

βοίδιον uacca, ὀρνίϑιον awis, πάρδαλις pardus — wie μόριον
pars (nebst particula);

ἡ 9ϑήλη femininum 4933;

488525 τὰ μὲν τρηματώδη τὰ δ᾽ ἄτρητα hec quidem foraminosa,
hec autem non;

! Die Ursache der Umschreibung liegt in der Schwierigkeit, ein Adv. zu
medius zu bilden, nicht etwa in fehblerhafter Auflösung einer Abköärzung.
> Vgl. Spengel 168 (ein guter Beleg aus Rhet.).

36 Gunnar Rudberg,

4943 ξχάστοις ὑπάρχει singula habent (sonst existit); vgl.
51823 γυνὴ — φύει mulieri — nascuntur;

50131 ὥσπερ χρίμνα minutatim;

502513 ὀμφαλὸν ἐξέχοντα umbilicum singularem;

5082 ὁμοίαν τῇ τοῦ κυνός (κοιλίᾳ) similem canino;

5153 οὐκ ἔστιν οὐδέν (νεῦρον) non est aliquis (neruus); die
Neg. sonst wiederholt, wie 4051 »ullum neque — neque;

518 026 οὗ ἰξίαν ἔχοντες qui patiuntur ixiam.

So wohl auch 50925 πολλοὲ τῶν ὀρνέϑων multe aucs ἃ. dgl.;
vgl. auch 501 530 ὁμοίαν τῇ τοῦ σκορπίου (κέρκῳ) similem scorpio.

Einige dieser Ubersetzungen stehen auf der Grenze zwischen
den Freiheiten und Fehlern des Ubersetzers; vgl. unten, VI, 8. 45 ff.

IV. Dusselbe griechische Wort wird oft in verschiedener
Weise iibersetzt (und verschiedene Wörter mit demselben Worte!).
Diese natärliche Abweichung von der strengsten Worttreue cr-
stfeckt sich auf alle Gebiete der Sprache. Ich will sie durch
einige Beispiele verschiedener Art beleuchten.

Subst. αὐλός aulos und canalis; καυλός ranalis, collum, utrya;

ἐξάρτησις adaptatio, dependentia, origo;

ὑπεροχή excellentia, excessus, superhabundantia.

Transkription und Ubersetzung wechseln: πόρος porus und
meatus; ῥάχις spina (dorsi) und raches.

Verschiedene Umschreibunyen: εὐβοσία bonwuwm pabulum, bonus
pastus, habundantia pastus, copia alimenti.

Adj. συνεχής coniunctus, contiguus, continuus;
ἄοικος aoikos (-a) und sine domo;
εὐκίνητος facilis motas und bene mobilis.

Pronom. οὗτος gewöhnlich = hic, hier und da iste (4924 497"),
τις indef. = aliquis, aber auch quidam (493), wie ἔνεοι.
ἕχαστος gewöhnlich unusquisque; auch singuli, wie 486"; qui-

libet 49G"?.
ἕτερος bald alter, bald alius (wie ἄλλος); ASG ἕτερα ἑτέροις

altere alitis.

! Vgl. Susemihl XXXHI mit Fussnote 65; εὐγενής ingenwus macht nicht
ἐγγενής in der Quelle nötig, wie 5. vermutel.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 37

Verba. ἐξήρτηται etc. adaptatur, eyreditur, exoritur, oritur;
ϑεωρεῖν speculari, uidere!; λευκαίνεσϑαι dealbari, albificari (5.1 8.1.5).
ovugveodur concrescere, coniungi, connasci; συνάπτειν coaptari,
coniungi, contingere, copuwlari;

ὧν bald ens, bald existens (so schon fräh)?.

νι]. 501"3931 wo χατεργάζεταε und λεαΐίνεε mit comminuit
wiedergegeben wird; terminari = ((πο)τελευτῶν und περαίνειν.

Verschiedene Umschreibung: ἐπαμφοτερίζειν utroque purtici-
pare; cum u. p. 0951, ad utrumque se habere 499v21,

Adverbia. ὅλως totaliter und omnino; sonst steht omnino fär
eine Reihe Adv. : τὸ ὅλον 502"? πάμπαν 49922 (auch multwn
503"? und wualde), πάντῃ 497"! (sonst omniquaque), πάνυ 5082
(πανεελῶς wird penitus)?.

ὡσαύτως similiter und eodem modo.

Eine Reihe lokaler Adv. giebt W. in verschiedener Weise
wieder: ἄνωϑεν desuper; desursum 495v20; xurodev desubtus;
deorswm? 51129; als Präp. subtus m. Akk. 4984. sub m. Abl.
509025.

ἔξωϑεν deforis; exctrinsecus 5140,

ἄνω sursum; mit Artikel superior; xutw deorsum und inferior.

ἔσω intus (4926); intra (4932), auch als Pråp., z. Β. 512";
mit Artikel interior; ἔξω extra, auch als Präp. (493"!), die auch preter
heisst, wie 492=26; mit Art. ercterior oder extrinsecus, wie 494»?

ἐντὸς intus (auch mit Art., wie 49427), intra, auch Präp., wie
4958; mit Art. interior, Wie auch ohne Art. 4932; ἐχιός extra;
als Präp. 49192 (als Präp. sonst preter, wie 499"); mit. Art.
extrinsecus.

ἐπάνω superius 4969, als Präp. supra 51127 (wie ὑπεράνω
513v32),

ὑποκίτω subtus, Wie 497"6, als Präp. sub.

ἔμπροσϑεν, πρόσϑεν, (ἐμ)πρόσϑιος, ὄπισϑεν, ὀπέσϑιος = UN-
terior, -us, posterior, -us.

Die Präpositionen. Wie oben bemerkt ist, sind viele ver-
schiedene Ubersetzungen der Präp. ohne weiteres klar. Hier nur
Belege einiger seltenerer Ubersetzungen.

! Vgl. Rhet. 17923, 18026 uidere, considerare.

2 Koffmane 125; existens sonst = ὑπάρχων, wie auch fräher.
8 Vgl. τὸ παράπαν = omninv Pol. 15322,

4 Vielleicht κάτω in der Quelle.

38 Gunnar Rudberg,

ἀπὸ ab, auch de, wie 490"; ex 5137 ἀπὸ -— ἔκερσεν ex —
incidit.

διά mit Gen. per, mit Akk. propter, besonders bei Inf. (wie
49621)1;

εἰς in m. Akk. oder ad; mit Abl.? εἰς ἑκάτερον in utroque
5090 084. νρ]. 522222

ex ex, selten ab, wie 488" a propria natura.

ἐν in m. Abl., auch inter?, wie 486" ἐν αὑτοῖς inter sc; vgl.
500 226,

ἐπί τὴ. Gen. nebst in m. Abl. auch super, wie 4922? super
uenalum; τὰ. Dat. nebst apud auch inter 516"? ἐπὲ πλευραῖς inter
costas (vgl. ἐν): m. Akk. ad oder super (vgl. den Gen.), wie 4895
super kitos.

κατά (τη. Akk.) iuxta, pencs, per (xa ἕκαστον per singula 49032),
secundum (κατὰ φύσιν secundum naturam 4912!!), sehr gewöhnlich;
selten ad, wie 496"? ad pectus.

(μετά mit Akk. = post, mit Gen. = cum).

παρά (mit Akk.) tuxta, preter (wie 486"5), secus.

(περί mit Gen. = de, mit Akk. = circa).

Anv als Präp. preter; oft auch Abl. absolutus mit cxcepto:
4918 πλὴν τῶν ὀστρακοδέρμων exceptis ostracodermis ἃ. s. w.
Vgl. die Konjunkt.

πρός m. Dat. gewöhnlich apud; auch cwm wie 48939 πρὸς
τούτοις cum hist; 505 πρὸς τῇ διαφορᾷ cwm differentia; ucrsus,
2. Β. 491? πρὸς τοῖς κροτάφοις uecrsus timpora; ad (sonst = πρὸς
m. Akk.), z. B. 4975 πρὸς τοῖς ὀπισϑίοις σκέλεσε ad posteriora
skelea; πρὸς τούτοις ad hec.

Die Konjunktionen wechseln in mannigfaltiger Weise.

δέ ist gewöhnlich autem, auch uecro; sed 522"; ὅμως δὲ
attamen 491222,

οὐδέ, οὔτε, μηδέ, μήτε Ubersetst W. mit neguec.

οἷον puta, ut puta, ut, uelut, quasi (504"24)5,

! Vgl. V, Verbalnomina.

2 Gewöhnlich in der Vulg.; 5. Mc. 1,10 (39), Joh. 1,12 (18), Act. 28,6 Gal.
3,24 ἃ. 5. W.

3 Vgl. die Vulg. Act. 28,29 ἐν ἑαυτοῖς inter 86; vgl. Gal. 2,8 εἰς τὰ ἔϑνη
inter gentes, Mc 2,8 ἕν ἑαυτοῖς intra se.

4 Sonst ad hec, in den Hss. oft mit αὐλῆς (åre) verwechselt.

5 Vgl. quale 48659 οἷον πέπονθεν φιαῖς passum est; 487018,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 30

χαϑάπερ quemadmodum u. sicut.

ὡς (quemadmodum 487 5338) tamquam, uelut (5023), ut (502-21),
quomodo (494221),

ὥσπερ quemadmodum, sicut, quasi (49832), ut.

πλὴν als Konj.: nisi wie 50023, nist quod 502220, preterquam
497231, 5085], sed 505; uerumptamen 49320, 4975, — Auch die
Präp. ist als Konj. angewendet: 4902??? πλὴν ολίγα — ἔστιν preter
pauca sunt; vgl. ἀῶ6 515,1 4δ1. abs. 497" πλὴν οὗ τῆς φώχης ex-
ceptis hus qui bowis marini; 51834 excepto quod.

οὐ μὴν ἀλλά = quin immo; doch 49422 sed tamen.

V. Bemerkungen zu den verschiedenen Wortklassen.

Der Artikel.

Der griech. Artikel mit seinem mannigfaltigen Gebrauch macht
bei der Ubersetzung grosse Schwierigkeit. Meistens wird er gar
nicht wiedergegeben; wo dies der Meinung wegen nötig ist, be-
nutzt man verschiedene Umschreibungen — wie schon fräöhe?.
Spätere Verbaläbersetzungen, wie die des W., sind in dieser Hin-
sicht sehr schwerfällig.

A. Der Artikel ist in verschiedenem Zusammenhange nicht
iäibersetzt. Konsequent ἢ χείρ manus, τοῖς ζῴοις animalibus.
Ferner 487"! τὸ τῶν καρκίνων γένος cancrorum genus; 488"! τὸ —
ἄδειν cantare; 49122 τῶν ὀφϑαλμὼν τὰ μέλανα oculorum nigra;
49253 10 -- μεταξὺ ὀφϑαλμοῦ intermedium --- oculi; 49851 τὸ ἄνω
χαὶ τὸ κάτω SuUursum et deorsum; 493 028 τὸ μὲν χαμπτικόν fAlexibile
quidem etc.

B. Der Artikel wird durch ein Pron. ibersetet.
1) hiec:? 493226 τὸ μὲν ἄκρον hec quidem summitas; 55 τὸ---δέρμα
hec— pellis.
2) ipse:" 496"7 ἐπὲ τῇ ἀορτῇ apud ipsam aorti; 510"3 ff. τὰ 22,
τὰ BB, τὰ WP ipsa 00, ipsa bb, ipsa ps ps.

1 πλὴν τὸ ἄκρον — συνῆκται preter summitatem que — tendit: um
einen Satz zu bekommen, musste der Ubersetzer ein que einschieben.

2 Vgl. Rönsch 419 ff, Koffmane 129.

3 Vgl. Rönsch 420 ff.

4 Vgl. Rönsch 422 f.

40 Gunnar Rudberg,

3) qui!,; sehr gewöhnlich: 48S8"”7 κι τὲ περὶ τὰ ἤϑὴ que circa
mores; 4893 τῶν μορίων τῶν πρὺς.. partum que ud ...; 49122
τὸ ἐφεξῆς quod deinceps; 492" οὗ μέσοι qui medii; 493" τὸ μὲν
χυνδρῶδες quod quidem cartillaginosum; 4945 τὸ δὲ πλανησίεδοον
quod autem planisiodron; 495" ὃ τῶν πλείστων qui plurimorum.

4) is qui, sehr gewöhnlich in den Cas. obl.: 4898 ris κινήσεως
τῆς κατὰ τόπον Molus eius qui secundum locum; 493"! τῶν δ᾽ ὄπισϑεν
corum autem que posterius; 494234 τὸ τοῦ ὅλου id quod totius; 490"50
τὴν ἐν τοῖς δεξιοῖς (κοιλίαν) eum qui in dextris (uentriculum).

In Dat. Abl. Plur. steht häös gui (Zusammenfall von ἐΐ und hi
u. 5. w.?): 4875 gat τῶν ἐν τοῖς ποταμοῖς ἀσπίδων in his que in
fluminibus aspidibus; 49083 τοῖς ἐν ἐκείνῃ πτερυγίοις his que in
illa pinnulis.

Hierher gehört die Umschreibung eo quod mit Satz fir τῷ
mit Inf.? 486" τῷ — πεπονϑέναι eo quod — patiantur; 4979 τῷ
μὴ ἔχειν (mit ΑΔ OC) co quod non habeant.

Nur einmal habe ich einen ganzen Satz als Umschreibung
gefunden: 486 τῶν ἐν τοῖς ζῴοις μορίων earum que sunt in ani-
malibus partium!?.

Dieselben Konstruktionen finden sich auch in den Ubersetzungen
der Pol. u. Rhet.: qui, is qui (his qui, co quod).

Nomina.

Numerus. Plur. f. Sing haben wir natärlich in Fällen wie
4927 φάρυγξ fauces (vgl. 49092 καϑ' ἔχασεον per singula). Ferner
49318 λαγών inguines (so!) doch Sing"; οσφύς gewöhnlich
bhumbi? (Sing. 493533, 38, Vgl 487 028 råg ὄιψεις uisu.

Kasus. Viele Abweichungen sind hier ganz natärlich; so Abl.
fär Gen. und Dat., Abl. oder secundum för Dat. modi und Ace.

resp.; ab fär Gen. sep. (wie 489"? röv μὲν — ἐξέρχεται ab his
quidem — eyreditur); 487??? πᾶσαν ὥραν omni tempore οἷς. Nur

cinige Umschreibungen seien angefäöhrt.

! Vg]. Koffmane, ἃ. ἃ. O.

2? Vpl. Susemihl XL.

8 Vgl. unten, Verbalnomina (S. 43).

4 Gewöhnlich in der Vulg., z. B. Mc. 1,36 οὗ μετ᾽ «αἰτοῦ qui cum illo erant;
vgl. 2,00; Act. 28,8 τὰ περὶ τοῦ κυρίου quae sunt de domino; vgl. noch Joh.
1,12 τοῖς πιστεύουσι his Qui credunt; 1,22; Act. 28,18 did τὸ — ὑπάρχειν €0 quod
— esset u. 5. wW.

5 Vegl. in der Vulg. Mt. 3, 4, Mc. 1,6 περὶ τὴν ὀσφύν circa lumbos.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 41

488"!8 χρῆται τροφῇ utuntur pro alimento;

in för Dat. mod. 4972?! οἷο, χύχλῳ in circuitu; vel. 49052
χώρᾳ quantum ad locum;

ir för Ace. resp. 49892 τὸν αὐχένα in collo; 507"? rå ἔσω
in interioribus; vgl. 489" τὴν ἀρχὴν a principio: 496"? τὴν ὄψεν
ad wisum.

Den Komparativ (und Superlativ) scheint W. etwas nachlässig
wiederzugeben; vgl. 1055} ἐκ μειζόνων ex magnis; 523 πλέον
(πλεῖον) multum; so vielleicht auch (nicht etwa Fehllesung ciner
Abköärzung der Quelle) 496"?? τοῖς πλείστοις pluribus; 322" ὕστερον
ultimum.

Pronomina.

Das Reflexivum. In der Aussprache fielen avro- und αὑτὸ-
(£aviro-) fråh zusammen; daher die stetige Verwechslung der beiden
Pron. Auch bei W. ist die Unsicherheit gross. Gewöhnulich ist se
oder se ipse, aber auch ipse (= αὐτός). Umgekehrt haben wir
auch se (ipse) får avrdo-, Wie 49623 xur' αὐτὰς sccundum sc,
49729 ἐν αὐτοῖς in se ipsis!.

Das Reciprocum heisst inuicem?, oft mit Präp.: ab i. 487"20
ete., secus i. 4954, ad i. 4988, — ΟΠ werden die Präp. vor ἀλλ.
nicht öbersetzt, wie 491"! ἐξ ἀλλήλων, 507"? πρὸς ἄλληλα.

Das Genus cines Pron. wird oft nicht abgeändert, wenn sein
Hauptwort bei der Ubersetzung ein anderes Genus erhält, z. B.

486”? τοιαῦτα δ᾽ ἐσεὶν σα τῶν μερῶν ὅλα ὄντα ἕτερα μέρη ἔχει
ἑαἰα autem sunt quecumque partium tota οπέϊα alteras partes
habent; vgl. 4862, 486v1422 etc,

Verba.

Dic Komposita öbersetzt W. gern durch einfache Woörter, wie
avagvog mit flat, διέ ψευσιαι mit mentitus est, Jujreivu mit pene-
trat, ἐπεφύεται mit nauscitur τι. s. w.; zu beobachten ist hier, dass
er die Vba ἐγγίγνεσθαι, Evetvar bald mit infieri, inesse, bald mit
fiert, esse wiedergiebt. Zufällig ist wohl 5215 ἐστίν inest (nach
Z. 16).

! Vgl. 488019 ἐκ τῆς αὑτοῦ φύσεως a propria” natura; HOVA αὐτοὶ
αὑτῶν ipsimetl a 86 ipsis.

2 γε]. Hoppe, Syntax und Stil des Tertullian, Leipz. 1903, S. 103; Rönsch
231 ff. (ab, ad, in, pro 1.); Koffmane 138 (post, aduwersus 1.).

4.9 Gunnar Rudberg,

Genera verbi. Das Med. giebt ΝΥ. natärlich in der Regel durch
das Akt. wieder: ποιξῖσϑαι facere, πορίζεσϑαι acquirere οἷς.

W. scheint das Pass. als Ubersetzung von Intrans. und abso-
lutem Akt. geliebt zu haben: so ἀποτείνειν, κατατείνειν, τείνειν
protendi (das letzte auch porrigi), φέρειν ferri, διαλείπειν inter-
rumpi, μεταβάλλειν permutari etc.

Vgl. noch 492"5 ἀναπνεῖ, εἰσπνεῖ (mit 5) respiratur, inspi-
ratur; 510”? ἐχεέμνοντες excisi (so!)'; Med. z. B. 5237 ἀμέλγεται
mulgetur, -gentur.

Modi. Zu beobachten ist nur, dass W. den Opt. mit ἄν durch das
Ἐπί. simpl. mit utique wiedergiebt, z. Β. 491"? äv ϑείη utique ponet.
Histor. Temp. mit äv wird Imperf. Konj. mit utique, wie 515”;
εἰ δ᾽ὴν συνεχὴς ἡ φύσις αὐτῶν — äv καταφανὴς ἐγένετο ἡ συνέχεια
δὲ autem esset continua natura ipsorum — utique manifesta βογοί
continuitas.

Tempora. Vor allem ist die Ubersetzung des Aorists zu beob-
achten; schon bei älteren Ubersetzungen sechwankte man zwischen
Präs. und ΡΟ.

Aor. Ind. = Perf., wie ἐλέχϑη dictum est, συνέβη accidit
(5103).

Aor. Konj. = Präs. 492"2 ἐπιτεϑῇ superponatur, 518" ἄρξηται
incipiat; Perf. 7. B. 5207 διέλῃ diuiserit.

Aor. Inf. = γᾶς. 5015 πιστεῦσαι credere; Perf. ὀχεῦσαε,
γεννῆσαι coisse, generasse δ1054,

Aor. Part.; Akt. u. Med. = Präs. 4872 ἐπιστήσαντες insi-
stentes, 5238 γράψας scribens; 4995} φάμενος aiens; 5005} ἀρξάμενος
incipiens. Pass. = Perf. 5102? ἐκεμηϑέντα excisum ἃ. 5. w.

Perf. Ind. wird oft Pråäs. 48625 συνέστηκεν (συνίσταται ΔΑ")
constat; SOT"? διέστηκε distant; 499" ἔσχισται scinditur u. s. w.

Perf. Part. vereinzelt = Präs. 514"? συμβερληκότες coniacientes.

Präs. Port. Pass. ist natärlich = Perf. γιγνόμενος factus etc.
γε]. ἢ, ὦσι = fueri(n)t, oft periphrastisch; 49124, 5173,

Numcrus der Person. Den Sing. nach neutralem Subj. in
Plur. öbersetzt W. in der Regel mit Plur.; Sing. vielleicht in fol-
genden Fällen?:

! Vel. hier 31091 διαφϑείρουσε pereunt.
Ἐ Vgl. Koffmane 120.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 43

490? τὰ δὲ σκληρόδερμα — τοῖς οὐραΐοις νεῖ scliroderma auntem
— caudalibus natat; 49430 τὰ δεξιὰ καὶ τὰ ἀριστερὰ κατὰ φύσιν
ἔχει dextra et sinistra secundum naturam habet!.

Die Verbalnomina. Die vielen Infinitiv- und Partizipial-
konstruktionen des Griechischen machen bei einer Verbaläber-
selzung oft Schwierigkeiten. Schon die alten Bibeläbersetzungen
haben verschiedene Arten von Umschreibungen. Auch W. giebt
diese Konstruktionen in verschiedener Weise wieder.

Der Infinitiv. 1) Okhne Ῥγᾶρ. 516"4 ὡς ὑπάρχει τοὺ ἔχειν
τὰ μόρια ut existunt ad habere partes; 523" σημεῖον --- tot γάλα

πλέον γενήσεσθαι signum — quod lac multum debeat fieri. — Inf.
mit τῷ, 5. oben, Artikel; vgl. 4916 τῷ — ἔχειν in — habere; 29}
in — mulgiri; 487"? τῷ προσπεφυκέναι in adherendo!?.

9) Mit Präp. a) ohne Umschreibung: 488"0 πρὸς τὸ μὴ
παϑεῖν ad non pati; 49220 διὰ τὸ — εἶναι propter — esse; vgl.
496"! u. s. w. (51098 πρὲν — ὀχεύειν ante — coire)?.

b) Mit Umschreibung: 4912 Evexev τοῦ μὴ παραλιπεῖν ut
non pretermittatur; 50108 διὰ τὸ μὴ βάλλειν quia non tiactat οἷς.

Vgl. ὡς εἰπεῖν ut est dicere; vgl. z. Β. Pol. 6", Rhet. 181},

Die Partizipia werden oft durch Relativsätze öbersetzt: 488”!
τὸ μὴ ἐξιστάμενον gquod non egreditur; 495"? τὸ κατελϑόν quod
intraucrat!”.

Vgl. 504" ἀφιᾶσι δεξάμενοι dimittunt cum suscipiunt.

Adverbia.

Uber die lokalen Adv. 5. oben, IV, 5. 37. Es ist zu bemerken, dass
W. die Adv. auf -Jev durch Zusammensetzungen mil de zu äber-
setzen pflegt. So ἄνωθεν desuper, desurswmn?, κάτωϑεν desubtus
(deorsum 5112? vielleicht = χάσω, das so Öbersetzt wird), ἔξωϑεν
deforis, ὑποκάτωϑεν desubtus (493 0}8 mil 4." Ο").

πρῶτον primo; τελευταῖον ultimo etc.

! Die Belege sind nicht sehr beweiskräftig, da ein Nasalstrich leicht aus-
fallen kann. Vgl. 497216 (οἱ πόροι) ἀφανίζονται terminatur (f. -ätur).

2? So schonifrähe; vgl. Koffmane 127.

8 Vgl. 522531 πρὸς τὴν κύησιν OR ad in utero habere (: κνήσειν = Aor.
Inf.)

4 Sehr gewöhnlich”auch in der Vulg.

δ 80 schon in den Bibeläbersetz,; 5. Rönsch 233,

44 Gunnar Rudberg, |
Pråpositionen s. oben, IV, S. 37 ἢ

Konjunktionen.
Zu dem oben unter IV. Gesagten ist nicht viel hinzuzufögen.
Zu beachten ist, dass W. wore m. Ind. durch quare und Ind.,
wore 2... Inf. durch ut und Konj. wiedergiebt (vel. 489=5, 4942).
Möglich ist, dass W. πρίν = priusquam und πρὲν ἡ (in PD"
häufig) = antequam unterscheidet. Vyl. 518" ov ἡ antequam;
992 πρὶν PD" auntequam (70. μὴ Ar 6"); 501" πρίν Ar CO";
προ. ἢ PD" priusquam; 521” antequam.

Zu erwähnen ist in diesem Zusammenhange, wie frei W.
gewisse Partikeln behandelt, vor allem se, ye, πὲρ. Aber auch
betreffs anderer Wörter herrscht in der Ubersetzung ziemlich grosse
Nachlässigkeit — so bei δέ, καί, μέν}, ”Teils werden 510 ausgelassen,
teils eingeschoben, teils mit anderen Partikeln verwechselt. Und
die Schuld liegt sicherlich an W., nicht — wenigstens seltener — an
der Quelle. -— Doch ist gerade in dieser Iinsicht die lat. Tradi-
tion sehr unsicher; in L? Zz. B. wechseln oft autem und enim, est
und et; die Partikeln sind oft ausgefallen u. s. w:.

τὲ wird gewöhnlich nicht iäberset:t. Hier und da begegnen
wir -que, wie 487 σάρξ τὲ καὶ... caroque et; 4805, 4965 etc;
9203 liest er ve (que) för δὲ ὁ; 50322, 5063 γε (quidem) för τε. —
An anderen Stellen hat W. et för re: 5157 ro τὲ πὲρὲ τὸ HoOroY
et que circa partem; vgl. 183, ct qui simul nati, S21” etc;
vielleicht auch 4003,

ye wird durch quidem Öbersetzt, wie 5040, 607 "20 sonst un-
ubersetzt.

πὲρ Wird auch durch quidem wiedergegeben, wie 18.858. ὅπερ
quod quidem; 494223 δι ἄνπερ propter quam quidem; 499" οὗπερ
ubi quidem etc.; sonst unöbersetzt, wie 495 52, 510",

Eigentimlichkeiten anderer Partikoeln.
δὲ ist unibersetzst ABB” ἔνε δ᾽ ἥπερα adhuc domestica, 492",
494 (das erstere); eingeschoben 488"? οὐ gregalium autem; 490"!

! Val απο} ΧΧΧΠΠ.
2 Umgekehrt 494b20, 303b9 etc.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 45

aliud autem; ebenso"!; mit γάρ verwechselt: 495320 ταύτῃ δὲ hac
enn; so auch 490", 502": etc; umgekehrt (δέ f. γάρ): 483"5,
489", 502; δέ wechselt mit καὶ et: 4ἀ23.026 βραχίονος δὲ et brachii;
vgl. oben bei re.

καί ist uniädbersetet 2. B. 488" (das zweite), 48834, 493"(2)
494: (das erstere), 495"? (das erstere), 496}.

eingeschoben z. B. 487"? sicut ct (vgl. 49625 uelut ct in),
ASS" noctua et uespertilio, ASS"? intor βόες ὕες equi ct sues?
4922 et hoc, 492" sed et respiratio (et = δὲ, 5. oben?)!';

Vol. 4895! χαὶ τῶν ἐνύδρων aquatilium autem?.

μὲν ist unibersetet z. Β. 487.341, 489, 493261? 496225 ANF,

eingeschoben: 486" πολλὰ γὰρ — ἔχει μὲν multa quidem
enim — habent quidem, wohl Fehler der lat. Hss., wie 487"?0 οἱ
pedestriuwm quidem hec quidem; 49128 deinde quidem (ebenso);
49532 in omnibus quidem (aber 495"! ausgelassen, also Umstellung).
Die Belege sind also nicht ganz sicher.

Präpositionen: unibersetzt vielleicht 49227 ἐν τῷ ἄκρῳ summi-
tate; wiederholt (aus dem Vorhergehenden): 48722 xuta te τοὺς
βίους καὶ τὰς πράξεις etc. secundum uttas et secundum operationes
ct secundum mores; 48724 in his et in dorsalibus; 4953 puta in
avibus; 49734 de matricibus communiter de omnibus.

Die Kopula ist unibersetet z. B. 486715, 487012 490814: A92a2
496"20, 49722 Ψυ]. 4973 wo ὄν fehlt, 48953 wo ἔχει fehlt;

cingeschoben 2. B. 488”! oiketica quidem sunt; 480"5 gque-
cumque — partes sunt; 49023 innominata sunt; 495" similis est”.

VI. Ubersetzungsfehler bei W.

Solche sind in allen seinen Ubersetzungen ziemlich zahlreich.
S. besonders Spengel, S. 166 ff. (vgl. z. B. 305? rododactylus quam
ut = ῥοδοδώκτυλος ἡως). — Ein grosser Teil dieser Fehler hat seinen
Grund in paläographischen Verhältnissen; sie werden im dritten
Kap. (II) behandelt; vgl. z. B. ös posterius, νομέσματα infirmitates
(fehlerhafte Auflösung), τῷ ἐλεφαντίσεῃ elefanti stat (fehlerhafte

! ged et kann auch ein urspräöngliches set repräsentieren.

2 498v16 καὶ aut ist wohl paläograph. Verwechslung mit et.

3 403519 ὅμοια σχεδὸν similia sunt: sunt vielleicht för fere. — Viele
von den im dritten Kap. genannten Lakunen haben vielleicht ihren Grund in
einer ἀμ! τοι Nachlässigkeit des W. wie betrefts der Part.

46 Gunnar Rudberg,

Worttrennung), ἀϑρόου soniti (Ligatur) ἃ. 5. w. — Hier nur einige
Belege sprachlicher Fehler; wo die Grenze zwischen Fehlern und
Freiheit des Ubersetzers zu ziehen ist, ist sehr schwierig zu ent-
scheiden (vgl. oben, II).

48834 σιγηλά sibilatiua, nach W. also von σίζω ; dass er σεζηλά
gelesen hat, wie Schneider 11,9 vorschlägt, ist nicht wahrscheinlich.

4972 γεανικοί exiliter (er hat also -ws gelesen). Vgl. Schnei-
der IIL37, Wo νεαγεκός gracilis aus de part. zitiert wird!.

497"? προσειλημμένη conuoluta; W. scheint es als προσειλιγ-
μένη gefasst zu haben; vgl. 507" πόροι τεταμένοι pori ordinati
(also τεταγμένοι). In der Aussprache waren ja die Formen 7u-
sammengefallen”.

502213 μέγεϑος δ᾽ ἐστὲν ἡλίκον ὄνος magnitudo autem est maior
asino (vgl. jedoch 501" ἡλέκος tantus quantus); die alten Lex., Hesy-
chios, Photios, Suidas, erklären das Wort mit uéyas; etwas Ähn-
liches auch hier?.

50223 τοῦ δὲ δέρματος τὸ πάχος ὥστε δόρατα ποιεῖσϑαι ἐξ
αὐτοῦ pellis autem grossicies, ut sceuta fiant ex ipsa; wohl reines
Versehen, das allerdings nahe lag.

5072: τὰ μείζω καὶ τὰ ἐλάττω hec maiorem οἱ her minorenm.

509}18 διέχει — συχνόν aufert --- compactionem; mit πυκνόν
verwechselt ?

510912 διαφϑείρουσε pereunt; ἐκτέμνοντες errisi.

b16"5 ἐν τῷ αὐτῷ ζῴῳ in ipso animali; vgl. 5198 οὗ πολλοί
multe (Artikel!).

518" δοκεῖ putabitur (als kontrahiertes Futur gefasst).

H21" ideoav «δὲ sunt (als εἴδησαν gefasst?)'”.

VYgl. auch folgende Stellen:

501 "0 εἰκὸς συμβαίνειν wisibile accidere.

516”? (ὡὠμοπλάται) καὶ τὰ τῶν βραχιόνων ἐχόμενα καὶ τούτων
τὰ ἐν ταῖς χερσίν et que brackiorum consequentia οὐ hiis que in
manibus?

1 ITIL (Β. 671b17),

5 Thumb, Handbuch der neugriech. Volkssprache, 5. 15.

3 Vgl. oben S. 41 äber den Komp. und Superl.

4 Vielleicht kannte W. die in der Koine zahlreichen starken Aor. Pass.
und fasste die Form analog mit diesen auf. Vgl. Hatzidakis, Einleitung in die
nengr. Gramm,, ὃ. 178; Dieterich, Untersuchungen zur Geschichte der griech.
Sprache οἷς, 5. 240; Schmid, Der Atticismus IV, 594 f.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 47

5187 μεταβάλλουσι δὲ τὰς χρόας γηρασκόντων permutantur
autem colores senescentium (sonst ist intrans. μεσαβάλλειν = per-
mutari).

518"8 & (ὀστὰ) γηρασκόντων διιστάμενα διίησι πλείω ὑγρότητα
qua senescentibus, quia distant, penetrat amplior humiditas; viel-
leicht nur freie Ubersetzung.

Zuletzt eine kurze Ubersicht derjenigen Fälle, wo wir för die
Rekonstruktion der Quelle des W. in der Ubersetzung keinen Anhalt
finden, und wo die Worttreue regelmässig versagt. Grösstenteils sind
es nur Schlässe aus dem Vorhergehenden.

I. Selbstverständlich ist die Lesart der Quelle unsicher, wo
die Diskrepanzen orthographischer Natur sind, z. Β. ἑαυτοῦ —
αὑτοῦ, fav — äv. ὠτίς — Otis, ὀὁρρός — d00c; WO es Verschie-
denheit der Akzente gilt, wie γλάνις --- γλανίς, ϑόρος -- ϑορός: bei
gewissen Formenvarianten: νῶτον --- νῶτος, μώνυχες — μονώνυχες,
εὐϑύς — εὐϑέως, αὔξω --- αὐξάνω,͵ κλείς --- κλεῖδες (furcule) u. s. w.

H. Dieselbe Ubersetzung verschiedener Wörter oder Aus-
driicke macht oft die Lesart unsicher. ;

1) 516536 τοῖς σελαχωδεσι Α" Ο"; σελάχεσιν P D"; sclacheis;
vgl. oben, II. 497529 τὸν χαυλόν Ar OQO"; αὐλόν P D:; canelem;
καυλός so z. Β. 510032, αὐλός HOT",

2) Bei gewissen Umschreibungen; vgl. oben, III. So z. B.
A885 ἁγνευτικά, D” ἀγονευτικά; non multam spermatica; 491"
καχοηϑείας; Α" χκαχοήϑους; mali moris; 4954 παράλληλοι ΔΑ." OM,
παρ᾽ ἀλλήλους Ῥ Ὧ"; secus inuicem.

9) Betreffs des Kasus, z. Β. 4870} τὴν φύσιν Α" CO"; τῇ
φύσει Ῥ D"; secundum naturam; 497"? τούτου --- ἐξήρτηνταει; τούτῳ
D:; αὖ hoc --- oriwuntur; vgl. 497"? τοῖς --- πόροις a poris. --- Bei
Präp., z. B. 495" ὑπὲρ τοῦ ἐγκεφάλου Ar OC"; v. τὸν ἐγκέφαλον
P D'; super cerebrum limmer Ack.); 5002? sub cruribus (immer
Abl.); 50820 ἐπὶ — τοῦ φάρυγγος ΔΑ" Ο"; τῇ 9 — ΕἸ Ὧ"; post fau-
ces (vgl. Kap. ΠῚ

4) Betreffs der Genera; die lat. Formen fallen oft zusammen;
vgl. 492" σὰρξ — σομφὴ ΑΔ" CO"; συμφός PD"; caro — rara:

48 Gunnar Rudberg,

495” μόριον ἔλαττον Α" Οὐ; ἐλάτεω Ῥ D'; partem minorem; ἕν
AA: OO; ἕνα P Ὧ": πηι oft, z. Β. 509628,

5) Bei gewissen Pron.; so ἔνιοι — τενές quidam, quedam
S0022 319. Vyl. 5157 τόνδε — τοῦτον hoc.

6) Betreffs gewisser Tempora (Aor.-Präs.; Perf.-Präs.). wie
4910 λαμβάνωμεν AA? Ο"; λάβωμεν Ῥ D"; accipiamus; 496" ἐξῃρη-
μένους Α" Ο"; ἐξαερουμένους P D"; exsiccutos etc.

7) Wo nach einem neutralen Subj. in Plur. Sing. und Plur.
des Verbs wechseln: 489? ἀφιᾶσιν Α" Ο"; ἀφίησιν Ῥ D'; emit-
tunt; vgl. 499" ἐστίν --- εἰσίν sunt; 51835 στῶσε Ar CO"; στῇ Ῥ Ὁ";
steterint αι. 5. w.

8) Bei einigen Adv.; so 493" εἴσω OO, ἐντός Α", intus;
b05r fö —Tov σκάρου A? Ο"; ἐκτὸς ox. P D"; excepto scaro (wie
πλήν): ferner die Stellen, wo πρόσϑεν — ἔμπροσϑεν u. del.
wechselt.

9) Bei einigen Pråäpositionen, wie 5102 πρός — εἰς ad, 514";
ἐπί---οεἰς ad; vielleicht 515"? ἀπὸ — ἐκ ex.

10) Bei einigen Konjunktionen; so οὐδὲ --- οὔτε, μηδέ --- μήτε
(wie μὴ --- ov 490212); 407"!6 ye — μέν quidem; 402 835 χαϑάπερ -- ὥσπερ
quemadmodum; δ020}5 ὡς P, ὥσπερ D" (fehlt A” CO"); ut; 49,702
ἀλλ᾽ — πλὴν nisi; 503}12 πλήν --- & μή nisi u. 5. ν΄.

HI. Wo Wilhelm gewisse Wörter nicht oder inkonsequent
iäibersetz:t, können wir beim Sehwanken der Tradition die Lesart der
OQuelle nicht ermitteln. Dies gilt:

1) Bei dem Artikel; nur wo W. denselben öbersetzt, giebt
uns der lat. Text öber die Eesart der Quelle Aufsehluss; die mei-
sten Stellen mit Verschiedenheiten in dieser TIinsicht sind un-
sicher.

2) Bei den Partikeln, vor allem te, ye, περ, vielleicht auch
bei cinigen andern, wie δέ, καί, μέν; vgl. oben, V.

IV. Dice Wortfolge wechselt beträchtlich schon in den griech.
Handschriftenfamilien!; noch grössere Freiheit in dieser Hinsicht
herrscht bei W., obgleich er in der Regel bemäöht ist, der Wort-
folge seiner Quelle zu folgen — wohl auch etwaigen Änderungen

”

in derselben nach der anderen Textklasse?. Doch können wir in

1 Vyl. unten, Kap. IV.
>? Vgl. Kap. II.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 49

dieser Hinsicht nicht viel auf ΝΥ. rechnen. — Die zahlreichen,
zwischen dem Artikel, der Präp. ἃ. 5. w. und dem Nomen einge-
schobenen Partikeln stehen in der Ubersetzung natärlich nach dem
Nomen. So z. Β. τὸ γὰρ μᾶλλον magis enim, κατὰ μὲν οὖν τὰ
μόρια sSecundum partes quidem igitur, τὸ δ᾽ ἄνωϑεν que desuper
autem ; vgl. bei Umschreibung ὁμοιότροπα τε γίρ similis enim modi;
ἔναιμα μέν sanguinem quidem habentia. — Unsicher sind also
solche Stellen wie 494="0 ἡ δὲ ϑέσις Α5 Ο"; ϑέσις δέ P Ὧ": posi-
tio autem; vgl. 491020 493523 u. s. w.

An fänfzig bis sechzig Stellen weicht die Ubersetzung von der
einheitlichen Lesart des griechischen Textes schon im ersten Buche
ab. Gewöhnlich sind es einfache Transpositionen, wie 4865 μάλλον
αὐτά (ταῦτα) ἰδία magis; 488 πηλαμίδες ἀμίαι amie palamides;
4901 τινὲς ὄφεις τοιοῦτοι περὶ Αἰϑιοπίαν (τοιοῦτοί τινὲς vo. D")
quidam serpentes circa ethiopiam tales.

Von grösserem Interesse sind folgende Umstellungen:

486"? τούτων γὰρ ἕχάτερον ἔχει horum enim utrumque genus
διαφορὰν τὸ γένος (D") habet differentiam

4872 ὁμώνυμον γάρ τὸ μιέρος, equiuocum enim, cum totum
OTAY τῷ σχήματι καὶ τὸ ὅλον pars et fiqura dicatur
λέγηται κέρας (mit Α5 C") cornu”?

492525 τὴ δ᾽ ἐντὸς στόμα σιαγόνων quod autem intra qgenas et
καὶ χειλῶν (στόμα fehlt D")? labia os

Hier scheint W. des Verständnisses wegen geändert zu haben.

Unsere Ubersicht ist zu Ende. Wie ich erwiesen habe, weicht
W. — genötigt oder nicht — oft von seinem leitenden Prinzip
ab. In mehreren Fällen können wir die Lesart des Originals
nicht ermitteln. Anderseits sind diese Abweichungen keineswezgs
50 gross, dass das Werk seinen Charakter einer Verbalöbersetzung
verliert — die verschiedene Natur der beiden Sprachen musste
ja eine Menge Abweichungen hervorrufen. Manches, was auf den
ersten Blick als Verstoss gegen die Worttreue erscheint, erweist sich
bei einer genaueren Analyse der Sprache als Regel. Jedenfalls

! Auch Georg von Trapezunt hat hier cum totum pars et figura cornu
dicantur: er scheint also die Ubersetzung des W. benutzt zu hbaben; vgl. Ditt-
meyer, Unt. 30.

? Vgl. das vierte Kap., II C.

Rudberg: Textstudien. 4

50 Gunnar Rudberg,

kann man so viel betreffs der Quelle der Ubersetzung ermitteln,
dass man ihren Platz in der ganzen Tradition der Hist. an. fixie-
ren und ihren approximativen Wert bestimmen kann; ein Versuch
bierzu soll im folgenden Kapitel gemacht werden. Fär diesen Zweck
sind die Fälle, wo W. von der Worttreue abweicht, von geringe-
rer Bedeutung.

Zuletzt noch eine Bemerkung. Ich habe oben die Vermutung
ausgesprochen, dass die alten Ubersetzungen der Bibel u. a. Werke,
vor allem die Vulgata, die wenigstens in dem neuen Testament
wortgetreu ist. auf die Sprache der späteren Verbaläbersetzungen,
wie die Wilhelms, Einfluss ausgeöbt haben — also mittelbar ein
eriechischer Einfluss. In der Ubersicht habe ich mehbrmals Uberein-
stimmungen angefährt; diese können gewiss vervielfältigt werden,
sowohl was die einzelnen Waöorter als die Konstruktionen betrifft.
Hier kann ich natärlich nicht auf einen detaillierten Vergleich ein-
gehen; ich habe nur eine Vermutung äber den späteren Einfluss
der Vulgata auch in litterarischer Hinsicht aussprechen wollen.
Viele der Ubereinstimmungen haben vielleicht ihren Grund in einer
Art litterarischer Tradition; ein Ubersetzer wie Wilhelm von
Moerbeka kannte jedoch natärlieh die Vulg. und wohl auch ihr
Original.

Kar. III.
Die griechische Quelle der Ubersetzung Wilhelms.

Nachdem ich im zweiten Kap. gewisse Figentämlichkeiten der
Ubersetzung und Sprache Wilhelms behandelt habe, will ich
nun versuchen, öber seine griechische Vorlage zu einiger Klarheit
zu kommen. Uber die wichtige Frage nach der Verwandtschaft
dieser Vorlage mit den uns bekannten Handschriften der Hist. an.
(vor allem Α C+ und P D'; 5. die Einleitung) hat man bis jetzt
nur Vermutungen, keine Untersuchungen. Camus und Schneider
berähren kaum die Frage; ihre Röäckäbersetzungen ins Griechi-
sche sind oft unrichtig. Nach Aubert: Wimmer 1, 20 geht die UÖber-
setzung »beinahe durchgängig» auf Α" CO" zuräöck. Dittmeyers
Urteil (5. XVII) ist zwar richtig, aber summarisch und ohne Be-
grändung. — Ich will versuchen, im Folgenden die Frage genau
zu untersuchen. Im ersten Teil dieser Untersuchung stelle ich
aus dem ersten Buche der Hist. an. alle Fälle zusammen, wo
der lateinische Text mit einer Familie, resp. einer der vier Haupt-
handschriften öbereinstimmt!. Aus den Bächern II und IHI nehme
ich nur sehr wichtige Stellen mit. Auf diese Weise können wir
die Stellung der Quelle Wilhelms (die ich mit x bezeichne) in text-
kritischer Ilinsicht fixieren. — Im zweiten Teil der Untersuchung
gehe ich von rein paläographischem Gesichtspunkt aus, um die
Beschaffenheit und den Wert des x näher zu bestimmen.

I. Ich gehe nun zum Verzeichnis der verschiedenen Fälle
von Ubereinstimmung ,mit den griechischen Ess. öber.

! Ohne Belang fär die Frage sind dagegen die Fälle, wo Wilhelm mit Cs
De: gegen 48 P itbereinstimmt (wie 493519), und wo er mit drei Hss. gegen die
vierte einig ist.

d2 Gunnar Rudberg,

Α. Ubereinstimmungen mit A" Οὐ".

486" τὰ αὐτὰ μέν Ar pr. (5:3 ταὐτὰ
δὲ τὰ μέν Ῥ DA” re.

09 αὐτῶν AR CR; fehlt P D"
σκληρόσαρκα Α" C"; ὀστρακόδερμα
PD

"12 οἷον AR CR; ὧν PD"

bli οὐχ ἔχει Ar CA; ov PD"

"16. χαὶ καϑ' ὑπεροχήν Α" Ο"; καὶ fehlt
PD?

b22 xark μὲν οὖν τὰ μόρια ÅA” pr C";
τὰ μὲν οἷν μ. Ρ D"

ART" πρὸς τοῖς μηροῖς Α" C; ἐν τι uu.
Ρ Ὠ"

22? σεερεά, vyod Α" ("; στ,, οἷον ὑ.
PD:

28 ὁμώνυμον γὰρ τὸ μέρος, ὅταν τῷ
σχήματι καὶ τὸ ὅλον λέγηται κέρας;
πρὸς τὸ μέρος Ῥ pr.; πρὸς τὸ γένος
D: yo. Δ Ρ

al3 εἴσχιωμεν AR CM; ἔπιμεν D"P pr.

814 χατὰ μὲν τοὺς βίους Α" pr. C";
μὲν fehlt Ρ ἢ" ΑΚ Το.

bl πολλά, ὥσπερ εἴρηται Α" 6"; ὦ,
εἴρ. π. PD?

υὅ ἐσπίδων A? pr. (δ; ἐμπέδων Ρ D"
Α" το.

b6 μόνιμα τῶν ζῴων Α"Ό 5, τ. 8 fehlt PD"

bl5 ἐχϑύες AR Οὐ; ἰχϑύδια PD"

019. ὄρνις χαὶ μέλιττα AC; ὄρνεϑες
καὶ μέλιτται PD”

ἄλλον τρόπον ἀλλήλων Ar CM; d. τ.

διαφέρει ἀλλ. PD"

eedem quidem (8. Dittmeyer)

ipsorum
sclirosarca (5. Dittmeyer)

puta

non habent

οἱ secundum excessum; ehenso
Δλ0.4.834

secundum partes quidem igitur
(s. Dittmeyer)

apud crura

solida, humida 3; οἷον mit Ar (5
48725?

equiuocum enim, com totum
pars et figura dicatur cornn
(5. Dittmeyer; mit Umstellung,
s. oben S. 49). |

dicamus

secundum uitas quidem

multa, sicut dictum est!
aspidibus

mansiua animalium

pisces (-is); nicht ganz gowiss.

avis et apis (vgl. 488"”4: Sing.
mit ΑΝ Οὐ: lacerta serpens)

alio modo ab inuicem

1 Seite und Zeile, wie gewöhnlich, nach Bekker.
2 Das folgende sid” species wie D2 und Ae re.

3 Vgl. die Stelle unter D.

4 Wie im ersten Kap. gezeigt worden ist, ist W. in der Wiedergabe der Wort-
folge sehr frei; die Ubereinstimmungen mit den verschiedenen Hss. bedeuten in
diesem Falle nicht viel. An folgenden Stellen im ersten Buche hat W. dieselbe
Wortfolge wie As Ca (vgl. Bekker): 487h28, 488829, h20, 484818, 49062, b27, 49141, blö,
υ19. 4998, 434. b24, 444631, 4HAR, Δ19. b32, bas 496A2, bd, b23, bab,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 3

487" ἐλυσπασειικά Ar (rn; δυιικα P;
εἰλητικά Ὁ)"

022 χαὶ γὰρ τὰ δερμόπιερα Δ" C"y κ.
γ. καὶ τ. ὃ. PD"

db τὰ μὲν — αὐτῶν Α" Cr; αὐτῶν
[61 Ρ )5
4880 ὑφ᾽ ἡγεμόνα ΑΔ" (δ; -ς PD”
ΑΥΣ μύρμηξ μέλιττα ΔΗ δ; pu. μυῖα u.
PD"
ΟἿ χαὶ τὰ πὲν αε Ar Cr; ἔστι δὲ
ἥμερα καὶ ἄγρια τὰ... PD”
n28 τὰ δ᾽ ἄγρια Α" Cr; τὰ δ᾽ ἀεὶ ὦ, Ρ Π)5
υ10 πρὸς τὸ μὴ παϑεῖν τι ἔχει --- ἀλε-
ὡρὴν AC; παϑεῖν ἔχει τινὰ...
Ρ ἢ"
ΔΒ0512 εἰς τοῦτο Δ" CR; εἰς ἕτερον P Ὁ)"
ἐν ἐνίοις Δ" CM; ἐν fehlt P ἢ)"
Α16 γαῦιτ ἐστίν AR (ἡ; ταυτὸ ἐ. Ῥ D"
833 ὅσα πλείους πόδας ἔχει Ar Ch;
πλείω PD”
14 οἷον Α" CA; οἷα PD?
Ὁ18 λεχτέον ΔΑ" (ἃ; ἐροῦμεν Ρ D”
038 ὅσαπερ ἔχει πόδας Ῥ 5; fehlt
Α" ὦ»
020 χάτω AR δ; χάτωϑεν PD"
υϑὲ χαὶ ὅσα ἄλλα AR 6"; ἀλλὰ PD?
b29 οἱ ὄφεις Α" Ο"; ὄφις PD?
080 πτερύγια Α" δ; πτέρυγας P D"
υδῦ χύτος OM; κῆτος Α"; τοῖς τοιού-
τοις ὮΝ τ. τ. τὸ x. P3; re. ΑΚ
4902? τάχιστα τὰ δ᾽ Δ" (δ; τάχ. δ᾽ PD”
(δὲ τὰ D" nach Bk)
221 ἐλάττω τὰ μεγέϑη AS Cr; 8. τῷ
μεγέϑει Ῥ 1)"
223 μέγιστα Ar δ; μείζονα PD"
Ὁ ζῳοτόκα, πάντα ΑΝ" pr. Ο"; ζ. ov

π. P D2 45 re

trahentia

et enim dermoptera; ac fehlt
mit Α" ΟΝ" auch 487", 4893
4.90!3, b33 (mehrmals), 494522, bt,
49522,

hec quidem — ipsorum

sub duce
formica apis

et hec quidem semper

hec autem siluestria
ad non pati aliquid habent —
tutelam

in hoc

in quibusdam

hec sunt

quecumque plures pedes habent

puta (vgl. "5 οἷον: οἷα D")
dicendum
fehlt bei W.

deorsum (-9εν = desubtus)

et quecumque alia (s. Bekker)
serpentes; vgl. oben 487”!?,
pinnulas

kitos (kiros, kyros etc.)

citissime hec autem
minora magnitudinibus

maxima
animalifica, omnia

54 Gunnar Rudberg,

490522 φολίδα Δ" C2; -ας PD?
b3l εἴδη μέν ἐστε ἀνώνυμα Δ" pr. C";
ες & πολλά, ἀν. δέ PD”

082 ἄλλα δὲ χαϑ'᾽ ἕχαστον αὐτὼν Ar Ca;
δὲ und αὐτῶν fehlen Ρ ἢ" Δ" τα.
49124 πρῶτον τὰ μέρη Δ" C; πρ.

μὲν τ. μ. PD”

bål ᾧ βλέπει Α" 0"; ὃ på. PD"; vgl,
497210 τῷ --- ἔχειν Α" (δ; τὸ PD?
b27 χαὶ εἰ AA? CM; xäv εἰ Ῥ ἢ»

02 χατὰ τὸν τόπον Α" CR; καὶ τ. τ.
Ρ 5

49223 χγρῦτο ΑΒ (δ; 6 Ρ ἢ"

329 χρύτων οἱ δ᾽ ἐντός Ar (δ: δ᾽ fehlt
PD»

421 εἰς αὐτό Δ" CM; εἰς ἑκάτερον P Då
223 ἄγϑρωπος ἔχει uovus Δ (ἰδ; uv-
γον Ρ ἢ)» |

229 πύῴύρους — οἷς uxov& Α" Ce; Y
Ρ 1)»
δελφίς ΑΚ 6"; -ὧν PD?

b3 τὸ δὲ μεταξυ Ar CC; τὰ ὃ. u. Ρ ἢ"
b8 αλλώ Ar pr. ("; ἅμα PD"

bl3 ἡ δ᾽ ὄσφρησις Ar "; καὶ (ἡ) ὁ. PD”

be3 γέγυν ΑΝ CC; τ. σιαγόνα PD”

b:9 ἡ ἄλλη σάρξ AC; ἄλλη fehlt
Ρ De |
b33 ἔστι δ᾽ ἡ γλῶττα Α" Οδ; ἔστε tehlt
P De
49323 ἐπέφλεβος ΑΚ Cr; ἐπὲ φλεβὸς
PD» |
al μαστοῖς Δ" (δ; μαστοί P 1)" |

folida!
species quidem sunt innominate

alie autem per singula ipsorum
primo partes

quo uidet; vgl. eo quod — ha-
beant

et sj

secundum locum

et hoc
horum autem qui intus

<in> ipsum
homo habet solus

poros -- quibus audit

delfis

intermedium autem

sed

olfactus autem

mandibulam (σεαγῶν maxilla "32;
ungewiss)

alia caro

est autem lingua; ebenso 495?
uenulosa (wahrscheinlich)

uberibus

ul4 ἐν τοῖς ἄρρεσι Ar Ce; ἐν ἘΠ in masculis

Ρ ἢ»

215 τρῖς ἄρρεσι AR (δ; τυύτοις Ῥ ὮὨ" | masculis

22! xowöv Α' (δι χοῖλον P De

|

: Commune

223 τὶς ὀσφύς Α" 65; ἰσοφυές PD? quidam lumbus

----.....αἙαἙα..ςς ------ς.

! Aber ἔχεςε habent mit Ρ )5; vgl. die Stelle unter Ὁ, S. 60.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles.

Δ)" ἐφέδρανον: ἐφ᾽ ἕδραν ὄν Ar (a:

ἐφέδρα D"; ἐφ᾽ EE P
227 (ἀεὶ λεῖον ὡς εἰπεῖν ἴσον AR Cr;
ἄνεσον ὡς εἰπ. PD”
233 ὄσχεος Α" ὃς: ὁσχέα Ρ D"
bi3 ὑποκάτωϑεν Ar Cs; -ῷ PD"
"15 περὶ Αἰγύων Ar CC; π. Avyvvwv
P D> AA? yo.

οὐδενός πω αξιοπίστου Δ"; ov.
τῶν αξιοπίστων Ῥ 1)»
b31 τῷ δαχτεύλῳ εἴσω (ἐντὸς ÅA") πᾶσιν.
κάμπτεται δέ Ar CO"; τ. κονδύλῳ ἴσως
π. κάμπτεται. καάμπε. δέ P 1)"
49425 πλανησίεδρον Ar (5; πλάνης
ἕδρον Ῥ Ὁ)"
al? δάχτυλοε AA? (5: -οἐἰς Ρ 1)"

216 ὅσοις μέν AR δ, μέν fehlt PD"
432. συγκεχυμένα ὃ ἔχει ΑἸΟ, σ. δέ PD»
" ἐσχίον Α" (δ; -ἰα PD"

υ8 χατὰ τὸ οὖς Ar CH; Por. οὖς PD"
yo. Ἀ"

bl6 ἀγνϑρώπῳ Α 6"; ἄνϑρωπος Ρ ἢ"
028 ἐνάγοντας Α" ("; -τὰ PD?

49526 χαὶ γάρ Α" 6"; γάρ fehlt P D?
424 πολλοῖς λεπτοῖς φλεβίοις Α" Cr;
πολλοῖς fehlt P D”

a?6 τὶ τοῦ ποτοῦ ΑΝ (5; Ti fehlt P D"
ὉΣ ἀνωμαλίαν Ar CC"; -ας PD"

b8 εἰς τὰ κοῖλα AR Cr; κ. μέρη PD”
AV TC:

Ὁ10 διηχούσας AC; συν- PD"

036 εἶτα ἔντερον ἁπλοῦν εἱλιγμένον
ἐπιεικῶς πλατύ AP Ce; . . εἷλ. εἶτα
ἔντερον εὖρος ἔχον κιλ. PD?

1 Vgl. oben 485b14,

2. γε]. die Stelle unter D, 5. 61.
3 γε]. die Stelle unter Ὁ, 5. 61.

Ἴ2

in sede est (ungewiss)

. semper plana ut est dicerce equa-

lis
oscheus
desubtus (s. Kap. II, S. 37)
de egyis

nullum umquam fide dignum

digito intus omnibus. flectilur
autem (s. Bekker)

planisiodron

digiti (Fes. nach Dittmeyer =
P D»)

quibuscumque dquidem

confusa autem habent!

uertebra (Fes. nach Diltlmeyer
= PD"

secundum aurem

homini

reducentes (Fes. nach Dittmeyer
2 P De 2

et enim?

multis subtilibus uenulis

aliquid potus
irregularitatem
in profunda

pertingentes (nicht ganz sicher)
deinde intestinum simplex con-
uolutum rationabiliter latum

90

4052 ὑἡμενώδες δ᾽ ἐστὶ καὶ τοῦτο AC";
vu. τοῦτο Ρ 1)"
δ ἐξήρτηται Δ" OC"; -ηνται PD"
496" ϑέσιν AC; φύσιν PD"

97 ἐχεὶ τῇ ἀορτῇ Ar C"; ent fehlt P 1)"

.. κατὰ τὰ ὀξέα. κεῖται δὲ τὰ οξέα
κατὰ τὸ στῆϑος AC"; κι τ. ὁ. τὸ
στῆϑος ΡῚ)"» Α Το.

all διαιρουμένων Α" Cr; διαερούμενον
PD:

418 ἐγ τοῖς κοίλοις αὐτῆς Δ" 6"; αὐτοῖς
PD:

84. μέσον τὸ στῆϑος Ar (δ; pu. τοῦ
στήϑους Ῥ D"

ΑἿΣ ἔχει δὲ τὰς δύο μικράς, καὶ εἰς τὸν
πνεύμονα τετρημένας πάσας ÅA CH;
καὶ εἰσὶν εἰς τὸν πνεύμονα τετρημιἕ-
var πᾶσαι. ἀμφοτέρας δὲ τὰς δύο
elc. Ρ D»

"20 χάτωϑεν Ex... Α" Cs χ, δ᾽ ἐχὈ Dr

"26 τῇ μεγάλῃ φλερί Ar (δ; τ. μεγίστῃ
φλ. PD"

231 ἀπὸ τῆς καρδίας. πόρος δ᾽ οὐδείς
ἔστε κοινός Ar (δες, καρδίας πόροι.
οὐδεὶς δ᾽ ἐστὲ x. πόρος Ῥ 1)"

233 εἰς τὸ δεξιὸν Ar (5. ἐπὶ P Dr

"6 ὑπὸ ---τὸ διάζωμα Α" 6"; ὑπὲρ
PD:

b20 τῇ κοιλίᾳ Ar Cr; τῇ κάτω κ. PD

0 7.4 φέρουσε δὲ Ar OC"; φ. τὲ PD?

lö διὰ τῶν σκελῶν AC; στενῶν )5;
or. ox. P

226 χὸ μέν AR ÖR; τὸ μὲν οὖν PD?

tes τὴν κύστιν Α"Ὸ60"; πρὸς Ρ 1)"
τοῖς κοινοῖς λεγομένοις AC"; κοινῇ

Ρ ἢ)"

ἅμα καὶ περὶ τούτων ὕστερον fehlt

Ar Ci

Gunnar Rudberg,

ymenodeum autem hoc (teil-
weise Ubercinstimmung)

oritur

situm

apud ipsam aorti

secundum acuta. iacent autem
acuta ad pectus

diuisis
in concauis ipsius
medium pectus

habet autem duos paruos et ad
pulmoneim perforatos omnes

desubtus ex
magne uene

a corde. porus autem nullus est
communis

in dextrum; ebenso 497225 in idem

sub diazoma (nach Dittmeyer =
P D" ?)

uentri

feruntur autem

per skelea

hoc quidem
in uesicam

in communibus dictis

fehlt bei W.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 97

Β. Ubercinstimmungen mit A".
480615 συνέστηκεν; συνίσταται ΑΔ" constat; ohne Belang; 5. oben 5. 42
488"! μοναδικά, καὶ πεζὰ καὶ πτηνὰ | solitaria et gressiua οἱ åolalilia
καὶ πλωτά Δ"; (δ᾽ hat πεζὰ nach | et natatilia!
πτηνὰ, PD" nach πλωτά
490216 οὐκ ἔστε τὰ γένη μεγάλα Α"; | non sunt genera magna”
οὐκέτι (5; οὐχέτι ἐστὶ Ῥ D"

49127 ἐν τύπῳ AA; τύπῳ die Öbr. in typo

493"! γώτου — μέρη; μέρος A" dorsi — pars

4 ξχατέρωϑεν Α"; -σὲ die äöbr. utrimque

494218 χοινὸν δὲ μηροῦ καὶ κνήμης γό- | communis autem cruris οἱ tibie
vv; κοινοῦ ΑΝ genu

4957 μῆνιγξ; -ἰ Ar mynix; ohne Belang?

495"! πολυσχιδής AA; -σχεδής die öbr. | multe scissionis; 5. Dittmeyer;
unwichtig ?

Einige Stellen aus den 11. und III. Bächern:

508"20 προσέχειν pr. Α"; προ- die | coniungi

öbr.

bl7 σπάρος; σκάρος Δ" skarus
51451 τῇ κεφαλῇ Ar; τῆς κεφαλῆς die | capiti; 5. Ditltmeyer

öbr.
165 μεγέϑεσιν Ar; μεγέϑει die öbr. | magnitudinibus; 5. Dittmeyer
318? πρῶτον; πρῶται Α" (τρίχες) primi (pili); 5. Dittmeyer
5985 πᾶσι Δ"; παρά CP; fehlt D" | omnibus

(nach Bekker)

C. Ubereinstimmungen mit Οἱ.

491221 ἕκαστοι CA; -ov die öbr. singuli
494383 τὸ σῶμα τὸ ἑαυτῶν; αὐτῶν (ἰδ, corpus ipsorum (ohne Belang)
bl? δευτέραν (αἴσϑησιν); δεύτερον ΟΝ | secundo

! Andere solche Stellen sind 510b33, 516b7, 521bl7,

2 Uber die häufige Verwechslung, s. unten, II B (Ligaturen) und Kap. 1V.

3 Vgl. qgålayå = falax.

4 Unwichtig ist 48729, wo W. mit Ar DA öbereinstimmt: ἀνάλογα proportio-
nalia (-ov Ca P; vgl. 4875).

58 Gunnar Rudberg,

496" ἐκ τῶν διαιρουμένων ζῴων, wr..; ex quibus diuisis animalibus
ἐξ ὧν ὃ. τῶν ζῳων (δ |

bl5 φρένες ("; φλέβες die äbr. | frenes!

Wichtigere Stellen aus den Bächern II. und ΠΙ:
497527 ὀρέγων τούτῳ (" (uvxroc); | appetens hac (nari)
τοῦτο die öbr.
b28 ὧν ὀρέγει ἄνω CA ὄνω ἀνορέγει ÅA"; | si appetat sursum
ἄνορ. ἄνω P; ἄνορ. τοῦτο ἄνω Ὁ",
49951 ἔτει (8. ἔστι die öbr. ' adhuc
50090 ἐν ᾧ τόπῳ od (ἡ; ἐν ᾧ τόπῳ | ubi (mit Lakune)
die öbr.
504235 χαὶ γλώτταν ἅπαντες; CA hat οἱ linguam omnes habent (s.
ἔχουσε von der ersten Hand öber | Dittmeycr)
ἅπ.
206223 ῥὼν ("; μυῶν P yo. Δ"; μυζῶν | porcorum
D:
ὉΣ τεμνομένου; τεμνόμενον CR (-μένον | incisum
Dittm. Ὁ)
511051 of δ᾽; οὐ δ᾽ (5 neque
5105 μικρὰ πρὸς τὰ λοιπά (περὶ P; | uel longa uel parua? (sehr wich-

πρὸς r. ÅA. fehlt A+); μίκρὰ ὡς τ. År tig)
(8
51825 χαὶ πρῶται; al no. (" primi (pili)
521585 χαὶ πλέον (πλεῖον); κι π. ἐστι (ΟΝ οἱ amplior est
52224 ὀλίγον (, ὀλίγα die öbr. | paucum
b8t φρὸς τὴν κύησιν ("; κύστιν At; ad in utero habere?

κτῆσιν PD"

Ὁ. Ubereinstimmungen mit PD".
4868 σύνϑεια ὅσα Ρ 1)"; σ. οἷον 0. ' composite quecumque; viov fehlt
Δ" Cu mit Ρ 1)" auch 4575
all ἐν αὑτοῖς ἴδια PD; idea fehlt | in ipsis proprias
AA» Cr

! Mit CP stimmt W. äberein (sicher also mit Ca): 48605 ἐν αὑτοῖς (αὐτοῖς
Aa Da) inter 86; 48725 ἀνάλογον (-α Aa Da; vgl. 29) proportionaliter.

2 Die Hss. ut för das letzte uel (et — μοὶ Fes.) und die Glosse alia litera.
. 8. Als χνήσεεν (= Inf. Aor.) gelesen.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 90

48652? μόρια ὅσα PD"; pu. & Ar Cr

AST»? ὑγρὰ μὲν u ὅλως μένει ἕως ἂν
ἢ ἐν τῇ φύσει PD; d. μ. ἢ ὅλ.
ἢ ἕως ἂν.. Α" Ὁ

218 πρλλοῖς συμβαίνει PD"; πολλοὺς
A? Ca

vb γίγνονται γὰρ ἐξ αὐτῶν οἱ vi
orovv PD"; γέγνειαι --- ὁ οἷσερος
AC

15. οἷον γένος P Ὦ"; οἷόν ἐστι γ.
Δ" Ca

v23 ὡς χαί PD"; καί Ar Cr

4883 gor. δὲ ἀγελαῖα μὲν P D";...
ἐστιν. a. μὲν οὖν Ar Cr

αὐ γένῃ ἰχϑύων PD"; γ. καὶ röv ἐ.
A? Cu

Μ11 γέρανοι Ῥ 1)"; -ος Α" Cr

υ χαὶ ταῖς τοιαῖσδε διαφοραῖς
Ρ 1)"; xaiifehlt 4" Cr

v16 ὄφις PD"; οὗ ὄφεις Ar C"

38 vert ἐκριβείας P D2; δε ἀ. Av Or

4895 διὸ ὅσα μέν PD; δὲ ὅσα Ar Cr

210 ἐγέρις Ρ 5: ἐν οἷς Ar Cr

al3 χαὶ τῶν μυρίων Ρ )"; ἢ x. τ. μ.
Α" pr. Ce

217 μόνη χοινή PD"; καὶ κι μ. C"
κοινὴ μ. Δ"

49021 οὐδέτερον Ῥ D"; ἑκάτερον Ar (δ
410 δίποδα πάντα Ρ 1)"; ὅ. δ᾽ ἅπαντα
Δ" Ca

n20 70 χέντρον Ῥ [)"; τὰ κέντρα Ar OC"
ΑἹ (ὰ μὲν ἔναιμα PD"; τὰ μὲν γὰρ
ἔ. ΔΑ" ΟΝ

Ὁ: συμβαίνει P Ὠ5; σημαένει Ar Ca?

partes quascumque

humida quidem que totaliter
manent donec utique sint in
natura

multis accidit

fiunt enim ex ipsis istri

puta genus

quemadmodum (ὥσπερ ?)

sunt autem gregalia quidem

genera piscium; ebenso "15
490228. ANS: 49127 496v149

grues

et talibus
49125

serpens

cum diligentia

propter quod quecumque qui-
dem

quibusdam

et partium

differentiis; ebenso

solus communis (5. Bekker)"

neutrum
bipedia omnia

aculeum
sanguinem habentia quidem

accidit

! Andere Stellen, wo die Wortfolge mit P D+ iäbereinstimmt: 489229 (Bekker),
49052 (sed et quia), 1915, 493239 (Bekker), 49429, £90b (Bekker), 9055 (Bek-

ker).
? σημείοις etc. mehrmals 4905.

60 Gunnar Rudberg,

49058 ζῷα ig ὧν τάδ᾽ ἐστίν PD"; ἀφ᾿ ὧν
fehlt A» ὦ"
bl? -yévm καρκίνων PD; γ. τινὰ x.
Α" Cr
P8 διαφοράς P D"; -uv ΔΛ" Ca
"19 ἔστε γάρ PD"; ἔτι (γάρ fehlt)
Α5 (2
088 ἔχει PD", was in AC: fehlt
491"! γίγνεται Ῥ Ὠ"; γίγνεσθαι Ar Ca
227 μερῶν P D"; μελῶν Ar Ca
bl χενόν. ἔστε δὲ τὸ xoaviov PD";
χενόν ἐστιν. τὸ δὲ Ar ΟΝ
"4 ἤδη δ᾽ ὠμμένη PD; ἡ δ᾽ ἡνωμένη
A?; ἡ δ᾽ ὠμένη ("
"14 ψυμεκοί PD; εὔκοι ΔΒ; εὐΐκοι
Cu
υ18 τούτου PD"; -wv Α" CB
b23 χανϑοὶὲ δύο μὲν — δύο δέ P DS;
κ᾿ ὃ. ὁ. μὲν --- ὁ δέ Ar Cr
055 (κανϑοῦ οὗ πρὸς τῷ μυκτῆρι PD;
τὸ σε. τ. μ. AR Ca
b30 ἀφαιρεϑέντος δὲ PD"; ἀ. γάρ
As Ca
"3 ἐπιφερομένου P D:; -φυομένου
Α5 Cr
49225 μάλιστα Ῥ ὮΝ; μάλλον Α" Cr
"8 οὗ μέσοι δὲ βέλτιστοι Ῥ 1)"; oc δὲ
μέσοι. οἱ μέσ. βελτ. Ar Cr
all βελτίσιου δ᾽ ἤϑους οἱ μέσοι Ρ 1)".
fehlt 4" pr. C"
22 ἐπὶ φλεβίου PD"; ὑπὸ gå. Ar ("
230 χινεῖ PD"; κεῖνται OC"; χενεῖται
Ar
υ μέρος τὸ μὲν — πόρος PD"; τὸ
μὲν ὄν... Α" Ca
bl? ἐγδέχεται γάρ PD"; ἐ, δέ Ale
b31 ἡ΄ δὲ βελτίστη PD; ἡ μέση δὲ
β. Δ" (δ
υδ4 ταύτης μέρος P )": τ. τεμ. Ar Οἱ
1 Vgl. oben unter Α, S. 54.

animalia de quibus hec sunt
genera cancrorum

differentias
sunt enim

habent!

fit

partium

uacuum. est ἀπο cranium

lam aultem uisum est

iracundi

huius?

lacrimalia duo quidem — duo
autem

(lacrimalia) que uersus nasum

ablata autem

superducta

maxime
medii autem oplimi

optimi autem moris qui medii

super uenulam
mouent; vgl. 492v23

pars que quidem — porus
contingit enim; vgl. oben 491}
hec autem optima

huius pars

3 Aber Wortfolge wie Asa Ca: huius partus utriusque.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 61

4935 τὸ — πρόσϑιεον μέρος PD; μι.
fehlt Α5 Οὐ

225 ἐπὶ τῷ τέλει PD; ἐπιτελεῖ Ar"
pr. ΟΣ

b25 ὅσοις PD; οἷς Arn (αὶ

b33 διηρϑρωμένον ἄρϑρῳ PD"; διῃ-
ρημένον ἄρϑροις AC"

4942? ἐναντίοις PD"; τως AC"

αὐ ἴνυ πρὸς τὸ σῶμα P D"; ἄ. πρ.
feblen Α" (ἢ

"18 αὐτῶν PD"; -ἧς Α" CP

hb? τὰ τῶν ανϑρώπων P Ὠ5; τὰ fehlt
Α" 6

038 τὰ τῶν ἄλλων μόρια ζῴων PD";
μόρ. fehlt Α" ΟΝ

49526 ἐγγύτεροι PD"; -ον Ar Ca

225 τὰ ἄγω PD"; τὸ ὦ, (δ; τῇ Δ"
(korr.)

κατὰ τὴν τῶν μυχτήρων σύντρησιν
P D+; ἐκ τῶν AC?

b3 motoxe PD": ζῳο- AC (ζω-
öbergeschrieben in C2)

"19 ἐχβήξῃ PD": ἐχρήξῃ A" pr. C"
b25 ἐρεκυῖα οἱονεὶ ἔντερον εὗρος ἔχον
P D" A? re.; ἐντέρῳ τινὲ (évi (5) --
ἔχοντε ΑΝ Cr

ληρ519 πλὴν τὸ äxpov Ῥ Ὦ"; πλ. εἰς ἀ.
A? Cat

a?? ἐγ χρῖς ἀνὰ μέσον PD"; ἐν τ.
fehlt ΑΚ Cr"

υἱδ ὡς χατὰ λόγον τοῦ ἀνϑρωπείοι'
σώμαιος Ῥ ἢ)"; κατὰ τὸ ἀνάλογον
τοὺ σώματος Α" (δ

bet ὅμοιος Ῥ δ; ὁμοίως A"Tpr. Οἱ

anterior pars
in fine.

quibuseumque; vgl. oben 486"??
dearticulatum distinctione

contrariis
sursum ad corpus

ipsorum
que hominum

partes aliorum animalium

propinquiores
superiora

penes narium perforationem

ouifica

extussiatur?

similis uelud intestinum ampli-
tudinem habens?

preter summitatem

in intermediis

ut secundum rationem humani
corporis

similis (unwichtig)

ι 49357 ἀγκών P Ὧδ; -wvos AR pr. Ca unwichtig; ebenso 495622 δια toi

διαζώματος Ῥ Ὧν: ζώματος Οδ: στόματος An.

2 Die Lesung etwas unsicher; 5. Kap. I (5. 24, Fussn. 1).

3 495b32 ς, oben unter ÅA, 5. 56.

4 Nach Dittmeyer, Unt. 38 hat Or πλ. τὸ εἰς ἄκρον (= summ. que in?)

62 Gunnar Rudberg,

A9T"? ἐν ἅπασι δ᾽ ἔχει καὶ τοῦτο ὁμοίως | Jin omnibus autem habet et hoc
ἄλλοις P Ds... ἐστιν ἐν πᾶσι τοῖς) — similiter aliis
ζῴοις τοῖς ἔχουσι νεφροῦς. ἐν... AC"
27 γεγαμέναι Ῥ DA; τεταγμέναι ΔΑ" CR | tense;ebenso"!?;ohne Bedeutung!

φλεβῶν P D+; -ἰων Α" C? uenarum
219 τὴν ἐξάρτησιν ἔχουσα PD"; τὴν | ortum habens
μὲν... A Ce

E. Ubereinstimmungen mit D".
ASG εἴδη DA? re; εἴδει die öbr. | species (εἴδει = specie); unwich-
tig?
9 χῶν ἄλλων ζῴων; ζ. fehlt D+ 6σ aliorum
224 ἑκάτερον ἔχει διαφορὰν τὸ γένος | utrumque genus habet differen-
1)". χατὰ τὸ γ. C5; τοῦ γένους P; tiam (mit Umstellung; vgl. 5.
χαὶ πρὸς τὸ y. Α" 49)
P6 γαῦτα DA; τὰ αὐτὰ P;avra AC? I ista (wahrscheinlich)
48739 πάντα ὅσα; πώντα feblt Π)" quecumque (5. Bekker)
b8 μόνιμον; μ. ἐστιν D" mansiuum est; ebenso 490"7
4887 rigiv ἄλλοις oMyocc AC; do. | quibusdam 8115
a. P; ολίγοις fehlt 1)5
48930 ἐγίοις ὑπάρχει Ὁ"; ὑ. μέν P;
ἐν οἷς μὲν ὕ. Ar Ca
Δθ0 0859 oc τὲ χερσαῖοι D"; γε P; die |
Part. fehlt Δ. C? |
491 λαμβάνοντας; -τα D" |
225 πρῶτον μέν DD"; μέν fehlt P ΑΚ ΟῚ
49925 ἀγώνυμον, ἄνω πτέρυξ D"
b6 ἐχπγνεῖ; εἰσπνεῖ D”
υ28 τὴν χάτωϑεν (σιαγόνα); κάτω Ὠ"
|
|

quibusdam existit
et terrestres (5. Kap. 11, S. 44)

accipientem

primo quidem

innominata ala

inspiratur

inferiorem = (mandibulam); 5.
Kap. IL'S. 37.

pellis — uocatur

ex magnis

49332r) δέρμα, ὃ καλεῖται; ὃ fehlt D”

4951 ἀεὶ (ἢ P) ἐκ μειζόνων; ae
fehlt D?

018. χαὶ ἰνώδεσι fehlt D"

4962! χκατατείνουσαι; -σε D”

fehlt bei W-.
porriguntur

! Vgl. Thumb, Handbuch d. ngr. Volkssprache, Κι, 15.
2? Vyl. die Stelle unter A, S. 52.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 63

Belege aus den Böächern II und III:
498" ἔλεγον; λέγουσε D" dicunt
5037 τρίχας; τρίχα D" pilum
bl3 ἄσαρχα δὲ παντελῶς ἐστὲ καὶ , sine carne autem penitus pest
ταῖς σιαγόσιν DA vor ολίγα etc. et apud"genas pauca . ..
510"!7 χαὶ dv fehlt D” fehlt bei W.?
517" τῆς τριχός; τῶν τριχῶν D" pilorum; vgl. oben 50327
9101: ταχύ Ὁ)"; παχύ P Ar pr. C" cito

ΕΒ. Uberecinstimmungen mit P.

48948 ἀνώνυμον ἐστιν; a. δ᾽ ἔστε P 1 innominata autem est (5. Bek-
ker)
ADR ὁ μὲν ἀναιδὴς ὁ δ᾽ ἀβέβαιος, hi quidem inuerecundi, hii au-
οὗ — ἀναιδεῖς etc. P | tem instabiles?

Belege aus den Bächern II und HI:
02254. ϑηλὰς μαστῶν μικρῶν Α" CA; | thelas paruas uberum
μικρὰς μ. P (ucxo. fehlt D?)
0851}: ἑτεροειδῆ; ἐντερο- P similem intestino
520"33 ἀναιμότερα; Évawu- P | maius sanguinis habentia (ϑ.
| Bekker)
! Zufällig haben wir bei κ᾽ (und A+) die meisten Fälle im ersten Buche; boi
C: (und P) das Umgekehrte.

? Wie τότε ὅ11013, μάλιστα (das zweite) 515 (Bekker). ᾿
> Ohne Belang ist natörlich 49358 ἡτρου: itvov P; itri.

64 Gunnar Rudberg,

Wie wir sehen, stimmt W. an verschiedenen Stellen nicht nur
mit den beiden Familien, sondern auch mit den einzelnen Hss.
öberein. Er lehnt sich nicht, wie Aubert-Wimmer sagen, »beinahe
durchgängig> an A” CO? an. Ob vielleicht Wilhelm mehrere Hss. be-
nutzt hat, etwa wie Gaza! im fänfzehnten Jahrhundert? Dies ist,
wenn man die ungenägende Kenntnis, die unwissenschaftliche Methode
und die Schnelligkeit der Arbeit des W. bedenkt, a priori unwahr-
scheinlich. Gegen ein kritisches Verfahren des Ubersetzers spricht
auch der Umstand, dass die Lesarten der beiden Familien oft in
verschiedener Weise kontaminiert worden sind.?

Ich glaube also, dass W. eine griechische Hs. benutzt hat. Ge-
hörte nun diese einer der uns bekannten Handschriftenfamilien
oder etwa einer dritten an? Meines Erachtens das Erste. Die Mi-
schung der Lesarten bei W. bietet keine Schwierigkeit. Im Cod.
Ven. (4.5) haben wir ja eine Hs. der einen Familie, die nach der
anderen durchkorrigiert worden ist; man. 506. hat nämlich durch
Rasuren, Zusätze, Streichen, Punktieren ἃ. dgl. eme Menge Lesar-
ten aus P D" eingefährt.

Als mit A” analog mössen wir uns > vorstellen. Welcher
Klasse gehörte da der ursprängliche Text dieser Hs. an.? »Der
besseren> nach Analogie des AA”. Dies bestätigt auch der Text
des W. Sowohl die Quantität als die Qualität der Ubereinstim-
mungen mit den verschiedenen Familien weisen darauf hin; 1 ge-
hört also derselben Gruppe wie A” CO" an; aus PD" sind andere
Lesarten eingefährt worden.

Aber wie mir scheint, können wir noch weiter gehen. Weder
A? noch Ο" ist die Quelle der Ubersetzung. Die zahlreichen Fehler
des Α" und das Alter des CO? machen 65 unmöglieh. Wir haben
also in ἃ eine dritte Hs. dieser Familie, und zwar ist diese mit
Οὐ nahe verwandt gewesen. Mehrere der oben S. 57 f. unter C
angefährten Fälle können nur erklärt werden durch die Annahme
von 1 als der Quelle des CO". So 497"?2 si appetat sursum gegen
Ο" äv ὀρέγει ἄνω (för ἀνορέγει) und vor allem 516? uel longa ποῖ

parua gegen OC? μὗκρά (fär μεκρα), wo der Ubersetzer sowohl die

! Vgl. die Einleitung, S. 8.

? Vgl. von den oben angefäöhrten Belegen 4862a!", 4905?? (φολίδα mit Ar
C2: ἔχεε mit Ῥ Dr), 491v!3, 49553? (δέ mit Ar Cs; ἐστὶ καὶ fehlt wie in Ῥ D2);
dazu 0335 τὸ διαλάμπον διὰ τούτων Ar Cr; δὶ τε αὐτῶν P Dr; fulgens aliquaod
per ipsos; (Wortfolge und) αὐτῶν mit Ῥ κ᾽; δεὰ mit An Cr; u. 5. w.

3 Vygl. Dittmeyer ΧΙ ἢ,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 65

urspröngliche Lesart als die Korrektur seiner Quelle öbersetzt hat.
Solche Eigentömlichkeiten können wohl nur unmittelbar verwand-
ten Hss. angehören. — Noch eine Stelle will ich anfähren, wo xr
sich als Vorlage von OC? zeigt. Es ist 5607018 μέαν χοιλίαν; CO pr
hat nur xocAcav, W. nur unum; in der Quelle stand vermutlich auch
μίαν Öbergeschrieben; W., der gewöhnt war, solche Zusätze statt
des urspränglichen Textes zu äöbersetzen, liess χοιλίαν aus; in OC?
wurde es von der man. pr. öbergangen.

Die Quelle der Ubersetzung war also mit CO" nahe verwandt,
vielleicht gerade die Vorlage. Doch scheint beim Schreiben des
CO" auch eine andere Hs. benutzt worden zu sein. Teils sind La-
kunen, die wahrscheinlich in x sich fanden, in CO" ausgefällt (s.
S. 67 f.), teils lässt O" (wie 4", 5. die Einl., 5. 6) 504»!3 (Kap. XIII)
ein neues Buch, das dritte, anfangen, was kaum W. getan hat.
Diese andere Hs. war wohl A" oder eine verwandte.

Wie wir gesehen haben, giebt es auch Ubereinstimmungen
zwischen W. und 45. Wie sind diese zu erklären? A” hat nicht
die Rolle einer Quelle gespielt. Wahrscheinlich hat x diese Stel-
len mit 4.5 gemeinsam gehabt; x repräsentiert also ein Stadium der
Tradition, wo noch die Spaltung innerhalb der Klasse geringer war.
Gewisse von diesen Lesarten haben die Ausgaben aufgenommen
(so 493514, 495"!, 51420, 5165, 523"); CO hat hier eine Verschlech-
terung erlitten. In anderen Fällen teilt x mit A” fräöhe Korrup-
telen (z. Β. 493"!?, 494=18 508210, bl? 5183) — Was diese Les-
arten betrifft, so scheinen sie — von orthographischen u. a. Klei-
nigkeiten abgesehen, wie 4865, 495"! (vielleicht auch 4915 —
am besten aus — teilweise fehlerhafter — Auflösung gewisser Ab-
kärzungen und Ligaturen des Archetypus erklärt werden zu kön-
nen. Vegl z. Β. 490"!6, 4932, 014 508220,

Ich komme jetzt zu den Lesarten der »schlechteren» Familie.
Wahrscheinlich hatte r hier wie A" eine Menge Rasuren, Uber-
schreibungen, Tilgungen durch Punkte und Striche, vielleicht auch
Zeichen fär Transposition der Worte. Auch grössere Wortgruppen
hat der Korrektor hinzugeschrieben und getilgt.! Dass Uberschrei-
bungen in x sich fanden, wird durch die von Dittmeyer, 5. XIN,
angefährten Stellen erwiesen; diese Kontaminationen werden in
derselben Weise wie 516"?? behandelt.? — Wahrscheinlich war «

! Vyl. för Aa 2. B. 4962?! (fänf Worte).
2 632b 20 haben wir wohl μοὶ för et zu lesen.
Rudberg: Textstudien, ὃ

66 Gunnar Rudberg,

ebenso wenig konsequent wie A" beim Hinzusetzen der anderen
Lesarten; wenigstens ist der Ubersetzer nicht konsequent gewesen.

Nach Dittmeyer XII stammen die Korrekturen in A” »ex arche-
typo modo codicis P modo Ὦ"», d. h. wobhl aus einem dritten
Codex dieser Klasse, der gewisse Lesarten sowohl mit D"” als mit
P gemeinsam hatte.! — Was W. betrifft, so sahen wir unter den
Korrekturen seiner Quelle eine grosse Anzahl Stellen, welche diese
mit D" gemeinsam hatte; an einigen Stellen stimmte sie mit P
uberein. Da diese beiden Hss. jänger als W. sind, muss die Quelle
der Korrekturen in x eine dritte und zwar um ein Bedeutendes ältere
Hs. der zweiten Familie sein. Diese Hs. war sehr nahe mit D”
verwandt. Besonders wichtig sind hier eine Reihe Zusätze, welche
sich nur in D" und bei W. finden; man hatte also diese aus »der
dritten Hs.» in x eingeföhrt. So z. B. 493515 πτέρυξ ala; 503"!
(s. 5. 62); 613"? (nach Dittmeyer).? Vielleicht kann man diese
Hs. geradezu als Quelle von D: annehmen; die Ähnlichkeit war
jedenfalls sehr gross. — Aber auch mit P giebt es gemeinsame
Stellen. Nach meiner Meinung sind diese in eben derselben Weise
zu erklären, wie oben bei A” im Verhältnis zu x geschehen ist:
die Differenzierung innerhalb dieser Gruppe war noch nicht so
weit vorgeschritten wie später, als Ῥ und D" geschrieben wur-
den. Möeglich ist auch, dass man beim Schreiben des D" auch
eine Hs. der besseren Klasse benutzt hat; vgl. z. Β. 492"!2, 32033,
Zum Teil stammen wohl auch diese Varianten aus Abkärzungen
eines Archetypus, die verschieden aufgelöst worden sind.

Ob die Korrekturen in A”" aus derselben Hs. wie die in r
stammen, ist eine Frage von geringerer Bedeutung, die zu beant-

worten nicht leicht ist — wie gesagt, sind die Zusätze ohne Kon-
sequenz gemacht worden; zudem haben ΑΚ und 4 — nach der
Ubersetzung zu urteilen — nicht immer, ja nicht einmal sehr oft?

dieselben Zusätze. HFEinmal scheinen die Korrekturen wirklich aus
verschiedenen Quellen geflossen zu sein: 492"; wo A" pr. OC" die
Worte βελτίστου δ᾽ήϑους οὗ μέσοι ausgelassen hat; 4.5 τὸ. hat β.
NI. σημεῖον οἱ μέσοι; W. folgt PD": optimi autem moris qui
medii. Vgl. 522" (siccius).

! Mit Ὧδ z. B. 486n16, 48728 (γρ.), 494514, 505017, HOS, b20; mit P z. B.
504b82, Sonst stiminen die Korrekturen mit beiden Hss. (P D2) öberein.

2. 614586 (Dittmeyer XIII) habe ich nicht wiederfinden können.

5.2.1}. 491614, 404233,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 67

In diesem Zusammenhange möchte ich zugleich etwas ρον die
hier in Betracht kommenden Textlakunen bemerken. ΕἿΣ die
Textgeschichte sind sie von keiner grösseren Bedeutung, geben uns
aber äber die Beschaffenheit des r hier und da Aufklärung. Ich
unterscheide drei Gruppen.

1) Lakunen in Δ" OC"; teils auch bei W., wie 496"?? (5. oben
5. 56); teils bei W. ausgefällt, wie auch von 4.5 re.; so 505 51
εν ἑχάτερα πάντες. ἔχει δ᾽ ὃ ἐλάχιστα ἔχων ἕν ἐφ᾽ ἑκάτερα βράγχιον
PD; πάντες --- ἑκάτερα fehlt in A" pr. CO; W.: .. omnes. ha-
bet autem minimas habens unam ex utraque parte branchiam. Hier
hatte also der Archetypus des x und 4." 0" eine Lakune durch
Haplographie (vielleicht eine Zeile); in CO" ist die Lakune geblieben.!

2) Nur O hat Lakune (ΟἿ durch Haplographie, ein paar Mal
von man. sec. ausgefällt); A” und W. sind vollständig. Hier ist
wohl der Fehler jung und erst beim Schreiben des CO" entstanden.
Ich notiere einige Fälle.

491"?? .. ϑώραξ | βραχίονες — "390 ϑώραξ | fehlt CO? pr. —
also wohl nicht Lakune der Vorlage.

49405, ἔχει, ἐφ᾽ ὃ — υἹ ὄπισϑεν | fehlt CO".

(496234 ὁ δ᾽ εἰς τὸ ἀριστερόν — "35 ἀμφοτέρων | von OC? pr.
öber der Zeile).

512914 παχεῖα" | ἑτέρα — 515 παχεῖα | fehlt OM.”

5165 11 ἔδιον δ᾽ | ἐν τοῖς — 2 ἔχει | fehlt (5 3.

520"? πήγνυται | οἷον --- 510 πήγνυται | οἷον fehlt Ο".

Zwei bis drei Zeilen scheinen an diesen Stellen ausgefallen zu
sein.

9) Nur W. hat Lakune; diese Fälle gestatten wahrschein-
lich verschiedene Erklärungen. Teils hat wohl x Lakunen gehabt,
die beim Schreiben des QC von anderswo her ausgefäöllt worden
sind. Bei den zahlreichen Änderungen und Uberschreibungen in
x konnten ferner Worte und Ausdräcke vom Ubersetzer äbergan-
gen werden. Eine dritte Ursache kann in schlechter Tradierung des
lateinischen Textes liegen. Wie wir gesehen haben, hat diese Tra-
dition in allen bekannten Hss. schon eine Menge Fehler verschie-
dener Art; zu diesen gehören wahrscheinlich auch Lakunen und
Haplographien. Jedenfalls stehen diese Lakunen mit dem oben

! Uber 499411, 5, 5. 66.

2 In dieser Lakune kommen auch die Wörter ἐν ἐνίοες vor (4.3); PD:
haben ἐνίοες (ohne ἐν), W. in quibusdam, hatte wohl also dieselbe Lesart wie
A2 in seiner Quelle,

68 Gunnar Rudberg,

ausgesprochenen Urteil ΡΟΣ x nicht in Widerspruch. — Ich föhre
einige Fälle an.

493"? μηροῦ δὲ καὶ γλουτυῦ τὸ ἐντὸς περίνεον fehlt unter den
drei mit μηροῦ δὲ καί anfangenden Sätzen.

5085 10. εἴ τὲς μῆκος αὐτοῖς ἀποδοὺς ἀφέλοι πόδας si auferat
pedes; hier nicht Hapl.; vgl. unten.

5085 οἱ ὄφεις καὶ oc σαῦροι | τὸ δικρόαν αὐτῶν εἶναι τὴν
γλῶτταν ἄκραν, πολὺ δὲ μάλιστα οἱ ὄφεις. | τὰ γὰρ ἄκρα... serpen-
tes et lacerte. summitates enim ...; es ist schwierig, hier an Hap-
lographie zu denken, da χαὶ οὗ σαῦροι mitgenommen worden ist;
vielleicht liegt der Fehler an der lat. Texttradition.

51532... ov πήγνυται | τὸ aina, ἐὰν δὲ μὴ ἐξαιρεϑῶσι, πήγνυται.
ἐν μὲν οὖν... non coagulatur. ἴῃ. . .; einfache Haplographie.!

In der Ubersetzung fehlen auch eine Menge einzelner Worte.
Wie viel von diesen Fehlern x angehört und wie viel der lateinischen
Tradition, ist sehr unsicher. Nach dem oben Gesagten. können
schwerlich alle diese Fehler x angehören.? — Die Belege aus dem
ersten Buche sind:

4865) εἰς odoxas (nach σάρκες) | 488"? πάντων; νρ].49055 πάντα,
β 49903! πᾷσι
| 488" δὲ τὰ δ᾽ ἄνῳδα᾽ (in Urb.?)
| 489"!5 συμβέβηκε
4892?0 δ᾽ ἐν τοῖς ὁμοιομερέσιν

48831 βόες (Ὁ) und ἄνϑρωποι

4ἀ88.58 πρὸς τούτοις

48918 αὕτη; vgl. 490" 17 αὐτό,
495233 αὐτόν

489231 χαὶ ἵππος

| 4ἀ80" 36 χαὶ λάβραξ(9)"

490213 (ἐν) Evi ὀνόματι 490219 τῶν δὲ κολεοπτέρων
490225 μόνον; vgl. ὅ06} 3 μόνη | 491"! ἀραιόν
(ον)
49327 χαὶ πρόσϑιον ἄθ4ν.. χαὶ τὰ ὦτα
4905 83 χοῖλον 496?! μορίων
τ. S. W.

!' Dagegen ist die Lakune 517930 ἐνιαχοῦ — κόλλαν, die Dittmever anföhrt,
nur eine Hapl. des Cod. Fes.

2 Uber einige Partikeln s. Kap. II, 8. 44 ἢ

3 Verschiedene Wortfolge, 5. Dittmeyer.

4 χρύσοφρυς vermutlich = aurata spinula; sonst ist nur καὶ ausgelassen,

> Einschiebsel sind — von gewissen Partikeln abgesehen; vgl. Kap. Il, a. a. O.
— selten und baben nichts zu bedeuten. Vgl. 486213 γένος idem genus (nicht in V);
ταὐτὸν kurz vorher; 49321 πολυφυές multifyes orig nach 49264 διφυὲς τοῦ
στόματος bifyes oris; 49451! sensiteria ipsorum nach Z. 13? Aber 496525
ἐν τοῖς iegelows in multis sacris? (Schneider I, 56: ἐν πολλοῖς ἱεροῖς). τοῖς
als πολλοῖς gelesen?

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 69

II. Ich gehe jelzt zum zweiten Teil der Untersuchung äber.
Ich will es hier versuchen, vom palåographischen Gesicktspunkt
aus die Vorlage des W. näher zu bestimmen. Verschiedene FEigen-
tämlichkeiten der Ubersetzung können uns ἅδον die Schrift Auf-
schluss geben. Manche Fehler können nur durch missverstandene
Abkärzungen des 2 erklärt werden, andere deuten auf Ligaturen
u. s. w. Hier und da ist der Grund des Fehlers unrichtige Lesung:
Wilhelm hat einen Buchstaben mit einem andern verwechselt. —
Es ist sogar wahrscheinlich, dass x ziemlich reich an Abkärzungen
war. Dies ist nämlich mit OC" der Fall, ! der, wie ich erwiesen
habe, wahrscheinlich der unmittelbare Nachfolger des x ist. An
einer Reihe för beide Hss. gemeinsamer Eigentämlichkeiten haben
wir gesehen, wie genau OC” seine Vorlage kopierte; dies gilt wohl
auch von den Abkärzungen — wenigstens bis zu einem gewissen
Grade. — Es gilt hier, die Fehler und die hinter ihnen liegenden
Schreibungen der Quelle zu analysieren, um womöglich auf die-
sem Wege nähere Auskunft äber Beschaffenheit und Alter der Hs.
zu erhalten. Natärlich ist es nicht möglich, das ganze erreichbare
Material hier aufzunehmen. Es wird nicht schwer halten, durch
Analyse des 'Textes weitere Belege ausfindig zu machen. Doch
glaube ich nicht, dass man einen erheblichen Vorteil durch ein
solehes Anhäufen des Materials gewinnen wöärde. Jedenfalls däörf-
ten die im folgenden gelieferten Belege genögen, um die prinzi-
pielle Lösung der Frage und den Weg, auf dem sie zu suchen ist,
anzugeben. — Die Beispiele ordne ich unter verschiedenen Kate-
gorien; wo dies nicht möglich ist, nach der Reihenfolge im Texte.

A. Abkirzungen.

Von besonderer Wichtigkeit ist es hier,;zu beobachten, ob wir
in diesen Abkärzungen Majuskel (Kursive) oder Minuskel wieder-
finden. Letzteres ist ja a priori wahrscheinlich; es wäre recht
sonderbar, wenn Wilhelm in der zweiten Hälfte des dreizehnten
Jahrhunderts eine Hs. von so hohem Alter hätte benutzen können.
Meiner Meinung nach bestäåtigen auch die Fehler bei W., dass
die Quelle in Minuskel geschrieben war. ΕἿΣ die Fälle, die da-
gegen zu sprechen scheinen, giebt es eine andere Erklärung: wahr-
scheinlich stammen sie aus älteren Quellen,? und die fehlerhafte

! Vgl. Dittmeyer, Unt. 37 ἢ.
2 Vgl. Kap. IV.

΄

70 Gunnar Rudberg,

Auflösung war schon in x vorhanden. Doch können wir nach
dem oben Gesagten per analogiam annehmen, dass die Schrift des
x sehr stark gekäörzt war. — Wir haben es wohl in der Regel mit
der gewöhnlichen Minuskelkärzung zu tun!: der erste Buchstabe
des ausgelassenen Wortteils war ἅδον den letzten des anderen Teils
gesetzt — mit oder ohne Abkärzungsstrich; vermutlich ist dieser
auch ohne Uberschreibung eines Buchstaben gesetzt — nur als
Zeichen der Abköärzung (Suspension).?

Vielleicht war hier und da sogar ein Teil eines Wortes un-
ausgeschrieben ohne Abkärzungszeichen — etwa am Ende der
Zeile. Ein paar Ubersetzungsfehler scheinen mir dies zu zeigen.
S. 5014 nämlich giebt W. ὕς mit posterius wieder. Er hat es
natärlich als ὕστερον verstanden, jedoch bezweifle ich, dass er in
seiner Quelle dies gehabt hat, wie Schneider II, 86 annimmt; dies
ös, wohl ohne Strich, hat W. als stark abgekärzte Form gefasst.
— Etwas Ähnliches haben wir vielleicht 508239 ἐπὲ — τοῦ φάρυγγος
(τῇ φάρυγγε PD"): post fauces; nun giebt W. niemals ἐπί, aber
wohl μετὰ mit post wieder; an dies können wir nicht denken.
Hat er ὄπισϑεν oder ὀπίσω δ gelesen? Er hat dann & mit ὁ ver-
wechselt, was in der Minuskel möglich ist (s. S. 79). — Die bei-
den Wörter finden sich in der xocv7 und im Neugriech.+ — Jeden-
falls ist W. an Abkärzungen gewöhnt gewesen.

An ein paar Stellen scheint x Nasalstrich gehabt zu haben.
So 507214 wo die Hss. τούτω (τε Α" CO) haben; nur » Ambr.
richtig τούτων, ΜΟΙ] eine Renaissancekonjektur ; aber schon x hatte
das Richtige: W. giebt horum; die Hss. haben wohl hier den Na-
salstrich weggelassen, den x bewahrt hat. — Vgl. 504"!3 μείζων
maior, wo Ο" μείζω hat; also wohl uecdw” in x. — Vielleicht ge-
hört 502"? hierher: πάμπαν omnia (för omnino): παμπαῦ; vgl.

! Vgl. Wattenbach, Anleitung zur griech. Palaeogr.?, S. 109.

? Vgl. Traube, Nomina sacra, ὃ. 18 (gegen Kontraktion); Thompson,
Handbook of greek and latin palaeogr.?, S. 86, Fuss. 1: »abbreviation» und
»contraction>; Lehmann, Die tachygraph. Abkärzungen in griech. Hss., S. 3:
»currentschriftliche Kärzung»>».

8 Selten bei Aristoteles; 5. den Index von Bonitz.

4 Vgl. Blass, Gramm. des neutest. Griech.?, 5. 109, 130. Die Vulgata
(Itala) giebt beides mit post wieder: Mt. 15, 4,45 ὄπισϑεν ἡμῶν post nos; Mc. I,
1, 17 ὀπίσω μου post me.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 71

unten; kaum jedoch 496"3! ἡ guorwm, also ὧν; 506" τὲ ἄλλο
ιῶν ζώων quid aliorum animalium ist wohl das gekärzte ἄλλο
nach dem Folgenden aufgelöst; dies ist leichter als den Wechsel
σῷ und einen fehlerhaften Strich anzunehmen.

Auch im Inneren der Wörter scheint x Nasalstrich gehabt
zu haben. So 491"?9 σὰ νομίσματα infirmitates; wohl vo ouara,?
was als νοσίματα, νοσήματα gelesen worden ist. — Fehlerhaft hat
er ihn angenommen oder gelesen 497"?7, wo govie mit dirigit
wiedergegeben wird — also εὐθύνει (-9v” ει); vgl. Schneider II, 61;
vielleicht auch 519"! ἐποίεε bibebatur (vgl. S. 76, Ligaturen); W.
hat wohl eine Form von πένω ὃ gelesen (ézirero Schneider II, 156).
— Dazgegen scheint x 518" die richtige Lesart gehabt zu haben:
οὐχ αὑότης non siccitas (οὐχαυότης mM.); die äbr. Hss. ov χαυνότης
— aus einem fehlerhaften Nasalstrich.

Am zahlreichsten sind die Abkirzungen am Ende der Wörter.
Hier hat wohl x sowohl äöbergeschriebene Buchstaben als tachy-
graphische Zeichen gehabt; was von beiden, ist oft nicht leicht zu
entscheiden.

Natärlich ist der Artikel sehr οἵ abgekärzt vworden. So
λ80014, 15 τὰ τῶν ὀρνίϑων, τὰ τῶν σελαχῶν gquod auium, quod sc-
lacheorum.t Andere Fälle hängen mit später anzufährenden Ab-
kärzungen zusammen: 4094015 τὸ als ra; 51928 τοῖς als τ; 520v25
τὸ als tois(?); 5990 11 rov als τῶν u. s. w.

Inbezug auf die Kasusendungen τι. dgl. mögen folgende Nach-
weise genägen.

αν als ας gelesen 501"?8 μαρτειχόραν (u. a. Formen): marti-
k(hJoras; vgl. Lehmann, a. ἃ. O. 49 f., 52 f. (mit Tabellen), Wat-
tenbach, ἃ. ἃ. Ο. 112, Thompson, ἃ. ἃ. Ο. 93."

a als as, wohl durch Suspension; 5107 αὐτά (φάειτας καὶ
πέρδικας) ipsas (als αὐτάς gelesen); 51256 ἄχρα ἑκατέρα utriusque

! » und ὦ sehen in der Uncialschrift ähnlich aus. Vgl. v. Leeuwen, Pro-
legomena ad Aristophanem, Leyden 1908, S. 297 f.

2 Vielleicht noch stärkere Abkärzung. Κα]. Schneider IH, 27.

3 γε]. πιόντα 213,

4 490910 & fär ὃ; 50927 & quod.

5 Schon Bast, der trotz seines Alters viel Wertvolles bietet, hat in seiner
Commentatio palaeographica (in Schäfers Ed. des Georgios Corinthius, Leipz.
1811, 5. 701 ff.; Addenda 914 ff.; dazu Tafeln) diesen Wechsel beobachtet, S.
τοῦ f. — Uber die tachygr. Abkärzungen s. auch Allen, Notes on abbreviations
in greek manuscripts, Oxf. (889 — ein Werk, das Lehmanns Buch komplet-
tiert und berichtigt.

72 Gunnar Rudberg,

summitas: ἑκατέρας. Vgl. Gardthausen, Griech. Palaeographie,
5. 248.

a als ovv, wohl reine Abkäörzung: ὀστᾶ os.

αὐ als ov: 5105 al — ὑστέραι... ὅμοιαι matrices — simile:
tachygraphische Schreibung; vgl. Lehmann 38 ff., 71 ff. (74), Wat-
tenbach 111, 114, Thompson, 93, 94. 3

ἡ als α: 5113 παρ᾽ ἑαυτῇ (ἀκάνϑῃ) secus ipsa (τὰ σκέλη);
vermutlich Abkärzung (doch etwas unsicher: tpsä?)

ἢ als ns: 514210; τῇ κεφαλῇ Ax, τῆς κεφαλῆς die öbr.?;
vgl. Lehmann 35, 64 ἔ, Wattenbach 113, Thompson 92, 94. Hier-
her gehört vielleicht 51823 λεύκη (-ἡ A” pr. CO) albi; möglicher-
weise hat W. das Wort mit τῷ ἐξανϑήματε effloricio zusammenge-
nommen; jedoch kann er auch λευχοῦ gelesen haben;' 5. unten.

ἣν als ns 4972? ἐλάττω — πιμελὴν minus — sagiminus: ἔλατ-
τον (Ὁ) — γειμελῆς. Schwerlich tachygraph. Schreibung; vielleicht
Uberschreibung, s. Gardthausen 252.

ns als ov: δ19010. ἐκ μέσης τῆς χοιλίας ex medio uentris;
vielleicht μέσου; tachygraphisch; vgl. oben (η : ἡς) und Lehmann
40 f., Wattenbach 114, Thompson 94 f. — ὅ18518. s. oben.

In diesem Zusammenhange können pgenannt werden: 055 5
ὄφις serpentes und 5223 τὴν χύησιν in utero habere: κυήσειν;
die Zeichen fär ἐς und e&s, cv und δὲν sind ja wie die Aussprache
ähnlich.5 Vgl. Lehmann 58 ff., 56 ff., 66 ff., 68 ff., Wattenbach
113, Thompson 92. — 4912?! δὴ oportet (: det) ist wohl nicht Ab-
kärzung.

ὁ als occs: 520025 τὸ — ἄλλο (αἷμα) aliis (sanguis);? Suspen-
5101).

ov als a: vielleicht 490}19 ὄσερεον ostrea (das Vb. in Plur.);
494013 τὸ αἰσϑητήριον sensiteria (Plur. P1), — Das Umgekehrte
523"! ycuacoa chimerum. — FIHier hat wohl W. den a-Strich und

! An den Strich, der in Uncialschrift sowohl s wie » bezeichnen kann,
ist hier wohl kaum zu denken.

2 Du Cange, Glossarium hat simillus, was sich jedoch sonst nicht bei W.
findet; daher ist wohl simile nicht Nom. Plur. Fem.

3 Möglich, vielleicht wahrscheinlich, ist, dass x gerade an den Stellen, wo
er mit Aa öbereinstimmt, Abkärzungen gehabt hat.

4 Auch λευκαί — Ζὰ τρίχες pili; vgl. oben (αε : ον).

3 Man kann die Verdoppelung leicht vergessen.

6 Kann möglicherweise auch Korruptel fär aliug sein. 50621, 5. oben,
S. 71, unter Nasalstrich (ὁ — wv).

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 78

den ov-Strich verwechselt. Vgl. Bast 771, Lehmann 99 ff., 71 ff.,
Wattenbach 111, 114, Thompson 92, 94.

ov als os: Uberschreibung (=0s) 5. Gardthausen 255; gewöhn-
licher Wechsel. Vgl. μόνον solus 49225, 30025 (50010 hat auch
Α" μόνος). Der Gegensatz vielleicht 492"? ἑχάώτερος (ὀφϑαλμός
oculus) utrumque; ἀρ} 38. χόνδυλος condilum.

ov als ὡς: 504"!1 ἔδιον (λόφον) singulariter; vielleicht als
ἰδίως gelesen; so vielleichl auch ἀθ85 39 ἐνανείως contrariwm (sonst
-rie); vgl. 513! ἑκανῶς sufficienter, wo OO", vielleicht Abschrift
des i, ἑκανὸν hat; vielleicht Verwechslung der tachygr. Zeichen;
s. Lehmann a. ἃ. O., 81 f.,, Wattenbach 114, Thompson 94 f.

ος als ας vielleicht 512"!7 ἐπὶ τὸν ταρσὸν τοῦ ποδός ad pedes;
τ. τ. ausgefallen; τοῦ ποδός als τοὺς πόδας gelesen; als Abkärzung
gefasst.

ος oder οὖς als ἡ 4902? κῆτος (οὖς PD") οὐέο; vielleicht tachy-
graphische Schreibung mit Verwechslung der Zeichen fär η(ς),
&s und ovs; vgl. Lehmann 77, Wattenbach 113, Thompson 95.

ος als ἐ: δ1᾽1805 ἐν ἅπανιος — ζῴου αἴματι inr omni — ani
malis sanguine; Abkärzung wahrscheinlich.

os als oc, am leichtesten durch Suspension (durch öberge-
schriebenes o, auch in Minuskel möglich); 489} 51 βάεος raic (also
βάτοι); ΜΌΝ] auch 5052!7 χυπρῖνος carpe; umgekehrt 522""7 doopot
orobus.

ocg als oc 4912! αὐτοῖς ipsi; Suspension; kann vielleicht auch
eine Verwechslung mit αὐτῷ sein (tachygr. Schreibung); vgl. Leh-
mann 36, 70 f., Wattenbach 114, "Thompson 93, 94.1 Abkärzung
von ocs haben wir auch 501228 ἐν ᾿νδοῖς in india.

Zwischen ov und wv liegt Verwechslung vor 522"!!! rov ve-
βοοῦ ceruuloruwm, also τῶν νεβρῶν; wohl Verwechslung der tachy-
graph. Zeichen; vgl. Bast 774, Lehmann 40 f., 78 ff., Wattenbach
114, Thompson 95. — Derselbe Fall (Artikel) 302"!4 τοῦ χάτω
inferioribus (ὧν); umgekehrt 486"! ἐκ σαρκὸς καὶ νεύρων EX
carne et neruo; 19)» 35 περὶ --- χόνδρου καὶ ὁσεῶν de cartillagine
et osse.?

Abgekärztes ovs 520"! περὲ Atovrivovs circa lentinum.?

! Vgl. auch 523220 τοῖς πάγοις: gelu; Verwechslung mit ὦ oder freie
Ubersetzung?

2 Unsicherer ist 520b17 αἰσϑησιν ἁπτομένων sensum tactus; vielleicht nur
freie Ubersetzung: 5. Kap. II, S. 35 tf.

> Vyl. Ligaturen, S. 76.

74 Gunnar Rudberg,

ων als ἐς 52253 τῶν φυσωδῶν inflatiuosum: τὸ φυσῶδες (auf
γάλα statt ἔνεα bezogen); vielleicht tachygr. Abkörzung; 5. Leh-
mann 61 f., 78 ff., Wattenbach 113, 114, Thompson 94, 95.

ως als οἐς gelesen 50828 ὅλως (Α" Ο"; PD" ὁμοίως) totis,
also ὅλοις; vielleicht auch 496"!3 τερατωδῶς monstruosis: -δοις statt
“δέσει; am leichtesten als Verwechslung der tachygraph. Zeichen
zu erklären; vgl. Lehmann 70 f., 81 ἴ., Wattenbach a. ἃ. Ο., Thomp-
son ἃ. a. Ο.

Wo Endungen mit ὁ und ὦ wechseln, ist die Ursache cher
die identisehe Aussprache als Abkärzung. Vgl. 516"! παραπλησίως
uicinus (-πλήσιος); vgl. umgekehrt 506"!! ὅσπερ sicut, also ὥσπερ;
vielleicht auch 496057 τοὺς YIvovrac uidentes (τ. ϑεῶντας); 5005 3
ὥσπερ ubi quidem (οὗπερ).

Andere Abkäörzungen von Endungen und Wortschlässen sind:

Wechsel von -3. und -ϑὲν 508239 wo die Hss. αὐτόϑε haben,
nur die jängeren (durch Konjektur) -ϑεν; 5 nun hat W. a prin-
cipio, was wohl Ubersetzung von αὐτόϑεν ist; wohl Suspension in
αὶ; vgl Gardthausen 252. Vgl. 512931 wo ἑἕχάσεραι mit utrimque
Öbersetzt wird; starke Abkärzung.

τοῖς ζῴοις ὅ16516 uiuentibus, also ζῶσι: Abkärzung.t Vyl.
4900 33 τοῖς πλείστοις pluribus, vielleicht als πλείοσιν gelesen; 5.
Schneider II, 56. Doch etwas unsicher; W. schwankt beim Wie-
dergeben des Komp. und Superl."

ὕστερον 59354 ultimum, also ὕστατον (vgl. jedoch oben), eine
auch in Minuskel nicht seltene Verwechslung; vgl. Bast 790 f.

σι(ν) als σαι gelesen, wohl durch Suspension, 519" 5 συνέχουσιν
AC? (συντείνουσιν PD) continue, also συφνέχουσαι; 5170 33 διαφέ-
ρουσι differentes, also διαφέρουσαι.

κείμενος 507 gjacent, also χεῖνται (mit v för u, 5. 5. 78);
5. Schneider II, 109; starke Abkärzung;" vgl. 500511 ὅταν δ᾽ ὀργᾷ

--.--...--

! Vgl. folg. Zeile: iv tros τῶν τετραπόδων in quibusdam quadrupedibus;
W. hat hier vielleicht nicht Dat. gelesen, sondern frei äöbersetzt.

2 Verwechslung von ὧν und ον möglich 505v7 τὸ τῶν ἐνύδρων aquatile;
τὸ ἔνυδρονῦ

3 Die richtige Lesart.

4 Vgl. unten, S. 78: Verwechslung von IBuchstaben (ὁ und 0).

5 Vgl. Kap. II, S. 41.

6 514b25 πλὴν — λειπόμεναι sed — deficiunt ist nur freie Ubersetzung;
5. Kap. 11, 5. 39.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 75

ὀχεύεσθαι cum autem fuerit hora cocundi (δ᾽ ὁχεύωνται PD"): W.
hat es wohl als woa gelesen (fucrit kann beim Ubersetzen vinge-
schoben sein, s. Kap. II, 5. 45), mit ὦ för o und ÄAbkärzung. -—
515238 διέχουσιν pertransit, vermutlich Suspension: äbergeschrie-
benes χ; 5. Gardthausen 252.!

52128 τὺ παχύτερον τῶν γαλάχτων grossius lac, vielleicht aus
τώ γαλᾶ oder ἀφ]. Κρ]. 5023) πάμπαν omnia.?

Partikelabkiärzung u. dgl.

περί und παρά wechseln in Minuskel wie in uncialer Schrift;
περί mit Uberschreibung des & (Gardthausen 255) und παρ mit
tachygraphischer Schreibung? (vgl. ebenda, Lehmann 89 ff., Wal-
tenbach 115, Thompson 95). Nun giebt W. περί mit circa (de)
wieder, παρά mit iurta (secus). Vgl. 5. 38. Ich föhre ein paar
Fälle an.

500219 περὶ τὰς μασχάλας iuxta ascellas (P nach Bekker παρὰ);
500"? περὲ τοὺς νεφρούς iuxta renunculos.

Vgl. 50521 περὶ τὰ βράγχια secundum branchias, was auf χατά
deutet (5. Kap. II, a. ἃ. Ο.). Diese Verwechslung ist in Minuskel —
rein paläographisch — nicht leicht (in der Unciale, 5. Kap. 1V);
vgl. jedoch 500"3, wo Ῥ παρά för κατά hat. Vielleicht haben wir
hier die Spur einer älteren Handschrift.?

5042! ὑπὸ μέσην τὴν γαστέρα ad medium uentrem; man denkt
hier an ἐπί för ὑπό; ebenso 515"?! ὑπὸ πολλῆς ἰλύος in multa
fece;? die Verwechslung scheint mir auch in Minuskel möglich
— bei Abkärzung und Ligatur (der Spiritus des v vielleicht als
Oberstrich des & gefasst; vgl. Wattenbach 91)

5087 καὶ τὰ μέν secundum hec quidem; also xara för καί,
eine in der Unciale leichte Verwechslung, die vielleicht auch spä-
ter möglich ist; vgl. Wattenbach 95.

1 Da diese Ubersetzung mehrmals vorkommt, kann man wohl nicht an
eine Verwechslung mit διέρχεταε denken (Abköärzung, Ligatur von 7 ἃ. χ)
vgl.7496b3!: dagegen aufert 509815,

2 Noch ein paar Fälle, wo die Ursache des Fehlers bei W.; kaum Abkär-
zung ist: 496824 μίαν τῶν κοιλεῶν Uunum uentriculum; 496} 36 τοῖς ἑερείοες 8ac-
ris; Ὀ2 τοὺς ϑύοντας τῶν ξένων uidentes extranei (8. Verwechslung von
Buchstaben); 30988 πολλοὶ τῶν ὀρνίϑων multe aues; 519531 τῶν — ἀἄκρω-
τηρίων exterior.

5. Natärlich auch mit Uberschreibung; Wattenbach 115.

4 Vgl. jedoch 487b?3, wo P Da ὡς καί, W. quemadmodum (wonrse?) haben;
ΑΔ Ca haben nur καί; die Korrektur war vielleicht schlecht geschrieben.

δ ἐπὶ c. Acc. oft = ad; c. Gen. οἷ = in c. Abl. 5. Kap. 11, a. a. O +

76 Gunnar Rudberg,

51}}1:17 οὐδὲν ἔχει αἷμα nullus est sanguis; starke Suspension
des ἔχεε (Gardthausen 252), was W. als abgeköärztes ἐσεί gefasst
hat.

In folgenden Fällen hat vielleicht ὦ ältere Abkärzungen öber-
nommen: ὅ005 57 μέντοι PD"; μέν Α" pr. CO; tamen; vgl. 506"!5
οἱ μὲν PD"; μέντοι AA? pr. Οὐ; hii quidem; μέντοι War in diesen
Fällen in ἃ, vielleicht stark gekärst. — 511" 1". χάτωϑεν deorsum;
ὁ hatte wohl χατώ.}

Β. Ligaturen. Wilhelms Lesung deulet hier und da auf
Ligaturen der Quelle, welche alle der Minuskelschrift anzugehören
scheinen. Die Fälle sind:?

488"!5 ἔλαφος elephas (P?? recht); 5600"! ἐλέφας ceruus (ἔλαφοι
232); a, resp. & vielleicht in Ligatur mit & (nebst Abkärzung der
Endung); doch etwas unsicher.

49297 πνεύματος αϑρόου spiritus soniti: das « wurde in Liga-
tur mit 9. klein und von W. öbersehen; er las ϑρόου. Ebenso
b16"?7 ἀδύνατον possibile (vgl. Schneider 11, 36 ὃ, 142).

49922? ἰσχνόν (ἰσχίον PD") turpe, also wohl αἰσχρύν; Liga-
tur von α mit « (und Abköärzung)?

51925 ἐποίεε bibebatur; vielleicht Lig. von ὁ und ε (Aus-
sprache!)

52091 “εοντίνους lentinum; ὁ zZwischen ε und ν reduziert."

Vgl. 503:8 wo W. adhuc, also x ἔτε hat, die öbr. Hss. ἔστι
(ἔτε richtig); σ in Verbindung mit z sehr klein.

C. Fehler betreffs der Wortgrenze; sie sind wohl beim Uber-
gang aus der Uncialschrift (Kursive) aufgekommen. Vgl. das oben,
S. 58, 64, angeföhrte ἀν ὀρέγει för ἀνορέγει (auch in CO") 497228,

! xatwdev τ- desubtus. Siehe S. 37.

2? γε]. 48858 σπανίως; πάντα Οὐ; σ und 7 in Lig. in der Quelle (nebst Ab-
körzung); 502b1!8 πέντε; πάντα C8 pr.

3 Schneider liest mit L" sonitw und will in der Quelle ϑρόῳ finden —
natärlich mit Unrecht. Uber den Gen. soniti, vgl. Sommer, Handbuch der lat.
Laut- und Formenlehre, 5. 435. — Vgl. ἀϑρόος simul totus S11v'6,

4 Vielleicht auch späte Form ohne o,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 77

λ00 051 rov τῶν τετραπόδων horum quadrupedium; also τούτων
φ6]6βθη. — 497"?8 τῷ ἐλεφαντιστῇ elefanti stat; also τῷ ἐλέφαντι
στῇ.

Ὁ. Undeutlichkeit des Spiritus und der Akzente in x haben
einige Fehler hervorgerufen. Vgl. das in Kap. II, 5. 41, öber avto-:
αὐτο- Gesagte.

51132 αὗται ipse, also wohl αὐταί. — 488234 (καὶ) ἢ aut
(sonst qua = ἢ); also 7; umgekehrt 49323! ἢ qua, also ἡ. — 511520
ἀρχῇ principium, also ἀρχή.

E. JVerwechslung der einzelnen Buchstaben können wir auch
durch gewisse Fehler des ὟΝ. konstatieren. Sie geben uns δου
die Form der betreffenden Buchstaben Auskunft.

a als ὦ gelesen 506"?? ἅμα surswn, also ἄνω; auch als ν (5.
unten); vgl. Schneider II, 107. Leicht in Minuskel.

& als o — in Minuskelschrift mit Ligaturen. Vegl. oben, 5. 70,
ἐπί als ὄπισϑεν 50830; 49455 πλανησίεδρον (A" Ο5) planisiodron
--- in Verbindung mit ὁ.

c als 4? Vgl. 5042! ἔυγξ ling.” Val. Schneider;ll, 150, wo
er aus De gener. 5,5 (Bekker 785") ein Zitat hat; πολιαΐί giebt
wohl W. hier mit multi (pili) wieder; also πολλαί, nicht not-
wendig πολλοί, wie Schneider. Doch nicht ganz analog bei 22.

cv als v: 50493! χεστρεῖς kestreus, also xeoroecvs;"sehr leichte
Verwechslung in zusammenhängender Minuskelschrift.

A als 4: 514"! ὥσπερ εἰς λάμβδα (CM D") sicut in a;' a be-
hält ja die unciale Form sehr lange, wenigstens im Anfang des
Wortes und als selbstständiger Buchstabe.

A als 4: 5228 ἀνεῖλεν inuidit, also vermutlich ἀνεῖδεν ge-
lesen. 4 wechselt in der Minuskelschrift mit ὃ (die Formen, 5.

' Schneider II, 25 hat die Stelle nicht verstanden: >»... versio Thomae
τούτων insertum reddidit»>.

3 Camus I, 654 und Schneider II, 61 lesen beide elephantistae.

8. Fehler der lat. Trad. sehr leicht, da i und I oft wechseln, und die Gruppe
ἐψ-, ti- der Schrift ziemlich fremd war.

+ Betreffs der in den Text hineingeratenen Glosse s. Kap. 1, 5. 22 (Ver-
wandtschaft der Hss.).

78 Gunnar Rudberg,

Wattenbach 89 ἢ). Am häufigsten scheint I am Anfang des Wor-
tes und der Zeile vorzukommen.! Vgl. die Schriftproben bei
Omont, Facsimiles des manuscrits grecs datés de la Bibliothéque
Nationale du IXe au KXIV:e siecle, Paris 1891, 2wölftes und drei-
zehntes Jahrhundert.

Hu als ν, eine Verwechslung, die in der Minuskel sehr leicht ist,
wenn nicht N benutzt wurde, und ehe » noch gewöhnlich wurde
(vom XIII. Jh. an, 5. Wattenbach 97). Wir haben 50233 das
schon besprochene πάμπαν omnia, also tavra;” vgl. 5. 70 f. (Nasal-
strich); 506"?? ἅμα sursum, also ἄνω (s. oben, α als w); vielleicht
50722! χείμενοι iacent mit Abkärzung und » fär u.

v und v, vielleicht 509"?5 zavr' hec, also wohl ταῦτ᾽; der linke
Strich des v war vermutlich etwas undeutlich.

(o und oc; vgl. die S. 74 unter Abkärzung zitierten Stellen
496b?? τοῖς πλείστοις pluribus und 5165 6 τοῖς ζῴοις uiuentibus,
wo man an eine Verwechslung dieser Art denken könnte (πλείο-
σιν, ζῶσι); doch können auch die Wörter nur stark gekärzt sein.
Die Verwechslung ist jedenfalls in der Minuskel sehr leicht.)

(π und τ; πάμπαν omnia (s. oben) und παντ᾽ hec (5. oben)?)

σ und υ; die Fälle sind: 497"?7 ἐσθίει dirigit, also εὐϑύνει
(s. 5. 71 unter Nasalstrich). — 519"? μεταξὺ — τοῦ ὀστοῦ καὶ
τῶν ἀνάλογον τοῖς ὀστοῖς intermedium — ossis et proportiona-
lium häs;? W. scheint τοστοίς vor sich gehabt zu haben, was er
als rtovrows gefasst hat. — Analog vielleicht 50027? ὥσπερ ubi
quidem, also οὗπερ (mit o fär w).

Wie mir scheint, haben wir hier zweierlei Verwechslungen.
Im ersten Falle, 4970 57. ist der Grund wahrscheinlich die Ligatur
von & und oc, Wwelche mit derjenigen fär εν verwechselt werden
kann. 5. Gardthausen, Taf. 8 ἃ. 9: Lond. Add. 5107 (a. 1159),
Lips. Senat. II. 25 (a. 1172). — Dagegen kann nicht oc: ov so er-
klärt werden. Am einfachsten scheint es mir, hier eine direkte Ver-
wechSslung von & und v anzunehmen; in der Minuskel wird oft c
etwas offen geschrieben (5. Gardthausen 907; Wattenbach 100);
man kann es leicht fär v nehmen. Vgl. z. Β. Omont, a. a. O., V

! Hier vielleicht avet | λὲν.

2. Möglich ist die Schreibung παᾶνπαν.

8 γε]. 43 (περὶ —) τῶν ἀνάλογον τούτοις (46 —) proportionalibus hits.
4 Vgl. auch Bast 765 (mit Tab.).

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 79

(Joh. Chrysostomus, ἃ. 954), Sp. 9, Ζ. 4 v. ἃ. οὕτοςϊι. a. Wörter
derselben Hs.! u. a. Proben daselbst.

v als ἐδ, möglich in Minuskel mit Ligaturen (auch in der Un-
cialschrift, 5. Kap. IV). — Vgl. oben (Abkärzung) ἐπί för ὑπό
5042! und 515224 — Ferner 4969?7 τοὺς ϑύοντας uidentes, also
wohl τ. Jewvras? (nicht ϑεωροῦντας wie Schneider II, 50).

Können wir aus dem zusammengestellten Material Schlässe
betreffs des Alters von x ziehen? Es ist natärlich nicht leicht,
dies zu tun. Wir finden eine Hs. mit regelmässiger, hier und da
vielleicht etwas weiter getriebener Abkärzung (Erbschaft aus der
Majuskelschrift?); im Inneren der Wörter scheinen — nach den Feh-
lern von W. zu urteilen — die tachygraphischen Zeichen nicht be-
nutzt worden zu sein. Ligaturen u. dgl. kommen sehr mässig vor;!
die vorkommenden sind einfach. Das Ganze deutet auf eine gute,
nicht allzu junge Hs. Auch die anderen Eigentämlichkeiten der
Hs. stimmen mit diesem Resultat äberein. So wohl das Vorkom-
men des Nasalstrichs, der im XIII. Jh. selten wird, der Wechsel
von ἐσ und εὖ (5. oben), σ und υ (Gardthausen ἃ. ἃ. O.), von u
und ν, 4 und ὅδ, ὁ und a u. s. w. Es scheint mir z. B., als ob
λ und δ im dreizehnten Jh. nicht so leicht verwechselt werden
könnten; zum Teil gilt dies auch von pu und ».? Nichts scheint
mir wenigstens gegen die Datierung des x in das zwölfte Jahrhun-
dert zu sprechen.

Eine Eigentämlichkeit, vielleicht nur zufällig, will ich zum Schluss
hervorheben. Die Abkärzungen, welche man konstatieren kann,
kommen regelmässig in dem urspränglichen Text des ὦ vor, nur
selten in den Zusätzen aus P D'"7. Dieser Umstand deutet viel-
leicht auf eine manus secunda — was ja an sich wahrscheinlich
ist — welche längere oder kärzere Zeit nach dem Schreiben des
α΄ die Hs. durchkorrigiert hat; sie scheint weniger Abkärzungen
benutzt zu haben.

! Vgl. Thompson 166; Gardthausen, Tafeln 8, 9.

2 Das Akt. wird im Spätgriech. gewöhnlich; 5. die Lex.

3 499525 laberintalem f. λαβυριν»ϑωδὴη (mit As Ca) nicht Verwechslung
des v und”eg, sondern Vulgärlat.; vgl. ital. laberinto, s. oben S. 32.

4 Vgl. Lehmann, S. 6.

5 Lehmann 3, Wattenbach 105.

6 S. die Proben bei Omont.

1 So 490v? cete; 5005! ὀργᾷ hora.

80 Gunnar Rudberg,

Wenn uns also die paläographischen Merkmale des x eher in
das zwölfte als in das dreizehnte Jahrhundert fähren, so reimt sich
dies sehr gut mit der Stellung in der ganzen Tradition zusammen.
Οὐ stammt aus dem XIV. Jh., A? aus dem XII. oder XIII.! Wenn
nun ὦ, wie ich zu erweisen gesucht habe, die Vorlage des CO" war,
aber anderseits eine Reihe Lesarten (oft die richtigen) mit A? ge-
meinsam hat, so gehört der Text dieser Hs. ihrer Qualität nach
dem XII. Jahrhundert an. Und auch die öbrigen Umstände deuten
darauf hin, dass x wenigstens ein Jahrhundert älter als Wilhelms
Ubersetzung ist, also aus dem zwölften Jahrhundert stammt.

Wenn dem so ist, haben wir in dieser Ubersetzung unsere
(zwar mittelbare) älteste Quelle fär den Text der Historia Anima-
μην. Ihr Wert wird erhöht sowohl durch ihr Alter als durch
die Abstammung. Jedenfalls ist sie einer genauen Untersuchung
nach streng philologischen Prinzipien wert. Dittmeyer, S. XIX, be-
tont, dass W. nur an sehr wenigen Stellen die richtige Lesart be-
wahrt hat, und glaubt, dass W. selbst das Richtige hat ausfinden
können. Dies ist meines Erachtens unmöglich. Anderseits können
die von D. angefährten Beispiele vermehrt werden. So hat W.
das Richtige vielleicht 4890 83 latitudinibus (πλατέσι die Hss.); 4985 39
eadem (ταὔτ᾽; ταῦτ᾽ Α" Ο"; τὸ αὐτό Ῥ ὮΝ); wohl auch 501"?9 car-
kharodonta (καρχαρόδον τέ AO"; -ὁδουν PD"); möglicherweise
501233 sursum flexos (ἀνασήμους AO"; ἀνωσίμους P D+); S02v20
lässt W. δέ aus gegen die Hss.; 503"? adhuc gegen ἔστε die Hss.;
506"! emys, 5. Dittmeyer, a. a. O0.; (nach Dittmeyers Apparat
51213 uenarum τὰ δὲ τῶν φλεβῶν; δὲ nur AA"; also unsicher);
51527? abscissis ἀπὸ τῶν σχιζομένων; vielleicht hatte auch W.
σχιζομένων; vgl. auch 51057 ipsas αὐτά; αὐτάς ist wohl kaum rich-
tig.” — Hierzu kommt, dass W. Konjekturen in späten Hss. be-
stätigt; so 507014 τούτων und 508"39 αὐτόϑεν. Selbst hatte natär-
lich die alte Hs. x keine Konjekturen. — Drittens bekommt auch
eine Reihe guter Lesarten in A”" jetzt durch 4 ihre Bestätigung.
Dittmeyer hat nämlich bei seiner neuen Kollation des ΑΝ mehrerc
solehe gefunden.

Ich hahe die Prinzipien zu fixieren gesucht, nach denen wir die
Ubersetzung des Wilhelm zu untersuchen haben. Ich hoffe, dass

! Dittmeyer X, XI. ᾿

? Von der Ubersetzung des Scotus können wir absehen. Vgl. die Ein-
leitung, S. 7 f.

3 Zufällig ist wohl die richtige Worttolge 492525,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 81

eine weiter ausgedehnte Untersuchung nicht ohne Frucht fär die
Kritik der Hist. an. und die Texttradition des Aristoteles werden
wird.

Ich fasse zum Schluss das Resultat der Untersuchung zusammen:

1) Die Quelle des W. war eine ziemlich alte Minuskelhand-
schrift, wahrscheinlich aus dem XII. Jh., also älter als die jetzi-
gen Hss. der Hist. an.

2) Sie ist wahrscheinlich die Vorlage des CO" gewesen; sie
hatte jedoch zwischen dieser Hs. und A” eine Mittelstellung, in-
dem sie eine weniger gespaltene Tradition repräsentiert.

3) Sie hatte eine Menge Korrekturen und Zusätze aus der
2weiten Textfamilie; die Hs., welcher diese Lesarten entnommen
wurden, ist sowohl D2 als P ähnlich; der Text der schlechteren
Klasse war also damals (spätesten um 1200) weniger gespalten”als
in den uns bewahrten Hss. — wie auch der der besseren Klasse.

Rudberg: Textstudien. 6

SE Google

ZUR TEXTTRADITION DER HISTORIA
ANIMALIUM.

PR I I ITE

ΠΝ Google

KAP. IV.

Einige Bemerkungen äöber die Texttradition der
Historia animalium.

Die Texttradition des vorliegenden aristotelischen Werkes hat
sich, wie gesagt, schon fräöh in zwei Familien gespalten. Sie weichen
in mehreren Hinsichten ziemlich bedeutend von einander ab. Und
auch innerhalb dieser Klassen zerfallen die Handschriften in je zwei
Gruppen, deren Hauptrepräsentanten — einerseits Α OC”, ander-
seits Ῥ Ὁ" — wahrscheinlich aus verschiedenen Vorlagen stammen.
Wie ich im vorigen Kapitel zu erweisen gesucht, fährt uns das
Studium von Wilhelms Ubersetzung etwas weiter zuröck: sowohl
der urspröngliche Text seiner Vorlage als die späteren Zusätze ge-
ben uns Auskunft öber ältere Handschriften der beiden Familien,
wo die Spaltung weniger weit gegangen war.

Aber noch stehen die beiden Hauptgruppen unvermittelt neben
einander da. Soweit mir bekannt ist, ist noch kein Versuch gemacht
worden, hinter den vielen Verschiedenheiten eine einheitliche Tradi-
tion zu erblicken. Die Herausgeber verfahren ganz eklektisch —
Dittmeyer kaum weniger als Bekker! Auch verschiedene Konjek-
turen zeigen, dass man an dieses Problem nicht gedacht hat.

Es fragt sich also: Können wir hinter der Menge verschiedener
Lesarten — wenigstens an einigen Punkten — zu einem einheit-
lichen Text gelangen? A priori haben wir zwar mit der Möglich-
keit zu rechnen, dass von Anfang an verschiedene Gestaltungen
gewisser aristotelischer Werke existiert haben; sie können ja ver-
schiedene Aufzeichnungen nach dem Diktat des Meisters repräsen-
tieren; während der folgenden Zeit können Zusätze verschiedener

' Zwar folgt er öfter As Ca, doch nicht konsequent — auch in Kleinig-
keiten nicht.

ö6 . Gunnar Rudberg,

Art gemacht sworden sein (wenigstens gewisse Partien der letzten
Bächer der Hist. an. sind wohl so entstanden) ἃ. 5. w. Doch ist
dies nichts weiter als eine Möglichkeit; vielleicht steht es auch —

wenigstens was die Diskrepanzen betrifft — in Widerspruch mit
der eigenartigen Geschichte der aristotelischen Schriften!. Die Hist.
an. vilt es öbrigens wahrscheinlich nicht. — Vielleicht können ge-

wisse Verschiedenheiten rein paläographisch erklärt werden —
dann fällt ihre Entstehung natärlich in die folgende Zeit. Dass
das Achtgeben auf Abköärzungen ἃ. dgl. sehr wichtig ist, haben
wir schon im vorigen Kapitel gesehen. Hier kommen besonders
hinzu die zahlreichen Glossen ἃ. a. Additamente?.

In solcher Hinsicht habe ich das erste Buch der Hist. an.
genau untersucht (nur einige Belege habe ich den folgende Bächern
entnommen). Ich habe die Fälle zusammengestellt, wo man nach
meiner Meinung Spuren eines einheitlichen Textes erblicken kann.
Die sicheren Belege sind vielleicht nicht so zahlreich, aber auch
von den unsicheren Fällen sind wahrscheinlich viele sehr alt.

Zwei Kategorien der Diskrepanzen sind jedoch vorher auszu-
scheiden. Zunächst »unerklärliche Fälle», zufällige Diskrepanzen,
wo paläographische und sprachliche Grände, Glossierung τι. dgl.
nicht hinreichend sind, um die Verschiedenheit der Tradition zu
erklären, wo die Änderung mehr willkärlich ist. Zweitens eine
Menge Kleinigkeiten, die nichts beweisen; solehe kommen in jeder
Texttradition vor, die Handschriften aus verschiedenen Zeiten hat.
In der folgenden Ubersicht gebe ich Belege dieser beiden Gruppen;
die Fälle, welche uns öäber die Geschichte des Textes belehren
können, habe ich etwas ausfäöhrlicher behandelt.

Selbstverständlich können hier nur einige kleinere Bemerkungen
gemacht werden und nur tber die Textgestaltung der Tiergeschichte.
Vielleicht kann eine Untersuchung der äöbrigen Werke des A. in
ihren oft verschiedenen Uberlieferungen uns äber ihr Schicksal
reicheren Aufschluss geben. Dies wäre von dem grössten Gewicht —
die Uberlieferung ist spät und oft schlecht, und der Papyrus der
᾿᾿Αϑηναίων πολιτεία steht in ihr ziemlich vereinzelt da. — Die fol-
genden Bemerkungen mögen als ein geringer Anfang einer solchen
Untersuchung angesehen werden.

! Vg]. Gercke bei Pauli-Wissowa, II, Sp. 1012 ff.
? γε]. van Leeuwen, Prolegomena ad Aristophanem, S. 280 ff.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 87

I. Zufälltge Verschicdenheiten, z. B.

AST" εἴπωμεν; ἔπιμεν P pr. Ὦ".

AS8?5 δι ἀκριβείας: μετὰ ἀ. P D".

4809"? ἀφιᾶσιν; ἀφίησιν P D"!.

48918 ὕστερον λεχτέον; ὕ. ἐροῦμεν Ῥ Ὦ 5.

ἀ905: οὐδέτερον; ἑκάτερον Α" Ο".

492232 τοῦτο; Ῥ D" (wohl nicht {τοῦὐτ]ο).

493" σοφυές; τις ὀσφύς AA" CO".

495219 ἐκϑήξῃ; ἐκρήξῃ ΔΑ" pr. Ο".

496"! τὴν — ϑέσιν; τὴν --- φύσιν PD".

497220 röv καυλόν; τὸν αὐλόν Ῥ Ὦ 5.

Vgl. in Α" z. Β. 486"!5 συνίσταται ἴ. συνέστηκεν; 15, 17
ὑπερβολήν f. ὑπεροχήν; 493031 ἐντός ἴ. εἴσω u. 5. w.; fär P z. Β.
491?5.8 ἀλίσσωμα, ἀλισσώσει för λεσσ-.

An einzelnen $Stellen, wie 488528 480518 könnte man hier an
Uberschreibungen des Archetypus denken. Doch ist dies nur eine
blosse Annahme?.

IH. Die unwichtigeren Diskrepanzen, die jederzeit vorkommen,
sind sehr zahlreich. Fär die Geschichte des Textes sind sie weniger
beleuchtend. Ich föhre einige Belege unter verschiedenen Katego-
rien an.

A. Die Wortfolge; im ersten Buche giebt es 30—40 Diskre-
panzen; die Ausgaben folgen allgemein A> Οὐ, die nur wenige
Fehler haben — dabei mit anderen Korruptelen verbunden, 2. B.
49023? πολλά (fehlt Ar OC), ἀνώνυμα δὲ - ἀλλά... .; ἀνωνυμα.
ἄλλα δὲ... Ar pr. 0; 4919! χενόψ. ἔστε δὲ τὸ χράνιον .. i
κενόν ἔστιν. τὸ δὲ xo. Α" Ο" 5, — Dagegen haben P Ὦ" eine Menge
Umstellungen — in der Regel zweier neben einander stehender

! Wir erwarten ἀφέησιν, då das Subj. wohl ein τὰ öwa aus dem Vor-

hergehenden ist.

2? Vgl. ν. Leeuwen, a. ἃ. O. S. 312 ff.

? Dagegen hat vielleicht die erste Klasse 494,19 recht: ϑήλεος καὶ ἄρρενος;
P Ds (und die Edd.) haben ἄρρ. καὶ ϑήλ. Das Erstere ist wohllectio difficilior.

88 Gunnar Rudberg,

Wörter. Vgl. 487"! πολλά, ὥσπερ εἴρηται; ὥσπερ εἴρ. πολλά P D";
λ817 038 ἐγγὺς ἀλλήλων; ἀλλ. ἐγγ. Ῥ D"; 48930 ρύσει ἢ βίᾳ: β. ἢ φ.
PD: 4ἀ960δ5 ὅμοιοι --- τοῖς βοείοις; τ. PB. ὅμ. PD" u 5. w. —
Ausser diesen Umstellungen hat A” noch viele weitere; P und D”
wenige ausser den gemeinsamen; CO? beinahe keine.

B. Ausfall gewisser Wörter, vor allem des Artikels, der
Partikeln, der Kopula u. dgl. — Uber grössere Lakunen in Δ." Ο",
vgl. oben in Kap. III, 5. 67 ἢ. In Ῥ Ὁ" kommt kaum eine grössere
Lakune vor; derartiges in den einzelnen Hss. P und Ὁ" hat fär die
vorliegende Frage keine Bedeutung. Uber das Fehlen gewisser Wörter
in D" wird unter III gesprochen. — Der Artikel fällt, wie gesagt,
oft aus — ebenso oft in Α." Ο" als in Ῥ Ὁ“; die in Betracht kom-
menden Partikeln sind vor allem ἔν, γάρ, δέ, καί, μέν, τε. Von
Verbalformen notieren wir die Kopula und ἔχει — vgl. 5. 98.

C. Gewisse Zusätze; es handelt sich hier um dieselben Wör-
ter wie im vorigen Abschnitt (Artikel, γάρ, δέ, καί, μέν, te Ὁ. 5. w.).
Die beiden Textklassen haben ihre eigenen Zusätze, jede einzelne
Hss. ihre besonderen, am meisten Α" und P. — Dieser Uber-
lieferungsfehler, der för die meisten Texte gemeinsam ist, braucht
wohl nicht weiter behandelt zu werden. — Uber Glossen u. dgl.
s. im Folgenden unter III.

D. Einwirkung des Vorhergehenden und Nachfolgenden
(>»progressive und regressive Assimilation»>) ist auch etwas fär jede
Zeit und jede Schrift Gemeinsames und mithin fär die Textgeschichte
von geringer Bedeutung. Wir finden Belege in den beiden Familien,
in allen Hss. Die Einwirkung kann verschiedener Art sein.

Einwirkung des Vorhergehenden, z. B. 48627 σύνϑετα ὅσα;
o. οἷον ὅσα Α." pr. Cs; οἷον Z. 6 (u. 7)'; 487"! πρὸς τοῖς μηροῖς;
ἐν τ. μ. P D? (ἐν τῷ στήϑει 486"); 4892? εἰς τοῦτο; εἰς ἕτερον
ῬῺ" (von Z. 11): 490535 μέγιστα; μείζονα! P Ὦ" (2. 22); 4932!
δακτύλῳ; κονδύλῳ Ῥ D? (vorher μονοχόνδυλος, δικόνδυλοι); 49416
ὄμματα -- διέστηκεν ανϑρώπῳ; ἄνϑρωπος P Ὧ" (nach dem Verb);

! Vgl. αἰεὶ 488) 3δ᾽ ἔχεε 490022 etc.

? Vgl. μεγάλῃ --- μεγίστῃ 496826,

3 Vielleicht Abkörzung; vgl. auch 495? ὑπὲρ τὸν ἐγκέφαλον P Då statt τοῦ
£—ov nach τὸν ἐ. dieselbe Z.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. δὴ

49550 συνηχούσας: δι- Ῥ D" (διαφύσεις Ζ. I); 4995 υ16 εἶτα ἔντερον
εὖρος ἔχον Ῥ Ὧ" von dem unmittelbar Vorhergehenden; 496"16
φρένες Ο"; φλέβες die äbr. (φλέβας Z. 14); 4972 δεξιός ἐστιν etc.
Α" CO: von Ζ. 1; υ. 5. w.

Einwirkung des Nachfolgenden, 2. B. 492? εἰς αὐτό; εἰς
ἑκάτερον Ῥ D" (ἑκαάτερυς Z. 22); 493"? μέρος; μόριον P D" (μόρια
Z. 10); 4965 ἐξῃρημένους; ἑξαιρουμένους P D" (διαιρουμένων Z. 6).

Vgl. aus Α5 491»? μέτωπον: πρόσωπον Α" pr. nach Ζ. 11;
493526 ἁπλοῦν; πλατὺ nach Z. 97.

E. Orthographische Varianten, wo die Aussprache der κοινή
und des Spätgriechischen eingewirkt hat. So z. Β. 4,831
ϑαίναρ Α΄" pr. OC? (489530 γαέουσι A? för νέουσιν); 4930 ἐπίσειον
Α" Ο"; -σιον Ῥ Ὠ" (5. Liddell-Scotts Lex.); 487"! ἑρπυστικα;
ἑρπηστικά AA pr. Ο" Prc. (vgl σφίγξ ἢ. σφήξ Α΄" mehrmals, wie
487232); 493537 ὀλέχρανον Ar CO; ὡλέ- PD"; ἀθδυδ᾽ ἀμφώδουσιν
Α" CO:; ἀμφό- P D"; 4962! διαιρουμένων Ar Οὶ "; διαιρούμενον
P D:; 497"!0 τῷ A+ Ο"; τό P Ὧ" ιι. 5. w.; 497 "7 τεταμέναε; τε-
ταγμέναι Α΄" 021; 489945 φάλαινα: φαλλαινα Α." Ο". -- För un-
seren Zweck bedeuten diese Varianten wenig; sie können fräher
oder später entstanden sein?. Uber die Spaltung der Tradition
lehren sie uns nicht.

In diesem Zusammenhange kann auch genannt werden der
Wechsel zwischen gewissen kontrahierten und unkontrahierten
Formen.

So haben Α" Ca 48701:0. 4915 etc. äv gegen ἐάν P Ὁ 5; Ditt-
meyer bevorzugt die litterarische Schreibung ἄν. — Ebenso findet
sich 488 "10,19 489511 496 "8,14. Wechsel zwischen αὑτοῦ und ἑαυτοῦ;
Α" Ο" haben jenes, P D'" dieses. — 486"), 16, 486 "18, 23, 24 haben
PD" ταὐτά gegen τὰ αὐτά. — 8813, 22 haben Α5 CO" πρᾶα gegen
πραέα, wahrscheinlich eine analoge Erscheinung. Verschiedene Ur-
sachen können hier mitgewirkt haben; doch sind wohl die un-

! Vgl. Thumb, Handbuch der neugriech. Volkssprache, 5. 15.

2 Den Wechsel zwischen οὐδείς; ovdeis u. 5. W., γίγνομαι: γίνομαι hat auch
Dittmeyer nicht verzeichnet; 5. 5, XXV.

3 Warum Dittmeyer an der letzten Stelle gegen Aa C:» — sogar gegen
Bekker — und gegen die äöbrigen Stellen, wo er αὖτ, liest, ἑαυτοῦ hat, verstehe
ich nicht.

20 Gunnar Rudberg,

kontrahierten Formen in der Regel auf Einfluss der χοενή und des
Spätgriech. zuröckzufähren. Diese Schreibung ist ja auf Inschrif-
ten dieser. Zeit und in späteren Hss. die gewöhnliche. Vgl. die
einschlägigen Monographien von Blass, Meisterhans, Schweizer,
Nachmanson, Mayser, Helbing u. a.

Vgl. noch 495"? wo OC" ὡς för ἕως hat; Blass, Gramm. des
neutest. Griech.? 278, Fussnote 2; Thumb,- Handbuch 124.

Vgl. noch den Wechsel von αὐτο und aör-, z. B. 486"5, 496535
u. 5. w. Siehe Meisterhans, Gramm. d. att. Inschriften? 154, Blass
172.

F. Gewisse Formenvarianten, welche wohl unter spätgriechi-
schem Einfluss entstanden sind. Uber die Zeit ihrer Entstehung
wage ich nicht zu urteilen.

Uber ὀλέχρανον — ὠλέχρανον, ἀμφώδων — ἀμφόδων, 5. den
vorhergehenden Abschnitt und die Lex.

493"? haben PD” die χοινή- Form (ion.) éow! för εἴσω.

491224 ἕνεκεν AO; Evexa PD; Evexev ist ja die in der
Koine gewöhnliche Form, &vexa wohl also lectio difficilior.

496"5 εὐθύς Ar" OM; -éws PD; vgl. Mayser, Gramm. der
griech. Papyri etc. 244; Helbing, Gramm. der Septuaginta 23.

Uber die Varianten ἐγνύν Α" C:; ἰγνύην Ῥ Ὁ" 4945 (dieselbe
Aussprache); μοναδικά D"; μονωτιχά die öbr. 488"!; ὁλίγαιμος PD"
(att.), ὀλιγόαιμος Ar Ο" (ion.-Koine) 495222.

493212 γῶτον P D:; -ος Α" C:; ebenso 4942?:3 ywrog ist die
Koine-Form, 5. Blass 29. — Vielleicht lässt περίνεον A" C" gegen
-ος PD" 493"? dieselbe Erklärung Ζὰ.

A91v27 χαὶ εἴ te Ar OC; κὰν εἴ τε PD"; vgl. Rhet. I, 1 (Bek-
ker 135422) xäv εἴ τις; wohl später Pleonasmus.

4935 φλεγμήνῃ Ὦ" (und die Edd.); -ἀνῃ AOC"; -αίνῃ P (viel-
leicht aus -ανῃ). Vgl. Meisterhans? 182, Fussnote 1505; Solmsen
ΚΖ 99, 65 ff.: Aor. auf -uva, wo ἐ oder o nicht vorhergeht, in den
Inechriften, bei Xenophon und Aristoteles — so z. Β. ϑερμᾶναι
Gen. an. I, 21 (Bekker 730215); N. T. hat -ava, 5. Blass 42. —
Ein -ήνῃ konnte bei der allgemeinen Mischung leicht hinein-

! Wie in N. T., s. Blass 93.

2 Die letzteren Formen aus Philo, resp. Alex. Aphr. angefäöhrt.

3 Dittmeyer hat 493b12 νῶτος, 49452 νῶτον (gegen Bekker). Warum?
4 493333 ὄσχεος An Ca; -ἐα P D2; 5. die Lex. (Liddell-Scott, 5. 00»).

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 91

kommen — DD: ist ja ziemlich spät; möglicherweise ist -ἄνῃ hier
vorzuziehen.
Der Wechsel ἀκροπυοσϑία — Οἀκροπισϑία Α" pr. Ο" 2. Β.

493229, 1853. letztere Form ist vielleicht Kontamination der
klassisehen Form und der späåteren in LXX und N. T. belegten
ἀκροβυστία (v=.), 5. Blass 70.

Vgl. noch die Mischung verschiedener Formen von τέτταρες
490225 ff. — auch mit oc statt τε. ἥ

G. Worttrennung. In der Unzialschrift ist diese selten (vgl.
Wattenbach, Anleitung 117); auch in der Minuskel ist sie keines-
wegs konsequent durchgefährt. Die Varianten sagen uns daher

nichts. Vgl. Kap. III, 5. 76 ἢ ὃ
Beispiele aus AC? sind:
490210 δίποδα πάντα PD": ὃ. δ᾽ ἅπανια — es mag Ditto-

graphie von δὰ sein oder Ausfall, wie Dittmeyer annimmt: « ἢ ter-
pano> δα.

49323 ἰσοφυὲς; τις ὀσφύς Α.5 OC" (vgl. oben I, S. 87).

Präp. mit Kasus: 493"? ἐπὶ φλεβός; ἐπέίφλεβος Ar Ο"; 493323
ἐφέδρανον; ἐφ᾽ ἕδραν ὄν AC" (ἐφ᾽ ἕδρα P; ἐφέδρα Ὁ" — Ab-
kärz.); wohl auch 4935 ἐπιτελεῖ A” pr. Ο" (ἐπὲ τῷ τέλει Ῥ Ὁ");
ἐπὶ τέλει.

Beispiele aus PD":

489210 ἐν οἷς; ἐνίοις PD"; 49425 πλανησίεδρον; πλάνης ἕδρον
P D+: 494515 μονόκαμπτυι; μόνω καμ(ε)οί PD" (mit o=w); 490 "1.
παράλληλοι; παρ᾽ ἀλλήλους PD" (Abkärzung).

! Ob der Wechsel zwischen πᾶς und ἅπας etwas zu bedeuten hat, wage
ich nicht zu entscheiden. Diels hat, wie bekannt, in seiner Rez. von Kaibels
»Stil und Text der Ποῖ. A9.», Gött. gel. Anz. 1894, 298 ff., die Regeln dieses
Wechsels in attischer Prosa gefunden: πᾶς nach Vok., ätas nach Kons. Aristoteles
folgt der Regel in Ad. πολ., in anderen Schriften nicht und so auch hier. Im
ersten Buch der Hist. an. steht πᾶς nach Vok. (παμφάγος und πανοῦργος ungerech-
net) c:a 40 Mal, darunter einige Mal nach grösserer Interpunktion, nach Kons.
etwas mehr als 20 Mal (πάντῃ ungerechnet), darunter mehrmals nach Punkt,
zweimal im Anfang neuer Abschnitte (und oft nach ἐν); ἅπας steht nur nach
Kons. (achtmal). — Nun kann man z. B. 488230, 496024, 49723 der Kakophonie
durch Aufnahme des ἅπας aus P Da entgehen; 49027 hat Dittmeyer jetzt mit
As Cs ἅπαντα; 494927 sind die Lesarten indifferent (δ᾽ ἅπαντα — δὲ πάντα),
wie 490210 (vgl. Dittmeyer); 488234 haben P Da Dittogr. des a (ἄνῳδα πάντων
— ἀπάντων). — Später existierte der Unterschied nicht — 5. Blass 168, Fuss.
note 1, Nachmanson, Magn. Inschriften 142, Fussnote 2.

2 Gunnar Rudberg,

Vgl. z. Β. A" 4938 ἐν τοῖς f. ἐντός; P 4945?0 τὲ χεᾶται f£.
τξτακται.

H. Die Akzente (Wattenbach 119). Die Verschiedenheiten
sind wohl jung und geben uns öber die Textgeschichte keinen Auf-
schluss. Wir notieren z. Β. ἄλλα f. ἀλλά Α" pr. Ο" 490532; um-
gekehrt P D+ 489228; Δ4ἀ01017 uwxov Ar OC ἢ, -οὔ; 488." duo
P De f. ἀμίαι u. 5. w.

Von den einzelnen Hss. hat besonders A» zahlreiche Fehler;
diese Hs. scheidet oft nicht zwischen ” und ”, z. Β. καρκῖνος f.
καρκίνος — der Akzent war ja exspiratorisch geworden.

IL Eine Menge Abkirgzungen können sowohl der älteren als
der neueren Zeit angehören. Die Abkäörzung durch Öberschreibung
der Endung ist ja schon in reichem Masse in dem Papyrus der
᾿Ιϑηναίων πολιτεία Vvorhanden!; das System wirkt dann in der
Minuskel fort. So z. B. die Endung -ος (Lehmann 75). Der Nasal-
strich ist wohl ziemlich oft vorgekommen (vielleicht hat der Strich
auch andere Abkärzungen bezeichnet, z. B. die Auslassung von -s).

Vgl. den oben angefährten Wechsel von νῶτον und νῶτος ἃ.
dgl.; Abkärzung der Hss. kann das Einföhren der xocyn-Formen
unterstätzt hahen. Vgl. 4872!8 τὴν φύσιν Α" Οὐ; τῇ φύσει PD"
(der Strich ausgelassen; ἐ- εἰ); 493"!5 πω; τῶν Ρ Ὧ"; 4955 3 ἐντέρῳ;
ἔντερον P D" (mit w=0); "?? ἐξήρτηται; -τηνται PD" u. 5. w.

Vokal: Vokal+s und das Entgegengesetzte 490"?? φολίδας PD";
φολίδα Α" CO"; 49922 39 ῇ; οἷς Α" OC"? (Aussprache!); vgl. 497"29 τοῖς
κοινῇ λεγομένοις; τ. κοινοῖς Δ. Ar Ο" (vielleicht Ausgleichung der
Endungen); 4885}, 12 ἡγεμόνα; -ας PD"; 493"! μαστοῖς; -οὔ Ὦ";
493931 εἴσω; ἴσως PD" (εε- 2); 4940!? δάκτυλοι; -τύλοις Ῥ Ὦ"; vgl.
494b!? μυκτῆρα A; -ας die öbr. (Dittmeyer folgt 4.5).

v:c, z. B. 490228 διαφυράν; -ἀς PD"; 492323 μόνος; μόνον
PD".

Abköärzung der Formen auf -ο- : 487"!8 πολλούς AC" (un-
richtig); -οἷς PD"; 487"5 (γίγνεται) ὃ οἶστρος AO"; (γίγνονται) οἱ
oioroeov PD" (von einer Abkärzung des οἴσερος ausgegangen?);
488"!1 γέρανος AC"; -οὐ Ῥ Ὠ"; 49029 κῆτος AC"; χήτους PD"

! Vgl. van Herwerden und van Leeuwen, De republica Atheniensium,
Lugd. 1891, 5. 167 ff.
1. 494523 ἀνάγοντας σκοπεῖν AR Cs; -τα ox. P De (Hapl. des σ).

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 93

(vorher ἕν δ᾽ ἰχϑύων); 49122! ξχαστοι CC; -ov Ar PD: 495".
παράλληλοι AC; παρ᾽ ἀλλήλους PD; 49516 ἐγγύτερον (οὗτοι)
AC"; -οὐ PD"; 4965} τὸ σιῆϑος AC"; τοῦ στήϑους PD"; u.
5. w.!

48759 ἀνάλογον: -α (5. Dillmeyer); vgl. 489914 οἷον Α5 6";
οἷα P D"; 490529 τὰ κέντρα AC τὸ κέντρον PD"; 49454 ἰσχίον
A'C:; ἰσχία Ῥ D? u. 5. w.

491228 τούτων AC; -ov Ῥ Ὁ" (ἑκατέρου); 49301δ ἀξιοπίστου
Α56": -στων Ῥ D:; "55 δακτύλου AO", -ov Ῥ D?.

492533 σομφὴ AO"; -ός Ῥ Ὁ" (trotz des vorhergehenden μανή);
493933 ἄρϑροις AC; τῳ PD"; 494015 αὐτῆς AC; -öv PD"

4093037 ἀγκών PD; -ὦνος Α" pr. Οὐ; vgl. 4932? ἐφέδρανον
(ἐφ᾽ ἕδραν ὄν AC"); ἐφ᾽ ἔδρα P; ἐφέδρα D"; -vuv abgekörzt. —
487"!5 ἰχϑύες AC; ἰχϑύδιχ PD"; vgl. 489530 πτερύγια AC;
πτέρυγας PD"; 4972!" τῶν φλεβίων ACA; τ. φλεβῶν PD.

Der Wechsel χενεῖ — κινεῖται 492330 ἢ, a.; χάτω --- χάτωϑεν
λἀ8953δ u, a. ist vielleicht von grösserem Gewicht; 5. unten, III.

Die einzelnen Hss. hahen auch in dieser Hinsicht ihre eigenen
Varianten, Οὐ und D" weniger, A+ und P viel mehr. Uber die
ältere Geschichte des Textes geben sie natärlich wenig Aufschluss.
Einige Belege werden unten genannt. FEin paar Beispiele seien
auch hier herausgenommen.

Α": 4863 πρόσωπον : -α; 487" }8 χόρδυλος : χορδύλης; 4915?
τῶν παϑημάτων : τὰ παϑήματα (pr.); 494! ἄρϑρον: -α; κ᾽ χοινόν:
-οὔ; 4975 85 τῆς ὑστέρας; τῇ ὑστέρᾳ.

Οὐ: 494517 δευτέραν : δεύτερον.

P: ἀ86517 ἀνθρώπου : -wv; "3 τὸ γένος : τοι γένους; 487" 32
ἐνυδρίς : ἔνυδρος; "35 χκολυμβίς : κόλυμβος: 492." μόνον: -ος; 490" 55
αὑτῶν : αὐτοῦς.

D2: 487516 διχὼς : διχῇ; 489015 οἷον : οἷα (vgl. Ζ. 14); 4965
κατατείνουσαι : -σι.

Κ. Ligaturen scheinen selten oder, wenn vorhanden, gut ver-
standen worden zu sein. Nur ἔστε — ἔτει ist ziemlich gewöhnlich;
der Wechsel kann sowohl in der Majuskel als in der Minuskel
vorkommen (das 2 (σ) klein geschrieben vor T (τ); vgl. Kap. III.
Vgl. 490516, b19 (492213) 494527, 4959! ἢ, s. w.

! Vgl. 487519 und. 488224, wo Sing. u. Plur. wechseln (μέλιτται, σαῦραι
etc.); dies ist wohl in ähnlicher Weise zu erklären; vielleicht ist 48759 Sing.
mit A2 Cs vorzuziehen (lectio difficilior als Sing. unter Pluralen).

94 Gunnar Rudberg,

ΝΕ]. 4868 μικρότητι; σμι- PD".

491934 nachlässige Schreibung des πηρουμένων: πληρ- AC";
τηρ- Ὦ"; vgl. 4925 ἐχπνεῖ; εἰσπνεῖ D'; die Variante ist alt, denn
schon W. hat inspiratur, also εἰσ- schon in x. Die Verswechs-
lung ist sowohl in Majuskel als Minuskel möglich; s. Watten-
bach 9.

Vgl. z. B. fär C" 48825 πάντα för σπανίως (abgekärzt); doch
geht ταῦτα voraus und ποιξῖται folgt.

P: πορευτικάώ f. σποραδικά 48823,

L. Gewisse Glossen können nach der Spaltung in den Text
gekommen sein — wie ja die einzelnen Handschriften ihre eigenen
Zusätze haben. Wahrscheinlich verhält es sich so wenigstens mit
mehreren Glossen in der besseren Handschriftenfamilie. Urspräng-
lich gehörten sie vielleicht dem Archetypus dieser Klasse an. —
Vgl. unten, III.

AC": 492v?? ör: σιαγόνες δύο ' τούτων τὸ πρόσϑιον γένειον,
τὸ δ᾽ ὀπίσϑιον γένυς. κινεῖ δὲ πάντα τὰ ζῷα τὴν κώτωϑεν σιαγόνα
PD; AC? τ. x. γένυν (auch Bekker); γένυν ist offenbar eine
Glosse — vielleicht im Archet. dieser Klasse.

493: ?7 λεῖον, se unten, III.

PD: 486M90 ἕγερα μέρη ἔχει ἐν αὑτοῖς; add. ἔδια P D"; vgl.
Bonitz, ἔδεος (De part. III, 1; Bekker 662"2!: κοινόν — ἴδεον).

486"? σκληρόσαρκα; ὀστρακόδερμα P D"; Versuch einer Er-
klärung des Wortes?

487"8 ὁμώνυμον γὰρ τὸ μέρος, ὅταν τῷ σχήματι καὶ τὸ ὅλον
λέγηται κέρας; för τὸ μέρος hat Ὠ" πρὸς τὸ γένος (wie ye. AP);
πρὸς τὸ μέρος P pr.; wahrscheinlich ist πρὸς τὸ γένος eine ein-
geschobene Erklärung des schwierigen Ausdruckes; P hat die Än-
derung nur teilweise durchgefäöhrt.

487"! ἀσκαρίδων; ἀσπίδων AC"; ἐμπέδων PD" (vgl. V, 19;
Bekker 551"?7); s. unter III.

48799 ἄλλον τρόπον ἀλλήλων; διαφέρει ἀλλ. Ῥ Ὁ".

AB9Iv?3 ἀρτίους ἔχει πόδας; PD" setzen ὅσαπερ ἔχει πόδας
hinzu, was ganz Öberflässig ist.

489v35 γρύτοις (τοῖς ποσί) νεῖ καὶ τοῖς πτερυγίοις καὶ ϑᾶττον
ἐπὶ κύτος; ἐπὶ τοῖς τοιούτοις Ὠ"; ἐπὶ τ. τ. τὸ κύτος Ῥ (und A”
re); τοῖς τοιούτοις (»>mit solchen?») ein Zusatz des Archet. dieser
Klasse; Öber die Art des P, vgl. III.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 95

49097 γένη δὲ μέγιστα — τάδ᾽ ἐστίν; .. ἀφ᾽ ὧν τ. ἐ. Ῥ Ὁ";
schlechter Zusatz.

493") τούτου τὸ μὲν πρόσϑιον λάρυγξ; πρόσϑ. μέρος Ῥ Ὁ";
vgl. 404055 τὰ τῶν ἄλλων ζῴων (se. μόρια, Ζ. 19); ἄλλ. μόρια ζ.
P D:; 495"? τὰ κοῖλα τοῦ πνεύμονος; τ. κι μέρη ῬὮ" ΑΚ" re.

493215 πυκνὴ σὰρξ τοῖς ἄρρεσι; π. σ. τούτοις P Ὠ" (τοῖς ἄρρεσι
Z. 14)?

496915 χατὰ λόγον τοῦ σώματος; τ. ἀνθρωπείου σ. P D'; un-
nötig.

496920 τῇ κοιλίᾳ; τῇ κάτω κοιλίᾳ PD".

γε]. den Zusatz 4975 59 ἐν τοῖς κοινῇ λεγομένοις | ἅμα καὶ περὶ
τούτων ὕστερον | διορισϑήσεταε Ῥ Ὁ".

Die letzte Schicht der Glossen finden wir natärlich in den ein-
zelnen Hss. Doch stammen gewiss mehrere von diesen aus den
Vorlagen der Hss. — so wohl die des A.

Α": Ältere Zusätze: 486"!9 ὥσπερ al γέρανοι; 4885 τὰ δὲ
λαλά; 488"! ἔλαφος λαγωὸς δασύπους; A. ist Glosse zu δασύπους:
spätere Zusätze der man. sec. wie 490? äber χάραρος: οἶμαι ὃ
ἀστακός; 491"! äber τοῖς λοφούροις: τοῖς ἔχουσι χαίτην; vgl. 492034,

CC": 404035 rara μέγεθος; ἑαυτοῦ hinzugeschrieben, was Ditt-
meyer — kaum mit Recht, wie mir scheint --- in den Text aufnimmt.

γε]. die Erklärung 4865 ποιοτήτων zu παϑημάτων Man. re.

D+: 492215 τὸ μὲν ἀνώνυμον; Ὠ" ἄνω (Abköärzung) πτέρυξ.
Dass die Glosse in der Vorlage stand, zeigt die Ubersetzung Wil-
helms: innomtinata ala; vgl. Kap. III, 5. 62.

Vgl. noch 494" 57 ἔτι τὰ μαλάκια; ἔστιν ἔναιμα D" (nach Bek-
ker); möglicherweise eine Umschreibung der vorhergehenden ὅσα
ἔχει αἷμα. --- Uber P und die Korrekturen, 5. III.

II. Varianten, welche deutlicher auf eine einheitliche Tra-
dition hinweisen, auf eine Handschrift, die hinter unseren 2wei
(vier) Textgestaltungen liegt.

Diese Stellen sind nicht zahlreich, doch glaube ich, dass wir
durch dieselben einige nicht unwichtige Schlässe auf die Geschichte
der Tradition ziehen können. Im Folgenden stelle ich zuerst die
Fälle in drei Kategorien zusammen: Verwechslung von Buchsta-
ben, Abkärzungen, Glossen und Zusätze. Ich will sodann ver-
suchen, das Material zu verwerten.

96 Gunnar Rudberg,

A. Verwechslungen von Buchstaben, welche auf eine ein-
heitliche Tradition hindeuten.

Δ86013 οἷον AC; ὧν Ρ 5; vielleicht Abkärzung; der Wech-
sel oc: w scheint mir in Minuskel nicht so leicht möglich, leichter
dagegen in gewisser Majuskelschrift; vgl. z. B. Kenyon, Class.
Texts from Papyri in the Brith. Mus., Lond. 1891, Plate II? (Hype-
rides(?) κατὰ Φιλιππίδουυ; sehr fräh ; vgl. ἃ. a. Ο. 48).

4875 ἀσκαρίδων (Dittmeyer und Karsch) f. ἀσπίδων AC"
(vgl. unten, B und C). Der Wechsel scheint mir in der Unziale-
Kursive? am leichtesten zu sein. Vgl. Thompson, Palaeography,
die Tafel nach 5. 148, die ersten Jh. n. Chr. — Vgl. 601 55,

491914 εὔχοι Ar; evixor Ο "; ϑυμικοί PD" (vgl. unten, B); Wech-
sel von E und 0O; sehr leicht vorkommend in der Majuskelschrift.

49222? ἐπί PD"; ὑπό Αὔ 6"; eine in der Majuskel- und viel-
leicht auch Minuskelschrift mögliche Verwechslung (vgl. S. 79);
hier wahrscheinlich das Erstere; es setzt kursive Neigung der Schrift
voraus. Vgl. Blass, Palaeographie, Iw. ΜΏ]]. Handb. I, Tab. I. 5.
unten, Β.

49908 ἵμα PD; ἀλλά Α5 pr. CS; ebenso 51823 — Wechsel
zwiscehen M und “1.11; am leichtesten in unzialer Schrift. Hier ist
zu beachten, dass P Ὦ" das Richtige haben.

498016 Alyvwv Α" pr. Ο"; “ιγνύων PD" A" ye. Dass dieser
Wechsel spät vorkommt, ist in Kap. III, S. 77, gezeigt worden; hier
muss er wohl der Unzialzeit angehören. Vgl. 515! wWuaia;
ὠμιδία Α" pr. Ο". — Hierher gehört vielleicht auch 493"?7 ἀεὶ λεῖον
ὡς εἰπεῖν ἴσον Α" CA; ἄνισον ὡς εἰπεῖν P Ὠ"; die erstere Lesart
ist hier vorzuziehen; jedoch ist λεῖον ρου 5510; es kann eine Glosse
sein (τὸ — ἄχρον σαρκῶδες), aber auch eine Dittographie des 487
(mit gedachter Abköärzung); das ἄνεσον der P D? ist durch Um-
stellung und Korruptel des ἀεί entstanden (vgl. 491927 καί — κἀν).
— Der Archetypus ist wohl hier nicht ganz korrekt gewesen.”

B. Abkiirzung.

Ich gebe zuerst eine Gruppe Varianten, welche auf einer Art
Kontraktion (»innere Köärzung>) zu beruhen scheinen: vor gewis-
sen Endungen sind Elemente der Wörter ausgefallen (oder als exi-
stierend gedacht). Solche Abkärzungen kennen wir vor allem aus

! Z. B. Col. 8, 1 δέδωκεν; 6 μηδ᾽ οἷς.
2 Vgl. jedoch Kap. III, S. 75: περὶ — xarta?
3 Vgl. 487513 ἀπολυόμεναι; ἀποδυόμεναε P; auch 487621,

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 97

der Scriptura sacra, sowohl in Majuskel als Minuskel (ΘΟ, 4NOC,
Is, ανος ἃ. s. w.). S. Ludwig Traube, Nomina sacra, Mänchen
1907. Nach ihm wird diese Abkärzungsmethode nur bei den »No-
mina sacra» und Verwandtem angewendet; er nimmt jädisch-
hellenistiscechen Ursprung an. In anderen ähnlichen Fällen erblickt
er höchstens etwas Analoges (vgl. Traube, S. 14). — Seine Theorie
kann ich hier nicht näher besprechen. An der Richtigkeit dersel-
ben muss ich jedenfalls zweifeln; a priori ist es ja wahrscheinlich,
dass auch die Abkärzung der >Nomina sacra> griechische, nicht
jädiscehe Vorbilder gehabt hat. — Gewisse Schreibungen auf Pa-
pyri, wo kein christlicher Einfluss anzunehmen ist, und auf den
Ostraka,! machen dies noch wahrscheinlicher. Auch die unten
angeföhrten Belege soleher Abkärzungen können kaum als Analogien
zur Scriptura sacra und ihren Kontraktionen betrachtet werden.
Jedenfalls scheinen sie mir am besten fär die Majuskel zu passen.

487"5 ἀσκαρίδων (Konjektur); 4506" ἀσπίδων (s. oben, A);
PD: ἐμπίδων, was deutliche Glosse ist — vgl. die Stelle Bekker
5015 51 welche auch die Konjektur bestätigt: αὖ δ᾽ ἐμπίδες γίγνον-
ται ἐκ τῶν ἀσκαρίδων; das Wort scheint vor der Endung -idwv
abgekärzt zu sein. — Der Fehler geht vielleicht bis auf den ge-
meinsamen Archetypus zuröck.

487"?! ἐλυσπαστικᾶά; εἰλητικά Ὦ" (επεει; v=N); δυτικά P (Hap-
lographie; δ᾽ ἐλυ-; δειλ); Abkörzung vor -ἐκός; umgekehrt 4885 5]
ϑυμικά AC; ϑυμωτικά PD"; ὧτ vor der Endung eingeschoben.
491"!4 (vgl. oben, Α)Ἱ evxor 4": evixor Ο": ϑυμικοί PD" A" re;
Dittmeyer konjiziert εὐηϑικοί, was offenbar richtig ist: Gegensatz
zu ἐκστατικοῖ; andere Konj. sind εὔχολοι, εὐήκοοι, εὔεικτοι — alle
minder gut. — Die Kärzung ist vielleicht mit einem Strich be-
zeichnet gewesen: vgl. ϑυμέκοί gegen εὔϊκοι.

493"? διῃρημένον (ἄρϑροις); διηρϑρωμένον P Ὧ"; man scheint
die Kärzung auch vor -uevos benutzt zu haben; vgl. noch 4915 59
ἐπιφυομένου; ἐπιφερομένου PD".

Vgl. hier noch 491"! λαμβάνωμεν A" CQ; λάβωμεν PD"; 493" 3Ὁ
οἷς: ὅσοις Ῥ Ὦ".

, Tachygraph. Schreibung vielleicht 486" " ἐστι Α" Ο"; eter P D';
mit einem, resp. zwei Strichen schon im Pap. der 493. πολ. be-
zeichnet; vgl. van Herwerden, ἃ. ἃ. O., 5. 170.

! Vgl. Viereck, Die Ostraka des Berliner Museums, Arch. f. Papyrusforsch.
I, 452; Wattenbach, Anleitung, S. 100.

Rudberg: Textstudien, Ἶ

98 Gunnar Rudberg,

Ältere Abkärzungsweise. 49222? ἐπί, ὑπό ASO"! (vgl. oben,
A); vermutlich die Abkärzung ἃ resp. v; vgl. Wattenbach 108 ;
fär ᾿49. πολ. v. Herwerden 172. Dass diese Abkörzung wirk-
lich in der Hist. an. vorgekommen ist, zeigt 4967 δ᾽ ἐπί 4." CO";
δέ PD, wo δὲ zu δέ geworden ist.

Auch ἔχει scheint so abgekärzt zu sein. Vgl. 494238? δ᾽ ἔχει
A'C:; δέ PD"; 496223 ἀμφοτέρας δ᾽ ἔχει; ἔχεει δὲ Ar Or; δέ Ῥ Ὁ";
vielleicht haben beide Klassen δέ gelesen; der Archet. von 4. CO!
hat dann um des Zusammenhanges willen ἔχει wieder eingesetzt.
— Υρ]. noch 49523? ὑμενῶδες δ᾽ ἐστὶ καί, wo δ᾽ gort καί in Ῥ Ὦ"
fehlt: Haplographie: -δὲς dex??

491332 χατὰ τὸν τόπον; καὶ PD"; vgl. die Abkärzungen in
"AJ. πολ.: καὶ =x0ra, Xx --καί; ν. Herwerden 171 f. (vgl. S. 75).

ἀὴολυδ χαεὰ τὸ οἷς; ἢ τ. οὖς PD" τοι; vermutlich die Ab-
kärzung x fär χατά; Verwechslung mit (kursivem) ἡ. Vgl. Thomp-
son, die Tafel nach 5. 148 (die Jh. n. Chr.) und die Tafel nach
5. 128 in Kenyon, The Palaeogr. of greek Pap., Oxf. 1899. —
Vgl. 49627 (D:, s. unten, 5. 100).

406915 ὑπὸ — τὸ διάζωμα: ὑπὲρ PD"; vgl. die Abkörzung
in 49. πολ.. v. Herverden 172.

48925 διό; δὲ Ar Ο'" (man beachte dass PD: das Richtige
haben); wohl ähnliche Abkärzung; vgl. fär δεά und δέ ν. Herwer-
den 171, 174 (δ᾽, δ΄); Gardthausen 250.

49127 μερῶν; μελῶν AX OG, wohl aus μ 4925 ὃ μάλιστα Ῥ Ὦ";
μᾶλλον Α" Ο", vielleicht aus μαλ; vielleicht 493"?! χοινόν; κοῖλον
PD"; 4905 μεγάλῃ AQ; μεγίστῃ! PD; aus μεῖ oder ähnl.;
vgl. Gardthausen 254 (jedoch μεγέστην Z. 25).

Vgl. weiter 489"?3 xatw; κάτωϑεν PD; 49393 ὑποκάτωϑεν;
ὑποκάτω Ῥ Ὦ»" .ὃ

491514 γίγνεται; -σϑαι Ar Or; 4024380 κινεῖ; κινεῖται Α" (κεῖν-
ται CO"); ebenso 499} (PD: haben hier das Richtige);!

497"? στερεώτατοι; -τεροι P D:; vel. noch 490"?! (-τέροις A");
späterer Wechsel, 5. Kap. II, 5. 74.5

! Späterer Wechsel, 5. Kap. 1Π, 5. 75.

? Vgl. 49007 γένη δὲ μέγεστα; δ᾽ ἐστὶ Da; 48909 δ᾽ ἐστίν. δὲ P. Κρ]. auch
bl1bl7, wo Wilhelm ἔχεε mit est wiedergiebt (5. 5. 76). — Die zahlreichen
Verwechslungen von äre und ἔστε können wobhl kaum aus Abkärzung erklärt
werden; vgl. jedoch 502234 ἔτ, AaCa; ἔχεε Ῥ Da (fe unmittelbar vorher);
auch nicht der Wechsel εἰς — ἐπί 496033, 497226 (εἰς — ὑπό in 45 51324),

5. 498014 ἑκατέρωσε: -ϑὲν An (recht); 49854 ἔξω: -8ὲν P; 494013 κάτωϑεν;
κάτω ÅR . 5. ν΄.

4 Vgl. 486923 λέγω; λέγεταε P.

δ Dies kann auch eine sprachliche Erscheinung sein. Vgl. Blass! 34 f.
öber das Verschwinden des Superl.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 29

Vgl. noch fär 4" 4919: χαχοήϑους f. -ϑείας; för D" 492:!5
ἄνω f. ἀνώνυμον.

Einige von den 5. 92 ἢ genannten Abköärzungen gehören
vielleicht hierher. So z. Β. μύνος — μόνον: uo” etc.; die Abkär-
zungen der Endungen auf -ο-, die schon in ᾽493. πολ. durch Uber-
schreibung bezeichnet werden, s. v. Herwerden 176 ff., u. 5. w.

Vgl. folgende fär alle Hss. gemeinsamen Korruptelen: 4895" 39
ἰός die Hss.; ἔς seit Gaza; 496"39 ἀρτηρίᾳ die Hss.; ἀορτῇ auch
seit Gaza; vielleicht Lig. des o und ρ; gedachte Abkärzung.

C. Glossen und Korrekturen. Ich glaube, unter diesen eine
ältere Schicht gefunden zu haben, die aus dem Archetypus unse-
rer beiden Klassen stammt. Die Belege sind

492227. wo ein schlechter Zusatz in den Text gekommen ist:
nach ἔχει ὦτα: ἀκοὴν ἔχοντα καὶ πόρους φανερούς (d. ἔχει x. πό-
oovs A?; dann Lakune); Ausfällung aus dem Zusammenhange.

Fär den Text wichtiger sind:

497215 διὰ τῶν στενῶν D? (richtig); τῶν σκελῶν AC"; τῶν
στενῶν σκελῶν P; hier ist offenbar das schwerverständliche στενῶν
im Archet. durch σχελῶν erklärt worden; dies hat der Archet. der
AC" aufgenommen, wäåhrend der der P D? die Uberschreibung be-
wahrt hat; Ὁ" nimmt, wie oft, nicht die Glosse auf, während P
beides in den Text setzt.

Vgl. 492925 τὸ δ᾽ ἐντὸς στόμα σιαγόνων καὶ χειλῶν; στόμα
fehlt in Ὧ5. Schneider, Dittmeyer u. a. stellen στόμα nach χειλῶν
— mit vollem Recht.! Das Wort scheint im Archetypus hinzu-
geschrieben gewesen zu sein — ungewiss ob am Rande oder öber
der Zeile; der Archet. der A?C2 hat das Wort in den Text hin-
eingefährt, der Archet. der zweiten Klasse dagegen die alte Stellung
bewahrt; D? lässt, wie oft, dgl. aus.

AÅhnliches Verhältnis vielleicht 488-!7 τισὶν ἄλλοις ὀλίγοις ;
ὀλίγοις fehlt in D?; ὀὁλ. ἄλλ. P; vielleicht war das — fär den Zu-
sammenhang nicht nötige — ολέγοις im Archetypus wie im Archet.
der zweiten Klasse tibergeschrieben — daher die verschiedene Be-
handlung in A” CC", P und Ὁ";

489319 ἐν οἷς (ἐνίοις PD") μὲν ὑπάρχει: ὑπ. μέν Ῥ; μέν fehlt
ὯΝ; μέν steht hier ohne direkt folgendes δέ; ein μέν -- δέ folgt; es

! Dass Wilhelm diese Wortfolge hat, kann zufällig sein. Vgl. S. 49.

100 Gunnar Rudberg,

ist vielleicht später hinzugeschrieben worden; dann hat der Archet.
der zweiten Klasse die Stellung des Wortes bewahrt.

494a18 χρινὸν δὲ μηροῦ καὶ κνήμης γόνυ καμπή; das letzte
Wort fehlt in D+; es passt durchaus nicht in den Zusammenhanug
hinein; vermutlich haben wir hier eine im Archet. hinzugeschrie-
bene Glosse (vgl. Z. 14: δακτύλου δὲ τὸ μὲν ὄνυξ, τὸ δὲ καμπή), die
auch der Archet. der PD" als Glosse beibehalten, D" aber nicht
eingefährt hat. Sie gehört meines Erachtens nicht in den Text
der Hist. an.

49408 χατὰ μέγεϑος δ᾽ (ἑαυτοῦ Οὐ Dittmeyer) ὁμοίως ἔχει
ἄνϑρωπος πλεῖστον ἐγκέφαλον; ὁμοίως fehlt in D" (wie bei Ditt-
meyer); es scheint aus Z. 25: ὁμοίως δὲ καὶ τοῖς ἄλλοις ζῴοις her
eingekommen zu sein; möglich ist, dass wir hier etwas Analoges
haben.

Zweifelhafter ist die Variation 495"! ἀεὶ ἐκ μειζόνων; ἢ för
ἀεὶ P; es fehlt in D'; vielleicht im Archet. äbergeschrieben (un-
deutlich).

An anderen Stellen, wie 489? τὰ χαλούμενα σελάχη, Wo καλ.
in D»" fehlt, oder 497"??, wo προσειλημμένη fehlt, ist sicher nicht
diese Erklärungsweise anzuwenden.

Ich will noch mit einigen Belegen zeigen, wie sich P D" zu
ihrem Archet. (resp. dem Archet. der beiden Klassen) verhalten.

4875" (vgl. 5. 94) τὸ μέρος A” Ο"; πρὸς τὸ γένος D" (Glosse)
πρὸς τὸ μέρος P, also ist ein Teil des Zusatzes eingeföhrt worden.

487"?3 γυχτερίδε πόδες; Ο" korr. (-aus -δὲς Ὁ); -δὲς δίποδες P;
im Archetypus also νυχτερίδες, in -δὲ korrigiert (ursprängliche Ab-
kärzung).

489535 τοῖς τοιούτοις τὸ κύτος P; 5. oben S. 94.

A90b16 οὐκ ἔστι Α"; οὐκέτε OM; οὐχέτι ἐστί PD; also Uber-
schreibung im Archetypus; auch Ὧ" fäöhrt beides ein.

496"? κατά; καί D"; καὶ κατά P, also Korr. im Archet.

49715 ς oben, S. 99.

Es scheint nach dem oben Gesagten nicht unmöglich, dass die
Doppellesarten bei P Spuren eines korrigierten Archetypus der
beiden Familien sind, nicht nur der zweiten. Vielleicht sind auch
gewisse Glossen, die sich in Ῥ Ὁ" finden, aus dem Archetypus
sämtlicher Hss. heräbergekommen. So z. Β. 4875 ἐμπίδων zu
dem abgekärzten ἀσκαρίδων.

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 101

Wie dem auch sei, hinter den Glossen und Varianten können
wir einen gemeinsamen Archetypus erkennen; dieser ist durch-
korrigiert und mit Zusätzen erklärender Art versehen worden. Die
Tradition hat sich dann gespalten; dabei scheint der Archetypus
der zweiten Klasse mehr mechanisch kopiert worden zu sein; Kor-
rekturen ἃ. dgl. sind nicht mit dem Texte verwachsen. Viel-
leicht gilt dies auch von anderen Eigenheiten, Abkärzungen u. dgl.
— Eben dieser Umstand, glaube ich, ist die Ursache des geringe-
ren Wertes dieser zweiten Familie; das mechanische Abschreiben
brachte eine Menge Korruptelen mit sich. — Anderseits: der Arche-
typus der Ῥ D? hatte die Uberschreibungen beibehalten; eine spä-
tere Abschrift — vor D". möglicherweise die Quelle der Korrektu-
ren in x (vgl. Kap. III) — liess gewisse Zusätze weg; aus ihr stammt
D?, der also, wie ich zu erweisen gesucht habe, in dieser Hinsicht
eine gute Tradition repräsentiert; diese Hs. muss also fär die Kri-
tik genau verwertet werden — unter Vergleichung mit den äbri-
gen, auch P.

Vor der jetzigen Spaltung haben wir also einen einheitlichen,
durchkorrigierten Archetypus. Welcher Zeit gehörte dieser an?
Kann uns die Schrift daräber etwas sagen? Ich verweise auf ΠΙ
Α und Β, 5. 96 ff. Ich habe dort eine Reihe Eigentämlichkeiten der
Hss. zusammengestellt, die auf unziale Schrift deuten; hier und
da scheint sie sich der Kursive zu nähern. Die Spaltung ist also
während der Majuskelzeit, wenigstens vor der Minuskel (IX. Jh.)
eingetreten; es ist nicht unmöglich, dass die Archetypen der bei-
den Klassen in Majuskel geschrieben waren.

An einigen Stellen scheinen Abkärzungen benutzt worden zu
sein, die mit dem System des Papyrus der ”49nvaiwv πολιτξία
Öbereinstimmen. Vgl. auch die Reminiszenzen der Kursive. --
Nun ist dieser Pap. eine private Abschrift des Werkes.! Die erste
Hand ist eine rein kursive? mit einer Masse Abkärzungen; die
zweite ist mehr unzial, doch hier und da beinahe kursiv; auch
hat sie mehrere Abkärzungen, welche hinreichend zeigen, dass

! ΨΩ]. die Einleitung zur Ausgabe von Kaibel u. Wilamowitz.

3 A. ἃ. Ο., S. V ff. Wie bekannt nehmen, Kenyon, Aristotle On the con-
stitution of Athens, 5. XI f., v. Herwerden ἃ. v. Leeuwen, S. 164 f., Sandys,
Aristotle's Constit. οὗ Ath., 5. XXXV u. a. vier verschiedene Hände an, was prin-
zipiell nur wenig bedeutet, da 1 und 4 = 1l,und 2 und 3 -- 2 bei Kaibel-Wila-
mowitz ist. Vgl. Thompson 113.

102 Gunnar Rudberg.

auch die rein unziale (litterarische) Schrift solehe kannte.! Viel-
leicht kamen solche Abkärzungen in gewissen litterarischen Texten
öfter vor, als die Paläographen annehmen.? — Wenigstens scheint
fär Hist. an. eine ähnliche Traditionsweise existiert zu haben wie
för die 43. πολ. im Papyrus (und seine Vorlage). Auch war der
Archetypus der Hss. der Hist. an. mit Korrekturen u. dgl. verse-
hen — wie auch der Papyrus. ? — Das Beweismaterial kann wahr-
scheinlich durch weitere Nachforschungen vermehrt werden; eine
Untersuchung der aristotelisehen Werke in ihren verschiedenen
Traditionen wäre daher interessant.

Die erste Periode der Textgeschichte wird von diesem Arche-
typus repräsentiert; die zweite Periode von den beiden Archetypen
der verschiedenen Familien. Näher dieser zweiten Periode stehen,
wie ich im vorigen Kapitel erwiesen habe, sowohl x (die Quelle
des Wilhelm und wohl auch des C2) als auch diejenige Hs. der
zweiten Klasse, aus welcher man die Korrekturen geholt hat (Vor-
lage des D"?). — Die dritte Periode ist die Zeit der Scheidung
der zwei Klassen in je zwei Hauptgruppen. Εἶπα Skizze der bei
dieser fortschreitenden Scheidung mmitwirkenden Ursachen findet
sich oben unter II, S. 87 ff.

Sind AA: und C? aus demselben Original abgeschrieben wor-
den? Zwar ist der Unterschied geringer als zwischen P und D+:
und Diltmeyer, S. XI, beantwortet die Frage mit ja. Nach dem
in Kap. ΠῚ gesagten finde ich es jedoch kaum wahrscheinlich;
ohnedies hat A” mehrere Zusätze, welche in OC” fehlen (vgl. oben,
S. 95); auch nicht x, die eventuelle Quelle des A”, scheint sie ge-
habt zu haben.

Dass P und D? aus verschiedenen Quellen stammen, hat Ditt-
meyer, 5. XIII, nachgewiesen — D?> hat eine Menge ganz eigene
Additamente (vgl. Kap. ID. — Dass auch P för die Untersuchung
der ”Textgeschichte nicht unwichlig ist, habe ich schon oben her-
vorgehoben.

! Vgl. v. Herwerden 172: ὑπέρ = dv; 173: καὶ = κ' und mit Sigle; diese
bezeichet as auch im Inneren der Wörter; 179 eine Anzahl Wörter, wie ποῖ f.
πόλεως, we f. χώραν υ. dgl. — dies ist Kenyons und v. Herwerdens »dritte
Hand». Vyl. besonders Col. XXII des Facsim. des Brit. Mus.

2 Vgl. Wattenbach 104 f.; Thompson 39.

3 Kaibel-Wilamowitz VII ff.

Nachträge und Berichtigungen.

Zum. krit. App. Einige Varianten des Cod. Urb. sind tber-
gangen. Sie spielen jedoch fär die Textkonstitution keine Rolle.
Beispiele sind:

ΠΠ|.20 preter] propter IV,2s alio fehlt V,9 nutrimentum
VLi0 ut piscis — VIILis egrediuntur (vgl. den App.) Χμ: autem
(9) fehlt 12, 13 que (Konjektur?) ΧΥ,ΞῈὲ quidem πιο KVL
oculi.

M! hat VILs2 age kab. (korr. ἃ. R.) ΧΙ], super] propter
ΧΥ],»τ soniti] sompni.

5. XV,i5s. Supercilia ist wahrscheinlich nicht Verschreibung
för oculi. Scotus Ubersetzung hat hier einen Zusatz: supercilia
autem demissa significant inuidum, was sich nicht im griech.
Texte findet. Es scheint ein altes Scholion zu sein, wie es auch
aus anderen Gränden wahrscheinlich ist, dass die mittelbare Quelle
des Scotus ein griech. Codex mit Glossen und Scholien war. Fine
Spur davon ist vielleicht in der Quelle Wilhelms (r) geblieben: τὰ
βλέφαρα äber ὀφϑαλμοῦ oder ἀρ]. W. äbersetzte, seiner Gewohn-
heit gemäss, was Öber der Zeile stand.

5. ὃ. Durch eine Kollation des zehnten Buches der Scoti-
schen Ubersetzung (in Cod. Paris. 16162) habe ich mich äberzeugt,
dass Albertus Magnus dieser Quelle auch in seinem zehnten Buche
folgt, nicht, wie Dittmeyer a. ἃ. O. annimmt, eine andere, aus dem
Griechischen gemachte Ubersetzung benutzt hat. — Siehe Schnei-
der IV, 457 ff.

Kroll, Geschichte der klass. Philol., Leipz. 1908 (Samml. Gö-
schen 367), S. 70 schreibt William von Moerbeke.

5. 9. Es scheint sehr ungewiss zu sein, ob Wilhelm wirklich
Theophrast öbersetzt hat. Schneider (I, CXXIX, CXLII) scheint
einige Worte in der Praefatio Gazas missverstanden zu haben.
Vgl. Theophrasti Eresii Hist.: Plant. ed. Fr. Wimmer, Vratislav.
1842, 5. ΧΧΥΙ.

104 Gunnar Rudberg.

S. 10 ff. Die Interpunktion der lat. Hss. In allen Hss. —
ausser Urb. mit seiner modernen Schrift — kommt als Zeichen fär
die Abschnitte der Paragraph vor, bald in blauer, bald in roter
Farbe und zwar nach der Schrift hinzugesetzt. Vgl. Capelli, Lexicon
abbeviaturarum (deutsche Auflage), S. 424, Kol. 2, Nr. 6 (7) (in
B oft in sehr ausgedehnter Form); eine andere Form (s. Watten-
bach, Anleitung zur lat. Palaeogr.?, 5. 78) kommt hier und da
vor. — Sonst wird vor allem der Punkt benutzt. V und M?! haben
das Komma (M! als eine vertikale Linie); auch kommt das von
Wattenbach, a. a. O., 8. 80 oben angefäöhrte Zeichen vor. — Uber
Umstellungen, Streichungen u. dgl. vgl. Wattenbach 80 f.

5. 11, Fussn. ὃ. Das ο in L? gehört vielleicht nicht hierher.
— Wegen des Griech. vgl. Gardthausen, Griech. Palaeogr., S. 277.

S. 16 f. Uber die Unterschriften der abendländischen Hss. 5.
z. B. Gardthausen, ἃ. a. Ο. 8. 304.

S. 36, Z. 7 ν. o., I. nullum.

S. 46. Wegen ἔδισαν vgl. 577"!2 (VI, 22), wo W. ὀφϑῇ (mit
A C:) mit decoxerit öbersetzt (was sicher nicht ein ὀπτήσῃ der
Quelle voraussetzt, wie Dittmeyer zögernd vorschlägt). Er scheint
also den wirklichen Aor. Pass. von ὁράω nicht zu kennen.

S. 47, 2. 15 ν. u.; I. canalem; Z. 5 ν. u.; 1. 50029 ὑπὸ τοῖς
μηροῖς A" O:; ὑ. τοὺς μηρούς P D".

S. 55. Da W. die späte Form wuertebrum vorzuziehen scheint
gehört wahrscheinlich die Stelle 494"t unter Ὁ (5. 61), wie Ditt-
meyer sagt. Auch 5. 30 ist wohl die Stelle zu tilgen.

S. 56. Ubereinstimmung mit A+ Οὐ haben wir auch 490",
wo W. exsiccatos hat, also = ἐξῃρημένους, wie wenn von ξηραΐίνω
abgeleitet. Vgl. S. 46.

5. 58. Die Stelle 500"!0 fällt weg, da — nach Dittmeyer —
auch ΑΝ das οὗ zu haben scheint.

S. 70, Z. 7 v. u.; l.: Handbook — palaeogr. (1903), 5. 86,
Fussn. 1.

S. 71 f. Vgl. auch die Zusammenstellung bei Mentz, Geschichte
u. Systeme der griech. Tachygr., Berlin 1907, vor allem die Tab.
Ὁ, 54.

Einige besprochene Stellen.

Seite Seite

487b9 sv vv sv 93! 493b 12 )ὰ ἜΠΗ νιν, 908
488a!l7 oss ov vv 99 4944 18. ον νὸν, 100
48989 oo os ον νι vn 87! 49489 Ὁ ὉΠ Πρ νιν, 878
4011. oo ooo ov vv 90 4040 00 φως 95, 100
49383 oo co . . . . . . . . 90 496016 ov ov vn 898

INHALT.
Seite

Das erste Buch der aristotelischen Tiergeschichte
nach der Ubersetzung Wilhelms von Moerbeka ΠῚ

Einleitung 3
Handschriften der Hist. an. 3
Ubersetzungen . 7
Wilhelm von Moerbeka 8

Kap. I. Handschriften zur Ubersetzung der Hist. an. 10
(V 11, B 11, M', M? 12, P 12, andere Pariser Hss. 14, L' 14,
1,1 15, Ὁ 16, Urb. 18, Fes. 19)

Verwandtschaft der Hss. . oc oso oc oc os oc so oo. ov vr 19
I. För alle Hss. gemeinsame Fehler . . . . . . ως 19
A. Korruptelen 19. Β. Glossen 20.

IH. Fehler der grössten Gruppe . . . . . . so ss 0 rs 22
Α. Korruptelen. Β. Glossen. :
(Zweite Gruppe 23. Dritte Gruppe 24.)

Orthographiem . coocoococoooocoon-oso.cs . . oo. vo sv 25

Kap. II. ΠΕ ΠΠΝ Sprache und Ubersetzungsmethode 97

Lateinische Wortbildung . . . 30
(Ahstrakta 30, Adj. 31, Part. äs Adj. 88, spätlat Woör-
ter 32)
ID. Die griech. Wörter . . . 32

(Transkription 33, lat. Flexion 33, at. Ableitung 34,
Mischformen 34)

106 Gunnar Rudberg,

Seile
HI. Umschreibende oder freiere Ubersetzungen . . . . . 84
IV. Dasselbe Wort in verschiedener Weise äbersetzt . . . 36
(Subst., Adj., Pron. 36, Vba, Adv., Präp. 37, Konj. 38)
V. Bemerkungen zu den verschiedenen Wortklassen =. . 39
Der Artikel (A. Unöbersetzt 39. B. Mit Pron. åbersetat
(hic, ipse 39, qui, is qui, (hiis qui) 40.)
Nomina (Numerus, Kasus 40, Kompar. 4)... cs oo. 40
Pronomina (Reflex., Recipr., Genus). . . re ἢ 41
Verba (Kompos. 31, Genera, Modi, Tempöra, Numbers
42, Verbalnomina 43) . . . . so oo .s ov com 41
Adverbia . . . ἊΣ ὦ τῷ våg Sö πῶς Ass di Ae vd ἃ 3
Konjunktionen (Partikeln). ἢ" SCR ἜΣ orda τὸς Je τῷ τὴν se 11
VI. Ubersetzungsfehler bei W. ἐν dl NE ἐς MAT, får ἃ ὡς Ke ἃ 45
Ubersicht unsicherer Fälle. . . . oo oc .s so sco vo... 47
I. Diskrepanzen ortograph. Natur, Verschiedenheit der Ak-
zente, Formenvarianten . . . . . . . νὸν νὸς 47

11. Dieselbe Ubersetzung verschiedener Wörter oder Ausdräcke 47
Ill. Wo W. gewisse Wörter nicht oder inkonsequent Öbersetzt 48
IV. Die Wortfolge . 48

Kap. Ill. Die griechische Eye der Ubersetzung

Wilhelms. . . .. 2å, ΤΣ er vt ἀν JÄV Sogn Ὁ
I. (Textkritischer Teil) ἐς ἐὰν 18» ἢ ἐς fer ῶρ τὴν «δὲς od Ja τὰ di

Α. Ubereinstimmungen mil ΜῊΝ ὮΝ ἀν ἐμὰς καῖ" Snr ΖΗ, ὃ 52

B. > » ÅR oso so so vv vo” d7

C. > ιν 57

D. > ν PDa Lo ooo ooo 58

E » χς ΤΑΣ Sad dö ως ἐμ ar ταῖν ἢ 62

F. » δ τι, nte ter κῶλ, τὰ" τῷ 63

(Die Quelle 64. Lesarten der schlechteren Familie 65.
Lakunen 67.)
H. (Paläographischer Teil). . . .. TC es 69
Α. Abköärzungen (Nasalstrich 70. Artikel ΤΙ. Käsusen-
dungen u. dgl. 71. SEE IRENE u. Fe 73)

B. Ligaturen. . . ; : 76
C. Fehler betreffs dör Worlgr δηΖό- ρον “ὦ οὐ τῷ ἃ ἡ 76
Ὁ. Undeutlichkeit des Spir. und der Akz. . . . .. 71
E. Verwechslung der einzelnen Buchstaben . . . .o« 71

(Zusammenfassung 79.)

Kap. IV. Einige νον οὐμωὼ uber die Texttradition
der Hist. an. . . .. ondt μὲν τς, ler nen ἂὴ ὦ SD
I. Zufällige Verschiedenheilen . . . » ss . so ss ov sm 87

Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles. 107

Seite

II. Unwichtigere Diskrepanzen . . soc co so sov vr 87

ÅA. Die Wortfolge « . . so soc ov. vo νι νος 87

DB: AUSkälla- Ὡς ae ren örn δὴ logen He μὸν soo 88

(. χυθαϊχοο τῷ oo ge Ko Mo lo NRA κ ἀν 88

Ὁ. Einwirkung des Vorhergehenden und Nachfolgenden 88

E. Örtograph. Varianten . . . .- τῳ ν νων 89

F. Formenvarianten . . . τ ...w .. ἐν ΔῈΝ ὃ; 90

G. Worttrennung . . . . . . . 3 edke od nn 91

HH: -AkZenlés 3 ρου ὰ BTR ån ἀρινες Vår Resa 92

I. Åbkärzungeh oo .oooclossosconcooos os. ... 92

Κι Ligaluréelt.. co os BH arg od re SN ρος 92

1: ΟΙΟΒΒδΙΝ. ὦ 2 RR rn ὁ ἄρον τς ον, ὡν τῷ ἃ. τἀν; 94

HI. Varianten, welche auf eine einheitliche Trad. hinweisen 9ὃ

Α. Verwechslungen von Buchstaben . . . . os. ov. 96

ΗΒ. Abkäörzung . . . . . cc. vc. 96

C. Glossen und Korrekturen . oo so oo so ov or 99
(Zusammenfassung 101.)

Nachträge und Berichtigungen. . . . — so oc co. so ov vw vw. 103

Einige besprochene Stellen . . ss . «ον so oso. soo νιν νιν 108

Inhhalt oo oc oc 7. e.o νὸν νὸν νὸν νιν νιν vo von vw vw vw vw. 105

eid Google

BIDRAG TILL

UPPMÅRKSAMHETENS PSYKOLOGI

BERTIL HAMMER.

ΠΕ Google

Förord.

————— AA

Frågan om ”uppmärksamhetens natur är en av de mest om-
stridda inom psykologien. Säkerligen beror detta väsentligen därpå,
att detta problem, liksom det högre själslivets i allmänhet, erbju-
der speciella svårigheter för den vetenskapliga forskningen. På
intet vis vågar därför denna avhandling göra anspråk på att före-
bringa någon definitiv lösning av den föreliggande uppgiften. Dock
har det synts mig, som om flertalet hithörande forskningar labo-
rerat med en onödig bristfällighet därutinnan, att de byggt på ett
knapphändigt material, bestående av ἃ cna sidan ett fåtal konstrue-
rade exempel och å den andra elementära experiment av allt för
verklighetsfrämmande natur.

Genom en noggrann retrospektion av spontana fall ur det
verkliga livet torde en solidare grundval kunna erhållas för den
vetenskapliga analysen. Och har föreliggande undersökning lyckats
i det avseendet göra en ringa början, är dess främsta mål upp-
nålt. På den vägen kan man sedan hoppas att småningom tränga
djupare in i uppmärksamhetens natur och väsen. Först i den
mån detta lyckats, är tiden inne för det experimentella planläg-
gandet, så visst man ej vill riskera att få experiment, som på
grund av en missförstådd problemställning äro å priori förfelade.
Det saknas icke exempel på dylika i den samtida uppmärksam-
hetspsykologien. Man tänke på alla undersökningarna rörande
uppmärksamhetens omfång och dess s. k. fluktuationer.

Till sist må det tillåtas mig att här uttala ett vördsamt tack
till de akademiska lärare, vilkas undervisning och vänliga upp-
muntran jag haft förmånen åtnjuta, särskilt professor REINHOLD
GENER, vars intresseväckande föreläsningar och seminarieövningar
i psykologi m. m. jag under ett antal år bevistat, samt profes-
sorerna FRANS VON ScCHÉELE och HJALMAR ÖHRVALL, vilka jag har att
tacka för värdefulla synpunkter även i rent psykologiskt avseende.

Uppsala i maj 1908.

Bertil Hammer.

II.

Innehållsförteckning.

Uppmärksamhetens begrepp.

a. Det populära språkbrukets uppmärksamhet

b. Vetenskapens uppmärksamhetsbegrepp

c. Olika former av uppmärksamhet .

d. Möjligheten av ett enhetligt uppiracksaliletsbegre np.

Undersökningens material, metod och uppgift.

a. Undersökningens huvudkälla: spontan retrospektion .
b. Reservutvägar .

ce. Avhandlingens uppgift

Impulsiv uppmärksamhet.

A. Frappering.
a. Förberedande distinktioner
b. Intensivare former: ”vital" πδυβδ τὰν
c. Fall ἂν ”psykisk relation SE
d. Mildare former: ”associativ' frappering . |
e. Frapperingen som känslo- och uppnlarksänilelstenörken

B. Expektation.
a. Kroppsliga symptom
b. Spänningsförnimmelser .
c. S. Κ΄ spänningskänslor .
d. Arter av expektation
e. Undrans eller studiositetens öreiskäper

Exkurs över själslivets struktur.
a. 'Bildlösa' själselement . br ἃ
b. De bildlösa själselementens öda
c. 'Bewusstheiten' . ;
d. "Psykiska innehåll och προ

f. Sammanfattande karakteristik av expektationen

C. Reception.
a. Receptionens förhållande till "klar och tydlig uppfattning
b. Apperceptionsbegreppet hos Leibniz, Herbart och Wundt
ce. Reception och omdöme och &
d. Enkla och sammansatta öppinäsksarakietsakter

VI.

D. Den impulsiva uppmärksamhetens betingelser .
a. Psykofysiska och biologiska betingelser . ;
Ὁ. En förbisedd distinktion rörande uppm:s betingelser .
6. Betingelserna för ett klart och tydligt perceptionsinnehåll
d. Betingelserna för evident reception
e. Betingelserna för uppmärksamhetens ἀπ ῤανιεΐδα

Uppmärksamhet och vilja.

ἃ. ”Volitiv ekvivalens” såsom viljekriterium .
b. ”Strävan” såsom det specifika viljeelementet
c. Wundts emotionala viljeteori Rid
d. Egen uppfattning av viljeprocessens natur

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet.

a. Uppmärksamhetens vidmakthållande — ett förbisett problem

b. Fall av psykofysisk efterverkan eller ”repression' πὶ τὰ

c. Försök att förklara det avsiktliga uppmärksammandet. Nya
repressionsfenomen

Receptiv uppmärksamhet. Klassifikation. Slutord.

a. Den receptiva uppmärksamheten i dess förhållande till de
bägge andra formerna .

Ὁ. Indelningar av upprmärksamhetens föromen .

c. Sammanfattning: uppmärksamhetens förhållande till | percep-
tion, idéassociation och "vilja

Rättelser.
Sid. 4 rad 3 uppifrån efter 'som' inskjutes "dessa".
3 >» 14 nedifrån >» "one” borttages kommat.
» oo» > 12 » slär af läs of.
>» » » » 2 » I » It. τι
» > » 10 > » an >» a.
» 17 » 9 » efter "inträda" läs och fortgå".

>» 33 > 3 uppifrån: ordet även uteslutes.

Sid.
59
600
62
63
64
67

71
74
76
80

83
85

89

96
98

929

I. Uppmärksamhetens begrepp.

Någon uttömmande definition av uppmärksamheten är det
naturligen ej möjligt att giva i detta inledningskapitel. Vad det
här närmast gåller, är att förberedelsevis karakterisera de fakta, som
i det följande komma att studeras under detta namn. Jag frågar
alltså: Vad är uppmärksamhet? Till äventyrs kunde frågan synas
alldeles överflödig. Uppmärksamheten är ju något så alldagligt och
allbekant. Ingen är tveksam om, när han varit uppmärksam. Det
minsta skolbarn kan svara på frågan. I skolan är ju också ordet
uppmärksamhet ett av de oftast använda orden och öfverträffas i
detta avseende kanske endast av ett annat — ouppmärksamhet.
Frågar man en fullvuxen person — n. b. en av vetenskaplig psy-
kologi ofördärvad — om saken, så vet han också vanligen besked.
Och blir han förlägen om svaret, så är det väl mest av pur för-
våning över ett så banalt spörsmål.

a. Det populära språkbrukets uppmärksamhet. Det har roat
mig att anställa en liten enquéte i frågan. Några svar må anföras
såsom belysande vårt ämne. I en skolklass av sju-åringar fram-
ställde jag en gång frågan: Vem är uppmärksam? Varje barn hade
sin bestämda uppfattning, och ett par svar voro synnerligen träf-
fande. Särskilt följande, som jag därför här tillåter mig att citera:
»Den som ser rakt fram och inte tänker på annat». — Från äldre
icke-psykologer ha erhållits följande svar. [De flesta av mina
sagésmän äro visserligen studenter, ett par av dem ha också mera
ingående studerat psykologi. Men ingen har speciellt sysslat med
uppmärksamheten, och de voro uttryckligen ombedda att lämna
åsido alla reminiscenser av psykologiska begreppsbestämningar och
enbart förlita sig på »der gemeine Menschenverstand>].

1. Μ.: »Noga följa med en sak, som förevisas, föreläses eller
omtalas för att sedan kunna återge det». (1).

Hammer: Uppmiärkaamhetens psykologi. 1

2 B. Hammer,

2. Η.: »Uppmärksamhet är själens avsiktliga aktgivande på
omgivningen». (1).

3. W.: »Förmågan att i varje särskilt fall kunna bortisolera
tankar, som inverka störande och avledande, samt att koncentrera
sin iakttagelse på en viss uppgift för att lösa den snabbt och
redigt och att därvid få den möjligast bästa minnesbild som be-
hållning». (1).

4. K.: »Aktgivande på det man har för händer». (1).

5. Α.: »Något som jag märker på ett eller annat sätt; något
som väcker mina yttre eller inre sinnen». (9).

6. J.: »Uppmärksamhet är att klart och tydligt följa ett ar-
bete eller en tankegång, så att man efteråt har en bestämd upp-
fattning av det sedda eller hörda». (8).

7. U.: »Ett ensidigt riktande av medvetandet mot ett visst
mål, så att än det ena än det andra sinnet är primärt aktuellt på
de andras bekostnad>. (4).

8. L.: »Uppmärksamhet = koncentration (på uppgiften)». (4).

9. H.: »Uppmärksamhet är att koncentrera sig på ett visst».
(4, 1).

10. A.: »Uppmärksamhet är att inrikta sin själsverksamhet
på ett begränsat område, i det man undviker alla störingar; att
inskränka sig till en själslig blickpunkt>»>. (4, 1).

11. Η.: »Uppmärksamhet=tankekraftens koncentrerande»>. (4).

12. RB.: »Med uppmärksamhet menas en koncentrering av
tankeverksamheten, ofta även av syn- och hörselsinnet för att tyd-
ligt uppfatta något, som försiggår i ens omedelbara närhet». (4, 2).

18. R.: »Uppmärksamheten innebär en medveten intensitets-
stegring av ett eller flere sinnens verksamhet för percipierandet av
ett begränsat innehåll». (3, 4).

14. Ph.: »Medvetandets riktande och koncentrerande på ett
av dess innehållsmoment med abstraktion från övriga. Detta mo-
ment har förut ingått i medvetandet endast såsom något obestämt,
oklart. och dess olika bestämningar ha ej särskilts. Vid den kon-
centrering av medvetandet härpå, som utgör uppmärksamheten,
bringas även dessa bestämningar till medvetande>. (8, 4).

15. Εν: »Uppmärksamhet (i klass) är ett frivilligt eller av
läraren framkallat inriktande av själskrafterna på det till behandling

i klassen förelagda ämnet; vilket inriktande — hälst vid den fri-
villiga uppmärksamheten — ofta är åtföljt av en stegring av inten-

sitelen». (1, 2, 3, 4).

Uppmärksamhetens begrepp. 3

Redan dessa vardagsmedvetandets bestämningar av uppmärk-
samhetens begrepp divergera ju åtskilligt inbördes, såsom man finner
vid ett närmare skärskådande. Företrädesvis torde följande skift-
ningar kunna spåras. (Jfr föreg. sid., siffrorna inom parentes!)

1. Många fatta uppmärksamheten som en avsiktlig strävan att
hålla tankarna samlade, att rikta dem på ett bestämt mål.

2. Några karakterisera den såsom ett sinnenas vaknande, ett upp-
märkande med ty åtföljande spänning eller beredskap att mot-
taga intryck från något visst håll.

3. LI en del definitioner framhålles mera det klara uppfattandet av
vissa intryck eller moment.

4. Icke sällan betecknas uppmärksamheten såsom en medvetandets
koncentration på några få föreställningar, så att dessa fram-
träda särskilt livligt med fördunklande eller uteslutande av
andra.

5. Oftast äro emellertid flere av dessa betydelser mer eller mindre
medvetet kombinerade, vilket plägar markeras medelst det något
obestämda uttrycket koncentration. Vanligen åsyftas därmed
en ofrivilligt eller genom avsikt tillkommen begränsning av
själsinnehållet, så att några få moment framstå klart och
tydligt, medan andra träda i bakgrunden.

Denna sistnämnda kombinerade innebörd hos ordet torde ock
vara den i allmänna språkbruket vanligaste. Åtminstone synes
den ligga närmast för tanken i sådana fraser som följande: Före-
draget åhördes med uppmärksamhet, han skänkte mig en stunds
uppmärksamhet, man fäste min uppmärksamhet vid, en uppmärk-
sam lärjunge. Endast en svag och svårbestämbar ansats till be-
tydelseförskjutning i endera av de nyssnämnda riktningarna kan
spåras i följande vändningar: Uppmärksamheten ansträngdes till
det yttersta (1. bet.); saken tilldrog sig min uppmärksamhet, han
stirrade med oavvänd uppmärksamhet (2. bet.); talaren fängslade
sina åhörares uppmärksamhet (3. bet.); han koncentrerade sin upp-
märksamhet, uppmärksamheten var fullständigt absorberad (4. bet.).

b. Vetenskapens uppmärksamhetsbegrepp. Om salunda trots
skiftningar åtminstone en viss enstämmighet råder i det populära
språkbrukels uppmärksamhetsbegrepp, så kan näppeligen detsamma
sägas om den psykologiska vetenskapens. Det är ju ingalunda
ovanligt eller oförklarligt, att en sak, som för den ytliga betrak-
telsen synes klar och enkel, ter sig helt annorlunda vid en nog-

4 B. Hammer,

grannare undersökning. Ej heller är det att undra på, att särdeles
stora differenser äro rådande i uppfattningen av så invecklade och
svåråtkomliga fenomen som det högre själslivets. Sällan torde
emellertid ett problem, som är så pass bearbetat som uppmärk-
samhetens, vara så omstritt både till sin innebörd och sin bety-
denhet. som det ifrågavarande är bland psykologerna. Somliga
anse, att uppmärksamheten ej alls innebär något särskilt problem
utan sammanfaller med medvetandets överhuvud (Η. ΚΕ. Koun) eller
med associationsförloppets (TH. ZIEHEnN). Andra åter se däri psy-
kologiens centralproblem (ΝΥ. WunpTt). Ofta tillgripes utvägen att
identifiera uppmärksamheten med några av de konventionella psy-
kiska grundklasserna. Och därvid äro nästan alla tänkbara varia-
tioner representerade. Den ene förklarar uppmärksamheten vara
en känsla (C. STumPF), en annan, att den är intelligensakten par
préférence (H. Urrici m. fl.), en tredje, att den är viljans kvintessens
(δ ΧΡ ο. a).

Icke utan skäl har därför H. EBBingGHAus kallat uppmärksam-
heten »eine rechte Verlegenheit der Psychologie». Och en annan
framstående psykolog, O. Körre, bekänner: »Zu den schwierigsten
Aufgaben, die einer psychologischen Untersuchung erwachsen kön-
nen, gehört die Beschreibung und Erklårung dessen, was wir als
Aufmerksamkeit zu bezeichnen gewohnt sind>.

Trots den nämnda meningsskiljaktigheten har det naturligen
både sitt värde och sitt intresse i detta sammanhang att taga i
skärskådande några av de bestämningar av uppmärksamhetens
begrepp, som givits av samtida psykologer.

1. ΝΥ. WundtT: »Den durch eigentömliche Gefäöhle charak-
terisierlen Zustand, der die klarere Auffassung eines psychischen
Inhalts begleitet, nennen wir die Aufmerksamkeit, den einzelnen
Vorgang, durch den irgendein psychischer Inhalt zu klarerer Aut-
fassung gebracht wird, die Apperzeption>».! (1, 2).

2. ΑΛ. HörLerR: >»Aufmerken heisst bereit sein zu geistiger
Arbeit;.? (4, 2).

3. (ὦ StumPF: »Aufmerksamheit ist identisch mit Interesse,
und Interesse ist ein Gefäöhl. Damit ist alles gesagt»?. >»Sie ist...
eine Lust am Bemerken selbst».t (9).

WunpbtT. Grundriss?, s. 250.
HörLrter, Grundlehren, s. 76.
SruMer, Tonpsychologie I, s. 6S.

1
2
3
t SteNPF, Tonpsychologie IH, s. 279.

ad

Uppmärksamhetens begrepp. D

4. ΤῊ. DirPs: »Von Aufmerksamkeit reden wir zunächst um
eines jedermann bekannten, aber nicht näher beschreibbaren un-
mittelbaren Erlebnisses willen: Ich fähle mich, das unmittelbar
erlebte oder das Bewusstseins-Ich, mer oder minder intensiv in
einer Richtung tätig. Die Aufmerksamkeit als unmittelbares Erleb-
niss ist ein Tätigkeitserlebnis»>.!? (1, 2).

5. ΤῊ. Kerr: »Aufmerksamkeit ist ein Deutlichhaben der
Seele, . . man ist aufmerksam, wenn eine Vorstellung (das ist
Wahrnehmung oder Vorstellung) im Blickpunkt des Bewnsstzeins
steht». (9).

6. E. Dörr: >... als eine durch den Hinweis auf Tatsachen
gerechtfertigte Behauptung, wenn wir sagen, das Wesen der Aut-
merksamkeit bestehe in einer besonderen Höhe des Bewusst-
seinsgrades ...»? (3).

7. H. EBBiIngGHAUs: »Die Aufmerksamkeit besteht in dem leb-
haften Hervortreten und Wirksamwerden einzelner seelischer Ge-
bilde auf Kosten Anderer, fär die gleichwohl auch gewisse Voraus-
setzungen des Zustandekommens vorhanden sind>.? (4).

8. W. James: »Ἱ is the taking possession by the mind, in
elear and vivid form, of one, out of what seem several simulta-
neously possible objects or trains of thought. Focalization, con-
centration af consciousness are of its essence. [1] implies with-
drawal from some things in order to deal effectively with others.
and is an condition which has a real opposite in the confused,
dazed, scatterbrained state, which in French is called distraction
and Zerstreutheit in German ...»5 (3, 4). $

9. TH. RiBot: »C'est un monoideisme intellectuel avec adap-
tation spontanée ou artificielle de I'individu... E'attention consiste
en un état intellectuel, exclusif ou prédominant, avec adaptation
spontanée ou artificielle de Findividu>." (1, 2, 4).

10. W. Β. PiursBuryY: »L'essence de Pattention, comme pro-
cessus conscient est un aceroissement dans la clarté d'une idée aux
dépens des autres».? (3, 4).

! LiPpPs, Leitfaden? 5. 59.

2 KerRrL, Die Lehre vun der Α. 5. 71.
3 Dörr, Die Lehre von der Α. 5. 12.
4 EBBINGHAUS, Grundzöäge?, 5. 600.

5 Jaxes, Principles I, s. 404 f.

δ RiBot, Psychologie de lI'a?, 8. υ.

7 PiuisBurRY, L'attention, 5. 13 f.

6 B. Hammer,

11. Fr. JooL: »Unter Aufmerksamkeit im Allgemeinen ver-
steht man denjenigen Vorgang, durch welchen innerhalb des gege-
benen Empfindungs- und Vorstellungscontinuums eine Concentrie-
rung des Bewusstseins auf bestimmte Inhalte und eine Bevorzugung
derselben erfolgt, so dass sie in den Blickpunkt des Bewusstseins
geräckt sind, mit der (relativ) grössten Helligkeit und Deutlichkeit
wahrgenommen (III, 20), und eben dadurch vermöge der Enge
des Bewusstseins andere Inhalte verdunkelt und aus dem Be-
wusstsein gedrängt werden».! (1, 2, 3, 4).

12. F. v. ScHÉELE: »Det är nu denna koncentrering af med-
vetandet till ett trängre område, hvilken kallas uppmärksamhet.
Denna kunde ock definieras relativ monoideism>».? (4).

13. R. Gener: »Hvarje effektiv yttring af uppmärksamheten
(= hvarje särskild apperceptionsakt) består i en koncentrering af
förnimmandet på några få relativt enkla innehållsmoment, hvilka
sammanhållas eller bringas i kontakt med hvarandra, med den
följd att inbördes likheter och speciellt olikheter träda fram för
medvetandet mer eller mindre klart».? (8, 4).

14. Ο. Körpe, Η. E. Konn, Tu. ZiEHEN m. fl. ha av mer eller
mindre principiella skäl uraktlåtit att prestera någon definition av
uppmärksamheten “.

Redan i dessa kortfattade definitioner röjer sig en ganska
stark divergens i åsikter. Man jämföre ἃ ena sidan ὥτύμρε, enligt
vilken uppmärksamheten helt och hållet är ett känslofenomen, å
andra sidan KeErrL m. fl., som fatta den såsom en rent intellektuell
företeelse = klarhet i förnimmandet. Ännu bjärtare än i de korta
definitionerna springa olikheterna i ögonen vid den närmare fram-
ställningen, därvid t. ex. Koun uttryckligen förklarar, att för hans
själviakttagelse ej finnes ett spår av de känslomoment, som för
WuNnDT, STUMPF m. fl. äro det väsentliga i uppmärksamheten.

Likväl kan det ej misskännas, att hos några psykologer finnes
en tendens att ansluta sig till det allmänna språkbruket och be-
stämma uppmärksamheten såsom ett sammansatt fenomen, däri
flere av de förut nämnda momenten ingå såsom integrerande de-
lar. (Jämför siffrorna inom parentes!).

! JooL, Lehrbuch? II, 5. 74.

3 F. v. ScHÉELE Om uppmärksamhet, 5. 4.

8. Diktat efter föreläsningar, Höstterminen 1902.
4 Se Litteraturförteckningen!

Uppmärksamhetens begrepp. 7

c. Olika former av uppmärksamhet. Nu kan man emellertid
spörja: Är det lämpligt eller ens möjligt att sålunda fatta upp-
märksamheten, eller visa månne icke redan de antydda skiftnin-
garna hos det populära språkbruket hän på, att uppmärksamhets-
fenomenen i själva verket äro så olikartade, att de ej kunna
sammanföras under: ett och samma begrepp? Ett mera definitivt
svar på denna fråga kan givas först efter en detaljerad analys av
de ifrågakommande företeelserna. Det är emellertid lämpligt att
redan inledningsvis belysa frågan, och skall jag härvid först anföra
några konkreta exempel, av vilka ett par hämtats från KERRL, som
i sin monografi »Die Lehre von der Aufmerksamkeit» förfäktar
den negerande ståndpunkten.

1. Ett skott, avfyrat i närheten av mitt arbetsrum under
nattens stillhet, väckte, berättar KernrL, en gång min uppmärk-
samhet. Någon viljeyttring kan här enligt vanligt språkbruk ej
vara tal om. Uttrycket "skottet väckte min uppmärksamhet kan
blott betyda, att jag hade en tydlig varseblivning. — Likaså, om
någon brister i gråt i en glad festförsamling, skulle härav säkerligen
allas ofrivilliga uppmärksamhet väckas. De skulle så klart och
livligt uppfatta tilldragelsen, att den efter åratal stode inristad i
minnet. Åven här betyder uppmärksamhet ett tydligt varseblivande,
bemärkande, 'ein Deutlichhaben der Seele. — Enligt mitt förme-
nande är KerrLis uppfattning av dessa fall alldeles oriktig. I det
ögonblick skottet smäller, har jag ingen klar förnimmelse därav;
jag rycker till i en plötslig skräckaffekt, och först strax efter väckes
min uppmärksamhet, i det jag gripes av en impulsiv strävan att
få klarhet i det passerade. Likaså vid det andra exemplet. Först
väckes hos mig ett mera känsloartat tillstånd, som jag kallar frap-
pering, och först sedan följer den livliga uppfattningen. Närmare
härom framdeles. Det sagda torde vara nog för att visa, att denna
första grupp. är mycket närbeslåktad med och icke — såsom KERRL
måste anse —- motsatt den grupp av uppmärksamhetsfall, jag nu
övergår till såsom nr 2.

2. Antag, att jag väntar besök och att steg i trappan plöts-
ligen våcka min uppmärksamhet. Arbetet vid skrivbordet avbrytes;
jag lyssnar mot dörren i spänd väntan. Ingen knackning följer
emellertid, ej ens några steg eller ljud höras vidare utifrån. Jag
uppfattar sålunda ingenting — och likväl tala vi om spänd upp-
märksamhet. Det hela inskränker sig i det närmaste till ett till-
stånd av förväntning, undran, expektation.

8 B. Hammer,

3. Såsom exempel på en ny grupp av fall citerar jag efter
KerrL följande uttryck: »Lyssnaren kunde efter en stunds upp-
märksamhet uppfatta ungefär följande» (Goethe). Här avses med
uppmärksamhet en viljeansträngning för att uppfatta, »ein Bemerken-
wollen>, under det att resultatet av lyssnandet ej spelar någon vä-
sentlig roll. Även om han intet lyckades uppfatta, var han lika
fullt en uppmärksam lyssnare.

4. Slutligen må anföras såsom en sista grupp sådana fall av
"koncentration" som följande. Vi föreställa oss en person, som
sitter ”djupt försjunken i tankar', i inbillningen helt försatt till en
fjärran plats eller en gången tid. Utan tvivel är dennes före-
ställningar livliga och klara. Ävenså är personen ifråga synnerligen
otillgänglig för distraherande inflytelser utifrån, och man känner
sig därför frestad att här konstatera en synnerlig hög grad av
uppmärksamhet. I viss mån besläktat är väl själsläget hos vissa
konstnärer i inspirationens ögonblick ävensom hos forskaren, som
likt Archimedes går så helt upp i sina spekulationer, att han ej
märker de fientliga soldaternas inträngande i studiekammaren.

d. Möjligheten av ett enhetligt uppmärksamhetsbegrepp. Att
dessa fyra exempel på uppmärksamhetsfenomen äro vitt skilda,
behöver knappt påpekas. I den första gruppen möter oss en im-
pulsiv, driftartad strävan jämte en klar och livlig uppfattning; i den
andra finnes endast den impulsiva strävan att uppfatta; i den
tredje åter en avsiktlig strävan (att märka) utan resultat; och i
den fjärde ha vi den klara och tydliga uppfattningen tämligen
renodlad. Inför sådana motsatser ser det ganska mörkt ut med
utsikten att upptäcka någon väsentlig överensstämmelse, som moti-
verar de skilda fenomenens inordnande under ett gemensamt be-
grepp. Vi skola emellertid i korthet framställa och granska några
försök i den vägen samt i anslutning därtill pröva, om icke hos det
populära språkbrukets ”koncentration' kan påvisas en innebörd,
som ger oss det enhetsband, vi söka.

1. Närmast till hands ligger kanske att hävda gemenskapen
medelst en hänvisning därpå, att i samtliga fallen — huru olika de
än må vara i övrigt — dock tycks föreligga en koncentation av
medvetandet i den meningen, att vissa impulsers eller innehålls
energiska framträdande medför andras tillbakaträngande. Tydligen
fattas härvid ordet koncentration i en synnerligen vidsträckt och
väsentligen negativ betydelse. Det skulle även inrymma tillstånd

Uppmärksamhetens begrepp. 9

av känslo- och viljenatur, nämligen om dessa äro så intensiva, att
de lägga beslag på all psykisk energi, så att de göra oss avstängda
eller otillgängliga för alla andra påverkningar. Målet, ett gemen-
samt uppmärksamhetsbegrepp, skulle emellertid uppnås sa till vida
som man under uppmärksamhetens begrepp lätt kunde inordna
samtliga fallen, även de i grupperna 2 och 3. Ty även om det
funnes fog för invändningen, att i dessa sistnämnda fall intet före-
mål för uppmärksammandet finnes — vid »Bemerkenwollen» och
den spända väntan äro nämligen väl att märka icke spännings-
känslorna eller viljemomenten objekt för märkandet — så kunde
de ändock kallas uppmärksamhet, om man därmed förstår rätt och
slätt ett energiskt, koncentrerat, andra uteslutande medvetenhetsläge.

Likväl synes denna vida bemärkelse av ordet uppmärksamhets-
koncentration — enligt vilken varje livlig drift- eller affektyttring
i själva verket vore detsamma som uppmärksamhet! — alltför
betänklig och onaturlig. Också står den i påtagligaste konflikt
med språkbruket. När vi tala om att »koncentrera vår uppmärk-
samhet på en sak» förutsätta vi ovillkorligen ett objekt, som vi
uppmärksamma, ett föremål, som vi ge akt på. Med andra ord:
koncentrationen betraktas såsom en sida hos förnimmelselivet,
en form av objektmedvetande och icke såsom något slags affektions-
|. tillståndsmedvetande (för att prägla internationella namn på
uttrycken Gegenstands- och Zustandsbewusstsein, vilka bättre än
orden förnimmelser och känslor framhäva olikheten i de två ifråga-
varande psykiska grundklasserna). — Vi torde alltså böra avstå
från denna första utväg att finna ett enhetsband i de fyra grup-
perna av uppmärksamhetsfenomen!.

2. Söka vi då i stället fatta koncentrationen i den senast an-
tydda betydelsen, så komma vi likväl att fortfarande därmed avse
en fördelning af medvetenhetsljuset i dagrar och skuggor. Men
det blir en fördelning, som helt faller inom objektmedvetandets

! Härmed är ingalunda sagt, att koncentration i denna bemärkelse är
ett överhuvudtaget omöjligt eller oanvändbart begrepp. Tvärtom synes det
mig vara ett oförnekligt faktum, att även känslo- och viljeförlopp deltaga i
kampen om »die Enge des Bewusstseins» såsom ett slags ekvivalenta storheter.
Man kan gå upp i en känsla, så att man blir »blind» för sin omgivning, och
tvärtom: en energisk tankeverksamhet kan komma oss att glömma känslor (sorg,
tandvärk!). Dock finns nog vid de flesta 5. k. känslor intellektuella moment
såsom objekt för uppmärksamhet. — Vad jag velat hävda. är emellertid, att
denna koncentration i vidare mening ej bör identifieras med uppmärksamhels-
koncentrationen inom objektmedvetandet.

10 B. Hammer,

sfär. Med andra ord: det blir den egenskap hos detta, att det är
brutet i relief, så att när vissa dess innehåll (sinnesförnimmelser,
föreställningar Ο. 5. v.) framträda klarare, detta alltid sker på be-
kostnad av andra. Det är väl också närmast detta som avses, då
man söker tydliggöra uppmärksamhetens innebörd medelst de bild-
lika uttryckssätten Enge des Bewusstseins, psychische Hemmung
(ΗΕΥΜΑΝ5), medvetandets blickfält och blickpunkt (Wunpr), fokalisa-
tion av medvetandet (James). Samma förhållande åsyftas, då upp-
märksamheten omtalas såsom en av de allmänna lagarna för själs-
livet, »Gesetz der Begrentztheit der psychischen Kraft» ([,1ΡΡ5),
lagen om det inversa förhållandet mellan omfång och klarhet hos
medvetandet eller hur man nu vill formulera detta sakförhållande.

Detta blir ungefär detsamma som att med Kerrr kalla upp-
märksamheten ein Deutlichhaben der Seele. Och blir det då icke
nödvändigt att neka det gemensamma uppmärksamhetsbegreppet”?
Detta är Kerrus uttryckliga ståndpunkt. Han ryggar ej tillbaka för
att vägra exemplen från våra andra och tredje grupper namnet
uppmärksamhet — en i sanning fatal situation för en forskare, som
uttryckligen förklarat sig sträva att följa språkbruket. För min
del tror jag, att K. ej alls behövt anse sig nödsakad av sin stånd-
punkt till detta uppenbara våld på stadgat språkbruk. ἄνθη vid
”Bemerkenwollen” och spänd väntan finnes nämligen ett objekt,
som med en viss klarhet och tydlighet kan träda fram för tanken:
fantasiföreställningen om det föremål, vi förvänta eller avse att
fixera med uppmärksamheten. — Det råder sålunda intet tvivel
därom att under denna trängre och egentligare innebörd hos ordet
koncentration samtliga våra fall skulle låta inrangera sig.

3. Likväl synas olägenheter vidlåda även denna utväg att vinna
ett enhetligt uppmärksamhetsbegrepp. Förhållandet är nämligen
det, att klarhet och tydlighet ofta äro i hög grad utmärkande för
— våra drömmar. Och dem kan man ej rimligen beteckna
såsom uppmärksamhet. ἄνθη när vi 'sitta och drömma" i vaket
tillstånd och låta tankarna fritt irra omkring, äro dessa 'tankar'
ofta utmärkta av klarhet. Likväl är väl detta tillstånd nätt upp
motsatsen till uppmärksamhet. I detsamma saknas nämligen en
bestämd riktpunkt för tanken, en medveten samling kring en upp-
gift, ett problem. — Härmed är i största korthet skisserad en
tredje betydelse hos ordet koncentration. Och den torde det
vara, som djupast träffar innebörden i det allbekanta och egen-
artade fenomen vi kalla uppmärksamhet.

Uppmärksamhetens begrepp. 11

Att närmare utveckla och motivera det senast sagda, därtill
är detta inledningskapitel ej rätta platsen. Meningen var blott att
här giva en förberedande orientering rörande de fakta vi ämna
upptaga till närmare studium i det följande. Redan nu torde
emellertid vara klart, att under det sist antydda uppmärksamhets-
begreppet samtliga de fyra grupperna av uppmärksamhetsfall (med
viss reservation för den fjärde) kunna subsumeras. Men även om
så ej vore fallet, ägde vi naturligen full rätt att upptaga allehanda
så kallade uppmärksamhetsfenomen till behandling — om icke
annat så för att pröva deras rätt till namnet. Denna kan nämligen
definitivt avgöras först i och genom ingående detaljanalys av en
mångfald enskilda fall.

Innan jag övergår till en dylik, är det nödvändigt att med
några ord beröra föreliggande undersöknings material, metod och
uppgift.

II. Undersökningens material, metod och uppgift.

Vid insamlingen av material för en sådan undersökning som
denna, befinner man sig i en ganska brydsam situation — n. b.
om man ej vill, såsom det ofta sker, nöja sig med några få en-
staka, konstruerade exempel, framkastade helt lösligt utan närmare
analys. Söker man nu i motsats härtill anskaffa ett verkligt forsk-
ningsmaterial, en induktivt vunnen samling enskilda fakta, så finner
man sig snart vara ute på stiglösa vidder. De psykiska erfarenhets-
objekten äro nämligen icke såsom växter och djur givna på sina
bestämda platser, där de liksom vänta den kringströvande sam-
laren. Snarare kunde de liknas vid fysikens objekt, som träda
fram och försvinna med vissa ofta hastigt övergående betingelser
— dock med den här väsentliga olikheten, att betingelserna för
de psykiska fenomenen äro långt mera invecklade och flyktiga samt
för vår beräknande avsikt svåråtkomligare. Det högre själslivets
fenomen kunde i detta hänseende kanske snarast jämställas med
de meteorologiska företeelserna — att infånga dem medelst experi-
mentella anordningar är endast delvis möjligt.

En botanisering kan man likväl i viss mening kalla material-
insamlingar på det högre själslivets gebit. Man kan nämligen ej
obegränsat hopa materialet i experimentella räckor utan måste nöja
sig med at plocka ihop fallen ett och ett. Men i stället för att
aktivt draga ut på forskarfärd, får psykologen intaga en passiv
hållning och vänta, tills omständigheterna föra i hans väg just det
slags fenomen, han för tillfället har intresse av att iakttaga. — Vid
sidan av denna huvudmetod finns dock några reservutvägar, som
även förtjäna att anlitas. Jag skall nu något närmare utveckla och
pröva de ifrågakommande metodiska hjälpkällorna.

a. Undersökningens huvudkälla: spontan retrospektion. I
främsta rummet måste därvid nämnas den redan antydda metoden,
systematisk spontan själviakttagelse eller kortare och exaktare:
spontan retrospektion. Denna består helt enkelt däri, att

Undersökningens material, metod och uppgift. 13

psykologen, så snart han upplevt ett fenomen av det slag, han
söker, strax genomgår dess förlopp i minnet samt nedtecknar det
hela i ett möjligast exakt protokoll. I detta bör naturligtvis alla
förhandenvarande yttre och inre biomständigheter av vikt antecknas.
För egen del har jag sedan sex år tillbaka ”fört' dylika böcker,
vilka i det följande allt emellanåt åberopas och citeras. Jag har
redan åtskilliga häften fullskrivna, och likväl måste erkännas, att
materialet kunde varit mångdubbelt rikligare, om anteckningarna
förts mindre sporadiskt än här tyvärr varit fallet.

Detta sätt att samla fakta har onekligen många brister. Först
och främst går det ganska långsamt, enär man ju är beroende av
tillfälligheternas gunst. Materialet blir följaktligen ej så rikt, som
Öönskligt vore. Denna olägenhet är dock ej så kännbar i fråga om
uppmärksamheten, som ju är en företeelse av alldagligaste art. —
En annan vansklighet, som starkt betonats särskilt av VWounpTr,
skulle vara, att de högre psykiska processerna, sådana vi uppleva
dem i vardagslivet, äro alltför komplicerade för att kunna iakt-
tagas. Särskilt urgeras detta beträffande känslo- och viljeyttringarna,
vid vilka också det förhanden varande livsläget lägger helt beslag
på oss. — Härtill kommer, att de spontana erfarenheterna ej så-
som de experimentella kunna likformigt och avsiktligt upprepas.
— Samt framför allt: Någon iakttagelse i strängt vetenskaplig
mening ἃ. v. s. observation med förberedd uppmärksamhet, kan
det vid dem ej vara tal om, enär mitt betraktande börjar först
då fenomenet redan är förflutet. Den spontana själviakttagelsen
blir sålunda alltid retrospektiv, blir ett studium i minnets perspektiv.

WunotT har också ej ryggat för den uttryckliga förklaringen,
att undersökning av det högre själslivet endast kan ske indirekt
genom »Völkerpsykologiens» studium av de psykiska utvecklings-
produkterna i språk, myt och sed. Se Grundzäge?, I sid. 6 samt
Grundriss", sid. 28—929. Sin metodologiska framställning i sist-
nämnda arbete resumerar WounpTt sålunda: »Demnach verfägt
die Psychologie, ähnlich der Naturwissenschaft, ρου zwei exakte
Methoden: die erste, die experimentelle Methode, dient der Ana-
lyse der einfacheren psychischen Vorgänge; die zweite, die Beob-
achtung der allgemeingöltigen Geisteserzeugnisse, dient der Unter-
suchung der höheren psychischen Vorgänge und Entwicklungen»>.

Gent emot denna Wuounpts framställning, som bl. a. utförts i
en polemik med J. Vorkrert!, har jag redan vid början av mina

SRS ἐδ Sr

! Se Wunpr, Selbstbeobachtung. Vorkert, Psych. Streitfragen.

14 B. Hammer,

uppmärksamhetsstudier, som ju bygga på spontan introspektion,
känt mig uppfordrad till ett bemötande. Ur hithörande länge hysta
antikritiska reflexioner anför jag här i korthet följande. (En mera
detaljerad utredning hoppas jag få lämna i en särskild uppsats).

1. Anmärkningen angående intressets uteslutande riktning på
det praktiska livsläget gällde ju mest känslo- och viljefenomenen.
Även rörande dessa vågar jag emellertid påstå, att ofta nog själv-
iakttagelsen strax är till hands för att registrera, nämligen hos
personer med introspektiv träning (se moment 3!)

2. De spontana upplevelsernas alltför komplicerade natur före-
finnes ej alltid. En plötslig frappering av t. ex. en telefonsignal
är ej mera komplicerad än ett reaktionstidsexperiment. Men även
vid verkligen komplicerade förlopp är observation möjlig därigenom,
att den ofta sker ur en viss synpunkt, man fäster sig blott vid en
sida därav, nämligen den, som för tillfället står i förgrunden hos
den iakttagande.

3. Vidare huvudanmärkningen: en verklig exakt iakttagelse
vore ej möjlig. Ja, det är sant, att observationen vanligen kommer
en smula efter fenomenet. Men av erfarenhet vet jag, att genom
övning och upprepning distansen blir allt mindre, tills självreflek-
tionen kommer så blixtsnabbt, att den liksom griper upplevelsen
i flykten. Härigenom närmar den sig approximativt den yttre
iakttagelsens exakthet.

4. Dessutom måste energiskt framhävas, att den spontana
retrospektionen, vilka brister den än må lida av, dock har den
förtjänsten, att den är — enda möjliga vägen att komma ät
många fenomen.

5. Wunbot har åtskilliga gånger förebrått den "rent intro-
spektiva' (= icke-experimentella) metoden, att avsikten att iakttaga
sitt eget själsliv skulle förändra och förvanska de psykiska förloppen.
Detta är naturligen en fullkomlig missuppfattning av det ifråga-
varande förfaringssättet, vars stora förtjänst tvärtom ligger däri,
att det icke inverkar på fenomenen, enär iakttagandet först in-
träder efter upplevelsen, vadan någon förvanskande avsikt alls
ej kan förefinnas. Däremot träffar denna anmärkning ohjälpligt
alla egentliga experiment med det högre själslivet. Såvida icke
försökspersonen hålles oförberedd — men då uppkomma samma
brister, som nyss anfäktats hos den 'rena själviakttagelsen'; för-
utom det att "experimentet" då ej längre är något experiment i
sträng bemärkelse.

»"-5ὔ"ὔὕ

Undersökningens material, metod och uppgift. 15

För den ståndpunkt jag sålunda söker emot Wunbpt hävda är
jag nu i det angenäma läget att kunna åberopa mig på en av
psykologiens mest erfarna och erkända iakttagare — WILHELM
WunbT själv. I en nyligen utkommen avhandling har denne
nämligen gått strängt till rätta med en del nyare försök att på
experimentell väg studera tänkandets fenomen? Därvid betonar
ΥΌΝΟΤ speciellt det experimentella förfarandets ödesdigra förvansk-
ning av det naturliga själsförloppet samt rekommenderar i dess
ställe — den rena själviakttagelsen. Visserligen hänvisar han även
till den folkpsykologiska metoden, men grundläggande blir likvisst
den gamla själviakttagelsen, såsom framgår av följande passus,
som jag ej kan neka mig att citera: »Meine Studien öber die
Psychologie der Sprache sind, wie ich hier wohl bekennen darf,
zunächst nicht von der Sprache selbst, sondern von der subjekti-
ven Beobachtung ausgegangen. Nicht als ob ich eines schönen
Tages begonnen hätte, planmässige Selbstbeobachtungen öäber die
Frage, wie man denkt und spricht, auszufähren. Vielmer suchte
ich mir gelegentlich im Moment spontaner Gedankenproduktion und
ihrer sprachlichen Åusserung öber die im Bewusstsein ablaufenden
Vorgänge Rechenschaft zu geben, ohne die Erscheinungen willkärlich
hervurzubringen, noch öberhaupt während ihres Ablaufs die Auf-
merksamkeit auf sie zu richten, sondern nach der altbewährten
Regel, das spontan Erlebte nach seinem Ablauf so gut wie möglich
ins Gedächtnis zuräckzurufen»>?.

b. RBeservutvägar. Emellertid torde det vara överdrift att
med WunpTt kapitalt bryta staven över alla hithörande experiment.
Åro dessa med urskillning planlagda, kunna de för många problem
vara av stort värde, särskilt om försökspersonerna äro sådana första
klassens psykologer som fallet varit just i flere av de av VWUNDrT
uttryckligen kritiserade eller åsyftade avhandlingarna. Också har
jag vid mina föreliggande introspektiva studier ofta kunnat till
jämförelse framdraga åtskilligt ur just de nyssnämnda experimen-
tella undersökningarna, såsom man skall finna i det följande. Jag
tvekar sålunda icke, att såsom en andra hjälpkälla för det högre
själslivets studium upptaga »den systematiskt experimentella
själviakttagelsen»> (N. AcH), sådan den på de sista åren börjat
bedrivas speciellt av O. KörreE och hans lärjungar.

' Wusnpt, Uber Ausfrageexperimente s. 301 ff.
2 Anf. arb. s. 348 f.

16 B. Hammer,

Såsom ännu en utväg dristar jag upptaga den ofta förkättrade
"'skrivbordspsykologien'. Naturligtvis vill jag ej vara med om att
helt och hållet bygga själslivets studium på exempel, som konstru-
erats vid skrivbordet. Men att alldeles avstå från ifrågavarande
möjlighet synes mig vara slöseri, när det gäller ett område, där
materialet är så knapphändigt. Skulle det vara så alldeles omöjligt
att i erinringen tydligt nog framkalla även sådana situationer, som
man ej upplevt i samma ögonblick? Kan man icke fastmer, sär-
skilt genom att energiskt föreställa sig detaljer och bhbiomständig-
heter, stegra minnet därhän, att man lever igenom det förflutna
på nytt, som det heter? Om konstruerade eller fingerade fall är
det sålunda ej fråga. — Men även dylika vill jag ej alldeles utesluta.
Man tänke på våra romaner och skådespel, i vilka denna metod
satts i system av personer med speciell begåvning och övning.
Utan tvivel kan det högre själslivets psykologi lära åtskilligt av
de stora författarna. — Men denna utväg liksom ock skrivbords-
exemplen måste nyttjas med en viss försiktighet, ty man får ej
glömma, att de båda ändock i viss mån innebära "att mjölka
målade kor".

Slutligen vill jag särskilt påpeka vikten av att i allmänhet
komplettera och sammanställa det introspektiva materialet med
andra erfarenheter, som kunna tjäna till belysning eller kontroll.
Härvid tänker jag ej allenast på en konfrontering med andras själv-
iakttagelse — ifråga om spontan retrospektion är ju detta nöd-
vändigt redan för att upptäcka eventuella individuella differenser
-- utan även på rent objektiva fakta t. ex. uppmärksamhetens och
känslornas mimiska, respiratoriska och cirkulatoriska symptom 0. s. v.

c. Arvhandlingens uppgift. Uppgiften för denna avhandling
är i korthet sagt att genom den förut skildrade retrospektiva me-
todens applicering på uppmärksamhetens fenomen lämna ett bidrag
till en såvitt möjligt naturtrogen beskrivning av desamma. En
psykologisk analys kommer härvid med redan från början såsom
ett nödvändigt led i själva den spontana själviakttagelsen. Denna
sker nämligen alltid från någon viss synpunkt: helt oreflekterat
framställa sig i och med introspektionen frågorna, i vad mån
sensationskvaliteter, känslomoment, spänning, strävan etc. äro med
i förloppen, och därvid är ju den abstraherande analysen strax
ifrån början med i spelet.

Undersökningens material, metod och uppgift. 17

I samband med den beskrivande analysen inställer sig pro-
blemet om det kausalsammanhang, som ligger till grund för de
skildrade företeelserna. För visso bör man ej lämna ur räkningen
denna ätiologiska synpunkt och stanna vid en blott fenomenologi,
såsom sed är på vissa håll inom den samtida psykologien.

Då det varit nödvändigt att samla och inordna de studerade
fenomenen i några få bestämda, med speciella namn utmärkta
grupper, vill jag uttryckligen förklara, att dessa endast göra
anspråk på att representera en lämplig översikt av uppmärk-
samhetens fakta, icke någon fullkomlig logisk klassifikation. —
Med hänsyn till verklig inre släktskap har jag trott mig kunna
sammanföra våra uppmärksamhetsförlopp i tre naturliga kate-
gorier, på vilka exempel anförts redan å sid. 7 f. Av de tre
grupperna torde det vara lämpligast, att först behandla den som
å det nämnda stället exemplifieras i mom. 1 och 2, enär den synes
vara den primära typen, den form av uppmärksamhet, som ensam
är till finnandes hos det späda barnet och i allmänhet på själs-
livets lägre utvecklingsstadier. Som detta förlopp plägar inträda
såsom en mer eller mindre häftig impuls, benämner jag det im-
pulsiv uppmärksamhet. Den i mom. 3 sid. 8 antydda formen
synes vara mest karakteriserad av det tvångsläge, som därvid här-
skar, vadan den lämpligen kan betecknas med den från pE SANcTtIis!
lånade termen konativ uppmärksamhet. Den tredje och sista formen
kallar jag receptiv uppmärksamhet, enär den utmärkes därav, att
vi fått koncentrationen så att säga till skänks, vi förhålla oss blott
och bart mottagande.

! DE Sanctis, Studien iber die Aufmerksamkeit.

Hammer: Uppmärksamhetens psykologi. 2

III. Impulsiv uppmärksamhet.

För att inledningsvis lämna en orienterande överblick av för-
loppet vid denna form av uppmärksamhet torde följande extrema
fall vara tjänligt: »Jag sitter i mitt arbetsrum, fördjupad i läsning,
då plötsligt ett sprakande ljud påkallar min uppmärksamhet. Första
intrycket är en känsla av frappering eller häftig överraskning; jag
spritter upp från boken och lyssnar ofrivilligt i andlös spänning.
Ljudet uppfattas nu tydligt, det tilltar i styrka. Jag reser mig
hastigt, skyndar ut i tamburen, kastar upp dörren till grannrummet,
som därpå formligen slukas med ögonen. Nu upplöses emellertid
strax all spänning: det hela inskränkte sig nämligen till en sprakande
barrvedsbrasa men var alls ingen eldsvåda, såsom jag befarat>.

Hos detta förlopp framträda följande olika sidor, som här äro
tydligt successiva stadier.

1. En känsla av överraskning, väckt av ett frapperande in-
tryck;

2. ett tillstånd av spänd väntan i samband med varjehanda
adaptationsrörelser samt en livlig undran rörande orsaken till eller
innebörden av det frappanta intrycket;

3. en energisk uppfattningsakt, som leder till gåtans lösning,
i det att mina fantasiföreställningar konfronteras med verkligheten.

Det torde stå klart för envar, att dessa trenne stadier äro till
finnandes, mer eller mindre utpräglade, i en hel massa alldagliga
uppmärksamhetsfenomen, vilka just härigenom få en karakteristisk
och lätt urskiljbar struktur. Ofta följa de dock så tätt på var-
andra, att det är riktigare att tala om faser eller aspekter.

Redan för en ytlig granskning är det påtagligt, att det första
stadiet är till sin natur övervägande känsloartat. Är intrycket
mycket häftigt och står dess innebörd strax klar för medvetandet,
kallar man det helt enkelt för skräck och inte uppmärksamhet.
Såsom specifik term för detta begynnelsestadium använder jag ut-
trycket frappering.

Impulsiv uppmärksamhet. 19

Det andra stadiet utmärkes, psykologiskt sett, i främsta rum-
met av spänningsläget, »Geföhl der Spannung, der Erwartung,
des Drängens, Strebens, der Tätigkeit» för att bruka tysk beteckning.
Här tycks alltså ett viljemoment dominera. Det odifferentierade
intryck, som framkallade överraskningsaffekten, har utkristalliserat
en livlig och egenartad undran (eldsvåda?'), vilken utövar en
driftmässig attraktion, eggande begäret att finna gåtans lösning.
Man kunde benämna detta stadium intressets, men i betraktande
av detta ords mångtydighet torde en ny, speciell term vara att
föredraga. Jag använde till en början uttrycket ”studiositet men
är för närvarande mera benägen för den mera omfattande termen
expektation, av skäl, som skola framgå av det följande.

Var det första stadiet känslans, det andra åtminstone till en
viss grad viljans, så är det tredje åter det intellektuella stadiet
par préférence. Här är det den väckta undran får sitt svar, här
sker uppfattandet, jämförelsen, inordnandet. Man vore frestad
kalla det apperception, om ej det ordet vore så missbrukat i
psykologien. En annan benämning vore det av EHRENFELS! präg-
lade ordet luciditet. Jag stannar emellertid för uttrycket reception.

Som man finner äro själslivets samtliga tre konventionella
grundelement representerade i den impulsiva uppmärksamhetens
förlopp. Detta förhållande förtjänar beaktas, då det ju öppnar
möjlighet för en enkel upplösning på de gamla tvisterna rörande
uppmärksamhetens egenskap att vara ett förstånds-, känslo- eller
viljefenomen. Den är intetdera eller rättare sagt alla tre på en
gång, om man så vill. Nota bene, den form av uppmärksamhet
vi här studera. I de bägge andra formerna kunde till äventyrs
ettdera stadiet vara ensidigt utvecklat på de övrigas bekostnad,
vadan ett ensidigt beaktande av endera av de sistnämnda formerna
kunde ytterligare förklara de ovan antydda exklusiva ståndpunkterna
rörande frågan om uppmärksamhetens natur.

Härefter blir det nu vår närmaste uppgift att mera i detalj
undersöka i första hand den impulsiva uppmärksamhetens första
stadium eller fas, frapperingen.

! EHRENFELS, System der Werttheorie I, Leipzig 1897.

20 Β. Hammer,

A. Frappering.

a. Förberedande distinktioner. Ordet frappering är en nyhet
såsom specifik psykologisk term. Dock torde skäl finnas för dess
införande i det psykologiska språkbruket, enär det föreligger ett
motsvarande begrepp, som kräver sitt namn. Väl kunde någon
däremot vilja invända med en hänvisning till de svenska orden
förundran, förvåning, överraskning, häpnad, bestörtning och så-
lunda förmena, att den främmande termen vore en onödig nyhet.
Härpå genmäles: det är sant, att frappering ingår i samtliga dessa
fenomen, men därjämte ingår i dem åtskilligt annat. De beteckna
(åtminstone flertalet av dem) var för sig bestämda komplicerade
erfarenhetsfakta, och ingalunda är det min mening att opponera
emot deras användande. Men lika olämpligt som det är att bruka
dem samtliga synonymt för varandra, lika olämpligt är det att
bruka någotdera av dem till beteckning av det i alla ingående
delfenomen, som jag kallar frappering.

Icke dess mindre har detta konfunderande språkbruk trängt in
i den vetenskapliga psykologiska litteraturen. Förhållandet är nästan
genomgående, och det är endast såsom ett närliggande exempel jag
citerar följande ur HerFboines psykologi? sid. 321: »I enhver stark
Folelsestilstand vil der vere et Element af Forundring; og omvendt
kan Forundring staa som Indledning till hojst forskellige Folelser: til
Frygt, Skuffelse og Foragt eller til Glede, Keerlighed og Aerefrygt.
Aeldre Psykologer (Descartes, Malebranche) lade derfor i deres Frem-
stilling af de forskellige Folelser Forundringen aabne Reekken»>.

Otvivelaktigt ligger det något i sak riktigt i denna observa-
tion. Men det är oriktigt att såsom förundran eller förvåning an-
giva det egendomliga psykiska shock-tillstånd, som brukar stå så-
som första led i allehanda sinnesrörelser — bland dem även i för-
våningen, som själv är en fullt utbildad affekt för sig, jämnställd
med glädje, vrede, besvikenhet ο. s. v. Själva tillståndet av för-
undran kommer först efter frapperingsshocken: jag undrar eller
förvånas över det som frapperat. Orsaken till förväxlingen är
emellertid tydligen dels den, att förundran vanligen följer så hastigt
på frapperingen, att de bli svåra att hålla i sär för iakttagelsen
dels den, att det är något så ytterst vanligt, att just undran följer
efter frapperingen. Men ofta är det icke förundran, som följer
på den psykiska shocken, utan i stället glädje, sorg, skräck, be-

I[mpulsiv uppmärksamhet. 21

svikenhet 0. s. v. Några exempel må tjäna till belysning. Om
Jag plötsligt frapperas av t. ex. en skarp telefonsignal, så föreligger
ej någon förvåning. Jag vet ju mycket väl om, att telefonappa-
raten står bredvid mig på bordet, och har ingen som hälst anled-
ning att förvånas. Likaså: en tjuv — eller en tjuvpojke —, som
ertappas på bar gärning, erfar säkerligen en viss frapperingsshock
men, ofta åtminstone, ingen förvåning, enär vederbörande kanske
varje ögonblick hade anledning att befara upptäckt.

Men, invändes det, man säger ju i ett sådant fall som det
sistnämnda, att den brottslige blir överraskad. Riktigt, men detta
sistnämnda ord brukas också i två vitt skilda bemärkelser. I det
ifrågavarande exemplet är det helt enkelt liktydigt med frappering
och har ingenting med förundran att skaffa. Stundom användes
det däremot alldeles synonymt med förundran t. ex. då man blir
"överraskad av att träffa emot en god vän, som man trodde vara
hemma hos sig på två hundra mils avstånd” (RiBots exempel).

Häpnad och bestörtning äro tydligen även närbesläktade med
förvåningen. Dock äro de ej därmed identiska utan förete en
omisskännlig betydelsenyans. Bägge karakteriseras till skillnad från
förvåningen därav, att efter shocken följer en egendomlig stock-
ning i tankeförloppet (i första häpenheten ”står förståndet stilla').
Häpnaden utmärkes dessutom av samma muskelinkoordination, som
vi finna hos förlägenheten, varemot bestörtningen mera liknar
skräckaffekten i sina kroppsliga yttringar.

b. Intensivare former : "vital frappering. Nu till en när-
mare analys av den impulsiva uppmärksamhetens frapperingssta-
dium i anslutning till enskilda fall. Härvid torde det vara lämp-
ligt att i samband med fenomenens beskrivning åtminstone antyd-
ningsvis behandla deras orsaksförhållanden.

Skärskåda vi till en början de mest intensiva fallen (ett skott
i natten', det inledande exemplet: ”eldsprakning'), så är därstädes
frapperingsshocken så våldsam, alt den måste betraktas såsom en
verklig skräck-reaktion. Man erfar en egendomlig ilning, ett starkt
"hugg i bröstet', som ofta kännes irradiera ända ut i armarna;
kroppen sjunker samman och rycker till på en gång. Det känns
subjektivt såsom en egendomlig förening av slapphets-rysning och
spänning. Förmodligen sammanhänga dessa förnimmelser med
den energiska innervationen av vissa muskler vid hänvändandet
till det häftiga intrycket samtidigt med en plötslig avslappning

22 B. Hammer,

av de muskler, som betingade den förutvarande inställningen. Gi-
vetvis tillstöter vid de häftigaste frapperingarna den för skräcken
karakteristiska kontraktionen av hela den involuntära muskulatu-
ren: de kärlsammandragande musklerna (blekhet), hårsäckarnas
muskler ('gåshud'), tarm- och blåsmuskulaturen etc.

Det torde inses utan vidare, att uttrycket "intensiva fall här
ej innebär, att det frapperande intrycket alltid är intensivt. Vis-
serligen är det ju så, att häftiga intryck ofta orsaka stark frappe-
ring. Men detta beror icke så mycket på intensiteten i och för sig
utan därpå, att starka intryck i allmänhet varsla om ödesdigra si-
tuationer. Stundom kan emellertid den allra svagaste sinnesret-
ning häntyda på livsfara och därför ock framkalla en andlös, skräck-
fylld uppmärksamhetsfrappering, t. ex. under en natt i vildmarken
ett sakta prassel eller ett par svagt grönskimrande ögonglober. —
I enlighet med det nu sagda kunde man för den händelse en ge-
mensam term för samtliga intensiva frapperingsfenomen befinnes
önskvärd — bruka uttrycket vital frappering.

Härvid är det ofta så, att man instinktivt rycker till av fasa
redan innan man fullt uppskattat vidden av den annalkande faran.
Känslan gripes av skräck, innan ännu förståndet hunnit inse, vad
som är på färde. Detta kan synas paradoxalt och gåtfullt men
är det egentligen varken mer eller mindre än instinkternas före-
teelser i det hela. Med det senast sagda är i själva verket en för-
klaring på frapperingens fenomen redan antydd. Jag skall likväl
ej för ögonblicket ingå på någon vidare teoretisk diskussion utan
övergår i stället till en grupp av fakta, som just i detta samman-
hang förtjänar omnämnande.

c. Fall av ”psykisk relation. Det är fråga om de intres-
santa företeelser, som BurbpaAcH benämnt intryckets psykiska rela-
tion. Hit hör det kända fenomenet med modern, som under
djup sömn vaknar vid minsta rörelse av barnet; sjöofficern, som
sov trots larmet ombord men vaknade, då man i hans öra sakta
viskade ordet 'signal'; den girige, som vaknade av att få ett mynt
i sin hand.!? I dessa fall se vi, hurusom ganska svaga intryck
rent av förmå väcka upp en sovande, tack vare deras innebörd
för just den ifrågavarande individen. Det ser ut, som om här

! Se HorrFbding, Psykologi? 5. 90. BurpacH, Physiologie 11] 5. 460. CaAr-
PENTER, Mental Physiology ὃ 479---480.

Impulsiv uppmärksamhet. 23

vore med i spelet en omedveten psyke, som uppfattade och värde-
satte intrycken och sedan väckte den sovande. Naturligtvis kan
en så fantastisk hypotes ej på allvar diskuteras, så länge enklare
förklaringar stå oss till buds. Och så är utan tvivel förhållandet
med dessa fenomen, vilkas stora teoretiska intresse synes mig ligga
däri, att de giva en så tydlig anvisning om huru både de själva
— och därmed ock en hel mängd paralellfall av impulsiv upp-
märksamhet — skola förklaras. Det är påtagligt, att vid den ”psy-
kiska relationen det väckande psyke” helt enkelt utgöres av den
sovandes eget nervsystem med dess vane-associationer. Perso-
nerna äro vana att vid de ifrågavarande intrycken reagera med
en viss motsvarande muskelrörelse, de företaga nu avtomatiskt
denna rörelse, även om intrycket träffar dem under sömnen, och
så vakna de — icke på grund av intrycket eller någon vetskap
om dess innebörd utan av sin egen begynnande muskelrörelse.

d. Mildare former: ”'associativ' frappering. Jag övergår nu
till de mera egentliga formerna av frappering, d. v. s. de, varest
densamma väl är tydligt utpräglad men likväl ej i någon mån
skräck-artad. Härvid blir det tal om företeelser, som äro ytterst
vanliga i det dagliga livet och ändock nästan förbisedda inom den
psykologiska vetenskapen. Det mest i ögonfallande hos dessa feno-
men är kanske den omständigheten, att frapperingen ofta kännes
ganska stark, ehuru intrycket såväl till intensitet som real inne-
börd kan vara nog så anspråkslöst. Såsom expressivt exempel
må anföras en liten obetydlighet, som jag antecknade den 16.1.
1908. »Fördjupad i läsning råkade jag genom att gnida fingret
emot kanten av ett blad i boken åstadkomma ett ljud, som var
nästan omärkbart svagt. Icke dess mindre rycktes jag därav strax
ifrån läsningen och började lyssna utåt trappuppgången — det
svaga ljudet liknade nämligen annalkande steg i trappan. Några
steg hördes emellertid icke av, och som jag tillfälligtvis fortfor att
gnida mot bladet, upptäcktes snart den ringa anledningen till
distraktionen>.

Till och med vid detta lindriga frapperingsfall erfors tydligt
den förut omnämnda karakteristiska ”ilningen'. Naturligtvis var
det ej alls någon stark shock; säkerligen skulle jag icke alls lagt
märke till den, om ej dylika fenomen just då voro föremål för mitt
intresse. Jag har upprepade gånger strax vid upplevandet av
denna ilning ”'taget mig sammen” och sökt känna efter, huru den

24 B. Hammer,

rent introspektivt ter sig. Riktigast kan den måhända beskrivas
såsom en dämpad, ansvällande smärtilning. Det kunde möjligen
synas oegentligt att kalla den smärta, och naturligtvis har den
intet av hudsmärtans sticknatur. Men den synes mig vara täm-
ligen identisk med själva den ton, som åtföljer även hudsmärtan
vid stark och utbredd retning (t. ex. när man bränner sig). —
Givetvis är ilningen ej alltid lika skarp och mäktig. Stundoin
sätter den in nära nog som ett smärthugg i en tand, tydligt
avgränsad och lokaliserad, (ofta till bröstregionen) samt med lätt
skönjbar riktning, än uppåt och utåt, än nedåt, ibland dubbelsi-
dig. Stundom åter är den mera vag och diffus och då även
otydligt lokaliserad.

Säkerligen finns det ingen av mina läsare, som ej i någon
mån känner igen dessa fenomen ur sin egen erfarenhet. Hur ofta
hör man ej någon person säga att det ”'klack till i bröstet vid
det eller det tillfället t. ex. om vederbörande mötte sitt namn i
tidningen i något genant sammanhang, vid någon anspelning i
pressen eller vid ett offentligt möte på saker eller personer, som
ligga inom ens intressesfär ο. ἃ.

I de senast anförda exemplen var ju ändå någon slags ”rela-
tion till individens väl och ve” förhanden, varav en förklaring
såsom instinkt-reaktion kan deduceras. Det finns emellertid i var-
dagslivet otaliga exempel på frappering utan att något som hälst
livsintresse synes vara med i spelet. Till belysning anföras här
några fall ur mina introspektiva anteckningar. Först ett från no-
vember 1902. »Lokalen är Järnbrogatan, där jag vandrar framåt
vid 10-tiden (e. m.), försjunken i tankar. Plötsligt frapperas jag
av ett ljust bandformigt något, som sträckte sig tvärs över gatan
i nivå med hustaken. Under det att blicken inriktades och ome-
delbart efter själva frapperingsshocken, kunde jag urskilja följande
ofrivilliga reflektioner: ”Ett moln? Men egendomligt regelbundet
format. — Vid fixeringen löstes strax gåtan: det var ett stråk
rimfrostbehängda telefontrådar, som svagt belystes av månskenet».

Här kan det ju ingalunda vara tal om någon "relation till
individens väl och ve', och likväl var frapperingen ganska stark.
Samma är förhållandet i följande vanliga fall, som jag ej sett på-
pekade i litteraturen: man kommer in i ett välbekant rum — och
får strax den obestämda men starkt impulsiva förnimmelsen av,
att där skett någon förändring. Först om en stund går det upp
för oss, vari ändringen består: det har satts upp nya gardiner.

Impulsiv uppmärksamhet. 25

IS

Det förefaller, som om det ofta varseblivna sammanslutit sig till
ett enhetligt ackord, däri den skedda förändringen sticker av som
en dissonans. — Hit hör även den vanliga ”känslan av att något
fattas', t. ex. en person i sällskapet eller en pjes på serverings-
bordet. — I mina anteckningar finnas bl. a. följande härmed ana-
loga episoder: 15.6.1907. »Jag råkade tillfälligtvis (under arbete
vid skrivbordet) se åt ett av rummets hörn, varest alltid brukar
stå en stol, som emellertid för en halvtimma sedan av mig själv
flyttats fram till skrivbordet. Strax erfor jag nu en tydlig känsla
av att något var ändrat och undrade, om värdfolket möjligen
gjort någon början till 'sommarstäden'. Först efter en stund blev
det klart för mig, vari ändringen bestod». — 31.3.1908. »Till
sängs vid 12-tiden; lampan släckt. Jag låg på rygg och tänkte
samt stirrade härunder emot övre fönsterranden, där några ljus-
strimmor från en gatlykta trängde in över rullgardinen och svagt
belyste närmaste omgivningen. Under det jag så låg, kom jag
att blunda en kort stund (cirka 1 minut). Då jag sedan slog
upp ögonen — inträdde strax en livlig frappering. Det föreföll
ungefär, som om något svart föremål hastigt förts mot ansiktet,
jag studsade bokstavligen något tillbaka, och min tankegång av-
klipptes ögonblickligen. Orsaken till det hela var den, att lyktan
utanför blivit släckt, medan jag blundade, vadan det var kol mörkt,
då jag såg upp. Denna orsak stod klar för mig kort efter frap-
peringen, enär jag många gånger förut gjort (och upptecknat) samma
observation.» — 30.11.1902. >»Jag hade lagt fickuret bredvid mig
på bordet, medan jag läste. Då jag tyckte mig höra någon komma
uppför trappan, stoppade jag uret i fickan och lyssnade en stund
på stegen utanför. Ingen kom emellertid, och jag tog åter itu
med läsningen. Men — det gick ej rätt att komma i gång; någon-
ting fattades (det förnams ungefär som en '”taktmässig tomhet').
Snart gick det upp för mig, att det var klockans tickande, jag
saknade».

Som man finner är det ej sällan rena bagateller, som orsaka
frappering. Ofta är det — såsom i de anförda fallen — någon
ringa ändring känslan förvånar sig över, innan förståndet hunnit
fatta dess innebörd. — Det synes mig, som om man borde sam-
manställa dessa fall med den först av Ησργηινα påpekade ”Bekendt-
hedskvaliteten', vilken består däri, att man studsar vid anblicken
av något man ᾿δοἰΐ förr, men var? »Ett enkelt Trek i et An-
sigt, en Farvetone paa Himlen, ett Ord, vi tilfeldigvis hore, kunne

26 B. Hammer,

forekomme os bekendte, uden at vi formaa, eller maaske endog
uden at vi fole Trang til at henfore den til bestemte Oplevelser>.!
Även vid dessa tillfällen erfar man en frappering, som introspek-
tivt företer stor likhet med mina fall, ehuru det i dem ju ej var
fråga om en bekanthets- utan tvärtom en differenskvalitet.

Rörande förklaringen av bekanthetskvaliteten — det enda hit-
hörande fenomen, man hittills synes ha beaktat — har en polemik
förts mellan Ησρερινα och Wunbot. Den förre anser fenomenet vara
ett resultat av övning: vid första intrycket har en molekylär om-
lagring i hjärnan ägt rum; denna blir bestående såsom en dispo-
sition till lättare omlagring nästa gång processen upprepas — och
emot denna större lätthet svarar psykologiskt bekanthetskvaliteten.
— WunptT? anmärker häremot först, att man i stället för det in-
tetsägande ordet kvalitet bör säga känsla samt förklarar densamma
bero därpå, att vid sådana varseblivningar, som beledsagas av
denna känsla, vissa förnimmelseelement från den ursprungliga iakt-
tagelsen äro dolda i medvetandets bakgrund och där liksom sträva
emot asssimilationen ?. Denna förklaring är sålunda nättupp mot-
satt HoFFDINGS.

Mig synes, som om den sammanställning jag gjort av ett fler-
tal besläktade frapperingsfenomen, talar för en uppfattning, som
kommer Wunbpts ganska nära. Det förefaller troligt, att ifråga-
varande känslor inställa sig, då genom ett intryck någon associativ
retning väckts i det omedvetna och laborerar med att tränga fram
till medvetandet gent emot hämmande inflytelser. På grund härav
kunde man möjligen sammanfatta hithörande (lindrigare') frap-
peringsformer under benämningen associativ frappering. Det är
i själva verket någonting mycket vanligt, att sålunda en genom
associativ retning aktualiserad eller reproducerad undermedveten
hjärnprocess kastar sin skugga framför sig i form av en känsla.
— Experimentella fenomen av i viss mån besläktad natur har
G. Corpes (ehuru i helt annat syfte och sammanhang) meddelat
i en intressant undersökning rörande idéassociationen. Så t. ex.
erfor en av hans försökspersoner, då retningsordet 'Urteil nämn-
des först en obestämd, men mycket angenäm känsla, varpå in-
ställde sig tolaluppfattningen av en logisk omdömesteori, som han
gillade. En annan försöksperson kände, när retningsordet ”Ab-

! HorfFdinG, Psykologi? 5. 136 f.
2 Wunbt, Grundzöge III” 5. 536.
3 Wunprt, Grundriss? 5. 285.

Impulsiv uppmärksamhet. 27

grund” exponerades, närmast en känsla av obehag; strax efteråt
inställde sig minnesbilder av en misslyckad teckning, föreställande
en avgrund!.

Utpräglade exempel på undermedvetna associationsprocessers
känsloverkan lämnar den egendomliga stämning, man gripes av
vid återseende av gamla platser och affektionsföremål eller vid
uppdykandet av länge glömda minnen. Utan tvivel ha dessa mäk-
tiga sammansnörande känslor sin grund i det grepp djupt ned i
de slumrande associationsmassorna, som föranledes av återseendet.
— Ånnu ett hithörande fenomen, som jag ej heller funnit påpekat
1 litteraturen, är den högst karakteristiska frappering, man ofta
upplever, då man hör en historia berättas. Man får ett plötsligt
impulsivt medvetande av att man hört något liknande men kan
likväl ej erinra sig något som hälst av dess innehåll.

6. Frapperingen såsom känslo- och uppmärksamhetsfenomen.
År frapperingen ett känslo- eller ett uppmärksamhetsfenomen”?
Denna fråga inställer sig osökt i anslutning till den föregående
framställningen. Å ena sidan ha vi ju funnit, att frapperingen
ter sig för introspektionen såsom en slags shockverkan av utpräglad
känslonatur, å andra sidan är det klart, att redan dess avhand-
lande i ifrågavarande sammanhang måste innebära en relation till
uppmärksamheten såsom intellektuell själsyttring.

Att den första shocken eller ilningen vid plötslig överraskning
är en rent subjektiv känsloaffektion, ha vi redan sett flere tydliga
exempel på. Ofta veta vi ej alls av något objekt i det ögonblick
vi träffas av det frapperande intrycket. Ganska påtagligt är detta
vid vissa fall av ”differenskvalitet. Här träder objektet fram för
medvetandet först sedan vi kanske en god stund undrat över,
vari förändringen består, alltså ej förr än det andra uppmärk-
samhetsstadiet redan länge varit för handen. — Rörande sådana
fenomen som "ett skott i natten' är redan förut samma förhållande
antytt. Vid den plötsliga skrällen är vanligen mitt uppmärksamma
iakttagande ännu ej till hands, utan detta inställer sig först efter
och i följd av denna skräll och är därvid ej riktat tillbaka på
densamma utan framåt, undrande: "Vad är på färde? Vad får jag
månne uppleva härnäst?

! CorDEs, Experim. Untersuchungen ä. Associationen.

28 B. Hammer,

Introspektiva iakttagelser nögda mig emellertid att i det före-
varande hänseendet urskilja två former av frappering. Vid diffe-
renskvaliteten t. ex. är det visserligen ofta så som nyss sades, att
vi i första ögonblicket blott och bart erfara en känsloilning, en
rent subjektiv affektion utan någon som hälst utåtriktning hos
medvetandet. Men jag känner även fall, där strax från början
ett objektmoment funnits med. Väl icke i den meningen, att
hela den objektiva situationen stod fullt klar, men att någon
ändring var förhanden, att en viss analog historia var mig be-
kant ο. 8. v. — detta medvetande låg redan fullt otvetydigt i
själva frapperingsshocken. Också ligger ju i de gängse uttrycken
en glad, en ledsam överraskning o. d. ett framhållande av att
redan i initialmomentet sker en uppskattning eller lolkning av
det förhandenvarande sakläget. Kanske är det så, att från bör-
jan ingen dylik differentiering i frapperingsshocken fanns. Men
när jag åtskilliga gånger erfarit, hurusom den i och för sig likartade
frapperingen står såsom inledning till olikartade förlopp, så är det
ej orimligt, att småningom ett medvetande om de olika yttre om-
ständigheterna kommer med såsom en tillsats, en bismak redan i
själva initialshocken.

Även i dessa fall av intellektuellt färgad frappering kunna
vi dock abstrahendo avskilja känslomomentet, så mycket hellre som
detta, såsom vi sett, ofta förekommer realiter isolerat. Det in-
tellektuella momentet åter föres naturligast över till den andra
fasen av uppmärksamhelsförloppet, med vars kärnpunkt, undran,

det på det intimaste sammanhänger. — Emellertid se vi här,
huru nära de tvenne första stadierna i den impulsiva uppmärk-
samheten äro förbundna med varandra — ej underligt då frappe-

ringskänslan i själva verket intet annat tycks vara än den första,
förutilande medvetenhetsreflexen av den totalprocess, som väckts
till liv av intrycket och sedan psykiskt aktualiseras i den andra
fasen. Den härmed antydda uppfattningen av frapperingens natur
stämmer ej illa ned Wunots allmänna definition av känslan så-
som apperceptionens reaktion emot den enskilda medvetenhets-
upplevelsen (Grundzöge? Π1 353 ff.). Det vore lockande att från
denna utgångspunkt gå närmare in på problemet om känslans
natur. Men det skulle föra för långt, och jag får i någon mån
tillfälle återkomma härtill på tal om betingelserna för uppmärk-
samhetens attraktion.

Impulsiv uppmärksamhet. 29

B. Expektation.

Frapperingen är som nämnt ett hastigt övergående tillstånd,
ett initialmoment. Vi finna oss strax försatta i ett nytt medveten-
hetsläge, ett tillstånd av undran, spänd väntan, expektation.
ἄνθη denna andra fas av förloppet är hos den impulsiva uppmärk-
samheten kortvarig. I spänningens natur ligger, att den snart upp-
löses, att svar erhålles på den undrande frågan genom den tredje
fasens, receptionens, inträdande. Dröjer detta allt för länge, kom-
mer snart nog det moment, då spänningen slappnar av — upp-
märksamheten flyr till annat. Såvida icke sådana omständigheter
föreligga, att den oreflekterade spänningen förbytes till avsiktligt
sökande, varvid emellertid den impulsiva uppmärksamheten lämnat
plats för ett helt annat själstillstånd.

Likväl är detta andra stadium betydligt mera utdraget i tiden
än det första. I ett flertal fall av impulsiv uppmärksamhet kan
man tydligt urskilja ett bestämt avgränsat tidsmoment av förvänt-
ning eller expektation, såsom man lämpligen kan benämna dessa
ögonblick, då medvetandet är liksom fyllt av intresserad väntan
på något.

Vi föreställa oss det förut antydda fallet "steg i trappan.
Något buller i trappuppgången har frapperat mig och dragit tan-
karna från det föregående arbetet vid skrivbordet. Jag sitter orör-
lig och lyssnar; ingen ny tankeström förmår bana sig fram. Jag
är avstängd för allt annat, helt behärskad av den enda föreställ-
ningen: om det är någon till mig och vem? Detta fall är typiskt
för en hel serie vardagliga uppmärksamhetsfenomen, och vi se här
tydligt, hurusom det andra stadiet i förloppet, expektationen, är
länge nog för handen så gott som renodlat.

Då vi nu gå att närmare beskriva och karakterisera denna
expektation, skall det visa sig, att här liksom i frågan om så många
andra allbekanta själstillstånd stora svårigheter äro förknippade med
den psykologiska analysen.

a. Kroppsliga symptom. Lättast tillgängliga för iakttagelsen
äro de utåt framträdande rent kroppsliga symptomen. Dem kan man
se realiserade i stor stil i snart sagt varje folkförsamling. Det blir,
som var och en vet, dödstyst i samlingssalen, då något passerar,

30 B. Hammer,

som sätter publiken i spänning: ingen hand, intet huvud rör sig,
ej ett ljud höres, icke ens ett andetag. Alldeles oriktig är därför
följande skildring av ”den spendte Forventning', som lämnats av
den vittbekante danske forskaren CARL LANGE: »— — den mangler
Angstens Lammelse af de vilkaarlige Muskler; tvertimod ledsages
Spendingen af en let og livlig Innervation af det vilkaarlige Muskel-
system, der giver sig tilkende ved en idelig Trang til Bevegelse.
Den, der er i Spending, bliver Urolig, kan ikke staa stille paa sine
Ben, men staar »som paa Naale> eller »paa Glader», sidder ikke
et PMjeblik roligt, springer ideligt op, vanker omkring, kaster sig
sävnles i sin Seng»! -- Påtagligen föreligger här en förväxling
av den spända väntan med ett helt annat tillstånd, som väl när-
mast skulle på vårt språk kallas ängslan. Någon likhet finns nog
mellan dessa två företeelser, men långt större är olikheten, vilken
bl. a. röjer sig däri, att de motoriska symptomen äro diametralt
motsatta. Ty vår expektation är samma fenomen, som tyskarna
kalla Erwartung, och dess kroppsliga uttryck beskrives också
av en tysk psykolog i överensstämmelse med min ovan gjorda
skildring med följande ord: »Fär den Erwartenden ist die ruhige
Haltung, des feste auf ein Ziel unverwandt gerichtete Blick, die
Stellung des Lauschers u. 5. w. charakteristisch>»?.

b. Spänningsförnimmelser. Subjektivt motsvaras dessa yttre
motoriska symptom av varjehanda kinestetiska förnimmelser. Den
orörliga hållningen, respirationens hämmande etc. innebära ganska
kraftiga och omfattande muskelinnervationer; och som de till väsent-
lig del äro identiska i olika expektationsfenomen, giva de upphov
till en enhetlig komplex av spänningsförnimmelser, vilken förlänar
en för själviakttagelsen karakteristisk beskaffenhet åt expektations-
läget. Naturligen erhåller detta dessförutom en något växlande
biton, allteftersom olika sinnesgebit, respektive vid s. k. intellektuell
uppmärksamhet intet sinne utan i stället andra kroppsdelar, äro
speciellt intresserade. ΤῊ] närmare belysning härav citerar jag ett
par skildringar, som så ofta återgivits, att de blivit klassiska i upp-
märksamhetslitteraturen.

» Wenn wir die Aufmerksamkeit von einem Sinnesgebiete auf
das andere wenden, so haben wir zugleich ein bestimmtes, nicht

! LANGE, Om Sindsbevegelser 5. 43 ἢ,
3. Κῦρε, Grundriss 5. 335.

Impulsiv uppmärksamhet. 31

zu beschreibendes, aber von Jedem leicht in der Erfahrung zu re-
producirendes Gefähl der abgeänderten Richtung, was wir als das
Gefähl einer verschieden localisirten Spannung bezeichnen können.
Wir föhlen eine nach vorn gerichtete Spannung in den Augen,
eine seitlich gerichtete in den Ohren, die mit dem Grade der Auf-
merksamkeit wächst, je nachdem wir etwas aufmerksam fixiren,
auf etwas aufmerksam horchen, weshalb man auch von einer Span-
nung der Aufmerksamkeit selbst spricht. Am deutlichsten föhlt man
den Unterschied, wenn man mit der Richtung der Aufmerksamkeit
zwichen Auge und Ohr schnell wechselt. Entsprechend verschieden
in Beziehung zu den verschiedenen Sinnesorganen localisirt sich
das Gefähl, je nachdem wir etwas fein riechen, schmecken, tasten
wollen.

Nun aber habe ich ein ganz analoges Gefähl der Spannung,
als wenn ich etwas recht scharf mit Gesicht oder Gehör auffassen
will, wenn ich mir ein Erinnerungs- oder Phantasiebild möglichst
deutlich vergegenwärtigen will; und dieses ganz analoge Gefäöhl
ist ganz anders localisirt. Während bei möglichst scharfer Auf-
fassung von objectiven sichtbaren Gegenständen, so wie von Nach-
bildern, die Spannung deutlich nach vorn geht und bei Wendung
der Aufmerksamkeit zu anderen Sinnessphären nur die Richtung
zwichen den äusseren Sinnesorganen wechselt, indess der äbrige
Kopf nach dem Gefähle spannungslos ist, zieht sich bei der Beschäfti-
gung der Erinnerungs- oder Phantasiethätigkeit die Spannung dem
Gefähle nach ganz von den äusseren Sinnesorganen ab, und scheint
vielmehr den Theil des Kopfes, den das Gehirn ausfäöllt einzu-
nehmen; und will ich mir z. B. eine Gegend oder Person von mir
recht lebhaft vergegenwärtigen, so wird sie um so lebhafter vor
mir auftauchen, nicht je mehr ich die Aufmerksamkeit nach Vorn
spanne, sondern je mehr ich sie so zu sagen dahinter zuräck-
ziehe>!,

» Whenever my introspective glance succeeds in turning round
quickly enough to catch one of these manifestations of spontaneity
in the act, all it can ever feel distinctly is some bodily process,
for the most part taking place within the head. Omitting for a
moment what is obscure in these introspective results, let me try
to state those particulars which to my own consciousness seem
indubitable and distinct.

! G, TH. Fecenser, Elemente der Psychophysik II 5. 475 f.

32 Β. Hammer,

"In the first place, tbe acts of attending, assenting, negating,
making an effort, are felt as movements of something in the head.
In many cases it is possible to describe these movements quite
exactly. In attending to either an idea or a sensation belonging
to a particular sense-sphere, the movement is the adjustment of
the sense-organ, felt as it occurs. I cannot think in visual terms,
for example, without feeling a fluctuating play of pressures, con-
vergences, divergences, and accommodations in my eyeballs. The
direction in which the object is conceived to lie determines the
character of these movements, the feeling of which becomes, for
my consciousness, identified with the manner in which I make
myself ready to receive the visible thing. My brain appears to
me as if all shot across with lines of direction, of which I have
become conscious as my attention has shifted from one sense-organ
to another, in passing to successive outer things, or in following
trains of varying sense-ideas.

When I try to remember or reflect, the movements in question,
instead of being directed towards the periphery, seem to come
from the periphery inwards and feel like a sort of withdrawal
from the outer world. As far as I can detect, these feelings are
due to an actual rolling outwards and upwards of the eyeballs,
such as I believe occurs in me in sleep, and is the exact opposite
of their action in fixating a physical thing. In reasoning, I find
that I am apt to have a kind of vaguely localized diagram"”in my
mind, with the various fractional objects of the thought disposed
at particular points thereof; and the oscillations of my attention
from one of them to another are most distinctly felt as alterna-
tions of direction in movements occurring inside the head»!.

De av FecHnNER och James beskrivna spänningsförnimmelserna
gälla visserligen i främsta rummet den avsiktliga uppmärksamhets-
formen, men i huvudsak ha de tillämplighet även i fråga om den
impulsiva — helt naturligt då även därstädes samma sinnesgebit
Ο. 8. v. äro med i spelet. Emellertid framträder spänningsläget
med mycket varierande tydlighet vid olika tillfällen. Så t. ex. märka
vi det föga vid det uppmärksamma läsandet av ett intressant parti
i en bok eller en tidning; av det påtagliga skäl, att härvid vårt
medvetande är utfyllt av ett rikhaltigt innehåll, som helt tar det-
samma i anspråk. Man kan fråga, om det vid dylika tillfällen alls

! James, Principles I 5. 300 f.

Impulsiv uppmärksamhet. 33

finns några spänningsförnimmelser med. H. Koun har för sin del
besvarat denna fråga med ett obetingat nej och utsträckt detta
nekande även till allt vad beledsagande förnimmelse- och känslo-
moment heter. Gent emot Wunobts »Tätigkeitsgefähl» säger han:
»Ich habe nie eine Spur eines solchen Gefäöhles bei der Auf-
merksamkeit beobachtet, und auf Umfrage bei einigermassen psy-
chologisch Orientierten, habe ich Niemanden gefunden, der es beob-
achtet hätte»!. På tal om FecHnErRs »>Spannungsgefähle» (varmed
egentligen avses spänningsförnimmelser) påstår ΚΟῊΝ rent av,
att det vore en motsägelse, att dessa skulle komma till med-
vetandet, medan vi äro uppmärksamma på annat. I samma rikt-
ning går ock hans kritik av StumPr och James, om vars introspek-
tiva skildringar han sammanfattar sitt omdöme sålunda: » Wir sehen
demnach, dass auch James seine Spannungsgefäöhle nur dann erlebt,
wenn er sie erleben will, d. h. wenn er seine Aufmerksamkeit auf
sie richtet>»?.

Jag finner ingen anledning att godtaga dessa Kouns resone-
mang, som tydligen vila på förbiseende av det faktum, att det finnes
grader av klarhet hos medvetandet. Man kan naturligen med
uppmärksamhet, d. v. s. fullt klart percipiera en sak och samtidigt
ha en otydligare förnimmelse av en bredvidliggande. Särskilt på-
tagliga äro spänningsförnimmelserna vid allt lyssnande. Då man
intensivt följer ett misstänkt ljud, är det visserligen ljudet, som är
föremål för vår direkta uppmärksamhet, men därjämte finns det
medvetande till övers för en dunklare uppfattning av muskelspän-
ningar i olika kroppsdelar. ἄνθη då vi gå som mest upp i perci-
pierandet av ett rikhaltigt innehåll, torde vi ej sakna all ”känsla'
av att vi äro försalta i spänning. Vi kunna ju efteråt i minnet få
en tydlig bild av det föregående spänningsläget — därav framgår,
att detta varit åtminstone i någon mån medvetet redan under det
föregående uppmärksammandet.

c. S. k. spänningskänslor. Såsom redan är antytt, ha åtskilliga
författare förutom de nu skildrade förnimmelserna trott sig kunna
konstatera ett särskilt slags känslor i uppmärksamhetsspänningen.
Detta gäller framför allt Wunbot, av vars bekannta tre ”känslo-
dimensioner” den tredje, 'Spannung-Lösung', just angives såsom

! Konn, Zur Theorie der Α. 5. 12.
2? Anf. arb. 5. 48.
Hammer: Uppmärksamhetens psykologi. 3

34 B. Hammer,

specifik för uppmärksamhetsprocessen. »Lauscht man z. B. mit
mässig gespannter Aufmerksamkeit den Schlägen eines langsam
pendelnden Metronoms, so stellt sich in der Pause von einem Metro-
nomschlag zum andern zunächst in allmählig wachsender Stärke
ein Zustand ein, den wir nach dieser geläufigsten Entstehungs-
ursache als den eines Spannungsgefähls bezeichnen können.
Sobald dann der erwartete Pendelschlag eintritt, so wird dasselbe
von einem entgegengesetzten (οί ἢ] abgelöst: wir wollen es ein
Geföhl der Lösung nennen»!,

Dessa känslor äro nu för Wunbpt en huvudriktning inom känslo-
livet lika väl som lust-olust. Visserligen äro dessa sistnämnda de
ojämförligt vanligaste och mest framträdande av våra känslor, t. ex.
vid värme-, köld- och smärtretning, vid smak- och luktförnimmel-
ser, vid det kroppsliga befinnandet i allmänhet ο. 5. v., men de
äro visst icke de enda. Så t. ex. skall det vid ett noggrannt stu-
dium av syn- och hörselintrycks inverkan på oss befinnas oför-
nekligt, att nya känsloverkningar äro med i spelet. Vid inträdet i
ett mörkt rum känner man sig nedstämd, och tvärtom upprymd
vid återinträdet i det solbelysta. Anblicken av en klar röd färg
verkar eggande, anblicken av en blå däremot lugnande. Samma
känslor återfinnas i talrika affekter, såsom vrede, glädje, bekymmer,
hopp, fruktan, sorg. Ha vi sålunda, fortsätter Wounpr, fått blick
för dessa nya känsloförhållanden, upptäcka vi snart även andra
fenomen, som av den ytlige iakttagaren betecknas såsom ”rent in-
tellektuella” men i verkligheten innebära en sådan subjektiv affek-
tion, att de rätteligen böra räknas till själslivets känslosida, utan
att de dock kunna anses identiska med vare sig lust-olust eller
'Erregung-Beruhigung”.

Utan tvivel är den med dessa ord åsyftade tredje känslodimen-
sionen 'Spannung-Lösung” uttryck för ett betydelsefullt sakför-
hållande. Men att det här skulle vara fråga om ett slags känslor
fullt analoga med de vanliga lust-olust-tillstånden synes mig mera
dubiöst. Anmärkningsvärd är redan den omständigheten, att WUNDT
vid det närmare studiet av spänningsfenomenet måste konstatera
en väsentlig olikhet i dess betingelser i jämförelse med de andra
känsloparens. Under det att nämligen dessa senare stå i ett täm-
ligen regelbundet beroende av den motsvarande sensationens kvali-
tet eller intensitet (t. ex. olust av den bittra smaken hos chinin,

fö οἷς το᾿ τορος ----- ---

! Wounpbrt, Grundzige? II 5, 286.

Impulsiv uppmärksamhet. 30

"Erregung” av den röda färgkvaliteten), kan vid den tredje känslo-
riktningen alls ej bli tal om något dylikt: »hier erscheint nicht
das Gefäöhl als eine Wirkung, die einer bestimmten Empfindung
anhaftet, sondern Empfindung und Gefähl sind vollkommen coordi-
nirte Erscheinungen eines bestimmten seelischen Vorgangs, nämlich
jenes Vorgangs der Apperception, den wir als massgebend bei
jeder Auffassung und Vergleichung von Empfindungen kennen lern-
ten. — — — — Darum sind uns die Spannungsgefäöhle die pri-
mären subjektiven Symptome jener Bewusstseinszustände die wir
eben nach dieser ihrer subjectiven Seite als ”Aufmerksamkeitszu-
stände” bezeichnen, und deren psychische Erfolge in der Appercep-
tion, ἃ. ἢ. nach der ΠΟΙ — — gegebenen elementaren Definition
dieses Begriffs, in dem ”Klarerwerden” irgend eines Bewusstseins-
inhaltes unter gleichzeitiger Hemmung anderer Inhalte besteht.
Eine sekundäre Begleiterscheinung dieser Zustände sind dann erst
die Spannungsempfindungen. Sie sind — — sekundär in dem
Sinne, dass sie zwar ebenfalls regelmässige Componenten der so-
genannten Aufmerksamkeit sind, dass sie aber nicht ausschliesslich
als solehe Componenten, sondern auch noch bei mannigfachen an-
dern Gelegenheiten, die zu Muskelspannungen Anlass geben, vor-
kommen>!.

Dessa ”Spannungsgefäöhle', som Wunbpt med rätta framhåller
som det mest specifika och väsentliga för uppmärksamhetsförloppen,
kunna icke hänsyfta på annat än det tillstånd av undran, som vi
redan i vårt inledningsfall funnit så karakteristik för uppmärksam-
hetens andra stadium, expektationen. Men ingalunda kan det vara
riktigt att beteckna denna undran såsom en känsla. Den är alls
icke i samma mening som lust och olust en rent subjektiv affek-
tion utan innebär tvärtom en tydlig riktning eller hänvändning
emot ett objekt. Därför finner man sig snarare benägen att rubri-
cera den såsom en form av förnimmande, av objektmedvetande.
Som emellertid expektationen och därmed även detta dess grund-
fenomen framträder under synnerligen växlande former, skall jag
exemplifiera och pröva åtskilliga av dessa former, innan jag
inlåter mig på ett försök att mera i detalj karakterisera den be-
tydelsefulla och dock obeaktade företeelse, som på vårt språk bär
det enkla och alldagliga namnet undran.

' WunpdT, Grundzöge? II 5. 338 ἢ,

36 B. Hammer,

d. Arter av expektation. Den som med spänt intresse följer
framställningen i en roman, ett drama eller ett föredrag och den
som ”andlöst lyssnar på ett misstänkt ljud i mörkret uppleva båda
utpräglade expektationsfenomen. Och likväl är medvetandet ganska
olika situerat i de bägge tallen, en olikhet som kunde angivas med ut-
trycken utfylld och tom expektation. Vi ha redan förut haft anledning
påvisa, att i den förra spänningsförnimmelser nästan saknas, medan
de tydligt göra sig gällande i den senare, sammanhängande där-
med att i ena fallet finnes ett rikare innehåll, som lägger beslag
på medvetandet. — Likväl kan denna olikhet ej anses väsentlig,
enär just det specifika i expektationen, nämligen tillståndet av
undran, är lika tydligt för handen i den utfyllda väntan som i den
tomma. Ty de nya förställningar, som t. ex. vid läsning alltjämt
dyka upp och fylla medvetandet, innebära en ständig hänvisning
på den kommande intresse-pointen och betyda därför ej ett undan-
skymmande utan snarare ett underhållande av »spänningen». Härav
framgår också, att detta något, som vi kalla undran, icke är att
förväxla med spänningsförnimmelser, vilka verkligen bli fördunklade
i och genom det rikare innehållet; utan att det är en psykisk fak-
tor av helt annan art.

Såsom en mera genomgripande åtskillnad kunde man tilläven-
tyrs vilja etablera distinktionen mellan en vital expektation och en
indifferent, allteftersom det är fråga om livsviktiga eller likgiltiga
objekt för avvaktandet. Onekligt är, att i sådana fall som vårt
inledande exempel (eldsvådan i grannrummet) ej blott den inle-
dande frapperingsshocken utan även den efterföljande spänningen
är i hög grad intensiv och affektbetonad. Det kommer till en
känsla av oro eller ängslan. Men detta betyder ej, att undran
såsom sådan får en annan karakter. För övrigt är det en känd
sak, att rena obetydligheter under vissa betingelser kunna tilldraga
sig en stark uppmärksamhet; vi ha redan sett flera exempel därpå.
Och i varje fall blir den ifrågavarande olikheten hos expektationen
ej en artskillnad utan blott en graduell.

En verklig artskillnad tycks däremot föreligga emellan vad jag
I brist på bättre termer vill kalla interrogativ och rent tem-
poral expektation. Det har stundom hänt mig, att jag avbrutits
1 läsning e. d. av slagen från domkyrkans tornur: jag finner mig
hava stannat upp i arbetet helt ofrivilligt samt lyssnande för att
uppfånga fortsättningen av den välkända, taktmässiga slagföljden —
dock utan att livligare föreställa mig ljuden och utan att taga något

Impulsiv uppmärksamhet. 31

egentligt intresse i lyssnandet. På synsinnets område kan man
erfara något liknande vid betraktandet av kornblixtar, blänkfyrar,
signaler o. d. — I dessa fall synes det vara ett rent temporalt för-
hållande, som betingar expektationen. Skenbart ser det ut som
en vanlig kontiguitetsassociation: det första tornurslaget väcker re-
produktivt de följande. Men fenomenet är härmed ej uttömt, ty
det består icke allenast däri, att jag kommer att tänka på de
följande slagen, ja, oftast är det väl så, att jag icke tänker på dem,
medvetet. Utan jag inställes reflektoriskt på att lyssna, och då
jag sålunda sitter där i spänd väntan, så betingas denna ej av
någon föreställning eller undran rörande de kommande klocksla-
gen, utan i dess ställe finnes blott ett odifferentierat medvetande,
att dessa snart komma att träffa mitt öra i den sinnliga varsebliv-
ningens form. Här tycks sålunda förefinnas en expektation, som är
rent temporal, utan någon tillsats av undran eller intresse, ett inne-
hållstomt, abstrakt, färglöst tillstånd av förbidan. Och likväl före-
faller det oss, som om vi ej kunde låta bli att lyssna.

Helt annorlunda är läget i våra flesta andra hithörande fall.
Då vi lyssna till steg i trappan, "eldsprakning” o. d., så är det ju
också kommande hörselintryck, vi avvakta. Men det är ej sinnes-
förnimimelserna enbart för sig vi avbida; de betraktas snarare så-
som blotta tecken eller symboler för andra betydelsefullare till-
dragelser. Och gent emot dessa befinna vi oss i ett spörjande,
interrogativt läge, ett tillstånd av undrande. Samma förhållande
möter oss snart sagt vilken situation ur vardagslivet vi än taga
fram. Om jag t. ex. finner en ovanligt stor folksamling på gatan
eller om jag får se alla människor stanna vid en gatukorsning och
rikta sina blickar åt ett visst håll — strax uppstår hos mig den
frågan: vad har hänt, vad ἂν på färde? Likaså vid "ett skott i
natten', en spännande tidningsartikel: alltid en undran, en fråga,
som söker sitt svar. — Också har jag förut inledningsvis trott mig
kunna beteckna undran eller studiositeten såsom det fundamentala
i den ifrågavarande, andra fasen av uppmärksamhetsförloppet. Ja,
det är t. o. m. antytt, att den samling kring ett problem, som
egentligen innebäres i varje undran, skulle vara det centrala i upp-
märksamheten överhuvud.

Nu måste vi emellertid fråga oss: Hur stämmer detta med
våra fall av 'rent temporal expektation?' ' Bli ej dessa en betänk-
lig instans emot hela vår grunduppfattning av uppmärksamheten?
— Jag tror mig ingalunda behöva medgiva detta. Först och främst

38 B. Hammer,

torde det vid noggrannare analys befinnas, att även de meranämnda
'rena' fallen oftast innehålla ett om ock svagt utpräglat interroga-
tivt element. Man undrar vid tornurslagen t. ex. huru många de
skola bli, om det sista förklingat eller något nytt skall följa o. s. v.
Stundom finnes kanske någon speciell anledning (synpunkt) för
lyssnandet: Man har kanske nyligen disputerat med någon om
ljudens kvalitet, rytm, klangfärg o. d.

Dock bör jag kanske medgiva, att det blir kvar en ringa åter-
stod av fall, där expektationen är rent temporal, där jag lyssnar
i blotta medvetandet av att ett visst ljud är i antågande — unge-
fär på samma mekaniska sätt som blotta föreställningen om en viss
rörelse med handen kommer mig att utföra densamma (ideomo-
toriskt'). I själva verket är nog detta mera än en bildlik jämfö-
relse. Lyssnandet är troligen i dessa fall både i tillkomst och fort-
gång en rent vanemässig inställning av hörselapparaten. — Men
dels ha vi här att göra med sällsynta gränsfall (som snarast vore
att rubricera såsom receptiv uppmärksamhet), dels torde medveten-
hetsenergien vara så minimal, att det är ovisst, om de ens kunna
kallas uppmärksamhet. Någon instans emot oss behöva de därför
näppeligen anses utgöra. Se ytterligare ΠῚ C!

Sålunda stannar jag efter denna mönstring av åtskilliga olika
former av expektation vid den uppfattningen, att i samtliga ingår
såsom ett huvudmoment det fenomen, som i vardagslivet kallas
undran eller intresse och som jag med en speciell term vill benämna
studiositet.

e. Undrans eller studiositetens egenskaper. Då det nu gäller
att inrangera och närmare analysera undran eller studiositeten, finna
vi oss ställda inför frågan: är den ett förstånds-, känslo- eller vilje-
fenomen? Härvid synes mig endast så mycket klart, att den icke
är en känsla, såsom vi sett den skildrad av Wunprt. Innan vi gå
vidare, må här några karakteristiska förhållanden hos den ifråga-
varande företeelsen framhävas.

1. I första hand erinras om den omisskännliga riktning mot
framtiden, som är egen för all undran, all förväntan. Den finnes i
sådana fall som ”ett skott i natten', differens- och likhetsfrappering
lika väl som vid lyssnandet på 'steg i trappan'. När man frapperas
av att 'något fattas' och undrar, vad det kan vara, tycks visser-
ligen här alls icke föreligga en väntan på ett kommande. Vid närmare
eftersinnande inses dock, att så är fallet; det kommande intryck,

Impulsiv uppmärksamhet. 39

jag i spänd väntan motser, är nämligen upptäckten av det före-
mål, som blivit förändrat. Rörande ”ett skott i natten' är mot-
svarande förhållande i annat sammanhang redan påvisat.

2. En andra egenhet hos studiositeten är dess karakter av
vad man kunde kalla ett impulsivt föregripande. Detta gäller
bägge de stadier, som synas mig kunna urskiljas hos fenomenet:
dess tillkomst och fortgång. Med den förra avses ej själva frap-
peringsshocken — denna innehåller såsom sådan ingen undran
utan är en ren känsloaffektion — utan det tillstånd av förvåning,
som väl stundom kommer momentant men ej sällan ett ögonblick
efteråt och i varje fall abstrahendo kan hållas i sär från shocken.
Om vi nu erinra oss våra typiska exempel, (såsom ”steg i trap-
pan', 'eldsprakning', fetstilstelegram i tidningen) finna vi, hurusom
i och med frapperingen uppstod en fråga (vem kommer? elds-
våda ?). Denna ”fråga' är icke en vanlig idéassociation eller före-
ställning, den har en energisk, impulsiv natur, sammanhängande
därmed, att den innebär ett föregripande av ett väntat intryck.
Man liksom känner sig redan uppfatta, absorbera objektet för sin
undran, det är som öppnades en dörr på glänt in i framtiden.

Ifrån detta inledande stadium skiljer jag den fortgående un-
dran. Olikheten är icke väsentlig utan föga mer än en skillnad
i tid och intensitet. Studiositeten sätter i med en energisk, accen-
tuerad fråga, vilken sedermera genljuder såsom en mera jämnt
utbredd undran. Ofta förefinnes den skillnaden, att i initialstadiet
en bestämd konkret föreställning eller gissning rörande det frap-
panta föremålet dyker upp, medan i det följande stadiet det egen-
domliga förhållandet vanligen är rådande, att ingen som hälst ak-
tuell föreställning är i medvetandet, ehuru vi alltjämt fortfara att
undra och avvakta, med en bestämt utåtvänd, objektiv medveten-
hetsriktning, Till belysning må här anföras en anteckning från
den 6.12.1907. >»Det var i de dagarna, då man väntade notiser
angående den partiella Lindmanska ministerkrisen. Jag var på
väg till middagen och fick därvid på avstånd se ett tidningstele-
gram uppsatt å en anslagstavla. Strax vid anblicken framträdde
följande frågor inom mig: »Tingsten avgått? Vem civilminister?»
Men dessa associationer blevo liksom kvävda ofrivilligt, jag gjorde
mig tanketom och hängav mig åt blotta spänningen för att mera
odelat kunna assimilera telegrammets innehåll.» —

Vid sistnämnda fall har jag speciellt noterat ett förhållande,
som ofta mycket tydligt kan iakttagas, nämligen att frapperings-

40 B. Hammer,

shocken kvarstår mer eller mindre dämpad under expektations-
stadiet. Jag erfor under hela genomläsningen av telegrammet för-
utom varjehanda bi-associationer och känslor även en efterdallring
av det karakteristiska känsloläge, vi förut lärt känna under namn
av frappering. Måhända är det liknande erfarenheter som förmått
WunpbT att uppfatta undran såsom en känsla. Däremot måste i så
fall sägas, att ifrågavarande ”ilning' långt mera liknar lust-olust-
fenomenen än spänning samt att den alls icke sammanflyter med
själva undran utan tydligt går vid sidan av densamma. —

Såsom resultat av vår hittills gjorda analys kunna vi till be-
kräftelse på vad förut sagts fastslå, att visserligen känslor (av il-
ning) förlöpa jämsides med studiositeten men att denna själv icke
är någon känsla utan klart framträder jämte de affektiva momen-
ten. Snarare vore man frestad att rubricera den såsom ett vilje-
fenomen med hänsyn till den impulsiva, framåtriktade strävan, som
onekligen utmärker varje intensiv, ivrig förväntan. Härom mera i
annat sammanhang. För tillfället går jag vidare för att fästa upp-
märksamheten vid ytterligare ett par anmärkningsvärda egenskaper
hos studiositeten, egenskaper, som synas accentuera dess karakter
av ett intelligensfenomen.

3. Den ena sammanhänger på det närmaste med den rikt-
ning på ett problem, en uppgift, som vi flerstädes stött på såsom
karakteristisk för allt uppmärksammande. Alltid då vi märka upp
och undra över något, är det fråga om en likhet, olikhet, identi-
tet etc., med ett ord om ett samband med eller en relation till något
annat. Min mening är, att studiositeten just består i det ener-
giska förberedandet av en omdömesfunktion. Bekanthets- och
differenskvaliteterna, vad äro de annat än det plötsligt uppdykande
medvetandet: här finns en likhet, en olikhet, en förändring. Samma-
lunda vid andra fall av impulsiv uppmärksamhet. Några alldagliga
exempel må tjäna såsom ytterligare belägg. — Hur vanligt är det icke;
att man tager i sin hand en tidning med en ilning av spänt in-
tresse rörande någon viss notis t. ex. utfallet av ett betydelse-
fullt val eller en spännande idrottstävlan. Vad vi härunder märka
inom oss är följande 1) en impulsiv, föregripande idé om re-
sultatet (hur många röster, resp. mål, för Α, för B?); 2) det
obeskrivliga tillståndet av fortgående, innehållstom undran, som be-
härskar oss, allt under det vi vända tidningsbladen och spana efter
vår notis. Men skulle vi närmare söka i ord uttrycka och utdiffe-
rentiera, vad som innerst ligger i hela situationen, så är det en

Impulsiv uppmärksamhet. 41

föregripen, presumerad jämförelse mellan vår gissning och den
faktiska utgången. — Ånnu ett fall, en banal men typisk erfarenhet
ur vardagslivet. För några veckor sedan satt jag tillsammans med
en bekant på ett kafé, varest en liten hund, en bastard av tax,
sprang omkring. Jag märkte hunden men ägnade den ej någon
uppmärksamhet, förrän min granne började tala om den och på-
pekade åtskilliga egendomligheter bl. a. att den hade en ovanligt
lång svans. Hunden ifråga befann sig för ögonblicket utom syn-
håll, och jag erinrar mig ännu tydligt, med vilket spänt intresse
jag avvaktade hans återkomst för att kunna fixera honom och
jämföra svansens längd med den odifferentierade fantasibild, jag
hade därav.

I betraktande av dessa omständigheter känner man sig stärkt
i den uppfattningen, att studiositeten skulle vara ett förnimmelse-
moment. Att fråga, undra tycks ju rent av vara intelligensakten
par préférence. Då det gäller att närmare inordna den, blir man
emellertid tveksam. Enligt den gängse uppfattningen skulle den
väl såsom förnimmelseakt vara antingen sensation eller föreställ-
ning. Och vilketdera skola vi nu bestämma oss för? Att kalla
undran för en sensation (spänningsförnimmelse?) vore väl en alltför
uppenbar orimlighet. Men föga riktigare synes det vara att fatta
den såsom föreställningsbild; detta särskilt med hänsyn till en hos
densamma förefintlig högst märklig egenskap, som redan flere
gånger skymtat och som jag nu vill särskilt framhäva.

4. I vårt 'telegram om ministerkrisen” funno vi, hurusom
enstaka föreställningar visserligen döko upp i medvetandet men
strax kvävdes och att tillståndet sedan fortfor såsom en fullt
tydligt utpräglad, utåtriktad undran, som var blottad på varje
bestämt, konkret, ”fenomenellt' innehåll. I flere andra fall ha vi
antytt ett liknande förhållande. I själva verket visar en noggrann
introspektion, att även vid den mest andlösa förväntan ofta ej finns
en enda föreställning aktuellt utformad i medvetandet. Och likväl
är tillståndet av undran fullt distinkt: jag vet alldeles bestämt, vad
det är jag väntar på. Hela medvetandet är liksom fokaliserat i
en enda skarp ljuspunkt, hela förrådet av uppfattningsenergi inriktat
på ett enda problem — och likväl är ofta intet problem aktnvellt
formulerat. Ej ens ett ord behöver finnas present i medvetandet.

Inför dessa egendomliga fakta gör man sig ofrivilligt den frå-
gan: Ha vi ej månne här att göra med ett själselement av alldeles
specifik och enastående art? Man känner sig uppfordrad att rann-

42 B. Hammer,

saka och eventuellt revidera hela sin grundåskådning rörande själs-
livets struktur och indelning. — Också har med anknytning till
analoga fenomen en dylik självrannsakan just börjat framträda
inom den samtida psykologien. Innan jag gör en sammanfattande
resumé av min analys av expektationen och dess grundelement
studiositeten, må det tillåtas att göra en exkurs in på de nyss-
nämnda principfrågorna. Det blir därvid tillfälle att ur såväl andras
som egna erfarenheter komplettera skildringen av den sist angivna
egenskapen hos studiositetstillståndet, dess ”bildlöshet”.

Exkurs över själsllvets struktur.

a. 'Budlösa' själselement. Redan länge har jag gjort mig
den frågan, om icke vårt själsliv är långt rikare än den konven-
tionella uppdelningen i tre grundelement ger vid handen, om det
icke till äventyrs finns åtskilligt emellan förnimmelser, föreställningar
och känslor, som vår psykologi icke drömt om. Tidigast har detta
gått upp för mig i anledning av några iakttagelser rörande sam-
bandet mellan språk och tanke. Min äldsta nedtecknade observation
i detta avseende är daterad 2.5.1903 och förtjänar här återgivas
såsom synnerligen ägnad att belysa vårt ämne. >»Jag höll på att
studera anatomi och hade nyss läst om muskeln ”psoas majors'
ursprung (sista bröstkotans och de 4 översta ländkotornas kot-
kroppar, mellanskivor och tvärtaggar). Det gällde nu att hastigt
repetera. Därvid inträffade med en tydlighet, som frapperade mig
(och som föranledde mig att strax nedskriva episoden), det för-
hållandet, att hela raden av moment framstod för tanken i ett enda
ögonblick — utan att något ord utpräglades och utan att någon
synbild av objektet var för handen. En imaginär nick och några
rudimentära ögonrörelser var allt, som fanns åskådligt närvarande
i medvetandet. Jag erfor rent av olust vid tanken på att komma
släpande efter med den inre rösten och repa upp alla momenten,
vilka jag visste mig väl känna». — Vi se här ett exempel på, att
en hel följd av tankeakter kan vara present för medvetandet i ett
slag, på ett egenartat sätt, som man svårligen kan karakterisera
vare sig såsom föreställning eller känsla. Visserligen fanns ru-
dimentära förnimmelsemoment med (ögonrörelser). Men de täckte
ju alls icke tanken utan tjänstgjorde blott och bart såsom anty-
dande symboler därför. — Likartade fenomen syntes mig även

Impulsiv uppmärksamhet. 43

föreligga i åtskilliga plötsliga affekter, vilka innebära en momentan,
ofta adekvat, uppskattning av en invecklad situation liksom ock i
bekanthets- och differens-kvaliteterna, analogifrapperingen m. fl. andra
dylika fall (se vidare sid. 23 ff.)! — Ett användbart namn för
ifrågavarande företeelser vore måhända uttrycket bildlösa själs-
element.

b. De bildlösa själselementens omnämnande i litteraturen.
Sedermera har jag i litteraturen funnit besläktade tankar fram-
ställda på åtskilliga håll. I vårt land har J. LaAnpQuist antytt för-
hållanden av hithörande natur, ehuru under den mindre lämpliga
rubriken "tänkandet med känslan”?. I den utländska litteraturen
finner man ifrågavarande fenomen påpekade i Ὁ. WEININGERS be-
kanta arbete ”Geschlecht und dCharakter' samt långt dessförinnan
av W. JAMEs?, som omtalar dem under namnen ”feelings of tendency,
fringes, psychic overton, suffusion'. Från sistnämnda forskare lånar
jag följande citat: »The truth is that large tracts of human speech
are nothing but signs of direction in thought, of which direction
we nevertheless have an acutely discriminative sense, though no
definite sensorial image plays any part in it whatsoever. Sensorial
images are stable psychic facts; we can hold them still and look
at them so long as we like. These bare images of logical move-
ment, on the contrary, are psychic transitions, always on the wing,
so to speak, and not to be glimpsed except in flight .... What
is that first instantaneous glimpse of some one's meaning which
we have, when in vulgar phrase we say we 'twig' it? Surely an
altogether specific affection of our mind. And has the reader
never asked himself what kind of a mental fact is his intention
of saying a thing before he has said it? It is an entirely definite
intention, distinct from all other intentions, an absolutely distinct
state of consciousness, therfore; and yet how much of it consists
of definite sensorial images, either of words or of things? Hardly
anything!» (5. 253)... What is that shadowy scheme of the
form” of an opera, play, or book, which remains in our mind and
on which we pass judgment when the actual thing is done? What
is our notion of a scientific or philosophical system? ... It is a

1 Första gången påpekade jag ifrågavarande fenomen i ett föredrag om
uppmärksamheten i Psykologiska föreningen i Uppsala den 9 nov. 1904.

2 LaAnpQuist. Tänkandet med känslan. Psyke 1906.

3 James, Principles af Psychology I 249 ff.

44 B. Hammer,

feeling like any other, a feeling of what thoughts are next to arise,
before they have arisen> (5. 255 f.).

Med stigande intresse har jag iakttagit, hurusom ifrågavarande
fundamentala synpunkter, vilka länge hävdats, om ock i mindre
lycklig form, av F. ΒΒΈΕΝΤΑΝΟ och den österrikiska psykologskolan
samt i Frankrike antytts av Tu. RiBot och A. BiwneTt, på de sista
åren gjort en remarkabel entré i den tyska psykologien. Preludier
märkas redan i avhandlingar av K. MarBeE (1901) och 4. Οκτη (1903).
År 1905 utkom ett intressant arbete av Μ. W. CHALKINS, som är
enbart ägnat åt ämnet. Förf. skiljer först mellan ”Vorgangspsycho-
logie' och ”Ich-psychologie', av vilka den förra betraktar den psy-
kiska verkligheten blott såsom en »Reihe psychischer Vorgänge
oder innerer Tatsachen», medan för den senare själslivet före-
trädesvis är »Selbstbewusstsein, d. h. Bewusstsein des eigenen Ichs
in allen seinen Verhältnissen und Phasen». Inom Vorgangs-
psykologien urskiljer förf. vid sidan av sensations- och känslo-
element även relationselement (rumsgestalt, melodi, likhet, olik-
het, enhet, flerhet o. 5. v.), och med denna distinktion är hon
tydligen inne på här ifrågavarande tankeriktning. Hon anknyter
också uttryckligen till bl. a. JAMEs, EHRENFELS, MEINONG, CORNELIUS. —
Ännu senare ha vägande inlägg i samma anda gjorts i en princi-
piell avhandling av C. STtumePf samt framför allt i en hel serie
intressanta experimentella undersökningar av O. Körpe (f. d. elev
till själve ὙΝΌΝΟΤ, som alltid avvisat den österrikiska riktningen
såsom ”reflexionspsykologi' och ”nyskolastik') och hans talrika lär-
jungestab (AcH, DöRrR, WATT, MESSER, SCHULTZE, BÖHLER m. fl.).

Då det är av värde att rörande dessa svårbestämbara intro-
spektiva spörsmål kunna hänvisa till överensstämmande iakttagelser
och uppfattningar från andra håll, skall jag till de redan gjorda
antydningarna foga några citat och referat ur ett par av de senast
omnämnda arbetena av nyare datum.

c. ”Bewusstheiten'. I första hand må härvid citeras några
partier ur ett arbete, som delvis går in på vårt här föreliggande
specialproblem, nämligen N. AcuHs bok 'Uber die Willenstätigkeit
und das Denken”.

I samband med en vidlyftig serie av reaktionstidsexperiment
har ΑΟῊ gjort erfarenheter, som i viss mån bekräfta och kom-
plettera min förut givna skildring av expektationen. AcH har för
hithörande fenomen stundom brukat det något vaga uttrycket

Impulsiv uppmärksamhet. 45

'Bewusstheit', stundom den mera expressiva benämningen 'unan-
schaulich gegebenes Wissen'. Tydligt framträdde de vid den förvänt-
ningsperiod, som försökspersonerna vid experimenten upplevde, un-
der det de sutto i väntan på det kommande intrycket. Därvid var
t. ex. följande rikhaltiga innehåll simultant närvarande såsom 'Be-
wusstheit : »1. Der kommende Reiz (eine weisse Karte), wobei
eine räumliche Bestimmtheit desselben insofern gegeben ist, als
die Versuchsperson weiss, dort wo sie fixiert, wird die eindeutig
bestimmte kommende Veränderung i. e. die weisse Karte erscheinen.
2. Der Versuchsperson ist gegenwärtig, dass darauf eine eindeutig
bestimmte, bekannte Veränderung von ihrer Seite i. ὁ. die Reak-
tionsbewegung zu erfolgen hat. 3. Ausserdem ist eine Beziehung
zvischen diesen beiden eindeutigen Veränderungen (Erscheinen des
Reizes und Reaktionsbewegung) insofern gegeben, als die Be-
wusstheit besteht, sobald der Reiz erscheint, hat die Reaktions-
bewegung zu erfolgen. 4. Es besteht eine zeitliche Komponente der
Bewusstheit, indem das Wissen gegeben ist, dass innerhalb einer ge-
wissen, bekannten Zeit der Reiz erscheinen wird. Die Versuchsperson
weiss z. B., dass der Reiz nicht in !;/2 Sek. und dass er nicht in
1 Minute erscheinen wird. Neben diesem unmittelbar gegebenen
Inhalte der Erwartung bestehen noch die Begleiterscheinungen der
sinnlichen Aufmerksamkeit, wie Spannungsempfindungen im Ober-
körper und in dem optischen Sinnesorgan neben der visuellen
Wahrnehmung (bei unseren Versuchen der Verschlussplatte des
Kartenwechslers)» ἢ.

Till ytterligare karakteristik av fenomenet må ännu några citat
anföras. »Wenn ein Inhalt nur als Wissen, also unanschaulich
gegenwärtig ist, so ist doch bei dieser Bewusstheit der Be-
deutung stets eine Empfindung (eine Spannungsempfindung) wie
oben eine visuelle, akustische, kinästhetische Empfindung u. dergl.
oder das Erinnerungsbild einer solchen gleichzeitig oder un-
mittelbar vorher im Bewusstsein gegeben. Hierbei bilden diese
Empfindungen die anschauliche Bewusstseinsrepräsentation des un-
anschaulich als Wissen gegenwärtigen Inhaltes. Sie sind die
Zeichen des Bedeutungsinhaltes»>. (213)... »Dass die anschauliche
Repräsentation eines Bedeutungsinhaltes gegeben ist, z. B. durch
inneres Sprechen ”möglichst schnell' und dann der entsprechende
Bedeutungsinhalt als Bewusstheit ohne eine derartige phänomeno-

! Anf. arb. s. 211.

46 B. Hammer,

logische Repräsentation vorliegt, kommt nicht selten zur Beob-
achtung>. (916).

Själv har jag sedan långt tillbaka gjort den observationen,
att jag vid hastig genomgång av ett tankeförlopp ofta börjar med
att i hela satser (stundom halvhögt) recitera innehållet — för
att så helt plötsligt avbryta mig, göra en 'reticentia', och liksom
i en enda gest hava hela fortsättningen av tankeföljden present
för medvetandet, i full analogi med fallet ”psoas major".

Dessa fenomen av ”unanschaulich gegebenes Wissen', eller
”bildlösa” själselement, varpå vi nu sett åtskilliga exempel, äro utan
tvivel ägnade att belysa en viktig sida av studiositetens natur.
Men fortfarande kvarstår obesvarad den stora frågan, som nu
utsträckes till alla former av ”Bewusstheit': Till vilken psykisk
grundklass höra dessa fenomen, hur skola vi inrangera dem? ACcH
själv har ej gjort mycket för dess besvarande. Han nöjer sig med
att betona, att »Die Schilderung dieser Bewusstheiten ist fär die
Versuchsperson sehr schwierig, da der Inhalt zwar eindeutig be-
stimmt ist, derselbe aber, da eine phänomenologische Repräsenta-
tion nicht vorliegt, beziehw. nicht nachgewiesen werden kann,
sprachlich nur schwer zu fassen ist»,

d. "Psykiska innehåll och funktioner'. Med avseende på dessa
AcnHs ord har Κύμρε i en anmälan av Acus arbete fällt ett yttrande,
som jag här citerar, enär det är ganska belysande samt i all kort-
het skisserar KörpPeEs nya uppfattning av själslivets struktur?. »>Hier
scheint noch die alte, dogmatische Voraussetzung nachzuwirken,
das die ”Phänomene' des Seelenlebens sich in Empfindungen, Vor-
stellungen und Gefähle auflösen lassen mössen. Auch das un-
anschauliche Wissen, das Denken und das Meinen, ist ein ”Phä-
nomen” und braucht durchaus nicht durch eine Reduktion auf jene
"Elemente” erst als ein solches nachgewiesen zu werden. Wir
werden vielmehr gerade durch diese modernen Untersuchungen
ρον das Denken und Wollen dazu gefährt, eine neue Einteilung
der psychischen Tatsachen vorzunehmen.

Von den Beobachtungsbedingungen aus lassen sich Inhalte
und Funktionen, wie mir scheint, einander gegenöber stellen,

! AcR, Anf. arb. 5. 41.
2 KörPE, Gött. Gelehrte Anzeigen Nr. VIII, 1907.

Impulsiv uppmärksamhet. 47

jene sind dadurch charakterisiert, dass man sie während ihres
Gegebenseins beobachten kann, diese dagegen dadurch, dass sie
nur nachträglich zum Gegenstand einer Beobachtung werden kön-
nen. Ich kann mein Denken nicht während des Denkens selbst
beobachten, dagegen sehr wohl ein Roth oder Bitter, einen Kampfer-
geruch oder einen Orgelklang während ihres Gegebenseins auf-
fassen und analysieren»>.

Detta KörpEs resonemang synes mig betänkligt i två av-
seenden. Visserligen torde det vara riktigt, att tänkandet är en
självständig psykisk kategori, som ej behöver återföras till sensa-
tioner eller föreställningar. Men K. tycks förbise, att man vid
alla tre dessa har att skilja emellan innehåll och funktion. De
äro samtliga former av objektmedvetande (till skillnad från affek-
tionsmedvetande). Och härvid finnes nu i 'Bewusstheit'-fallen
den egendomligheten, att objektmedvetandet synes vara utan objekt
eller, om man så vill, framträder såsom renodlad funktion. —
Den andra betänkligheten gäller påståendet, att man ej skulle kunna
uppfatta funktionen, medan den går av stapeln. Detta synes mig
strida emot erfarenheten just ifråga om studiositeten, vilken KöOLPE
säkerligen betraktar såsom funktion. — Också finnes i denna vitala
fråga en helt annan uppfattning representerad i »StumpPFs bedeut-
samer Abhandlung äber 'Erscheinungen und psychische Funktionen'>,
till vilken Körer hänvisar.

Som STtuMPF i nämnda arbete giver en ingående framställning
av de nya synpunkterna rörande själslivets struktur, skall jag här
lämna ett kort referat av detsamma!.

STUMPF Särskiljer tvenne helt olikartade psykiska grundfakta, vilka
han benämner resp. 'Erscheinungen” och ”psychische Funktionen”.
Till de förra räknar han: a. Innehållen i våra sinnesförnimmelser
(färger, toner ο. 5. v. ävensom den rumsliga utsträckningen och
fördelningen av syn- och beröringsintryck samt — med någon
tvekan — tidsföljd och tidsutdräkt); b. de motsvarande minnes-
bilderna (de blott föreställda färgerna o. 5. v., vilka lämpligen
kallas ”Erscheinungen zweiter Ordnung' till skillnad från sensa-
tionerna såsom ”Erscheinungen erster Ordnung'). — Till de psy-
kiska funktionerna (Akte. Zustände, Erlebnisse) föras sådana före-
teelser som bemärkandet, uppfattandet av färger, toner etc., samman-
fattandet av dem till komplexer, begreppsbildning, omdömen, sinnes-

! ΟΤΌΜΡΕ, Erscheinungen und ps. F. Berlin 1907.

48 Β. Hammer,

rörelser, begär, vwviljeakter. Med funktion menas här ej resultatet
eller följden av en verksamhet, såsom då man kallar blodcirkula-
tionen en funktion av hjärtverksamheten, utan verksamheten själv,
liksom hjärtats kontraktion benämnes en organisk funktion.

Det är nu StumPFs mening, att vi verkligen kunna introspektivt
iakttaga och konstatera dessa funktioner likaväl som ”die Erschei-
nungen”. Invändningen, att wir unser Sehen doch nicht wieder
sehen', låter han ej imponera på sig utan svarar lugnt, att den
är i viss mån befogad. I så motto nämligen, att det är genom
'en annan riktning i medvetandet” vi få kunskap om de psykiska
funktionerna. Men omedelbart givna såsom fakta i erfarenheten
äro de lika väl som t. ex. sensationerna. Att de ändock äro om-
stridda, är mindre att undra på, då ju en saks existens kan vara
höjd över varje tvivel, fastän beskrivningen av dess närmare de-
taljer erbjuder svårigheter.

För en fullständig analys av medvetandet är det sålunda ej
nog att uppräkna de fenomenella elementen, utan härför kräves
därjämte att angiva de ”förhanden varande funktionella sidorna,
vilka till och med äro att anse såsom det viktigaste.

Dessa tvänne psykiska grundfakta äro för övrigt så åtskilda,
att intet nödvändigt logiskt samband dememellan finnes. Man kan
utan motsägelse tänka sig Erscheinungen utan funktioner och vice
versa. STtuMPF belyser förhållandet med följande exempel. Inom
fenomengebitet bilda fårg och utsträckning ett oskiljaktigt helt,
merr oriktigt vore att därav sluta: alltså kan utsträckning ej finnas
utan färg, ty faktiskt visar oss beröringssinnet ett realt exernpel
därpå. På liknande sätt kan man även tänka sig färger, toner etc.,
som ej äro föremål för varseblivning — ehuruväl de i så fall måste
antagas sammanhänga med någon med varseblivningen analog okänd
funktion x, liksom ju utsträckningen vid beröringssinnet är för-
knippad med en särskild sensationskvalitet.

Ytterligare framträder olikheten emellan Erscheinungen och
funktioner däri, att de var för sig kunna förändras utan att
förändringen av den ena nödvändigt drager med sig en mot-
svarande förändring av den andra.

I detalj påvisas detta härefter, först rörande funktionernas
ändringar vid konstans hos fenomenen. Om jag t. ex. uppfattar ett
akkord c-e-g först halvmedvetet och därpå med full uppmärksamhet
så är ju funktionen i senare fallet en helt annan, men med akkor-
det såsom Erscheinung har ingen förändring skett (Dock erkännes,

Impulsiv uppmärksamhet. 49

att detta är omstritt; det förnekas t. ex. av JAMEs, CORNELIUS,
KruEGER). På analogt sätt genomgås de olika slagen av psykiska
funktioner: sammanfattandet, begreppsbildandet, omdömesfällandet
etc., varvid S. söker påvisa, att deras förändringar åtminstone
kunna ske utan ändring i Erscheinungs-materialet. Ett begrepp
t. ex. kommer väl till stånd i anslutning till ett antal enskilda
likartade specialföreställningar; men härvid sker med dessa icke
någon förbrukning eller förändring. Begreppet kommer visserligen
till såsom ett plus men icke såsom ett nytt enskilt element, vari-
genom det givna materialet skulle ökas eller minskas.

Slutligen framdrager S. exempel på, att även fenomenen å
sin sida kunna modifieras, medan funktionen är konstant. Så sker
ofta i vardagslivet, då något försiggår i själen utan att man mär-
ker det, t. ex. då man sitter försjunken i tankar och med öppna
ögon ej märker skymningens inträdande. Experimentella bevis
för saken finner S. i KöLPEs m. fl:s undersökningar rörande skillnads-
tröskelns tillväxt med den absoluta ljusstyrkan och i sina egna
iakttagelser av dess minskning med stigande tonhöjd. Andra
exempel erbjuda EBBinGHAus', G. E. MöLLeErs m. fl:s undersökningar
rörande association och reproduktion, varvid föreställningarna ofta
företett ett rent mekaniskt, av oss (= funktionerna) alldeles obe-
roende förlopp.

Utan att i detalj granska ΤΌΜΡΕΒ framställning, vill jag dock
påpeka några vanskligheter, som emellertid delvis antytts av 5.
själv. Först problemet om känslans rubricering: Är den ”Erschei-
nung” eller funktion? Säkerligen skulle S. svara, att de rent
sinnliga känslorna av lust och olust (endast dessa två former erkän-
ner han) helt enkelt äro en klass av sensationer, alltså former av ”Er-
scheinung', medan de komplicerade känslorna, sinnesrörelserna,
därutöver innefatta funktionella moment!. — En annan kritisk
punkt betingas av vad 5. kallar ”Gebilde psychischer Funktionen".
Dessa böra, säger S., noga skiljas från funktionerna själva. Man
kunde beteckna dem såsom det fixerade resultatet av de sist-
nämnda, varvid sålunda varje funktion får sin motsvarande 'Gebilde'.
Så t. ex. svarar en'melodi, en rumsfigur etc. emot sammanfattandets
funktion, ett i en attsats formulerat 'sakförhållande” emot omdömes-
funktionen, värden av skilda slag emot känslans och viljans funk-
tioner o. s. v. Nu kunde härav skapas den invändningen, att det

! Stumer, Uber Gefählsempfindungen.

Hammer: Uppmärksamhetens psykologi. 4

30 B. Hammer,

i själva verket är dessa ”Gebilde” och icke de aktuella funktionerna,
som vi erfara i medvetandet. »Wir merken gleichsam, wieviel es
innerlich geschlagen hat, aber wir merken nichts vom Arbeiten
der Maschine> (sid. 32). Härpå genmäler S., att man i så fall
nödgades antaga, att dessa ”Gebilde', t. ex. de allmänna begreppen
storlek, rörelse, dålighet, kunde äga real existens, d. v. s. man
nödgades acceptera den gamla begreppsrealismen. — En tredje
vansklighet är inrangeringen av ”Verhältnisse', en grupp av element
som S. icke för till "die Erscheinungen” men likväl betecknar såsom
material för de psykiska funktionerna. >Sie sind in und mit je
zwei Erscheinungen gegeben, nicht von uns hineingelegt, sondern
darin oder daran wahrgenommen>. (sid. 4). Eget nog ger S. ej
alls något konkret exempel på vilka förhållanden han åsyftar med
uttrycket ”Verhältnisse'. Förmodligen avses uppfattningen av antal,
likhet, olikhet ο. d. I så fall synes det något egendomligt, att
ifrågavarande relationsmedvetande ej får gälla såsom en funktion
likaväl som sammanfattandet (till en rumsgestalt, en melodi), med
vilket det på det närmaste hör samman.

LJ .
+

f. Sammanfattande karakteristik av expektationen. 1 största
korthet kunde man karakterisera expektationen med det enda or-
det undran, enär denna är det mest väsentliga, det egentligen
specifika momentet. Den motoriska inställningen och de däremot
svarande spänningsförnimmelserna äro i jämförelse härmed biom-
ständigheter, vilket även får sitt uttryck i deras mera variabla
natur. De växla ej blott med uppmärksamhetens riktning på före-
ställningar eller intryck (från skilda sinnen) utan även med varie-
rande kulturnivå. Man jämföre den naiva människans oförställda
”förvåningsemotion” med diplomatens förställningskonst! Med steg-
rad självreflektion bli de yttre reaktionerna allt mera begränsade,
de bli så att säga intellektualiserade, draga sig allt mera inåt.
Men alltid kvarstår dock tillståndet av undran; det slipas näppeligen
hort ens av den mest raffinerade kultur. Väl heter det om kultur-
människan, att hon förvånas över intet, men i grund och botten
har hennes undran blott tagit sig andra former och föremål, ty
fullständig neutralitet i detta avseende betydde i själva verket in-
tellektuell död.

Den närmare karakteristiken av undran eller studiositeten
funno vi förknippad med stora svårigheter. Liksom så många

Impulsiv uppmärksambhet. ol

andra själsfenomen kan den ej beskrivas utan måste upplevas,
vadan den bästa beskrivning är att angiva konkreta exempel eller
tillkomstbetingelser. Vi trodde oss emellertid kunna omskriva den
med uttrycken framåtriktad, impulsiv, föregripande omdömesfunk-
tion. En speciell vansklighet låg i den ”bildlöshet', som ofta be-
fanns utmärka fenomenet. Detta kunde synas direkt motsägande:
å ena sidan ett omdöme, d. v. s. en relation mellan föreställningar,
å andra sidan ingen föreställning present i medvetandet! Likväl
torde detta paradoxala förhållande vara ett faktum; jag hänvisar
till de meranämnda bekanthets- och differensfrapperingarna, vid
vilka man har ett livligt medvetande av att en likhet, en ändring
förefinnes men ändock ej vet, vari de bestå, vilka föreställningar,
som utgöra det uppbärande substratet. Emellertid funno vi denna
"bildlöshet' ingalunda vara undantagslöst för handen. Tvärtom
fastslogo vi, att vanligen en konkret föreställning är närvarande i
det betydelsefulla initialstadium av undran, som kunde betecknas
såsom frågans eller problemställandets fas! — Till ett fullstän-
digande av denna karakteristik av den impulsiva uppmärksamhetens
andra stadium återkommer jag i några följande avdelningar (III
C och D samt IV).

-ππο--π-Ξ

! Frågans psykologi är ett synnerligen obeaktat problem. Inom språk-
vetenskapen och logiken har visserligen åtskilligt gjorts, särskilt i sammanhang
med spörsmålet om frågornas, resp. frågesatsernas klassifikation. Efter varje-
handa trevande försök har man enat sig om de tvenne huvudarterna 'Ergänz-
ungs- och 'Entscheidungsfragen'. (Ex. Vad heter han? Heter han Pettersson ?).
AD. NOREEN anmärker emellertid häremot, att denna rubricering skett icke efter
frågans egen nalur utan efter svarets, samt föreslår i stället termerna kvesitiv
och rogativ fråga. Går man nu ett steg längre och tar sikte på den frågande
själv, synes det mig påtagligt, att den språkliga formuleringen ofta alls ej är
ett uttryck för den frågandes verkliga psykiska situation. Särskilt händer det
ofta, att man t. ex. frågar obestämt: 'Vad heter han?' och därvid likväl inom
sig hyser en bestämd förmodan, att namnet är t. ex. Pettersson — sålunda psyko-
logiskt en 'Entscheidungs-' fastän språkligt en '"Ergänzungsfrage'. Med andra
ord: det kan bero på en tillfällighet, om man ger sin fråga den ena eller andra
språkliga formuleringen. Mot den ifrågavarande indelningens brukbarhet över-
huvud behöver naturligen det sagda ej vara någon instans. $Se vidare NOREEN,
Vårt språk Bd V 5. 118 ff., B. J:son BerGcQvist, Frågans formulering, WUuNnpr,
Völkerpsychologie ? I: 2 5. 260 ἢ,

52 B. Hammer,

C. Reception.

Att det innerligaste samband råder mellan uppmärksamhetens
andra och tredje faser, mellan expektation och reception, har redan
framgått av det föregående. Också är ju den sistnämnda blott
den naturliga avslutningen på det förutgående tillståndet, det na-
turliga svaret på den uppkastade frågan. Den är intet självständigt
för sig, kan ej ens tänkas utan samband med någon form av ex-
pektation eller undran, lika litet som ett svar har någon mening
utan en fråga, vartill det hänför sig. Däremot kan expektationen
mycket väl förefinnas ensam för sig, så visst som en fråga kan
uppstiga och upprepas, om den ock aldrig får något svar. Vi ha
ju för övrigt redan sett mer än ett exempel på uppmärksamhetsfall,
där det stannade vid blotta undran och aldrig kom till en av-
görande uppfattningsakt. Sålunda måste fastslås, att det väsentliga
momentet i den impulsiva uppmärksamheten är dess andra fas
och icke dess tredje.

Härmed är likväl ej sagt, att denna sistnämnda skulle vara
något alldeles oväsentligt bihang. Den är tvärtom, såsom redan
antytts, just den normala och naturliga avslutningen på förloppet,
och det är betecknande, att i de fall, där den icke kommer till
stånd, har den alltid någon psykisk ekvivalent. Lyckas man ej få
klarhet i en intresserande fråga, inträder, som var och en vet, en
känsla av otillfredsställdhet, ett beslut att skaffa besked framdeles ]. ἃ.

a. Receptionens förhållande till "klar och tydlig uppfattning”.
Söka vi nu göra oss reda för, hur receptionsakten introspektivt är
konstituerad, synes mig den inre erfarenheten härom hava litet nog
att förmäla. När vi ”appercipiera” ett intryck, som vi förut suttit
i spänd väntan på, gå vi upp i betraktandet därav', ἃ. v. 5. vi
äro knappast medvetna om annat än själva objektet för vår iaktta-
gelse. Är det fråga om ett enkelt föremål, som kan uppfattas i
ett slag, t. ex. ett med spänning avvaktat sprängskott, märka vi
visserligen även en tydlig muskulär avslappningskänsla, ”Geföhl der
Lösung'. Men oftast är det ju så, att det intresserande objektet
är mera detaljrikt och tager oss i anspråk längre tid, och då
kommer så alt säga nästan all medvetenhetsbelysning att förläggas
till objektsidan. Man plägar beskriva detta tillstånd såsom klar
och tvdlig uppfattning, och däremot är i och för sig föga att in-

Impulsiv uppmärksamhet. 03

vända. Men detta uttryck tolkas ofta såsom liktydigt med klara
och tydliga förnimmelseinnehåll, vilka sedermera till råga på
olyckan angivas såsom det specifika kriteriet på uppmärksamhet.
Häri ligger en dubbel oriktighet. Först och främst ett misskännande
av att uppmärksamhet kan vara för handen även utan något ak-
tuellt förnimmelseinnehåll, såsom redan är påvisat; men därjämte
även en annan oriktighet, som jag i detta sammanhang vill sär-
skilt betona. Tydligast framstår den, om man erinrar sig, att vi
ju med klaraste uppmärksamhet kunna iakttaga och uppfatta även
ett svagt och dimmigt intryck — nämligen identifiera det just
såsom sådant. Uppenbarligen är det icke någon egenskap hos
objekten man rätteligen bör avse med uttrycket klar uppfattning
utan en viss intimitet, säkerhet, evidens hos det uppfattande
medvetandet.

Jag vill emellertid gå än längre och påstå: även om ett visst
intryck --ὀ det må i och för sig vara klart eller grumligt — blir
av mig distinkt eller, rättare sagt, adekvat percipierat, så föreligger
ändå icke utan vidare det slags intim” uppfattning, jag avser med
uttrycket reception. Till belysning må anföras en bagatell, som
finnes i mina anteckningar, daterad den 20.11.1902. Det hände
mig då, och jag har senare ofta kunnat bekräfta saken, att jag
mitt under uppmärksam läsning tydligt hörde tornklockans slag
men utan att alls "tänka därpå eller ens vara medveten om, att
det var slagen från tornuret. Först efter en stund vaknade jag till
medvetande om ljudens innebörd. Alldeles likartade experi-
mentella erfarenheter har jag senare funnit meddelade av AcH:
»So kam es bei unseren Versuchen wiederholt vor, dass z. B.
nach dem Erscheinen einer farbigen Karte die Empfindung ”gelb"
nur in ihrer optischen Qualität gegenwärtig war. Erst hierauf
stellte sich ein Wissen ein, wie ”dies ist gelb', und zwar erfolgte
dieser Eintritt deutlich als eigener Akt nach dem Gegebensein der
reinen sinnlichen Empfindung. Durch diesen Akt wurde die sinn-
licehe Empfindung, wie man wohl auch sagen kann, als die be-
kannte gelbe Farbe identifiziert. Es machte sich in irgend einer
Weise eine Verbindung mit fräheren Erlebnissen geltend, welche
in diesem Wissen zum Ausdruck kam>!.

Receptionsstadiet vid den impulsiva uppmärksamheten är just
en akt av detta senast antydda slag. Den innebär icke så mycket

! AcH: Uber die Willenstätigkeit s. 213 f.

d4 B. Hammer,

ett klart sansationsinnehåll eller en tydlig perceptionsakt, som fast-
mera en verklig uppfattning eller tydning av innehållet såsom ett
visst yttre föremål eller objekt, d. v. 5. ett inordnande därav i
vår föregående erfarenhet. Med andra ord: det är icke fråga
om blott och bart en ren varseblivning eller idéassociation utan
ett verkligt omdöme. Detta framgår för övrigt redan av det för-
beredande andra uppmärksamhetsstadiets natur att vara en fråga
d. v. 8. framträdandet av en föreställning, vars förknippande med
en annan ter sig såsom på en gång oviss och angelägen (varvid är
givet antingen ett logiskt subjekt, till vilket sökes en predikatsföre-
ställning, eller ock ett försöksvis presumerat omdöme, vars riktighet
man önskar få avgjord).

b. Apperceptionsbegreppet hos Leibniz, Herbart och Wundt.
Innan jag något närmare utvecklar denna synpunkt på receptionen
såsom en omdömesakt, må några ord vara på sin plats rörande
en term, som i grund och botten torde syftat till något liknande,
ehuru den genom vag och fluktuerande begreppsbestämning kom-
mit att spela en ödesdiger roll i fråga om uppmärksamhets-
problemets behandling, apperceptionen.

Något med min nyssnämnda distinktion besläktat tycks redan
hava föresvävat LeiBnrz, då han vid sidan av sovande monader,
vilka blott erhålla oklara och omedvetna perceptioner, urskiljer
tvenne andra, nämligen die Seelen', som hava tydligare och med
erinring förbundna förnimmelser och ”die Geister', vilka ej blott
hava tydliga förnimmelser utan även fatta dem i deras samman-
hang samt dessutom höja sig till självreflektion. Det är för dessa
högre grader av uppfattning L. införde den sedermera så betydelse-
fulla termen apperception. Som det vill synas har alltså detta
ord redan i sin uppkomst fått följande mångtydiga innebörd: 1.
klara och tydliga förnimmelser, 2. i ett sammanhang inordnade
förnimmelser, 3. självreflektion. Härmed går dessutom paralellt
en annan tvetydighet hos L., i det att han visserligen fattar apper-
ceptionen såsom en absolut spontan verksamhet men likväl stundom
erkänner, att monaden vid sitt uppfattande är beroende av sinnena
och därvid förhåller sig rent mottagande.

Denna sistnämnda motsättning har under den följande ut-
vecklingen lett till en definitiv isärsprängning av apperceptions-
begreppet, i det att ἃ ena sidan HerBarTt och hans efterföljare med
apperception mena en rent mekanisk assimilation av en föreställning

Impulsiv uppmärksamhet. dd

medelst äldre, starkare ”föreställningsmassor', under det att ἃ andra
sidan Kant och WunbTt från skilda utgångspunkter hävda apper-
ceptionens spontaneitet. På grund av den vacklande betydelse
det ifrågavarande uttrycket sålunda erhållit och fortfarande har
inom psykologien, har jag i likhet med åtskilliga andra författare
ansett bäst att avstå från dess begagnande och brukar i stället
termen reception till betecknande av det sakförhållande, som synes
mig vara den egentligaste och ursprungligaste innebörden i ordet
apperception.

Emot HerBArRTianerna har med fog anmärkts (WUNnDTt, MESSMER
m. fl.), att de under det gemensamma namnet apperception samman-
fört tvenne väsentligen olika förhållanden, nämligen i första hand
vad ΥΌΝΟΤ kallar assimilation och skildrar såsom en helt omed-
veten och mekanisk sammansmältning av ett sinnesintryck med en
mångfald äldre likartade, varvid dessa senare liksom fantiseras in
i och utfylla intryckets konturer. Så t. ex. när vi uppfatta en
teaterdekorations grova penseldrag såsom ett naturligt landskap,
när vi överse tryckfelen i en bok och läsa orden såsom riktiga
eller när vi korrekt uppfatta en otydlig talare ο. s. v. Dessa
fenomen kalla HerBaArT och hans anhängare apperception och ställa
dem i paritet med det logiska inordnande, som försiggår, då man
t. ex. får se ett djur på avstånd och efter något besinnande identi-
fierar detsamma såsom en hund. — Att detta är en olämplig
sammanblandning av heterogena ting, torde vara påtagligt. Säker-
ligen beror det på förbiseende av den dubbeltydiga roll likhets-
förhållandet spelar i bägge fallen. Man kan nämligen säga, att
det i ena som i andra fallet är en likhetsattraktion, som betingar
företeelsen. Men med den avgörande differensen, att vi vid assi-
milationen alls ej äro medvetna om någon likhet; man är därvid
över huvudtaget ej medveten om de äldre ”assimilationsmassorna'
utan blott om den resulterande direkta varseblivningen. 1 det
logiska omdömet däremot framträda de äldre associerade före-
ställningarna (i vårt exempel ”begreppet hund') tydligt för med-
vetandet och prediceras uttryckligen om varseblivningen i fråga
såsom en dess egenskap.

Nu inträffar emellertid det egendomliga, att ehuru υνοτ sett
och anmärkt denna sammanblandning hos HerBArRT — gör han
sig såvitt jag förstår själv skyldig till enahanda fel. Jag syftar
härmed på hans distinktion mellan aktiv och passiv apperception
och hans därmed sammanhängande antydan om att den sistnämnda

56 B. Hammer,

skulle vara verksam vid de 5. k. associativa förbindelserna
(populärt uttryckt = minnesfenomen, närmare angivet: samman-
smältningar, assimilationer, komplikationer och successiva asso-
ciationer). — Detta Wunprts tal om en passiv apperception sy-
nes mig stå i uppenbar strid med såväl fakta som W:s egna
föregående skildringar av apperceptionen. Redan i fråga om de
successiva associationerna, är det tydligt, att förloppet är helt
och hållet mekaniskt. Minnesräckorna avvecklas ju också utan
någon antydan om dessa känslor, som skulle utmärka apperceptionen,
även den passiva. Ja, det är väl särskilt från dessa minnesförlopp,
som uppmärksamheten överhuvudtaget skiljer sig. Funnes även
vid dem en apperception, låt vara passiv, så hade man väl föga
anledning tala om uppmärksamhet vid sidan av medvetande i all-
mänhet, om apperception vid sidan av perception (en term, som
W. för övrigt lämnar väl mycket oklar till sin innebörd).

Än orimligare blir denna sammanställning av passiv apper-
ception och associativa förbindelser, om vi från de successiva gå
tillbaka till de simultana associationerna t. ex. de nyss om-
nämnda assimilationsfenomenen. Det är dock en alltför på-
taglig oriktighet att tala om apperception i WUNnbpTtT's mening vid
t. ex. den rent mekaniska läsningen i en bok. Denna sker ju,
ἢ. Ὁ. hos den kunnige läsaren, helt och hållet omedvetet. Efter-
tanken, medvetandet riktar sig ju uteslutande på innehållet i det
lästa. Stundom händer väl, att tanken irrar hän till obehöriga om-
råden, dock aldrig till själva orden såsom sådana — utom vid
korrekturläsning, men vid denna torde det även enligt W. vara
fråga om aktiv apperception. — Om möjligt ännu mera orimlig
ställer sig saken vid de enklaste associativa förbindelserna, de s. k.
sammansmältningarna (t. ex. synirritamentens och ögonrörel-
sernas 'psykiska syntes” till rumsbilder, partialtonernas till klang-
färg o..d.). I fall överhuvud taget någonting inom själslivets om-
råde sker omedvetet, så är det dessa ”Verschmelzungen”. Rums-
syntesen är ju till den grad mekaniserad, att den trotsar all psy-
kologisk analys.

Denna inkonsekvens hos Wunpt, som jag ej funnit påpekad i
litteraturen, sammanhänger troligen med hans extrema voluntarism,
som helt naturligt förleder att etablera viljefenomen även där
uppenbar mekanisering är för handen.

För min del har jag ingen anledning att söka vindicera någon
slags apperceptionskarakter åt dessa växlande former av alltid
mekaniska och ofta omedvetna associativa bildningar utan fast-

Impulsiv uppmärksamhet. 57

håller i Wunpts egen anda den faktiskt existerande skarpa åtskill-
naden mellan dessa och de verkliga apperceptiva förloppen. Vid
de sistnämnda är det alltid fråga om ett medvetet och uttryckligt
förknippande av föreställningar eller, såsom jag förut med ett ord
betecknat förhållandet, ett om döme, en logisk funktion.

6. Reception och omdöme. Med detta receptionens karakteri-
serande såsom en omdömesfunktion är naturligen ej företeelsen i
fråga slutgiltigt och uttömmande bestämd. Omdömet såsom psy-
kologisk akt är ju ett synnerligen outrett och omtvistat problem,
och snarare torde uppmärksamhetsreceptionens studium kunna bi-
draga i någon mån till detsammas belysande. Det synes mig i
själva verket kunna sättas i fråga, om icke varje verkligt, aktuellt,
ursprungligt omdömesfällande innebär ett slags uppmärksamhelens
avsiktliga eller oavsiktliga inriktande. Granskar man de tanke-
akter, som vi tillägga omdömeskarakter, till skillnad från tillfälliga
idéförbindelser, eller ”tanklösa” varseblivningar torde det befinnas,
att därvid ofta någon form av frappering med ty åtföljande undran
eller frågeställande har föregått, varpå omdömet följer såsom
den avslutande receptionsakten. Detta gäller icke allenast de mera
sammansatta omdömesformer, som tyska logici kalla Bejahung”
och ”Verneinung' eller med ett gemensamt namn ”Beurteilungen'
och som av många uppfattats såsom det väsentliga momentet i
alla omdömen. SIiGwART själv, som är motståndare till denna upp-
fattning och i förknippandet (In-Eins-Setzung') av subjektet och
predikatsföreställningen ser omdömets väsen, nödgas t. o. m. ifråga
om sin enklaste omdömesart, 16 Benennungsurteile', kon-
statera ett förlopp, som stämmer ganska väl överens med min
karakteristik av omdömet som en receptionsakt. Jag hänvisar till
SIGWARTS Logik? I 5. 64 f. Att närmare ingå på en framställning
av receptionen såsom omdömesfunktion medger ej utrymmet. Vi
hade därvid att genomgå alla de olika arterna av omdömen samt
tillse, i vad mån karakteristiska psykologiska omständigheter där-
vid låta sig påvisas, ett företag, som skulle leda alltför djupt in på
tänkandets psykologi.

d. Enkla och sammansatta uppmärksamhetsakter. Recep-
tionen är 1 det föregående skildrad såsom den naturliga avslut-
ningen på den impulsiva uppmärksamheten. För undvikande av
missförstånd bör tilläggas: på den ifrågavarande enkla uppmärk-

58 B. Hammer,

samhetsakten, ty vanligen ansluter sig strax en ny, och därvid får
receptionen karakteren av en, ofta frapperingsbetonad, signal till
en förnyad uppmärksamheisinställning. Antag i vårt ofta nyttjade
exempel '”steg i trappan', att en knackning följer: därmed är den
första akten slut, jag har fått svar på min fråga — men blott ett
provisoriskt, strax uppstiger nämligen en ny: vem är det som
kommer? Och då jag fått även den gåtan löst, inträder omedel-
bart en tredje: vad kan månne ärendet gälla? I det verkliga
livets själsförlopp äro sålunda nästan alltid olika uppmärksamhets-
akter kedjade vid varandra. Eller snarare inflätade i varandra,
ty, för att fortfarande bruka samma exempel, det händer ju ofta,
att den besökande icke strax framför sitt ärende, och då fortgår
min uppmärksamhetsspänning mer eller mindre latent, under det
att samtalets gång allt fort ger anledning till mellanskjutna upp-
märksamhetsakter. Liknande är förloppet i andra av våra fall t. ex.
vid läsning av en frappant tidningsuppsats eller vid en anspelning
i ett föredrag: vi få kanske läsa eller lyssna en god stund och
därunder uppfatta mångahanda, innan själva ”poängen” kommer.

I många fall är det härvid ej fråga om en rent yttre, me-
kanisk inskjutning av interimistiska uppmärksamhetsförlopp. Tvärtom
äro dessa — ἰ ex. vid 5. k. spännande lektyr — naturligt in-
flätade eller imkomponerade, så att de successivt leda fram till
och peka hän på den stundande upplösningen. Sålunda bidraga
de ej blott till att underhålla utan rent av till att stegra spän-
ningen. Men även i de fall, då det inflicekade ej har något eget
spänningsvärde utan blott representerar en nödvändig passage för
uppfattandet av den egentliga intressepoängen, kan en betydande
receptionsenergi komma detsamma till del, tack vare 'utstrålningen'
från denna. Om däremot de mellanskjutna momenten sakna varje
märkbart samband med objektet för spänningen, komma de na-
turligen ej från dennas sida i åtnjutande av någon medvetenhets-
stegring; tvärtom, spänningen blir då ett hinder för dem att göra
sig gällande. Man kommer i en orolig, otillgänglig position gent
emot dem. Det är på sådana situationer, (ἃ. LanGes ovan kriti-
serade skildring av 'den speendte Forventning' passar in.

Dessa på olika sätt komplicerade uppmärksamhetsakter förtjä-
nade egentligen sitt eget kapitel redan därför att de i det dagliga
livet äro så vanliga. I teoretiskt avseende äro de anmärknings-
värda bl. a. därför, att de kasta ett bjärt ljus över uppmärksam-
hetsprocessens natur. De visa, i huru hög grad denna är en

Impulsiv uppmärksamhet. 59

durativ företeelse, ett fortgående förlopp och hur verklighets- -
främmande den uppfattning är, som betraktar uppmärksamheten så-
som ”ein Deutlichhaben im Seelenaugenblick' (KerrLr). De visa också,
huru olikartad den fortgående uppmärksamhetsspänningen kan te
sig, allt efter som omständigheterna växla, och huru oriktigt därför
t. ex. problemet om de s. k. uppmärksamhetsfluktuationerna blivit
behandlat, då man ut ifrån vissa experiment med enformigt akt-
givande på exempelvis ett tickande ur generaliserat och betecknat
uppmärksamhetsspänningen såsom en i och för sig oscillerande
funktion med vissa bestämda intervaller !.

Åven en praktisk konklusion må i detta sammanhang påpe-
kas. Vi ha funnit, att receptionen betecknar den naturliga avslut-
ningen på uppmärksamheten. Så snart densamma definitivt in-
trätt, är det ofelbart slut med all impulsiv uppmärksamhet; så länge
ännu något är kvar att undra över, finns däremot betingelser för upp-
märksamhet. Att ej låta den definitiva receptionen komma i för-
tid utan i stället spara den till sist, blir därför grundvillkoret för
envar, som vill för en längre stund åvägabringa en inpulsiv upp-
märksamhet. Vill han därutöver framkalla ett spänt och stigande
intresse hos audilorium eller läsekrets måste de mellanskjutna mo-
menten ἱπῆδίας i naturligt och välmotiverat samband med kärn-
punkten. Just i denna de enskilda receptionsmomentens organiska
anordning ligger hemligheten i framställningens konst. Det vore
frestande att gå djupare in på detta problem, som även har teo-
retiskt intresse. Men utrymmet förbjuder oss det.

D. Den impulsiva uppmärksamhetens betingelser.

Uppmärksamhetens s. k. betingelser är ett i hithörande
framställningar med förkärlek behandlat område. Förklarligt nog,
då detsamma å ena sidan erbjuder mycket närliggande anknyt-
ningar för den alldagligaste iakttagelse samt å andra sidan onek-
ligen har ej blott stor betydelse i teoretiskt avseende utan även
ett icke mindre praktiskt intresse (t. ex. för undervisning och
uppfostran).

! Se vidare Hammer, Zur Kritik des Problems der Aufmerksamkeitsschwan-
kungen samt Dens.. Zur experimentellen Kritik (med ingående litteraturanvis-
ningar).

60 B. Hammer,

a. Psykofysiska och biologiska betingelser. Ehuru sålunda
problemet om uppmärksamhetens betingelser ingalunda är obe-
arbetat, synes mig likväl mycken oklarhet vidlåda detsamma, icke
allenast i avseende på dess slutliga lösning, vilket är rimligt nog,
utan redan ifråga om dess uppställande. Man kan ej värja sig
för en känsla av logisk otillfredsställdhet, då man studerar de
gängse framställningarna av ämnet. Ofta inskränker sig förfat-
taren därvid till ett uppradande av en mångfald isolerade mo-
ment, ställda bredvid varandra utan någon enande princip och
ofta nog svärande emot varandra inbördes. Här kunde såsom
exempel anföras namnet på mer än en framstående psykolog.
Närmast skall jag fästa mig vid Pinrzeckers behandling av ämnet
i hans monografi 'Die Lehre von der Aufmerksamkeit. Efter en
erinran om 616 Enge des Bewusstseins', till följd varav blott ett
fåtal intryck (det är här fråga om den s. k. sinnliga uppmärk-
samheten) samtidigt kunna göra sig gällande i medvetandet, giver
förf. följande översikt af de ”lagar', som bestämma intryckens
chancer i deras inbördes ”Kampf ums enge Bewusstsein”. 1. »Na-
tärlich ist es vor allen Dingen die grössere Intensität eines Sinnes-
reizes, welche ihm die unwillköährliche sinnliche Aufmerksamkeit
zuzieht». ὃ. »ÅAus demselben Grunde wie die grössere Stärke
vermag auch grössere Ausdehnung einer Reizung ihr die unwill-
köhrliche, sinnliche Aufmerksamkeit zuzuwenden>». (Grunden är
enligt P. den, att den starka eller massiva retningen lättast över-
vinner motståndet från andra, konkurrerande intryck). 3. Lik-
heten med den i 'Sensorium' just förhandenvarande retningen.
4. Intryckets plötslighet (motsatt inverkan har långvarigheten,
troligen emedan därvid retningens övergång in på bibanor under-
lättas). 5. Rörligheten (hos syn- och ”tast'-intryck). 6. Simultan-
kontrast !.

I EBBincBAVS' Grundzöäge der Psychologie möter oss en i åt-
skilliga punkter avvikande framställning?. Enligt honom är det
följande fyra moment som betinga ”das Aufmerken'". 1. Intryckens
större styrka (intensitet). 2. Deras känslovärde, vilket moment,
av PILzECKER utelämnat, här betecknas såsom viktigare än intensi-
teten, som P. satte främst. 3. Upprepningen. »Seelische Gebilde,
die — fräher — hervorgetreten sind, werden bei Wiederkehr ihrer

1 PirzecKER, Die Lehre von der A. 5. 18 ff.
? EBBIngGHBAvs, Grundzöge? 5, 601 ff.

Impulsiv uppmärksamhet. 61

Ursachen leichter und — schneller beobachtet —». 4. >»Eine
wesentliche Begönstigung erfährt endlich das Hervortreten seelischer
Gebilde auf Kosten anderer durch das Vorhandensein von ihnen
entsprechenden, d. ἢ. ihnen ähnlichen Vorstellungen». Hos EBBING-
HAUS följer emellertid härpå sammanfattningsvis en gruppering av
betingelserna i tvenne naturliga kategorier, allteftersom de inne-
bära en relation till individens väl och ve eller stå i samband med
själens föregående upplevelser, vare sig tidigare eller, framför allt,
de för tillfället aktuella. — Besläktad med denna är den skenbart
därifrån ganska avvikande, mycket vanliga grupperingen i objek-
tiva betingelser (retningens intensitet, utsträckning och varaktig-
het) och subjektiva (aktuell föreställning, uppfostran, social miljö,
ärftlighet), i det att de här s. k. objektiva betingelserna oftast just
ha relationen till individens väl och ve att tacka för sin effekt.
Som man finner, framträder här vid sidan av den psykofysiska
synpunkten en psykogenetisk. ”TITcCHENER!, som vid sin fram-
ställning av uppmärksamhetens betingelser i "Experimental Psycho-
logy” först inskränker sig till att referera PiInzeCKERS lagar, anser sig
därefter böra kompletterande anföra »the psychogenetic reasons
for the value of the conditions named>, varvid dessa senare (de
PirzecKerR'ska lagarna) för ”T. antaga följande gruppering. 1. In-
tensitet (innefattande även extensitet, plötslighet och nyhet, för så
vitt de kunna reduceras till intensitet): Varje organism reagerar
såsom sådan för häftiga intryck från omgivningen. 2. Sambandet
med det förhandenvarande medvetenhetsinnehållet, en betingelse,
som särskilt framträder på högre utvecklingsstadier. 3. HRörhg-
het, plötslighet, nyhet såsom specifika irritationer, de där orsaka
en avpassad affektiv reaktion. Denna tredje grupp kallar han
"instinctive stimuli efter JAmeEs, vilken sedan länge framhållit detta
biogenetiska betraktelsesätt, i det han i sin "Principles of Psycho-
logy” skildrar, hurusom vissa intryck ('strange things, moving things,
wild animals, bright things, pretty things, metallic things, words,
blows, blood ete.') »by reason of its nature rather than its mere
force, appeals to some one of our normal congenital impulses
and has ἃ directly exciting quality»? — Härvid kan i förbigående
anmärkas, att James nog skrivit på det medföddas konto åtskilligt,
som rätteligen måste anses såsom förvärvad vana samt att TITCHENERS

! TitcHENER, Experimental Psychology II 5. 207 ff.
2? James, Principles I s. 417.

62 B. Hammer,

första grupp väl i det mesta sammanfaller med hans tredje. Men
utan tvivel har den biogenetiska tolkningen ett stort värde för
uppmärksamhetens ätiologi. Den öppnar möjlighet för begripan-
det av det vidunderliga uti att stundom de häftigasle intryck
kunna träda i skuggan för de svagaste ävensom för utjämnande
av åtskilliga andra skenbara motsägelser inom den konventionella
raden av betingelser. Naturligen är den genetiska synpunkten när-
mast blott en postulering av, en hänvisning till ett visst kausal-
förhållande, och det kan ingalunda bli tal om någon antagonism
mellan denna och den psykofysiska synpunkten. Men för visso
innebär den en bestämd opposition emot t. ex. PiLzECKERS ensidiga
betonande av den inträngande retningens styrka och i stället en
olvetydig vink om att jämte och framför denna sistnämnda finns
en annan faktor i uppmärksamhetsprocessen, nämligen det kompli-
cerade systemet av medfödda instinkter och individuella associa-
tionsbildningar. Jag återkommer härtill i annat sammanhang.

b. En förbisedd distinktion rörande uppmårksamhetens betin-
gelser. I trots av det biologiska betraktelsesättet kvarstå inom vår serie
av betingelser ännu åtskilliga inbördes motsägelser. Så t. ex. skall
å ena sidan intryckets nyhet befordra dess beaktande, medan å
andra sidan plägar framhållas, att det välkända, ofta upprepade
i särskilt hög grad uppmärksammas. Barnet och vilden ägna långt
större uppmärksamhet åt ett lokomotiv eller en automobil än
ingeniören, och likväl har den sistnämnde en vida tydligare upp-
fattning. Ett annat liknande exempel: rörligheten hos ett objekt
äådrager detsamma vår uppmärksamhet, och likväl veta alla, att
vilande föremål äro betydligt lättare att observera. Uppenbar-
ligen finns här ännu en förbisedd synpunkt, och påtagligen är den
ingen annan än följande: Vid studiet av uppmärksamhetens be-
tingelser bör man noga hålla i sär å ena sidan villkoren för upp-
märksamhetens inriktande eller tillkomst samt å den andra
villkoren för uppmärksammandet i betydelsen klar och tydlig
uppfattning, en distinktion som förtjänar framhävas så mycket
mera, som den tycks vara nästan totalt förbisedd i detta samman-
hang. Vanligen tycks det förhålla sig så i behandlingarna av vårt
ämne, att författaren från början åsyftar betingelserna för själslivets
inställning på eller hänvändande till ett visst intryck. Men under
framställningens fortgång glider han omärkbart över till den andra

Impulsiv uppmärksamhet. 63

bemärk elsen, uppmärksamheten = det tydliga uppfattandet av en sak.
Att denna växling av synpunkter skall orsaka villervalla är klart,
då, såsom vi redan sett, betingelserna i de bägge fallen ingalunda
helt och hållet sammanfalla. Oredan blir så mycket värre som
ofta ännu en tvetydighet spelar in, nämligen den förut påvisade
förväxlingen av klart perceptionsinnehåll och säker receptionsakt.

För egen del skall jag i min korta framställning av det ifråga-
varande temat skilja på de tre frågorna och separatim behandla
betingelserna för 1. tydligt perceptionsinnehåll, 2. evident recep-
tionsakt, 3. uppmärksamhetens attraktion (= frappering och studio-
sitet).

c. Betingelserna för ett klart och tydligt perceptionsinnehåll
är ett problem, som endast indirekt faller inom ramen för denna
undersökning. Då dess skärskådande emellertid är ägnat att belysa
vårt ämne, må några ord därom vara på sin plats. Jag urskiljer
objektiva och subjektiva betingelser. 1. Till de förra hör förutom
intryckets intensitet, varaktighet och upprepning, det som brukar
upptagas såsom en uppmärksamhetsbetingelse under benämningen
kontur, tydlig avgränsning. Det är ju självklart, att ett i och
för sig svagt, flyktigt och oklart objekt också normalt uppfattas
av våra sinnesorgan med just de nämnda egenskaperna. 9. Till
de subjektiva betingelserna torde böra räknas först och främst våra
sinnesorgans funktionsduglighet och vederbörliga adaptation. En
annan viktig subjektiv faktor är befintligheten av en apperceptions-
massa, d. v. 5. äldre liknande föreställningar, som kunna med sig
assimilera de nya intrycken. Slutligen må även nämnas den aktu-
ella dispositionen hos individen d. v. s. tillståndet av avvaktan,
studiositet. Detta är likväl ej någon nödvändig betingelse för
ett klart medvetenhetsinnehåll, såsom vi redan haft anledning fram-
hålla. Ett slående exempel på denna sistnämnda faktors under-
ordnade betydelse i förevarande hänseende erbjuder förhållandet
vid uppfattning av de uttalade orden i ett obekant språk. Den
okunnige, som hör ett dylikt talas, frapperas kanske av de un-
derliga ljuden och lyssnar spänt men förnimmer icke dess mindre
endast ett otydligt sammelsurium, under det att den språkkunnige
klart urskiljer de enskilda orden även utan nämnvärd uppmärk-
samhet.

64 Β. Hammer,

d. Betingelser för evident reception. 1. Objektiva vill-
kor. Det är givet att enkla och tydligt avgränsade eller till
en överskådlig enhet sammanslutna intryck, predisponera för ett
säkert igenkännande och i allmänhet för ett säkert bedömande och
inordnande. Men å andra sidan kan man med största klarhet
recipiera även komplicerade, ja otydliga och odifferentierade före-
mål — nämligen identifiera dem just såsom sådana. 2. De sub-
jektiva betingelserna för receptionen äro samma, som vi förut
lärt känna såsom villkor för klart perceptionsinnehåll, nämligen
normalt fungerande sinnesverktyg, exakta och livliga minnesbilder
av sådana objekt, som ligga till grund för det i receptionen in-
gående omdömet, samt studiositetsläge. Men i fråga om den rela-
tiva betydenheten av de bägge sistnämnda faktorerna är att an-
teckna en anmärkningsvärd omvärdering till favör för den senare.

Detta skall man finna bekräftat vid en närmare analys av de
fall som pläga anföras såsom bevis på den ”latenta minnesbildens
roll". I grund och botten är nämligen receptionen i dem till
minst lika stor del effekten av vår tredje faktor, studiositeten, som
av den andra, 'apperceptionsmassan”.

Hit höra alla exempel på övningens eller uppfostrans inverkan.
Fackmannen har "bättre omdöme" än lekmannen: teknikern upp-
fattar hos en maskin, läkaren hos en patient, botanisten hos en
växt en massa detaljer, som gå den för området främmande förbi.
I mikroskopet finner histologen och bakteriologen en mängd en-
skildheter, medan lekmannen scr just ingenting. Sjömannen up p-
täcker minsta punkt vid horisonten och tolkar prompt och korrekt
dess natur, varemot passageraren, som har samma sinnesförnim-
melse och kanske långt större bildning, ingenting förstår. Likaså
beror vildens bekanta skarpsynthet (enligt nyare undersökningar)
icke på bättre ögon utan på större vana att tyda de intryck, som
höra vildmarkslivet till. — Vi ha förut funnit, hurusom man kan
'se och dock icke se', hava en klar bild av ett föremål utan att
tänka på det; i sådana fall är det fråga om en blott mekanisk
'sammansmältning av perceptions- och apperceptionsmassan”. Men
i de ovan anförda fallen, där det kommer till en fullt medveten
och säker uppfattning, är läget ett annat. Här ser man objektet
under en viss synvinkel, i ett visst sammanhang; antingen så, alt
på förhand väckts hos oss en bestämd undran över någon speciell
sida hos föremålet eller så, att under fixerandet någon viss syn-
punkt dyker upp för oss och ger betraktandet karakteren av ett

Impulsiv uppmärksamhet. 65

klart och medvetet omdöme, såsom vi förut närmare utvecklat.
Sålunda finner man, att i dessa fall tillkommer såsom betingelse
jämte assimilationen med äldre minnesbilder såsom ett avgörande
nytt villkor den omständighet, jag kallar undran eller studiositet.
Att detta moment ofta förbisetts, torde bero därpå, att det vid stor
övning, vid allt fackmässigt uppmärksammande, kommer med i
spelet så hastigt, ofrivilligt och momentant, att det lätt undgår
själviakttagelsen.

Emellertid är saken icke alldeles förbisedd. Säkerligen avse
de moment, som pläga figurera under rubrikerna das Vorhanden-
sein von ihnen entsprechenden, ἃ. ἢ. ihnen ähnlichen, Vorstellungen'
(EBBINGHAUS), 'Fidée présente ἃ P'esprit au moment méme' (PIiLLs-
BURY), ungefär detsamma som jag betecknar såsom studiositets-
läge. De nämnda uttrycken äro dock mindre lämpliga, enär de
sätta det verkliga sakförhållandet i en falsk belysning. Detta så
mycket mer som de oftast åberopade exemplen lätt bli missvisande.
Jag åsyftar härmed särskilt åtskilliga experimentella er-
farenheter, vilka pläga andragas efter föredöme av G. E. MÖLLER,
som på dem så gott som byggt hela sin bekanta uppmärksamhetsteori.
I första hand åberopar man sig på förhållandena vid utlyssnandet
av övertoner. Detta går som bekant så till, att man skaffar sig en
livlig föreställningsbild av den ifrågavarande partialtonen, even-
tuellt genom att först få den förstärkt medelst en resonnator, som
småningom avlägsnas från örat. Närbesläktade äro de från den
fysiologiska optiken hämtade erfarenheterna rörande den 5. k.
binokulära tvekampen mellan synfälten. Åt de bägge ögonen er-
bjudas härvid förmedelst seende i stereoskop olika förnimmelser
på korresponderande retinaställen (t. ex. åt det ena ögat en röd,
åt det andra en grön yta), varvid än den ena, än den andra för-
nimmelsen ensam framträder, medan sammansmältning av dem till
en blandfärg (binokulär färgblandning') blott stundom inträder.
Visserligen influera nog här även varjehanda periferiska omständig-
heter såsom varierande akkommodationsansträngning hos vardera
ögat (BeEzonp) och fluktuationer i synaxlarnas konvergens (DoBRrRo-
LOWsKY). Men att även centrala faktorer spela in, synes oförnek-
ligt, då så pålitliga iakttagare som Hermnortz förklarat sig kunna
avsiktligt förhjälpa än det ena än det andra ögats synfält till seger,
nämligen genom att framkalla den motsvarande föreställ-
ningsbilden.

Hammer: Uppmärksamhetens psykologi. 3)

66: B. Hammer,

1 båda dessa fenomengrupper synes det alltså, som om mär-
kandet betingades av en rent mekanisk summation av tvenne ret-
ningar, en centripetal och en 'centrosensorisk'. Det ser ut, som
om uppmärksamheten bestode i den förbindelse, resp. samman-
smältning av perceptions- och apperceptionsmassan, om vilken
HeErRBARTiIanerna, BENNO ÉERDMANN, H. E. Konn m. fl. talat! Man
förstår ock, att det är sådana företeelser, som varit bestämmande
för EBBINGHAUS ἴῃ. fl. i deras nyssnämnda formuleringar av den
ifrågavarande uppmärksamhetsbetingelsen. G. E. Mörrers lärjunge
PiLzEcKER har på tal om experimenten med tonanalys utlagt för-
loppet så, att i och med lyssnandet är »in gewissen Teilen des
Centralorgans ein ganz bestimmter, jenen Tönen entsprechender
Erregungszustand gesetzt. Kommt jetzt der erwartete Reiz in der
That zur Finwirkung auf die betreffende Hirnpartie, so wird eine
wenn auch nur geringe eigne Intensität derselben genäögen, um
die betreffende Empfindung als gegeben zu setzen...»?.

Att det likväl härvid ej är fråga om någon enkel summering
av två likartade retningar, synes mig framgå av åtskilliga för-
hållanden. Först och främst talar däremot redan förhållandena
vid tonanalysen, i det att därvid den utlyssnade övertonen ofta
är så svag i jämförelse med de andra tonerna i klangmassan, att
det trots den ”centrosensoriska” undsättningen omöjligen kan bli
tal om någon intensiv överlägsenhet över dessa. Man kan ju också
tack vare uppmärksamhetsinställning låta de mest öronbedövande
larm komma till korta gent emot rent minimala irritationer. För
övrigt synes hela det kritiserade betraktelsesättet vila på ett för-
biseende av skillnaden mellan intensitet och klarhet hos ett in-
tryck: av en viskning blir aldrig en stentorsröst, hur klart jag än
appercipierar. Uppenbarligen är den här ifrågavarande ”förstärk-
ningen' av en helt annan ordning eller valör än retningsintensiteten.
Vilket också framgår av vad vi förut sagt om studiositetsläget och
dess natur. Det finns ofta ej ett spår av konkreta föreställningar
även vid den spändaste inställning eller väntan på ett intryck —
någon motsvarande föreställningsbild att sammansmälta med exi-
sterar sålunda icke i dessa fall.

Utan att här inlåta mig på någon detaljerad hjärnfysiologisk
konstruktion fastslår jag sålunda, att den uppmärksamhetsbetingelse,

! ERDMANN, Zur Theorie der Apperception. Kounn, Zur Theorie der A.
2? PiLzECKER, Die Lehre von der Α. 5. 32 f.

Impulsiv uppmärksamhet. 67

som gemenligen går under rubriken ”förhandenvaron av en likartad
föreställning” icke får tolkas så som detta uttryck suggererar: att
det skulle finnas i centrum en aktuell föreställningsretning, som or-
sakar en enkel stegring av intryckets intensitet genom en blott sum-
mering eller assimilation. I stället bör uttrycket så tolkas, att det
avser förhandenvaron av en komplicerad central konstellation, vil-
ken är mycket utgrenad och genom övning fast inorganiserad, och
som just härigenom har förmågan att suveränt vräka och välja
bland de tillströmmande intrycken samt eventuellt därvid ”låta de
yttersta vara de främsta” och vice versa. För att bespara sig en
särskild ”tolkning” är det naturligen skäl uti att övergiva det nämnda
missvisande uttrycket och i dess ställe angiva den ifrågavarande
uppmärksamhetsbetingelsen med någon mera adekvat term t. ex.
spänningsläge eller studiositet. — Givetvis har det ej varit me-
ningen att beteckna densamma såsom något absolut fristående
kraftcentrum. Den är naturligen i sin ordning en resultant, en
effekt. Och om dess betingelser får jag flerstädes i det följande
tillfälle att orda.

e. Betingelserna för uppmärksamhetens attraktion äro på en
gång betingelser för frappering och expektation; helt naturligt då
den förstnämnda ju blott är ett symptom, som ilar före den i ex-
pektationen framträdande egentliga uppmärksamhetsakten. Som
emellertid frappering kan stå såsom inledning även till andra själs-
förlopp (sorg, glädje, besvikelse, vrede m. fl.), är det klart, att det
icke kan bli tal om någon fullständig identitet mellan de bägge
fenomenens betingelser. Endast så mycket får inläggas i det ovan
sagda, att de betingelser, som föranleda uppmärksamhetsinställning,
alias expektation, också tillika vanligen orsaka frappering.

1. Betrakta vi nu först de yttre betingelserna, så möter
oss främst intryckets intensitet. Här är det denna faktor
kommer till sin rätt. I fråga om tydlig reception är den, såsom vi sett,
ingen idealisk betingelse: man uppfattar, som bekant, lättare en
person, som talar medelstarkt än en, som skriker. Men för upp-
märksamhetens attraktion är det ingen egenskap hos ett intryck,
som erbjuder säkrare garanti än dess styrka. Ett kanonskott,
avfyrat i vår omedelbara närhet, tilltvingar sig ofelbart vårt be-
aktande. Likväl beror effekten i detta fall även på en annan
egenskap, som brukar utmärka starka irritationer: plötsligheten.
Att denna åter är en så kraftig väckare av uppmärksamheten, för-

68 B. Hammer,

klaras biogenetiskt därav, att varje tvär förändring i individens
omgivning kräver däremot svarande reaktion. Sålunda inser man
ock, varför stora, voluminösa, arealt omfattande intryck mäk-
tigt attrahera uppmärksamheten: de tyda på en viktig ändring i
individens omedelbara grannskap. Ett synnerligen betecknande
och bekräftande undantag företer beröringssinnet, på vilket små,
korniga, spetsiga intryck ha en relativt stark uppmärksamhetseffekt;
helt säkert beroende därpå, att dessa skenbart oansenliga förnim-
melser ofta representera en farligare påverkning än de mera om-
fattande, ”smekande” beröringarna.

Ännu en objektiv faktor, som nära nog kunde betecknas som
ett adekvat retmedel för uppmärksamheten, är rörelsen hos
ett objekt. Den allra svagaste förflyttning i synfältets periferi är
nog för att väcka vår uppmärksamhet. Instinktivt vrida vi huvu-
det och inställa ögat för direkt seende. Även huden är speciellt
känslig för denna art av påverkningar. Ett uttryck därför torde
följande säregna sakförhållande få anses vara. Som bekant ford-
ras det ett visst avstånd mellan två mot huden förda spetsar för
att de skola tydligt förnimmas såsom två. Nu är förhållandet det,
alt en rörelse kan såsom sådan tydligt uppfattas, om avståndet
mellan dess ändpunkter blott är !'/4 av den förstnämnda distansen
('ortsinnes'-tröskeln). Samma är ock förhållandet med avseende på
ögats ”ortsinne'. Rent psykofysiskt skulle man kunna söka förklara
rörelsens effekt därav, att den innebär en mera omfattande påverk-
ning, enär flere perceptionselement därvid irriteras. Att detta skulle
vara hela förklaringen, synes mig dock mindre sannolikt därför, att
i alla fall retningens intensitetssumma oftast blir synnerligen blyg-
sam och alls ej står i proportion till den effekt, som erhålles. Tyd-
ligen måste man tänka sig något mera invecklat system av med-
födda reflexer såsom förklaringsgrund. Även från denna synpunkt
visar sig sålunda uppmärksamheten såsom en instinkt- eller drift-
yttring. : |

2. Av inre betingelser för uppmärksamhetens inställning
äro först att nämna de välkända attraktionsmedel, som heta ny-
het och omväxling. Man kunde även föra dem till de yttre be-
tingelserna i så motto som de ju innebära en förändring utanför
individen. Likväl torde de riktigast rubriceras så som här gjorts,
enär deras verkan beror 6] så mycket på de objektiva förhållan-
dena som fastmer på subjektels själsläge: Man är trött på den
förhandenvarande, enformiga omgivningen, det betyder, att intet

Impulsiv uppmärksamhet. 69

livligt intryck för ögonblicket lägger beslag på uppmärksamheten,
och just därför är en gynnsam jordmån beredd för nya intryck.
Men ingalunda blir första bästa irritation bemärkt; det fordras ett
intryck, som har något intresse för oss, d. v. 5. som — icke är
nytt utan hör samman med vår föregående erfarenhet. Vi finna
härav, att 'nyhet i detta sammanhang endast är ett annat ord för
omväxling.

Subjektets förhandenvarande själsläge är en faktor av
största vikt för ett intrycks uppmärksamhetseffekt, icke blott nega-
tivt, såsom vi nyss sett, utan framför allt positivt. Ingenting är
så ägnat att t. o. m. åt den allra svagaste retning förläna maximal
effekt som t. ex. en uppjagad sinnesstämning. Det obetydligaste
ljud kommer oss att spritta till under en nattlig vandring på osäkra
stigar. En i detta avseende belysande episod hände mig härom
dagen — vid mitt trygga skrivbord. Jag höll på att ordna med
lampan, som nyligen försetts med en 'strump-brännare”. Ett nå-
got misstänkt väsande hördes från densamma, och jag lutade mig
just fram och lyssnade därpå icke utan en viss spänning, då en
telefonsignal ljöd. Denna gjorde nu på mig ett rent av våldsamt
intryck, i det att den alldeles oreflekterat kom att förläggas till
den krånglande lampan.

I detta sammanhang må några kritiska ord vara på sin plats
rörande ett mycket vanligt missförstånd av överraskningens be-
tingelser. Mången torde vara benägen att med Κῦιρε påstå, att
»die Ueberraschung ist um so vollkommener, je weniger der ganze
Gedankenverlauf, die Adaptation der Sinnesorgane, die Richtung
der Aufmerksamkeit geeignet waren, den neuen Vorgang dem vor-
handenen Bewusstseinszustande οἰηζυ ρθη». Någon skulle möjli-
gen vilja invända, att mitt eget nyssnämnda fall just är ett bevis
för Körpes sats. Detta vore emellertid ett missförstånd, ty den
starka effekten berodde tvärtom på att signalen blev inpassad i
det förhandenvarande själsläget. Jag har just ifråga om telefon-
ringningar ofta iakttagit, att de ej alls frappera, då man är starkt
upptagen med något arbete; det förefaller därvid nästan, som om
en mjuk filt vore lagd mellan oss och det skarpa intrycket. Liv-
ligare har jag funnit frapperingen, när signalen träffar oss i en
tankepaus och allra livligast, om man tillfälligtvis tänker på tele-
fonen vid själva ringningen. Härmed överensstämmer ock den

! Κῦρε. Grundriss 5. 336.

70 B. Hammer,

allbekanta erfarenheten, att operativa ingrepp kännas värst, då de
äro väntade, och lindrigast, om de drabba oss i ett obevakat
ögonblick.

Ej blott den för tillfället aktuella själsriktningen är av bety-
delse för uppmärksamhetens attraktion utan även och icke minst
den latenta, inorganiserade dispositionen. Den som har
ett permanent, stadgat intresse i viss riktning frapperas och ”mär-
ker upp', så snart ett dithörande objekt kommer inom synhåll. Vi
ha redan i det föregående sett talrika belysande fall. Hit höra de
stående exemplen med geologen och grundläggaren, botanisten och
trävaruhandlaren, barnet och den vuxne, vilka efter samma pro-
menad eller resa ha helt olika erfarenheter att omförmäla. Det
är obehövligt att hopa exempel på dessa välkända företeelser. —
Ofta finner man ifrågavarande sakförhållande så formulerat, att
känslan angives såsom en betingelse för uppmärksamheten : »Die-
jenigen Ursachen, die einen stark lustbetonten oder unlustbetonten
Bewusstseinsinhalt zur Folge haben, setzen diesen Inhalt leichter
durch als andere Ursachen ihre indifferenten Wirkungen»!. I
denna formulering låter sig nog satsen försvaras, men den kan
dock föranleda det missförståndet, att känslan vore en särskild
kraftkälla, som orsakade uppmärksamhetens inställning, ehuru det
säkerligen är EsBINGHAUs' mening att kalla den symptom sna-
rare än drivkraft, »visare på urtavlan, icke urets mekanism> för
att tala med RiBOoT.

Slutsumman av det sagda blir emellertid den, att det drivande,
det avgörande ifråga om uppmärksamhetens attraktion är indivi-
dens egen natur, denna må nu framträda i för tillfället aktuella
eller såsom slumrande — medfödda eller förvärvade — dispositio-
ner. Gent emot dessa spela de yttre intrycken endast rollen av
utlösande irritament, tändande gnistor, som komma spännkraften
att utlösas. »Die Waldorgel bläst ein jedem sein eigenes Lieblings-
stäck>. Man märker här en tydlig analogi med de yttre viljehand-
lingarna, där det ävenledes är ett inre kraftsystem, som träder i
funktion med anledning av en mera tillfällig eggelse. Härom när-
mare i följande kapitel.

! Ἑββιναηλῦβ, Grundzöge? 602.

IV. Uppmärksamhet och vilja.

Flerstädes har i det föregående framlyst, att den impulsiva
uppmärksamheten till sin psykologiska natur är ett viljeförlopp.
detta ord taget i vid bemärkelse, innefattande ej blott de högre
viljeformerna utan även de primitivare, drifter och instinkter (resp.
vanehandlingar). Naturligtvis är härmed ingen slutgiltig förklaring
av uppmärksamhetens fakta given: viljan är ju nära nog det mest
omstridda inom psykologien — och det vill ej säga litet. Närmast
är det blott ett deskriptivt faktum vi konstatera, då vi påstå, att
de akter, i vilka vår uppmärksamhet riktar sig emot sina objekt
äro psykologiskt besläktade med dem, vari vår vilja sträcker sig
emot sina. Men möjligen kunna vi vänta oss ett metodologiskt
utbyte genom att sålunda sammanställa och jämsides betrakta
tvenne analoga fenomenräckor.

Men, invänder någon, det finns ju s. k. negativa viljeteorier
(KöLPE), som helt enkelt negera viljan. Härpå genmäles, att detta
nekande givetvis ej avser viljehandlingarnas fakticitet utan den
sekundära frågan, om det i dessa finnes något nytt specifikt själs-
element vid sidan av sensationer, föreställningar och känslor. Be-
tecknande är i detta avseende, att Wunprt själv, den mest ut-
präglade av alla voluntarister, just nekar det specifika viljeelementet
och i stället fattar viljan såsom en (visserligen specifik) kom-
plikation av föreställningar och känslor. För min del är jag böjd
att tro på möjligheten av att etablera viljefunktionerna såsom en
väl avgränsad fenomengrupp, rymlig nog att inom sig innefatta
både drift- och valakter. Jag skall nu söka påvisa några känne-
tecken hos densamma och därvid se till, i vad mån dessa även
äro till finnandes hos uppmärksamhetens fakta.

a. ”Volitiv ekvivalens' såsom viljekriterium. Några enkla kon-
kreta exempel må tjäna till utgångspunkt. Tänkom oss en person,
som gått lång väg i solhettan. Drypande av svett och dignande

72 B. Hammer,

av trötthet, får han vid vägkanten se en skuggig gräsmatta. Utan
ett ögonblicks betänkande kastar han sig ned på densamma. Ingen
lär kunna bestrida, att detta är en viljeyttring och en ganska
energisk sådan till på köpet, ehuru där varken fanns överläggning,
val eller medveten avsikt. Alltsammans skedde rent avtomatiskt,
i ett enda drag, så hastigt, att vår vandrare ej rätt visste, hur
han kom ned på gräsmattan. Analogt är förhållandet i följande
alldagliga fall. Ett litet barn får syn på en god kaka, som ligger
på ett bord, och sträcker ögonblickligen ut handen för att nå den.
En goddagspilt har just fullbordat sin grundliga middagsmåltid;
han dyker ned i fickan efter en cigarr och tänder den. Såväl
barnets som goddagspiltens handrörelser ske mekaniskt; de äro
typiska vanehandlingar, som just ej tyckas innebära någon nämn-
värd viljeprestation. Men antag, att (i det sistnämnda exemplet)
cigarren tillfälligtvis hade saknats i fickan: då skulle utan tvivel
ett aktningsvärt stycke arbete förbrukats i och för anskaffandet av
en sådan. Härigenom visar sig alltså den nämnda enkla, maskin-
mässiga handrörelsen besitta vad jag vill kalla volitiv ekvivalens,
och mig synes, som om man i detta förhållande ägde ett väl an-
vändbart indirekt kriterium på viljehandlingar.

Härmed torde ock den invändningen vara bemött, att med
vår vida uppfattning av viljebegreppet alla slags rörelser och över
huvud allt psykofysiskt skeende skulle däri inbegripas. De finnas
ju, som uttryckligen acceptera denna konsekvens. Så t. ex. Horr-
DING, som i själva medvetandets syntetiska natur (dess strävan
efter enhet i mångfald) ser en primär viljeyttring. Så ock Win-
DELBAND, som förklarar t. o. m. ”den mekaniska idéassociationen'
för ett viljefenomen. Likväl torde det vara både möjligt och rik-
tigt att fastställa en åtskillnad, fastän naturligen ingen kinesisk
mur låter sig uppföras. Jag kan använda de nyssnämnda trenne
exemplen till belysning av saken. Antag, att vår person i första
exemplet icke varit varm och trött, att barnet varit mätt och god-
dagspilten hungrig, så kunde de likväl händelsevis kommit att se eller
tänka på resp. gräsmattan, kakan och cigarren. Men då hade det
också ”stannat vid blotta tanken', vi hade fått exempel på en
psykofysisk akt, som ej är vilja utan — idéassociation blott och
bart. Ty för viljan är det ej nog med endast anblicken av eller
föreställningen om en aptitlig sak, ett ”positivt motiv” (HANS LARSSONS
term), ett ”begär (F. von ScHÉELEs term), en ”bevekelsegrund'
(γυνητ). Det fordras ock, vad de nämnda författarna med i psyko-

Uppmärksamhet och vilja. 13

logien gängse uttryck kalla resp. "negativt motiv, behov, driv-
fjäder. Denna terminologi är emellertid mindre lämplig. Ty det
är det sistnämnda momentet, som är det ojämförligt viktigaste
motivet, den egentliga drivkraften, gent emot vilken det andra
motivet blott spelar rollen av tändande gnista, tillfällig anledning
till spännkraftens utlösning. Jag använder därför termerna grund-
motiv och bimotiv.

Emot denna distinktion må icke invändas, under hänvisning
till 'konstellationens” fenomen, att även idéassociationen är resultat
av flere reproduktionsgrunders samverkan. Vid konstellationen är
det nämligen — såsom ock namnet angiver — blott fråga om ett
tillfälligt sammanträffande av flere bimotiv. Jag definierar alltså
i anslutning till det föregående en viljehandling såsom den psyko-
fysiska akt, som är förorsakad av ett grundmotiv. — Grundmotivet
kan vara av den mest skiftande beskaffenhet. I vårt första fall
representerades det av det fysiologiska tillstånd, som kallas trötthet,
vilken väckte begäret att vila med ty åtföljande drift att intaga
liggande ställning. Hit höra alla ärvda naturdrifter eller in-
stinkter, å ena sidan självbevarelsedrifter (näringsdrift och skydds-
drift), å den andra släktbevarelsens instinkter (könsdrift, föräldra-
instinkt, samhällsdrift). Såsom motstycke till dessa primära grund-
:motiv kan uppstållas en oräknelig samling kulturdrifter, alle-
handa intellektuella, etiska och estetiska vanor och principer, vilka
enligt "lagen för ändamålens heterogoni utvecklats hos den en-
skilda individen och vuxit sig självständiga från att ursprungligen
ha varit anknutna till de medfödda drifterna.

Dessa viljans grundmotiv äro tydligen ingenting annat än
samma 'centrosensoriska” disposition, som vi i det föregående lärt
känna såsom betingelse för såväl uppmärksamhetsattraktionen som
receptionsakten. I grund och botten är det väl ock något liknande,
som avsetts med HerBaARrRTianernas och andras 5. k. apperceptions-
massa, ja även med Wunpbrts ”apperceptionsfunktion' — nämligen
i de aspekter, där detta protevsartade fenomen angives vara be-
tingat av »die gesamte zuräckliegende Entwickelung des Indi-
viduums». Eller för att citera ett annat av WunbpTts senaste ut-
talanden: »Wir können nur darauf hinweisen, dass sie von der
Gesamtheit der vorangegangenen Erlebnisse bestimmt wird. Durch
letzteres unterscheiden sich aber die Bedingungen der Apperzeption
wesentlich von denen der Assoziation. Wie in dieser die mo-

74 B. Hammer,

mentanen Einflässe auf das Bewusstsein, so kommen in jener dessen
duernde Anlagen und Willensrichtungen zur Geltung»>»!.

Vi finna alltså paralellen mellan uppmärksamhet och vilja full-
ständig med avseende på deras resp. betingelser eller motiv. Att
den volitiva ekvivalensen gör sig gällande även vid uppmärk-
samhetens primärformer, behöver knappt påpekas: man tänke
blott på den mänskliga själsdisposition, som populärt går under
namnet nyfikenhet Hur mycket besvär underkastar sig ej mången
för att få densamma tillfredsställd! Den har tydligen en ganska
avsevärd volitiv ekvivalens.

b. 'Strävan såsom det specifika vilieelementet. En brist-
fällighet hos det kriterium vi sålunda funnit och funnit gemensamt
för vilja och uppmärksamhet ligger emellertid därutinnan, att det
är indirekt. Kan man icke finna något direkt, rent psykologiskt
kännetecken, som redan i upplevelsens ögonblick säger mig, vad
som är vilja eller ej? Härvid ligger det nära till hands att så-
som det specifika viljekriteriet betrakta det välkända själstillstånd,
som gemenligen kallas strävan. Denna väg har särdeles ener-
giskt beträtts av Α. PFräÄnbper, som resolut hävdar strävan såsom
ett självständigt nytt element vid sidan av känslor och förnim-
melser. »In all dem Drängen, Streben, Begehren, Wiänschen,
Sehnen, Verlangen, Wollen und Tun steckt als Kern ein Streben,
eine innere Tätigkeit. Wir können auch hier wieder diesen Grund-
zug jener psychischen Tatbestände nicht im eigentlichen logischen
Sinne definieren; wer dergleichen nicht selbst erlebt hätte und nicht
sich vorzustellen vermöchte, wärde sich durch keine Zusammen-
setzung ihm sonst bekannter Elemente eine Vorstellung davon
machen können. Wer sich jedoch etwa in einer Präöfung oder
bei einer sonstigen wichtigen Gelegenheit auf etwas, was ihm nicht
einfallen wollte, besonnen hat; wer sehnlichst irgend etwas er-
wartet hat; oder wer eine schwierige geistige oder körperliche
Leistung auszuföhren sich bemöht hat, der hat deutlich erfahren,
was wir hier als Streben oder inneres Tun bezeichnen, und auf
dessen Eigenart wir hinweisen können, indem wir sagen, das psy-
chische Subjekt schaut nicht nur fählend allerlei Gegenständen zu,
sondern es ”ergreift auch Partei' fär oder gegen die Gegenstände,
es ist tätig' fär oder gegen diese oder jene Änderung seines eigenen

! Ἄγυνρτ, Logik 15 5. 31.

Uppmärksamhet och vilja. 73

Zustandes und seines Gegenstandsbewusstseins, es ist nicht nur da,
sondern 'es regt sich auch nach bestimmter Richtung strebend
oder widerstrebend>!. I den följande framställningen påvisar PFrÄN-
DER ytterligare det oriktiga i att förblanda denna strävan med
muskelförnimmelser, föreställningar och känslor samt fastslår den
såsom ett säreget psykiskt grundfenomen. Att kalla den vilja anser
P. olämpligt enär denna blott är en art av strävan. Den sistnämnda
framträder nämligen i växlande former. Först och främst såsom
”"Streben' och ”Gegenstreben', men även i motsättningen ”Streben in
der Ruhe' och ”Streben in der Bewegung'. Den sistnämnda brukar
kallas vilja i egentlig mening. Dit hör allt handlande, all i bestämd
riktning fortskridande, '”framgångsrik' strävan. Till den förra åter
höra önskan, längtan, hopp, fruktan, vilka språkbruket förbjuder
oss att kalla vilja, fastän de otvivelaktigt innebära en strävan.
Emot denna viljeframställning resa sig följande tvenne be-
tänkligheter. Först och främst synes mig olikheten mellan strävan
i vila och strävan i rörelse vara långt mera djupgående än PFrän-
DER tycks förutsätta. Att längta, önska, hoppas etc. är rent passiva
tillstånd. Den längtande sitter overksam och drömmer; hans själsliv
företer ingen bestämd, energisk viljeriktning; det är försjunket inom
sig. Mig förefaller naturligast att föra dessa upplevelser till känslo-
livets sfär. De verkliga viljeyttringarna se helt annorlunda ut.
De utmärkas, vare sig det är fråga om avsikt- eller drifthandlingar,
därav, att alla muskler och senor äro spända; medvetandet är
energiskt utåtvänt, aktivt inriktat på förverkligandet av en bestämd
uppgift. Dessa sistnämnda kännetecken äro ju också fullkomligt
desamma som vi förut funnit hos den impulsiva eller driftmässiga
uppmärksamheten. Däremot är det anmärkningsvärt, att till ön-
skan, längtan etc. torde man icke kunna uppleta någon motsvarig-
het inom uppmärksamhetens, de inre viljehandlingarnas gebit. —
Ett möjligt missförstånd torde här behöva förebyggas. I ”längtan'
inbegriper jag naturligtvis ej det tillstånd av energiskt begär,
som växer fram inom oss i det ögonblick då en stark drift röner
motstånd eller fördröjes utan den efterdyning av känslomättad
resignation, som ett redan definitivt hämmat begär kvarlämnar i
själen. |
Men även om man rangerar ut dessa tvivelaktiga fall och med
strävan blott förstår aktuella, energiska viljeriktningar, kvarstår

! PräÄnDER, Einföhrung 5. 246 f.

76 . Β. Hammer,

dock ännu en betänklighet, nämligen den, att faktiskt en sådan
strävan icke är såsom aktuellt medveten till finnandes i en hel
mängd otvivelaktiga viljeakter. Så t. ex. i våra ovan anförda
trenne exempel. Vad vår trötte vandrare introspektivt upplevde
var förutom sina vitalförnimmelser först en livlig synbild av gräs-
mattan och strax därpå — sig själv liggande utsträckt på densamma.
En viss sanning ligger därför i följande yttrande hos den i vilje-
psykologiskt hänseende skäligen ytlige Tu. ΖΙΕΗΕΝ: »Ich bitte sie
nun durch Selbstbeobachtung zu bestätigen, dass zwischen das
Erinnerungsbild der gewollten Bewegung und die Empfindung der
vollzogenen Bewegung sich in unserem Bewusstsein nichts da-
2wischenschiebt»!, Ganska träffande formulerar WunoTt sin kritik
av den ifrågavarande uppfattningen av '”Streben” och 'Begehren'
såsom specifika viljemoment sålunda: »Bei primären Willenshand-
lungen ... folgen Motiv, Strebungsgeföhle und Handlung mit dem
diese begleitenden Lösungsgefähl so unmittelbar auf einander, dass
fär einen irgendwie abtrennbaren Zustand des Begehrens kein
Raum bleibt ... Das Begehren ist also nicht sowohl das vorberei-
tende Stadium eines wirklichen, als die Gefählslage eines gehomm-
ten Wollens>?.

I själva verket blir sålunda även Pfänders ”Streben” oftast blott
ett indirekt viljekriterium, i det att densamma vanligen ej är i
medvetandet given i själva den ursprungliga ohämmade viljeytt-
ringen utan träder fram, först då denna möter hinder eller dröjsmål.
Dock förtjänar naturligen även detta indirekta psykiska kriterium
att komma i åtanke. Vi finna sålunda, att varje drift, instinkt-
och vanehandling har ej blott en objektiv utan även en subjektiv
viljeekvivalens ἃ. ν. s.: möter den motstånd, omsättes den i en mer
eller mindre intensiv 'Strebungskvalität. Att detta förhållande
med eminent tydlighet framträder just ifråga om uppmärksamhets-
akterna, lär den alldagligaste erfarenhet. Varje fall av spänd väntan
erbjuder exempel därpå.

ὦ, Wundts emotionala viljeteori. För att finna ett verkligt
generellt subjektivt viljekriterium tror jag, att man med Wunpr
bör söka på den punkt i viljeförloppet, där själva impulsen, resp.
beslutet, blixtrar fram i medvetandet. Dock torde det vara tvivel-

! ZIEREN, Leitfaden! s. 19 f.
2 WundTt, Grundzöge III” 5, 249.

Uppmärksamhet och vilja. 77

aktigt, om Wunor i sin beskrivning av denna själslivets kulmina-
tionspunkt träffat det riktiga. Jag kommer härmed in på ett kort-
fattat referat av Wunorts viljeteori, vilket här försvarar sin plats
så mycket hellre, som denna även innefattar kanske det mest genom-
förda försök, som gjorts att giva en verkligt trogen introspektiv
skildring av uppmärksamhetens förlopp.

Viljehandlingarna äro enligt Wunbpt icke annat än ett visst
slag av affekter eller sinnesrörelser, nämligen sådana, som 6]
diffust svinna ut i det ovissa utan som avbrytas definitivt, vanligen
plötsligt, tack vare vissa bestämda reaktioner, som antingen varit
med till anlaget alltfrån affektens början (drifthandlingar) eller
under dess förlopp tillkommit ('Willkär'-handlingar). Viljans olik-
het med affekten inträder sålunda först i slutstadiet, i det sätt,
varpå affekten får sin upplösning. Härvid erbjuda alla slags vilje-
handlingar en överraskande likformighet. ΤῊ åskådliggörande av
förloppet anföres såsom exempel affektförloppet vid anblicken av
en hotande fara. Den olustaffekt (skräck), som därvid inställer
sig, är strax från början förenad med en stark spänningskänsla,
vilken inom kort efterföljes av en hastigt ansvällande känsla av
excilation. Just under det spänningen står på sin höjdpunkt, före-
tages den avvärjande (flykt-)rörelsen, varvid strax olusten förbytes
till lust samt spänningen går över i sin motsats, 'Gefähl der
Lösung'”, medan åter excitationen fortvarar ännu ett ögonblick.
Denna komplex av känslor är den för Wunpts hela psykologi så
fundamentala 'Geföhl der Tätigkeit. Den är sig oförändrat lik
i alla viljeförlopp, huru skiftande dessa än må vara 1 övrigt (till
uppkomst, begynnelsestadier οἷς). Till sin psykologiska struktur
är den en totalkänsla, som alltid förlöper enligt följande schema:
En spänningskänsla, som efterföljes av en excitationskänsla, vilken
når sitt maximum något senare än den förstnämnda samt fort-
består i en svag efterdallring även sedan denna slagit över i
"Gefähl der Lösung'. VR

Jämte denna ”'Gefähl der Tätigkeit ingå i viljeprocessen en
mängd oändligt växlande lust-olustkänslor och föreställningselement,
vilka sammansmälta med de specifika viljekänslorna. Den när-
mare skildringen härav lämnar jag åt Wouwprt själv: »Diese das
Endstadium und insbesondere auf die schliesslich eintretende Lösung
influirenden besonderen Bewusstseinsinhalte sind es, die wir eben
mit Röäcksicht auf ihre unmittelbare Beziehung zu dem geschilderten
typischen Verlauf des Thätigkeitsgefäöhls als die Motive des Wollens

78 Β. Hammer,

bezeichnen. Motive sind demnach fest verschmolzene Vorstellungs-
und Gefählsinhalte des Willensvorganges. Sie bilden ihrerseits
wieder mit dem letzteren in jedem Stadium seines Verlaufs zeit-
licehe Verschmelzungen, durch die theils die Spannungs- und Erre-
gungsgefähle gesteigert, theils specifische Lust- und Unlustelemente
beigemischt werden. Auf dem ausserordentlichen Wechsel dieser
Verschmelzungen, bei dem nicht selten mehrere Motive neben
einander und zum Theil sich gegenseitig verdunkelnd wirksam
werden, beruht vor allem die grosse Mannigfaltigkeit der Anfangs-
stadien der Willensvorgänge. Zugleich bezeichnet hier eine qua-
litativ öberaus verschieden gefärbte, aber in ihrer typischen Form
durchaus öÖbereinstimmende Veränderung der Uebergang in das
Endstadium: sie besteht darin, dass ein bestimmtes Motiv, das
entweder schon zuvor allein vorhanden war oder andere gegen-
wirkende Motive zuräöckdrängte, mit dem typischen Thätigkeits-
gefähl zu einem untheilbaren Totalgeföhl verschmilzt. Dieses Total-
gefähl können wir fäöglich als das Gefähl der Entscheidung
bezeichnen. Es leitet unmiltelbar das Lösungsgeföhl ein, das zu-
sammen mit den äbrigen Geföhlselementen dieses Endstadiums ein
neues Totalgefähl bildet, das Wir das Gefähl der Erfällung nennen
wollen»!.

Rörande viljeförloppens karakteristiska känslomoment inskärper
WunpTr ytterligare följande, som jag här citerar för att senare åter-
komma därtill. »Das was allen Formen und Stufen gemeinsarn
ist, bleibt so jener eigenthämliche Gefählsverlauf, der sich in seiner
fär den Willen charakteristisehen Form vor allem innerhalb der
Spannungs- und Erregungsgeföhle abspielt, und den wir in seinen
hauptsächlichsten Stadien als das Thätigkeitsgefähl, das Ent-
scheidungsgefähl und das Erfällungsgefähl bezeichnet haben.
Demnach werden wir vom psychologischen Standpunkte aus das
Vorhandensein dieser drei Gefähle in dieser ihrer charakteristischen
Aufeinanderfolge als das wesentliche Kriterium eines Willensvor-
ganges Ööberhaupt betrachten mössen»?

Egentligen har Wunbpt kommit till denna analys av vilje-
processen framför allt i samband med reaktionstidsexperiment, som
ofta arrangerats så, att de samtidigt företedde enkla uppmärk-
samhetsförlopp. Vid dessa återfinnas nämligen enligt W. alldeles

! WunpT, Grundzöge"' III 5. 953 f.
2 WunpbT, Anf. arb. 5. 306.

Uppmärksamhet och vilja. 79

samma känslofenomen som i viljeakterna, ehuru verksamhetskänslan
föregås av en ”Gefähl des Erleidens' i de fall, då det intryck, mot
vilket skall reageras, kommer oförberett, är till kvalitet och tid
obestämt. I det ögonblick, då retningen träffar reagenten, inträder
härvid ej strax en spänningskänsla utan först en ”Gefäöhl der Lösung',
vilken i förening med den omedelbart uppkomna excitationskänslan
utgör den 5. k. ”Geföhl des Erleidens”. Denna form av uppmärk-
samhet är det Wunpbrt kallar passiv eller oförberedd apperception
till skillnad från den aktiva, där man förberedd avvaktar intrycket.

Som bekant äro dessa Wunbprts vilje- och uppmärksamhets-
känslor synnerligen omstridda. Också mig förefaller rätt mycket
därvid anfäktbart. Den ofta upprepade klagolåten över succes-
siva metamorfoser i Wunbpts ståndpunkt skall jag icke deltaga i.
Däremot förtjänar anmärkas, att det finnes ett par simultana
motsägelser i skildringarna, som jag ej sett påvisade. Så be-
tecknas, såsom vi nyss sågo, ”Geföhl des Erleidens” såsom excite-
rande — i Grunzöge!; men i den samtidigt utkomna Grundriss”
angives den tvärtom såsom ”der Richtung der deprimierenden Ge-
fähle angehörend” (5. 260). Likaså är de tre typiska viljekänslornas
"karakteristiska" ordningsföljd i Grundriss? alls ej den ovan efter
Grundzöge? uppgivna utan följande: Entscheidung, Tätigkeit, Er-
fällung (226 f.) Och längre fram i samma Grundriss? (260 f.) är ord-
ningsföljden hos (de motsvarande?) känslorna: Erwartung, Er-
föllung, Tätigkeit. Här tycks sålunda verksamhetskänslan, som i
Grundzäöge stod främst, komma ännu mera på efterkälken! [För-
utom detta kan enligt min uppfattning följande metodologiska in-
pass göras gent emot Wunbprts reaktionstidsanordningar i deras egen-
skap av uppmärksamhetsexperiment. Sitter en person vid en reak-
tionsapparat i väntan på ett omedelbart förestående, bestämt in-
tryck, så vill jag icke kalla hans tillstånd aktiv utan passiv upp-
märksamhet. Den förutgångna 'signalen' spelar härvid rollen av
inledande frapperingsmoment, och hela situationen blir (i regel
åtminstone) fullt analog med mina fall av impulsiv uppmärksamhet,
där man ofrivilligt avvaktar ett stundande intryck. — Experimenten
åter med ”'oförberedd apperception', därvid försökspersonen över-
raskades av intrycket, torde oftast ej alls ha företett något verk-
ligt uppmärksamhetsförlopp, utan inskränkt sig till en momentan
mer eller mindre svag överraskningsaffekt hos reagenten. Tydligen
sammanhänger Wunpts uppfattning av ifrågavarande experiment

80 B. Hammer,

med den genomgående feltolkning av detta slags erfarenheter, som
jag ett par gånger i det föregående haft anledning påpeka].

d. Egen uppfattning av viljeprocessens natur. Redan denna
immanenta kritik måste vara ägnad att beröva oss den obetingade
tilliten till Wunpts introspektiva skildringar av viljeprocessen. Jäm-
för man nu densamma med sådana vardagslivets viljeyttringar
som t. ex. våra ovannämnda trenne exempel, blir man ännu mera
skeptisk. Skulle verkligen därvid alla dessa verksamhetskänslor
οἷς. vara för handen i medvetandet och vara det mest framträ-
dande? För visso icke. Om sina muskelrörelser och spännings-
känslor har den viljande oftast ej den svagaste skymt av med-
vetande. Vår meranämnda trötte vandrare t. ex., vad han fram-
för allt upplever är icke en känslokomplex utan en livlig, impulsiv,
frapperingsbetonad varseblivning av gräsmattan eller korrektare
angivet: en föregripande uppfattning av sig själv liggande
bekvämt utsträckt på gräsmattan. Jag har ofta vid spontana
viljeupplevelser gjort ögonblicklig retrospektion och konstaterat, att
varje utpräglad viljeyttring innebär ett dylikt impulsivt föregripande
av målet, en presumption eller preception av sig själv, försatt i den
eftertraktade situationen. För den som menar sig med säkerhet
ha gjort dylika iakttagelser förefaller också Wunpts i Grundzäge"
ΠῚ sid. 307 givna definition av (den yttre) viljehandlingen såsom ”die
A pperzeption einer Bewegungsvorstellung' bra verklighetsfrämmande;
föga mindre onaturlig än t. ex. ZIERENS tal om viljeyttringen = 'Be-
wegungsvorstellung + Bewegungsempfindung”. Envar skall vid nog-
grann introspektion finna, att det endast är i undantagsfall man före-
ställer sig själva rörelsen, genom vilken vi uppnå. målet för vår vilja.
Ja t. ο. m. i de fall, då målet är en viss muskelprestations utförande,
kan det sättas i fråga, om det icke är resultatet, den fullgjorda
rörelsen, vi se i andanom snarare än den kinestetiska förnimmelse-
bilden. ἫΝ

Som man finner, är. den här antydda uppfattningen av viljans
natur ingalunda så ”emotional' som t. ex. Wunprts. Intellektualistisk
torde den dock ej kunna kallas, enär ju däri starkt betonats den
föregripande målföreställningens impulsiva, känslofyllda natur.
Just genom denna säregna karakter är målföreställningen också
klart och tydligt skild från all egentlig ”idéassociation'. Man kunde
till skillnad från den sistnämnda definiera viljefenomenen såsom
idépreception.

Uppmärksamhet och vilja. 31

Det inses omedelbart, att detta viljekriterium är till finnandes
hos drift- och vanehandlingar lika väl som i de högre viljeformerna.
Vid de senare blir förloppet nämligen helt enkelt komplicerat där-
igenom, att en idépreception hämmas av en annan antagonistisk, i
det att flere grundmotiv göra sig gällande och var för sig ge upp-
bov till motstridiga idépreceptioner eller målföreställningar. — Uppen-
bar är ock överensstämmelsen mellan denna de yttre viljehandlin-
garnas idépreception och den karakter av föregripande omdö-
mesfunktion, vi förut funnit hos uppmärksamheten. Men vari lig-
ger då skillnaden mellan de inre och yttre viljehandlingarna, mel-
lan uppmärksamhet och vilja? Varför kalla vi den trötte vand-
rarens själsläge vilja och icke uppmärksamhet? Mig synes olik-
heten framför allt bestå däri, att i detta senare fall det föregripna
icke är en objektiv, kognitiv medvetenhetsupplevelse utan ett visst
(behagligt) känsloläge. Själva den angenäma känslan vid att ligga
utsträckt på den skuggiga gräsmattan är det, som stod i förgrun-
den vid den ifrågavarande målföreställningen. Strängt taget borde
man därföre definiera de yttre viljehandlingarna såsom affektpre-
ception i motsats till uppmärksamhetsakterna såsom idépreception
i egentlig bemärkelse.

En andra olikhet, sammanhängande med den nu påvisade, är
emellertid att observera. Vid de yttre viljehandlingarna faller psy-
kologiskt sett huvudbetoningen på själva preceptionsakten (motiv-
kampen, beslut-impulsen) samt därjämte en svagare accent på slut-
resultatet, ägandet av det föresatta målet. Den mellanliggande
serien av handlingar åter är en psykologiskt så gott som död punkt.
Helt annorlunda i uppmärksamhetsförloppet. Där avser målet ej
endast blotta ägandet eller njutandet av ett förut i detalj känt och
därför såsom sådant föga intresserande objekt, utan slutresultatet
har fastmera här en aktiv innebörd: det gäller däri att konsta-
tera ett visst sakförhållande, verifiera en viss problemlösning. Och
även den mellanliggande serien av handlingar får därför härstädes
en utpräglad 'medvetenhetsbetoning' såsom varande den nödvän-
diga passagen fram till problemets lösning.

I anslutning härtill kunde det möjligen vara lämpligt att ut-
byta termerna yttre och inre mot t. ex. uttrycken affektiva
(emotionella) i motsättning till intellektuella handlingar. Detta
svarar även ganska väl emot den med hänsyn till motivationspro-
cessen närliggande distinktionen, att det vid de yttre viljehand-

Haniner : Uppmiärksamhbetens psykologi. 6

82 B. Hammer,

lingarna är ett emotionellt eller affektivt grundmotiv, som är be-
stämmande, vid de inre däremot ett intellektuellt. Någon oöver-
stiglig mur är emellertid härmed icke upprest emellan de bägge
fenomenräckorna. Utan tvivel skulle man kunna anföra övergångs-
former, som vore svåra att inrangera i ena eller andra kategorien;
helt naturligt då våra flesta konkreta handlingar torde vara synte-
ser av båda. Att närmare gå in på dessa frågor är dock ej möj-
ligt på denna plats.

V. Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet.

a. Uppmärksamhetens vidmakthållande — ett förbisett prob-
lem. Inom uppmärksamhetspsykologien råder det egendomliga för-
hållandet, att den vetenskapliga forskningen så gott som totalt för-
bigått det problem, som kanske är det i såväl teoretiskt som prak-
tiskt avseende betydelsefullaste. Man har nästan uteslutande syss-
lat med den s. k. spontana uppmärksamheten och detta mindre i
dess psykologiska natur än i betingelserna för dess tillkomst. Där-
jämte ha vissa experimentella specialfrågor rörande den s. k. fri-
villiga uppmärksamheten kommit i åtnjutande av en alldeles opro-
portionerlig omvårdnad. Så t. ex. problemet om uppmärksamhetens
omfång, om de s. k. uppmärksamhetsfluktuationerna, om ”Ablenk-
barkeit' o. ἃ. Men på grund av bristande inträngande i den av-
siktliga uppmärksamhetens verkliga väsen har oftast hela problem-
ställningen blivit a priori oriktig.

Visserligen har man även nog så flitigt givit sig in på all-
männa klassifikationer och därvid berört även den aktiva upp-
märksamheten i dess samband med viljelivet. Men just i dessa
klassifikationer röjer sig tydligt det ifrågavarande förbiseendet.
Vad man klassificerat är nästan uteslutande förhållandena vid upp-
märksamhetens tillkomst. Typisk är härvid den modernisering”,
som kommit den gamla indelningen i frivillig och ofrivillig upp-
märksamhet till del. Med tiden kom denna nämligen först att
erhålla den mera försiktiga beteckningen avsiktlig — oavsiktlig, men
snårt nog befunnos ej heller dessa termer nog neutrala utan blevo
(på förslag av Μ.! BrRAHnN 1902 tror jag) utbytta emot uttrycken
förberedd — oförberedd. Så bl. a. i Wunpts senaste upplagor av
sina huvudarbeten. Man kan förstå denna utveckling såsom en
reaktion emot de gamla föreställningarna om uppmärksamheten
såsom beroende på den fria viljans herravälde och förmåga att
fjättra tanken vid ett visst idéinnehåll, en viss given riktlinje. Men
egendomligt är, att då man sålunda ogillade denna teori, så över-
förde man sitt ogillande även på det problem, den skulle förklara

B. Hammer,

— och man tycks sålunda nästan ha upphört att ställa den vik-
tiga frågan: Varpå beror detta tankens avsiktliga bibehål-
lande vid ett bestämt föreställningsgebit, som är kärnan i den ”fri-
villiga” uppmärksamheten? Med andra ord: vilka äro betingel-
serna för uppmärksamhetens vidmakthållande? Av de moderna
psykologerna synes det knappt vara mer än en, som på fullaste
allvar ställt sig inför detta problem, nämligen Tu. RiBot. Han
ägnar större delen av sin bekanta monografi just åt denna sida
av uppmärksamheten, och i inledningen till det ifrågavarande ka-
pitlet heter det uttryckligen: »Det har ingen betydelse att efter-
forska, huru den frivilliga uppmärksamhetens tillstånd uppväckes i
det dagliga livet. Det tillkommer liksom varje annat medveten-
hetstillstånd genom omständigheternas makt; men vad som utmär-
ker det framför alla andra tillstånd, är att det vidmakthålles».!
Trots detta måste man emellertid säga, att ej heller RiBoT
låtit den ifrågavarande företeelsen komma till sin fulla rätt vid
den närmare framställningen. Ty ehuru han onekligen med er-
kännansvärd klarhet uppställt det stora problemet om den avsikt-
liga uppmärksamhetens vidmakthållande — har han knappast be-
handlat det. Väl påpekar han, hurusom den frivilliga uppmärk-
samheten genetiskt uppkommit av den spontana såsom en sociolo-
gisk produkt, en kulturföreteelse, »un appareil de perfectionnement
et un produit de la civilisation», och ej nöjd med denna allmänna
förklaringssynpunkt, går han djupare och spörjer efter »den inre
mekanism, medelst vilken ett medvetenhetstillstånd mödosamt under-
hålles i trots av den psykologiska struggle for life, som oupphör-
ligt strävar att förinta det» (s. 63). Men trots denna tydliga pro-
blemställning har RiBoTt i hela det häråt ägnade kapitlet icke gjort
något verkligt försök att besvara den högviktiga frågan. Ty vad
är det som därstädes presteras? Jo, först och främst påpekas (i
anslutning till nervfysiologien), att varje viljeakt, impulsiv eller häm-
mande, endast kan verka på musklerna och genom musklerna (s.
73). Därnäst uppvisas, att motoriska element verkligen förefinnas
både vid sinnesförnimmelser, föreställningar och tankar. Slutligen
supponeras, att det frivilliga uppmärksammandet består däri, att
en hämmande verksamhet utövas på just dessa motoriska element.
Föreställningarna uppdyka nämligen vid tänkandet gruppvis, och i
dessa sgrupper eller serier gäller det att utvälja de moment som

! RiBot, Psych. de F'attention? s. 64.

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet. 85

"höra till saken” ἃ. v. 5. tjäna den föresatta uppgiften samt under-
trycka de övriga. Detta sker tack vare de rörelsemoment, som
tinnas hos alla förnimmelser och som erbjuda de enda möjliga an-
greppspunkterna för viljan. — Men härvid blir huvudfrågan obe-
rörd. Hur kan en så kraftig verkan åstadkommas, varifrån erhål-
ler det ifrågavarande medvetenhetstillståndet, ”den föresatta upp-
giften', sin förmåga att verka hämmande trots den psykiska
struggle for life? VWVisserligen förekommer i slutet av framställnin-
gen en allmänt hållen hänvisning till affektiva tillstånd, tendenser,
såsom grunden härtill. >»Si elles manquent, tout avorte:; si elles
sont vacillantes, F'attention est instable; si elles ne durent pas,
attention s'évanouit» (5. 94 f.). Javäl, i fråga om den spontana
eller impulsiva uppmärksamheten förstår man väl, att medveten-
hetstillståndet sålunda kan hålla sig uppe, enär härvid individens
alla tendenser medverka därtill. Men, för att citera RiBoTt själv,
i »le cas de F'attention volontaire, surtout sous ses formes les plus
artificielles, c'est contraire. Quel est donc le mécanisme par lequel
cet état se maintient?» (5. 64).

Just detta problem, som R. sålunda uppställt men ej besvarat,
vill jag här söka lämna ett bidrag till.

Naturligtvis går det ej an att avfärda saken med en hänvis-
ning till den fria viljan och säga: vid det avsiktliga uppmärksam-
mandet föreligger ett klart och medvetet beslut, och detta är det
som möjliggör fullföljandet av en bestämd tankeriktning. På så
vis gör man tydligen av viljan ett översinnligt väsen, som — för
att tala med Wunvot — »omväxlande inträder i den sinnliga värl-
den och så åter försvinner därur, alltså i ordets egentligaste me-
ning är ett spöke.» Problemet återkomme givetvis därvid i föl-
jande form: Hur kan beslutet bibehålla sig i medvetandets oupp-
hörligt framvällande tankeström och förrätta sin ledaretjänst? Det
synes mig ej omöjligt att även på dessa subtila områden påvisa
en del ganska enkla psykologiska förhållanden, som i någon mån
torde kunna belysa eller förenkla problemet.

b. Fall av psykofysisk efterverkan eller ”repressiom'. 1. Till
en början skall jag fästa uppmärksamheten vid några inre er-
farenheter, som föga eller alls ej berörts i den psykologiska lit-
teraturen men icke dess mindre torde vara synnerligen vanliga
och välkända från vardagslivet. En orienterande föreställning orm
saken giver följande fall, som daterar sig från den 21. 10. 1902.

86 B. Hammer,

»Jag befann mig på väg till mitt ”matlocus” för att äta kväll och
höll just på att i tanken genomgå någon episod, som var av spe-
ciellt intresse för mig. Så blev tankegången avklippt av någon
yttre anledning, någon situation på gatan, som tilldrog sig upp-
märksamheten. När sedan detta intermezzo utagerats, inträffade
det egendomliga, att någon ny idéström omöjligen kunde bana sig
fram i medvetandet. I stället erfor jag en mycket intensiv
"hämningskänsla', vilken snart nog kondenserades till det klara
medvetandet, att någon intressant tankekrets nyss varit aktuell men
avbrutits — vad den gällt, kunde jag emellertid trots ivriga bemö-
danden ej erinra mig.» Det bör tilläggas, att denna spontant
upplevda episod noga protokollfördes samma kväll. I de flesta av
de i denna avhandling publicerade dokumenten skedde uppteck-
nandet omedelbart. 1 det förevarande fallet dröjde det visserligen
ett par timmar, men den retrospektiva fixeringen i minnet skedde
strax.

Fall sådana som detta visa, att våra intensivare medveten-
hetsförlopp, om de avbrytas, kvarlämna en egenartad aktuell eft er-
verkan. Det är ej slut med dem genast, de kunna 'överleva' stun-
dom rätt avsevärda avbrott samt ånyo tränga fram i själen, till
synes fritt stigande', utan hjälp av associationernas gunst. I
det anförda exemplet, där tydligen en mångfald ”tankar' trängdes
i det omedvetna, är fenomenet subjektivt av ganska säregen art:
det förnams som en diffus, mångstämmig kör av röster, som det
hastigt bortdöende sorlet, när man stängt dörren efter sig till en
bullrande samlingssal. Särskilt förtjänar annoteras den frappanta
styrka, varmed denna efterverkan stiger upp i medvetandet, var-
vid den alldeles oreflekterat uppleves såsom en hämning, ett hin-
der för nya idéer eller intryck att göra sig gällande. — Detta fall
är emellertid allt för vagt och invecklat för att ensamt bilda ut-
gångspunkt för en analys. Dess största värde ligger just i den in-
tensitet, varmed det så att säga handgripligen inskärper tillvaron
och betydelsen av dessa inom psykologien allt för litet beaktade
företeelser. Det finns emellertid en hel serie av fakta, vilka äro
mera elementära och likväl tydligt nog peka åt samma håll, som
det nämnda.

2. Främst må här åberopas några associationsexperiment,
som verkställdes av mig redan sommaren 1901 och som voro det
egentliga uppslaget till mina hithörande iakttagelser. Vid betrak-
tandet av dessa (icke publicerade) associationsräckor slog det mig

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet. 87

strax, hurusom det i föreställningsförloppet ofta fanns — vid sidan
av likhets- och kontiguitetsförbindelserna — en ledande ”regulativ
princip', såsom jag benämnde förhållandet. Så t. ex. befanns det,
att alla sig erbjudande associationer hänförde sig ena gången till
en viss plats, andra gången till en bestämd person o. 5. v. Man
nämnde ordet ”'häst', varvid jag kom att tänka på en häst, som
jag sett i staden X.; man uttalade därpå orden gata, segel, skor-
sten etc., och alltjämt voro mina associationer (eller rättare sagt
reproduktioner) medbestämda av samma lokal, staden X. —
Ett annat därmed besläktat fall av "idéregulation' är följande: Jag
företog mig en gång att successivt fixera varjehanda föremål i mitt
rum för att iakttaga de närmast följande reproduktionerna. Härvid
inträffade, att till de fixerade föremälen genomgående anknöt sig
under en stund den plats, där de anskaffats, därpå under en följd
av fixeringar den plats, där liknande föremål tillverkas, under en
tredje 'träff någon person, som vederbörande objekt stod i någon
relation till o. s. v.

3. Senare har ÅLFRED ΒΙΝῈΤ publicerat experiment, som gå i
samma riktning. De bestodo helt enkelt däri, att försökspersonerna
(BineTts tvenne flickor) fingo på ett papper nedskriva 20 ord i den
följd dessa spontant inställde sig för dem. Härvid visade det sig,
att orden eller associationerna ingalunda voro sammanfogade »så-
som ett radband, där kulorna äro lika och placerade på samma
avstånd.» Tvärtom förefanns vad B. kallar 'groupements des thé-
mes': »une série de mots est dominée par une idée commune;
elle form une unité; puis commence une autre série, qui provient
d'une inspiration différente. .» — Själv har jag i mina anteck-
ningar en hel mängd (oberoende av och delvis före bekantskapen
med BInNETs experiment vunna) dokument, som ytterligare bekräfta
saken. De bestå i ett såvitt möjligt ordagrant protokollförande
av det spontana idéförloppet, sådant det avvecklas, då man 'sitter
i tankar". Vid genomgåendet av dylika anteckningar finner man
den naturliga tankeströmmen uppdelad i avsatser eller episoder,
var och en utgörande ett litet helt för sig, ordnat kring något in-
tressecentrum.

4, Andra elementära exempel på liknande fenomen erbjuda
reaktionstidsexperimentens s. k. felreaktioner och förtidiga reaktio-
ner, vilka tydligen vittna om befintligheten av en undermedveten,
fortbestående inställning eller beredskap att reagera i viss riktning.
— Ånnu ett anmärkningsvärt analogt faktum är den 5. k. idé-

88 B. Hammer,

konstellationen. I mina anteckningar finns en samling dylika,
varav här följande tvenne må citeras. 3. 4. 1903. »Jag läste i
α. H. Tidning om ”litteratur och konst i utlandet”. Därvid erin-
rade jag mig i går hava läst, att den litterära eganderätten vore
illa tillgodosedd i vårt land. Men vem som skrivit detta kunde
jag omöjligen påminna mig — endast så mycket hade jag klart
tör mig, att det var en ”morsk herre”. Efter cirka 5 min., då hela
saken var alldeles bortglömd, hade jag anledning slå i student-
katalogen efter en person; strax flög tanken på en viss juris pro-
fessor, som denne stod i någon relation till — och nu dök plöts-
ligt fram namnet på en annan juris prof., som just var det namn,
jag för en stund sedan förgäves sökt>. 20. 6. 1903. νὰ pro-
pos uttalet av ordet rädisor (rädisor eller rädiser), kom jag —
episoden hände vid kvällsbordet — att tänka på ett annat vanligt
ord, där somliga uttala i strid mot bruket och om vars uttal jag
för några månader sedan varit med om en liten diskurs; men vil-
ket detta ord var, kunde jag omöjligen dra mig till minnes. "Vi
ska nu se, om det inte dyker upp om en stund, när vi tänka på
helt annat', yttrade jag; varefter vi några minuter sutto i en slags
ofrivillig väntan därpå. Det sökta ordet inställde sig emellertid
icke och samtalet gled snart över på helt andra områden. Efter
ungefär 10 minuter, då den nyssnämnda episoden var bortglömd
(i varje fall av mig) råkade någon säga, att man uttalar både ᾿ἴο-
mater' och 'tomäter' — varvid det strax rann upp för mig, att det
ord, jag åsyftat, var 'kex” (uttal: resp. med k-ljud och tje-ljud)>.
Ett bekant fall av samma art är R. Wautes ofta citerade kon-
stellationserfarenhet, varvid rådhuset i hans stad en gång framstod
för honom i en frappant likhet med dogepalatset i Venedig —
emedan han en stund förut mött och hälsat på ett fruntimmer,
som såsom brosch bar ett smycke i form av en gondolstäv.

5. I detta sammanhang må även erinras om de intressanta
företeelser, ὅδ. v. Kries fäst uppmärksamheten på under namn av
”konnektiva inställningar'.! Vid dessa är en viss utgångsföreställ-
ning ofta under ett avsevärt tidsmoment närvarande och bestäm-
mer associationsförloppet i viss riktning utan att därför alls vara
medveten. Så är t. ex. förhållandet vid uppfattandet av noter, då
samma tecken tolkas helt olika, allteftersom det står diskant- eller
basklav framför stycket — utan att man alls tänker härpå under

ἦν, Krages: Ueber die Natur gewisser Gehirnzustände.

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet. 89

notläsningen; i en fysikalisk avhandling förstår jag med ordet ”ar-
bete' något annat än i en sociologisk; allt efter som man konver-
serar på olika språk, framkallar en och samma tanke vitt skilda
ord 0. 5. v. I de senaste årens experimentella undersökningar
rörande det högre själslivet ha likartade fenomen beaktats under
namnet 'Aufgabe' (WaATtt, MESSER) samt uppvisats såsom en vid
alla associalionsexperiment betydelsefull omständighet, eventuellt
felkälla: det är ej någon likgiltig sak, vilken ”uppgift' försöksper-
sonen mer eller mindre klart medvetet har eller anser sig ha med
avseende på en föreliggande experimentell anordning, enär hela
hans sätt att reagera i hög grad bestämmes därav.

c. Försök att förklara det avsiktliga uppmärksammandet. Nya
repressionsfenomen. Denna sammanställning av besläktade företeel-
ser synes giva vid handen, att den gamla läran om idéassociationen
med dess så att säga horisontella radande av föreställning vid före-
ställning behöver revideras. Åtminstone en stor del av våra "idéer
tycks hava egenskapen att kvarlämna en slags efterverkan, som
går likt en underström genom själslivet, och sålunda möjliggör en
viss enhetlig direktion redan i den 'rent mekaniska” associationen. —
För ej länge sedan framställdes av psykiatern Otto Gross en histo-
kemisk teori, som i detta samband kan ha sitt intresse.? Teorien
framträder med ej ringa anspråk, såsom framgår av följande passus i
förordet: »Das wesentliche ist mir zu zeigen, dass die Lehre von
der cerebralen Sekundärfunction eine, die Lehre von den Associa-
tionsbahnen ergänzende und ihr zur Seite stehende Grundlage ist fär
die Erklärung aller normalen und pathologischen Bewusstseinsvor-
gänge.> Den nämnda 'sekundärfunktionen” innebär följande. Varje
gangliecell förbrukar under sitt funktionerande det uppsamlade
näringsstoffet och hindras därigenom att längre fungera, vilket är
liktydigt med att plats lämnas för nya föreställningar. Men här
som överallt måste näringsförlusten ersättas genom en regenera-
tionsprocess. Av denna åter förorsakas ett visst retningsläge, som
irradierar längs efter associationsbanorna och sålunda fortledes till
de barkfält, som äga associativa förbindelser med det i regenera-
tivt retningstillstånd — d. v. s. i sekundärfunktion varande ner-
vösa elementet. Om nu a betecknar detta element, b den därpå
följande (= i primärfunktion varande) föreställningen samt c!, εὖ
och οὗ trenne med Ὁ lika starkt associerade föreställningar, så
kommer av dessa εἰ att bli den segrande, i fall den ensam tillika

! Gross, Die cerebrale Sekundärfunktion.

920 B. Hammer,

har förbindelse med a och följaktligen ensam kommer i åtnjutande
av dennas sekundärfunktionella irradiation.

Sekundärfunktionen kan undergå varjehanda alterationer både
till intensitet och varaktighet. Är den både svag och kortvarig
hos en person, är denne förströdd samt oförmögen till ihållande
arbete: det föreligger en uttröttningspsykos såsom t. ex. efter svå-
rare epileptiska attacker. År samtidigt primärfunktionen stegrad,
tillkommer stegrad associativ verksamhet: föreställningshypertrofi,
talträngdhet, ideflykt. Vi stå inför maniens symptombild. — Är
däremot sekundärfunktionen stegrad, inträda naturligen de mot-
satta symptomen: envist fasthållande av en inslagen tankeriktning
('föreställningsseghet') oförmåga att recipiera nya föreställningar
och att anpassa sig efter nya intryck och förhållanden. — På detta
vis få sålunda både psykiatriska och differentialpsykologiska typer
en till synes enkel och plausibel förklaring.

Att ingå på en närmare diskussion av denna teori torde väl
vara föga tacknämligt med hänsyn till hjärnhistologiens nuvarande
ståndpunkt. Sitt största värde har den törhända såsom en bildlik
omklädnad för de förutnämnda psykologiska sakförhållandena. En
svårighet för densamma är i varje fall de fenomen, där efterver-
kan sträcker sig över längre tidsperioder, ty regenerationen eller
sekundärfunktionen måste väl vara utagerad inom ett ganska kort
lidsrum. För egen del skall jag 6] inlåta mig på något hjärn-
fysiologiskt konstruktionsförsök utan nöjer mig med den redan gjorda
antydan, att åtminstone åtskilliga av de hittills skildrade psykolo-
giska företeelserna synes kräva någon slags central fysiologisk
förklaringshypotes.

Nu finns det emellertid enligt min erfarenhet en ganska av-
sevärd procent hithörande fenomen, där det av vissa omständig-
heter att döma icke är centrala faktorer, det kommer an på, i
varje fall icke enbart. I mina anteckningar har jag en serie dy-
lika fall, samlade på vitt skilda tider. Här må det vara nog att
omnämna ett par.

18. 2. 1903. »Jag befann mig i samspråk med en person an-
gående mina experiment rörande de 5. k. uppmärksamhetsfluktua-
tionerna. Det gällde närmast fluktuationerna på hörselsinnets om-
råde, och min interlokutör yttrade, att de ljudledande apparaterna
1 örat möjligen kunde förklara fenomenet. Därvid fick jag ögon-
blickligen det infallet att svara, att undersökningar verkställts å
personer med exstirperat mellanöra. Interlokutören fortfor emel-

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet. 91

lertid att tala ännu en god stund, och jag fick sålunda ej tillfälle
att uttala invändningen. Vid den paus, som uppstod efter hans
yttrande erfor jag nu en mycket livlig ”hämningskänsla', som snart Ὁ
tog form av det medvetandet, att jag haft ett viktigt inpass att
göra — men det dröjde en liten stund, innan jag erinrade mig,
vari detta bestod». Aug. 1902. »Jag hade just läst i ”Aftonbla-
det" om ”Sörmlandsgrevar såsom liberala samlingspartister' och fick
därvid en impuls att söka dra mig till minnes ett uttalande an-
gående de frisinnade och jordbruket, som Liberala landsföreningen
nyligen publicerat i ett "meddelande. Denna föresats råkade emel-
lertid bli bortglömd, och jag fastnade i stället för ett par andra
artiklar i tidningen. Omedelbart härefter stannade ögonen på ytter-
ligare en (längre) uppsats, som jag ville läsa — men det gick ej
att komma i gång därmed. Någonting tryckte, hindrade, det er-
fors rent av en tydlig respirationshämning, — det var beslutet att
erinra mig det nyssnämnda ”uttalandet', som sålunda gjorde sig
påmint, ehuru jag först efter en stund blev medveten om denna
orsak till hämningskänslan»>.

Dessa företeelser innebära, om man så vill, ingenting ovanligt
eller märkvärdigt. Det finns väl ingen, som ej ur sin egen er-
farenhet kan taga fram något liknande — egendomligast är kanske,
att en så alldaglig företeelse knappt blivit beaktad inom psyko-
logien. Anmärkningsvärd är emellertid även den befallande styrka,
varmed '”hämningskänslan” eller repressionen, såsom fenomenet
torde kunna benämnas, i de omtalade fallen framträdde i med-
vetandet. Tydligen sammanhängde detta därmed, att det icke
var en vanlig föreställning utan ett starkt impulsivt beslut, som
blivit undertryckt. Envar känner ur sin egen innersta erfarenhet,
vilken envis gengångarnatur dessa kvävda viljeansatser äga. De
ligga och gro i halvdunklet och tendera oemotståndligt att åter
tränga upp i medvetandet. Understundom kunna de i timmar, ja
dagar, veckor, år ligga som på halvspänn i det undermedvetna
och göra sig förnimbara såsom en viss oroande stämning. En all-
bekant hithörande erfarenhet är det tryckande medvetandet av
oskrivna, pliktskyldiga brev. Ett typiskt fall av förlängd repres-
sion har meddelats mig av Psykologiska föreningens i Uppsala
förre ordf. prof. F. von Schéele. Han satt (5. 4. 1904) under efter-
middagens lopp som vanligt vid sitt arbetsbord men plågades hela
tiden av det diffusa men intensiva medvetandet av att det var nå-
gonting annat, som skulle uträttas. Vad detta andra var, blev

92 B. Hammer,

emellertid klart för honom först kl. 7.15, då — telefonbud kom
rörande ett sammanträde i sagda förening.

Det lider väl intet tvivel, att vi i denna viljeansatsernas
repression ha framför oss ett psykologiskt faktum av största bety-
delse, ett faktum, som varslar om den fasta punkten i associa-
tionslivets ständigt framvällande tankeström. Givetvis är det ej
min mening att framställa repressionen såsom någon mystisk oana-
lyserbar kvalitet. Närmast vill jag helt enkelt fastslå den såsom
ett lika vanligt som viktigt psykiskt sakförhållande. Till sin in-
trospektiva natur är den väl tämligen närbesläktad med frappe-
ringsfenomenen, vars karakteristiska känsloilning även här förefin-
nes, ehuru dess kroniskt-intermittenta förlopp betingar också en
kvalitativ olikhet — Jag tror mig kunna uppvisa åtskilliga täm-
ligen enkla perifera förhållanden, som i viss mån belysa den
ifrågavarande företeelsens ätiologi. Härvid stöder jag mig i främ-
sta rummet på en del introspektiva iakttagelser, som jag gjort
rörande det avsiktliga tänkandets förlopp.

Vid försök att genom avsiktlig ansträngning i minnet rekon-
struera något komplicerat objekt t. ex. ett större antal personer,
som närvarit vid något sammanträde, middagsbord eller dylikt har
jag observerat, att man vid första impulsen liksom tager en orien-
terande överblick av hela lokalen i fråga med dess inredning. Den
härmed förbundna inervationsrörelsen har sedermera befunnils upp-
repas allt emellanåt under tankeuppgiftens fullföljande; den blir så
att säga ett ankare, varmed målföreställningen skaffar sig en håll-
punkt i tankeströmmen. Ofta är det ej endast ögat utan huvudet,
ja hela kroppen, som innerveras och försättes i ett bestämt fixerat
läge vid målföreställningens ”'apperception'. Denna position blir
genom blotta tröghetslagen för en viss stund bestående och kan
sålunda tjänstgöra som en mer eller mindre omedveten påmin-
nelse om uppgiften. Detta faktum benämner jag (ideomotorisk)
ankration.

Häri innebäres även ett annat moment, som emellertid för-
tjänar tagas fram separat. De nämnda inervationerna, isynnerhet
om de äro mera energiska, efterlämna tydliga kinestetiska sensa-
tioner, vilka i sin tur egga till rörelsens upprepande. Så uppkom-
mer en ideomotorisk rytmik, en ankrationsrytmik, som särskilt
gör sig gällande vid de mycket vanliga former av tankearbete, som
enligt sin natur innebär likartade akters repetering. Ett slående
vittnesbörd om denna faktors verksamhet giver följande episod,

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet. 93

som är hämtad ur mina anteckningar. 21. 10. 1903. »Jag hade
hittat på en massa ord, som alla började med sv” (15—20 stycken).
Så inträdde ett intermezzo på någon minut, varunder jag i minnet
genomgick en händelse, som nyligen timat. Vid slutet av denna
mellanakt uppdyker i medvetandet helt omotiverat ordet 'svårt' ».

I ljuset av dessa fakta bli de förut skildrade fallen av ”häm-
ningskänsla” eller repression lättare att tolka. I det förra av de
bägge sid. 90 f. citerade fallen ligger saken ganska klar. Då jag
fick impulsen att replikera, skedde i och med detsamma en ofri-
villig inställning av talorganen. Under det min interlokutör talade
glömde jag helt naturligt repliken och var överhuvud taget ej med-
veten om annat än innehållet i hans yttrande. Men i pausen blev
det rum i medvetandet för det ännu i någon mån kvarstående
innervationsläget. Detta gör sig först gällande såsom en egendom-
lig, solliciterande känsla, som emellertid snart väcker tanken på re-
pliken och så varder till en påminnelse om det undertryckta be-
slutet. I det andra fallet synes en i viss mån ny faktor spela
med: nämligen varseblivningen av rubriken till det nya stycket i
tidningen. Detta är helt naturligt, då säkerligen redan från bör-
jan impulsen att erinra mig ”meddelandet förbands med åsynen
av en artikelrubrik. I vardagslivet är det ofta så, att någon dylik
yttre förnimmelse tjänstgör som ankare t. ex. anblicken av hela
omgivningen i arbetsrummet, skrivbordet, pennan i handen o. s. v.
Man tänke på, huru lätt vissa människor komma ur gängorna”
vid arbete under ovana förhållanden samt huru för somliga en del
föremål blivit riktiga tankeamuletter.

Likväl skulle väl dessa synförnimmelser och andra peri-
fera förhållanden ej äga någon ankrationskraft, om icke något av
den ursprungliga viljeimpulsen liksom 'sutte kvar i musklerna' eller
kanske riktigare i innervationscentra. Att detta i själva verket är
mera än en bild, därför tala vissa av mig ofta gjorda iakttagelser,
av vilka här tre må återgivas. Den första lilla episoden utspela-
des strax utanför min dörr. Jag fann vid hemkomsten något brev
liggande i brevlådan, ett intryck, som näppeligen betydde någon
särskilt stark påverkan. När jag så tog upp dörrnyckeln och
skulle öppna rumsdörren, förde jag upp nyckeln — till brevlådan
i stället, tydligen på grund av det nyssnämnda intryckets ideomo-
toriska perseveration. — En annan liknande erfarenhet har jag
antecknat 25. 5. 1907. »En gång under det jag läste, fick jag idén
att lägga några cigarrer i fodralet för kvällen, men kvävde denna

94 Β. Hammer,

impuls. Om några minuter överraskade jag mig under en paus i
läsningen med att ha stigit upp från stolen och stå vid cigarrlådan
med fodralet framtaget för iläggning.> — Den tredje episoden är
daterad 17. 12. 1907. »Under arbete vid skrivbordet kom jag att
se mot brasan, där ett halvbränt vedträ råkat komma ett stycke
utom den egentliga eldhärden. Jag fick naturligen strax impulsen
att gå och skjuta in vedträt men kvävde den och fortfor med ar-
betet. Om ett par minuter råkade jag helt flyktigt kasta en blick
emot brasan — och sprang strax fram och rakade vm i kakelug-
nen, avbrytande mig mitt i en mening». På liknande sätt kunna
kvävda beslut gå igen och bli till handling efter långt större mel-
lantid. Tankar, som man närt hos sig, som fått spira och anta
impulsens styrka, kunna i ett obevakat ögonblick bryta sig fram
och taga handlingens form på ett sätt som kommer den handlande
själv att stå som en förvånad åskådare; ett viljepsykologiskt sak-
förhållande, som har de mest vittgående etiska och pedagogiska
konsekvenser. Här måste jag emellertid nöja mig med denna an-
tydan om ett problem, som krävde en volym för sig.!

Redan av det senast sagda inses, att man bör akta sig för
att överskatta betydelsen av den ideomotoriska ankrationen och
de perifera faktorerna i allmänhet Det är framför allt vid så-
dana mera abstrakta tankeuppgifter som åtskilliga av de förut
exemplifierade, de spela sin största roll. Vid dem är målföre-
ställningen oftast tämligen obestämd och allmän; den är ej dju-
pare rotfäst i själslivet och äger därför ingen egen kraft. Stock-
ning i tankeförloppet inträder ofta, och just i dessa pauser kommer
den kinestetiska förankningen till medvetande och verkar såsom
en påminnelse. Hela medvetenhetsläget får härigenom över sig
karakteren av ansträngning, i synnerhet som de ideomotoriska in-
ställningarna ofta med avsikt intensifieras och överdrivas. Härav
ock namnet konativ uppmärksamhet.

Ju mer emellertid tankeuppgiften vinner i innehållsrikedom
dess mer föres tyngdpunkten över till en annan faktor. När t. ex.
en skolgosse skall ur minnet återgiva en längre uppgift eller en
talare ett anförande ο. d., så inledes ofta akten därmed, att veder-
börande i och med impulsen ser liksom i en enda intuitiv över-
blick hela uppgiften inför sitt inre öga. Denna innehållsdigra mål-

! Först på de allra sista åren ha liknande företeelser börjat uppmärk-
sammas i den experimentella psykologien, under namn av 'determinerande ten-
denser' (AcH).

Konativ eller avsiktlig uppmärksamhet. 95

föreställning förankras visserligen genom association med vissa kine-
stetiska förnimmelser och får därigenom möjlighet att vid behov,
d. v. s. om och när stockning inträder, fasthållas och eventuellt
förnyas. Men den huvudsakliga ledningen och sammanhållningen
betingas av den egenartade, föregripande, omspännande studiosi-
tetsnatur, som den intuitiva målkonceptionen äger. I och med
denna får man liksom en momentan blixtbelysning över hela den
serie av handlingar och moment, som innebäres i den förelig-
gande uppgiften; därför sker dess avveckling eller utveckling ur
målföreställningen med en slags preformerad säkerhet, och ankra-
tionen inträder först såsom en reservutväg vid behov. Det är
emellertid tydligt, att den form av tankearbete eller uppmärksam-
het, som härmed antytts, icke längre faller inom ramen för detta
kapitel utan i stället tillhör de fenomen, som jag nu med några
få ord går att behandla under rubriken receptiv uppmärksam-
het.

VI. Receptiv uppmärksamhet. Klassifikation. Slutord.

a. Den receptiva uppmärksamheten i dess förhållande till de
bägge andra formerna. Det ingår ej i planen för denna avhand-
ling att i detalj undersöka den receptiva uppmärksamheten. Här
skall endast några ord sägas om densamma, närmast med avse-
ende på dess förhållande till de båda andra uppmärksamhets-
formerna.

Med uttrycket receptiv uppmärksamhet åsyftas sådana det in-
tellektuella livets glansprestationer som diktarens uppgående i sitt
objekt under konceptionens ögonblick eller forskarens fördjupande
i det vetenskapliga problemet. Litet var upplever besläktade er-
farenheter vid genomtänkandet av välbekanta episoder, vid läsnin-
gen av ett intressant arbete eller åskådandet av ett fängslande
skådespel. Vid dylika tillfällen går man så helt upp i föremålet,
att knappt något medvetande finnes till övers, man glömmer all-
deles bort sig själv, sitt eget jag och dess verkliga miljö, samt
lever helt med i den föreställda situationen.

Rörande fenomen av denna art synes det mig å ena sidan
svårt att neka dem namnet uppmärksamhet, enär de ej blott ut-
märkas av stor klarhet och koncentration utan även i sina resul-
tat bära prägeln av fullödiga intellektuella prestationer. Men å
andra sidan finnas åtskilliga omständigheter, som giva dem karak-
teren av gräns- och komplikationsföreteelser. Naturligen -måste
man skilja på de fall, där förloppet verkligen har naturen av ”die
Auswickelung einer Gesamtvorstellung' (Wunbpt) samt de, varest det
blott föreligger ett mekaniskt, planlöst radande av föreställningar
eller situationer, såsom t. ex. förhållandet ofta är i drömmarna,
även de vakna. Givetvis kan det i dessa senare fall ej bli tal om
uppmärksamhet. I de förra åter igenfinna vi det typiska uppmärk-
samhetsförloppet med de tre stadier, vi känna från det föregående,
ehuru dessa äro på ett karakteristiskt sätt modifierade till favör
för receptionsmomentet. Nu skulle man kunna göra den invänd-
ningen, att vi här blott ha att göra med en sammansatt form, en

Receptiv uppmärksamhet. Klassifikation. Slutord. 97

addering av impulsiva uppmärksamhetsakter. I viss mån kan detta
vara sant. Dock är det ej en blott succesion eller addering av
akter, utan dessa äro så inflätade i varandra, att det hela bildar
en enhetlig totalprocess. Redan i första konceptionsmomentet blixt-
rar den poäng fram, som sedan går som en röd sammanhållande
tråd igenom det hela, såsom redan är skildrat vid behandlingen
av receptionen.

Olikheten med den impulsiva uppmärksamheten blir därför,
som man förstår, mera graduell än kvalitativ. Också finns ju ej
blott receptionsfasen med utan även de bägge andra, såsom förut
antytts: Själva inställandet till receptiv uppmärksamhet är ej säl-
lan frapperingsartat, och att även expektationens fas är represen-
terad, därom vittnar redan uttrycket spännande lektyr' o. ἃ. Lik-
väl träda både frappering och framförallt expektation i skuggan för
receptionen, beroende därpå, att denna form av uppmärksamhet
år resultatet av mycken övning. Det är på den RiBors karakteri-
stik av den frivilliga uppmärksamheten såsom ett fullkomnandets
tillbehör, ett alster av civilisationen, har sin fulla tillämpning. Här-
med sammanhänger ock försjunkenheten, i det att processens mång-
faldiga upprepning och differentiering innebär en rikedom på väx-
lande, i varandra inflätade tankeobjekt, vilka ställa kraftiga hinder
för främmande distraktiva intryck, dessa må härröra från omgiv-
ningen eller från individens eget inre (resp. jagmedvetandet); den
förhandenvarande komplexen är så rikt differentierad, att den fyl-
ler ut varje vrå av medvetandet, eller (hjärnfysiologiskt talat) den
aktuella cerebrala processen är så utbredd och mäktig, att alla
andra irritationer hämmas eller hållas nere.

Det mest utmärkande draget hos den receptiva uppmärksam-
heten blir sålunda, att momentet av spänning och undran eller.
om man så vill, tanken på målet, föregripandet av den slutliga
apperceptionsakten, gör sig så svagt gällande i medvetandet. Med
andra ord: uppmärksamhetsförloppets fortgång eller ledning sker
nästan omedvetet. I motsats därtill kan man karakterisera led-
ningen vid den konativa uppmärksamheten såsom självmedveten
samt vid den impulsiva uppmärksamheten, där problemläget eller
föregripandet av målföreställningen är så framträdande, såsom mål-
medveten. Av de tre stadier, vi i detalj påvisat rörande den im-
pulsiva uppmärksamheten och vilka mer eller mindre utpräglade
återfinnas även i de båda andra formerna, är det alltså det mel-
lersta, som företer mera anmärkningsvärda variationer. Frappe-

Hammer: Uppmärksamhetcus psykologi. 7

98 B. Hammer,

ringsimpulsen däremot är sig tämligen lik vid skilda tillfällen (jfr
Wunpbts framhållande av alla viljeformers överensstämmelse i fråga
om slutstadierna), och även receptionsakten är, såsom vi redan
antytt, ur psykologisk synpunkt i grunden likartad alltigenom.
Också är den indelning av uppmärksamhetens företeelser — i im-
pulsiva, konativa och receptiva —, som förekommer i denna av-
handling, gjord med hänsyn till den växlande karakteren hos ex-
pektationens stadium.

b. Indelningar av uppmärksamhetens fenomen. Vår klassi-
fikation avviker väsentligt från de båda vanliga indelningarna i
resp. sinnlig-intellektuell och frivillig-ofrivillig (aktiv-passiv, avsiktlig-
oavsiktlig, förberedd-oförberedd) uppmärksamhet. Mest djupgående
är naturligtvis olikheten med den förstnämnda. I denna sker in-
delningen efter vad man kunde kalla uppmärksamhetsobjektets
psykiska representation — uppenbarligen en ganska oväsentlig
omständighet. Konsekvent genomförd ledde denna klassifikation till
sådana arter som syn-, hörsel-, lukt-, smakuppmärksamhet för att
ej tala om röd-, gul-, blåuppmärksamhet etc. Om jag tar mig
för att räkna ett antal objekt, så är denna uppmärksamhetsakt
artskild från t. ex. det intresserade åskådandet av ett spännande
skådespel, ehuru bägge äro typer av 'sinnlig uppmärksamhet', för-
medlade genom ögat. Däremot är det oväsentligt, om i förra fal-
let de räknade objekten äro givna i åskådningen eller i föreställ-
ningen eller om i senare fallet den spännande episoden betraktas
direkt eller genomleves i minnet.

Vår gruppering skiljer sig även från den ytterst brukliga in-
delningen i frivillig-ofrivillig, förberedd-oförberedd etc. Olikheten
ligger däruti, att den sistnämnda tar sikte på sättet för uppmärk-
samhetens tillkomst eller inställning. Mig synes denna klassifika-
tion ej vara så värdefull, som dess allmänna omfattande kunde ge
anledning att tro. Först och främst är den ofullständig, enär det
finns ett tredje sätt för uppmärksamhetens tillkomst, nämligen det
omärkbara eller omedvetna framväxandet. Vidare äro de nymo-
diga termerna förberedd-oförberedd synnerligen olämpliga, enär
den förment oförberedda uppmärksamheten (ett skott i natten')
icke är oförberedd utan tvärtom synnerligen energiskt förberedd.
Det karakteristiska hos den ifrågavarande uppmärksamhetsinställ-
ningen är naturligen, att den framkommenderats av ett enda mo-
tiv, den är m. a. o. driftmässig till skillnad från den efter över-

Recepltiv uppmärksamhet. Klassifikation. Slutord. 29

läggning eller genom vana tillkomna. Bättre vore därför uttrycken
instinktiv, habituell och deliberativ till beteckning av de tre sätten
för uppmärksamhetens inställning, och givetvis är det ej min me-
ning att neka befogenheten av en dylik gruppering. Men därjämte
och framförallt måste man studera och vid klassificeringen taga
hänsyn till uppmärksamhetens växlande gestaltning under själva
dess fortgång, ty för uppmärksamhetsförloppen är denna av spe-
ciellt intresse i motsats till förhållandet vid de affektiva viljeyttrin-
garna. Detta skall ytterligare framgå av den nu följande pointe-
rande sammanfattningen av uppmärksamhetens allmänna natur så-
dan den framstår enligt vår föregående beskrivning och analys.

ce. Sammanfattning; uppmåärksamhetens förhållande till per-
ception, idéassociation och vilja". Redan i inledningskapitlet på-
pekades, att uppmärksamheten vore liktydig med medvetandets
samling på en uppgift, ett problem. Den närmare innebörden härav
utvecklades vid den följande analysen av den impulsiva uppmärk-
samheten. Av den samma framgick, att uppmärksamheten måste
betraktas såsom en fortgående process med skilda stadier, vilka
på det intimaste sammanhänga inbördes. Oriktigt och onalurligt
är därför att isolera dem från varandra, såsom sker, då man an-
giver uppmärksarnheten såsom rätt och slätt hög medvetenhets-
grad. Därvid har man nämligen blicken ensidigt fäst vid recep-
tionens stadium, glömmande, att detta blott är avslutningen, re-
sultatet, svaret på den fråga, den problemställning, som i det
föregående stadiet framträtt. I själva verket får detta svar sin me-
ning och innebörd först genom relationen till den i andra stadiet
förefintliga undran, liksom ock dess klarhet står i proportion till
dennas intensitet. Skall man nödvändigt bestämma sig för ettdera
ledet i processen såsom det väsentliga, så måste det tydligen bli
detta andra. Betecknande är också, att man endast sålunda kom-
mer till rätta med språkbruket, som i motsats till den kritiserade
uppfattningen ej kallar en dröm, om den är än så klar och tydlig,
för uppmärksamhet men väl unnar detta namn åt t. ex. forskarens
trägna mödor, även i de ögonblick dessa ej lönas med klarhe-
tens ljus.

Förklaringen till att man så ofta förbiser det andra stadiets
betydelse synes mig ligga i följande omständigheter. I första hand
den, att man i expektationen blott trott sig finna känslo- och vilje-
moment, medan man menar, att uppmärksamheten är en teoretisk,

100 B. Hammer,

kognitiv funktion. Ja, det sistnämnda är otvivelaktigt riktigt, men
ett stort misstag ligger däremot i det förra. Långt ifrån att en-
dast förete vilje- och känsloelement, innesluter expektationen, såsom
vi sett i det föregående, ett moment av undran eller fråga, vilket
rent av kan betecknas såsom ett intellektuellt fenomen par préfé-
rence. Andra omständigheter, som förklara det ifrågavarande för-
biscendet, bestå däri, att expektationen ofta är mycket kortvarig,
att den vid upprepning starkt avtrubbas samt att receptionsmomen-
tet vanligen tilldrar sig det övervägande praktiska intresset.

Vi kunna sålunda stå fast vid den givna bestämningen av upp-
märksamheten såsom förnimmelsekraftens inriktande eller kon-
centrerande på en viss uppgift, på lösningen av ett problem,
besvarandet av en fråga. Om man nu genomläser definitionerna
ἃ sid. 2, skall man finna, att en liknande uppfattning tycks hava
föresvävat dessas upphovsmän (se isynnerhet 3, 7, 8, 9, 10, 11, 14,
15!) och därmed även ligga till grund för det populära språkbru-
ket, för såvitt det får anses återspeglas i de nämnda definitio-
nerna. Ävenså kan min begreppsbestämning väl förlikas med åt-
skilliga av de i inledningskapitlet citerade forskarnas t. ex HÖFLERSs.
Med StumPf skulle jag kunna definiera uppmärksamheten så-
som intresse, liksom ock med Wunpbrt såsom tillståndet vid klar
uppfattning. Men då dessa psykologer förklara detta liktydigt med
vissa känslor, kan jag icke längre vara med, såsom framgår av det
nyss sagda.

Till sist skall jag blott söka påvisa, hurusom det av mig fast-
ställda uppmärksamhetsbegreppet möjliggör en klar avgränsning
från de själsfunktioner, med vilka uppmärksamheten ofta förblandas,
nämligen perception, idéassociation och ”vilja'”.

Några exempel skola belysa saken. Hur ofta har jag ej tyd-
ligt selt låt oss säga Uppsala stationshus. Och likväl kan jag ej
exakt angiva dess färg, byggnadsstil o. d.; helt enkelt därför att
jag blott percipierat byggnaden i allmänhet men icke betraktat den
med dessa speciella synpunkter eller problem för ögonen d. v. s.
med uppmärksamhet. -— Jag hörde en gång inifrån mitt rum nå-
gon blåsa i en pipa ute på gatan. Härav väcktes ett minne av
ett föregående tillfälle, då jag sett en viss person tälja en träpipa.
Denna erinring utmärktes av ”hög medvetenhetsgrad' men var dock
icke uppmärksamhet utan blott idéassociation, enär intet medvetet
samband fanns mellan de två akterna. En annan gång däremot,
då jag hörde ett liknande ljud, frapperades jag därav och gick till

Receptiv uppmärksamhet. Klassifikation. Slutord. 101

fönstret för att se efter, om det var en visselpipa av pilträ. Detta
var uppmärksamhet. Här finna vi, hurusom en viss synpunkt eller
fråga väcktes och lades in i uppfattandet. Man kunde kalla upp-
märksamheten en sammanhängande eller dubblerad process i
motsats till såväl perception som idéassociation. — Däremot delar den
denna egenskap med 'viljan', från vilken den likväl, såsom vi förut
sett, låter sig väl distingveras. Även här må ett exempel förtyd-
liga. I fall ett barn får se en frukt och griper den för att låta sig
väl smaka, kalla vi detta en viljeyttring. Om däremot en psykolog
griper samma frukt för att iakttaga dess lukt- och smaksensationer,
är detta uppmärksamhet. Bägge akterna äro preceptioner, men i
den förra är det blott ett välkänt känsloläge, som föregripes, i den
senare däremot är det vissa iakttagelser, det gäller att identifiera,
vari ock innebäres, att det ligger en aktiv uppgift, ett problem, i
själva det precipierade momentet.

I anslutning till det sagda kunde vi alltså i största möj-
liga korthet definiera uppmärksamheten såsom idépreception
eller problempreception, varvid den ifrågavarande "idén kan
utgöra såväl en enkel sinneskvalitet (färg, ton o. 5. v.) som någon
relation (antal, likhet, orsak o. d.), överhuvud vad hälst som kan
bli föremål för mänsklig iakttagelse eller mänskliga omdömen.

Litteraturförteckning.

Aars, Kr.: Zur Psychologischen Analyse der Welt. Leipzig 1900.
Ach, N.: Uber die Willenstätigkeit und das Denken. Göttingen 1905.
- - ὡς Experimentelle Untersuchungen ä. den Willen. Bericht ä. d. II Kon-
gress för Psychologie. 1907.
4dlrutz, S.: Om sinnesrörelsernas fysiologi och psykologi. U. Läkarefören:s
Förhandl. 1900—01.
: Undersökningar öfver smärtsinnet. Upsala 1901.
Bergqvist, B. J:son: Frågans formulering vid undervisningen?. Lund 1901.
Binet, A.: L'étude expérimentale de PF'intelligence. Paris 1903.
Bradley, F. H.: The Definition of Will. Mind ΧΙ 1902.
Bunge, α΄. von: Lehrbuch der Physiologie des Menschen. Leipzig 1901.
Biihler, K.: Tatsachen ἃ. Probleme zu einer Psychologie der Denkvorgänge.
I Uber Gedanken. Archiv f. d. ges. Psych. IX 1907.
Chalkins, M. W-.: Der doppelte Standpunkt in der Psychologie. Leipzig 1905.
Cordes, G.: Experimentelle Untersuchungen ä. Associationen. Wundts Philos.
Studien XVII. 1901.
Darwin, Ch.: The Expression of the Emotions. London 1902.
2 : Om arternas uppkomst. Stockholm 1871.
-: Menniskans härledning. Stockholm 1872.
Dowugall, W. Mac: The physiological Factors of the Attention Process. Mind.
XI 1902.
Dirr, E.: Die Lehre von der Aufmerksamkeit. Leipzig 1907.
: : Einfäöhrung in die Pädagogik. Leipzig 1908.
Ebbinghaus, H.: Grundzäge der Psychologie?. Leipzig 1905.
: Abriss der Psychologie. Leipzig 1908.
Fechner, G. Th.: Elemente der Psychophysik. Leipzig 1860.
Geijer, R.: Om samvetet. Stockholm 1905.
Groos, K.: Das Seelenleben des Kindes. Berlin 1904.
Gross, O.: Die cerebrale Sekundärfunktion. Leipzig 1902.
Hammer, B.: Zur experimentellen Kritik der Theorie der Aufmerksamkeits-
schwankungen. Zeitschr. f. Psychologie Bd. 37. Leipzig 1905.
; Zur Kritik des Problems der Aufmerksamkeitsschwank. Zeitschr. f.
Psych. Bd. 41. Leipzig 1905
Hirsch, M.: Suggestion und Hypnose. Leipzig 1893.
Heffding, H.: Psykologi i omrids paa grundlag af erfaring”. Kobenhavn 1892.
: Begreppet villie. Psyke I 1906.
Höfler, 4.: Grundlehren der Psychologie. Lehrtext und OUbungen. Wien 1898.

103

James, W.: The Principles of Psychology. London 1891.
: Psychologie und Erziehung. Tysk översättning av F. Kiesow. Leip-
2ig 1900.
Jodl, Fr.: Lehrbuch der Psychologie. Stuttgart u. Berlin 1903.
Kerrl, Th.: Die Lehre von der Aufmerksamkeit. Göätersloh 1900.
Kodis, J.: Zur Analyse des Apperceptionsbegriffes. Berlin 1893.
Kohn, H. E-.: Zur Theorie der Aufmerksamkeit. Halle a. S. 1894.
Kreibig, Cl.: Die Aufmerksamkeit als Willenserscheinung. Wien 1897.
Krieg, J. von: Ueber die Natur gewisser Gehirnzustände. Zeitschr. f. Psych
Bd. 8. Leipzig 1895.
Kiilpe, O.: Die Lehre vom Willen in d. neu. Psych. Phil. Studien. V. 1889.
: Grundriss der Psychologie. Leipzig 1893.
τος Zur Lehre v. d. Aufm. Zeitschr. f. Phil. Bd. 110. 1897.
μος; Besprechung v. N. Ach.: Uber die Willenstät. u. ἃ. Denken. Gött. Gel.
Anzeigen N:r VIII 1907.
Lagerborg, R.: Das Geföhlsproblem. Leipzig 1905.
: Viljan och dess skötsel. Psyke II 1907.
Landquist, J.: Tänkandet med känslan. Psyke I. 1906.
Lange, C.: Om Sindsbevegelser. Kjobenhavn 1885.
: Bidrag till Nydelsernes Fysiologi. Kjabenhavn 1899.
Lange, K.: Uber Apperzeption!. Leipzig 1903.
Lange, N.: Beiträge zur Tbheorie d. sinnl. Aufm. ἃ. d. activen App. Phil.
Studien IV. 1888.
Lapie, P.: Logique de la volonté. Paris 1902.
Larsson, H.: Gränsen mellan sensation och emotion. Lunds Univ:s Årsskr.
1899.
-; Lärobok i psykologi. Stockholm 1899,
Lehmann, A.: Die köperlichen Äusserungen psych. Zustände. Leipzig 1899, 1901.
Lipps, Th.: Leitfaden der Psychologie?. Leipzig 1906.
: Selbstbewusstsein. Grenzfragen d. Nerven- und Seelenlebens 1901.
Luciani, 1..: Physiologie des Menschen. III. Leipzig 1907.
Loewenfeld, L.: Der Hypnotismus. Wiesbaden 1901.
Maier, H.: Psychologie des emotionalen Denkens. Tibingen 1908.
Marbe, K.: Experimentell-psych. Untersuch. ἢ. das Urtheil. Leipzig 1901.
Messer. 4.: Experimentell-psychologische Untersuchungen fiber das Denken.
Arch. f. d. ges. Psych. VIII. 1906.
Messmer, O.: Grundlinien zur Lehre v. ἃ, Unterrichtsmethoden. Leipzig u.
Berlin 1905.
—- — :; Kritik der Lehre v. ἃ, Unterrichtsm. Leipzig ἃ. Berlin 1905.
Nahlowsky: Das Gefiählsleben?. Leipzig 1907.
Nayrac, J. P.: L'attention. Paris 1906.
Noreen, 4.: Vårt språk. Lund 1904—08.
Orth, J.: Geföhl und Bewusstseinslage. Berlin 1903.
Paulhan, Ε΄: La volonté. Paris 1903.
Petrini, E.: Psykologiska dogmer. Uppsala 1907.
Pfänder, Α.: Das Bewusstsein des Wollens. Zeitschr. f. Psych. Bd. 17. 1897.
: Phänomenologie des Wollens. Leipzig 1900.
— -; Einföhrung in die Psychologie. Leipzig 1904.

104
Pillsbury, W. B.: L'attention. Paris 1906.
Pilzecker, 4.: Die Lehre von der Aufmmerksamkeit. Mänchen 1889.
Preyer, W-.: Die Seele des Kindes. Leipzig 1882.
Rehmke, J.: Lehrbuch der allg. Psychologie?. Leipzig 1905.
Ribot, Th.: Psychologie de l'attention5. Paris 1900.
z ὦ Les maladies de la νοϊοη ὁ 3. Paris 1908.
Sanctis, S. de: Studien ἢ. d. Aufm. Zeitschr. f. Psych. Bd. 17. 1898.
Schéele, F., von: Det mänskliga själslifvet. Stockholm 1896.
τς Lärobok i psykologi. Stockholm 1899.
: Om uppmärksamhet. Linköping 1902.
Schneider. G. H.: Der thierische Wille. Leipzig 1880.
— -: Der menschliche Wille. Berlin 1882.
Schwultze, Εἰ. E. O.: Erscheinungen ἃ. Gedanken. Arch. f. d. ges. Psych. VII.
1906.
Sigwart, Chr.: Logik?. Freiburg i. B. 1889.
Staude, O.: Der Begriff der Apperception in d. neu. Psych. Phil. Stud. I. 1882.
Stern, 1,. W'.: Psychologie der individuellen Differenzen. Leipzig 1900.
Stumpf, C.: Tonpsychologie. Leipzig I 1883, II 1890.
= —: Uber Geföhlsempfindungen. Zeitschr. f. Psych. Bd. 44. 1907.
--- -: Erscheinungen und psychische Funktionen. Berlin 1907.
Störring, G.: Vorlesungen δον Psychopathologie. Leipzig 1900.
Volkelt, J.: Psychologische Streitfragen. Zeitschr. f. Phil. Bd. 90. 1887.
TWalsemann, H.: Das Interesse?. Hannover —List. Berlin 1907.
Windelband, W.: Denken und Nachdenken. Präludien.
.— : Beiträge zur Lehre vom negativen Urtheil. Strassburger Abhand-
lungen zur Phil. 1884.
Wirth, ΤΡ. Zur Theorie des Bewusstseinsumfanges und seiner Messung. Phil.
Studien XX. 1902.
Wundt, W-.: Selbstbeobachtung und innere Wahrnehmung. Phil. Studien. IV.
1888.
- -— ΖΓ Lehre von der Gemöäthsbewegung. Phil. Studien. VI. 1891.
——-: Grundzöge der Physiologischen Psychologie?. Leipzig 1902—03.
- ς Grundriss der Psychologie”. Leipzig 1904.
-- ος; Völkerpsychologie 1", II. Leipzig 1904.
ον Logik? I. Stuttgart 1906.
- ; System der Philosophie?. Leipzig 1907.
: : Uber Ausfrageexperimente. Psychologische Studien. III. 1907.
Ziehen, Th.: Leitfaden der Physiologischen Psychologie$. 1898.

STUDIEN ZUR INDISCHEN ERZÄHLUNGSLITERATUR.

I.

PACCEKABUDDHAGENSOCHICHTEN

JARL CHARPENTIER.

PAT ANS

UPSALA 1908
AKADEMISCHE BUCHDRUCKEREI
EDV. BERLING.

ἐπ Τὴ Goodgle

Vorwort.

Auf den folgenden seiten wird der meines wissens erste versuch
gemacht, diejenigen indischen legenden, die sich an den berähmte-
sten der sogenannten paccekabuddha's! knäpfen, kurz zu verwerten.
Dass eine solche erste arbeit an vielen stellen unvollständig und
sogar fehlerhaft sein muss, davon kann niemand mehr öberzeugt
sein als der verfasser selbst; jedoch hege ich die hoffnung, dass
damit mindestens etwas fär die märchenkunde Indiens erreicht sein
wird. Andere forscher werden mit ausgedehnterem material und
grösserem gläck die läcken vervollständigen können, die sich an
leider allzu vielen stellen meiner arbeit finden werden, vielleicht
darf ich auch selbst hoffen einmal später was dazu beisteuern zu
können.

Leider ist — mit ausnahme der epochemachenden arbeit
Benfey's — bis in die letzte zeit die indische erzählungslitteratur,
die so unendlich reiche schätze birgt, allzu wenig bearbeitet worden.
In den letzten jahrzehnten haben sich aber mehrere ausgezeichnete
forscher -- wie Jacobi, E. Leumann, L. Feer, Läders, Tawney,
J. J. Meyer, Hertel ἃ. ἃ. — bemäöänht teils neue fundgruben dieser
literatur ans licht zu ziehen, teils das alte sowie das neu gefundene
geschichtlich und komparativ zu verwerten. Wenn es mir gelungen
wäre, zu dieser grossen arbeit mindestens etwas beigesteuert zu haben,
das zur aufklärung einiger probleme von nutzen sein könnte, dann
wäre die möhe, die ich bei dieser arbeit aufgewendet habe, viel-
fältig zuröckerstattet worden.

! Dass ich die päliform des wortes verwendet habe, hat darin seinen
grund, dass sie unendlich viel gewöhnlicher ist als sowohl pratyekabuddha
wie patteyabuddha.

Meine abhandlung war urspräönglich viel weitläufiger und um-
fasste auch mehrere kleine abteilungen, die mit den paccekabuddha-
geschichten nicht in zusammenhang standen. Da es sich aber nicht
als ratsam herausstellte eine so ausgedehnte arbeit als dissertation
drucken zu lassen, habe ich die kleineren abschitte weggelassen um
sie anderswo zu publizieren (von diesen werden zwei in der ZDMG.
demnächst erscheinen). Es schien mir nämlich am angemessensten
die paccekabuddha-geschichten, denen doch ein gemeinsamer zug
inneliegt, an einer stelle zu vereinigen.

Es ist mir beim abschluss dieser kleinen vorbemerkung eine
ebenso angenehme wie notwendige pflicht allen denen, die mir bei
meiner arbeit auf irgend eine weise behölflich gewesen sind, meinen
besten dank auszusprechen. Dabei muss ich zuerst meiner beiden
lehrer gedenken: Professor Dr. K. F. JoHANsson, der mir während
meiner ganzen studienzeit immer mit der grössten freundlichkeit Ὁ
und dem lebhaftesten interesse entgegengekommen ist, hat mir äöber-
haupt den ersten anstoss zur beschäftigung mit der indischen er-
zählungsliteratur gegeben; bei meiner jetzigen arbeit hat er mir
immer mit der wertvollsten hälfe in rat und tat beigestanden. Ihm
561 deswegen ein gebährender anteil meiner dankbarkeit ausge-
sprochen; alles was ich ihm schulde, kann leider in diesen kurzen
zeilen nicht ausgedruckt werden. Geh. Regierungsrat Professor
Dr. HERRMANN JaAcoBi ἃ. d. Univ. Bonn a. Rh., bei dem ich das
sommersemester 1907 studierte, hat mich zuerst in das studium
der präkritliteratur und des Jainismus eingeföhrt; später hat er
mir während der ausarbeitung des vorliegendes werkes mehr als
einmal durch wertvolle briefliche mitteilungen hälfe geleistet. Die
zeit, in der ich das gläöck hatte seine tiefen kenntnisse und unver-
gleichlich feinfählige wärdigung der indischen literatur, seinen scharf-
sinn und grossartigen entusiasmus för die indologie kennen zu
lernen, wird bei mir immer in teuerem andenken bewahrt bleiben.

Meinem fachgenossen an der hiesigen universität, Herrn Cand.
phil. H. ὅμιτη, verdanke ich auch mehrere scharfsinnige bemerk-
ungen und gläckliche verbesserungen, die er mir bei der vorbe-
reitenden diskussion meiner abhandlung in unserem seminar gätigst
mitgeteilt hat.

Den herren, Professor Dr. E. LEUMANN a. d. Univ. Strassburg
i. E., der mir bei brieflichen anfragen in liebenswärdigster weise
geholfen hat, und Dr. W. HöTTEMANN in Marxloh, der mir gätigst
seine ganze kollation der Näyädhammakahäo zu verfägung stellte,

Π

sowie Professor Dr. E. PavoLrin in Florenz, dem ich eine gätige
nachricht öber eine seiner arbeiten verdanke, sei auch mein herz-
lichster dank ausgesprochen.

Schliesslich ist es mir auch eine angenehme pflicht Herrn Stud.
phil. E. ΚΤΌΜΡΡ aus Worms ἃ. R., der während scines aufenthaltes
an der hiesigen universität sich der arbeit unterzog mein manu-
skript durechzusehen, und ohne dessen hälfe der deutsche ausdruck
gewiss öäberaus unbeholfen gewesen wäre, meine dankbarkeit zu
bezeugen.

Upsala am 1 juni 1908.

JARL CHARPENTIER.

Abköärzungen.

Abh.DMG. = Abhandlungen der Deutschen Morgenländischen Gesell-
schaft.

Acad. = Academy.

Actes du XII congrés ἃ. oriental. = Actes du XII congrés des orien-
talistes, Firenze 1900.

Acvaghosa Buddhacarita ed. Cowell, Oxford 1893.

Ait. Br. = Åitareya Braåhmana.

Album Kern, Leiden 1903.

Amm. Marc. = Ammianus Marcellinus.

Ang. Nik. = Anguttara Nikäya.

ἀρ. = Apastamba.

Arjunavarmadeva, komm. zu Amaru.

Äup. S. = Aupapätika Sätra.

Ausg. Erz. =: Ausgewählte Erzählungen in Mahäurästri von H. Jacobi,
Leipzig 1886. '

Ayäranga (Sutta).

Avacyaka Cärni.

Avac. erz. = Die Avacyaka—Erzählungen herausgegeben von E. Leumann,
Leipzig 1897.

ἄνας. niry. = Avacyaka Niryukti.

Avad. cat. = Avadäna Cataka ed. Speyer, St. Petersburg 1902—

2

Bälakrsna, komm. zu Bäna's Kädambari

Ballini Agadadatta, Firenze 1903.

Baudh. = Bäudhäyana.

BB. = Beiträge zur Kunde der indogermanischen Sprachen herausgegeben
von Bezzenberger und Prellwitz.

Benfey Pantsch. = Pantschatantra iibersetzt von Th. Benfey, 1—2. AS
τῷ 1859.

Paccekabuddhageschichten. Vv

Bh. P. = Bhägavata Purina.

Bhändarkar Rep. = Report on the search for Sanskrit Manuscripts in the
Bombay Presidency 1888 ---8ὃ4, Bombay 1884.

Bigandet Vie ou légende de Gaudama, Paris 1878.

BR. = Böhtlingk-Roth Sanskritwörterbuch.

Brhatkathämaäjari of Ksemendra, Bombay 1901 (= Kävyamäla 69).

Brhadär. Up. = Brhadäranyaka Upanisad.

Buddhaghosa, komm. zu Dhammapada.

Burnouf Introduction ἃ Y'histoire du buddhisme indien, 2 éd., Paris
1876.

> Lotus de la bonne loi, Paris 1852.

Bihler, Leben d. Hemac. = Uber das Leben des Jaina-Mönches Hema-

candra, Wien 1889.

Cäntyäcärya, verf. einer vrtti zu Uttarajjhayana.

Caäntisuri, » ν πκὰ > >

Cat. Br. = Catapatha Brähmana.

Childers = A Dictionary of the Päli language by R. C. Childers, London
1875.

Cilänka, komm. zu Sätrakrtanga.

Civadäsa, verf. einer rezension der Vetälapaicavirngati.

Cowell Jätaka = The Jätaka translated (by Chalmers, Rouse, Francis,
Neil and Cowell) under the editorship of E. B. Cowell, I -- VI,
Cambridge 1908 --- 1907.

Cubhacilagani, verf. einer rezension des Kathakoga.

Cukasaptati (text. simpl. ed. R. Schmidt, Leipzig 1893 [Abh.DMG.] —
ubers. von R. Schmidt, Kiel 1894).

Cunningham, Ancient geography of India I, London 1871.

» Stuäpa of Bharhut, London 1879.

Dacak(umäracarita) ed. by N. B. Godabole and K. P. Parab, Bombay
1898. [Vgl. weiter Meyer].

Decin. = Decinamamäla des Hemacandra ed. Pischel, Bombay 1880.

Devendra, verkl, einer tika zu Uttarajjhayana [zum teil herausgegeb. in
Ausg. Erz. von Jacobi].

Dh. = Dhätupatha.

Dhp. = Dhammapada (ed. Fausboll, 1 aufl. Kopenhagen 1855, 2 auf.
London 1900).

Dhp. Dutreuil de Rhin = Kharosthihdschr. des Dhp. herausgegeb. von
Senart JA. 9, XI.

Divyävad. = Divyävadana ed. by Cowell and Neil, Cambridge 1886.

VI Jarl Charpentier,

F., Fausboll 5. Jat.
Ferguson, Tree and Serpent Worship, Loudon 1868.
Franke, Paåligr. ἃ. lex. = Päligrammatik und lexicographie, Strassburg
1902.
> P. u. Skt. = Pali und Sanskrit, Strassburg 1902,

Gandhavarnsa (herausgegeb. in JPTS. 1886).

GIAPh. = Grundriss der indo-arischen Philologie und Altertumskunde
herausgegeb. von Bähler und Kielhorn.

Govindasvämin, komm. zu Mänavadharmacästra.

GSAI. = Giornale della Societå Asiatica Italiana.

Höärävali.

Hariv. = Harivamca.

He. = Hemacandra's Grammatik der Präkrit-Sprachen herausgegeb. von
R. Pischel, 1—2, Halle 1877—80.

Hehn Kulturpflanzen = Kulturpflanzen und Haustiere, 6 διῇ. von O.
Schrader, Berlin 1894.

Hemac. Paricistap = Sthavirävalicarita or Paricistaparvan by Hemacandra
ed. by H. Jacobi, Calcutta 1883.

Herod. = Herodot.

Hertel Ausg. Erz. aus Hemac. Parigistap. = Ausgewählte Erzählungen
aus Hemacandras Parigcistaparvan, Leipzig 1908.

» Sädl. Panic. = Das söädliche Paäcatantra, Leipzig 1906 (Sächs.

Ahb. XXIV: 5).

IA. = Indian Antiquary.

Ind. Spr. = Indische Spräöche von Böhtlingk, 1--3, St. Petersburg,
1870---78.

Ind. Str. = Indische Streifen von Weber.

I. St. = Indische Studien herausgegeb. von Weber.

JA. = Journal Asiatique.

Jät., jät. = The Jätaka together with its commentary, being tales of the
anterior births of Gotama Buddha ed. by V. Fausboll, I —VII,
London 1877—97. [Auch mit F., Fausboll citiert].

Jätakamäla ed. Kern, Boston 1891 (= HOS. I).

Jen. Litteraturzeit. = Jenaer Litteraturzeitung.

Johansson Shaähbäzgarhi = Dialekt der Shähbäzgarhi-Redaktion der
Edikte des Acoka, I Or. Congr. 8, II, 115 ff., II Upsala
1890.

Journal of the Pali Text Society.

Journal of the Royal Asiatical Society.

JPTS.
JRAS.

Paccekabuddhageschichten. Vil

Käc. = Kaäcika.

Kadambari of Bäna ed. by Peterson, 1--2, Bombay 1890 -- 1900.

Kaläviläsa von Ksemendra.

Kalhana's Chronicle of the kings of Kas'mir translated by M. A. Stein,
1---ὁ Westminster 1900.

Kämas(ätra) des Vaätsyäyana öäbersetzt von ἢ. Schmidt, 2 aufl., Leipzig
1900.

Kathäkoca = The Kathäkogca or treasury of stories translated by C. H.
Tawney, London 1895 (Or. Transl. F-).

Käus. Up. = Kaäusitaki Upanisad.

Kern Bijdrage = Bijdrage tot de verklaring van eenige woorden in Pali-
geschriften voorkomende.

KS. = Kalpasätra des Bhadrabaåhu.

KSS. = Kathäsaritsägara ed. by Durgåprasäd, 2 ed., Bombay 1903.

Kulliika, komm. zu Maänavadharmacästra.

KZ. = Zeitschrift för vergleichende Sprachforschung herausgegeb. von Α.
Kuhn, Α. Schleicher, E. Kuhn, δ. Schmidt und W. Schulze.

Laksmivallabha, verf. einer sanskrit-tika zu Uttarajjhayana.
Lalit. = Lalita Vistara.
Lévi, Le Theåtre Indien, Paris 1890.
» Le Nepal, 1—2, Paris 1905.
Liebrecht Zur Volkskunde, Heilbronn 1879.

M., Manu = Mänavadharmacästra ed. Jolly, London 1887.
Mahabhäsya.
Mahav. = Mahävagga.
Majjh. N(ik). = Majjhima Nikaya (ed. Trenckner ἃ. Chalmers. PTS).
Malayagiri, komm. zu Nandisutra.
Mårasamy. = Marasamyutta.
Mark. P. = Märkandeya Purana.
MBh. = Mahäbhärata [I—IV, Calcutta 1834—39].
Meyer Dacakumäracarita (iäbers.), Leipzig 1902.

» Two twicetold tales, Chicago 1903.

» Ksemendra's Samayamåtrka (äbers.), Leipzig 1903.
Mhv. = Mahävastu publié par E. Senart, I - ΠῚ, Paris 1882—97.
Mrcch(akatika) herausgegeb. von Stenzler, Bonn 1846.
Mudråräksasa by Vicäkhadatta ed. by Κα Tr. Telang, Bombay 1884.

Nandana, komm. zu Maänavadharmagästra.

Nayäådh. = Naäyädhammakahaåo (citiert nach W. Hättemanns kollation
des textes).

Neumann Die Reden Gotamo Buddho's, |-- ΠῚ, Leipzig 1896 —1902.

VIII Jarl Charpentier,

Oldenberg Buddha. VSein Leben, seine Lehre, seine Gemeinde. 5 aufl.,
Berlin 1906.
Oman The Mystics, Ascelices and Saints of India, London 1905.

Pan. = Paånini.
Panic. = Ραδοδίδηίϊγα.
Parnicasayaka (bei R. Schmidt Beitr. z. ind. erot.).
Pavolini La novella di Brahmadatta, Roma 1892.
Pischel Leben und Lehre des Buddha, Berlin 1906.
> Pkt. Gr. = Grammatik der Prakrit-Sprachen, Strassburg 1900.
Praphulla Chandra Råy, A History of Hindu Chemistry I, London 1907.
Protap Chundra Roy, engl. äbersetzer des MBh.

Ragh. = Raghuvamaa.

Raäjan. = Räjanighantu.

Röjatar. = Räjatarangini.

Räm. = Ramayana.

Rep. of the arch. survey of west. India = Report of the archeogical
survey of Western India.

Rhys Davids Buddhist Birth Stories, London 1880.

RV. = Rig-Veda.

Namayamåtrkä af Ksemendra, ed. by Durgäprasåd and K. P. Parab,
Bombay 1888 (= Kävyamäla 10) — öäbers. von J. ὁ. Meyer,
Leipzig 1903.

Sämkhyaprav. = Sämkhyapravacanabhäsya by Vijöaänabhiksu ed. by R.
Garbe, Boston 1895 (HOS.).

Sarmyaktvakaumudi (s Weber SBBAW. 1889: 2).

Sammy. Nik. = Sarmmyutta ΝΙΚᾶγα ed. L. Féer and C. Rhys Davids, I —VI,
London (PTS.) 1884--1904.

SB. = Berichte der sächsischen Gesellschaft der Wissenschaften, phil.-
hist. classe.

SBBAW. = Sitzungs-Berichte der Berliner Akademie der Wissen-
schaften.

SBE. = Sacred Books of the East.

Scherman Visionslitt. =

Schmidt Beitr. z. ind. erot. = Beiträge zur indischen Erotik, Leipzig
1902.

» Fakire und Fakirthum im alten und modernen Indien, Berlin

1908.

Schrader Reallexikon der indogermanischen altertumskunde, Strassburg
1901.

Paccekabuddhageschichten. IX

Siddhacandra, komm. zu Kädambari.

Simhäsanadvätrimcika (5. Weber I. St. 15).

SN. = Sutta Nipata ed Fausboell, London 1885.

Spence Hardy Manual of Buddhism, London 1860.

Speyer Studies about the KSS. = Studies about the Kathäsaritsägara,
Amsterdam 1908 (= Verhandel. d. Akad. v. Wetenschappen
te Amsterdam, Afd. Letterkunde, nieuwe reeks, VIII: 5).

Stursberg Das Caitanyacaritamrta des Krsnadasa Kaviraja, Leipzig 1907.

Sätrakrt. = Säutrakrtänga.

Serensen Index = An Index to the proper names in the Mahäbhåärata,
London 1904— :

Tac. Germ. = Taciti Germania.

Tawney (KSS) = The Kathasaritsägara or Ocean of the streams of
story translated from the original sanskrit by C. H. Tawney,
1—2, Calcutta 1880---84,

Therig. = Therigätha.

Uhle Die Vetålapaficavirngatikå, Leipzig 1881 (Abh. DMG. VIII).
Utt., Uttarajjh. = Uttarajjhayana (vgl. unten p. 172).
Uttaraädhy. niry. = Uttarädhyayananiryukti.

Vajracched. = Vajracchedika.

Walter Ubereinstimmungen in gedanken usw. bei Välmiki bis auf Mägha,
Leipzig 1907 (= E. Leumann's Indika n:o 3).

Varäh. Mih. Brh. S. = Varaha Mihira's Brhat-Samhitä.

Väsav. = Väsavadatta.

Vayu. P. = Vayu-Purana.

Vi. = Visnusmrti.

Windisch Mära und Buddha, Leipzig 1895 (= SA. XV: 4).

Winternitz Gesch. d. ind. Litt. = Geschichte der indischen Litteratur I,
Leipzig 1904—08.

VP. = Visnu-Purana (nach Wilsons ftibers.).

Vrddha-Cänakya, Bombay 1858.

WZEKM = Wiener Zeitschrift fär die Kunde des Morgenlandes.

Yacodhara, komm. zu Vätsyäyana's Kämasätra.
Yogas. = Yogasitra.

ZDMG. = Zeitschrift der deutschen morgenländischen Gesellschaft.

Paccekabuddhageschichten.

Ι. Die geschichte von dem könige und seinem freunde,
der ein paccekabuddha wurde.

Nach Pischel Leben und Lehre des Buddha p. 94 kommen die
sogenannten paccekabuddha's in den alten päli-texten ziemlich sel-
ten vor und bezeichnen nur heilige, die eine stufe höher als die
arhat's stehen.! Obwohl also die paccekabuddha's vielleicht einen
minder allgemein bekannten heiligentypus repräsentieren, bäörgen
die texte doch dafär, dass man sie konsequent und mit stereoty-
pen ausdräcken in die welt der buddhisten eingegliedert hatte.
Auch bei den jainisten kommen patteyabuddha's vor, und es giebt
geschichten von solchen heiligen, die den texten beider sekten ge-
meinsam sind. Dies mössen wohl ältere heiligenlegenden sein, die
die beiden sekten selbständig aufgenommen und zu pacceekabuddha-
geschichten gemacht haben.

In den jätaka's sind die paccekabuddha's entweder viele, deren
gewöhnlich fänfhundert vorkommen, die in der Nandamula-höhle
im Himälaya wohnen und mit verschiedenen wunderkräften aus-
gestattet sind; oder es sind deren vier (jät. 408, worauf ich unten
zurlickkomme) usw.; oder aber sie treten nur vereinzelt auf. Eine
geschichte von einem solchen paccekabuddha, der urspränglich
freund und spielgenosse eines prinzen war und dann als die-
ser könig wird, die paccekabodhi erreicht und später zuräckkehrt
um den könig zu bekehren, werde ich hier behandeln. Die quel-
len die ich ausgebeutet habe, sind: Arindamajätaka in Mahävastu
ΠῚ 449—461; Darimukhajätaka (jät. 378, Fausboll II 238 ff),
Sonakajätaka (jät. 529, Fausbeoll V 247 ff) und Samkiccajätaka
(jät. 530, Fausbell V 961 ff.) sowie die erzählung von Brahma-

1 Dass es eine wesentliche verschiedenheit zwischen den anlagen
eines weirklichen und eines paccekabuddha giebt, zeigt sich τι. a. darin,
dass von einer speziellen paccekabodhi gesprochen wird (z. Ὁ. Jat. 529,
F. V p. 248, 25 f.). Vgl. auch Oldenberg Buddha” p. 378 f.

Charpentier: Paccekabuddhbageschichten. 1

2 Jarl Charpentier,

datta in Jacobi's »Ausgewählte Erzählungen in Mahärästri> p. 1 ff.
Ich fange mit Mahävastu an, dessen erzählung ich in äbersetzung
mitteile:

[149] ”Fräher, o mönche, in vergangenen zeiten regierte in der
durch grosse könige ausgezeichneten stadt Mithila im Videherlande
Arindama, ein rechtfertiger herrscher, der seinen hofstaat freund-
lich behandelte, der eifrig gaben verteilte und grosse streitkräfte
besass. Dieser hatte sechzigtausend elephanten, mit jedem schmuck
versehen, sechzigtausend wohlgeschmöäckte pferde, sechzigtausend
wagen mit decken aus panther- und löwenfell, mit bannern, dem
wagen Arjuna's gleich!, [430] mit grossen decken und hohen ban-
nern und fahnen, sechzigtausend kähe mit kälbern. Weiter be-
sass er sechzigtausend mädchen und sechzigtausend ruhebette aus
gold, silber und elfenbein. Und weiter, o mönche, besass dieser
könig Arindama sechzigtausend goldene und sechzigtausend sil-
berne gefässe.? Und weiter, o mönche, besass dieser könig Arin-
dama von seines vaters grossvater geerbte sechzigtausend behälter
und sechzigtausend reiche und friedliche dörfer. Des königs Arin-
dama purohita hatte einen sohn, Crona, ein grändlicher kenner
der drei veda's, der arten von silben, der itihäsa's, der etymo-
logieen und der vorhersagungen (Ὁ); er kannte die upäinga's und
die grammatik, strebte mit häölfe der brälmana's und veda's da-
nach verdienst bringende handlungen auszuäben, und nachdem er
die nichtswärdigkeit der sinnesgenässe gesehen hatte begab er sich
nach Anuhimavant und δία askese. Als er sich so auf dem nicht-
buddhistischen wege abmöähte und bestrebte, erreichte er die vier
dhyäna's und die fänf abhijrä's und wurde ein mit äbernatär-
lichen kräften ausgerösteter »si.

Und dann, o mönche, dachte der heilige Crona nach verlauf
einer sehr langen zeit folgendes: 'der könig Arindama ist mein
freund aus kinderjahren, mein spielgenosse; dieser hat jetzt wäh-
rend vier und achtzigtausend jahren sein grosses königtum regiert,
jetzt förwahr ist es zeit, dass er in die hauslosigkeit zieht und
ich werde ihn dazu bewegen'. Und dann, o mönche, wie wenn

! Anders kann ich sanandighosäni nicht verstehen. Das wort kommt
auch an anderen stellen z. b. II p. 339. 17. 19; 420, 13 (besonders
beleuchtend, weil dort auch als epithet des wagens savätjayanta ”dem
wagen Indras ähnlich' vorkommt); III p. 22, 7.

2 Opäri? ist wohl prakritisch för pärt? ; anders aber fehlerhaft
Senart Mhv. III p. 527.

Paccekabuddhageschichten. 3

ein starker mann seinen krummen arm ausstrecken wärde oder
seinen ausgestreckten arm wieder krummen! wöärde mit einer sol-
chen? bewegung kam der heilige Cronaka aus seiner einsiede-
lei in Anuhimavant durch die luft gehend nach dem Mahädeva-
ämrawald.? Und, o mönche, der brahmane, der Arindama's puro-
heta, des königs geistlicher föhrer war, sah den heiligen Cronaka
bei der wurzel eines ämrabaumes sitzen; er ging dahin, wo der
heilige Cronaka sass, begrässte ihn mit fröhlichem mut und ging
[451] dann nach Mithilä um dem könig Arindama kunde zu ge-
ben. Denn, o mönche, in derselben zeit befiel es den könig Arin-
dama die sinnesgenusse grändlich? zu geringschätzen und ebenso
ein bestreben und sehnen danach, den heiligen Cronaka zu sehen.
Und färwahr, o mönche, der könig Arindama sprach in dieser zeit
folgende strophe':

”Dem will ich ein dörfchen geben, schöngeschmöckte holde

mädchen,

der mir nachricht bringt von Crona, meinem freund' und

spielgenossen.”

Dieser hatte einen hauspriester, einen lehrer aus edeler fa-
milie: als er den könig sehr ungläcklich und beträbt sah"', sprach
er folgendermassen:

'Gieb du mir das dörfchen, könig, auch die schöngeschmöäck-

ten mädchen.”

Nachricht geb' ich dir von Crona, deinem freund' und spiel-

genossen.

Denn in deinem reiche, deinem grossen garten wachsen bäume,

prahlend schön mit frucht und bläten; unter diesen sitzt der

Welse.”

1 Uber saminjayati 5. Burnouf Lotus de 14 bonne [οἱ p. 306,
Senart Mhv. I p. 418 f., Childers 435, Kern Geschied. van het Budd-
hisme p. 114 ἃ. Mir scheint die auffassung Burnoufs ganz richtig.

2 Besser als ettakena wäre wohl ekäksanena, was I p. 55,2 steht.

3 Der ämrawald des Mahadeva — oder richtiger Makhadeva — lag
in der nähe von Mithila, vgl. Majjh. Nik. II p. 74 ff., Jat. I p. 138.

1 So yonigas in Lalit. p. 36,9, Vajracched. p. 34,15. Anderseits
scheint das wort in Divyavad. p. 488,s 'wisely' zu bedeuten.

3 Hier beginnt die metrische erzählung, die ununterbrochen bis zum
schluss fortgeht.

6 Suduhkhidurmanarnir, was an der gewöhnlichen phrase in Mara-
samyutta, z. b. I 1,6 (Samy. Nik. I p. 103): atha kho Märo päpimäå . ...
dukkhi durmano tatth ev'antaradhäyi (vgl. dazu SN. v. 449 und Win-
diseh, Mara und Buddha p. 21 f.).

4 Jarl Charpentier,

Dann sprach der könig eifrig zu seinem minister: "lass eilig
alle unsre geschmöäckten elephanten bereit machen; lass trommel
und pauken ertönen und eine posaune unter ihnen! Meinen freund
wönsche ich zu sehen, Cronaka will ich verehren; ich laufe nach
der ermahnung des Erleuchteten, die verschiedene frächte giebt.!
Der könig [ging dahin].... wo Cronaka meditierend sass.? Und
er sah den heiligen, seinen lieben freund, seinen spielgenossen; als
er ihn gewahr wurde, sprach er zu ihm folgendermassen: [452]
'Warum stehst du elender, kahlköpfiger, in mönchskleid gehöllter,
armer, vater- und mutterloser bettlermönch meditierend hier an
der wurzel des baumes?? Dann färwahr; o mönche, sprach der
heilige Cronaka, zum könig Arindama folgendermassen : "nicht, ὁ
könig, ist der ein elender, der in seinen handlungen mit dem recht
in verbindung steht;" wer sich aber dem rechten nähert, darin in-
dessen kein vergnöägen findet, der, o könig, ist ein elender, ein we-
sen bei dem gutes und schlechtes zugleich charakteristika sind.”
Dann färwahr, o mönche, sprach der könig Arindama zum heili-
gen Cronaka diese verse: 'findest du dich wohl hier im walde,
heiliger Cronaka? da du hier im walde ganz allein dich aufhältst,
findet du wohl daran vergnöägung? quält dich dein körper nicht,
o ehrwärdiger? dich beschätzen werde ich, dich dann zur stadt
tfäöhren”. Dann färwahr, o mönche, gab der heiligen Cronaka dem
könig Arindama folgende antwort: ”Wenn ich ganz allein umher-
wandle, was bedeutet es wohl fär mich, in welchem reich ich bin,
o könig; das ist das erste gläck eines besitz- und hauslosen mön-

! Ich versuche zu lesen: nänävrksaphalopetari prayämi buddhagä-

sanmwi. BM haben? sibuddhacäsanan; ΤΩΙ und [Caj werden ja sehr leicht
verwechselt.

? Der vers ist unvollständig, und aus dem päålitext sind keine ver-
besserungen zu dieser stelle heranzuziehen.

3 Ich lese nach dem pålitext amätäpitrko und tisthasi mit Senart
statt fisthati (was BM haben).

ὁ Ich werde diesen vers unten behandeln.

6 Statt des ziemlich unverständlichen jyotistomuaparäyano, das Senart
eingesetzt hat, haben BM das richtige jyotistamaparäyano = p. jotitama-
paräyano, woräber vgl. Samy. Nik. I 3, ἃ, 1, 2 ff. (bes. 6; ed Féer I
p. 93 ff.). Es scheint in diesem stäck des Sammy. Nik. als ob der budd-
hismus die mittlere der drei kategorieen verworfen hätte und nur joti und
tamo = sattva und tamas im sämkhya bewahrt hatte. Jedenfalls ist m. e.
jotitamaparäyano unvgefiir dasselbe als ob ein smkhya-anhänger von einem
wesen, das sattvatamuhpariyona wäre, sprechen wirde. An der ent-
svrechenden stelle Divyåvad. p. 560,5 (5. unten) steht tamastamahparäyano.

Paccekabuddhageschichten. 3)

ches. Wenn ich aus einem dorf in's andere ziehe, die reiche
durchwandle, dann gehe ich frei von begierden, keiner hindert
mich: das ist das zweite gläöck eines besitz- und hauslosen mön-
ches. Auch wenn er auf wegen geht, die von räubern besetzt
sind — mit seinem topf und mantel geht doch der heilige äber-
all ruhig:! das ist das dritte gläck des besitz- und hauslosen mön-
ches. [453] Wenn Mithila brennt, brennt doch nichts ihm gehöri-
ges! — das ist das vierte gläck eines besitz- und hauslosen mönches.
Nicht weichen sie von der vorratskammer, nicht vom topf ....;
betend steht er da, davon leben die heiligen!; das ist das fänfte
gläck eines heiligen. Wenn auch die bäösser verschiedenen fami- .
lien angehören, in verschiedenen provinzen leben — sie lieben
doch einander: sieh' mal das ist die natur des rechten" Dann
färwahr, o mönche, sprach könig Arindama zum heiligen Cronaka
folgende gäthä: "beständig färwahr ist deren glöck, die du mir ge-
priesen hast, Cronaka; wir aber sind lästern nach genössen, was
sollen wir tun, o Cronaka?»

Dann färwahr, o mönche, antwortete der heilige Cronaka dem
könig Arindama folgendermassen: »ich werde dir eine geschichte
erzählen, o grosser könig, höre mich! Einige die weise sind, wer-
den durch gleichnisse am besten den sinn (einer sache) fassen.
Einmal in fräheren zeiten, o grosser könig, fiel ein sechzigjähriger
elephant in eine kluft hinunter und wurde von dem wasser der
Gangä fortgerissen. Dann dachte eine unverständige, unkluge krähe:
”hier habe ich ein schönes fuhrwerk und reichliche nahrung! ge-
funden. Tag und nacht war ihr sinn darauf gerichtet; von dem
elephantenfleisch fressend, vom wasser der Bhägirathi trinkend, wäl-
der und tempel sehend? fuhr der vogel fort. [454] Und die Βμᾶ-
girathi-Gaoga [σίας sie, die träge war und auf dem aas lebte
nach dem ozean, wo die vögel nicht zu hause sind. (Allerhand
seeungeheuer) töteten die arme und frassen sie; so, o könig, gehen
auch menschen, die nach genössen lästern sind, zu grunde. Das
sage ich dir, o könig, sei nicht säumig darin recht zu handeln;
sonst wirst du hals ἄρον kopf in die schreckliche hölle stärzen.
Die Sanjiva-, die Kälasätra-, die Saöghäta- und die beiden Räurava-
höllen, und weiter die Mahaävici-, die Tapana- und die Pratäpana-
hölle — so nennt man die acht grossen höllen, die schwierig zu
durchgehen sind; erföllt [sind sie] von schrecklichen wesen, in

1 8, unten.

6 Jarl Charpentier,

jeder [grossen hölle] sind sechzehn abteilungen.! Sie sind vier-
eckig? haben vier täre, sind von einander isoliert, teil fär teil
gleichmässig; sie sind hundert yojana's lang, haben einen umkreis
von hundert yojana's. Sie sind umgeben von eisernen mauern;”
von eisen ganz umschlossen; der boden ist aus eisen, gläöhend von
flammen. Mit grässlichen feuern, schrecklich, flammend, schwie-
rig nahe zu kommen, von schreckenerregendem aussehen, gräss-
liche furcht erweckend, scheusslich, grosse furcht erregend, erföllt
von hunderten von flammen (sind die höllen); jede von ihnen be-
leuchtet mit ihren flammen hundert yojana's. Dort verleben viele
. wesen, scheussliche täter grosser sänden, hunderten von jahren in
qualen. Mit groben stäben aus eisen prögeln die höllenwächter
ihre gegner, die sände getan haben. [455] Der reihe nach werde
ich dir in strophen alles erzählen: mir dein ohr leihend? höre mit
aufmerksamkeit diese meine erzählung.

In der Sanjiva-hölle hängen sie? die leute mit den fässen
nach oben und dem kopf nach unten und zerhauen sie mit mes-
sern und beilen. Dann zerreissen sie einander mit scharfen, eiser-
nen krallen, die aus ihnen selbst hervorwachsen; zornig sind sie,
dem willen des zornes gehorchend. Auf ihren händen wächsen
scharfe schwerter aus eisen, mit welchen diese durch und durch
böse wesen einander zerreissen. Wenn ihre glieder zermetzelt
sind, beginnt ein eisiger wind zu wehen: in allen ihren gliedern
entsteht ein fieberzittern, eine frucht ihrer fräherer taten.>» Sol-
ches wissend erzählte es Cronaka dem könige vom Sanjiva, dem
aufenthalt der sänder.

"Aus der Sanjiva-hölle losgelassen kommen die gequälten (sön-
der) nach der Kukkula-hölle, die gross und sich weithin erstrec-
kend ist. Dort färwahr laufen sie mehrmals viele meilen; schwere
plagen mössen sie ertragen, verbrannt in der Kukkula-hölle. Aus
dieser hölle herausgelassen kommt man in die Kunapa-hölle ; die
ist gross und erstreckt sich weithin in allen richtungen, hundert
klafter? hoch. Dort kommen wöärmer mit speerenscharfen schnä-

1 Utsada, vgl. Burnouf Lotus de la bonne foi p. 368, Senart Mhv.
Ι p. 372.

2 Ich bin Senarts lesart ΠῚ 454,11 gefolgt.

3 In I 9,14 steht die richtige lesart ayalpräkärapariksiptä.

1 Ich lese mit I 10,8 grotumädäya.

5 Nämlich narakapälakäh in 454,9.

5 päurusa- ”klafter', Räjan. 18,36.

Paccekabuddhageschichten. 7

beln, zerschneiden ihnen die haut und fressen sie, solche die aus
fleiseh und blut leben. Wenn sie durch die Kunapa-hölle gegangen
sind, erblicken sie schöne wälder mit einer fälle von gränen blättern
— dahin laufen sie nach gläöck suchend. [456]. Dort werden sie
von lästernen geiern! und von krähen und eulen mit eisernen schnä-
beln — mit blut sind sie beschmiert — aus einem hohen baume
erblickt und gefressen. Und wenn sie gefressen worden sind und
nur die beine öbrig, dann wächst ihnen neues fleisch, haut und
blut hervor. Erschrocken und geschlagen gehen sie weg und eilen
— eine ruhestätte, die keine ruhestätte ist, zu finden glaubend —
nach dem schrecklichen Schwertklingenwald. Dort werden sie ge-
hauen und gequält, und mit vielem blut beschmiert eilen sie aus
dem Schwertklingenwald nach dem fluss Väitarani. Sie tauchen
unter in dem heissen? fluss mit brennendem wasser; und ihre glie-
der werden nacheinander durchbohrt. Die höllensvächter durch-
bohren sie mit eisernen haken und werfen sie auf das flussufer,
wo sie mit eisenkugeln gefäöttert werden. Geschmolzenes fliessen-
des kupfer mössen sie trinken; dies nimmt ihr eingeweide mit und
geht durch den unteren teil des leibes hinaus.? Die täter böser
taten gelangen in die hölle — die welche keine gute taten getan
und auf dem wege der begierden gewandert sind. Die menschen
aber, welche böse taten vermeiden und nur gutes getan haben,
die kommen nicht in die hölle. Da also diese beiden, gute und
böse taten beständig wechseln, soll man immer das böse vermei-
den und nach dem guten streben. Und weiter soll man immer
den edlen, achtgliedrigen weg folgen, indem man alle bösen taten
wegwirft und das rechte ohne falsch erkennt. [457]. Solche pla-
gen, Ο grosskönig, ertragen in den höllen die wesen, die böses

! So habe ich kulalä ubersetzt; in påli ist kulala 'a bird of the
faleon tribe'. kulala hängt natärlich nicht unmittelbar mit skt. kuläla zu-
sammen sondern ist = skt. kurara (fehlerhaft Pischel Pkt. Gr. p. 70).
In pkt. habe ich es gefunden Uttarajjh. XIV 46 sämisanr kulalam dissä
baddhamänam nirämise ämisam savvam wjjhittä harissämo nirämisä.
Hier bedeutet kulalarr wahrscheinlich ”'geier'. Ebenso bedeutet wahr-
scheinlich kulälaya in Sätrakrt. Il 6,44 ”geier raubvogel', obwohl Ci-
lanka es hier mit märjära erklärt, was aber darauf zu beruhen scheint,
dass märjära sogar ein terminus technicus geiziger brahmane (davon ist
hier die rede) sein muss, vgl. Vrddha-Canakya (ed. Bombay 1858) XI
15 (= Ind. Spr. 3916).

5. S. unten.

3 Vgl. die ausföhrliche schilderung in Divyavad. p. 375,8 ff.

8 Jarl Charpentier,

getan haben, träge und unverständig gewesen sind. $So sage ich
dir, o könig, sei nicht träge das rechte zu tun, damit du nicht
kopfäber in die grässliche hölle stäörzest”.

Mit unruhigem sinne hörte der könig die worte des Cronaka;
er verfiel in eine schrechliche bestärzung. Dann sagte der könig
heftig zu seinen ministern: ”föhret eilig hierher meinen sohn
Dirghaåyu, den hort des reiches! Ich habe einen kleinen sohn,
Dirghayu, den hort des reiches, ihn werde ich in das reich ein-
setzen, er wird euer könig werden. Da fährten die boten des kö-
nigs und die mitleidigen minister eilig den prinzen Dirghayu, den
hort des reiches, hervor.

Dann färwahr, o mönche, sprach der König Arindama zu dem
prinzen Dirghäyu folgendermassen: ”ich verabschiede mich von dir,
mir gefällt es jetzt einsiedler zu werden; sonst möchte ich wie die
unverständige krähe unter die gewalt der leidenschaften geraten.
Sechzigtausend städte, ein mächtiges reich ohne feinde, das sollst
du, o sohn, in besitz nehmen, dir äberlasse ich das reich. Heute
will ich die weihe nehmen, wer weiss, ob man nicht morgen stirbt
— es gibt nämlich kein öÖbereinkommen mit dem grossen heer-
föhrer Tod; nicht möge ich wie die dumme krähe in die gewalt
der begierde geraten. Sechzigtausend elephanten (giebt es) hier,
alle schöngeschmöäckt, [458] mit grossen zähnen, sehr starke, aus-
gerästet mit goldenen hällen; ihre lenker sind bewaffnet mit wurf-
spiessen und stöcken; nimm diese in besitz, mein sohn, dir öber-
lasse ich das reich. Heute will ich die weihe nehmen, wer weiss,
ob man nicht morgen stirbt — es giebt nämlich kein äbereinkom-
men mit dem grossen heerföhrer Tod; nicht möge ich wie die
dumme krähe in die gewalt der leidenschaften geraten. Sech-
zigtausend pferde (sind hier), alle Sindh-pferde und schnelle läu-
fer — nimm die in besitz, o sohn, dir äberlasse ich das reich...... 3
nicht möchte ich wie die dumme krähe in die gewalt der leiden-
schaften geraten. Sechzigtausend kähe (sind hier), alle mit me-
tallenen milcheimern?, nimm die in besitz, o sohn, dir öäöberlasse
ich das reich. Heute will ich die weihe nehmen, wer weiss, ob
man nicht morgen stirbt; nicht möchte ich wie die damme krähe

! Im text ist hier eine läcke.
? Ich folge der lesart des B sarve kanrrsopadohini (upadoha- ”milchei-

mer” ΒΗ.); Μ hat sarväikamgopavähini. — vatsopadohini, das Senart
eingesetzt hat, verstehe ich nicht.

Paccekabuddhageschichten. 9

in die gewalt der leidenschaften geraten. Sechzigtausend junge
mädchen mit ohrhängen aus perlen — nimm in die besitz, o sohn,
dir öberlasse ich das reich. Heute will ich die weihe nehmen,
wer weiss, ob man nicht morgen stirbt; nicht möchte ich wie die
dumme krähe in die gewalt der leidenschaften geraten. Sech-
zigtausend ruhebette aus gold und silber (besitze ich); nimm die
in besitz, o sohn, dir öberlasse ich das reich. Heute will ich die
weihe nehmen, wer weiss, ob man nicht morgen stirbt; [459] es
giebt nämlich kein Öbereinkommen mit dem grossen heerfährer
Tod; nicht möchte ich wie die törichte krähe in die gewalt der
leidenschaften geraten. Sechzigtausend goldene und silberne ge-
fässe (besitze ich) — nimm die in besitz, o sohn, dir äberlasse ich
das reich. Heute will ich die weihe nehmen, wer weiss, ob man
nicht morgen stirbt — es giebt nämlich kein äbereinkommen mit
dem grossen heerföhrer Tod; nicht möchte ich wie die törichte
krähe in die gewalt der leidenschaften geraten. Sechzigtausend
schätze (besitze ich), gold in grossen mengen — nimm das in be-
sitz, o sohn, dir äberlasse ich das reich. Heute will ich die weihe
nehmen, wer weiss, ob man nicht morgen stirbt — es giebt näm-
lich kein Ubereinkommen mit dem grossen heerföhrer Tod; nicht
möchte ich wie die törichte krähe in die gewalt der leidenschaften
geraten. Sechzigtausend behälter (besitze ich), haufen von den
sieben edelsteinen — nimm die in besitz, o sohn, dir äberlasse
ich das reich. Heute will ich die weihe nehmen, wer weiss, ob
man nicht morgen stirbt — es giebt nämlich kein äberinkommen
mit dem grossen heerfährer Tod; nicht möge ich wie die törichte
krähe in die gewalt der leidenschaften geraten»>.

Dann förwahr antwortete prinz Dirghäyu dem könig Arin-
dama folgendermassen: ”fråher habe ich gehört, dass meine mutter
gestorben ist — ohne dich, o mein könig, wird es mir nicht mög-
lich sein zu leben. Wie der säugling hinter dem waldelephanten
einhergeht, so werde ich dir folgen mit dem topf in der hand”.

[460] Dann fär wahr, o mönche, sprach der könig Arindama
so zu seinen ministern und seinem hofstaat: ”wie oft geschieht es,
dass ein schiff, bemannt mit gewinnsächtigen kaufleuten, von einem
seeungehener zerrissen wird, und die kaufleute zu grunde gehen
— nicht möge [dieser junge] ein hindernis för mich sein!'; greifet

! Die ibersetzung ist natärlich problematisch, da eine licke im
text is.

10 Jarl Charpentier,

diesen prinz Dirghäyu, den hort des reiches, und fäöhret ihn eilig
zum harem, wo es freuden im äbermaass giebt, im palaste".

Da griffen die ehrwöärdigen den prinzen und fährten ihn mit
grosser königlicher pracht nach der stadt Mithilä. Dann färwahr
richtete sich ein schöngeschmäcktes, in kränze und schmuck ge-
hölltes mädchen auf und sprach zu dem könig: ”sage uns, bist du
ein gandharva oder Cakra, der purwidara? Deinen königlichen
willen möchte ich hören ....s..... Warum verlässt du uns
und dein mächtiges reich, das ohne feinde ist, und deinen sohn
Dirghäyu mit den ministern und den schätzen?!?

Da antwortete der könig dem mädchen folgendes: "ich bin
keine gott oder näga oder gandharva, nicht Cakra, der puraihdara:;
ein mensch bin ich, der die leidenschaften färchtet, nachdem ich
die predigt eines heiligen gehört. Nicht möchte ich wie die tö-
richte krähe in die gewalt der leidenschaften geraten; [461] heute
werde ich der anweisung folgen, wer weiss, ob man nicht morgen
stirbt — denn es giebt ja kein äbereinkommen mit dem grossen
heerfährer Tod".

Als er das gesagt wurde dieser könig einsiedler und lebte in
der nähe des heiligen Cronaka'.

In der sädlichen jätakasammlung entspricht das Sonakajätaka
(jät. 529, Fausbell V p. 247—261) dem Arindamajätaka des Mahaä-
vastu. Der inhalt ist kurz folgendes: in Räjagaha regierte ein
Magadhakönig. Dessen vornehmste gattin gebar einen sohn, der
den namen Arindama erhielt. Amselben tag erhielt die gattin
des purohita einen sohn, den man Sona namte. Als die beiden
jungen etwas älter geworden, gingen sie zusammen nach Takka-
silä, um die kenntniss der wissenschaften zu erwerben; danach
wanderten sie umher und kamen allmählich nach Benares. Dort
war der könig soeben ohne erben gestorben und Arindama wurde
durch wahl? zu seinem nachfolger erhoben. In seiner freude ver-
gass er ganz seinen treuen freund Sonaka; dieser blieb in dem
garten, wo sich beide aufgehalten halten und erreichte, indem er
ein trockenes blatt fallen sah, die paccekabodhi. Er äusserte:
n'atthi däni punabbhavo und begab sich nach Nandamiöäla. Nach
vierzig jahren erinnerte sich Arindama seines freundes und ver-

Y S. unten.
2 Mit dem phussaratha, vgl. Cowell Jätaka V p. 8 anm.

Paccekabuddhageschichten. 11

sprach dem eine grosse belohnung, der ihm nachricht von Sonaka
brächte, indem er die strophe sprach:

Kassa sutvå satan dammi sahassam datthu Sonakanr,

Ko me Sonakam akkhäti sahäyam pamsukilitam.

Nach weiteren zehn jahren entstand bei Sonaka der gedanke:
Arindamaräja man datthukämo, gacehämissa kämesväådinavarn
nekkhamme cänisarmsam kathetva pabbajjanäkaram karomi. Er
begab sich nach Benares und nahm seinen aufenthalt in dem
garten, wo ihn ein knabe erblickte. Dieser erfuhr von Sonaka,
wer dieser sei, und meldete es dem könige. Arindama begiebt
sich sofort nach dem garten, trifft mit Sonaka zusammen und wird
von ihm öÖber das gläck des asketen und durch die fabel von
der törichten krähe δον das 'schädliche in dem hängen an dieser
welt belehrt. Der könig erschrickt und beschliesst die weihe zu
nehmen. Er uäberlässt das reich seinem sohn Dighävu trotz dessen
widerspruch und zieht fort.

Was uns zuerst in die augen fällt ist, dass die ziemlich weit-
läufige höllenschilderung des Mahävastu im påäli-jätaka ganz fehlt.
Es verhält sich aber hiermit ganz eigentämlich. Unmittelbar nach
dem Sonakajätaka folgt in der påli-sammlung das Sarmkiccajitaka
(jat. 530, Fausboll V 261 ---277) von folgendem inhalt: fräher
wurde in der königlichen familie in Benares prinz Brahmadatta
geboren. Dessen freund war der sohn des purohita Sarhkicca.
Der junge Brahmadatta wollte seinen vater töten, wurde aber
von Samkicca darin gehindert; schliesslich wurde doch die tat
begangen. Dann ging Samkicca fort und lebte im Himalaya. Der
könig aber, heisst es, pitaram märetvä appamattakarm yeva kälan
rajjasukham anubhavitva tato patthaya bhito cittassadarr alab-
hanto niraye kammakaranappatto viya ahosi. Er begann sich nach
seinem freunde zu sehnen; schliesslich nach fänfzig jahren kam
dieser auch, und jetzt wird er sofort von dem könige äber die
strafe seiner sände befragt. In der antwort des Samkiccea folgt
dann eine höllenschilderung', die ich sofort behandeln werde. Der
könig, nachdem er dies gehört, wurde bekehrt.

1 Andere höllenschilderungen im jätaka und derart. litteratur giebt
es in jät. 439 (F. IV p. 4 f.), 541 (F. VI p. 105 ff., woräber vgl. wei-
ter unten in der abhandlung täber Nami), 544 (F. VI p. 245 ff.), Avad.
cat. 36 (ed. Speyer I 193 ff.), Divyävad. 26 und 38 (ed. ἃ. & N. pp.
375 ἢ und 586 ff.) u. 5. w. Vgl. daröber bes. L. Feer ὁ. ἃ. 7, XI,
900 ff. und Scherman Visionslitt. passim (bes. p. 69 ff. uber Mittavinda-
Mnitrakan yaka).

12 Jarl Charpentier,

Die beschreibung der höllen im Arindamajaitaka des Maha-
vastu (III 454,:—436,20) ist eigentlich nur ein bruchstäck aus dem
grossen narakaparivartasutram ib. I 4,,2—927,1 oder einem damit
parallellen texte (vgl. unten). Dieses sätram liegt in drei versionen
vor: die erste prosaversion p. 4,12—9,1, die strophische p. 9,2—16,7
und die zweite prosaversion p. 16,8—27,1. Von diesen sind die
erste und zweite einander in vielen punkten gleich, währendem
die dritte besonders daräber handelt, welche arten von sänden
in den verschiedenen höllen bestraft werden.

Ich werde jetzt die einander entsprechenden stellen aufzählen:

III 454,1—8: Smiyiwanr Kaälasatram ca Samghaätarr dvåu ca

Raäuraväu.
athäparam Mahåäviceon Tapananm sam-Pratäpananm.

Vgl. I 9,6--ο: Swijiwar Kälasuitram ca Sarmghätam [δα]

dväv ca RBäuravärv
athäparä Mahävicei Tapano ca Pratiäpano.
und
jät. 530 g. 15: Sahjivo Kälasutto ca Sarmghäto dve ca Roruvä
uthäparo Mahäviei Tapano ca Pratäpano.
weiter:

III 454,9—10: ityete asta [mahälnaraka äkhyäta duratikrama

äkirnä räudrasattvehi pratyekam sodacotsadä.

Vel. I ön: satvän pacyati astasu mahänarakesu sodagotsa-
desu etc.

und I 9,10—2: ityete astäv nirayä åäkhyätaå duratikrama
äkirnä räudrakarmebhih pratyekasodacotsadaä

und jät. 530, g. 16: icc-ete attha nmirayä akkhäta durati-

kkamaä
äkinnä luddakammeli pacceka solas' ussadä.

Die stärkere tradition zeugt also dafär, dass man in Mhv.
rändrakarmebhih lesen soll, obwohl mir ”sattvehi des sinnes we-
gen ebenso gut erscheint. Das Arindamajataka hat sich hier nach
der prosaversion gerichtet (mahänarakä, ”sattvehi).

I[ 434, 11—12: catuhkarna caturdväraäa vibhakta bhåägaco
μία".
udgatä yojanacatam samantaä yojanacatarn.

Vgl. I 9,12—-18: catuhkalä caturdvära vibhaktäå bhägaco mitä"

μασαία yojanacgatam samantäcchatayojanam.

! Senart fir bhogaconitä der handschriften (in I 9,12 haben ΒΝ],
hägayämitä, A hämayämitä), dies wird durch den pälitext bestätigt.

Paccekabuddhageschichten. 13

Dem entspricht jat. 330 g. 185 und (teilweise) 190:

18": catukkannä catuddvärä vibhattä bhägaso mitä
und 19": samantä yojanasatam phutä titthanti sabbada.

Der palitext zeugt fär die richtigkeit der lesart catuhkkarnä.

ΠῚ 454,.15---κ«: atha ye narakapraksiptäa ayasä pratikubjitä

tesäm ayomayäå bhami [praJjvalitä tejasamyuta.

Vgl. I 9..--τὁ: ayahpräkärapariksipta ayasä NG

tesäm ayomayi bhumih [pra]jvalitä tejasaä yutä.
und }. 530, g. 18? + 195:

18": ayopäkära pariyantä ayasä patikujjitä.

195: tesam ayvomayä bhämi jalita tejasa yuta".

Dass I 9,14—15 hier öherall besser ist, bestätigt ja der pslitext.

Hl 454,15—16: kadaryatapanä ghoräå arecimanto duräsada

romaharsanarupä ca hhismapratibhayä duhkhä.

Vgl. I 9,16—17: sadäyasaphälä sphärä? ävasathä duräsadä

romaharsanarupä ca bhismäå pratibhayä duhkha.
und 1. 530, g. 17:

kadariyätapanaå ghorå aceimanta mahabbhayåä

lomahamsanaräpä ca bhesmå patibhayä dukkhä.

In HI 454,15 ist wohl zu lesen kadaryätapanä, wie die pali-
gatha genögend zeigt. Zu 1 9,16 haben BNACML kadäyätaphalå
(CM "la) spål(B "”smä)jrä(C ””rojäva?, ἃ weiter vasa ato dur”,
CML ”vasäto du?, B vasa ato iräsa?. Dass hier auch kadarya?
zu lesen ist, ist deutlich (kadäya ist wohl nur prakritismus. 5.
Pischel Pkt. Gr. $ 62). Senart's ävasathä scheint mir auch kaum
richtig zu sein: eher scheint mir ävasaäte? eine korruptel von arci-
maunto zu sein, was ju paleographisch nicht gerade unmöglich wäre.
Was aber ὅ5,ρᾶ(Β ”smäå)rä (ev. ro) repräsentiert, verstehe ich
nicht — wahrscheinlich stand wohl doch auch hier σλογᾶ, ob-
wohl ja spärä und ghoråä einander nicht ganz nahe liegen.

ΠῚ 45417—18: mahadbhayarkarä sarve arcicatasamäkul a

ekätkam yojanacatam äbhäye samprabhaäsati.

Vgl. I 10,1—2: mahadbhayamkaraä sarve arcicatasamäkula

ckäiko yojanacatam ädäye samprabhäsati.

Die bessere lesart ist wohl ἀδλᾶμο.

ΠῚ 434, 19—20. yatra sattvä baha räudra mahäkilbisakäräka

ciramn kälam pratapyanti api varsacatänyapi.

«--

! Vgl. zu diesen zeilen den vers in Majjh. Nik. 130 (ed. ΠῚ p. 183),
der ganz und gar mit dem jatakaverse ubereinstimmt.
? Vgl. Senart Mhv. I p. 377

14 Jarl Charpentier,

Vgl. I 10,3—4, das wort för gleich lautet. Ein ähnlicher aus-
druck findet sich in jät. 530 g. 910:

sanmvacchare asamkheyye narä kibbisakärino
und vgl. auch &krtakilbisä im nächsten vers.

ΠῚ 454,,..--.2: ayomayehi dandehi sthälehi narakapälaka

hananti pratyamiträni ye bhonti krtakilbisa |
In I 10,5—e6 steht statt sthälehi narakapälaka die lesart sthula-
narakapälakä, was doch des sinnes wegen schlechter ist. Sonst
ist die strophe der obigen völlig gleich.

HI 455,1—2: tante ham kirtayisyämi gäthäye anupurvagah

crotram mo dattvä satkrtyam crnohi mama bhäsato.
vgl. I 10,1---.8: tesäm aham kirtayisyämi giräyam anupurvugah

crotum ädäya satkrtya ernotha mama bhäsatah.

ΠῚ 455,3—4: Saämjivasmvi ca niraye ärdhapädaän adhocirän

pralambayitvä taksanti väsiki paracahi ca.

vgl. I 5,3—4: . . Smhjwe mniraye urdhapädän adhogira väsikt

ca paracuhi ca ksiyantäa.

und I 10,9—10: Sanrjive sattvä niraye ärdhapaåda adhogirä

pralambayitvä taksyanti väsiki paracauhi ca.

(Vgl. auch jat. 530 g. 202:

ete patanti niraye uddhapäda avanrsiraä)!.

Die passivische konstruktion in I 10,9—10 ist vielleicht ur-
spränglicher, da es ein wenig schwierig ist das subjekt zu taksanti
in III 455,4 zu finden; das wäre wohl narakapälaka in 1 454,2:
Zu väsiki paracäuki vgl. pali väsipharasu und komm. zu jat. 186
(Fausboll II 102).

ΠῚ 455,5—6: tato nakhehi tiksnehi äynasehtr svayaribhuht

anyamanyam pi päthenti kruddhaä krodhavasänugå.

und ib. 7-8: asino cäyasaå tesäm tiksna hastesu jäyithä

yehi chindanti anyonyair pradustamänasä nara

vgl. I dy ff.: apare pi parasparam pradustamanasamkalpa
äyasehi päthenti tiksnäni ca asipaträni hastesu präådurbhavanti
yeki paraspara gaträmni chindanti...

und I 10,11---14:

tato nakhehi tiksnehi äyasehi svayarnrbhuhi

anyamanyarr vivädenti kruddhä krodhavasänugä.

asino cäparä tesäm tiksnä hastesu jäyitha

yehi chindanti anyonyarr pradustamanasärakä.

— .

1 Und vgl. auch 11: 541 g. 75 u. 78.

Paccekabuddhageschichten. 15

Statt cäparaä (vgl. apare I 5,4) hat N väyasä; ziemlich sicher
ist wohl cäyasä in III 455,7 das richtige. Was pradustamanasaä-
raka betrifft,! so muss es wohl wie in III 485,86. pradustamänaså
narä gelesen werden, obwohl die hdschrr. nichts geben.? Man
vergleiche jät. 530 g. 32":

manasa ce padutthena yo naro pekkhate muninm
und Dhp. 6:

manasä ce padutthena bhäsati vä karoti νᾶ

Es scheint dies in påli ein formelhafter ausdruck zu sein.

III 455,9—10: tesarm sarchinnagätränam”? gito väyuh praväyati

sarvängajanito tesäm purvakarmavipäkagah.

vgl. I 10,15—1e6: tesänm sidanti gätränt gitalavätauhatä

sarvängajvalanas tesäm pärvakarmavipäkatah.

Die ersten strophenhälften der beiden stellen in öbereinstim-
mung zu bringen, wird wohl kaum möglich sein. Den besseren
sinn gibt unzweifelhaft ΠῚ 455,9. Dagegen scheint es mir klar,
dass man mit I 10,16 ”jvalanas lesen muss.

ΠῚ 455,11-—12: evarm tesäm abhijräya Cronako tasya räjino"

Samjwakan ti äkhyäsi äväsam påpakarmanänm.

vgl. I 10,17—18: evarn ("δία yathäbhatam abhijräya Tathägato

Samjwam ἐξ äkhyäsi äväsam päpakarmanäm.

HI 455wm f. ist deutlich nur eine nachbildung vun I 10,1. fi.
Es giebt aber dies keinen aufschluss äber die komposition der höl-
lenschilderung des Arindamajataka, denn die vielen abweichenden
lesarten können wohl nur so erklärt werden, dass es noch ein an-
deres mit I 9,8 ff. paralleles strophisches narakaparivartasutram
gegeben hat, woraus das Arindamajåtaka geschöpft hat.” Denn
den abschreibern des Mahåvastutextes wird man kaum einige ab-
weichende fassungen zuschreiben können.

! Vgl. Senart Mhv. I p. 378.

2? B sänake, ACML ?sänako, Ν ”säneko. Dies scheint am näch-
sten auf eine lesart pradustamanasä+anekä hinzudeuten.

3 Vel. samchinnagattarr jat. 544 g. 153 ff.

4 ilypersanskritism aus pkt. räino?

5 Daföär scheint mir auch zu sprechen, dass die schilderung im Arin-
damajåtaka, obwohl in der einleitenden strophe (III 454,1—8) die acht
grossen höllen aufgezahlt worden sind, nach der erwähnung des Sahjiva
mit seinen annexen Kukkula und Kunapa abbricht und nur den Asipat-
travana und Våäitaranl erwähnt.

16 Jarl Charpentier,

ΠῚ 455,13—14: Samjivatacca nirmuktä Kukkulam avagäkatha

anyamanyam samägamya dirghävyatanavistarä.

vgl. I 6,16: ato mahänarake muktäh Kukkulan te vagähanti.
und I 11,1—2: Sanmjwäto ca nirmuktä Kukkulam avagäkhisu

hanyamänä samägamya dirgham äyatavistaram.

II 455,15--16: sarve te khu pradhävanti yojanäni anekacah

dahyamänaä Kukkulesu duhkhärm vedanti vedanäm.

vgl. I 6,.6--7.1: te ca tatra Kukkule dahyamänäyo Jjanaä
pradhävanti ...
und I 11,s—4: te khu tatra pradhävanti yojanäni anekaco

dahyamänä Kukkulena vedentä bahuduhkhakan.
und vgl. auch jat. 530 g. 36:

accisamghapareto so dukkham vedeti vedanan.
und III 457,1:

evamrapäm mahäräja sattvä vedanti vedanän.

ΠῚ 455,17-—18: Kukkuläto ca nirmuktä Kunapam avagähitha

dirgham mahantam vistirnam udviddkam catapäurusanm.

vgl. I 7,1—2: Kukkuläto muktäh Kunapam avagähanti.

und I 11,;—e6e: Kukkuläto ca nirmuktä Kunapam avagäkitha

dirghapadätivistirnam te vidhvamsitapäurusa.

In der letzten zeile haben ΟΜ], ὁ viddhamcatapäurusar, was
mir auch die rechte lesart zu sein scheint. Was aber vorangeht
kann kaum mahantar enthalten; die hdschrr. haben BNAML ”pa-
darita? C padanti?.

ΠῚ 455,19—20: tamenanr krpaya tatra tiksnacaktimukha khara

chavim bhitväna khädanti mänsagonitabhojana.

vgl. I 7,2: tatra krsnehli pränakeli ayomukhehi khajjanti

und [ 11,1—s8: tamenam krsnapränakaä agnitiksnamukhaä kharä

chaviir bhitväna khädanti mänsaconitabhojana.

Was unter krpayaä in II '455,19 zu verstehen ist, wird klar
durch jat. 530 g. 48:

tam enamn kimayo tattha atikäyäa ayomukhaä

chavimn chetväna khädanti pagiddhä manrsalohite.

Es ist also krmayo zu lesen; M hat ὃ krpayo?, krsnapränakä
wieder in I 11,7 ist Senarts konjektur; die hdschrr. haben: ΒΑ
Okramacgonaki ti? N kramaco cakti ti9 CM kramano (Μ co) agni"
L ”kramase naki ti2. Möglicherweise soll es etwa so heissen:

tamenam < conakrmayo >! agnitiksnamukhaä”? kharä

1 "rote wiirmer', vgl. 9conitabhojanä im folgenden.

2 Oder gaktitiksna?.

Paccekabuddhageschichten. 17

III 450,5:1--- 9: Kunapäto samuttirnä drumän pacyanti cobhanaän
haritapattrasamchannaän te upenti sukhärthinah.
vgl. I 7,5---.:ὄ Kunapäto muktä narakotsada drumäni ramaniyäni
cu vanapräntänr pacyanti, tena sukhärthino täni vanapräntäni
dhävanti.
und I 11,9—10: Kunapäto ca uttirnä drumaä pacyanti cobhanä
haritän pattrasarmchannäs tän äyänti sukhärthinah.
A hat "samchannäms tän.
ΠῚ 456,1—:2: tamenan kulalä grddhä käkolaka ayomukhä
ärdhvavrkse va näm drstvä khädanti rudhiramrakstitä.
vgl. I 7,4—s: taträpi sånam kulalä ca grdhrä käkolåka ca
ayomukhä ärdravrkse vä varjayitvä mänsäni khädanti.
und I 11,11-τ-.ν: tamenar kulalä grdhrä käkolä ca ayomukhä
ärdravrkse va varjitvä khädanti rudhiraksatän.

Vgl. auch jät. 580 g. 63:
dhankaä bherandaka giöjhä käkolä ca ayomukhä
vipphandamänanm khädanti naram kibbisakärinanm.
Vergleichungspunkte finden sich auch in der gåtha 42:
sämä ca sonä ca balaä ca gijjhä
käkolasamgha ca dyjä ayomukhä
samwigamma khädanti vipphandamänan
Jjivham vibhajja vighäsam salohitam!.

Der palitext giebt ein bestimmtes zeugniss fär die lesart
käkolä; käkolaka ist vielleicht in III 456,1 in käkolä ca zu ändern.
Vielleicht hat sich ein abschreiber von dem verhältnis der krähen
und eulen in der fabel? erinnert und deswegen diese öfters zu-
sammen genannte vögel eingesetzt.

HI 456,3—4: Yada ca khäditä bhonti astlini avacesitå

atha tesäöm chavimänsah rudhirmwiv copajäyate.

! Vgl. mit diesem verse einzelne ausdräcke in jat. 541 g. 35, jat.

454 g. 153 und SN ν. 675; in 425 ist wohl ganz sicher zu lesen: δρᾶ
ca 80 ϑαφαϊῆ ca gijjhä (: etwa skt. Säma-Cabaläu gronäu ca grddhäu
ca) nach jät. 544 g. 155 Sabalo ca Sämo ca duve suväna (= die beiden
höllenhunde in RV. X 14,10 ff., vgl. Scherman, Visionslitt. p. 127 ἢ.
wo litt ).

? In der rahmenerzählung zu Panc. III, im Sauptikaparvan des
MBh usw., vgl. Benfey Pantschatantra I 334 fr.

Charpentier: Paccekabuddhageschichten. 2

18 Jarl Charpentier,

vgl. I 7,6—1: Yam tesäm asthini avacesäni bhuyo pi mänsa-
chavi mänsaconitam upajäyati ...

und I 11,1s—14 = III 456,3—4; nur steht statt atha tesäm hier
punas tesäm.

II 456,5—6e: te ca bhitva utpatitväna alena lenasamjäino

Asipattravanair ghoram ksanyamäna upägami.

vgl. I 7,1—8: te tesäm paksinäm bhita alene lenasamjrino Asi-
pattravanai narakakumbhair ca pravicanti.
und I 11,15—16: te bhitä utpatitväna alenä lenasamjnino

Asipattravanarr ghoram hanyamänaä upägamti.

Hier haben BAN ksanyamändä, was also vielleicht gesetzt
werden soll.

HI 456,1—8: tato ksatä ca ärtä ca bahurudhiramraksitäå

Asipattravanä muktä yäntt Väitaranim nadvi

vgl. I 7. Εἴ: te ksataä ca cayänä rudhiramraksitacarira
Väitaranin nadim avagähanti ...
und. I 12,1—2 = III 456,1—3.

Vgl. auch jät. 530 g. 51b:

patanti gabbhapätiniyo duggar Vetaraninadinm.

Π| 450,9—10: te täön ca avagähanti tatra ksärodakaäm nadim!

tesäm ca anrgamangäni vardhita pratividhyati.

vgl. I 7ag fi... ksäranadin yäva (avagähanti) sänam claksni-
täni angäni pratividhyanti ...
und I 12,3—4: tena täm avagähanti taptäm ksärodakam nadii

tesänm ca angamangäni ksatäni pratividhyata.

Zu ΠῚ 456,9 haben BM tattöinr ksät; es ist also statt tatra
hier tattärr = taptäm zu schreiben. Vgl. auch mit ksärodakdaäi
nadim jät. 5330 g. 610 khäranadvir".

ΠῚ 456,,1—:18: tato ”nikuceli vijjhitväå äyasehi Yamapäuruså

utksipitvå naditire bhuhjäventi ayogudärnm.

vgl. I 7a3s—:4 und S.1—5?; I 12,5—6 ist = II 456,11-—18, nur
stehtt rviddhitvä äyasäih statt vijjhitvä äyasehi. Ngl. auch 711.
590 σ΄. 415 ayogulanr ca.

1! Vegl. jät. 344 g. 1715: kharä kharodikäå tattä duggä Vetarani
nad.

2 In 8,2—s3 steht ayoviskambhanehi mukhanm viskambhayilvä, was
sich mit jat. 530 g. 41" vikkhambham ädäya und Divyavad. p. 375,
10 ff. (= ibd. z. 18 ff.): ayomayena viskambhanena mukhadväram vi-
skambhyäyogudaän ... äsye praksipanti.

Paccekabuddhageschichten. 19

II 456,138—14: tämraloham ca santaptair päyayanti vilinakanm
tan tesäm antram ädäya adhobhägena gacchati.
Vgl. I 8,5: tämraloham ca sänam vilinakam påäyayanti.
und » »8: antragunam ädäya adhobhägena gacchati.
und I 12,1—38: tämralohan ca culvan ca äpäyenti vilinakan
tam esäm antram ädäya adhobhägena gacchati.
N hat ca sutaptar äl; dies ist wohl in den text einzufähren.
Vgl. auch 181. 530 g. 460:
tambalohavilinair va tattanr påyenti mattighainr.

1Π 4356,15—16: eva päpiyakarmäntä nirayam pratipadyatha
akrtvä kucalam karma kämamärgänusärinah.
vgl. I 12,9—10: etänt päpakarmäntä narakam pratipadyitha.
akrtväna kucalam karma vämamärgänusärinah.
II 456,17—18: ne ca päpäni karmäni parivarjenti mänusaäh
ekäntakucaläkaärä na te gacchanti durgatim.
I 12,11—12 ist dieser strophe gleich; nur steht yonicah statt
mänusäh und das fehlerhafte ”kuraläcärä statt kucaläkaära.

Schliesslich ist III 436,19—20:
tasmä duräpam ägamya karma kalyänapäpakann
påpänr parivarjetvä kalyänam äcare gubhai
mit I 12,13—14 identisch, ausgenommen, dass in I 12,13 die bes-.
sere lesart dviräpapuryäyä (BACMLN haben duräpa?, was ja
ebenso gut in den text eingeföhrt werden könnte) steht.

Nachdem ich so die ähnlichkeiten im Mahävastu selbst und
im Samkiccajätaka behandelt habe, gehe ich dazu äber die öber-
einstimmungen zwischen den gäthä's des Arindama- und Sonaka-
jataka zu besprechen. Ich fange dabei mit der fabel von der krähe
in dem elephantkadaver an, die sich auch anderswo findet — Ganz
dieselbe fassung der fabel habe ich nur in Hemacandras Paricista-
parvan II 310 ---ἀθῦ gefunden!, wo die geschichte folgendermassen
lautet:

379. jagäda Jambu nämäpi smayamäno mahämanah:
nirbuddhir he samudracrir näham apyasmi käkavat.

1 Nach Leumann in Jacobis ausg. p. 26 n. 1 findet sich dieselbe

geschichte in Avacyaka Cöärni III 128; dieser text ist mir aber nicht zu-
gänglich. Vgl. jetzt auch die nachweise bei Hertel Ausg. Erz. aus Hemac.
Paricistap. p. 233 ff. Die geschichte ”Schakal und pauke” in Patic. I 2
scheint mir aber nicht hierher zu gehören (vgl. daräber Benfey Pantsch.

I 132 ἢ).

20 Jarl Charpentier,

380

385.

30.

35.

tathä hi Narmadäkale Vindhyätavyär mahägajah

eko yäthapatir abhäd Vindhyädrer yuvarät iva.
svacehandai vikaran Vindhye vyattyäya sa yäuvanan
äyur nadipäranibham! äsasäda ca värdhakanm.
acauknuvan dantaghätän kartwi ksinabalas taräu
mudojjhito girir iva grismartäu cuskanirjharah
callakikarnikärädivanabhangaparänrmukhah?
uccännimne nimnäccocce ”vatärottärakätarah.
dantapätad alpabhoktä ksämakuksir bubhuksaydä
asthibhasträsattukkäyo värdhako so ”bhavad dvipah.

kunjarah so ”nyadä cuskagirinadymånr samuttaran
paryastapädo nyapatat kätam ekam girer iva.
sa juratkunrjaras tatru πα) utthätum icvarah
tuthäivästhät pådapopagamanam pålayann iva.
sa vipede tuthästho pi, vipedänasya tasya tu
apänapalalarn jaksuh evapherunakulädayah.
babhärva tanmahadbhätäpänarandhrakalevararn
sakandaragiripräyawnr cvåpadäir äspadikrtai.
apänusatracäläyärr dvikas tasyän. drija iva
vivicucca niriyuccanekaco bhojanärthinah.

ekacca väyaso ”tyantam atrpto mäårsabhojanat
apänawmadhya evästhäd utpanna iva vitkrmih?.
karikayasya tasyäntah säramäsadayan sa tu
kästhasyeva ghuno madhye pravivecädhikadhikam.
sacarirul! parapure pravecair nätayan bhlrcanm
apurro yogavid abhud anäväsah sa väyasah.
låteva? karikäyasya so ”cnannavyagramämisanm
pärväparavibhägäjro babhävätyamadhyagah.
diväkarakarakräntan karikäyasya tasya tu
sancukocäpänarandhram muktavistam purä yathä.

kälko "tha smwiwrtäpänarandhre? karikalevare
baddhadväre karande ”Mriva tasthäu tathäiva sah.
YA "ära?

? ABC sallaki".

BCD tad utpanna iva krmib.

Δ ρων να).

lata her ”ameise” nach Hertel ZDMG. 62, 368.

A sammblirta?,

Paccekabuddhageschichten. 21

karikäyah su meghartäuv saritä väriparnayåä
tarungahastäiräkrsya Narmadäyäm aniyata.
taran pravahanam wa tat kunjarakalevararn
revayänäyt jaladhäv tannakränämivopadä.
lasmät kalevaräd bhidyamänät pravicgad arnasah,
värinäiva krtädvärän nirjagama så väyasah.
tasyäntariyapräyasyoparistätkarivarsmunah!
nisadya väyasaceakre visvagdigavalokanurn.

400. agratah pårcvayok paccännirädväitainr dadarga suh,
dadhyäv coddiwya yäsyämt tiranmr niranidher ahan.
uddiyoddiya ca? präpa na präntwh värdhivärinah.
bhuyo bhuyo μὲ taträiva nisasäda kalevare.
äkramyamänamabhitastanminamakarädibhih
sadyo nimajjati smäbdhän bhäräkränteva mangint.
nimajjati dvikah so'pi payoräcäu niräcrayah
,»γάπαϊροα mumuce sadyo jaläplävabhayäd iva.
tato nipannavanyebhasannibha? hi purandhrayuh
sarnsärah sägarapräyah puruso väyasopamanh.

405. yusmäsu rägavänhastikalevuranibhäsvaho
näham käko ivämusmin manksyämi bhavasägare.

Wie man sieht giebt es also kaum einige unmittelbare vers-
ähnlichkeiten. Nur zwei verse lassen sich mit jatakagatha's ver-
gleichen. Es heisst 400":

agratah pärcevayoh paccännirädväitarr dadarcga sah

Womit sich verwandtschaft in jat. 529 g. 29" findet:

na pacchato na purato nuttaram no pi dakkhinam
(30. ραν) so na ajjhagacchti «ss sosse ser sr. TRE

Und 405:

näham käko ivämusmin manksyämi bhavasägare"
hat mit jät. 529 g. 37}:

mähanm käko va dummedho kämänam vasam annagä
und Mhv. III 457,20 usw.:

måham käko va durmedho kämänäm vacam anvaga
eine nicht zu verkennende ähnlichkeit. Diese halbstrophe ist sicher
sprichwörtlich gewesen.

! Statt ”antariya? ist hier zu lesen antaripa ”'insel' nach Hertel
ZDMG. 62, 361.
2? A sa. 3 AC Ovannebha?. 4 Vgl. auch 379 >.

22 Jarl Charpentier,

Auch ist die erzählung bei Hemacandra in einer beziehung
von der jätakageschichte verschieden. Wie es Sonaka erzählt
folgt die krähe mit festem beschluss sich immer auf dem kadaver
aufzuhalten die Ganges herunter mit und geht so durch unverstand
ihrem untergang entgegen; bei Hemacandra wieder hatten raub-
tiere mit ibren zähnen und krallen einen weg geöffnet, wodurch
der lästerne vogel in das innere hinein kroch. Dann wurde durch
die einwirkung der sonne der eingang geschlossen, und die krähe
befand sich im gefängnis, das erst geöffnet wurde, als das meer-
wasser die haut des kadavers zum bersten brachte.

Dieser zug in der sage — dass ein individuum auf eben ge-
schilderter weise in einem elephantenleichnam eingesperrt wird
— kehrt auch anderswo in der indichen erzählungslitteratur wieder.
So haben wir zuerst ein jataka, das Sigalajataka!? (n:o 148, Faus-
boll I 501 —504), das in äbersetzung so lautet:

[502]. ”Einmal fräöher, als Brahmadatta regierte in Benares,
wurde Bodhisatta als schakal geboren und wohnte im walde an
einem flussufer. Da starb ein alter elephant am ufer der Ganges.
Der schakal suchte nach futter, sah den kadaver und dachte:
'sieh” mal da hab'iich einen guten bissen gefunden. Er biss in
den röässel, das war aber als hätte er in einem deichsel? gebissen ;
so dachte er: "hier ist nichts zu essen” und biss in die zähne —
das war aber wie bein. So nahm er das ohr, das war aber wie
der rand eines geflochtenen schättelsiebes. Weiter versuchte er
es mit dem bauch, der glich aber einem getreidekorb. Die fässe,
mit welchen er demnächst versuchte, waren wie mörser und der
schwanz wie eine mörserkeule. ”Hier giebt's öÖberall nichts zu
essen', sagte er und nachdem er ἄλογα!!! angebissen hatte, ver-
suchte er es schliesslich mit dem arschloch: dort war es, als hätte
er in einer sössen kuchen gebissen. Da dachte er: 'schliesslich
hab" ich an diesem körper eine weiche stelle gefunden', und so
frass er sich weiter in den magen hinein, machte sich aus nieren,
herz u.s. w. gute bissen, trank blut und ruhte dort die nacht
öber. So dachte er: "hier in diesem elephantenkadaver habe ich

! Es giebt noch drei Sigalajätaka's, n:o 113 (F. I 424 ff.), 142
(I 489 ff.) und 152 (II 5 ff.), von denen aber keins mit diesem ver-
wandt ist.

2 Nangalisäya; vgl. Mårasarhyutta I 2, 3 (Samy. Nik. ed. Feer I
p- 101) Seyyathäpi näma mahati nangaliså (so Windisch nach S!?' statt
Feer's nangalasisä) evam assa sondo hoti.

Paccekabuddhageschichten. 23

ein gutes haus und genug mit nahrung gefunden, warum soll ich
also anderswohin gehen?', und so wohnte er in dem magen des
elephanten und frass fleisch. Die zeit ging und durch sonne und
wind in der heissen zeit wurde der leichnam [503] vertrocknet,
der eingang gesperrt und im inneren wurde alles finster. 0
wurde der schakal von der welt abgesperrt. Das fleisch und blut
wurde auch trocken. Als er so den weg verschlossen sah, er- '
schrack er heftig und lief hin und her nach einer öffnung suchend.
Während dem er so herumrollte wie ein reisklämpchen in einer
bratpfanne fiel in einigen tagen heftiger regen. 80. zerbarst das
kadaver und der weg, wo hindurch der schakal hineingekrochen
war, wurde wieder offen — es schien als hätten die sterne hin-
durchgeleuchtet. Als der schakal dies sah, rief er: "ich bin ge-
rettet'; so ging er zuräck bis in den kopf des elephanten und lief
heftig gegen die öffnung. Er kam durch, all sein haar blieb aber
auf dem wege sitzen. Er lief und humpelte und setzte sich end-
lich nieder um seinen haarlosen körper, der wie ein palmstamm
glatt war, zu betrachten; dann dachte er: ”nicht aus anderen
gränden ist mir dieses ungläck zugestossen als deswegen, weil ich
lästern war — nur deswegen. Von jetzt an will ich nicht mehr
lästern sein, in einen elephantenkadaver werde ich nicht wieder ein-
dringen'. Und weil er erregt war, sprach er folgenden vers:

'Nicht noch einmal, nicht noch einmal, nein, das sage ich
färwahr,

wohne ich in einem leichnam — schon bin ich davor
gewarnt'.

Nach diese worten ging er weg und sah nicht einmal wieder
einen elephantenleichnam an — er war nicht wieder lästern'".

Hier fehlt freilich die geschichte davon, wie der leichnam in's
meer gefährt wurde, aber die öäbereinstimmungen? der erzähl-
ungen sind doch so gross, dass man kaum zweifeln kann, dass
diese mit der fabel von der krähe auf gemeinsamer grundlage
ruht. Ich werde sofort weiter daräber sprechen.

Eine ähnliche begebenheit wird in Kathäsaritsägara geschildert
(KSS. ed. Durgäprasäd XII 106 ff., Tawney I p. 77)", wo in der

1 Die tiere kriechen denselben weg hinein, der leichnam wird durch
die sonne geschlossen und geht wieder durch regen (oder meerwasser)
entzwei.

3 Bei Ksemendra steht dieselbe geschichte Brhatkathamafijari Il
104 ff.

24 Jarl Charpentier,

geschichte von der kurtisane Rupiuika erzählt wird, dass ihr ge-
liebter, Lohajaöogha, von der alten hurenmutter Makaradamstra
beschimpft wird und in den wald geht, auf rache sinnend. Es
ist aber sehr heiss und Lohajangha sucht nach schatten. Dann
heisst es (108 ff.):

tarum apräpnuvan so ”tha lebhe hastikalevaran
jaghanena pravicyäntar nirmaärsam jambukair vrtan.
carmävagese taträntah parigräntah pravigya sah
Lohajaingho yayäv nidräm pravicadvätacitale.

110. athäkasmåt samutthäya ksanenäiva samantatah
meghah pravavrte tatra dhäräsärena varsitun.
tena nirvivaram präpa samkocam hasticarma tat,
ksanäccea tena märgena jaläugho bhrecam äyayäu.
tenäpahrtya Gaingäyäm aksepi gajacarma tat,
tajjaläughena nitvä ca samudräntar nyadhiyata.

Im folgenden hat diese erzählung nichts mit der fabel vor
der krähe zu tun, wie man ja auch von vornherein wohl verstehen
kann. Die schilderung aber von dem einkriechen in den elephanten-
kadaver und die folgen davon sind mit den schon besprochenen
zöugen der fabel so nahe verwandt, dass man wohl kaum ver-
neinen kann, dass die erzählungen in zusammenhang stehen. Je-
doch hat ja die KSS-geschichte nichts von gewicht för die auf-
klärung unserer fabel zu bieten, weshalb ich keinen weiteren
grund sehe mich mit ihr zu beschäftigen.

Benfey Pantschatantra I 311 ff. hat sich schon mit unserer
krähenfabel beschäftigt, die er aus Spence Hardy, Manual of
Buddhism 450 kannte!. Benfey hat in unserer fabel ähnlich-
heiten mit einer erzählung in MBh. VIII 1882 ff. gefunden, die er
dort anfäöhrt. Diese erzählung handelt von einer UÖbermutigen
krähe, die ”hundertundeinen flugarten kannte' und deswegen einen
schwan zum wettflug herausforderte. Im anfang ging alles fär
die krähe wohl, als aber der gegner öber das meer hinaus flog
und sie ihn folgen wollte, wurde sie bald ermöädet und sank tiefer
und tiefer, die wellen mit fläögeln und schnabel berährend. Dann

! Da ich dieses werk nicht erhalten kann, weiss ich nicht, ob

Spence Hardy gerade die stelle in unserem jataka kannte oder ob er die
fabel anderswo in dem buddh. schriften gefunden hat.

Paccekabuddhageschichten. 25

wurde sie von ihrem gegner verhöhnt, schliessliceh aber aus dem
rachen des todes gerettet.

Dass zwischen dieser fabel und der von der lästernen krähe
eine gewisse ähnlichkeit besteht, will ich freilich nicht verneinen.
So wie sie aber dastehen, kann doch unmöglich, wie es Benfey
p. 315 will, die eine aus der anderen transformiert worden sein.
M. e. verhält es sich hier anders. Die fabel von der krähe, die
auf dem kadaver sitzend nach dem meer fährt und dort schliess-
lich ertrinkt, ἃ. ἢ. die form des jataka, enthält ja eine deutliche
absurdität. Denn ein vogel könnte freilich äberaus gefrässig sein,
nicht aber in dem grade, dass er den tod vor augen nicht ent-
flieht. Und falls die krähe also frei gewesen ist, ist es ja unver-
ständlich, dass sie nicht wegflog, ehe sie mitten im ozean war.
Vernöänftiger ist ja die version Hemacandra's, nach welcher die
krähe den ganzen weg eingeschlossen war und erst mitten im
meere aus ihrem gefängniss befreit wurde; das kann man doch
verstehen, jedoch bleibt es auch hier minder glaubwöärdig, dass
ein vogel nicht entfliehen können sollte. Anders wäre das ver-
hältniss mit einem nicht geflägelten tier — dem schakal. Ich
meine also, dass die fabel von der krähe aus zwei älteren zu-
sammengesetzt worden ist. Die eine haben wir im 148'!en jätaka:
ein schakal wird in einem elephantenkadaver eingesperrt, der durch
einwirkung der sonne aufgedunsen wird; durch regen aber zer-
platzt das aas und der schakal wird befreit!?. Die andere fabel
ist die erzählung des Mahabharata: eine krähe fliegt mit einem
stärkeren vogel um die wettc, fliegt äber das meer und ermödet;
so ertrinkt sie (oder wird im letzten augenblick gerettet, wie es
hier geschieht). Nur so scheint es mir, kann man richtig und klar
alle diese fabeln vereinen.

Demnach gehe ich schliesslich zu einer vergleichung der
gatha's im påilijätaka mit den versen des Mahavastu äber. Die
strophische erzähblung in dem letztgenannten werke beginnt mit
dem vers, den der könig gesungen haben soll, da er sich nach
Cronaka sehnte?:

II 451,;—e6: tasya grämavararh demt näriyo ca alamkrta

yo me Cronakam äkhyäsi sahäyarh paisukridakanm.

1 Der schakal ist hier Bodhisatta und darf also nicht zu grunde
gehen. Sonst hätte vielleicht der allzugierige schakal denselben tod wie
die krähe erlitten.

2 Daräöber werde ich weiter unten handeln.

26 Jarl Charpentier,

Etwas anders lautet das versprechen im jät. 529 g. 1:

kassa sutvä satam dammi sahassam datthu Sonakuwi,

ko me Sonakmi akkhäti sahäyamn pamsukilitar.

Man kommt vwvielleicht am besten davon, wenn man in 451,6
mit dem palitext äkhyäti schreibt (anders Senart III p. 527).

Die antwort lautet 451,9 —10:

mahyam grämavaram dehi näriyo ca alamkrtä,

aham Cronakam äkhyäsyarr sahäyarn pamsukilitanm.
und in g. 2:

mayham sutvä satarr dehi sahassam datthu Sonakarnm,

aham Sonakam akkhissam sahäyam parnsukilitam.

Die zeilen 451,11—12 fassen kurz zusammen, was in den g.
4 -- ausfäöhrlicher gesagt wird. Vegl. 451,u:

tuhyarr hi täva vijite tuhyam udyänabhimiye
mit g. 4":

ἑαυ eva deva vijite tav'ev' uyyänabhiumiya.

Als Arindama nach seiner fahrt zum garten den heiligen
zu sehen bekommt, erkennt er ihn nicht sofort, sondern spricht
432,1—2:

krpano va kathar bhikso mundasanghätiko "dhano

[s]Jamätäpitrko dhyäyam vrksamäle pi tisthasi.
und g. 8:

kapano vatäyarn bhikkhu mundo samghätipäruto

amätiko apitiko rukkhamulasmim jhäyati.

In 452, hat B va tatvarnr δι", M va tahotatvarm bhi?; es
stand wohl urspräönglich krpano vata tvam bhikso. Dass amätä-
pitrko zu lesen ist, hat schon Senart III p. 527 fragend vermutet.!

Der heilige antwortet jetzt dem könige 452,,—e:

na räja krpano bhavati dharmakäyasya eriyäpi ca.

yo ca dharmanm samupakramya taddharme na rato naro

sa räja krpano bhavati jyotistomaparäyano.?

Dem entspricht g. 9? +g. 10:

na räja kapano hoti drammanm käyena phassayanm.

yo ca dhammanm niramkatvä adhamman anuvattat:

sa räja kapano hoti päpo päpaparäyano.

1 Vgl. BM sacetaso in Ill 453, 16 statt acetaso.

? Uber dieses wort habe ich oben gehandelt. — Vgl. mit den zwei
letzten zeilen Divyävad. p. 560,4—5: yas tu dharmavirågärtham adharme
virato nrpah sa räjan krpano jneyas tamastamahparäyano.

Paccekabuddhageschichten. 27

Dass dharmakäyasya eriyäpi ca nicht richtig ist, ist ja klar.
käyena haben wir in B "dharmokäyenasya?; was da weiter ge-
standen hat, weiss ich nicht, lese aber mit dem päåälitext dharmanm
käyena sparcayam. Der ausdruck ist formelhaft, denn er kehrt
anderswo wieder. Es heisst Dhp. 959:

na tävatä dhammadharo yävata bahu bhäsati,

yo ca appam pi sutväna dhammanm käyena passati

sa ve dhammadharo hoti yo dhammanm na-ppamajjati.

Hier steht freilich passati statt phusati oder so was. Dass
dies aber unrichtig ist lehrt uns Dutreuil de Rhin's Dhp. A? 10
—11 (JA. 9, XII, 216 f.), wo es heisst:

na tavata dhamadharo yavata baho bhasati

yo tu apa bi sutvana dhamu kaena phasai

sa ho dhamadharo bhoti yo dhamu na pramajati.

Dies phasai ist sparcati!?, vgl. ibd. p. 240 phusamu und giebt
also dieselbe lesart wie der jätakavers.?

Dann folgt in beiden texten eine frage des Arindama nach
dem befinden des heiligen, die im pålitext nur die g. 9", im Ma-
hävastu 452,s—1w einnimmt, worauf Sonaka antwortet mit der auf-
zählung der (im påli acht, in Mhv. [πῇ seeligkeiten des ”besitz-
und hauslosen mönches'. Es entsprechen sich hier:

452,13—w: ekasya carato räja kvm me rästram karisyati,

prathamarr khu bhadram adhanasya anägärasya bhiksuno.
wahrscheinlich g. 15:

catuttham bhadram adhanassa anägärassa blukkhuno:

muttassa ratthe carato sanigo yassa na vijjati.

452,15—16: yo” ham grämäto prakramämi rästräni nigama tathaä

anapekso va prakramämi na kociduparudhyati,

dvitiyam khu bhadram adhanassa anägärassa bhiksuno.
entspricht teils g. 19:

atthamam bhadram adhanassa anägärassa bhikkhuno:

yam yam disam pakkamati anapekho va gacchati.
und teils g. 14:

tatiyam pi bhadram adhanassa anägärassa bhikkhuno:

nibbuto pindo bhottabbo na ca koc' uparodhati.

! Senarts erklärung ib. p. 217 ist hinfällig.
? Vgl. auch Divyävad. p. 560,2: na räjan krpano loke dharmakä-
yena sarhsprget.

28 Jarl Charpentier,

Weiter folgt 432,18—2e20:

panthena gacchamänasya ye bhonti paripanthikaå

pätracivaram ädåäya sukham gacchati sarvuto,

trtiyam khu bhadram adhanasya anägärasya bhiksuno.

Dem entspricht g. 18:

sattamam bhadram adhanassa anägärassa bhikkhuno:

corelu rakkhitam maggam ye carne päripanthika

pattacivaram ädäya sottim gacchanti subbatä.

Zuerst scheint es mir klar, dass suvrato viel besser ist als
sarvato, eine ganz leichte änderung. Was aber mit der ersten
zeile anzufangen ist bleibt fraglich. bLeider hat nämlich Senart
in den noten zur s. 452 keine varianten zu diesen zeilen angeben
können, da die zeilen 452,18—20 und 453,1—:2 in M fehlen und
sich also nur in B finden.! Die einzige möglichkeit zur erklärung
wäre πη. 6. die, dass paripanthika hier etwa ”besetzt von räubern,
hinderlich”? usw. bedeutete. Dann möchte ich so etwa lesen:

panthesu gacchamänas tu ye? bhonti paripanthika

Ich weiss indessen selbst am besten, dass dies nur ein sehr
schlechter notbehelf ist.

453,1—3: Mithiläyäm dahkyamänäyäm näsya dahyati kvieana.

caturtham khu bhadram adhanasya anägärasya bhiksuno.
Vgl. g. 16:

panrcamam bhadran adhanassa anägärassa bhikkhuno:

nagaramhi dayhamanamhi nässa kinrer adayhatha.

Auf diesen berähmten spruch komme ich im folgenden wieder
und begnäge mich augenblicklich damit auf Franke WZKM. 90,
302 f. hinzuweisen. Dass in Mhv. statt nagaramhi hier Mithi-
läyäm steht ist leicht zu erklären, da ja der spruch auch in
dieser form existierte und hier Arindama könig von Mithila ist.

Schliesslich folgt 453,3— 5:

na te kosthasmim osaranti na kumbhena kulopakarn

paritisthati esäno tena yäyanti suvratä,

puricamam bhadram adhanasya anägärasya bhiksuno.

! Von III p. 48 an sind B und M die einzigen quellen.

? paripanthin- ”hinderlich' kommt vor, z. b. MBh. XII 4770 evai
kosasya mahato ye naräh paripanthinah tän ahatvä na pacyämi sidd-
him atra parantapa und XIII 1920 bräkmanyarr durlabhatararn samvrtan
paripanthibhih.

> Näml. panthänah.

po
Φ

Paccekabuddhageschichten.

Damit stimmt äöberein g. 12:

sädäpi bhadram adhanassa anägärassa bhikkhuno:

na tesaw kotthe upenti na kumbhe na kalopiya,

paranitthitam esänä tena yaäpenti subbata.

Sowie der vers in Mhv. steht, hat er doch eigentlich keinen
sinn, obwohl sich Senart III p. 528 ernstlich bemöht hat einen sol-
chen herauszulesen. Es ist deutlich, dass der text nicht das giebt,
was Senart hineingelegt hat, sondern dass er, obwohl sehr ver-
dorben. deutliche spuren des alten zustandes zeigt. Es steht
nämlich in den hdschrr. folgendermassen: B nato kosthisminr osanti
na kumbho na kulo pi yam | paritisthati mesänä tena? und M
nate kosthesmin osaranti na kumbho na kulo pi ya | paritisth-
ati mesänaärmn tena?. Zuerst sieht man hieraus, dass es sicher
esänä gestanden hat und ein paritisthitem kann ja sehr wobl aus
paranisthitam verdorben sein; yäyanti sechliesslich lese ich ohne
weiteres als yäpenti, was auch keine grosse änderung ist; yäpeti
steht in der bedeutung ”leben” in Mhv. I 181,15, wo es heisst:

visasamyuktaoinr bhuktväna sudhäm va yäpenti nirmitau.

Somit habe ich eine zeile erhalten

paranisthitam esänaä tena yäpenti suvrata,
die mit der påligathå zeile c stimmt. Was die erste zeile betrifft,
so vermag ich sie nicht ganz in ordnung zu bringen, da wahr-
scheinlich alte kuvrruptelen den beiden Mahävastuhandschriften zu
grunde liegen. Nur so viel ist offenbar, dass osaranti, falls rich-
tig, unmöglich eine umschreibung irgend eines mit upenti gleich-
bedeutenden wortes sein kann. Ist dagegen osanti in B besser,
kann das korruptel aus openti sein, was die pålihdschrr. als vari-
ant von upenti haben.

Der könig antwortet jetzt, 453,9 —10:

τίμα) khalu tes bhadrai yesan kirtesi Cronaka.

rayan tu grddhä kämesu kon karisyämi! Cronaka.
womit τ. 20 zusammengehört:

αν μὲ bhadrakä οἷο yo tva bhikkhu pasanmsasi,

ahan ca giddho kämesu katham kahämi Sonaka.

Der heilige antwortet jetzt mit der oben behandelten fabel,
indem er anfängt, 453,12—138:

upaman te mahäräja karisyantam crnohi me

upamäye ihäikatya artham jänanti pandita.

"MM ?syäma.

30 Jarl Charpentier,

Vgl. g. 24:

upaman te karissämi, tam sunolhi Arindana,

upamäya p' τάδ᾽ ekacce atthan jänanti pandita.
Weiter 453,14 —15:

bhätapärvarmr maharäja kunjaro sastihäyano

patito giridurgesu Gangävegena vuhyate.
Womit ähnlichkeiten sich finden in g. 25":

Gangåya kunaparm disväå vuyhamänam mahannave
Dann heisst es weiter, 453,16—20:

tatra käko vicinteti alpaprajno acetaso:

yänam imam labdhaw bhadrai bhadro vyäyama alpako.

tasya rätrim divam väpti taträsi niyato mano

khädanto nägamänsäni pibanto Bhågirathijalanm

pacyanto varacitränt upayäti vihkangamo.

Vgl. hiermit g. 23", 26 und 97:

väyaso samacintest appapanrno acetaso:

yänanr ca vat idam laddham bhakkho cäyam anappako,

tattha rattim tattha divä tatth eva virato mano.

khädam nägassa mamsäni pipa Bhägirasodakamn

sampassam vanacetyäni na palittha vihangamo.

In 17 ist sicher statt bhadro vyäyama alpako zu lesen: bhakso
cäyam analpako; BM haben bhadro väyam analpako.

In 18 hat B nirato statt niyato. In 20 lese ich vanacdätty-
än? statt varaciträmni.

454,1—2: så tom Bhägirathi Gangäå pramattarr kunapäcgritan

samudram abhisäreti agati yatra paksinänm.
Vgl. mit dieser strophe vu. 28:

tanmir va otarani Gangå pamattar kunape ratar

samuddam ajjhagähayi agati yattha pakklänanm.

454,5: makara (timQtimingilä bälam nam badhitväna khädati
vergleicht sich g. 31:

tar ca sämuddika maccha kumbhila makarä sustå

pasayhakäraä khädömnsu phandamänam vipakkhinamnm.

Obwohl die Mahävastu-zeile nicht ganz in ordnung ist, sehe
ich aus dem pälitext keine möglichkeit sie zu verbessern. Nach-
dem die fabel abgeschlossen ist, folgt in Mahävastu die oben erör-
terte höllenschilderung, die im Sonakajataka nichts entsprechen-
des hat. Dann heisst es weiter:

Paccekabuddhageschichten. 31

457,8: ksiprai kumäranm änetha Dirghäywi rästravardhanai
Vgl. g. 8395:

khippam kumäram änetha Dighävum ratthavaddhanarn
Und weiter 457,9—10:

asti me daharah putro Dirghäyuh rästravardhanah,

tam räjye sthäpayisyämi so vo räjä bhavisyuti.

Dieser vers wird im Sonakajataka den ministern zugeschrie-
ben und lautet, g. 38:

atthi te daharo putto Dighävu ratthavaddhano

tam rajje abhisinrcassu, so no räja bhavissati.

457,2: ksipram kumäram änenti Dirghäywi rästravardhananm.
Vgl. g. 40: tato kumäram äneswi Dighävwi ratthavaddhananm

ksipram in Mhv. nach dem vers 8 statt tato im jätaka.

Die g. 37, die weiter oft vorkommt und ungefähr an densel-
ben stellen wie die entsprechende Mahävastustrophe, lautet [0]-
gendermassen:

aj) eva pabbujissämi, ko jahnä maranmai suve,

måham käko va dummedho kämänan vasam annagä.

Ganz in derselben form heisst es 458,138—14; 17—18:

adyäiva pravrajisyämi, ko jäne marunam curve.

mäham käko va durmedho kämänänm vacam anvagaä.

Sonst is gewöhnlich zwischen diesen beiden zeilen eine dritte
eingeschoben, die so lautet:

na hi na samgatan tena mahäsäinyena mrtyuna!

z. Ὁ. 458,4—6; 21—459,1 —2 usw. Schliesslich heisst es 457,14—15:
ämantemi bhavantara pravrajyä mama rocati,

ahh käko va durmedho må kämänäm vacam unvaga.

Dann folgt die aufzählung der reichtämer und herrlichkeiten?,
die Arindama seinem sohne öberliefert, die eine kleine verschie-
denheit in den beiden versionen zeigen. 850. heisst es 4537,16—17:

δαί) nagarasahasräni sphitan räjyam akanthakam

tat putra pratipadyähi, räjyawir niryätayämri te.

Vgl. g. 41:

satthi gämasahassäni paripunnäni sabbuso

te putta patipajjasu rajjui niyyädayämi te.

ΥΩ]. MBh. XII 6550 (=9951): na mrtyusenäm äyäntim jätu κας-
cit prabiädhate, Divyävad. p. 68 usw.: dhunita mrtyunah säinyam na-
dägäram iva kunjarah.

? Mit der folgenden schilderunvg vergleicht sich die aufzählung in
jäat. 539 g. 48 ff.

32 Jarl Charpentier,

Weiter 4357, — 458,3:

sasti nägasahasräni atra sarve svalamkrtä

dantino balasampannä hemakalpitaväsaso.

ärädhåä präsagulaynstitomaranigadäyudhä.

tän putra pratipadyasva räjymwh niryätayämi te.

Vel. g. 43—44:

sutthi nägasahassäni sabbälmwikärabhäsita

suvannakacchä mätangä hemakappanaväsasä

ärulhä gämaniyehi tomaraiikusapänihi

te putta patipajjasu, rajjärir niyyädayämi te.

In 4581 haben BM ”väsasä. Die beiden zusammensetzun-
ven hemakappanarväsasä und hemakalpitaväsaso besagen aber nicht
dasselbe; ersteres ist etwa ”mit goldenen zägeln und hällen', letz-
teres 'mit aus gold zubereiteten (: mit gold verzierten) hällen".
Es wäre jedenfalls möglich, dass ?kalpita? aus "kalpana? entstellt
worden ist.

458,1—8: sastöm acvasahasräni säindhaväå gighravähino

survälamkärabhusitäfni] carärädha ca sarvaco.
Vel. g. 46: satthi assasahassäni sabbälankärabhusitä

ajäniyä va jätiyä sindhavä sighavähino
und g. 47":

ärädhä gämaniyehi etc.

Weiter 458,11 —12:

sastöm dhenusahasrämi sarve kurmsopadohini!,

tän putra pratipadyähi räjyam niryätayämi te.
Womit vgl. g. 52:

satthi dhenusahassäni rohannä pungaväsabhaä

tä putra patipajjassu, γαλ) αν myyädayämi te.
Und schliesslich 458,15—18:

sasti kanyäsahasräni ämuktamanikundalaä

tän putra pratipadyähi räjymi niryätayämi te.
Vel. g. δά:

solasitthisahassäni sabbälarrkärabhäsita

vicitrahatthäbharanä ämuttamunikundalaä

tä putta patipajjassu, räjjamnm niyyädayämi te.

In den gåtha steht die stereotype zahl: ”sechzehntausend mäåd-

chen” — Mahaävastu hat hier wie öberall oben ”sechzigtausend'".
Als der könig so das reich dem Dirghäyu öberlassen will,
spricht der prinz folgendes -— 459,19—322:

1 ῷ oben.

Paccekabuddhageschichten. 33

pure crutam mayåä etan mäta kälagatai mama,
nätväham cakto bhesyämi devena vina jiwitwih.
yathä äranyaka någa prsthato ”nveti påyako
evam te anvayisyämi äadäya tava sumbhakan.
σ. 50—58:

daharass' eva me täta mäta matä ti me sutanm,

tayä vinä aham täta jiwitum hi na ussahe.

yathä ärannakanm πάσα poto anveti pacchato

jessantanr giriduggesu samesuw visamesu ca

evam tam anugacchämi pattam ädäyn pacchato

subharo te bhavissämi, na te hessämvi dubbhauro.

Der könig Arindama aber will seinen sohn nicht mitfähren,
sondern antwortet 457,2 ff.:

Vel.

OR

yatha sämudrikam näväm vänijäna dhanärthinäaänm
makaro tatra pätheya vänijä vyasanarn gatä
mä vayamn antaräyam karoma ..... mama
iman kumäram grhitvä Dirghäyvum rästravardhanait
ksipram antahpuram nitha pråsädanm rativardhanarn
tatra tam ca ramesyanti devakanyopama cubhä.

Vgl. mit diesen strophen g. 59—61:
yathä sämuddikar nävam väntjänarm dhanesinan
vohäro! tattha ganheyya vänija vyasani? siyä
evam eväyarr puttakali antaräyakaro mamarn,
iman kumärmaoi påpetha påsädanm rativaddhanan.
tattha kambussahatthäyo yathä Sakkam va acchara
tä nam tattha ramessanti, tähi-m-eso ramissati.

Senart hat z. 5 als lakun bezeichnet, was mir jedoch bei ver-
gleichung mit dem palitext nicht richtig scheint. Ich habe des-
wegen zwischen 4 und 6 keine läöcke angenommen. Was 2,4 be-
trifft, glaube ich, dass diese zeile in ihrer ursprönglichen ge-
stalt mit dem pålivers ziemlich identisch gewesen ist. Aus den
hdsehrr. kann man herausnehbmen: mä ayam (Β) antaräyabi-
karo . ... mama.

Der rest des Mahävastutextes aber befindet sich in der schreck-
lichsten verwirrung. Es spielt nämlich hier, wie der pålitext zeigt

1 Komm.: vohäro ti tasmöin ohårento hetthä kaddhanako välamaecho
vä udakarakkhaso vä ävatto vä.

? B! byasanan.

Charpentier: Paccekabuddhageschichten. 3

34 Jarl Charpentier,

das drama in dem königlichen harem, wo ein mädcehen den
Dighävu zuerst befragt, wer er sei, worauf sie antwort erhält.
Dann fragt sie nach dem alten könig; D. antwortet, dieser sei
seiner erlösung entgegen gegangen, er selbst aber bleibe in den
sänden stecken. Die erzählung schliesst mit den worten des mäd-
chens (g. 68):

tassa te sägatam räja sihasseva giribbajarn
anusäsa mahäräja, tvam no sabbäsarm issaro.

Im Mahävastu aber ist der text deswegen verdorben, weil wahr-
scheinlich durch missverständnis worte des Dirghäyu in den mund
seines vaters gelegt werden; oder es ist ein grösseres stäck weg-
gefallen, das ein schreiber aus eigenem verstand wiederherzustellen
suchte. Ich gebe hier nur ein verzeichnis der einander ent-
sprechenden verse, da ich bei dem text des Mhv., den wir besitzen,
keine verbesserungen för möglich halte: 460,9—10 + 11—12 = g. 692;
460,18—14 = g. 63; 460,18—19 = g. 64 und 460,14 (unvollständig)
möglicherweise mit g. 68 verwandt.

Aus dieser untersuchung hat cs sich ergeben, dass sich die
gäthä's der beiden jätaka's im allgemeinen ziemlich genau decken,
was ja zeigt, dass sie beide auf gemcinsame vorlage beruhen.
Nur hat das Mahävastukapitel eine erweiterung, die höllen-
schilderung, deren entsprechung sich im Sarnkiccajätaka findet.
Da dies jätaka in der pälisammlung unmittelbar nach dem Sona-
kajaätaka folgt und ein teil desselben hier in dieses jataka ein-
gesetzt worden ist, so schliesse ich, dass die ordnung in der ur-
sprönglichen jatakasammlung dieselbe war, und der verfasser des
Mahavastu da das motiv der beiden erzählungen ganz gleich war —
ein könig und sein freund, ein paccekabuddha — die beiden jätaka's in
dieser ziemlich ungeschickten weise zusammenzuschmelzen versuchte.

Uber das Darimukhajätaka (jät. 378, Fausboll III 238—9245)
kann ich mich sehr kurz fassen. Die prosaerzählung stimmt ganz und
gar mit der des Sonakajataka öberein, nur dass die beiden freunde
hier Brahmadatta! und Darimukha heissen. Auch hat der könig
hier keinen sohn, der genannt wird — die erzählung ist öberhaupt
viel kärzer. Strophenähnlichkeiten giebt es nicht?.

! Vgl. die erzählung von Brahmadatta unten.

? In g. ὁ" heisst es: citrähi gäthähi subhäsitahi Darimukho
nijjhapayr Sumedham. Mit Sumedha ist natärlich hier Buddha gemeint
— Bralhmadatta ist ja hier der Bodhisatta, was ich nur im vorbeigehen
bemerke, weil die englische tbersetzung den vers missverstanden hal.

Paccekabuddhageschichten. 35

Schliesslich bildet ja eine ähnliche erzählung ein leitmotiv in
der sage von Citta und Sambhäta in dem grossen Brahmadatta-
cyklus. Diese ist durch Leumann genögend behandelt worden!,
weshalb ich es hier nicht weiter auszuföhren brauche. Ich be-
merke nur, dass sich die episode, die am deutlichsten mit dem
Sonaka-jätaka stimmt, wie nämlich der freund des königs durch
einen vers gefunden wird, dessen antwort nur er kennt?, bei
Jacobi Ausgew. Erz. p. 18—920 findet. Dort lauten die halb-
verse:

äsva däsäu mrgäu hamsäu mäåtangäv umaräv tatah
und
es näu sastika jätik anyonyäbhyäm viyuktayoh.

Das enthält ja in einem kurzen stichverse das hauptsächliche
der ganzen Brahmadattasage (vgl Leumann WZKM. 5,144 ff.; 6,4).
Das erklärt aber auch eine dunkle sache in der jaätaka-erzählung.
Es ist wohl jedem deutlich, dass ein vers, den der könig sang,
um durch die antwort desselben seinen freund aufzuspären, nicht
lauten könnte:

kassa sutvä satam dammi sahassam datthu Sonakam

sondern etwas anders, eine episode aus ihrem fräheren leben, er-
zählen musste, die nur von den beiden gekannt war. 80 hat es,
glaube ich, ursprönglich in dieser erzählung einen solchen stich-
vers gegeben, der aber von den abschreibern, die gar nicht ver-
standen, worauf dieser hinzeigte, gestrichen wurde. Vielleicht war
es sogar der Brahmadattavers. Jedenfalls gehören die hier be-
handelten erzählungen zu den sagen, deren motive der grosse
Brahmadattacyclus aufnahm und in sich vereinigte.

II. Die vier paccekabuddha's.

Unter den 'vier paccekabuddha's' versteht die indische tradi-
tion vier könige?, die durch je ein ziemlich unbedeutendes ereig-
nis in dem alltagsleben die pacerkabodhi erreichten. Es sind

! Etwas auch bei Pavolini La novella di Brahmadatta, Roma 1892.

2 [In ähnlicher weise wird ja auch Nala von den ausgesandten der
Damayanti aufgespiärt (MBh. HI 2732 ff.).

3 Der vermutung Leumann's WZKM. 6,35, dass die vierzahl def
paccekabuddha's aus den vier himmelsgegenden geholt sei, kann ich nicht

I. Karandu.

36 Jarl Charpentier,

diese: Karandu!, könig von Kälinga, Naggaji, könig der Gan-
dhära, Nimi?, könig von Videha, und Dummukha?, könig der
Pancäla. Die buddhistische erzählung öäber ihre erleuchtung ist
in dem sogenannten Kumbhakärajätaka"' (jät. 408, Fausboll ΠΙ
370 --- 383) zusammengestellt und lautet folgendermassen:

[376] 'Einmal fröher — Brahmadatta war könig in Benares
— Wwurde Bodhisatta in einer töpferfamilie in einer vorstadt von
Benares geboren. Als er älter wurde, verheiratete er sich, er-
hielt einen sohn und eine tochter und ernährte seine familie mit
dem töpferhandwerk. In dieser zeit herrschte Karandu in Dantapura
im Kalingerreich; dieser ging einmal mit grosser gefolge nach dem
königlichen garten und sah dabei beim eingang des gartens einen
mit sässschmeckenden frächten beladenen ambabaum. Auf dem
räcken des elephanten sitzend streckte er seine hand aus, nahm
einige ambafrächte, trat in den garten ein, setzte sich auf den
königlichen sitz, gab einige frächte den wöärdigsten und ass selbst.
Nachdem also der könig von dem baum genommen hatte, dachten
die anderen, sie sollten das auch tun, und minister, brahmanen,
hausväter usw. schättelten fräåchte herunter und assen. Immer-
fort kamen sie zuröck, stiegen in den baum hinauf, schlugen ihn
mit keulen, brachen die zweige in stäcke und liessen nicht cin-
mal die unreifen frächte hängen. Als jetzt der könig sich den
ganzen tag in dem garten vergnägt hatte und am abend auf dem
röcken eines geschmöckten elephanten zuräckkehrte, erblickte cr
den baum, stieg herunter, ging zum baum und betrachtete ihn,

beistimmen. Man tut, glaube ich, am besten bei solchen geschichten, wo
doch ziemlich sicher eine historische unterlage sich vorfindet, so wenig
wie möglich an naturmytologische dinge zu denken. Es giebt ja z. b.
anderswo sieben oder fänfhundert paccekabuddha's. Können diese auf
irgend einer solchen art erklärt werden?

! Bei den jaina Karakandu genannt.

2 Auch Nami und Mahäjanaka genannt.

3 Bei den jaina Dummuha und Domuha (= Dvimukha); in skt. ist
es natiärlich Durmukha. In Ait. Br. 8,33, 9 wird Durmukhah Päncälah
als cakravartin, nachdem er von Brhaduktha gesalbt worden war, genannt.
Durmukha, der in MBh. II 116 als bei der einweihung der sabhä des
Yudhisthira anwesend zusammen mit Ugrasena aufgezählt wird, ist offen-
bar mit Dumuha (komm. Dummuha) in Nayadh. XVI 162, der als ein
Yadavafärst genannt wird, identisch.

4 Auch in Kummäsapindajataka (jaät. 415, Fausbell HI 407 ft.
= Jätakamälåä III) werden vier paccekubuddha's genannt.

Paccekabuddhageschichten. 37

indem er dachte: ”heute morgen sland dieser baum mit schönen
frächten beladen, cin gegenstand, der nicht genug betrachtet
werden konnte; jetzt aber sind die frächte fort, die zweige ge-
brochen und die schönheit nicht mehr da”. Er sah sich um und
erblickte einen anderen ambabaum, der keine frächte trug. Dabei
dachtle er: ”dieser baum sleht in seiner fruchtlosigkeit schön da
wie ein berg von juwelen — der andere aber wurde gerade seiner
fruchtbarkeit wegen zerstört. [377] So ist dieser hauserhalterstand
wie der fruchtbeladene baum, das mönchsleben wie der baum
ohne frächte; der reiche muss förchten, der arme aber nicht —
auch ich möchte ein baum ohne frächte sein". Indem er so äber
den fruchttragenden baum meditierte, stand er am stamme des
baumes, und indem er die drei charakteristika begrändete und
seine religiöse einsicht vermehrte, erreichte er die paccekabodhi,
und indem er dachte: ”heute ist die haut des mutterleibes von
mir gefallen, die wiedergeburt in den drei existenzen ist fort, der
schmutz des sarnrsära ist weggereinigt worden, das tränenmeer ist
ausgelrocknet, die beinmauer ist gebrochen!, fär mich giebt es
keine wiedergeburt mehr', sland er wie mit allem schmuck aus-
gestattet da. Da sagten die minister: 'allzu lange steht der könig
da', er aber antwortete: "ich bin kein könig, ich bin ein pacceku-
buddha”. Sie sagten: '”die puccekabuddha's sehen nicht so aus
wie du, o könig'; dann fragte er: ”wie sehen sie denn aus? —
"Mit rasiertem haar und bart, in gelbe kleider gehällt, ohne ver-
bindung mit familie und clan, gleich vom wind getriebenen wolken
oder der von Rahu befreiten mondscheibe wohnen sie in der
Nandamäila-grotte im Himavant — solche, o könig, sind die
paccekabuddha's'. In diesem augenblick hob der könig seine
hand auf und beröhrte den kopf; dann verschwanden die merk-
male eines haushalters und die merkmale eines asketen traten
hervor:

Drei kleider, lopf und messer scharf, nadel, seiher und
gärtel auch,

diese sind die acht, die immer sind des wahren mönches
gäter.

! Sosito assasamuddo, bhinno atthipäkäro, vgl. dazu Therig. 497:
saru caturodadhi upanite assutharnarudiramhi sara ekkakappam atthinan
sancaymwir Vipulena sama (auszäge aus dem komm. dazu ibd. p. 214)
und Dhp. 150 atthinair Pagarai kata manmsalokitalepanawi.

IH. Naggajt.

Π|. Nimi.

38 Jarl Charpentier,

Diese sogenannten mönchesrequisita wurden an seinem körper be-
festigt. Er stand in der luft, sprach zu den leuten und ging dann
durch die luft zur Nandamäöälagrotte im oberen Himavant.

Naggaji, könig der Gandhära's, sass in seinem königlichen
stuhl auf der terasse des palastes in Takkasila. Dort sah er eine
frau in seiner nähe sitzend, die auf jedem arm einen edelstein-
ring trug und wohlriechende stoffe pulverisierle; dabei dachte er:
”die armringe verursachen keinen laut, wenn sie einzeln sitzen".
Dann zog sie [378] den einen ring äöber den linken arm, nahm
den stoff mit der rechten hand und begann ihn zu bereiten. Der
ring aber begann gegen den anderen zu klingen. Als der könig
die beiden klingenden ringe sah und hörte, dachte er: "als der
ring allein war, tönte er nicht, jetzt aber klingt der zweite; ebenso
die lebenden wesen — allein geben sie keinen laut von sich, zwei
zusammen aber machen es. Ich aber bin herrscher ΠΟΙ die
beiden reiche der Kasmirer und Gandhaårer, ich möchte aber eher
(wie der einzelne ring) keinen anderen beherrschen, nur mich
selbst. So machte er den klingenden ring zu einem gegenstand
der meditation, und als er dasass, betrachtete er die drei charak-
teristika, vermehrte seine religiöse einsicht und erreichte die
paccekabodht. — Das öbrige ist wie oben.

In dem königreich von Videha in der stadt Mithila stand der
könig Nimi nach dem frähstäck an einem offenen fenster im
palast und blickte in die strasse hinunter. Ein habicht nahm ein
fleiscehstäck auf dem markt und flog damit weg. Da kamen gelier
und andere vögel und umringten ihn, und des fleisches wegen
hieben sie ihn mit den schnäbeln, schlugen ihn mit den fläögeln
und zerfetzten ihn mit den klauen. Er aber, der dies nicht er-
tragen konnte, liess das fleischstäck fallen; dabei griff es ein
anderer, die vögel liessen den habicht los und griffen den anderen
an — als dann dieser das fleisch fallen liess, nahm es ein dritter,
und diesem ging es ebenso!. Der könig sah die vögel und dachte:
"der vogel, der das fleischstäöck nimmt, dem geht es schlecht, der
aber, der es losliess, dem ging es wohl; so auch ein mensch,
der die fänf sinnesgenässe geniesst — ihm geht es schlecht; wenn
er es nicht tut, geht es ihm wohl. Ich habe sechzehntausend
frauen, ich möchte aber lieber, wie der habicht das fleischstäck

! Zu dieser geschichte vergleiche man MBh. XII 6648 und jat. 330
(s. Franke WZKM 20, 345 u. 347 f.).

Paccekabuddhageschichten. 39

fallen liess, die fönf sinnesgenässe wegwerfen und gläcklich wer-
den”. Indem er dies grändlich öberdachte [379], äber die drei
charakteristika meditierte und seine religiöse einsicht vermehrte,
erreichte er die paccekabodhi. — Das äöbrige ist wie oben.

In dem reiche der Uttarapaheäla's in der stadt Kampilla stand
der könig Dummukha in allen schmuck gekleidet, von seinen mi-
nistern umgeben nach dem frähstäck und betrachete durch ein
geöffnetes fenster den palasthof. In diesem augenblick öffneten
sie die täre des kuhstalles, die stiere liefen heraus und verfolgten in
geschlechtslust eine kuh; ein grosser stier mit spitzen hörnern,
der einen anderen hinzulaufen kommen sah, stiess diesen seiner
rasenden lust wegen mit den hörnern in die weichen — da kam
das eingeweide aus und der stier starb. Der könig sah dies und
dachte: "die lebenden wesen von den tieren ab gerechnet geraten
ibrer lust wegen in ungläck, wie dieser stier sciner geschlechtslust
wegen das leben verloren hat; auch andere wesen werden davon
gerährt — ich möchte aber dies alles wegwerfen". So stand er da
und dachte äber die drei charakteristika, vermehrte seine religiöse
cinsicht und erreichte die paccekabodhi. — Das öäbrige ist wie
oben.

Eines tages, als diese paccekabuddha's sahen, dass die wan-
derungsstunde gekommen war, traten sie aus Nandamöäla heraus,
reinigten ihre zähne mit betel an der see Anotatta, richteten ihre
bedärfnisse am Manosila aus, nahmen topf und mantel, stiegen
durch ihre öäöbernatärliche einsicht in die luft auf, standen auf fäönf-
farbigen wolken und stiegen in der nähe einer vorstadt von Be-
nares nieder. Auf einem passenden platze legten sie ihre kleider
an, nahmen die töpfe mit, gingen von tär zu tär und baten um
gaben; schliesslich kamen sie nach Bodhisatta's tär. Bodhisatta
wurde vergnögt, liess sie ins haus eintreten und auf einem zube-
reiteten sitz platz nehmen, gab ihnen ehrfurchtsvoll wasser und
reichliche nahrung. Dann setzte er sich zu ihnen und begrässte
den ältesten, indem er sagte: "herr, dein geistiges leben scheint
öberaus schön, deine sinne sind ruhig, deine hautfarbe ist hell:
was fär einen gegenstand [380] hast du gesehen, dass du dich
fär dieses asketenleben beschlossen hast; ebenso fragte er auch
die Öbrigen. Dann sagten diese vier: "ich war der und der, könig
dort und dort' usw. und, indem jeder die ursache seines asketen-
lebens erzählte, sprachen sie der eine nach dem anderen folgende
strophen:

IV. Dum-
mukha

(Karandu)

(Naggaji)

(Nimi)

(Dummu-
kha)

40 Jarl Charpentier,

"Ich sah "nen mmbabaum im schönen walde,
mit dunuklen blättern, ganz mit frucht beladen;
der frächte wegen ward er ganz geplöndert --
da ging ich fort zu diesem bettlerleben'.

"Ein schönes armband, gemacht von meisterhänden,
auf jedem arm ganz leise trug ein mädehen;

als zwei zusammen kamen, hört ὁ ich klingen;

da ging ich fort zu diesem bettlerleben'.

"Ein tleischstäck sah ich einen vogel rauben;
sofort von vielen wurde er umflogen,

die ihn des fleisches wegen heftig jagten —
da ging ich fort zu diesem bettlerleben'.

'Ein hoher, schöner stier mit riesenkräften

lief stolz umher — doch der geschlechtslust wegen
von andern wurde er zu tod gestossen —

da ging ich fort zu diesem bettlerleben'.

Der äöbrige teil des jätaka ist von keinem interesse, da nur
erzählt wird, wie Bodhisatta und seine frau beschlossen asketen
zu werden. Interesse bietet nur der vers, gathä 5:

Karandu näma Kaliigänam Gandhäränanr ca Naggaji

Nimiräjä Videhänam Panrcälänar ca Dummukho,

ete ratthäni luitväna pabbajvirsu akinrcana,'
weil er auch anderswo vorkommt. Es heisst nämlich bei Jacobi
Ausg. Erz. p. 34 in einem stichvers zum Jebensbericht der vier
patteyabuddha folgendermassen:

Karakandå Kalingesu Pancälesu ya Dummauho

Nami räyä Videhesu Gandhäresu ya Nuggai”?.

vasahe ya indakea valae ambe ya pupplie bohi

Karakandu-Dummuhassä Namissa Gandhäraranno ya.

! Vgl. zu dieser gåtha MBh. XII 8600: Nimi rästram ca Väideho,
Jamudagnyo vaswidharäm bräkmanebhyo dadäu cäpi, Gayag corvoii
sapattanäm und Divyavad. p. 61,3: Pingalag ca Kalinyesu Mithiläyäm
ca Pändukah Bläpatragea Gändhäre Cankho Väränasipure.

” = Utt. XVII 45.

Paccekabuddhageschichten. 41

Also auch bei den jaina sind diese vier zusammengenommen
und auch dice gegeostände, die ihre erleuchtung bewickt haben
sind im grossen und ganuzen dieselben.!

Ich werde hier unten die berichte äber diese vier heiligen ein
wenig näher untersuchen; zu grund lege ich dabei die lebensbe-
sehreibungen bei Devendra in der Uttarajjhayanatika bei Jacobi
Musg. Erz. p. J4—55, weil diese die ausfährlichsten, ja öfters so-
gar die einzigen dokumente öber ihr leben liefern.

Α. Dummukha (Domuhu).

Der text bei Jacobi Ausg. Erz. p. 39—40 lautet so: [39] "Es
glebt hier in Indien eine stladt namens Kampilla. Dort lebte cin
könig Jaya?, der aus der familie des Hari stammte; seine königin
heiss Gunamäla. Mit ihr zusammen lebte der könig einige zeit in
allerlei herrlichkeit. Einmal, als er in der audienzhalle sass, fragte
er einen boten: was giebtUs, das andere herrscher besitzen, ich
aber nicht?' Dieser antwortete: du hast keine gemäldegallerie". Dann
sagte der könig zu den baumeistern:”bauet eilig eine gemäldegallerie"
und sie begannen nach diesem befehl zu arbeiten. Als aber dice
arbeiter zu graben anfingen, fanden sie am fänften tage ein gros-
ses diadem ganz aus edelsteinen verfertigt, das wie ein feuer leuch-
lete; freudig sagten sie es dem könig Jaya. HEnutzäckt hob es die-
ser mit einem freudenruf aus der erde auf. Die baumeister u. a.
wurden nach verdienst mit kleidern u. s. w. beschenkt. Bald stand
eine gemäldegallerie mit hohem dach fertig und wurde an einem gläck-
bringenden tage eingeweiht. Während dem die verschiedenen in-
strumente spielten, setzte der könig das diadem auf seinen kopf;

! Pavolini Actes du XII congres d. oriental. I p. 129 ff. nimmt
abhängigkeit der jainistischen erzählung von dem jataka — oder jeden-
falls von älteren buddhistischen wquellen — an, was mich aber nicht tiber-
zeugt, weil schon der jainistische kanon (Sutrakrt. und Utt.) deutlich die
legende von vier paccekubuddhu's kennt. Auch sieht man nicht ein, wa-
rum, falls die jainakommentatoren aus dem jataka eutlehnt, sie eine in
wesentlichen zigen verschiedene geschichte erzählen sollten.

2? Jaya heisst Arjuna MBh. II 15607; ib. IV 176 heisst es beim
einkehren in die stadt des Viräta: Jayo Jayanto Vijayo Jayadratho Jayud-
balo iti gukyäni nämäni cakre tesäm Yudhisthirah; hier ist es also
Yudh. der diesen namen anlegt. Bei den Jainas fährt diesen namen der
elfte cakrarvartin, sohn des königs Samudravijaya in Rajagrha, vgl Utt.
ΧΥΠῚ 43.

492 Jarl Charpentier,

dadurch wurde der könig mit zwei gesichtern begabt. Dice leute
nannten ihn deswegen Domuha. |

Daun verging einige zeit. Der könig bekam sieben söhne; Gu-
πὰ λα ]ἃ war aber betröbt, weil sie keine tochter gebar. Da ge-
lobte sie einem yaksa, namens Mayana, ein opfergeschenk. Nach
einer zeit wurde ihr eine tochter geboren, deren geburt ein traum
von der erlangung eines zweiges des pärtjäta-baums vorge-
gangen war. Der yaksa erhielt sein opfergeschenk. Dice tochter
nannte man Mayanamanjari!?; mit der zeit erreichte sie das ju-
gendalter.

In Ujjeni war in dieser zeit Candapajjoya könig. Ihm er-
zählte ein bote: ”der könig hat zwei gesichter. Pajjoya fragte:
”wie so? Der bote antwortete: 'er hat ein solches und solches
diadem; wenn er das gebraucht, bekommt er zwei gesichter'. Dann
wurde Pajjoya nach dem diadem begierig; er sandte eine botschaft
zu Domuha: 'sende mir dieses edelsteinerne diadem! sonst bereite
dich zum streit!" Der könig Domuha antwortete dem boten; ”falls
du mir giebst, was ich wöänsche, werde ich das diadem hergceben”.
Der bote fragte: ”was wöänschst du? und der könig antwortete:
”gleb mir den elephanten Nalagiri und die perle aller wagen, Aggi-
bhiru, deine gemahlin, königin Sivs, und den schreiber? Loha-
jangha" Das waren aber die vornhemsten kleinodien in Pajjoya's
reiche. Der bote kehrte nach Ujjeni zuröck und erzählte dem
könig die antwort Domuha's. Pajjoya wurde heftig erzörnt und
brach auf mit einem heer von zwei lakhen elephanten, zwei tau-
send wagen, zwanzigtausend pferden und sieben kroren fussolda-
ten. In unaufhörlichen tagesmärschen kam er zur grenze des Pan-
calareiches. Domuha zog auch mit einem vollständigen heer aus
seiner stadt heraus und ging Pajjoya entgegen. An der grenze
des Pancalareiches stellte Pajjoya sein heer in garuda-ordnung,
Domuha wieder das seine in sägara-ordnung auf. Dann begann
die schlacht. Durch die macht des edelsteinernen diadems wurde
Domuha sieger, Pajjoya's heer wurde geschlagen. [40] Pajjoya
wurde gebunden und zur stadt geföhrt. Man legte ihm eine fuss-
spange an. Dort lebte könig Pajjoya einige zeit in ruhe.

! So heisst weiter bei Devendra eine kaufmaunstochter in der er-
zählung von Agadadatta.
? lehäriya- nach Jacobi's vermutung = lekhäcäårya-.

Paccekabuddhageschichten. 43

Einmal bekam er die Mayanamanjari zu sehen und wurde
heflig in sie verliebt. So verging endlich! die nacht, während der er
vom feuer der liebe gebrannt und von der glut der sorge geplagt
war. Am morgen ging er in den audienzsaal. Domuha sah ihn mit
verwelktem gesicht und körper dastehen und fragte nach seinem
hefinden, er aber antwortete nichts. Unruhig fragte Domuha noch
cinmal; Pajjoya seufzte tief und fläösterte: 'O färst, ein mensch,
der in die gewalt des liebesgottes geraten, von krankheit verzehrt
ist und ein betrunkener, der zornig ist und ein sterbender, der
lässt die scham fahren. Deswegen, o färst, falls du mir gesund-
heit wöänschest, gieb mir dann deine tochter Mayanamanjari —
sonst werde ich mich in's feuer störzen”. Als Domuha diesen ent-
schluss hörte, gab er sie ihm. In einer gläcklichen stunde? wurde
die hochzeit gefeiert. HFEinige tage wurde Pajjoya zuröäckgehalten,
dann wurde er mit ehrenbezeugungen fortgesandt und reiste nach
Ujjeni.

Als es einmal Indrafeier wurde, befahl Domuha den stadtbe-
wohnern: ”richtet die Indrafahne auf?! Dann wurde unter freude-
jauchzen eine Indrafahne mit weissen bannern und wimpeln, mit
mengen von klappern? und glöckechen, mit herabhängenden kränzen
und guirlanden, geschmöäckt mit kränzen aus perlen und edelstei-
nen und einer menge von allerlei frächten, aufgestellt. Dort tanz-
ten die tänzerinnen, der vornehmsten dichter gedichte wurden vor-
getragen, die menschenhaufen tanzten, allerlei beträgende zauber
wurden gezeigt, die zauberer wurden mit betel begabt. Schauer
von kampher- und safranwasser regneten, grosse gaben wurden
ausgeteilt, die trommel und instrumente ertönten. Unter solchen
freuden vergingen sieben tage. So kam der vollmondstag: mit
grosser freigebigkeit wurde die Indrafahne mit blumen, kleidern
usw. von könig Domuha beschenkt. Am andern tage wurde die
fahne unter lauter instrumentalmusik umgestärzt. Der könig sah
sie in der unreinlichkeit liegen von den leuten gepläöndert. Als
er dies sah, dachte er: ”pfui öber die pracht, die wie ein blitz

! kahavi = katham api, öfters mit kastam erklärt.

3 Eigentlich : ”in der dreissigtel eines gläcklichen tages'.

3 Vgl. daräber Räåm. II 74,36; IV 10,51; 17,5; VI 45,17; VP. transl.
Wilson? p. 308 n. 2; Varåh. Mih. Brh. S. 43. (Diese zitate verdanke ich
Herrn Prof. Jacobi). Weiteres bei Ο. Walter Ubereinstimmungen in gedan-
ken usw. bei Valmiki bis auf Mågha, (E. Leumann's Indica N:r 3) p. 11 f.

1 Ως täbersetzt Jacobi fragend doya nach Deqin. 4,11 doo däruhastah;
däruhasta- ist aber bei BR. nur ”hölzerne löffel' ; hier ist es vll. = däru-
putrikä, däruyantra- ”bewegliche hölzerne puppe'.

44 Jarl Charpentier,

unstetig und in ihren folgen widerlich ist'; indem er dies dachte,
erreichte er die erleuchtung und wurde cin pattcyabuddha, und
indem er fönf handvoll baar ausriss, ging er fort. Es heisst ja
auch: "der Pancalakönig, als er die schöngeschmöäckte Indrafahne
umgestärzt und geplöndert daliegen sah, erblickte (die nichtigkeil
von) pracht und armut und wurde erleuchlet'.

Was zuerst die geschichte von der erleuchtung des Domuha
betrifft, die ja doch die quintessenz in einer erzählung von einem
pratyckabuddha bildet, muss ich gestehen, dass ich nicht anders-
wo dieselbe art des erreichens der bodhi wiedergefunden habe.
Freilich cerinnert ja die umgestärzte und gepländerte Indrafahne
in nicht geringem grade an dem seiner frächte beraubten amba-
baum, die im Kumbhakarajataka! in der erzählung von Karandu,
hier unten in der erzählung von Naggaji vorkommt. Möglicher-
weise -- und ich halte dies för das am meisten glaubliche — ist
diese erzählung auch nur eine variante von der erwähnten, da sie
nicht anderswo vorzukomwmen scheint

Was die erzählung im öbrigen betrifft scheint mir das erste
stäck ziemlich sicher eine etwas entstellte version der schilderung
im Sabhäkriyäparvan des Mahabharata zu sein (MBh. II 1--- 194).
Dass Devendra, der verfasser der tika zu Uttarajjhayana, kein be-
sonderer kenner des grossen epos war oder vielleicht richtiger cs
ganz und gar nicht aus eigenen studien kannte, geht mit erwänsch-
ter deutlichkeit hervor aus der stelle in Jacobi's Ausg. Erz. p. 70,37:
Bhäraha-Bämäyanesu satthesu (vgl. ib. p. XVII), wo er das cpos
mit dem lehrbuch des rhetorikers Bharata verwechselt. Wenn er
ulso in seinen quellen diese erzählung fand — dass er hier nur
ältere kommentaren excerpiert hat, geht ja wie bekannt aus p-
D5,9—10: etämt ca caritäni ψαΐμα pärvaprabandhesu drstäni tathä
likhitäni hervor — ist es ganz sicher, dass er nicht wusste, wor-
aus seine erzählung stammte, obwohl sie ziemlich sicher aus dem
cpischen bericht genommen ist.? - Denn die gleichheiten sind sehr
gross, wie man aus folgender gegenöberstellung sieht:

! Dort wird ja Dummukha durch das töten eines liebeskranken
stiers bekehrt, was in der jainatradition dem Karakaudu zukommt. Dar-
iiber 5. weiter unten.

2 Es ist dies vielleicht ein irreleitender ausdruck. Denn ich meine
ja nicht — da Devendra, der ja im jahr 1079 schrieb, vielleicht traditionen
ausbeutete, die schon vor der schliesslichen schriftlichen fixierung des
grossen epos feststanden — dass die quelle der jainistischen erzählung
gerade das MBh. war. Vielmehr stammen wohl beide aus einer gemein-
samen älteren quelle,

Paccekabuddhageschichten. ÅS

Devendra: Mahäbhåärata:

i
p. 39,4—6: Der könig Jaya in | I 1—--20: Maya, baumeister der
Kampilla (aus der familie des : asuren will dem Arjuna fär
Hari = Krsna) fragt einen bo- seine relttung aus dem Khän-
ten, was die äbrigen könige davabrande danken. - Krsna

besitzen, er aber nicht. Die- rät ihn dem Yudhisthira eine
ser antwortet: eine citta-sa- sabhaä zu bauen. Maya be-
bhä. Dann befehlt der könig ginnt sofort damit.

den baumeistern cine solche
2u bauen.

p. 99,6--αὐὁ' die arbeiter finden | II 58— 95: Maya holt aus Bindu-
in der erde ein diadem aus saras einen schatz, der fröher
strahlenden edelsteinen. Sie dem YVrsaparvan gehörte. Er
sagen es dem könige, der sehenkt Arjuna das muschel-
selbst an ort und stelle kommt horn Devadatta, Bhima die
und das diadem aus der erde goldene keule. Dann baut er
21eht. eine sabha, die alles fröher

gebautes öbertrifft.

In vierzehn monaten ist alles

Ρ. ὅθι: In kurzer zeit (theva-

kälena) ist die prächtige οὐΐ- fertig.
ta-sabhä mit hohem dach
fertig.

Ρ. 39,11—14: Mit grosser pracht | II 96—134: Die sabha wird mit
wird die halle eingeweiht. der grössten pracht einge-
(Jaya benätzt dabei das dia- -weiht.

dem und wird deswegen Do-
muha genannt).

Wie man sieht, giebt es hier ähnlichkeiten, die kaum auf zu-
fall beruhen können. Dass die quellen Devendra's auch das epi-
sche material benutzt haben, geht Zz. b. aus der von Jacobi
ZDMG. 42,493 ff. veröffentlichten von der ”zerstörung Dvaravatis'
hervor, wo ja τ ἃ. das Mausalaparvan! ausgebeutet worden
ist.? Und Devendra ist ja wahrscheinlich öberall, wo er praåkrit
schreibt, nur abschreiber und kompilator aus älteren arbeiten, wie
Jacobi Ausg. Erz. p. XVHI gezeigt hat.

! Vgl. iber das verhältnis dieser texte Hardy ZDMG. 53, 20 ff.
und Liiders ZDMG. 58, 6N7 ff.

2? Wie oben genannt ist bei der halteneinweihung des Yudhisthira
ein Durmukha anwesend, den auch die jainu kennen. Dies könnte auch
ein grund zu dieser episode in Devendra's komm. sein.

Å6 Jarl Charpentier,

Weiter findet sich die erzählung mindestens teilweise bei Hari-
bhadra, Avagcyakaerz. II 8,5 (Leumann p. 15), wo sie folgender-
massen lautet: 'dort! war ein könig, namens Sayaniya. FEinmal
als er auf cinem bequemen sitz platz genommen hatte, fragte er
einen boten: ”was habe ich nicht, das die anderen könige besitzen?'
Dieser antwortete: "eine citta-sabha giebt es (hier) nicht ....
Im selben augenblick wurden die maler herbeigeholt. Von diesen
wurde die sabhä eingeteilt und bemahlt'. [Dann folgt eine andere
geschichte, die die fortsetzung von II 8,5 bildet, von einem maler
der von einem menschenfressenden yaksa in Såkeya die gabe er
halten hatte, einen menschen vollständig abbilden zu können, wenn
er einen nur so kleinen teil desselben gesehen hattte. Dieser ma-
ler sieht jetzt die grosse zehe der Migavai und malt ihr bildnis
wird aber später vom könig Sayaniya bestraft. Diese geschichte
hat Haribhadra aus Naäyädh. VIII 113—135 kopiert]). In dem
Öbersetzten stöck sind die wortähnlichkeiten so gross, dass es ganz
deutlich ist, dass entweder Devendra den Haribhadra kopierte oder
beide aus gemeinsamer vorlage schöpften. Da ich aber leider keine
älteren jainakommentare kenne, muss ich diese frage ungelöst
lassen.

Folgt so der krieg mit Pajjoya (Pradyota), könig in Ujjeni,
der auch Candapajjoya? genannt wird. Dieser vorgang wird noch
an zwei stellen in den Jainakommentaren geschildert: bei Devendra
in Jacobi's Ausg. Erz. p. 31,33—32,s4 und bei Haribhadra in Leu-
mann's Avacyakaerz, p. 15 ff. Ich fange mit Devendra an.

Bei Devendra ist Pajjoya an der genannten stelle als gegner
des Udayana? des königs der Säauvira genannt, der mit Mahävira
zeitgenosse war.? Der vorgang ist dort so erzählt: Udäyana be-
sass ein aus sandelholz gemachtes bild des Vardhamäna (Mahä-
vira), der in einem tempel aufgestellt war und von einer buckligen

Y In Kosambi.

? Candapajjota, könig im Avantireiche wird genannt im Jätaka ed.
Fausbell V 133,15 (derselbe ist deutlich auch Pajakaräja ib. III 463,13)
und bei Buddhaghosa zu Dhp. 21—23 (Dph.! p. 157 ff.). Er wird ge-
nannt Candapaccota in Gandhavamsa, JPTS. 1886, p. 66, vgl. Franke
Paligr. u. lex. p. 6.

> Oder eher Uddäyana, wie das die hdschrr. öfters haben, falls er,
wie Jacobi vermutet hat, mit Aurdäyani in Mahäbhäsya zu Pånu. IV 2,

92 identisch ist. 5. jedoch unten.
1 S. Jacobi SBE. XLV 87 n. 3.

Paccekabuddhageschichten. ἀ7

sklavin, namens Devadattå gepflegt wurde. Diese erhielt von einem
heiligen einige kugeln, die jeden wunsch erfäöllten, also 7. b. das
äussere eines menschen ganz verändern konnten.!? Dann setzt die
erzählung folgendermassen fort:

[31] ”FEinmal verzehrte sie? eine kugel (mit dem wunsch):
”möge ich goldfarbige haut bekommen'. Dann wurde sie wie schön-
stes gold, erhielt eine hautfarbe gleich geschmolzenem gold; davon
wurde sie Suvannaguliyä genannt. Weiter dachte sie: "ich werde
den liebesgenuss geniessen; dieser könig aber ist mein vater, die
öbrigen (könige) sind lauter soldaten?. Deswegen erwählte sie
den Pajjoya. Um ihm zu gefallen verzehrte sie noch eine kugel.
Die gottheit sagte zu ihm (Pajjoya): 'eine solche und solche schön-
heit giebt es. [32] Er sandte einen boten zu Suvannaguliyä; sie
sagte: "ich möchte dich zuerst sehen'. Er kam in der nacht auf
Nalagiri?, wurde von ihr gesehen und gefiel ihr. Sie sagte: "falls
du das bild mitnimmst, werde ich dir folgen'. Er antwortete: es
glebt keine passende bildsäule fär diesen platz', blieb dort äber
nacht und kehrte zuröck; er liess ein anderes bild des Jina ver-
fertigen und kam wieder. Nachdem er dieses auf dem platz des
Jiyantasami aufgestellt hatte, nahm er dieses und die Suvannagul-
iyå mit und zog nach Ujjeni. (Auf dem wege) liess Nalagiri kot
und urin fliessen; durch den geruch wurden die elephanten ganz
toll. Auch nach dieser gegend!? kam der geruch — als man nach-
forschte, sah man die spuren Nalagiri's. ”Weswegen ist er hier
gewesen? (fragte man). Als man nirgends die sklavin sah, rief
der könig: ”die sklavin ist weggeföhrt, sehet nach der bildsäule"
— "Die ist noch da' sagte man. In der stunde der verehrung
ging der könig dahin und fand die kränze verwelkt.? Als er näher
nachgesehen hatte, sagte er: "dies ist eine nachahmung, die wirk-
liche bildsäule ist fort. Dann sandte er einen boten zu Pajjoya (und
liess sagen): 'Um die sklavin käömmere ich mich nicht, gieb nur

! Solche kugeln werden genannt in der erzählung von Muöladeva,
Jacobi Aug. Erz. p. 56,4 und 57,17 und in der 1Ὁ 5 erzählung der Ve-
tälapancavirheatika (vgl. Tawney KSS. II 307 n.).

Devadatta.

Laksmivallabha hat hier: apare mattulyäh ke pi räjäno nu santi.
Ein berihmter elephant.

Viyabhaya, wo Udaäyana sein residenz hatte

Auf der wirklichen bildsäule verwelkten die blumen niemals, s.
p. 920,41.

3
4
ὃ
6

ÅN Jarl Charpentier,

die säule zuröck"; dieser tat es aber nicht. Dann eilte er im
Jettha-monat in zehn nächten dahin. Als sie eine wäöste durch-
schritten, begannen die leute wegen durst zu sterben; man meld-
οἷα es dem könige. Da kam auf seinem wunsch Pabhävai"!| zur
stelle; sie machte drei teiche.

Dadurch erquickt χορ man nach Ujjeni. Der könig sagle:
'nälzt es wohl viele menschen zu töten! Lass uns beide kämpfen,
zu pferde, in wagen oder auf elephantcen, wie es dir gefällt. Paj-
joya antwortete: "in wagen werden wir kämpfen'. Dann zäumte
er den Nalagiri auf und ritt hervor, der könig aber kam in sei-
nem wagen? und rief: ”du bist ein vertragsbrecher, deswegen wirst
du nicht entrinnen!? Dann fäöhrte er seinen wagen in kreisen;
der elephant folgte nach. Jedesmal, wenn der elephant einen fuss
aufhob, verwundete ihn der könig mit einem pfeil, schliesslich fiel
er. Als Pajjoya hinabstieg, wurde er gebunden und auf seine
stirn wurde geschrieben: 'der gatte einer sklavin'. Weiter wird
geschildert wie Udäyana zusammen mit Pajjoya nach Viyabhaya
zuräckkehrte und diesen endlich losliess.

Da Udåyana ganz sicher eine historische person ist und nichts
hindert dieses auch von Pajjoya anzunehmen, kann dieser ge-
schichte sehr wohl ein historischer grund unterliegen. D. ἢ. ich
meine, die erzählung könnte urspränglich in der geschichte Udäy-
ana's zu hause sein und davon durch die kommentatoren in ct-
was veränderten form in anderen geschichten eimgesetzt worden
sein.

Bei Haribhadra wird von Sayäniya erzählt: (Avac. erz. II 8,4
τ. 5. w., Leumann p. 15 ff.):” ein sehr geschickter maler hat ein
bildnis der königen Migävai gemalt. Sayäniya wurde aber ΠΟΥ
cinen vermeinten fehler des bildnisses erzärnt; der maler verfer-
tige dann ein neues bildnis und zeigte es dem Pajjoya, dem kö-
nige in Ujjeni. Diceser wurde heftig verliebt in Migävai und for-
derte von Sayäniya ihre auslieferung, erhielt aber einen abschlag.
Erzirnt daröber sammelte er sein grosses heer (tassa coddusu
räino vasarattino II 8,5) und zog gegen Kosambi. Erschrocken

! Die gattin des Udäyana, die friiher gestorben und im himmel der
götter wiedergeboren war. -

? Vgl. eine ähnliche erzählung iber Väsudeva (Krsna), Avac. erz.
I 57,2 u. 5. w. ᾿

> Nach Leumann p. 13 n. wird die erzählung bei Cil. zu Ayäranga
I 32, 1, 1 erwäbnt.

Paccekabuddhageschichten. 49

starb könig Sayäniya an durchfall. Migaävai aber fäörchtete för
ihren sohn!? und bewegte Pajjoya dazu statt feindlich aufzutreten
die mauer von Kosambi zu verstärken und wurde seitdem trotz

der einwendungen Pajjoya's (II 8, 9) eine schölerin des Mahävira.
Wir haben also hier die drei verschiedenen traditionen, die
durch folgende äbersicht deutlich werden:

Haribhadra.

Ein maler malt ein
bildnis der Migävai,
gattin des königs Say-
äniya in Kosambi und
zeigt es dem Pajjoya,
könig in Ujjeni. Die-
ser wird in sie ver-
liebt und zieht mit
einem heer nach Ko-
sambi. Sayäniya stirbt
an durchfall. Migavai
öberredet Pajjoya ihr-
en sohn Udayana zu
schätzen und wird
dann eine schöälerin
des Mahavira.

Devendra.!

Udayana, könig in
Viyabhaya, hatte eine
wunderbare bildsäule
des Vardhamäna.
Diese wurde von ei-
ner sklavin Devadatti
gepflegt, die durch
eine magische kugel
in die schönheit Su-
vannaguliya verwan-
delt wurde. Diese
samt der säule wird
von Pajjoya nach Uj-
jeni genommen. Udaä-
yana kommt nach,
kämpft mit Pajjoya
und besiegt ihn, den
er endlich loslässt.

Devendra.?

Jaya, könig in Kam-
pilla, erhält ein dia-
dem, und den namen
Domuha. Pajjoya, kö-
nig in Ujjeni wänscht
sich das diadem, er-
hält es aber nicht; er
zieht mit seinem heer
aus, wird aber von
Domuha besiegt und
gefangen genommen.
Er wird in D:s toch-
ter, Mayanamanjari,
verliebt, erhält sie zu
gattin und kehrt nach
Ujjeni zuräöck.

Es fragt sich jetzt: welche tradition ist die älteste, und lassen

sie sich alle auf eine gemeinsame quelle zuräckfähren? Ich meine,
das geht gut, falls man die version des Haribhadra zu grunde legt.
Denn abgesehen davon, dass Haribhadra älter ist als Devendra und
schon deswegen besser seine quellen wiedergibt, kann in diesem
speziellen falle kein zweifel daräber walten, dass die Avacyaka-
tradition die bessere ist. Der könig Sayäniya in Kosambi ist bei
Haribhadra vater des Udayana: in VP. IV 21 (Wilson p. 462)
aber ist Catänika, könig von Käucgämbi, vater und vorgänger des
Udayana. Die jainistische tradition stimmt also hier mit der pu-
ränischen ganz öberein. Weiter bärgt auch Haribhadnia dafär,

-...-.ο..ὕθὕ.ὦὃΣ».

! Dieser hiess nach II 8,9 (ρ. 18 extr.) Udayana.

Charpentier: Paccekabuddhageschichten. 4

50 Jarl Charpentier,

dass Udayana ein (jängerer) zeitgenosse des Mahåavira ist, da
seine mutter Migavai dessen schölerin wurde. Und Migavai bei
Haribhadra vertritt die Devadattä-Suvannaguliya und Mayanaman-
jari? bei Devendra. Schliesslich vertreten natärlich die bildsäule
und das diadem bei Devendra nur verschiedene versionen von
einer geschichte, worin von einem sehr wertwollen gegenstand die
frage war. Ich meine somit die urspröngliche erzählung lautete
etwa folgendermassen:

In Kaugambi herrschte der könig Catanika; dessen sohn war
Udayana. In Ujjayini herrschte könig (Candra-)Pradyota. Catanika
hatte eine gemahlin (tochter oder dienerin), in welche Pradyota
verliebt wurde und die er raubte, indem er auch etwas dem
Catänika zugehöriges von hohem wert raubte, bei einem kriegs-
zug, vor (oder in) welchem Catänika starb. In einem zweiten
kriegszuge aber besiegte Udayana den Pradyota und nahm ihn
gefangen.

Aus einer erzählung, die etwa so lautete, lassen sich m. e.
die drei verschiedenen versionen am leichtesten erklären. Man
sieht, wenn man das obige durchgelesen hat, welche teile die
eine oder andere version aufnahm und verwarf.

Dass ein könig, wenn sein feind sich nähert, an irgend einer
krankheit stirbt, ist ein motiv, das mir mit dem europäischen von
dem kobold, dessen herz an einer sicheren stelle aufbewahrt war,
jedoch entdeckt wurde, und der immer kränker wurde, je mehr
man seinem herz nahte und schliesslich, wenn es sein feind in
die hand nahm, starb, verwandt zu sein scheint. HEine parallelle
aus dem indischen findet sich im Mahajanakajataka (jät. 539) bei
Fausboll VI 34, wo der usurpator Polajanaka immer kränker wird
und schliesslich stirbt, als sein neffe Mahäjanaka sich nähert.

Schliesslich bleibt es noch äbrig zu präfen, inwieweit diese
erzählung mit der geschichte des Udayana in Kathasaritsagara
gemeinsame zöäge zeigt?. Dass die erzählungen auf gemeinsamen
vorlagen beruhen, ist unzweifelhaft: nur ist Somadeva und seine

— Ξ. -..-.--.- --ς-----

! Keiner dieser namen kann etwas bezeugen, denn Devadatta und
Mayan amanjarl sind sehr gewöhnliche namen (der letzte mehrmals bei
Devendra) und Suvannaguliya ist ja nur ad hoc gebildet.

2 Diese geschichte dient wie bekannt als rahmenerzählung in einem
grossen teile des KSS. Ganz dieselbe erzählung findet sich bei Buddha-
ghosa zu Dhp. 21—23 (Dhp.! p. 155 ff.), wo jedoch der vater des Udena
den namen Parantapa fihrt.

Paccekabuddhageschichten. 51

quellen einer anderen genealogie und teilweise anderen traditionen
gefolgt. In VP. IV 21, das ich oben fär das verhältnis zwischen
Catanika und Udayana zitiert habe, heisst nämlich der sohn des
Janamejaya, könig in Hastinapura, Catänika und ebenso in KSS.
IX ὁ. Dessen sohn nennt das VP. Acvamedhadatta = Acgvamedhaja
in Bh. Ρ. ΙΧ, 22, 898; zwichen diesem aber und dem Catanika
setzt Bh.P. Sahasräniku, den auch KSS. sohn des Cataänika
nennt. Statt Acvamedhaja nennt jetzt KSS. Udayana, sohn des
Sahasränika und der Mrgävati, tochter des königs Krtavarman in
Ayodhyä (KSS. IX 29). Die liebesgeschichte dieses Udayana mit
Väsavadattä, tochter des königs Candamahäsena? in Ujjayini, wird
geschildert in KSS. XI ff. und zeigt einige ähnlichkeiten mit den
obigen erzählungen. 850. sendet Candamahäsena einen boten mit
einer unverschämten botschaft zu Udayana (vgl. die geschichte von
Domuha); im folgenden spielt aber Udayana die rolle, die sonst
dem könige in Ujjayini zugeschrieben wird; freilich wird er von
ihm mit list gefangen genommen, er raubt aber die Väsavadatta
und flieht mit ihr nach Käucambi zuröck. Er wird dann mit ihr
vermählt. Die geschichte scheint mir am meisten ähnlichkeit mit
der version, die ich oben als Devendra! bezeichnete, zu haben.
Ich kehre jetzt zur erzählung von Domuha zuräöck. Als
Pajjoya seinen boten absandte um das diadem dem Domuha ab-
2ufordern, antwortete dieser, dass er es geben wöärde, falls er ge-
wisse andere sachen in austausch bekäme; er spricht den vers:

deha: Nalagiri hatthi Aggibhira tahä rahavaro ya
jäyä ya Siväå devi lek äriya-Lohajangho ya.

Und es heisst weiter: ὄψα) Pajjoyassu rajjasäran.

Der wagen Ayggibhiru ist mir aus anderen quellen ΠΙΡΗΣ be-
kannt; die königin Sivä4 wird genannt in Ävac. erz. II 8,9 (Leu-
mann p. 19,2), KSS. kennt nur Angaravati als gattin des Canda-
mahasena (vgl. oben). Nalagiri kommt in KSS. unter dem namen
Nadägiri als staatselephant des Candamahäåsena und als ein sehr
vornehmes tier (5. bes. tar. XIII 7 u. 5. w.) vor?. Was schliesslich

! Vgl. Candupajjoya im jainatext und im jataka. Dass öbrigens
diese beiden identisch sind, zeigt der umstand, dass in Avac. erz. II 8, 9
(Leumann p. 19,3) Angäravai, in KSS. ΧΙ Angäravati als gemahlin von
Pajjoya resp. Candamahåsena genannt wird.

2. Naälägiri heisst ja auch der beriähmte elephant dör Ajätavatru,
der durch Buddha bekehrt wurde. ;

52 Jarl Charpentier,

Lohajaiigha betrifft, ist es eine grosse schwierigkeit, dass man
nicht bestimmt weiss, was lehäriya bedeutet; Jacobi deutet es als
= lekhäcärya ”schreiber', und ich nehme dies an, weil ich nichts
besseres weiss, obwohl ich nicht bestimmt davon öberzeugt bin, dass
es richtig ist. In den öbrigen berichten von Pajjoya-Candamahåsena
wird von keinem solchen menschen ein wort erwähnt; die einzige
stelle jedoch, wovon ich äbrigens den namen Lohajangha kenne,
steht in einer — obwohl sehr losen — verbindung mit der geschichte
von Udayana und seiner umgebung. In KSS. XII 78—193 kommt
nämlich eine geschichte vor, wo ein Lohajaögha die vornehmste
rolle spielt, und diese geschichte wird von dem verkleideten
Vasantaka der Väsavadatta erzählt, währenddem Udayana in
Ujjayini von Candamahasena gefangen gehalten wurde.

Diese erzählung lautet kurz folgendermassen:

I. In Mathura lebte eine berähmte courtisane, namens
Röäöpanikä, deren mutter, Makaradaristra, ein wahrer schrecken fär
alle liebhaber des mädchens war. HFines tages aber sah Ruäpanika
in einem tempel den jungen schönen Lohajangha und wurde heftig
in ihn verliebt; sie sandte eine sklavin und bat ihn zu ihr zu
kommen, Lohajangha erwiderte aber, er wäre ein armer brahmane
und habe nichts in einem courtisanenhause zu bestellen. Ruäpanika
lässt aber antworten, sie fordre nichts von ihm; dann kommt er
und wird von ihr mit grosser freude empfangen. Makaradarmstrå
sucht sie jedoch von dieser nichts gebenden liebe abzuwenden,
und da nichts hilft, äberredet sie einen gewissen rajpät, der auch
die Räpanikaä liebt, den Lohajaögha schimpflich zu vertreiben. Dies
geschieht auch, und Lohajaögha begiebt sich, von den leuten des
rajpät's durchgeprägelt, weg.

II. Lohajaöogha sucht jetzt auf seiner wanderung in einem
elephantenleichnam ruhe und schatten. Der leichnam wird aber
von dem Ganges nach dem meere gefäöhrt!.

111. Dort sieht ein garuda-vogel den leichnam, nimmt Ἴδη
mit und föhrt ihn nach Lanka. In dessen innerem einen menschen
erblickend, fliegt er weg.

IV. Zwei räksasa's erblicken den Lohajaigha und föhren ihn
zu ihrem könige, Vibhisana, der ihn wohl empfängt, ihm einen
garuda-vogel und reiche gaben gibt.

1 Diese geschichte habe ich oben in verbindung mit dem Sonaka-
jutaka behandelt.

Paccekabuddhageschichten. 59

V. LDohajaöogha kehrt auf dem räcken des vogels nach
Mathura zuräck. Dort besucht er auf dem vogel reitend die
Ruäpanika, indem er sich als Visnu ausgibt. Er verschafft sich
rache an der kupplerin Makaradamstra und wird schliesslich fär
immer mit Räpanika, die von dem könige freigegeben worden ist,
vereint. Er lebt dann später in hohen ehren und mit grossen
reichtämern versehen, die er aus Lanka mitgebracht hatte, in
Mathura.

Die geschichte des Lohajangha enthält viele ähnlichkeiten mit
anderen märchen. Der zweite abschnitt ist von mir oben in
anderem zusammenhange behandelt worden!; der dritte erinnert
an Sindbad und andere sagen, vgl. Tawney KSS. I 77 n. 2; in
dem fäönften kommt οὐδὲ die sage vor, die aus Panc. I 3 als ”der
weber als Visnu” bekannt ist, und die ausfährlich von Benfey
Pantsch. I 139 ff. behandelt worden ist?; zur schilderung der rache
des Lohajaögha schliesslich haben Tawney KSS. I 81 n. 2 und
δ. J. Meyer Dacakumäracarita p. 49 parallellen angefährt.

Was schliessliceh den ersten abschnitt betrifft, so ist er freilich
von allgemeinem inhalt, erinnert aber sehr an eine partie der
geschichte des Muöäladeva bei Jacobi Ausg. Erz. p. 56 ff. Dieser
Miäladeva, der als ein gewandter schelm und besonders als ein
öfters gebrauchter postillon d'amour und zauberer? in liebes-
affairen auch Kämasätra p. 311, Vetaålapancavimcatika XV, KSS.
CXXIV usw. genannt wird, ist vielleicht ursprönglich mit dem
schelme Lohajaögha identisch. Um die ähnlichkeit der beiden
erzählungen zu zeigen gebe ich hier auszöge aus den beiden
texten:

KSS. XII. Muäladevua (bei Devendra).
18. astihu Mathura πάρι puri | p. 56: atthi Ujjenr nayart ....

Kamsärvjanmabhuh atthi ya tattha rävaläyanna-
tusyärn RBiupaniketyäsit khyäta vinnänagavviya Devadatta

väraviläsini. nämn pahänä gantiyä.

! Parallellen aus europäischen quellen bei Tawney KSS. I 77 n.
2; 572.

? Vgl. Tawney KSS. I 573, II 628.

3 Prof. Jacobi hat mir gegenuher die vermutung ausgesprochen,
dass der name Möladeva mit mälakarman- ”zauberei” in verbindung stehen
könnte.

54 Jarl Charpentier,

(80. päjäkäle surakulam svan-
yogäya jätu så

gatä Rupanikä däräd ekam pu-
rusam äiksata.

81. sa drstah subhagas tasyä
viveca hrdayam tathä

yatha mäträå krtäs tesmädupa-
deca viniryayuh.)

82. cetikaäm atha sävädid:
'gaccha, madvacanaäd
4{7}11(2}}

purusam brähi madgehe tvayä-
dyägamyataäm iti!l

83. tutheti cetikä så ca gatvä
tausmaåtr tad abravit,

tatah så kincid vimrtan purusas
täm abhäsata:

84. ”Lohajanghäbhidhäno ”smi
brähmano nästi me
dhananm,

tad ädhyajanalabhye hi ko ham
Rupanikägrhe?

85. na dhanam vänchyate
tvattah sväminity udite
tayiä,

sa Lohajanghas tadväkyam
"tathetv pratyapadyata.

89. tatra så Lohajaighasya
tasya säubhägyasampadä

vacikrtä sat nänyat phalarm
janmasyämanyata.

! Miladevassa.

? Miäladeva zu Devadattä.
3 Devadattå zu Muöladeva.
4 Devadattä zu Möäladeva.

p. 56: pesiyä tie tassa!? rvähara-
nattham Mähaväbhihaäna
khujjacedi.

gantina vinayapuvvayumbhanio
tie: bho mahäyasa, amha
sämini Devadattä vinnavei:
Kunaha pasäyan, eha amha
gharam!

| vgl. zu v. 82.

p. 57": gunaräini, annadesiesu
niddhanesu amhärisesu na
rehae padibandho, na ya
thirihavet.

p. 58?: attho ri asäro.

p. 574: mahäbhaga, tuman
mottäna na kenai anuranji-

Paccekabuddhageschichten.

90. tatas tayä nivrtitänyapurusä-
sangayä saha
yathäsukharm sa taträiva
tusthäu tanmandire yuvä.
tad drstvä ciksitäcesaveca-
yostijjagäda tärn
γι αἰ Makaradarmsträ så khinnä
Rupanikäm rahah:
92 a "Tim ayar nirdhanah putri
seryate purusas tvayä?

91.

tad enam nirdhanarm

muica mä krthä näcom

ätmanah!

96 a:! dhanam asti ca me bhart,
kim anyena karomy
aham?

99 b:nirdhanena mamäkena

kämulkenävrtlarm grharn.

94 b:

100: tat tvam ägacecha taträdya,
tuthä ca kuru yena sah
grhän mama nivarteta madiyärn
ca sutäm bhaja!
101 ἃ: tatheti räjaputro 'tha....
103. tatksanarm räjaputrusya
tasya bhrtyäih pradhä-
vya sah
drdham pädaprahärädyäih sarv-
esvangesvatädyata.
tatas täir eva cämedhya-
pärne ksiptah sa khätake
Lohajainghah kathamapi prapa-
läyitavärms tatah.

104.

--.ὄὕὄὌ.

1 Antwort der Räpanika.

Σ Makaradarnstrå zum räjpät.
3 Ayalena.

4 Vgl. KSS. XII 98:

räjaputram

55

yam me avarapurisena mä-
nasam ...
tä mumänurohena ettha ghare
niccam evägantavvarn.

p. 58. bhaniya ya Devadattä

jananie:

p. 58. putti pariccayu Mäla-
devanm!
na ποῖ niddhanacangena
paoyanarm cena.

p. 58: tä munca juyäriyarn 1-
man.

p. 58: näharm, amba, egantena
dhanänurägini ....

p. 59: kahasu eie puruo aliya-
gämantaragamanum, pacchä
Mauladeve pavitthe manussa-
sämaggie ägacchejjuha; vi-
mänejjaha ya tarm, jena vi-
mänio santo desaccägam ka-
rer

padivannarm ca tena.

p. 59: gahio tena? Maäladervo
välehim, bhanio ya :re sam-
payam niruvehi, jar koi atthi
te saranam! Miladevena ya
niräviyäim päsäim jäva, ditt-
ham nisiyäsihatthehim" vedh-
iyam attänayarm maniusehim.

p. 59. tao vimanodummanno
niggao παψαγᾶο Maladero.

parivrtatnr purusäih castrapänibhih

56 Jarl Charpentier,

105. uthägata RBapanika tad | p. θῶ: io ya Devadattä täri-

buddhvä cokavihvala sam vidambanarm Mulade-
säbhad viksyätha sa yayäu rä- vassa pecchiya virattä aiwva
japutro yathägatam. Ayalovarin. (Ayala wird spä-

ter von dem könige bestraft,
der dazu durch Devadattä be-
| wegt worden ist).

Obwohl es in diesen erzählungen kleinere verschiedenheiten
gibt, scheint es mir kaum möglich sie von einander zu trennen,
so ähnlich sind sowohl die ganze anlegung der erzählung wie
auch kleinere einzelheiten, wie oben gezeigt worden ist. Da ich
es för ziemlich unglaublich halte, dass Devendra selbst die quellen
des Somadeva benutzt hat beim zusammenschreiben seiner er-
zählungen, die er ja aus älteren quellen kopierte, glaube ich am
ehesten, dass diese vorgänger des Devendra dieselbe quellen wie
Somadeva, d. ἢ. vornehmlichst Gunädhya, benutzt haben. Die er-
zählung des Somadeva von Lohajangha wurde dann von den jaina-
verfassern mit Mäladeva, dem allbekannten schelm, in verbindung
gebracht.

Da ich schon oben von dem abschliessenden stäck der er-
zählung von Domuha gesprochen habe, hat hier diese kleine unter-
suchung ihren schluss erreicht. Ich habe hier, wie ich glaube, mit
recht einen teil der geschichte mit einer bekannten erzählung des
Mahäbhärata in zusammenhang gebracht, weiter habe ich — m. e.
auch mit recht — den hier genannten Lohajangha mit dem manne
desselben namens bei Somadeva und weiter mit dem bekannten
Mäladeva in verbindung gebracht, was vielleicht wichtige auf-
schlässe äber die quellen der jainakommentare geben kann, und
schliesslich ist die zentrale partie der Domuha-erzählung mit den
— wahrscheinlich mindestens zum teil — historischen berichten
von könig Udayana in Käucämbi bei Haribhadra und Somadeva
zusammengefährt worden. So setzt sich diese geschichte des
königs Domuha, der öberhaupt wohl nur als einer der tradi-
tionellen vier patteyabuddha's bekannt war!, fast ganz aus einzel-
nen stäckehen, die sich anderswo wiederfinden lassen, zusammen.

! Und zwar wohl der am mindesten bekannte; denn in den ver-

sen in Aup. S. 8 76 (Leumann p. 69 f.) werden genannt Νασσαῖ,
Videhe räyä (= Nami) und Karakante, nicht aber Domuha.

Excurs.
Die geschichte von Muladeva!.

Oben habe ich an einer stelle ein wenig die geschichte von
Muäladeva beräöhrt, und es lohnt vielleicht der möhe diese ein
wenig näher zu untersuchen. Leider gehört aber Muladeva zu
der klasse von menschen, die unzweifelhaft in ihrer zeit und lange
zeit danach — dass Miöäladeva ein wirklicher lebender mensch,
kein blosser sagenheld gewesen ist, ist vom anfang an meine be-
stimmte äberzeugung — grosse berähmtheit genossen und als all-
gemein bekannt erwähnt werden, leider aber in der existierenden
äberlieferung ziemlich wenig vorkommen. Unten habe ich aber
einen versuch gemacht, die mir zugänglichen zeugnisse wöber
Muladeva zu sammeln, um dadurch wenigstens einen umriss von
seiner gestalt zu bekommen.

Ich gebe hier zuerst die zeugnisse, aus denen sofort hervor-
geht, dass Möladeva als wirkliche person existiert hat. Es ist
deutlich, dass er ein bekannter schriftsteller äber kämasutra ge-
wesen ist, was ja gut zu der volkstämlichen auffassung von ihm
als vermittler in liebesverhältnissen und mächtiger liebeszauberer
stimmt. Dies geht zuerst hervor aus Paricasayaka 1 3?:

drstvå Manmathatantram Igvaramatar Vätsyäyaniymwi
mata im
Goniputraka-Muladevabhanitam Bäbhravyaväkyämrtam

! Nachdem ich folgendes niedergeschrieben hatte, ist mir die ab-
handlung von Pavolini ”Vicende del tipo di Möäladeva” in GSAI. IX 175
ff. bekannt geworden. Daraus habe ich noch einige stellen öäber Μᾷ]α-
deva kennen gelernt; mit den resultaten des verf. bin ich aber kaum
einverstanden. Denn warum darf man nicht annehmen, dass M. wirk-
lich ein verfasser eines erotischen lehrbuches war? Pavolini glaubt ja
doch auch, dass M. wirklich existiert hat.

? Bei Schmidt Beiträge zur ind. erotik p. 50.

28 Jarl Charpentier,

eri Nandicvara-Bantidevabhanitam Ksemendravidyägamarn
tenäklpyata Panrcasäyaka τ pritipradah käminäm.

Miöäladeva kommt hier zunächst zusammen mit Goniputraka =
Gonikäputra bei Vätsyäyana vor. In zusammenhang mit diesem wird
er auch in demselben werke fol. 10" als medizinischer schriftsteller!
genannt und ib. [0]. 9532 zusammen mit Rantideva. Tatsächlich kommt
in Weber's Cat. d. Berl. Handschr. unter n:o 1006 eine reihe von
fragmenten von medizinischen schriftstellern vor, unter denen Muä-
ladeva genannt wird. Und weiter — nach Aufrecht Cat. Oxf.
Sanskr. Handschr. p. 101" kommt in einer arbeit genannt Caktiruat-
nakara, die den geheimen cultus der Durga behandelt, eine reihe
von versen öber die vom verfasser benutzten autoren vor, unter
denen auch der folgende steht:

Mino Goraksakagcäiva Bhojudevah Prajäpatih
Muladevo Bantidero Vighnecvara-Cubhäsanaäu.

Von diesen namen lassen sich fast alle als namen von ver-
fassern des kämarcaästra wiederfinden: Maäladera und Rantideva
sind soeben genannt worden; Mina ist wohl mit einem IMina-
nätha, verfasser einer Smaradipika — vgl. Schmidt ἃ. ἃ. p. 79 f.
— identisch; in Bhojadeva sehe ich den Bhojaräja des Patica-
sayaka (nicht in dem angeföhrten verse genannt); in Vighnecvara
schliesslich möchte ich gern den Icvara des Pancasäyaka erkennen,
falls nicht irvaramatam Vätsyayaniyarmr matam einfach nur "die
lehre des herrn (: aller kämagästraautoren), des Vatsyayana” be-
deutet, was mir geradezu ansprechender scheint?.

Dass also Muäladeva als schriftsteller in ars amatoria und
geheimlehre bekannt war, scheint ganz unzweifelhaft zu sein;
weiter wird er als erfinder einer hbesonderen art von chifferschrift
erwähnt (Jacobi bei Schmidt a. a. p. 144). Schliesslich wird in

! Bei Schmidt ἃ. ἃ. p. 919 fi.

” Bei Schmidt a. a. p. 879 f. — Die strophe im komm. zu Håla
Saptacat. 131 (ed. Gangadhara) ”ghiavilevanapanko niratthao juairahi-
änanm” stammt deutlich aus irgend einer medizinischen geheimlehre von
dieser art.

3 Keine befriedigende deutung dieser stelle bei Schmidt a. a. p. 51.
— Jedenfalls war wohl Vatsyayana sicher der allgemeinen meinung nach
der meister aller lehrer in dieser subtilen wissenschaft. Vgl. auch namen

Icvarakämita, name des 8 47 des Kamastitra bei Arjunavarmadeva zu
Amaru 31.

Paccekabuddhageschichten. 29

KSS. NCVII 32 (= Vetäla 24, Tawney KSS. II 355) erwähnt
the stanza composed by Mäladeva:

yutra ghanastanujaghanä näste märgärvalokini käntä
ajadah kastad anigadam pravicati grhasanrjrakam durgam.

Die strophe wird so erwähnt, dass man sofort daraus sieht,
die poesie, woraus sie genommen worden ist, keine unbekannte
ist. Vielleicht entstammt sie gerade einer ars amatoria. Densel-
ben eindruck macht auch die strophe bei Devendra (Jacobi Ausg.
Erz. p. 56, 18—21):

μα vicitravitakotinighrstä madyamaänsanirata ”tinikrstaå
komalä vacasi cetasi dustä täm bhajanti φανῆ) na
vicistä 1
yopatäpanaparägnicikheva cittamohanakari madirerva
dehadäranakari ksurikeva garhita μὲ ganika calikeva 2.

Vielleicht ist dieser vers wirklich einer arbeit des Muladeva
entnommen; dies umsomehr weil er in sanskrit abgefasst ist!.
Denn die wenigen sanskritverse, die sich in Jacobis Devendratext
finden — es sind p. 37,18—19; 48,11—12; 57,31—34 und 62,22—23 —
sind alle ganz sicher aus anderen quellen geholt.

Schliesslich nennt die Bhusana zu Dandin's Dacakumäracarita
p. 78 aus Harävali v. 32 den namen Möäladeva als ein synonym
von Karnisuta, dem berähmten verfasser eines steyasätra. Ich
teile jedoch die bedenken J. 4. Meyer's Dacakumaracarita p. 215
[. ἢ. 4 gegen die gleichsetzung von Muladeva und Karnisuta, ob-
wohl sie sich deutlich schon bei Bäna findet; es ist eher zu
schliessen, dass sich auch Muäladeva in dieser eigentämlichen art
von schriftstellerei versucht hat; ist er ja doch ein gewandter

! Leider giebt es, soviel ich weiss, keine sammlung von schmäh-
poesie dieser art ausser den wenigen zeilen bei ὁ. J. Meyer Dacakumära-
carita p. 62 f., wo auch diese strophe aufgenommen worden ist. Fine
solehe sammlung hätte wohl doch R. Schmidt in seinen ”Beitr. zu ind.
erotik" aufnehmen mössen. Dann hätte man vielleicht weitere auf-
klärung itiber diese strophe des Muladeva erhalten können.

? Dass die späteren kommentatoren ganz sicher in den identität
von Karnisuta und Kalaänkura mit Möladeva glaubten zeigen der komm.
zu Subandhu's Vasav. (Bibl. ind.) p. 142 — angefiährt bei Pavolini —
und der komm. zu Kadambari ed. Peterson p. 19,6: Karntisutakatheva
samnihita vipuläcalä cacopayätä ca, wo Balakrsna sagt: Karnisutah
Karatakah steyagästrapravartakah tasyäkhyätäv sakhäyän dväu Vipula-

60 Jarl Charpentier,

verfolger der spitzbuben, 5. Jacobi Ausg. Erz. p. 65 f. (woräber
weiter unten).

Was schliesslich das alter des Muäladeva betrifft, so kann ich
es gar nicht bestimmen. Im Pancasäyaka wurde er, wie wir ge-
sehen haben, in nächstem zusammenhang mit Gonikaputra oder
Goniputraka genannt, den Vaätsyäyana als seinen vorgänger nennt,
vgl. Schmidt Beitr. z. ind. erotik p. 46. Daraus ist ja eigentlich
nichts zu schliessen; wichtiger wird es wohl im zusammenhang
damit, dass Muladeva im Kathäsaritsägara mehrmals als eine grosse
berähmtheit erwähnt wird. Da Somadeva wohl ziemlich sicher
dies wie beinahe alles anderes aus Gunädhya geschöpft hat, können
wir wohl daraus schliessen, dass Muäladeva schon bei diesem —
d. h. im ersten oder zweiten jahrhundert unserer zeitrechnung!
— als ein berähmter volksheld figurierte. Dann könnte man
vielleicht weiter schliessen, dass er vor Vätsyäyana — dieser war
vielleicht einige hundert jahre älter als Gunädhya vgl. Schmidt
ἃ. a. p. I ff. — gelebt hätte. Den terminus post quem ergibt
wohl der umstand, dass Möäladeva, soviel ich weiss, nicht in der
jatakalitteratur genannt wird. So muss er wohl ins zweite oder
erste vorchristliche jahrhundert gesetzt werden”.

Nach dem dies erwähnt ist, gehe ich zu den erzählungen
öber, in denen Möladeva vorkommt. Zuerst erwähne ich, dass das
verhältnis zwischen Miäladeva mit Devadattä, das in der geschichte
des Devendra vorkommt, deutlieh auch dem kommentator des
Vaätsyayana Yacodhara bekannt war; er sagt nämlich p. 311
(Schmidts öbers. p. 393): 'wetteifer', rivalität, z. b. zwischen der
Devadattai und Anangasenä; da wurde nämlich Möladeva geliebt
um den sie sich als nebenbuhlerinnen rissen”. 'Leider erwähnt hier
Yacodhara nur ganz kurz eine episode aus dem liebesleben des
Muladeva, von der wir keine ausföhrlichen berichte anderswo
finden. Nur ist Devadatta durch die erzählung des Devendra und

Acalasahnjnitäu GCagagca mantripravara uzw. und Siddhacandra sich in
derselben weise ausdräckt. Die stelle zeigt, dass Båna den Acala als
in der geschichte des Möladeva auftretend sehr wohl kannte; Caca ist
natärlich den Cacin des KSS. |

! Nach Bähler Report p. 47. Anders jetzt Speyer Studies about
the KSS. (Amsterdam 1908), woriäber vgl. die zusätze. — Man beachte
auch, dass Muladeva bei Ksemendra als eime berähmtheit auftritt, was
noch mehr bewährt, dass ihn schon Gunådhya kannte.

? Der ziemlich ungewöhnliche name Mäöäladeva ist dem verf. der,
Kac. zu Pan. VIII 2,18 bekannt. Er wird auch von Kamsa gebraucht.

Paccekabuddhageschichten. 61

durch eine erwähnung in Kathäsaritsägara! wohlbekannt; öber
Anangasena weiss ich nichts zu sagen — sie kann nicht mit der
in KSS. CXXIV erwähnten Sumangala identisch sein, da ja diese
allem anschein nach mit Devadatta in ganz freundlichem verkehr
lebte. Leider bleibt also hier wie so oft anderswo ein non liquet
das ganze resultat.

Ich behandle jetzt die erzählungen von Miäladeva und mache
dabei den anfang mit dem grössten zugänglichen dokument, die
erzählung ”Miäladeva' des Devendra, bei Jacobi Ausg. Erz. p. 56
ff., die ich hier unten in extenso mitteile; (nur teilweise ist die
geschichte bei Pavolini a. a. Öbersetzt worden).

1. Woröäber 5. unten.

Muäladeva.

[56] ἜΝ ist eine stadt, genannt Ujjaytni. En räjpät, namens
Mäladeva, der in allen känsten fertigkeit besass, in verschiedenen
wissenschaften geschickt war, von edlem sinne, dankbar, ein be-
schätzer der helden, ein verehrer der tugend, leutselig, gewandt
und begabt mit der ganzen fälle der jugendschönheit, der aber
wegen seiner leidenschaft fär das wärfelspiel von seinem vater
verstossen worden war, kam während seiner wanderung durch
die welt dorthin aus Paätaliputra. Durch anwendung einer zauber-
kugel veränderte er sein äusseres und machte sich einem zwerge
gleich und durch seine geschicktheit als erzähler, sänger u. s. w.
versetzte er bald die ganze stadt in staunen und wurde allbekannt.
In Ujjayini lebte zu dieser zeit eine hetäre, namens Devadattä,
die öber ihre schönheit und wissen sehr stolz war. Von ihr wurde
dem M. erzählt: »von stolz aufgeblasen ist sie keinem gewöhnlichen
manne zugetan.> Aus neugier und in der hoffnung das weib zu
erregen stellte er sich dann beim tagesanbruch in der nähe (ihres
hauses) aut und fing mit einem sehr lieblichen lied an. Sein ge-
sang war wegen der vielen modulationen der stimme sowie der
verschiedenen tonverbindungen ganz entzäckend. D., die es hörte,
dachte dabei: ”ach, welche unvergleichliche stimme! Ein gott muss
das sein, kein mensch" Sie sandte ihre sklavinnen weg, um ihn
aufzusuchen; diese bekamen den zwergartigen M. zu sehen und er-
zählten das ihrer herrin. Da sandte sie eine bucklige sklavin,
namens Madhavä, um ihn herbeizurutfen. Nachdem sich diese
ganz höflich vorgestellt hatte, sprach sie: ”höre, o ehrwöärdiger!
Unsere herrin Devadattä lässt sagen: mach' mir das vergnägen in
mein haus einzutreten!" Er aber antwortete der schlauen sklavin:
'es gefällt mir durchaus nicht mit hetären zu verkehren, denn :
ausgezeichnete männer haben den verkehr mit solchen menschen
als verboten dargestellt. Höre mal:

"Die hure, die von unzähligen liebhabern zerrieben ist, die
schnaps und fleisch liebt, ein öberaus niedriges geschöpf, die ein-
schmeichelnde worte redet, in ihrem sinne aber böse gedanken
hegt, die wird nur von toren geliebt. (Die hure) die einen ver-

Paccekabuddhageschichten. 63

brennt wie die heisse flamme, die den verstand umnebelt wie ein
rauschtrank, die den leib zerfleischt wie ein rasiermesser, die wird
- mit recht getadelt, einen dorn nennt man sie"!

Darum fehlt mir durchaus die lust zu ihr zu gehen.” 906]!
wurde er von der sklavin mit verschiedenen schmeicheleien, die
sie mit grosser eindringlichkeit vorbrachte, genötigt; schliesslich
packte sie ihn bei der hand und fäöhrte ihn ins haus. Waährend-
dem sie so gingen, versetzte er der buckligen mit grosser gewandt-
heit und anwendung seines wissens verschiedene hiebe, infolge
dessen sie ganz schnurgerade wurde. Und sie, die vor staunen
ausser sich war, fährte ihn ins haus. Als D. den zwerg sah, der
doch von unvergleichlicher schönheit war, wurde sie sehr erstaunt
und bot ihm einen platz an. Er setzte sich und man gab ihm
betel”; dann wurde die geheilte Madhava vorgeföhrt und erzählte
die ganze geschichte. Die hetäre wurde noch mehr erstaunt; sie
fingen mit einer gebildeten konversation an und Devadatlia fäöhlte
sich bald zu dem zwerge heftig hingezogen. Auch sagt man ja:

'Ein an freundlichen worten und witzen reiches, mit öberaus
sösser stimme gefährtes geplauder das ist gewandter menschen
tun; was för ein wert hat wohl reichtum (fär solche)?'

Darauf kam ein vwindäspieler ins haus und trug seine stäöcke
vor. ἢ. wurde entzöckt und rief: "schön, o wvinäspieler, schön!
lieblich ist deine kunst" Μαϊδᾶάδνα aber sagte: ”wahrhaftig, ge-
wandt sind die bewohner von Ujjayini. Von schönem und un-
schönem kennen sie den unterschied". D. sprach: ”'ach, ist doch
hier etwa ein fehler? Μ. antwortete: "das rohr (der vinä) ist un-
rein, und die saite durchaus schlecht. Sie fragte: [57] "wie
kann man doch das wissen? — 'Das werde ich bald zeigen”.
Darauf fasste er die vinä, riss von dem rohr ein steinchen weg,
von der saite ein haar und begann zu spielen. Das ganze haus
wurde ausser sich vor entzäcken und ein in der nähe stehen-
des elephantweibchen, dass sonst immer laut brällte, blieb ganz
ruhig, schwankte hin und her und hielt die ohren still. Ὁ. und
der musiker wurden sehr erstaunt und dachten: ”Vicvakarman
ist dieser, der sich in anderer gestalt verbirgt'. Dann grässte sie
den vinäspieler und sandte ihn weg. Da die mittagsstunde schon
nahe war, sagte D.: 'ruf” mal den massirer hierher und lass uns

! Uber diese verse s. oben.
3 Uber das betelkauen vgl. Kern Bijdrage etc. p. 6 und Speyer
Studies about the KSS. p. 49 ff.

64 Jarl Charpentier,

beide baden" Dann sagte M.: ”wenn du es erlaubst, werde ich
dich salben'. — "Wie hast du doch sowas gelernt?' — ”Gelernt habe
ich es nicht, aber solche, die es kennen, habe ich doch gesehen'.
Daraufhin holte man campakaöl, er begann sie zu salben; sie
wurde ganz entzöäckt und dachte bei sich: 'ach, welches uner-
schöpfliche maas von kenntnissen, wie unvergleichlich ist nicht die
berährung seiner hände! Färwahr, ein gott! muss er sein, obwohl
er sich unter dieser gestalt verbirgt, denn unmöglich kann sich
solche vorzöglichkeit in einem solchen körper finden. Ich muss
ihn dazu bringen, seine wahre gestalt zu zeigen'. 50 stärzte sie
sich zu seinen fässen und rief: 'o du mächtiger! Deiner unver-
gleichlichen eigenschaften wegen bist du wohl ein ausserordent-
liches geschöpf, deinen schätzlingen freundlich und in allen känsten
vorzöglich. Darum zeige mir deine wahre gestalt! Mein sinn hat
grosses verlangen danach'. Muladeva liess sich allmählich dazu
nötigen, lächelte ein wenig und nahm die seinen körper entstel-
lende kugel weg. Er stand in wahrer gestalt da, der sonne, der
in flammen glöhenden herrin des tages, gleich, alle welt durch
seine schönheit betörend wie der liebesgott, mit einem körper,
bedeckt von der neuentsprossenen jugendschönheit. In einem
durch die macht der entzäckung zum vorschein gekommenen
wonneschauer fiel sie ihm wieder zu fässen und rief: ”färwahr,
eine grosse gnade ist dies! Dann salbte er sich mit eigenen
händen, sie badeten beide und speisten in grossem gepränge zu-
sammen, er wurde in himmlisch schöne kleider gehöllt, worauf sie
eine ausgezeichnete konversation fährten. Sie sagte: 'o mächtiger,
von keinem anderen manne bin ich wie von dir hingerissen wor-
den. Wahr ist es, wenn man sagt:

”Wen sieht man nicht mit seinen augen? Mit wem werden
nicht gespräche gefährt? Der aber, der dem herz freuden macht,
färwahr, ein seltener mensch ist er".

Darum musst du mir willfahren und immer zu mir kommen”.
M. aber antwortete: 'o tugendliebende! Nicht ziemt es sich, sich
mit armen männern wie ich, die aus fremden ländern stammen,
einzulassen, nicht wärde eine solche freundschaft bestehen bleiben
Meistens entsteht zuneigung wegen bestimmter zwecke. Auch sagt
man ja:

! Jacobi im glossar 5. u. öUbersetzt siddha hier mit 'vollendet';
aber ist es wohl doch Siddha ”ein gott'. :

Paccekabuddhageschichten. 65

V

”Einen baum, dessen frächte fort sind, verlassen die vögel,
einen trockenen see die kraniche; eine verwelkte blume verlas-
sen die bienen; einen verbrannten wald die wilden tiere; einen
mann, dessen eigentum verloren gegangen, verlassen die hetären,
einen gestärzten könig seine diener; der, den man seinen liebling
nennt, wird immer wegen bestimmter zwecke geliebt'.

516 antwortete: ”ob ein braver mann demselben oder einem
anderem lande entstammt, macht keinen unterschied. Denn man
sagt ja auch:

[58] 'Der mond, der von dem ozean getrennt ist, ruht auf
dem haupte des Hara;!? wohin auch vorzägliche männer kommen,
werden sie immer auf dem kopfe getragen'.

"Und weiter ist reichtum ein nichtiges ding. Weise männer
schenken dem gelde keine hochachtung, tugend lieben sie aber im-
mer gar sehr. Heisst es doch nicht:

"Die rede kommt tausenden gleich, die freundschaft und wohl-
tätigkeit hunderttausenden; aber die tugend eines edeln menschen
äbertrifft zehn millionen".

”Darum gieb meinem bitten nach" M. that es, und zwischen
ihnen entstand ein bund der festesten liebe.

Einmal tanzte die kurtisane vor dem könig und M. schlug
dazu die pauke. Der könig wurde entztickt und bewilligte ihr
eine bitte. Sie aber sparte es sich auf. Μ. aber war dem wäöär-
felspiel leidenschaftlich hingegeben; nicht einmal seine kleider
sparte er. Dann sagte sie sehr freundlich zu ihm: 'o mein lieb-
ster, der hang zum spiel ist ein fleck bei dir, der du sonst so zu
sagen der wohnort aller tugenden bist, ebenso wie das bild der
gazelle in dem hellen vollmond. Das spiel ist der grund vieler
äbeltaten. Denn man sagt ja:

"Das spiel ist eine schande fär die familie, eine verneinung
der wahrheit, ein grund schwerer scham und kummers, ein wider-
stand der frömmigkeit, eine versehwendung der habe, es versagt
einem genuss und freigebigkeit, ein dieb an kindern, gattin und
eltern wird man durch das spiel; dem spiele, o freund, bei dem
man nicht gott und lehrer zu wöärdigen, nicht recht und unrecht
Zu scheiden weis, das den leib durchbrennt und der weg zur hölle
ist, dem gieb dich nicht hin"

! Vgl. Mrcch. ed. Stenzler p. 66,10: gunaprakarsäd udupena
Cambhor alanghyam wullanighitam uttamänganr.

Charpentier: Paccekabuddhageschichten. 5

66 Jarl Charpentier,

. Darum musst du es ganz und gar vermeiden”. Das konnte
aber M. nicht. .

In Ujjayini lebte aber ein sehr reicher junge, namens Acala,
der sohn eines kaufmannes, der von einem wahren heere von
freunden begleitet, und in Devadatta äberaus verliebt var. Er gab
ihr, was sie verlangte, und öberhäufte sie mit kleidern, schmuck-
sachen τ. s. w. Dieser hasste M. gar sehr und suchte nach
blössen. Aus furcht vor ihm ging M. nur selten ins haus der
hetäre. D:s mutter sprach zu ihr: ”o tochter, verlasse doch Μ.!
Freilich ist er schön, aber was nätzt doch ein armer teufel? Der
reiche und freigebige Acala dagegen sendet immerfort verschiedene
schöne sachen hierher. Drum musst du ihn von ganzer seele
lieben. In eine scheide kann man nicht zwei schwerter hinein-
stecken und wer schleift wohl einen unedeln stein!? Drum ver-
lasse sofort diesen armen spieler! D. aber antwortete: ”mutter,
reichtum liebe ich nicht ausschliesslich, vielmehr hängt meine seele
an der tugend'. Die mutter sagte: ”welche tugend hat dann dieser
spielerteufel?' Ὁ. antwortete ihr: ”färwahr, o mutter, er ist durch
und durch nur tugend, wie es ja heisst:

'Verständig (ist er), von hohen gedanken, ein wahrhaftes meer
der liebenswöärdigkeit, gewandt in allen känsten; liebliche worte
redet er, ist dankbar, urteilsfähig und liebt die tugend gar sehr”.

[59] Drum werde ich ihn nie verlassen'. Darauf sprach die
mutter folgende beispiele um sie zu bekehren: ”Verlangst du roten
lack, dann giebt er trocknen, verlangst du zuckerrohre, zerstossene;
wöänscht du wieder blumen, dann bringt er nur stengel her”. Und
wieder sagte sie: 'so wie ich gesagt habe, färwahr, so ist dein
geliebter. Doch willst du ihn nicht verlassen. D. aber dachte:
”töricht ist sie gar sehr. Drum wählt sie solche beispiele".

Einst sprach sie dann zu ihrer mutter: mutter, sage den Acala,
dass ich zuckerrohre verlange" Und diese tat so. Er aber sandte
einen ganzen wagen voll. Dann rief D.: "bin ich dann ein ele-
phantenweibcehen, dass ich die zuckerrohre mit blättern und zwei-
gen essen soll. Die mutter sagte: 'tochter, freigebig ist Acala,
drum sendet er so viel. Er hat nämlich gedacht: auch anderen
kann sie es geben'. Am nächsten tage sagte D. zu Madhavi:

1 Oder: ”wer leckt einen stein, der kein salz giebt?'; des ausdruck
aloniyam silam koi caltei ist nicht ganz klar (s. das glossar der Aus-
gew. Erz. unter aloniya und cattei). Ubrigens ist auch padiyära ”scheide”
nicht ganz sicher. |

Paccekabuddhageschichten. 67

'freundin, geh' zu Mäiäladeéva und sage ihm: 'D. verlangt zucker-
rohre, drum sende sie ihr!" Und die sklavin tatso. Er aber nahm
zwei rohre, zerschnitt sie in zweifingerlange stäckchen, parfämierte
sie, bestreute sie mit cäwjjäya,' ”wärzte sie ein wenig mit kampher
und spaltete sie an beiden enden. Dann nahm er neuentsprossene
jasminenbläten, bedeckte die rohre damit und sandte sie ihr. Madh-
avi brachte sie der D., und diese zeigte sie ihrer mutter, indem
sie sagte: 'jetzt, mutter, siehst du die verschiedenheit der beiden
männer. "Drum bin ich in M:s tugenden verliebt. Die mutter
dachte bei sich: ”Öbermässig ist ihre torheit, von selbst wird sie
ihn nie verlassen. Drum muss ich ein mittel ersinnen, wodurch wir
diesen taugenichts aus dem lande treiben können'; und sie sprach
zu Acala: 'sage ihr, dass du eine reise tun musst; dann wird M.
hierher kommen und komm dann du mit grossem gefolge zuräöck.
Beleidige ihn dann täöchtig, so dass er das land verlassen muss!
Ich werde dir nachricht geben'. Er willigte ein und fährte es am
tolgenden tage aus. ΕἼ gab nämlich vor, dass er nach einer an-
deren stadt reisen wollte. Muäladeva kam sofort zu Devadatta.
Ihre mutter aber gab dem Acala davon nachricht; dieser kam so-
fort mit grossem gefolge und wurde von D. schon in einiger ent-
fernung bemerkt. Sie sagte zu M:.: so ist es, meine mutter liebt
ihn wegen der gaben, die er gesandt hat. Lege dich ein ständ-
chen unter das ruhebett'! Er tat so, wurde aber von Acala be-
merkt, der sich auf dass bett setzte. Dann sagte A. zu D: 1855
mal die badegeräte herbringen!Y — Sie aber antwortete: schön!
stehe dann auf und zieh' dich aus, damit ich dich salben lassen
kann! Er sprach: 'heute nacht hatte ich folgenden traum. Mir
war's, als ob ich mich auszog, gesalbt wurde und dann auf diesem
bette ruhend gewaschen wurde. Lass jetzt meinen traum in er-
föllung gehen!? Sie antwortete: "'willst du dann alle diese kissen
und decken zerstören?' Er sagte: ”andere und noch bessere werde
ich dir geben. Und die mutter stimmte ihm bei. Dann wurde
er auf dem bett gesalbt, massirt und mit warmem wasser ge-
waschen. Darnach erinnerte er sich des Mäladeva. Auf ein zeichen
der mutter griffen die leute ihre waffen, Acala aber packte M.
bei den haaren und rief: 'pfui! [60] jetzt wirst du bald sehen, ob
fär dich irgend welche zuflucht gibt. M. blickte nach allen seiten:
und sah die bewaffneten leute, die ihn umringten. Dabei dachte
er: ”diesen kann ich nicht entgehen, ich werde es aber wieder-

! = cåturjätä, eine vereinigung von vier stoffen.

68 Jarl Charpentier,

vergelten. Jetzt bin ich unbewaffnet, fär einen unbewaffneten aber
gibt es keinen zufluchtsort. Dann sprach er: 'tu' was dir gefällt"
Acala dachte: 'ein ausgezeichneter mann ist dies, das sieht man
ihm schon von aussen an; denn grosse männer werden in dieser
welt auch durch ungläck nicht entmutigt. Es heisst ja auch:

"Wer ist immer in dieser welt gläcklich? Wer wird immer
von der Gläcksgöttin geliebt? Wer ist sicher, nicht gestörzt zu
werden? Sage doch, wer wird nicht vom schicksal betroffen?'

Und dann sprach er zu M: 'so ist dir geschehen, ich will
dich aber sofort frei lassen. Möchtest du auch mit mir so handeln,
wenn ich jemals von dem schicksal betroffen werde"

M. aber entfernte sich in trauriger gemöätsstimmung von der
stadt. ”'Sieh' mal, wie ich von diesem hinters licht gefährt wor-
den bin", dachte er. Dann, nachdem er sich in einem schönen teich
gebadet hatte, fasste er den entschluss: 'in ein fremdes land werde
ich gehen, dort werde ich an rache denken'. Er schlug den weg
nach Bernätada! ein. Nachdem er verschiedene städte und dörfer
passirt hatte, kam er in einen wald, der zwölf meilen lang war.
Da dachte er: 'wenn ich hier zufällig einen weggenossen fände,
dann wöärde der wald bald zuende sein'. Als er darauf ein ständ-
chen gegangen war, traf er einen brahmanen, der zwar von schö-
nem aussehen war und einen grossen sack mit wegkost trug, je-
doch ein grosser geizhals war. Den fragte er: 'ehrwöärdiger, wie
weit wirst du gehen? Der brahmane antwortete: 'jenseits des
waldes ist ein ort, namens Viranihaåna, dahin werde ich gehen.
Und du, freund? M. sagte: 'nach Bernätada'. Der ehrwöärdige
sagte: schön, dann gehen wir zusammen', und so geschah es auch.
Gegen mittagszeit erblickten sie einen teich, dann sagte der geiz-
hals: ”hier werden wir ein wenig ausruhen”. Darauf gingen sie
zum wasser und wuschen sich hände und fässe. M. setzte sich
in den schatten eines baumes, der am ufer stand, der geizhals
aber machte seinen sack auf und nahm einen napf voll grätze
hervor. Er machte ein wenig wasser darein und fing an zu
speisen. M. aber dachte: 'diese brahmanen haben stets einen aus-
gezeichneten appetit. Nachher wird er mir jedoch was geben'.

1 Das in Rep. of the arch. surv. of West. India IV 118 genannte
Bernä identifiziert Jacobi (nach briefl. mitteilung 17.1.1908) mit der
Wain-gangä; das soeben unten genannte Viranihäna ist nach ihm mög-
licherweise mit der in der nähe dieses flusses liegenden stadt Veiragarh
identisch.

Paccekabuddhageschichten. 69

Doch der geizhals machte wieder seinen sack zu und erhob sich.
M. dachte bei sich: ”jedenfalls wird er mir nachmittags was ge-
ben' und tat desgleichen. Wieder ass der brahmane, gab ihm
aber nichts. 'Morgen wird er es doch tun', in dieser hoffnung
ging M. weiter. Dann kam die nacht, und sie liessen sich beide
unter einem feigenbaum nieder. Beim tagesanbruch gingen sie
weiter, mittags ruhten sie ein wenig; der geizhals stopfte sich den
bauch voll, gab aber dem M. nichts. Am dritten tage dachte Ν.:
"jetzt haben wir den grössten teil des waldes hinter uns gebracht,
heute wird er mir doch was geben'. Daraus wurde jedoch nichts.
Schliesslich kamen sie aus dem walde heraus und mussten ver-
schiedene wege gehen. Der ehrwöärdige sagte: 'dort ist dein weg,
hier ist meiner. Also lebe woh!l. M. aber antwortete ihm: ”mit
des ehrwöärdigen [61] höälfe habe ich gewandert. Drum wisse,
mein name ist Μ. Wenn der ehrwöärdige meiner jemals bedarf,
dann möge der ehrwärdige nach Bernåtada gehen. Wie ist wohl
des ehrwöärdigen name? Der geizhals antwortete: ”Saddhada, mit
einem spottnamen nennen mich aber die leute Nirghrnacarman'”.
Dann ging der ehrwärdige seinen weg, M. aber wanderte nach
Bernätada.

Unterwegs erblickte er ein haus und ging hinein, um zu bet-
teln. So tat er durch das ganze dorf, erhielt aber nur hölsen-
frächte, nichts weiter. Dann kam er zu einem teiche. Dort er-
blickte er plötzlich einen grossen heiligen, dessen körper durch
askese ganz verdärrt war, und der sich hierher begeben hatte um
sein monatelanges fasten zu brechen. Als M. diesen wahrnam,
dachte er in wahrhafter wonne: ”ach! gläcklich färwahr bin ich,
mein ziel habe ich erreicht, der ich zu dieser zeit diesen grossen
heiligen erblickt habe. Dies muss mir sicher grosses gläöck ver-
heissen, denn man sagt ja:

"Wie ein wunschbaum in der wäöäste, wie ein goldregen im
hause der armen, wie ein elephantenkönig im elephantenhause, so
scheint mir dieser edle heilige hier”.

Und sagt mann nicht weiter:

”Förwahr, ein ehrwöärdiger, dessen anblick und wissen rein ist
der die fönf grossen geläbde genau beobachtet, der weise ist, be-
gabt mit geduld, sanftmut und aufrichtigkeit und dessen ziel stets
die erlösung ist; der sich an studium, meditation und askese er-
freut, dessen gedanken!? rein sind, der die fönf samiti- und die

1 Uber lesä 5. SBE. XLV p. 56 n. 1 und lect. XXXIV (p. 196 ἢ).

70 Jarl Charpentier,

drei gupti-tugenden inne hat, der arm ist und den haushalterstand
verlassen hat — ein solcher ist ein jainamönch.'

Drum sagt man ja:

”Ein solcher ehrwärdiger ist ein feld,! benetzt mit dem was-
ser der reinen gedanken, das die ernte des reichtums trägt. Hier
und in der andern welt gibt es frucht ohne ende".

Warum denn öber dieses nachdenken? Ich werde ihm diese
hälsenfrächte anbieten. Weil eben die bewohner dieses dorfes gei-
zig sind, kehrt dieser grosse heilige zuräck, seitdem er nur einige
häuser besucht hat. Ich aber werde zwei oder sogar dreimal hin-
gehen und werde dann was bekommen; auch liegt ja ganz in der
nähe ein anderes dorf. Also will ich ihm alles geben'”. Er ver-
neigte sich also dem ehrwöärdigen und gab ihm die höälsenfrächte.
Und als der ehrwärdige die vorzäglichkeit seines seelenzustandes
und reinheit seines besitzes sah und erkannte, sprach er: 'o du
rechtfertige! gib mir was" und hielt sein topf vor. Dieser aber
sagte:

”Hälsenfrächte, die von gläöcklichen männern gegeben werden,
sind zum fastenbrechen eines heiligen geeignet'.

Darauf sagte eine gottheit, die ein verehrer des grossen hei-
ligen war und gerährt äöber die frömmigkeit des M. eben vom
himmel sich niederliess: 'sohn M.! Schönes hast du getan. Drum
sage in einem dem des heiligen entsprechenden halbverse was du
verlangst, damit ich dir's geben möchte'. M. antwortete:

'Die hetäre Devadatta, tausend elephanten und ein könig-
reich”.

Die gottheit sprach: 'sohn, sei ohne kummer! Wegen der
grossen macht dieses asketen muss dir bald dies alles zugehören".
Μ. antwortete: [62] 'o ehrwärdiger, möge es so gehen! Dann be-
grösste er ehrfurchtsvoll den grossen heiligen und setzte seinen
weg fort, der askete aber begab sich zu einem park. M. erhielt auch
an anderen orten almosen. Nachdem er gegessen hatte, setzte er
den weg nach Bernaåtada fort und kam allmählich dahin.

Er schlief die nacht öäöber in einer karawanserai ausserhalb
der stadt. Und während der letzten wache der nacht hatte er
folgenden traum: der hellglänzende vollmond ging in seinen bauch
ein. Zufällig hatte auch ein anderer bettler denselben traum und
erzählte es den ubrigen. Da sagte einer: ”heute wirst du einen

! Vgl. mit diesem vers Utt. XII 15.

Paccekabuddhageschichten. 71

sehr grossen kuchen voll butterkugeln bekommen". M. aber dachte:
"färwahr, diese sind keine traumdeuter' und erzählte niemandem
seinen traum. Der bettler aber erhielt auf seiner wanderung von
einer hausfrau gerade einen solchen kuchen; sehr vergnöägt er-
zählte er es den öbrigen. Möäladeva aber ging in einen garten
ein und wurde bald mit dem gärtner befreundet, weil er diesem
beim abpfläcken der blumen hölfe leistete; auch erhielt er von
ihm blumen und frächte. Dann ging er zum hause eines traum-
deuters und begröässte diesen ehrfurchtsvoll, ihn äber sein befinden
fragend. Dieser herr erwiderte ihm höflich und fragte ihn, was er
verlange. M. legte seine hände zusammen und erzählte seinen
traum. In grosser freude rief der meister: [ἢ einer gläckverheis-
senden stunde werde ich dir den traum deuten. Heute aber sollst
da unser gast sein" M. nahm es dankend an. Dann erhielt er
ein bad und ein prächtiges mittagsessen. Am ende der mabhlzeit
sagte der meister: ”herr, ich hab' hier ein sehr schönes mädchen.
Weil ich es wöänsche, möchtest du sie heiraten'. M. antwortete:
'väterchen, wie kannst du einem manne, dessen familie und cha-
rakter du gar nicht kennst, deine tochter geben? Der meister
sagte: 'söhnchen, aus dem benehmen erkennt man sogleich die
abstammung eines mannes, hat er sie auch nicht erzählt. Heisst
es nicht:

”Aus dem wandel erkennt man die familie, aus der sprache
das vaterland; des ehrfurchtvollen benehmens wegen schliesst man,
dass liebe vorhanden sei, und aus eines menschen äusseren er-
kennt man seine nahrung'.

Und weiter:

”Braucht man wohl dem lotus duft oder dem zuckerrohr sösse
zu schaffen; lehrt man wohl die elephanten ihr spiel oder die söhne
edler familien ein passendes benehmen?!

Und schliesslich:

”Wo es tugenden gibt, ist vornehme abstammung nicht nötig;
braucht wohl ein tugendhafter mann aus edler familie zu sein?
Lasterhaften menschen ist edle abstammung gerade ein makel'”.

Mit solchen gesprächen vertrieben sie die zeit und die gläck-
verheissende stunde kam. Dann sagte der traumdeuter, ”binnen

! Vgl. Ausg. Erz. p. 72,31—32: ko cittei mauram gaim ca ko kunai
räyahansänam | ko kuvalayäna gandhanm vinaymi ca kulappasäyänar
ἃ, ἢ. ”wer bemalt wohl den pfau, wer will die räjahaisa's zu gehen
lehren, wer giebt wohl dem lotus αὐ und lehrt die söhne edler fami-
lien ein passendes benehmen'.

72 Jarl Charpentier,

sieben tagen wirst du könig werden! Als M. dies hörte, wurde
er sehr entzäckt. Dann verweilte er ruhig dort; am fäönften tage
ging er aus der stadt und setzte sich in den schatten eines cam-
pakabaumes.

In der stadt war gerade der könig, der keine kinder hatte,
gestorben. Die fönf insignien wurden gerade herumgetragen, und
als man sie in der stadt herumgetragen hatte, ging man damit
hinaus und kam dadurch in der nähe des Mäladeva. Er 5855 ge-
rade in dem schatten, der sich nicht veränderte; als sie ihn sahen,
brällte der elephant, das ross wieherte. Dann wurde er mit was-
ser aus dem krug geweiht, mit den wedeln befächelt [63] und
der sonnenschirm wurde öber ihn gehalten. Alle welt rief: ”er
lebe hoch! er lebe hoch" Er wurde auf des elephanten räcken
gesetzt und in die stadt geföhrt, dann von ministern und vasallen ge-
weiht. Und die gottheit kam vom himmel herunter und sagte:
”dies ist der mit Öbergewöhnlichen kräften ausgestattete, in allen
känsten unvergleichliche, göttergleiche könig, Vikramaräjaä mit
namen. Wer seinen befehlen nicht gehorcht, den werde ich nicht
dulden”. Drum gehorchten ihm alle seine vasallen, minister, haus-
priester und andere leute und er lebte in vollkommenem gläöck.
Mit dem herrscher von Ujjayini, Vicäradhavala, schloss er einen
bund, und die beiden wurden eng befreundet.

Devadattä aber, als sie gesehen hatte, wie Mäladeva entehrt
wurde, geriet ausser sich vor zorn. Und sie schimpfte Acala, sa-
gend: ”hör' mal, eine hetäre bin ich, nicht deine ehefrau, und du
erlaubst dir sowas in meinem hause. Du brauchst dich gar nicht
weiter um mich zu kämmern! Dann ging sie zum könig, fiel ihm
zu fässen und sagte: 'möge der herr meinen wunsch erfällenY Er
antwortete: ”gewiss werde ich es tun; sprich nur! Dann bat sie:
”möge der herr befehlen, dass kein andrer mann als Mäladeva sich
mir nähern darf, und dass jener Acala aus meinem hause ent-
fernt wird. Der könig antwortete: "wie du wöänschst! Erzähle
mir die ganze geschichte! ”Madhavi, die sklavin, erzählte alles.
Dann wurde der könig sehr zornig und rief: 'o weh! in dieser
meiner stadt waren diese beide die kostbarsten edelsteine, und die
hat dieser frevler zerstört. Dann liess er den Acala herbeirufen
und durchprögeln, in dem er sagte: 'du spitzbube, bist du viel-
leicht hier könig, dass du so was tust? Schaue dich nur nach
schutz um, ich werde deinem leben ein ende machen. Devadatta
aber sagte: ”herr, ist wohl durch den tod dieses hundes was ge-

Paccekabuddhageschichten. 173

wonnen? Drum lass ihn los? Der könig sagte: 'du frevler,
durch den wunsch dieser ehrwöärdigen bist du freigelassen, ver-
zeihung magst du bei dem anderen suchen”. Acala verbeugte sich
und ging fort; er suchte äberall den Mäladeva, fand ihn aber nicht.
Ån einem vollmondstag lud er dann seine karren mit waren und
begab sich nach Persien.

Dann sandte Muöladeva briefe und pgeschenke zu Devadattäå
und dem könig. Und im briefe zum könig hiess es: ”Mir ist diese
Devadatta sehr lieb. Drum wenn der herr 65 gestattet und es ihr
gefällt, dann, o grosser könig, sende sie zu mir! Da rief der kö-
nig die tärsteher des palastes und sagte: ”warum hat wohl Vikra-
maraja, dieser grosse könig, so was geschrieben? Ist vwohl zwi-
schen ihm und mir irgend ein unterschied? Dieses ganze reich
ist ja sein, wie viel mehr diese Devadatta! Möge der grosse herr
nur einen wunsch aussprechen! Dann liess er die kurtisane ho-
len und erzählte ihr alles, indem er sagte: 'wenn es der ehrwär-
digen gefällt, dann gehe zu ihm"! Sie antwortete: "eine grosse
gnade hat uns der herr erwiesen'. Dann wurde sie mit grosser
gepränge ausgestattet und fortgesandt. Von Mäladeva wurde sie
mit grosser pracht hereingefährt, und sie teilten das reich mit ein-
ander. [64] Und er lebte mit ihr, indem er sich der höchsten ge-
nässen erfreute, indem er jedoch immer den tempeln und bildern
des Jina die grösste ehrfurcht erwies.

Acala aber erwarb in Persien ein grosses vermögen und mit
vielen waren kam er nach Bernätada, wo er sich ausserhalb der
stadt in einer herberge niederliess. Dann fragte er einen mann:
"wie heisst hier der könig? Man antwortete ihm: '"Vikramaraja'.
Dann nahm er eine schale voll gold und perlen und ging fort um
den könig zu sehen. Der könig grösste ihn und bot ihm einen
platz an. Er hatte nämlich den Acala erkannt, dieser aber nicht
den könig. Dann fragte dieser: 'sage mir, kaufmann, woher
kommst du? — ”Von Persien, o grosser könig.” Acala wurde ehr-
furchtsvoll behandelt und sagte schliesslich: o grosser könig, sende
einen aufseher,! der meine waren untersuchen kann.” Der könig
aber antwortete: "ich werde selbst gehen'. Der könig nahm einen
taxator mit und sie sahen auf den lastwagen gefässe voll von mu-
scheln, betel, sandel, aloe, krapp und anderen schönen sachen.
Er fragte in gegenwart des taxators: ”höre mal, kaufmann, ist das

| uvarima.

74 Jarl Charpentier,

alles? Acala antwortete: 'ja, o grosser könig.” Dieser sprach:
'gib dem kaufmann die hälfte, wäge das äbrige vor meinen au-
gen". Der taxator legte es in die wagschale. Als sie jetzt in ver-
schiedener weise in dem krappe usw. herumwöählten, sahen sie
unter diesen sachen ein gefäss von grossem wert; der könig stärzte
die wagschale um und liess es untersuchen, und dann fanden sie
dort gold, silber und haufen von perlen und edelsteinen — alles
von ungeheurem wert. Zornig befahl der könig: 'he, binde die-
sen verfluchten dieb" Mit bebendem herz wurde er gebunden
und den schutzleuten öäbergegeben; dann ging der könig in den
palast zuröck. Acala aber, der gefesselt war, wurde von den schutz-
leuten vorgefährt; der könig rief: ”prögelt ihn nur ordentlich durch"
und so geschah es auch. Dann fragte der könig: ”kennst du mich?'
Er antwortete: ”wer kennt nicht einen öäber die ganze welt be-
rähmten grossen könig? Der könig sagte: ”genug mit diesem
schwatzen! Sage ganz offen, kennst du mich? — ”Nein, 0 gros-
ser könig, wahrhaftig kenne ich dich nicht. Dann liess der könig
die Devadatta rufen, und sie erschien mit von schmuck bedeck-
tem körper schön wie eine götterjungfrau und wurde von Acala
erkannt. Dieser schämte sich gar sehr. Die hetäre sagte: 'sieh'
mal, dieser ist Möäladeva, zu dem du einmal gesagt hast: ”wenn
ich irgendeinmal durch die fögung des schicksals in deine gewalt
gelange, dann erwiese mir gnade! Jetzt ist er deine zuflucht.
Von diesem grossen könige wirst du jetzt, da du in gefahr fär
dein leben und vermögen bist und er gegen alle arme, träbselige
leute gnädig ist, sofort losgelassen werden”. Acala rief: ”färwahr,
eine grosse gnade ist dies! und fiel dem könige und Devadatta
zu fössen. Weiter sagte er: ”die unannehmlichkeit, die ich dir, dem
gläcke aller menschen, der zierde aller wissenschaften, zugefägt
habe, wie Rahu den glänzenden vollmonde bedrängt, möchtest
du verzeihen, denn aus zorn daräber lässt mich der könig von
Ujjayini nicht in seine stadt ein. Muladeva antwortete: "ich habe
es dir verziehen, weil du von dieser edlen (Devadattä) begnadigt
worden bist. Er fiel ihnen wieder in grosser ehrfurcht zu fössen;
dann liess ihn D. baden und gab ihm ein kostbares kleid. Der
könig liess seine waren los und er machte sich auf nach Ujjayini,
wo er, weil er von Muladeva verzeihung erhalten hatte, von dem
könig Vicaradhavala empfangen wurde.

Nirghrnacarman begab sich, als er hörte, dass Mäladeva könig
geworden war, sofort nach Bernätada und erhielt audienz. Weil

Paccekabuddhageschichten. 75

er cin verehrer des rechten glaubens war,!? erhielt er vom könige
ein dorf und begab sich dahin, nachdem er sich fär die grosse
gnade dankend verneigt hatte.

Der bettler aber, als er hörte, dass Muäladeva denselben traum
wie er gehabt hatte und als frucht seiner wänsche ein königreich
erhalten, dachte: ”ich werde dahin gehen, wo es milch gibt. Die
werde ich trinken und dann schlafen, bis dass ich wieder densel-
ben traum bekomme' — vielleicht wird er ihn bekommen, so was
können ja die menschen nicht wählen.?

Den ersten teil dieser erzählung habe ich schon oben in zu-
sammenhang mit der geschichte des Lohajangha belhandelt,? wes-
halb ich ihn nicht weiter beräcksichtige. Ubrigens enthält diese
Miladeva-biographie äberhaupt keine mir aus anderen quellen be-
kannte sagenmotive. Nur bemerke ich, dass die geschichte dar-
uber, wie Möäladeva zum könig gewählt wurde, in den jätaka's
nicht ungewöhnlich ist (vgl. z. b. jät. 529, Fausboll V 248; 539,
ib. VI 39). Die apabhrarga-strophe äöber das spiel p. 58, 1τ4--- 285
ist wohl sicher aus älterer litteratur entlehnt; vielleicht hat Dev-
endra hier dieselben quellen, die Somadeva fär seine spielerge-
schichten" im tar. CXXI benutzt hat.

Die geschichte in der VWVetälapancavimcatika (n:o 15, KSS.
tar. 89), wo Möäladeva als liebeszauberer und -vermittler auf-
tritt, ist behandelt von Pavolini, der die recension des Civadasa'?
wiedergibt ; weitere auseinandersetzungen bei Tawney KSS. II 307
und J. J. Meyer Dacakumäracarita p. 82 ff. Da ich nichts hinzu-
zufägen habe, begnäge ich mich damit diese zitate zu geben.

Eine andere liebesgeschichte kommt in Avac. niry. IX 54,5
vor, die folgendermassen lautet:'?

! Oder: weil der könig ein verehrer etc. — war gab er ihm ein
dorf.

? na ya mänusäo vibhäsä ist mir nicht ganz klar.

3 Ich bemerke auch, dass ich im grossen und ganzen zwischen der
Mrcechakatika und diesen volkserzählungen ähnlichkeiten finde; im einzel-
nen kann dass nicht hier ausgefährt werden.

4 Diägineya, Thinthäkaräla und Kuttanikapata. Vgl. auch Ksemen-
dra Samayamaätrka 6,29: sakalakalikaläkalpanä-Muladevah.

5 Bei dem sie n:o 14 ist.

ὁ Den text verdanke ich der gäte des Herrn Prof. E. Leumann
(brief 6. II. 1908). Eine sanskritdarstellung steht nach ihm bei Ma-
layagiri im Nandikomm. (Cale. ausg. sarmvat 1936, p. 300 z. 4 ἢ),
ein text der mir leider nicht zugänglich ist.

76 Jarl Charpentier,

Muladevo Kandariot ya panthe vaccanti, io ya ego puriso
samahilo ägacchai. dittho. Kandario tise rävena mucchio. Mu-
ladevena bhaniyam :aham te ghademi. tao Muäladevo tarm egante
egammi vananigunje thaveuna panthe acchai jäva. so? samahilo
ägao terna Muäladevena bhanio:esäå mama mahila pasavat, eyarh
mahilam visajjeht tti. tena visajjiyä σαψᾶ. so tena samar acchai.
så vi tena Muladevena samar acchiuna ägaya.

ägantäna ya tatto padayarnr ghettäna Muladevassu
dhutti bhanai hasanti : piyam khu te! därao jao?!

Diese geschichte, die ich anderswo nicht wiedergefunden habe,
steht mit einer erzäkdung in der sage von Brahmadatta's jugend-
abenteuern (5. Uttaradhy. niry. 393) in verbindung, woröber vgl.
die auseinandersetzung bei Leumann WZKM. 6, 42 fi.

In Cukasaptati kommt Möäladeva zweimal vor, nämlich in
Schmidts öäbersetzung pp. 37 und 49 (erz. n:o 22 ἃ. 30) an bei-
den stellen als ein gewandter mann und als ”prinz der schurke'
erwähnt. An der letzten stelle wird auch ein vers von ihm ge-
sprochen, der vielleicht wirklich aus irgend einem werke Möla-
deva's genommen ist.

In Ksemendra's Kalaävilasa? ist Möladeva äberhaupt insofern
die hauptperson, dass er als lehrer des kaufmannssohnes Candra-
gupta und folglich als erzähler das ganze gaunergefolge des Kala-
viläsa revue passieren lässt. Dass Ksemendra dem Muöäladeva eine
hervorragende rolle zuteilte, ist äbrigens gar nicht wunderlich —
ihm was ja aus seiner lektäre des Gunädhya der ”dhärtapati” schon
ein alter bekannter.

Schliesslich kommt ja Muäladeva auch in der 124'te2 tar. des
KSS. vv. 131—238 vor; diese geschichte ist auch bei Pavolini be-
räcksicktigt worden. Vgl. weiter Tawney KSS. II 618 not.? Die
geschichte handelt wie bekannt davon, dass Mäladeva mit Cacin
nach Pataliputra kommt und dort in verschiedenen stäcken von
den stadtbewohnern mit ihnen scherz getrieben wird. Schliesslich

! Vgl. ἄρον diesen Nayådh. XIX sowie Hariv. I 1252 ff.

δος acchai. jäva 30... Leumann.

3 In WZKM. 6, 48 lautet der text: piyarr khu ne därao 7ᾶο.

4 Mir nur durch das inhaltsverzeichnis in J. J. Meyers tibersetzung
der Samayamatrka p. XLI ff. bekant.

> In der geschichte kommt auch ein moment vor (Tawney II 622
f.), das in den europäischen geschichten von dem ”meisterdieb” eingeht.

Paccekabuddhageschichten. TI

wird er mit einem mädchen, dass ihn fräher ausgelacht hatte, ver-
heiratet, verlässt sie aber in der brautnacht und zieht nach Ujja-
ΥΩ; die junge braut aber verspricht zuerst, dass ein sohn von
ihr ihn zuröäckholen werde. Sie stellt sich als courtisane, namens
Sumangala, und gelangt auf diese weise in Ujjayini dazu Möla-
déeva an sich zu ziehen. Schliesslich holt ein sohn den vater, der
von ihm gefoppt worden ist, zuräöck.

Die geschichte, wie ein verlassenes weib durch verstellung sei-
nen gatten wiedergewinnt, findet sich auch bei Dandin Dacak. VI
(Bombay-ed. p. 170 ff.) in der dritten erzählung des Mitragupta
genannt Nimbavati! Diese lautet kurz folgendermassen: in Valabhi
lebte ein reicher kaufmann, namens Grhagupta, der eine tochter,
Ratnavati, hatte. Dieser wurde ein junger karawanenfährersohn,
Balabhadra, als gatte gegeben. Da diesem aber in der brautnacht
von dem mädehen sein recht verweigert wurde, fasste er hass zu
ihr und wollte sie nicht mehr sehen. Daraufhin nannten sie die
leute statt Ratnavati Nimbavati. Die verlassene gattin wandte
sich zu einer alten bettelnonne; auf deren rat ging sie zusammen
mit einer freundin, Kanakavati, auf dem dach spazieren und liess,
als sie Balabhadra von fern betrachtete einen ball herunterfallen.
Balabhadra wurde von liebe entflammt, nahm in der nacht seine
gattin in dem glauben, sie wäre Kanakavati, mit sich und zog
fort. Schliesslich wurde dann alles wieder gut gemacht.

Ubrigens glaube ich noch anderswo derartige geschichten ge-
lesen zu haben, obwohl es mir jetzt nicht gegenwärtig ist, ob das
in indischen quellen oder anderswo war. Eine solche aus italieni-
scher litteratur [γί Pavolini in der anm. zur letztgenannten ge-
schichte des Mäladeva an.

Es verbleibt nur noch eine Möäladevageschichte, die bei Pavo-
lini nur sehr voröbergehend behandelt worden ist. Es ist die
erzählung Mandiya? bei Jacobi Ausg. Erz. p. 65 f., die ich hier in
Öbersetzung wiedergebe:

[65] "In der stadt Vennäyada lebte ein bettler, namens Mand-
iya, der am erwerben fremder eigentämen leidenschaftlich hing.
Er beschmierte seine kniee mit einer feuchten salbe und legte bin-

! Ubersetzt bei J. δ. Meyer p. 306 ff., der in seiner einleitung kei-

nerlei parallelen anföäöhrt.
2 Im komm. zu Utt. IV 3, Dort wird noch eine andere diebes-

geschichte erzählt, vgl. SBE. XLV 18 n. 2.

178 Jarl Charpentier,

den an, und indem er immer ”ich bin ein armer bettler” laut rief,
erwarb er auf der strasse bettelnd seine lebensmittel. Und sich
auf einen stab stäötzend lNief er viel umher. Er hatte eine grube
gegraben — ein erdhaus in einem garten ausserhalb der stadt —
und «das geld, das er nachts raubte, warf er dahinein. Dort lebte
seine junge schwester. In der mitte des erdhauses war ein brun-
nen: wenn er — der dieb — irgend jemand durch geld dazu ge-
lockt hatte das gestohlene gut zu tragen, setzte die schwester ihn
auf eine bank, die öber dem brunnen stand, und stärzte ihn un-
ter dem vorwand seine fösse zu waschen hinunter. Dort ging der
mensch zu grunde.

So verging eine zeit, während welcher Mandiya die stadt plän-
derte. Die stadtwächter vermochten ihn nicht zu fangen und in
der stadt entstand deswegen ein grosses wehgeschrei. Dann wurde
Miäladeva [wie oben geschildert]! könig. [Ihm erzählten die stadtbe-
wohner ἄρον den räuber folgendes: hier in unserer stadt hat schon
lange zeit ein dieb viel gestohlen, und keiner vermag es ihn fest
zu nehmen. Tu' deswegen etwas dafär]. Da setzte er einen ande-
ren polizeimeister ein, dieser aber vermochte ihn ebensowenig zu
fangen. Dann zog Miuladeva selbst ein schwarzes kleid an und ging
in die stadt hinaus. Muäladeva blieb in der nähe eines spielhau-
ses stehen; da kann der dieb Mandiya und fragte: ”wer da? Möla-
deva antwortete: "ich bin ein bettler. Maudiya sagte: "komm mal
mit! ich werde dich zu einem menschen machen'.? Muladeva
folgte ihm; in das haus eines reichen wurde ein loch gemacht.
Viel geld wurde herausgeschleppt und Mäöäladeva damit bhelastet.
Dann gingen sie aus der stadt heraus, Möladeva zuerst, dann der
dieb mit gezogenem schwert. So kamen sie zum erdhaus. Der
dieb begann das geld herunterzuwerfen; dann sprach er zu seiner
schwester: 'wasche mal die fösse unseres gastes! 50 wurde Muäla-
deva auf den gefährlicehen bank gesetzt. Sie nahm unter dem vor-
wand 516. zu waschen seine fösse mit dem gedanken: ”ich werde
ihn in den brunnen werfen.” Sie sah aber, dass seine fösse äus-
serst zart waren und dachte: ”dieser ist fräher ein mächtiger mann
gewesen und wahrscheinlich herabgekommen'. So wurde sie von

! Die oben angefährte erzählung Muladeva steht in der tikä vor
dieser geschichte.

2? Dass ein räuber einem anderen schiitze anbietet kommt auch in
Hemac. Paricistaparv. I 173 ff. vor, vgl. Hertel Ausg. Erz. aus Hemac.
Paricistap. p. 224.

Paccekabuddhageschichten. 79

mitleid erfasst. 516 gab ihm auf seiner fussohle ein zeichen, näm-
lich: ”fliehe, so dass du nicht stirbst" So floh er weg; dann rief
sie: 'er ist fort, er ist fort" Mandiya zog sein schwert und lief
ihm nach. Als Muöladeva ihn in der strasse ganz nahe sah, ver-
steckte er sich hinter einem liga, das in der markt stand. Der
dieb dachte, das liga wäre der mann, spaltete es mit seinem sa-
bel!? ganz durch und kehrte in's erdhaus zuräck. Dort blieb er
bis zum morgen und ging dann hinaus; in dem bazar bettelte er.
Der könig liess ihn durch seine gefolgsleute rufen. Da dachte er:
"der mensch da wurde nicht getötet, sicher ist es der könig'. Er
wurde von den leuten vorgefährt. Der könig erhob sich von sei-
nem sitz, begräösste ihn ehrfurchtsvoll, liess ihn platz nehmen, sprach
lange und freundlich mit ihm und sagte schliesslich: ”gieb mir deine
schwester! Er gab sie und der könig heiratete sie. Sie erhielt
auch viel geld. Nach verlauf einiger tage sagte der könig zu Mand-
iya: ich brauche geld". Dieser gab wieder viel geld, und wurde
von dem könig sehr ehrfurchtsvoll behandelt. Noch einmal wurde
darum gebeten, und er gab wieder. Der dieb genoss so sehr
freundliche behandlung und ehrerweisung. Auf diese weise gab
er all sein geld weg. Dann fragte Miäladeva die schwester; sie
antwortete: 'jetzt besitzt er nichts mehr. Nachdem Mandiya so
all sein geld weggegeben hatte, wurde er schliesslich gepfählt'.

So lautet die erzählung von Möäladeva und dem dieb Mand-
iya. Der name hat in sanskrit deutlich Mandika gelautet, denn
Pavolini hat sicher recht, wenn er eine andeutung an unsere ge-
schichte in Yogas. 2,12 sambandhyam api grhyeta cäuryän Man-
dikavan nrpäih findet.? Sonst habe ich den namen nicht ge-
funden.

Die erzählung aber ist im gegensatz zum namen nicht allein-
stehend; sie findet sich an mehreren stellen in der indischen er-
zählungslitteratur wieder. Zuerst findet sie sich in den Ausg. Erz.
noch einmal, in der erzählung Agaladatta? (p. 67,8 ff.) und in
Agadadatta v. 83 ff. (p. 73,10 ff.).? Die erste version lautet fol-
gendermassen:

1 kankamaena asinä eigentl. ”mit dem reiherschnabelförmigen schwert'.

? Dies scheint darauf zu deuten, dass die geschichte von Mandika
eine sehr bekannte war.

> Aus GCantisöri, vgl. ib. p. VII.

4 Diese erzählungen sind ibersetzt von A. Ballini, Agadadatta, Fi-
renze 1903, der jedoch nicht litterarhistorisches bringt. Eine jugend-

80 Jarl Charpentier,

[67] ”Auf diesem platz und in dieser zeit sagten die stadt-
bewohner zum könig: ”in des gottgefälligen stadt werden mauer-
breschen, wie man 65 fräher nicht gesehen hat, gemacht; und von
irgend einem wird öÖberaus viel gestohlen. Deswegen muss der
gottgefällige die stadt bewachen lassen! Dann wurden die schutz-
leute vom könig befohlen: ”innerhalb sieben tage mösset Ihr ilin
greifen" Als [Agaladatta]! dies hörte, dachte er: "dies ist eine
gläckliche frucht meines hierherkommens' und sagte zum könig:
'innerhalb sieben tage werde ich dir ihn vorföhren, o herr. Der
könig hörte dies und sagte: 'tue es" So ging Agaladatta frohen
sinnes aus dem palast hinaus; er dachte nämlich: 'scehurken und
räuber schlendern gewöhnlich in allerlei verkleidungen in kneipen
usw. umher; so will ich teils selbst teils durch diener solche stel-
len ausspähen'. Bei dieser nachforschung kam er auch aus die
stadt hinaus; dort stand er in dem kählen schatten eines mango-
baums still, in schlechte, sehmutzige kleider gehöllt, ein mittel den
dieb zu fangen ersinnend. Sofort kam ein bettlermönch, etwas
murmelnd und suchte den schatten des baumes. Nachdem er einen
zweig mit frächten abgebrochen liess er sich dort nieder. Agala-
datta sah, dass er kräftige waden und lange schenkel hatte und
dachte in seinem herren: ”dass sind die merkmale eines frevlers,
sicher ist er der dieb'. Der asket sprach: ”mein sohn, woher kommst
du und mit welchen absichten gehst du umher? Agaladatta ant-
wortete: ”ehrwärdiger, ich komme aus Ujjeni, wo mein vermögen
zu grunde gegangen ist'. Der andere antwortete: ”mein sohn, ich
werde dir viel geld schenken'. Agaladatta sagte: ”durch dich bin
ich begläckt. Dann ging die sonne unter, die dämmerung kam.
Der [falsche] asket nahm aus seinem dreistab ein schwert und
umgärtete sich. Dann erhob er sich und sprach: ”lass uns in die
stadt gehen'; Agaladatta folgte ihm und dachte: 'dies ist förwahr
der dieb'. Sie kamen in die stadt; an einem gewissen platz lag
ein haus, wert mit offenen augen beschaut zu werden, das den
grossen reichtum [seines besitzers] verriet. Dort machte der ”asket'
eine bresche von der crivatsa-form? und trat ein; darauf schleppte

arbeit Pavolini's Le novelline pråcrite di Mandiya e di Agaladatta,
Roma 1892, habe ich freilich nicht gesehen, aber nach göätiger mitteilung
des verfassers (23. II. 08) enthält sie nur eine tibersetzung der beiden stäcke.
! Der soeben anwesend war.
? Crivatsa ist 232 Unter den termen in Mrcch. II (p. 47,u ff.
Stenzler) findet er sich nicht.

Paccekabuddhageschichten. 81

er einige körbe voll geldköbel heraus und ging fort, nachdem er
Agaladatta dort hingestellt hatte. Dieser dachte: 'ich werde die
sache gröäöndlich untersuchen'. Dann kehrte der ”asket zuröck,
nachdem er in einem yaksa-tempel einige ihm getreue, arme män-
ner gesammelt hatte; diese namen die körbe und liefen aus der
stadt hinaus. Der ”asket' sprach: mein sohn, hier in einem alten
garten werden wir ein ständchen schlafen, bis die nacht vorbei
ist; dann gehen wir wieder fort. Avzgaladatta antwortete: ”väter-
chen, das wollen wir tun!. Die männer setzten die körbe dort
hin und schliefen ein. Der ”asket und Agaladatta bereiteten sich
ein lager und stellten sich, als ob sie schliefen. Allmählich aber
erhob sich Adaladatta, ging weg und stellte sich unter einen baum.
Als der "'asket sah, dass die männer schliefen, ermordete er sie
ihrer arglosigkeit wegen; als er aber Asgaladatta nicht auf dem
bette sah, begann er ihn zu suchen. Indem er suchte, erhielt er
von Agaladatta, der sich hinter den zweigen versteckt hatte, einen
schwerthieb in die schulter. Als er wieder zu bewusstsein kam,
sagte er: "mein sohn, nimm dieses schwert und gehe nach der ent-
fernten seite des begräbnisplatzes. HKlopfe an die wand der ka-
pelle!; dort swvohnt in einer unterirdischen wohnung meine schwe-
ster, gieb ihr das schwert. Sie wird deine gattin werden und du
bekommst dann all mein geld. Ich bin aber des schweren hiebes
wegen schon ganz leblos'. Azgaladatta nahm das schwert und
ging dahin. Dort sah er die schwester aus dem haus herauskom-
men, schön wie ein dämonenmädehen?, und sie fragte: 'woher bist
du? Agaladatta zeigte ihr das schwert. Mit kummer im herz,
jedoch ihre sorge verhehlend, fährte sie ihn in die kapelle. Sie
bot ihm einen sitz an, Agaladatta nahm platz und beobachtete
genau ihr benehmen. Sie aber bereitete mit grosser sorgfalt ein
bett zu und sprach: ”ruhe hier aus! Er aber schlief nicht ein,
sondern verliess, weil er ihr misstraute, seinen platz und versteckte
sich. Sie hatte aber fräher einen stein bereit gelegt und liess ihn
jetzt ins bett herunter fallen. Das bett wurde ganz zermalmt.
Da sagte sie sehr vergnägt: ”ach, der mörder meines bruders ist
getötet. Darauf trat Agaladatta hervor, packte sie bei den haa-
ren und rief: 'o du tochter einer hure! Willst du mich töten?”
Da fiel sie ihm zu fäössen und sagte: 'ich suche schutz bei dir'.

! So habe ich mit Ballini äbersetzt, obwohl ja das wort nur ganz'
unvollständig die bedeutung von fcäntigrha wiedergiebt.
? Bhavanaväsini. NVgl. Jacobi SBE. XLV 295.

Charpentier: Paccekabuddhbhageschichten, 6

82 Jarl Charpentier,

Er beruhigte sie [mit den worten]: ”förehte nichtst Dann nahm
er sie in den königspalast mit, wo er von dem herrscher und
dem volk verehrt wurde; so genoss er freuden und reichtum. [Es
heisst ja:]

"Wie andere energische männer hier [in der welt] das glöck
geniessen”.

Mit ganz demselben einzelheiten, nur ausföhrlicher, wird diese
von Caäntisöri erzählte geschichte bei Devendra in der erzäblung
Agadadatta vv. 83—154 [Ausg. Erz. p. 73,11—77,e6] wiedergegeben,
weshalb ich darauf verzichte dieses stäöck zu öbersetzen.

Man sieht ja sofort, dass diese erzählung nur eine doublette
der geschichte des Mandiya ist. Abgesehen davon, dass das schick-
sal des diebes sich ein wenig verschieden in den beiden versionen
gestaltet, hat die erzählung Azgaladatta einen anderen zug einge-
fäöhrt — von dem falschen asketen — der in der indischen lit-
teratur gar nicht ungewöhnlich ist.

Eine geschichte, die bis in die kleinsten zöäge mit der geschichte
von Manudiya Ubereinstimmt ausser, dass sie von einem anderen
novellenmotiv abgelöst wird,! findet sich in der 1456. erzählung
der Vetälaparicavimqcatika; ganz dieselbe geschichte kommt später
in KSS. CXII 148 ff. vor. Auch wird sich so was an anderen stellen
finden?. Es ist somit die erzählung von Mandiya keine originelle
geschichte --- sie findet sich ja an vielen stellen wieder; dass sie
in den sagencyclus von Muladeva eingefögt worden ist, hat wohl
vornehmlichst «darin seinen grund, dass man den grossen schelm
und spitzbuben, den färsten der sehurken? (dhärtapati KSS.) Mu-
ladeva auch als geschickten späher und hinterföhrer auch eines
meisterdiebes darstellen wollte.

Was schliesslich die geschichte von Muladeva im grossen und
ganzen betrifft, so habe ich mich schon oben mehrmals daräöber
ausgesprochen. Nur möchte ich hinzufögen, dass ich einen zug
der sage von Muöladeva bei Devendra entweder als erfindung oder
eher als auf unwissenheit der jaäinekommentatore beruhend auffasse.
Dass nämlich Mäladeva schliesslich könig geworden ist, wird an-

! Nämlich wie ein miädcehen in emem räuber verliebt wird: vgl. jat.
318 (Fausboll 1Π os ff).

”Vgl ΖΡ. jat 289 (Fausboll Il p. 427), eme geschichte, die in
vielen ziäven mit der Mandiyaerzäblung tibereinstimmt.

3 Oder 'der spieler” -— vgl. dhärta — bei BR.

Paccekabuddhageschichten. 83

derswo niemals erzählt: schon deswegen erscheint es verdächtig.
Bestimmter aber spricht för den verdacht der umstand, dass er
als könig Vikramaraäja heisst!. Mindestens an einer stelle in KSS.
(CXXIV 131) tritt Mäladeva an dem hof des äberall berähmten
königs Vikramäditya in Ujjayini auf; ich meine deswegen, dass dem
jainakommentator. der diese erzählung von Mäladeva, die man bei
Devendra findet, urspränglich zusammenschrieb, eine reminiscenz
dieser begehbenheit vorschwebte, er vermischte aber die beiden
persönlichkeiten und machte daraus eine. Auch sollte ja Muladeva,
der bei Devendra, seinem stärmischen lebenslauf zu trotz, als gläu-
biger dargestellt wird, schon in dieser welt seinen lohn empfangen.
Denn die jainistischen laien sind ja kemeswegs von ihrer religiosität
so durchdrungen gewesen — und sind es am allerwenigsten in unse-
rer zeit — dass sie deswegen die irdischen gäter versehmäht hätten.

Ich habe hier oben einen versuch gemacht, die mir zugäng-
lichen erzählungen von Muladeva zu sammeln und kurz zu be-
sprechen. Obwohl die resultate — wie fast äberall wo es sich
von personenkunde in Indien handelt — nicht sehr gross gewor-
den sind, glaube ich doch damit eine gewisse nutze gebracht zu
haben; und ich schliesse meine darstellung mit denselben worten,
wie Pavolini es tat, ab: 'ad altri ricercatori ed illustratori piu abili
e competenti, il completare i miei brevi cenni, a vantaggio della
scienza novellistica". Denn die indische novellistik ist doch nicht
nur die älteste, sondern in vieler hinsicht vielleicht auch die wich-
tigste in der welt. Und um NMuäladeva hat sich eine wahre menge
von novellen gesponnen, von denen uns aber leider nur spärliche
reste erhalten zu sein scheinen.

! Ausg. Erz. p. 63,4. 31; 64,5.

Β. Nanmi (Nimi, Mahäjanaka).

Die erzählung vom könig Nami lautet bei Jacobi Ausg. Erz
p. 41 ff. folgendermassen:

[41] 'Es gibt hier in Indien irn Avantireiche eine stadt namens
Sudamsana; dort lebte der könig Maniraha. Dessen bruder Juga-
bähu war kronprinz; dessen gemahlin, Mayanarehå mit namen, war
mit der unöbertreftlichsten schönheit und mit liebreiz ausgestattet
und eine sehr gläubige frau. Diese beiden hatten einen sohn
namens Candajasa, der alle tugenden besass. Einmal bekam Mani-
raha die Mayanareha zu sehen und nach ihr lästern dachte err
wie kann ich mit dieser vereint werden? Doch, ich werde zuerst
freundschaft mit ihr anknäpfen, dann werde ich ihren charakte:
kennen lernen und so in angemessener weise handeln". Nachdem
er so mit sich selbst beraten hatte, machte er, dass er freund mit
ihr wurde und sandte ihr blumen, saffran, betel, kleider und
schmucksachen. Es entstand jedoch in ihrem herzen kein böser
gedanke. 50. verging eine zeit; nach deren verlauf sagte Maniraha
χὰ Mayanarehå: 'o schöne, falls du mich zu deinem gatten nimmst,
werde ich dich zur königin des ganzen landes machen". Sie ant-
wortete: ”frei davon hermaphrodit oder weib zu werden bist du
manu geworden durch eine fräöhere tat — weil du von mir zuräöck-
vewiesen wurdest. Und wer kann sich wohl des reiches bemäch-
tigen, wenn ich den titel "'gemahlin deines bruders, des kronprinzen'
trage. Und weiter: gute männer färchten sehr den tod, nicht tun
sje in dieser welt etwas, das das kommende leben beschädigt'.

Denn:

”Lebende wesen zu schädigen, zu lägen, diebstahl zu veräöben,
nach eines anderen weib verlangen zu tragen — dadurch förswahr
geralen die seelen in die hölle”.

Deswegen, Ο grosser könig, sollst du an so etwas nicht denken
und diese bösen gedanken meiden'. Als er dies hörte, stand er
schweigend da; dann dachte er: "nicht wönscht sie, während Jvga-

Paccekabuddhageschichten. δῷ

bähu lebt, einen anderen mann. Und weil er arglos ist, werde ich
ihn töten, mit gewalt öberwältigen. Denn es gibt kein anderes
mittel'. So verging eine zeit. Einmal sah Mayanarehå im traume
den mond! und erzählte es ihrem gatten. Dieser antwortete: Ὁ
schönleibige, du wirst einen sohn gebären, einen mond för den
ganzen erdkreis, wie der [wirkliche] mond [ἂν das firmament”
Dann wurde sie schwanger. Im dritten monat entstand bei ihr
dieses verlangen: ”möchte ich die Jina's und die heiligen verehren
und immer die lehren der titthayära's hören'. Nachdem dieses
verlangen erfällt worden war, verging ihre schwangerschaft ruhig.
Einmal im fröhling begab sich Jugabåhu mit Mayanareha des ver-
gnägens wegen in den garten, und während dem er sich an lecker-
bissen und getränken erfreute, ging die sonne am westlichen hori-
zont unter. Die ganze erde wurde in dunkel gehöällt; Jugabahu
blieb aber im garten. Maniraha dachte: "dies ist ein glöcklicher
zufall, denn erstens ist Jugabaåhu in einem garten ausserhalb der
stadt, zweitens hat er nur wenige bei sich, drittens ist es nacht
und viertens ist der wald in dichtem dunkel verhällt. Deswegen
werde ich hingehen und ihn töten und werde dann mit Mayanareha
ohne furecht leben'. So nahm er einen krummsäbel und ging nach
dem garten. Nach dem liebespiel war Jugabahu in einer pisang-
laube eingeschlafen. Rund herum sassen leute; Maniraha fragte
'wo ist Jugabahu?' und erhielt daröäber auskuntt [42]. ”Aus angst,
dass ihn ein feind in der nacht öberwältigen könnte, bin ich hier-
her gekommen', sagte er und ging in die pisanglaube. Verwirrt
erhob sich Jugabaåhu und begrisste ihn ehrfurchtsvoll. Maniraha
sprach: ”komm ”mal mit, wir wollen in die stadt gehen, du bist
lange genug hier gewesen'. Da begann Jugabåhu zu gehen. Ohne
recht oder unrecht oder den tadel der leute zu bedenken und ohne
furcht för das kommende leben versetzte Maniraha dem nichts
färchtenden Jugabahu mit dem scharfen schwert einen heftigen
hieb in die schulter. Des grossen schmerzes wegen fiel dieser mit
geschlossenen augen zu boden. Mayanarehå schrie auf: ”ach, ein
mord! ein mord! Da kamen die leute mit erhobenen schwerten
dorthin und riefen: 'was ist los? Maniraha sagte: ”aus versehen
fiel mir das sehwert aus der hand. Föärchte also nichts, o schöne "
Die leuten erkannten aber das treiben des Maniraha und föhrten
ihn mit gewalt in die stadt. Man erzählte dem Candajasa das

a SR SR RN κῶν τ σία, ϑε

! ΥΩ]. Ausg. Erz. p. 62,5.

δῷ Jarl Charpentier,

schicksal des Jugabahu; unter lauten klagerufen lief er mit vielen
ärzten nach dem garten. Die ärzte pflegten den verwundeten;
nach kurzer zeit aber ging das leben zu grunde, die augen schlossen
sich, die glieder wurden starr, der ganze körper wurde blass durch
das wegfliessen des blutes. Als Mayanareha dies sah, flösterte sie
dem Jugabaåhu diese lieblichen worte zu: ”grossmächtiger, sei auf-
merksam! Du sollst keinen menschen hassen, sei gegen alle wesen
freundlich, nimm zu dem vierfachen sangha deine zuflucht, miss-
billige die sände, ertrage mit gleichmut dieses ungläck, das dich
um deiner taten willen befallen hat! Denn es heisst ja:

"Die handlungen, die ein mann in dieser oder irgend einer
anderen existenz veräbt hat, werden — das muss er wissen —
die ursache [eines anderen lebens].

"Deswegen soll man sich wegzehrung för das nächste leben ver-
schaffen. Also

'soll der weise sein schicksal annehmen, auf die höchsten dinge
seinen glauben setzen und sein ganzes leben durch den guten
lehrer, die schutzkammer der tugenden, anerkennen.

Töten von lebenden wesen, unwahrheit, diebstahl und verkehr
mit anderer männer frauen soll man in dreifacher weise sein leben
lang vermeiden.

Genau soll man weiter den achtzehn sänden widerstreben, sein
wahres wesen soll man hegen und in seinem sinne auf die ver-
ehrung bedacht sein”.

Denn
'wessen zehn [letzte] atemzäge in den fänt verehrungen be-
stehen, der wird — falls er nicht zu moksa [= nirväna] gelangt,

notwendig als väimänika-gott wiedergeboren”.

Also sollst du das hängen [an der welt] verlassen. Denn

'weder vater, mutter, söhne, bröder, freunde und verwandte
noch haufen von reichtämern bereiten zuflucht in dem leidvollen
Sum sära ;

Nur eins ist hier eine feste zuflucht aus den schmerzen, die
in geburt, alter, tod und leid bestehen — ein fester grund fär die
wesen ist die von dem könige der Jina's verköndete lehre'

[43]. [Nach einer kurzen zeit starb Jugabahu, Mayanareha aber,
die den könig färchtete, entfernte sich in östlicher richtung und
kam nach einem grossen walde. Dort gebar sie am ufer eines
lotusteiches einen mit allen gläckverheissenden zeichen begabten
sohn. Am nächsten morgen wurde sie, als sie baden gegangen

Paccekabuddhageschichten. 87

war, von einem seeungeheuer gepackt, aber von einem vidyädhara-
prinzen gerettet und nach Veyaddha geföhrt. Mayanareha weint
und bittet ihn das söhnchen zu holen. Der jängling erzählt, er sei
der sohn des königs Manictäida in Rayanävaha im Gandharareiche
und der königin Kamalävai, namens Manippabha. Manicida aber
habe nach langer regierung seinem sohn das reich gegeben und
sei selbst einsiedler geworden; er verweile jetzt in Nandisara
um den jaina-tempeln verehrung zu bringen. Das söhnchen der
Mayanareha sei aber von dem im walde umherirrenden könige
von Mahila aufgenommen und dessen königin töbersandt worden.
Deswegen solle Mayanarehä sich beruhigen und ihn (Manippabha)
zu gatten nehmen. [44]. Sie wänscht aber zuerst nach Nandisara
gefährt zu werden. Aufzählung der jaina-tempel in Nandisara.
Mayanareha verehrt die tirthakäras und fragt Manicida nach dem
schicksal ihres söhnchens. Dieser erzählt:]

"Höre! In Jambädiva, in Puvvavideha, in der gegend von
Pukkhalavai liegt eine stadt Manitorana. Dort lebte ein welt-
herrscher namens Amiyajasa. Mit seiner gemahlin Pupphavai hatte
dieser zwei söhne: Pupphasiha und Rayanasiha.! Vierundachtzig
lakhen vorweltlicher jahre regierten diese, wurden aber dann von
der furcht des swisära ergriffen und legten bei einem wandelnden
asketen das geläbde ab. Sechzehn lakhen vorweltlicher jahre waren
sie einsiedler, beim untergang des weltalters aber wurden sie
Indasämäntya-götter und lebten während zweiundzwanzig säguro-
vama's im Accuyahimmel. Als sie so die götterfreuden gekostet,
wurden sie in Dhäiyasanda als söhne des weltherrschers Harisena
und der königin Samuddadatta wiedergeboren: der eine hiess Säga-
radeva, der andere Sägaradatta. Da diese das nichtige in der
königswärde sahen, wurden sie einsiedler bei dem lehrer der zwölf-
ten dreiwelt Dadhasuvvaya. Im dritten jahre wurden sie von einem
blitzschlag getötet und lebten dann während siebzehn sägarovama”s
im Mahasukkahimmel. Dort lebten sie als götter längere zeit. FEin-
mal kamen sie zur verehrung des zweiundzwanzigsten heiligen; dabei
fragten sie diesen: 'als welche werden wir wiedergeboren werden?
Er antwortete: ”der eine von euch wird sohn des königs Jayasena
in Mahilå werden, der andere wird sohn des königs Jugabahu und
der seiner gemahlin Mayanarehå in Sudamsana werden. FEigentlich

! So Jacobi. Die hdschrr. haben: A Pupphasiniho, B Pupphasiho
und AB Kayanastho.

58 Jarl Charpentier,

werdet Ihr vater und sohn werden. 50. ist der eine zuerst im
Videha [45] reich in der stadt Mahila im leibe der königin Vana-
måla, der gemahlin des Jayasena, empfangen worden. Zu richtiger
zeit wurde er geboren und bekam den namen Paumaraha. Als
Paumaraha jöngling geworden, gab ihm der vater das reich und
zog in «die hauslosigkeit hinaus; so wurde Paumaraha grosskönig.
Seine gattin hiess Pupphamåla. So verging eine zeit seiner regie-
rung. Der zweite golt aber wurde am ende des weltalters als
dein sohn wiedergeboren. Und Paumaraha hat sich auf einem
pferd von umgekehter dressur im walde verirrt ; dort umherschwei-
fend sah er heute deinen sohn. Wegen in fräheren existenzen ent-
standener liebe wurde er Öberaus froh. Weiter kam das gefolge
her, das nach des königs fusspuren suchte; dann bestieg er einen
elephanten und kehrte in seine stadt zuräck, wo er das kind der
Pupphamåläa öbergab. Man feierte die geburtsfeier und das kind
wurde mit grösster liebe gepflegt”.

[Während dem der heilige dies erzählte, kam ein mit allerlei
schönen sachen geschmöäckter vwagen dahin; aus diesem stieg ein
gott und verehrte die Mayauarehåa und den heiligen. Dann erzählte
er folgendes:] ”es lebte in Sudamsana ein könig Maniraha, dessen
bruder hiess Jugabahu. Wegen irgend eines fräheren verbrechens
wurde der im fröhling in einem garten von seinem eigenen bruder
Maniraha in der schulter verwundet. Nachdem er zuerst durch
Mayanarehä die lehre des Jina gehört, von den folgen des zornes
frei geworden und den wahren glauben angenommen hatte, starb
er und ist jetzt im fänften himmel! ein Indasamaäniyagott. Und
dieser bin ich. Sie aber ist meine lehrerin, durch sie habe ich die
wurzel des glaubens, die Jina-lehre gehört. Denn es heisst ja:

"Den, durch welchen man in dem rechten glauben befestigt
wird — sei er ein mönch oder ein haushalter — nennt man seinen
lehrer, der einem den glauben gegeben hat".

Deswegen habe ich zuerst sie verehrt. Es heisst ja auch:

'Sogar durch tausend millionen von mit allen vorzögen aus-
gestatteten höflichkeitsbezeugungen viele existenzen hindurch wird
den gebern des rechten glaubens nur schlechte vergeltung zu teil'.

Als der vidyädhara dies hörte, dachte er: ”ach, welche macht
besitzt doch die lehre der Jin«a's! Es heisst ja: [46] 'In dem end-
losen swiwsara finden die lebenden wesen lauter ungläck, so lange
sie nicht mit eifer die lehre der Jina's folgen".

os Bambhaloyakappa.

Paccekabuddhageschichten. δ9

Der gott aber sagte zu Ια δῃαγθηᾷ: 'o rechtgläubige, wie kann
ich dir etwas gefälliges tun? Sie antwortete: ”das ist eigentlich
nicht möglich, weil ich an der von geburt, alter, tod, krankheit
und kummer befreienden entsagung festhänge. Doch, o gott, fähre
mich nach NMahila! Dort will ich das gläöck meines sohnes sehen;
dann werde ich' nur an das nächste leben denken'. Dann wurde
516 augenblicklich von dem gotte nach Mahila σοί γί. Dies ist der
ort, wo der herr Nami und "der herr Malli! geboren, mönche ge-
worden und die erleuchtung erlangt haben. [Dort verehrte Maya-
varehå die tempel, weigerte sich aber ihren sohn zu sehen und
wurde nonne, namens Suvvayaäl].

Das kind aber lebte im hause des Paumaraha in grossem gläck.
Die gegner des königs aber wurden gedemätigt /(namiyä); deswegen
nannte er das kindchen Nami. Von fänf ammen umgeben wuchs
das kind gläcklich auf. Mit acht jahren machte er sich alle känste,
wiszsenschaften und nöätzliche kenntnisse zueigen. Allmählich ge-
langte er ins jugendalter. Mit achttausend mädchen aus der Ikkha-
gufamilie, die sogar götterfrauen an schönheit öäbertrafen, wurde
er vermähll; unter diesen genoss er wie Indra eine zeitlang ausser-
ordentliche freuden. König Paumaraha aber bemerkte allmählich
die nichtigkeit dieser welt, setzte den prinzen Nami als könig in
Videha ein, öbte die schöne tugend der selbstbezähmung, erlangte
die höchsten kenntnisse und gelangte zum obersten platz in der
dreiwelt. König Nami aber regierte eine zeitlang in grosser
majestät.

[Maniraha aber starb in der mordnacht an einem schlangen-
biss und Candajasa wurde sein nachfolger].

[17]. EFinmal geschah es, dass ein dem Nami gehöriger weisser
elephant, der vorzäglichste im ganzen reiche, seinen pfosten brach
und in der richtung des Vinjha-waldes lief. Dann kam er in der
nähe von Sudamsanapura. König Candajasa ging gerade nach der
reitbahn; dabei bemerkten die leute den elephanten und erzählten
es dem könige. Dieser liess ihn festnehmen und in der stadt htiten.
Die späher bemerkten es und meldeten dem Nami, dass der weisse
elephant von könig Candajasa gefangen genommen worden wäre.
Darauf liess könig Nami dem Candajasa sagen: 'der weisse elephant
gehört mir, sende ihn zuräck" Candajasa aber antwortete: "”kleino-

ας Malli ist der neunzehnte tirthakara, das einzige weib unter diesen.
Sie war tochter des könig Kumbhaka von Mithila. Ihre geschichte erzählt
ausfährlich Nåyadh. VIII; vgl. auch KS. 185 f. αι. 5. w.

90 Jarl Charpentier,

dien sind nicht mit dem namen eines gewissen versehen; der
stärkste mag sie nehmen. Es heisst ja:

'Wer verschenkt [die erde], wem wird [sie] gegeben? wer er-
hält [sie] als erbe, wem gehört [sie] immer? Nur durch vorzäg-
liche tapferkeit beherrschen die könige die erde'.

Mit solchen unhöflichen worten wurde der bote nach Mahiläa
zuräckgesandt und erzählte dem herrscher die antwort des Canda-
jasa. Nami erzärnte heftig und zog mit seinem ganzen heer gegen
Candajasa Als dieser erfuhr, dass könig Nami sich näherte, zog
er mit seinem heer aus: es begegnete ihm aber ein ungönstiges
omen. Da sprachen die minister zu Candajasa: "lass die tore
schliessen und bleibe hier, dann werden wir zu gönstiger zeit
streiten! Der könig tat es. Nami kam dann herbei und belagerte
die stadt von allen seiten. Durch das schwatzen der leute bekam
der ehrwärdige Suvvaya kunde davon und dachte: ”mögen sie nicht
durch mord in die hölle gelangen. Deswegen will ich hingehen und
die beiden besänftigen'. Mit erlaubnis der oberin ging sie von nonnen
begleitet nach Sudamsanapura; dort bekam sie den könig Nami
zu sehen. Nami bot ihr den vernehmsten platz an, begrässte sie
und setzte sich auf den boden. Die ehrwärdige predigte die jaina-
lehre, die vollständiges gläck gewährt; dann sagte sie: 'o grosser
könig, wertlos ist die königswärde, vom sinnesgenusse erntet man
bittere frächte, die sänder gelangen notwendigerweise in die
höllen, die mit ungläck gefäöllt sind. Weil dem so ist, sollst du
dich aus diesem streit zuräckziehen. Und weiter: wie schreck-
lich ist nicht der streit mit dem älteren bruder'. Nami fragte:
”wo ist mein älterer bruder?' Die ehrwäördige erzählte ihm dann
seine wahre lehensgeschichte. Aus stolz wollte er aber nicht zu-
röckkehren. Darauf ging sie durch ein pförtchen in die stadt und
begah sich nach dem palast. Die diener erkannten sie, könig Canda-
jasa begrässte sie. Unter tränenströmen fiel er der ehrwöärdigen
zu fössen; dann setzte er sich auf den boden. Candajasa fragte:
'ehrwördige, was fär ein ungläckliges geläbde ist dies?' Die ehr-
wöärdige erzählte ihm die ganze geschichte. Candajasa fragte: 'wo ist
dann dieser mein bruder?' Sie antwortete:”'er belagert deine stadt'.
Da zog er mit vor freude zitterndem herzen aus der stadt heraus.
Als Nami seinen bruder kommen sah, ging er ihm entgegen und
fiel ihm zu fössen. Von seinem älteren bruder wurde er fröhlich
hineingefährt. Ναὶ wurde dann von Candajasa zum könig
geweiht (indem dieser sagte): "sei herrscher des ganzen [48]

Paccekabuddhageschichten. 91

Avantilandes! Candajasa aber legte das geläöbde ab und lebte
glöcklich.

Und könig Nami fäöhrte eine strenge herrschaft in den beiden
reichen; so verging eine lange zeit. Einmal aber befiel ihn ein
heftiges fieber. Die ärzte verzweifelten an seiner rettung. Da
rieben die königinnen sandel um salbe zu machen und hatten dabei
die armringe an. Das klingeln der spangen gab im ganzen hause
ein widerhall. Der könig sagte: ”meine ohren werden gepeinigt'.
Die königinnen legten eine spange nach der anderen ab, nur eine
blieb sitzen. Dann fragte der könig: ”warum klingen die armringe
nicht mehr? 516. erzählten ihm, die seien abgelegt worden. Von
seinem ungläck betroffen aber dachte er: ”die vielen sind daran
schuld, nicht die eine. Denn es heisst ja:

ΝΟ ein grosser haufen oder eine menge ist, dort ist das grosse
ungläck, das gläck gedeiht nicht da".

Falls ich also von dieser krankheit frei werde, lege ich das
geläbde ab. Dann trat der vollmond im Kattiyamonat ein. [Der könig
sieht jetzt im schlaf einen traum, wodurch er sich seiner vorigen
existenz erinnert. Er erwacht und wird mönch. Dann heisst es:]

'Nachdem könig Nami, der färst von Mahila, das klingen vieler
und das nichtklingen einer armspange gehört, wurde er mönch'".

Dieses stäck bildet die kommentierende einleitung zum neunten
kapitel des Uttarajjhayana, genannt Namipabbajjajjhayanah das
kapitel vom ργαυγα) γᾶ des Nami (öbers. bei Jacobi SBE. XLV 33
ἡ. Das kapitel beginnt, wie im allgemeinen die itihäsa's im Utt.!
mit einigen kurzen epischen angaben, die in wenigen worten den
hauptsächlichen inhalt der rahmenerzählung angeben. Es heisst
nämlich:

|. caiuna devälänao uvavanno mänusaimi logarmmi

unvasantamo hanijjä sarai poräniymiv jäm.

2. jäm sarittu bhayavam sahasawibuddho anuttare dramme

puttar thavittu rajjammi abhinikkamar Nami räyä.

d. ἢ. [1] "aus der götterwelt niedergestiegen” in der menschen-
welt geboren, nachdem er den einfluss der verblendung besiegt
hatte, erinnerte sich [Nami] seiner vorigen geburt;

[2] nachdem der könig Nami sich daran erinnert hatte, wurde
der ehrwirdige ein svaymisambuddha in der besten lehre, setzte
seinen sohn als könig ein und legte das mönchsgelöbde ab'.

Δ Vgl. z. b. XI 1—3; XII 1—4; XIV 1 ff.; XVII 1 ff. usw.

92

Jarl Charpentier,

Nami zieht jetzt fort. Da begegnet ihm Sakka als brahmane
verkleidet. Es heisst daröber:

6.

abbhutthiyam räyarisbi pavajjäthänam uttamamn
Sakko mähanaruvenam imari vayanam abbavi:

zum königlichen weisen, der den ausgezeichneten zustand der
pravrajyä erreicht hatte, sprach Sakka als brahmane verkleidet
folgende worte:

Jetzt folgt die unterredung zwischen Sakka und Nami, die sich
bis v. 54 erstreckt.

T.

8.

Så

10.

11.

17.
18.

10,
20.

koi nu bho ajja Mahiläce" kolähalagasamhkula
suvvanti därunä säddä päsäesu gihesu ya.

eyror atthair nisämittä heäkaäranaväto

ίαυ Nami räyarisr devindari ina abbuvi:
”Mahiläe ceie vucche swyacchäe Manorame”
pattapupphaphalovee bahinainr bahuyune sayåä.
värna hiramänwimi? σοψα πὲ Manorame

τα asaranä attä ee kandanti bho khaga".

eymiv αἰ δ nisämitta heukäranaväto

tuo Δαν räyaristin devindo inv abbavi:

δα. uggi ya väåo ya eymir dajjhai mandirair,
hhayavan anteura” tenam kisa nam nåvapekkhie”.
= ὃ.

'suhtwi vasämo jwämo 765 mo natthi kvncanmnoh
Muhiläe dajjhamänie na me duajjhai kincuna."
cattaputtakalattassa nivvävärassa bhikkhuno
»έψα na vijjae kimei appiyam pt na vijjae.
bahwivr khu munino bhaddam anagärassa bluikkhuno
suvvao vippumukkassa egantaii anupassao'.

= 11.

'pågäram käraittänarr gopuraddaälagäni ya
usilaygasayagghio tao gacchasi khattiyä.

= ὃ.

saddhwh nagarwn kicea? tavasmirjumam"? aggalan
khanti niunapaågäram tiguttair duppadharrsaganm.

! Vgl. SBE. XLV 36 n. 1. Es ist Mahila zu lesen.
” Vgl. MBh. XII 4932 gitacchäyo manoramah usw. bei Franke

WZKM.

20, 366.

3 Zu har-, 5. Vr. 8,60, He. IV 250, Pischel Pkt. Gr. p. 371, wo
also bei M.JM. hirai auch AMg. zuzusetzen ist.

ὁ Uber diesen vers s. unten.

5 Vgl. Dhp. 40": nayaripamanr cittam ida thapitvä.

6 So die Berl. Hdschrft; die κα daselbst hat aber wie die hdschr.
Jacobi's tavasarnvaran.

Paccekabuddhageschichten 93

21. dhamor parakkaman kiccä jua ca iriyoh saya
dhiöom va keyananm kiceca saccenmwir palimanghae!

22. tavanäräyajuttenarm bhiränarr kammakaicuyanm
mun: vigayasaigämo bhiärao parimuccar.

23. = 11.

24. ”päsåäe käraittänam vaddhamänagihäm? ya
välaggapäiyäo ya tao gacchasi khatttiyä'.

25. = δ.

920. ”sarsayam khalu so ναὶ jo magge kunai ghararm
jattha vä gantwn iechijjä tattha kunejja säsayanv.

ΤΣ ἘΞ 3...

28. ”imose lomahäre ya ganthibhee? ya takkare
nägarassa khemarir käänam tao gacechasi khattiya'.

29. - ὃ,

30. ”asatmn nu manussehvir micehä dando pajujjae
akärinutthä baddhanti muccai kärago jano.

5]. = 11.

32. je kei patthivä tujjham no namanti narähivä
vase te thävaittänam tao gaechasi khattiyä.

33. Ξ- 8.

34. 'jo sahassam sahassänanm samgäme hojjaet jine
cganm }1η1}}4 appänam esaå so puramo jao.

35. appånam eva jubbhähi kön tu jujjhänäm bajjhao
appanä-m-era appänam jaittä suham ehae.

90. Spancindiyäni koham va mänami måyanm vä taheva loham va
dujjaywi cera appänam savvam appe jie jiymi.

37. = 11.

38. ”fjaitta viule janne bhoitta samanumähane
dacea bhoeca ya jitthä ya tao gacchasi khattiye,

300 Ξ δ.

40. jo sahassam sahassänam mäse mäse gavan dae
tassa τὴ smijame seo adintassa vi kimcanam”.

! Oder pali-m-angh”; aingh und majsigh in der bed. ”reprehendere,
spernere' (/äksepe) in Dh. 4,46 und 37. Wobhl auch ”werfen” wie hier.

2 Vgl. SBE. XLV 38 n. 1.

3 Skt. granthibheda und oranthicehedaka ”beutelscehneider' Manu,
Yajh usw.

ὁ Vgl. Pischel Pkt. Gr. p. 330.

> Uber das metrum vgl. SBE. XLV 39 n. 1.

94 Jarl Charpentier,

41. = 11.

42. ”ghoräsaman caittänamir annam putthesi äsamuwi
iheva posaharao bhavähi manuyähivä.

49.08.

44. 'mäse mäse u jo bälo kusaygenai nu bhunjae
na [so] suyakkhäyadhammassa kälam agghai solasviv.!

45. = 11.

46. ”Jhrannanmn suvannam manimuttamn kunrsam daäsam ca

vähanan

kosan vaddhävaittananm tao gyacchasi khattiyä'.

47. = ὃ.

48. ”suvannaruppassa u pavvayaä bhave
δίψα hu Keläsasamaä asankhayaå
narassa luddhassa na tehirr kvme
iccha hu ägäsasamäa anantiyä.

49. pudhavi säli javä ceva
hiranna” pasakim sahä
padipunnarm nälam egass'
ἐλ vijjä tavan care.?

50. = 11.

51. ”accheragarnrr abbhuyae bhoe cayuasi patthivaä
asante käme patthesi savikappehvm vikannasi.

da EN

53. 'sallaw kaäma visan käma käma äsvwisovamaä?
käme patthemäna akäma jaunti duggayai.

54. ahevayari kohenam mänenai ahama ya
mäyagaipadigghao lofb)hao duhao bhayanr.

Dann wirft Indra seine verkleidung weg und erweist dem ehr-

wäördigen seine ehreshezeugung (vv. 55—60):

dd. arvaujjhiana mähanaravaomnm viuruviana indattam

vandai abhitthunanto imehin mahurähim vaggåkii.

! Dieser vers ist mit Dbp. 70: mäse mäse kusaggena bälo bhuhjetha
bhojananh na so samkhatadhammänam kala nagghati solasinmm identiseh.

2 Vg). Marasamny. II 10,6 (= Divyåvad. p. 224, vgl. Windisch Mara
u. Buddha p. 108 n. 3): pabbatassu suvannassa jätarupassa kevalo dvittå
va nälam ekassa iti vidväö samancare.

> Vel. zu dieser zeile Ang. Nik. IV p. 289: sallam te kämänam
adhivacanam, jat. 366 g. 4: evameva manussesu visam και samohita
und Therig. 451 käma katukä äsicisupamda.

Paccekabuddhageschichten. Ja

56. ”'uho te nijjio koho! aho måäno paräjiv!
aho nirukkiya Ἰιᾶνα! aho loho vasikao!

57. aho te ajjaviwir säkha! aho te «αὐ maddavarn!
aho te uttamä khanti! aho te mutti uttamä!

58. ihanmsi uttamo bhante paccha hohisi uttamo
loguttamuttamarn thänam siddham gacchasi nirao!

239. eva ablitthunanto räyarisbi κεἰ αὶ saddhäe

påyähinavnr karinto puno puno vandae Sakko.
60. tä vandiäna påe cukkankusalakkhane munivarassa
ägäsena uppaio lauliyacavalakundalautiridi.

Dann folgen die abschliessenden verse:

61. Nami namei appänam sakkham Sakkena coio
caiina geham Vedehi sämanne pajjavaddhio.

62. eva karinti δα) pandiyaå paviyakkhana
viniyattanti bhogesu jahä se Nami räyarisi.

In öbersetzung lautet das kapitel etwa so:

[7] Weswegen ist jetzt Mahila erfäöllt von geschrei? Schreck-
liche klagen hört man in palästen und anderen häusern'".

[8] Als Nami, der königliche weise, dies hörte, antwortete er
dem götterkönig, grände und ursachen anföhrend, folgendermassen

[9] "In Mahilå in dem garten Manorama! steht ein baum mit
blättern, bläten und frächten beladen, der köählen schatten gibt
und immer der zufluchtsort vieler (vögel) ist.

[10] Wenn jetzt der garten Manorama vom sturmwinde μὸ-
packt wird, schreien die vögel, die geplagt, ohne zutlucht und
elend sind".

[11] Als der götterkönig diese erwiderung hörte, antwortete
er, grönde und ursachen weiter verfolgend, dem königlichen weisen
Nami folgendermassen:

[12] "Es ist feuer und sturm, dein palast steht in feuer! Ehr-
wöärdiger, warunm beohachtest du nicht deinen harem?'

[13] = 8.

[14] ”Gläcklieh sind wir, glöcklich leben wir, denen nichts ge-
hört; falls Mahila brenute, brennt doch nichts, das mir gehörte.

[15] Finem mönche, der kinder und frau verlassen und das
handeln niedergelegt hat, geschieht nichts liebes aber auch nichts
unliebes.

! Meine iibersetzung weicht hier von der Jacobi's 'in M. is the sacred
tree Manorama' ab; LCaksmivallabha erklärt ecie mit udyäne.

96 Jarl Charpentier,

[16] Es gibt viel gläöck för einen weisen, einen hauslosen
mönceh, der von allem [sweltlichen] gelöst ist und sich selbst ganz
allein sieht”.

[17] = 11.

[18] ”Baue eine mauer, tore und festungswerke; schaffe einen
grab und cataghni's, dann wirst du ein ksatriya sein.

[19] = 8.

[20] ”Indem man den glauben zu seiner festung, die askese
zum riegel und die geduld zu einer starken mauer, die dreifach be-
hätet!? und schwierig zu zerstörend ist,

[21] indem man den eifer zu seinem bogen und die iriyä zur
sehne und die festigkeit zum ende des bogens macht, soll man mit
der wahrheit [den pfeil] abschiessen,

[22] indem man mit dem pfeil — der askese ist — den pan-
zer der feinde — karman — durchbohrt — so wird der weise,
nachdem er in dem streit gesiegt hat, von dem smisära gelöst'.

[23] = 11.

[24] 'Baue paläste und unäöbertreffliche häuser und tärme —
dann wirst du ein ksatriya sein'.

[25] =8.

[26] ΝΟΥ gefahr gewinnt der, der sein haus am wege baut;
wohin man immer geht, dort mag man seine zuflucht suchen".

[27] = 11.

[28] ”Strafe diebe und beutelschneider und räuber; schaffe der
sladt ruhe — dann wirst du ein Iksatriya sein”.

[29] Ξ 8.

[30] Öfters strafen die menschen in verkehrter weise; unschul-
dise werden verhaftet, schuldige werden frei gelassen'”.

[31] = 11.

[99] Ὃ herrscher, bringe die könige, die dir nicht geh
in deine gewalt — dann wirst du ein ksatriya sein”.

[33] = 8.

[34] ”Wenn auch jemand tausend und aber tausende von fein-
den besiegte, so ist doch dessen sieg der grösste, der sich selbst
besiegt.

[35] Bekämpfe dein eigenes selbst, warum sollst du mit an-
deren kämpfen? Falls man mit {6 der ”selbst' das 'selbst' be-
siegt, gewinnt man gläöck.

! Oder: ”mit den drei guptis versehen”.

Paccekabuddhageschichten. 97

[36] Die fänf sinne, zorn, stolz, wahn und geiz — das ganze
”selbst ist schwierig zu bekämpfen; ist es aber besiegt, so ist der
ganze sieg gewonnen”.

[37] - 11.

[38] ”Bringe grosse opfer, fättere asketen und brahmanen, ver-
teile gaben, lebe in freuden und opfere — dann wirst du ein
ksatriya sein".

[39] = 8.

[40] ”Wer jeden monat tausend und aber tausend von kähen
verteilt — besser ist er, falls er auch nichts gibt, sich aber selhbst
bezähmt".

[41] = 11.

[42] ”Du hast ein schreckliches ärrama verlassen und gehst
jetzt in ein anderes; hier sollst du, o menschenheld, bleiben und
nur die fasten beobachten”.

[43] = 8.

[44] ”Falls ein tor jeden monat nur ein fugablatt voll nahrung
zu sich nehmen wärde!, so wäre er doch nicht ein sechszehntel
so viel wert wie einer, der das wahre gesetz kennt'.

[45] = 11.

[46] 'Vermehre deine [schätze von] gold, silber, edelsteinen,
perlen, kupfer, kleidern und wvagen — dann wirst du ein ksatriya sein”.

[47] = 8.

[48] "Falls es auch unzählige berge aus gold und silber, gross
wie Keläsa gäbe, so wärden sie doch nicht fär einen geizigen mann
[ausreichen], denn seine begierden sind weit wie der luftraum und
ohne grenzen.

[49] Die erde mit reis und korn, gold und vieh — alles zu-
sammen wäöärde nicht einem einzigen manne genug sein — wenn
man dies weiss, mag man askese ἤρθη).

[90] = 11.

[51] "Wunderlich förwahr, o färst! die sonderbarsten genässe
verwirfst du; nach nicht existierenden genässen suchst du — eben
durch dein verlangen wirst du zu grunde gehen”.

[52] =8.

[53] Ein pfeil sind die genösse, gift sind die genösse, wie
giftige schlangen sind die genösse; die welche nach genössen jagen
erlangen sie nicht und geraten in die hölle.

! Der sinn der stelle geht aus der erzählung von Jambuka im komm.
zu Dhp. 70 vor. Ich verdanke diese nachricht Herrn cand. phil. Smith.

Charpentier: Paccekabuddhageschichten. τ

28 Jarl Charpentier,

[54] Durch zorn versinkt er, durch stolz [gelangt er in] die
niedrigste lage, wahn wird ihm ein hindernis auf dem wege sein,
durch geiz wird er in beiden welten schreck erfahren'.

[55] Die brahmanengestalt fallen lassend und die Indragestalt
wiederannehmend, begräösste ihn [Sakka] ehrfurchtsvoll mit diesen
lieblichen worten:

[56] ”Schön! du hast den zorn besiegt; schön! du hast den
stolz zu boden geschlagen; schön! du hast den wahn vernichtet;
schön! du hast den geiz unter deinen willen gebracht.

[57] Schön ist deine einfachheit, o heiliger! schön ist deine
demut, ὁ heiliger! schön ist deine unuöbertreffliche geduld, deine
vollständige erlösung!

[58] In dieser welt, o ehrwöärdiger, und in der anderen wirst
du der vornehmste sein; ohne sänden wirst du deine vollendung,
die allerhöchste stelle, erreichen”.

[59] Nachdem Sakka den unäöbertrefflichen königlichen weisen
in deiser weise gelobt, wendete er ihm im rechten glauben die
rechte seite zu und begrässte ihn wieder und wieder.

[00] Nachdem er so den fössen des trefflichen weisen, die mit
rad und haken gezeichnet waren, seine ehrerbietung erwiesen hatte,
flog er durch den luftraum mit lieblich klingelnden ohrringen und
kopfputz.

[61] Nami verneigte sich selbst; ermahnt von Sakka verliess
der könig von Videha sein haus und wiedmete sich dem asketen-
stand.

[62] So tun die völlig erleuchteten, die weise und geschickt
sind; sie verlassen die genösse wie Nami, der königliche weise.

Die Utt.-erzählung fäöhrt also in die legende ein neues motiv
ein, das gespräch zwischen dem als brahmane erscheinenden Indra, '
der als versucher auftritt, und Nami, der schon seine stadt ver-
lassen hat. HEine jainistische version, die dieses element der er-
sählung mit der geschichte bei Devendra vereinigt finden wir in
der 10:e geschichte des Kathåkoca ("Story of Madanarekha and
her son Nami', bei Tawney p. 18 ff.). Hier wird nämlich nicht
nur die ganze geschichte bei Devendra bis zum schluss (episode
mit den armspangen, bodhi) erzählt, sondern auch das gespräch
Namis mit Indra, dieses jedoch viel kärzer als in Utt. Der beräöhmte
vers vom brande in Mithila findet sich hier wieder. Die gäthä's

> 1 So tritt Indra ja z. b. auch in der bekannten Cunahcepalegende
(Ait. Br 7,15,1 ff) auf. Vgl. weiter Divyavad. p. 473.

Paccekabuddhageschichten. 29

aber, die sich in dieser version finden, sind fast alle epischen in-
halts und zeigen also m. e. unzweifelhaft, dass wir es hier mit
resten einer alten metrischen biographie des berähmten königs und
pratyekabuddha zu tun haben. Ob spuren derselben sich auch
anderswo vorfinden, wird sich später aus diesen untersuchungen
ergeben.

Mit dieser erzählung zeigt eine gewisse ähnlichkeit die 9186 ge-
schichte des Kathakoca (Story of prince Yacobhadra', Tawney p.
13 1. Sie lautet kurz folgendermassen: In der stadt Säketa
lebten einmal zwei bräder, der könig Pundarika und sein jängerer
bruder, der kronprinz Kundarika;” des letzteren gattin hiess Yaco-
bhadra. Pundarika wird in sie verliebt und sucht sie zu verföhren.
Yacobhadra aber weigert sich ihm zu gehorchen. Heftig zärnend
gibt P. seinem bruder gift, woran K. stirbt. Yacobhadra aber ent-
flieht sofort und legt das geläbde ab bei Suvratä,? einer heiligen
jainaschwester. Sie vergisst es aber dieser zu erzählen, dass sie
schwanger ist; als dies später entdeckt wird, siedelt sie nach dem
hause eines bruders, namens Sugupta, ἄρον und gebiert dort einen
sohn, den sie Yacobhadra nennt. Dieser soll möneh werden, ver-
mag es aber nicht, sondern begibt sich nach Säketa um zusammen
mit Pundarika zu regieren. Dort wird er aber zusammen mit
seinem oheim P. und vielen anderen durch die worte einer schau-
spielerin dazu bewegt, wieder das geläöbde abzulegen.

Diese erzählung scheint mir kaum was anderes zu sein als
eine umarbeitung der Namisage; dass wir es mit einer gewöhn-
lichen legende öäber erlangung von bodhi zu tun haben, zeigt ja
der schluss, wo viele menschen durch einen unbedeutenden zufall
bekehrt werden.

Andere mehr zufällige nennungen des Nami in der jainalitte-
ratur finde ich Utt. XVIII 45 (= die vier patteyubuddha's s. oben)
und 46 = Utt. IX 61; Säyag. I 3, 4, 2 wo er zusammen mit Rama-
gupta, Bähuka und Tärägana” genannt wird, gefunden; KS. 181,
wo er als der 21:e tirthakara, 584000 jahre vor Mahävira le-
bend, dargestellt wird, sowie Aup. S. 76, wo er als Videhe (Ὁ Ve-
deha?) räyå bezeichnet wird.

! So schon Leumann in seiner anm. zur stelle.
? Wohl nur eine zufällige entstellung von Kandarika (in Nåyadh.

XIX kommen zwei bräder P. und K. vor, vgl. auch νας. erz. IX 54,15).
3 So nennt sich ja Madanarekhä, nachdem sie das gelibde abgelegt
hat, in der Namierzählung
4 Cilänka schreibt statt dessen Näräyana.

100 Jarl Charpentier,

Um also die jainistischen traditionen, soweit ich sie kenne,
kurz zusammenzufassen: Nami war ein berähmter könig von
Mithiläå im Videhareiche. Sein vater war durch seinen oheim er-
mordet worden und seine mutter war mit ihm — der noch nicht
geboren war — entflohen. Später wurde er von einem kinderlosen
könige in Mithila aufgenommen und zu seinem nachfolger gemacht.
Als er aus gewisser veranlassung mit seinem bruder krieg beginnt,
οὐδ] er durch seine mutter, die inzwischen nonne geworden,
öber den wahren sachverhalt aufklärung. Später wird er von
einem fieber befallen und als seine gemahlinnen deswegen sandel
reiben, wird er durch das klingen mehrerer und das nichtklingen
einer einzigen armspange zur erleuchtung geföhrt. So wird
er der 915: tirthakara der Jaina und einer der vier patteya-
huddha'”s. Bei seinem auszug in die hauslosigkett wird er von
Indra gepräft.

Wir werden jetzt nachsehen, wie sich diese tradition zu
denen, die wir in buddhistiscehen und brahmanischen quellen finden,
verhält.

Zuerst muss aber ein wenig untersucht werden, wie es mit
dem namen des weisen königs in verschiedenen texten steht.
Wir sahen oben, dass die jaina ihm Nami nennen, was Devendra
-— wahrscheinlich nach älteren quellen — aus nam- etymologisiert.!
Diese form des namens aber scheint gerade auf die jaina's be-
schränkt zu sein. Bei den buddhisten finden wir Nini (Jat. 408,
341, Majjh. Nik. 83), was man auch öfters in der sanskritlitteratur
sieht (Räm. MBh. Pur. Raghuv. usw). Die brahmanische etymo-

logie — die natärlich ebensowenig wert ist wie die öbrigen
namenerklärungen an dieser stelle — finden wir in VP. IV 5

(Wilson p. 389). Aber der Nim: der buddhisten nimmt einen
anderen platz in der reihe der könige von Mithila ein als der
Nar der brahmanischen tradition. In Majjbh. Ν. 83 (vol. II: i p.
74 tf.) finden wir nämlich die folgende reihe: Makhädeva ---
Makhadeva's sohn — dessen nachfolger in der zahl von 84000
— Nimi -- Kalärajanaka: in VP. IV 5 wieder ist Nimi sohn
des Iksväku und begrönder der dynastie von Mithilä? — sein in
öbernatärlicher weise geborener sohn heisst Janaka. Dieser name

ΣΧ]. Utt. IX 32: je kei patthivä ἐλ) no namanti narä-
μένα...

Ξ In diesem verhältnis stimmt die jainistische tradition mit der
brahmanischen tiberein.

Paccekabuddhageschichten. 101

ist wie bekannt ein titel der könige von Mithilä geworden und so
nennt das 539 jätaka den frommen könig schlechthin Mahäjanaka,
sohn des Aritthajanaka. In VP. heisst der letzte der familie der
Janakiden Arti. Diese ausföhrungen stimmen wie man sieht nicht
mit einander öÖberein. Es ist doch zu merken, dass die königs-
liste des VP. nur noch in Våyu- und Bhägavata-Puräna vor-
kommt. Es ist also möglich, dass wir hier nur die tradition einer
bestimmten puränischen schule vor uns haben — ist ja das
Bhägavata im grossen und ganzen von dem VP. abhängig, und
obwohl das Vayu-P. ja ein civaitisches werk ist, hat es doch auch
viel mit dem VP. gemeinsam. Als eine andere (östlichere) tradi-
tion haben wir wohl die der buddhisten anzusehen, wo Makhädeva
als der mytisehe stammvater der Janakiden gilt.

In der brahmanischen tradition werden wohl als die be-
rähmtesten (oder der berähmteste?) der färsten von Mithila der
Janaka, als dessen tochter Sita aus der erde hervorwächst, in VP.
IV ὃ Siradhvaja genannt und der Janaka des Cat. Br., der dort
(ΧΙ 6, 2,1 ff.) den Cvetaketu, sohn des Uddälaka, den Somacusma
und den Yajäavalkya öäber das agnihotra belehrt!. Dass dieser
Janaka, den auch das Brhadar. Up. mehrmals [9, 1.1 = Käus.
Up. 4,7; ὃ, κι; 4, 1,1—127; 21; 2,4; 31; 4,7; 5, 14,5] nennt, keine
sagenfigur sondern eine wirklich — und freilich nicht lange vor
der abfassung der beiden letztgenannten texte — existierende
person ist, scheint mir ausser frage zu stehen. Was die zeit an-
betrifft, in der er lebte, so hat schon Eggeling in SBE. XII p.
XLII hervorgehoben, dass er ein altersgenosse des Cvetaketu war:?;
und dass Pändu in MBh. I 4723 diesen als nicht viel fräöher
lebend darstellt. Es wöärde also seine zeit durch die der Pändu-
iden bestimmt werden. Weiter nennt Brhadär. Up. 2, 1,1 [= Käus.
Up. 4,7], dass er durch seine freigebigkeit den brahmanen gegen-
uber die eifersucht des königs Ajatacatru in Καςὶ heraufbeschworen
habe. War ist aber dieser Ajätacatru? In den listen der könige
von Kaäci finde ich ihn nämlich nicht. M. 6. ist er aber mit

! Auch an anderen stellen des Cat. Br. kommt Janaka vor, vgl.
Eggelings index in SBE. XLIV. Ihn nennt auch Acvaghosa Buddha-
carita XII 67 zusammen mit Paracara ἃ. a. (vgl. Jacobi ZDMG. 52,5).

2 Der Janaka, dem Ap. 2, 18, 7 und Båudh. 2, 5, 84 eine alte
gatha öber die frähere unkeuschheit der frauen zuschreiben, ist ohne
zweifel der zeitgenosse des QCvetaketu. Denn wir wissen aus MBh. I
4749 ff. und Kamas. p. 7 (vgl. Yacodhara zur stelle), dass Cvetaketu
der tradition gemäss diesem alten zustande durch ein neues ehegesetz
ein ende machte.

102 Jarl Charpentier,

Pratardana, der nach VP. IV 8 (p. 407 f. bei Wilson) auch
Catrujit, Vatsa, Rtadhvaja und Kuvalayäcva genannt wurde, ident-
isch.? Εν ihn habe ich aus VP. IV 8 und MBh. V 3960 ff. fol-
gende stammtafel erhalten:

VP. MBh.
Bhimaratha Bhimasena
|
Divodasa Divodåsa — Madhavi — Ucinara
| | König in
Bhojanagara
| |
Pratardana Pratardana Cibi

(genannt Catrujit, Vatsa, Rta-
dhvaja und Kuvalayäcva)

Alarka (vgl. MBh. XIV
899 ff.)”

Pratardana wäre also halbbruder des berähmten Cibi. Das
MBh. XII 3664 ff. erwähnt ihn öbrigens als offenen gegner des
Janaka. Dass dieser öbrigens den verfassern des grossen epos als
der vorzeit angehörig erschien, geht aus allen stellen hervor.
Ubrigens haben wir in MBh., soviel ich sehe, mindertens zwei
Janaka's: den vater der Sitä, der offenbar mit dem paccekubuddha
Mahäjanaka (Nimi, Nami) identisch ist, und den Janaka des Cat.
Br., hier genannt Däivaräti (5. XII 11543 ff.)?. Ein entscheidender
beweis dafär, dass diese beiden verschiedene personen waren,
ist freilich damit nicht gegeben. Jedoch scheint mir kaum ein
grund vorhanden zu sein daran zu zweifeln, weil der Janaka, der
mit Cvetaketu und Yäjnavalkya in verbindung steht, in Br., Up.
und MBh. ganz bestimmt als ein in nicht allzu grauer vorzeit
lebender mann hervortritt, währenddem die grosse und zum teil
ziemlich verschwommene legendenbildung, die sich um den vor-
geblichen vater der Sitä gehäuft hat, sich kaum um einen
menschen sammeln konnte, der doch bei der lebenszeit des Buddha
wohl kaum mehr als eine höchstens 500 jahre alte geschichte
hatte. Denn obwohl ich nicht im entferntesten den gedanken

! In MBbh. ist sonst Ajätacatru = Yudhisthira, 5. Sorensen Index s. v.

? Vgl. weiter Serensen Index s. v.

3 Ob es einen dritten Janaka, sohn des Indradyumna, in III 10597
ff. XII 3903 ff. gibt, ist unklar. Jedoch steht er mit Cvetaketu in ver-
bindung, weshalb er wohl mit dem ὁ. des Cat. Br. identisch sein muss.
Janadeva in XII 7881, der Sänmkhya-lehren studiert, ist wohl dessen
nachkomme.

Paccekabuddhageschichten. 103

hege die zeit der Pänduiden näher bestimmen zu können, scheint
mir der umstand mehr als andere dafär, dass sie nicht vwviel
vor der Buddhas war, zu sprechen, dass die alte erzählungslit-
teratur der buddhisten kaum was bedeutendes von den berähm-
ten fönf brädern zu erzählen hat. Dies deutet entweder auf sehr
hohes alter oder eher auf junges datum hin. Das heisst, dass
m. e. in der zeit, wo die ältere jätakalitteratur so zu sagen kodi-
fiziert wurde, die erzählung von der gewaltigen fehde der Ku-
ruinge und der Pändusöhne im Magadhareich noch nicht ein
klassisches thema der spruchpoesie und erzählungslitteratur ge-
worden war. Falls es sich also so verhält, dass die Panduiden
wirklich nicht bedeutend älter als Buddha waren, und falls Cveta-
ketu (und also auch Janaka) wirklich nicht viel fräher als Ρᾶπαιι
gelebt hat, woran ich eigentlich nicht genöägenden grund zum
zweifeln vorfinde, kann man wohl das alter des berähmten königs
von Mithila, der sogar die vornehmsten brahmanischen gelehrten
seiner zeit an kenntnissen uöbertraf, kaum weiter zuräck als etwa
1000 jahre vor dem anfang unserer zeitrechnung setzen. In der
grauesten vorzeit aber lebte wohl einer seiner ahnen, der später
der beröähmteste der vier grossen weltentsager und in der brahman-
ischen hinzudichtung Wer vater der Sitå — denn die buddhisten
wissen nichts dergleichen von ihm! — geworden ist. Wie die
griechen um den grossen Sesostris mengen von legenden gewoben
haben, die aus der lebensgeschichte verschiedener könige gesammelt
waren, wie äberhaupt ein besonders berähmter mann in der volks-
vorstellung immer zu einem aufbewahrungsort einer menge kur-
sierender legendenmaterialien gemacht wird, so hat die buddhist-
isehe dichtung um den 'grossen' Janaka fast alle geschichten, die
die paccekabodhi betrofen, gesammelt. Damit werden wir uns
jetzt ein wenig beschäftigen.

Die legendenhafte schilderung des beröhmten Janaka finden
wir in dem Mahåjanakajataka (jät. 539, Fausbell VI p. 80 ff.)?.
Die erzählung lautet dort kurz folgendermassen: In Mithila im
Videhareiche lebte einmal ein könig, namens Mahajanaka. Von
dessen zwei söhnen, Aritthajanaka und Polajanaka, wurde beim
tode des vaters der ältere könig und der jängere kronprinz. Ein
sklave bildet dem könige ein, dass Polajanaka ihm nach dem

! In Dasarathajätaka sind ja Räma und Sita geschwister.

3. Die birmanische version, die natärlich mit dem palijataka tber-
einstimmt, findet sich bei Bigandet Vie ou légende de Gaudama, p.
390 ff.

104 Jarl Charpentier,

leben stehe; deswegen lässt ἃ. seinen bruder in fesseln schlagen.
Durch einen wahrheitsakt aber befreit sich P.; später wird er
jedoch der feind seines bruders, sammelt ein heer und zieht nach
Mithila. Der könig wird im kampf getötet und Polajanaka er-
hebt sich zur königswärde. Aritthajanaka's erste gemahlin, die
schwanger ist, gelangt mit häölfe des Sakka nach Kalacampå, wo
sie von einem brahmanen aufgenommen wird und in seinem hause
einen sohn gebiert. Dieser erhielt den namen ”prinz Mahajanaka”.
Als das kind älter wird und mit seinen altersgenossen spielt,
nennen ihn diese den ”witwensohn”. Er befragt seine mutter äöber
die sache und bekommt so zu wissen, dass der brahmane nicht
sein vater ist, sondern dass er der sohn des verstorbenen königs
Aritthajanaka in Mithila sei. Bis zu sechszehn jahren lebt er bei
dem brahmanen und studiert die drei veda's und alle wissen-
schaften. Dann röästet er sich dazu das reich seines vaters wieder
zu erwerben; um mittel zu gewinnen geht er mit einer karawane
zusammen an bord eines schiftes um nach Suvannabhämi zu
reisen. Das schiff versinkt aber mitten im ozean und nur Maha-
janaka wird durch eine gottheit, die ihn nach Mithila föhrt, ge-
rettet. Unterwegs stirbt Polajanaka. Er hatte keinen sohn, nur
eine tochter, namens Sivali. Bei seinem tode gibt er seinen mi-
nistern den bescheid das reich und die prinzessin nur dem manne
zu geben, der gewisse proben besteht und sechszehn verborgene
schätze zu finden vermag!. Nur Mahäjanaka, der inzwischen in
einem garten ausserhalb der stadt verweilend, von dem wagen
mit den regalien erreicht worden ist, vermag die proben zu erfällen
und die rätsel zu lösen. So gelangt er in besitz der prinzessin
und des reiches und fäöhrt als ein gerechter und freigebiger könig
lange zeit die herrschaft.

Eines tages aber zog der könig mit grossem gefolge nach
seinem garten. Am eingang desselben standen zwei mangobäume,
der eine mit sässen frächten ganz beladen, der andere nur mit
blättern geschmöckt. Der könig kostete eine frucht und lobte sie
sehr. Nachdem er weiter gezogen, kamen alle — vom kronprinzen
herab zu den mahout's — und nahmen die frächte, so dass der
baum ganz ausgepländert und zerbrochen wurde. Als der könig
zuröckkehrte und dies sah, dachte er: aymwh rukkho nilobhäso

1 Diese waffen- und wissensproben bei der gattenwahl waren viel-
leicht eine sehr alte und nur auf die ksatriya”s beschränkte sitte, vgl.
Pischel Ved. st. I 30, Jolly GIAPh. II, 8,50 f.

Paccekabuddhageschichten. 105

thito, aywi phalatäya obhaggavibkaggo thito, idam pi rujjam
phalitarukkhasadisam, pabbajjä nipphalarukkhasadisä,sakincanass”
eva bhayam näkwvrcanassu, ahh phalarukkho viya ahutvä nippha-
larukkhasadiso bhavissämt, sampattvir chaddetvå nikkhamma pab-
bajissämt. So lebt er unter vier monaten allein auf dem söller
des palastes ohne mit irgend einem zu sprechen oder zu ver-
kehren. [In dieser episode ist eine längere schilderung von Mithila
eingeschaltet, die sich zum teil in denselben formellhaften wendun-
gen und ausdräcken bewegt wie die rede könig Arindama's an
seinen sohn im Sonakajätaka, die ich oben p. 31 f. behandelt habe].

Nach verlauf der vier monate lässt er sein haar schneiden,
nimmt den bettlertopf, legt ein gelbes gewand an und zieht fort,
ohne von seinem gattinnen erkannt zu werden, die ihn fär einen
paccekabuddha halten. Als diese aber kurz nachher ihres irrtumes
gewahr werden, eilen sie ihm alle laut klagend nach, vermögen
ihn aber nicht zu halten und kehren deswegen nach Mithila zuräöck.
Sivali aber will nicht weichen: sie lässt alte scheunen usw. an-

“πάθη und folgt ihrem gatten nach —- dieser antwortet aber mit
dem berähmten ausspruch öber Mithilä's brand. Auch mit einem
anderen mittel — verkleidete räuber, die das land pländern —

sucht die königin den Janaka zur räckkehr zu bewegen, aber mit
ebenso geringem erfolg. Als die königin mit ihrem gefolge noch
immer nachgeht, zieht Janaka einen strich auf der erde und
verbietet jedermann diese grenze zu äberschreiten. Zuerst bleiben
alle zuröck, aBer die königin — und nach ihr die öbrigen — bricht
schiesslich die linie und geht ihm nach. Zwei asketen, Narada und
Migäjina, begegnen dem Janaka und präfen ihn. Er zieht aber
immerfort seinen weg weiter.

Allmählich gelangt er von Sivali begleitet nach der stadt Thäna.
Dort sehen sie einen hund, der aus einer metzgerbude ein fleisch-
stäck gestohlen hat und fortläuft. Aus furcht lässt er es aber
fallen, Janaka nimmt es auf und verzehrt es; Sivali dräckt ihre
missbilligung aus, wird aber von Janaka zurechtgewiesen. Weiter
begegnen sie einem mädchen, das auf einem arm zwei spangen,
aut der anderen eine trägt. Vom könige befragt, antwortet sie mit
versen öber das klingen zweier und das nichtklingen einer spange.
Weiter kommen sie zur werkstätte eines schmiedes, dieser prött
gerade mit einem auge einen pfeil — daräöber befragt lobt dieser die
einsamkeit. Schliesslich verabschiedet sich Janaka von der königin
und geht in den wald. Die königin kehrt zuröck und lässt ihren

106 Jarl Charpentier,

sohn, den prinzen Dighävu, salben; dann ergibt sie sich dem leben
einer gläubigen.

So lautet in aller kärze die buddhistische lebensbeschreibung
des Janaka.

Was zuerst die komposition des jaätaka betrifft, so scheint es
mir deutlich, dass sie kaum urspränglich ist. In ihrem ältesten
zustand schliesst wohl die erzählung damit, dass, nachdem die
königin mit den gefolgsleuten von der von Janaka gezogenen
grenze aus wieder den rtickweg angetreten hatte und das gespräch
mit Narada (und Migaäjina) beendigt war, Janaka nach dem Himä-
laya — der gewöhnliche aufenthalt der paccekabuddha's — fortzog.
Später hat man dann die nachfolgende unterhaltung mit Sivali
zugedichtet, worin die unzweifelhaft alten episoden von dem mäd-
chen mit den armspangen und dem schmiede mit dem pfeil ein-
veflickt sind!.

Das verhältnis der buddhistischen zu der jainistischen tradition
ist ebenfalls deutlich. Von ähnlichkeiten hebe ich hervor: bruder-
streit zweier könige, wobei der eine das leben verliert (Devendra,
Kathäkoca und Jataka); die gemahlin, die sich in schwangerschaft
befindet, flieht weg und gebiert nach kurzer zeit einen sohn, der
dann später ein mächtiger herrscher in Mithila wird (ibd.); durch
ein zufälliges ereignis im täglichen leben (ambabaum im jat., arm-
spangen bei den jaina) wird der könig erleuchtet und zieht fort
(ibd.); gespräch mit Indra oder Närada auf dem wege, Mithila in
brand (Utt. und Jaätaka). Da also die hauptpunkte der beiden
traditionen zu einander stimmen, betrachte ich es als unzweifelhaft,
dass sie mindestens teilweise gemeinsame vorlage benutzt haben.

Insoweit scheinen mir die verhältnisse klar zu sein. Es ist
jetzt zeit sich etwas näher mit der kritik, die Franke WZKM. 20,
352 ff. gegen gewisse punkte in der komposition der Mahäajanaka-
jataka gerichtet hat, auseinanderzusetzen?. Ihm ist es nämlich

1 Dass diese erzählungen schon seit alters her in verbindung mit
Janaka standen, ist offenbar (s. unten p. 111 f.). Ich meine nur, dass sie
in der jetzigen version des jätaka an fehlerhafter stelle stehen. Es
verdient genannt zu werden, dass in dem birmanischen jätaka (bei Bigan-
det a. ἃ. ο. p. 397) die geschichtcehen vom mädchen mit den armspangen
und vom pfeilsehmiede in umgekehrter ordnung folgen und dass die
geschichte vom fleischstäck, das der hund fallen liess, gar nicht vorzu-
kommen scheint.

? Uberhaupt scheint mir die allgemeine beurteilung Franke's iber
die prosa der jätaka's unhaltbar zu sein. Den gränden hier nachzugehen

Paccekabuddhageschichten. 107

klar, dass der jätaka-verfasser an nicht weniger als drei stellen

einen urspränglich nur symbolischen gedanken, den er in einer

gatha vorfand, zu alberner wirklichkeit umgewandelt! hat. Wir
werden uns die sachen ein wenig näher ansehen.
Einen besonders beräöhmten ausspruch, der dem Janaka zuge-

schrieben wurde, finden wir jn jat. 539 g. 125:

Susukhan vata jiväma yesam no n'atthi kircanant,
Mithiläya dayhamänäya na me kinei adayhatha?,
nach Franke auch Saimy. Nik. I p. 114 in derselben form wieder-
kehrend. Weiter finden wir in MBh. XI 9917:
Susukham bata jwämi yasya me nästi kimcana
Mithiläyänr pradiptäyämnm ma me dahyati kimcana
und Utt. IX 14:
Suham vasämo jivämo jesim mo natthi koncana
Mahiläe dajjhamänie na me dajjhar kimecana?.

In etwas anderer form kehrt der spruch MBh. XII 529. 6641

wieder:

Anantan bata? me vittam yasya me nästi kimcana
Mithiläyänr pradiptäyväm na me dahyati kimcana.

Ich föge hier noch zwei varianten hinzu. In jät. 529 g. 16 heisst es:
paicamarn bhadram adhänassa anägärassa blukkhuno:
nagaramhi dayhamänamhi nässa kincei adayhatha

und an der entsprechenden stelle im Mhv. (III p. 453, f.):?
Mithiläyämnm dahyamänäyam näsya dahyati konrecana
caturthamr klu bhadram adhanasya anägärasya bhiksuno.

wöärde zu weit fähren. Nur da aber, wo die prosa bestimmt mit den
gäthä's in widerspruch steht, kann man πὶ. 6. die prosa als ziemlich
wertlosen kommentarmachwerk ausmustern.

1 aao. p. 353.

? Dhp. 200 (= Marasarny. II 8, 8):

susukharn vata jwiäma yesam no n'atthi kimcana
pitibhakkhä bhavissäma devä Abhassarä yathå,
was Fausboll zu dieser gåtha anfährt (Jat. VI. p. 54) ist mit g. 128
(ibd. p. 55) identisch.

3 Der gegensatz zwischen plural und singular in diesen zeilen wider-
spricht der meinung Frankes, dass wir in dem gleichen verhältnisse in
der g. 125 des jätaka 539 etwas sekundäres zu sehen hätten.

4 In 6641 steht iva statt bata. Die MBh. strophen sind schon von
Franke behandelt, der deutlichkeit wegen nehme ich sie aber hier auf.

5 Oben p. 28 behandelt.

108 Jarl Charpentier,

An noch anderen stellen werden ähnliche verse sicher vor-
kommen, weil ich sie aber hier kaum brauche lasse ich diese
sache beiseite.

Nach Franke hätte jetzt der jätaka-verfasser aus diesem
spruche die ganze geschichte davon, wie die königin Sivali, um
den könig zur röäckkehr zu zwingen, alte baracken in Mithila
anzänden liess, zusammenkonstruiert. Dies lautet kaum besonders
Öberzeugend. Es ist mir nämlich unverständlich, warum eigent-
lich die ganze geschichte dadurch so viel schlechter werden wärde.
Und wenn es im folgenden heisst, dass Sivali verkleidete leute
ausschickte, die die dörfer pländerten, und Janaka, als er dies sah,
antwortete:

127. Susukhkai vata jiwäma yesarr no n'atthi kvicana

ratthe vilumpamänamhi na me kinci ajiratha,
— eine zeile, die auch sprichwörtlich geworden ist (vgl. jat. 529
g. 17) — ist es eigentlich eine grobe inkonsequenz, dass Franke
nicht auch diese geschichte als spätes machverk verwirlt. Es ist
wohl auch das gewöhnliche verhältnis, dass ein sprichwort wie
dieses aus einer bestimmten ”geschichtlichen' situation entstand und
nicht umgekehrt.

Åber auch ein anderer grund spricht m. 6. gegen die annahme
Franke's. Wie wir sahen, kommt der vers auch Utt. IX 14 vor.
Dort bildet er — wie schon oben p. 92 zu sehen ist — die ant-
wort des Nami auf eine frage Indra's, die so lautet:

12. esa agg$ ya väo ya eyarm dajjhai mandirarnn

bhayavarr anteurarniv tenamr kisa nam nävapekklue?
Es heisst auch hier ganz ausdräcklich, dass man von dort aus, wo
Nami mit Indra sprechend stand, brandflammen in Mithilä sah und
zwar schien es, als ob sogar der königliche palast brennte. Und
dies ist offenbar auch die meinung der Sivali, als sie g. 193 f.
spricht:

123. δηθηδᾶ aggisamäjälä, kosä dayhanti bhägaso
rajatwi jätoeräpanr ca muttå veluriyä bahu.

124. manayo samkhamuttä ca vatthikam haricandanan
ajinarr dantabhandar ca lohan käläyasarm bakhwn,
ehi räja nivattasu, mä te tam vinasä dhanan.

Es scheint, meint die königin, als ob der palast mit allen seinen
schätzen in flammen stände — ”kehre um, o könig, ehe es zu spät
sein wird". Gerade dass die zwei von einander weit verschiedenen

Paccekabuddhageschichten. 109

texte in diesem punkt uäbereinstimmen, scheint mir bestimmt die
annahme Franke's zu widerlegen.

Ebensowenig Uberzeugen mich die einwände Franke's gegen
Zwei andere stellen des jatakatextes. Wie oben kurz dargestellt
worden ist, wird Janaka dadurch zum nachdenken δου das
menschliche leben gebracht, dass er die zwei ambabäume am
eingang seines gartens sieht, wovon der fruchtbeladene gepländert
und zerbrochen wird, der unfruchtbare weiterhin unangetastet
dasteht!. Dann zieht sich Janaka zum obersten dach seines pala-
stes zuröäck und verweilt dort vier monate, wohl in meditation 61"
die höchsten dinge versunken. Nach verlauf dieser zeit legt er das
möncehsgewand an, wandert mit den triumphierenden schritten
eines paccekabuddha'? hin und her und zieht danach fort.

Diese wie mir scheint ganz folgerichtige erzählung wird von
Franke för lauter machwerk erklärt. Was zuerst-ei€ dachbesteig-
ung betrifft, meint er: ”man frage sich bei argloser lektäre ver-
wundert, was diese dachbesteigung denn eigentlich fär einen sinn
habe”. Franke meint nämlich, der jätakaverfasser habe eine im
pälikanon nicht ungewöhnhliche strophe (z. b. Mahav. I 5, 7 = Majjh.
N. I p. 168, II p. 93), die ich aus Dhp. 28 citiere:

pamädan appamädena yada nudati pandito

paihäpäsädam äruyha asoko sokinvir pajärn

pabbatattho va bhummatthe dhiro bäle avekkhati”,
in dieser wunderlichen art umgeschrieben, d. h. die ganze geschichte
wäre aus diesem memorialverse ausgesponnen, was umso wun-
derlicher ist, weil sich diese gatha öberhaupt nicht in dem ganzen
jätaka 539 findet?. Falls ein verfasser, der ein solches prachtstäöck
der erfindung hervorgebracht hätte, wirklich, wie Franke meint,
”geistlos' war, hatte er doch mindestens ein ganz ausser ordentli-
ches gedächtnis und kombinationssinn. Es muss Franke entgangen

! Durch ein solches ereignis wird ja bei den jainas Naggai und im
Jat. 408 Karandu erleuchtet.

2. So habe ich paccekabuddhalilhäya nach der englischen tbersetzung
widergegeben.

3 = Dhp. Dutreuil de Rhin A? n:o 17 (JA 9, XII p. 219 f.).

1 Dass der vers in MBh. XII 530 unmittelbar nach dem aus-
spruch iäber den brand in Mithilä steht — ein verhältnis, worauf Franke
seine ganze behauptung grändet — kann wohl doch tiberhaupt nicht den
mindesten zusammenhang mit dieser ganzen sache haben. Denn weil
ein MBh.-verfasser den vers hier einschaltete, braucht er wobl doch nicht
notwendig ursprtinglich gerade an dieser stelle gestanden zu haben.

110 Jarl Charpentier,

sein, dass der könig gar nicht unmittelbar nach dem anblick der
beiden bäume die paccekabodhi erreicht; dies geschieht nämlich
erst nachdem er sich υἱοῦ monate lang auf dem dach des pala-

stes der meditation gewidmet hat. Dann --- heisst es — legt er
mönchsgewand an und wandert paccekabuddhalilhäya herum.
Bei einer solchen --- ἢ]. 6. viel argloseren — lektäre ist wohl der

zusammenhang ganz klar.

Schliesslich richtet sich Franke”s kritik auch gegen die geschichte
von den zwei bäumen. Diese erzählung, die wir oben im Kumbha-
karajaätaka in der geschichte des Karandu fanden und unten in
der biographie des Naggai wieder finden werden, muss nämlich
der theorie Franke's gemäss in der oben geschilderten art aus
eimnigen versen in MBh. XII 535 ff.! entwickelt sein. Die in frage
kommenden strophen sind die folgenden:

ΧΙ 547. ami ca dharmakämas tväm ksatriyäh paryupäsute
tvadäväm abhikaänksantah krpanäh phalahetukah

2348. töicea tvär viphalän kurvan kam nu loka gamisyasi
und weiter

551. πρᾶν sarvabhätanärm bhutvä tva påvanwnh mahat

aädhyo vanaspatir bhäutvä δο μα) tvam paryupäsase.
Es ist doch ein wenig stark wegen dieser ziemlich belanglosen
gleichnisse ein ganzes stäck — und gerade das wichtigste — der
erzählung als machwerk zu erklären. Erstens findet sich im jataka
niechts entsprechendes zu den MBh.-strophen und nichts verbietet
uns die zeilen im epos als gerade aus dem ereignis mit dem bäu-
men entstanden zu betrachten, falls sie äberhaupt zur alten poesie
dieser erzählung gehören. Und zweitens muss man, falls man die
prosaerzählung von den bäumen verwirft, auch die gg. 145—149,
die von derselben geschichte handeln, streichen. Es heisst näm-
lich dort:

145. sa Migäjtna-m-addakkhvnr phalam amban tirochadan

taddamänam manussehi phalakämehi jantuhi.

146. 50 kho "han tam sirom hitvä orohitvå Migäjina

miulam ambass” upägarchim phalino nipphalassu cu.

147. phalawi ambarm hatar disvåä viddhastam vinalikata

ath'etarmm itaraui ambanr nuUdobhäsmwi manoramman.

148. ervam eva näna amhe issare bahukantake

amittä no radhissanti yathä ambo phali hato.

1 Gespräch zwiechen Janaka und Sivali.

Paccekabuddhageschichten. 111

1490. phali ambo aphalo ca te satthäro ubho maman.
Solange Franke keine bindenden grände gegen die echtheit dieser
strophen! dargestellt hat — und solche lassen sich wohl kaum
hervorziehen — hat er auch kein recht dazu die prosaerzählung als
machwerk zu betrachten.

Aber noch ein grund lässt sich gegen die annahme Franke's
celtend machen — wir finden tatsächlich die beiden bäume auf
einem relief des grossen stäpa bei Amrävati abgebildet. Die ab-
bildung findet sich hei Fergusson Tree and Serpent Worship? n:o
LYXXVI (wozu text p. 227 f.) und ist, soviel ich weiss, nicht ge-
deutet worden. Das relief ist in zwei felder geteilt: auf dem ober-
sten sehen wir den könig in seinem palast von seinen gattinnen
umgeben dasitzen;? in dem unteren haben wir wahrscheinlich zwei
abteilungen : links sehen wir den könig in seinem wagen gefahren
kommen und dabei zwei bäume — wahrlich nicht amba- sondern
pippalabäume — von denen der eine zweti frichte trägt, der anderc
ohne friichte ist. Rechts sehen wir einen asketen, der von weibern
mit gefalteten händen umgeben ist — wahrscheinlich Janaka als
asket, den seine gattinnen zur räckkehr zu bringen suchen.

Es ist, glåube ich, kaum möglich zu bestreiten, dass das bild-
nis sich auf das Mahäjanakajaitaka — oder jedenfalls auf die form
des jätaka, die damals bekannt war — bezieht. Und dort scheinen
die zwei bäume eine hervorragende rolle gespielt zu haben. Ich
glaube mich also aus mehreren gränden dazu berechtigt die an-
nahme Franke's öber die entstehung gewisser parteien unseres 8-
taka unbedingt zu verwerfen.

Das relief aus Amrävati föhrt aber noch weiter. Wir sahen
oben, wie Janaka und Sivali bei ihrem auszug aus Thina ein
mädcehen erblickten, das an einem arm zwei spangen, an dem an-
deren nur eine trug, und wie Janaka dies als ein mittel gebrauchte,
um seine pabbajjä zu verteidigen. Die geschichte liegt wohl in
derzselben form dem verse MBh. XII 6652:

bahiunahr kalaho nityam dvayoh soämmkathanaor dhruvan

ekäki vicarisyämi kwmäricankhako yathaä

! Und auch gegen die strophe 1 des jat. 408:
amb'äham addam vana-m-antarasminm
nilobhäsami phalinavi samvirnlkam
tam addasam phalahetu vibhagyair,
tam disvä bhikkhäcariyam carämi.

? Darauf komme ich unten zuriick.

112 Jarl Charpentier,

und Samkhyaprav. IV 9 zu grunde. Siehe daräber weiter Franke
WZKM. 20, 346 υ. 3352.!

Eine etwas andere version der episode finden wir aber bei
Devendra und im Kathäkoca, was zur geschichte von der erleucht-
ung des Naggaji in jat. 408 stimmt. Dort wird nämlich — vgl.
oben p. 91 und p. 98 — die sache so dargestellt, dass der könig
in seinem sessel auf dem palastdache sitzend seinen frauen zusieht,
die damit beschäftigt sind wohlriechendes pulver zu reiben. Dabei
klingen die armspangen; als aber nur eine spange auf dem arm
zuröäckgelassen wird, klingt sie natärlich nicht. Dadurch wird der
könig zu meditation angeregt. Gerade diese situation sehen wir
m. e. in der oberen abteilung des soeben besprochenen reliefs aus
Amrävati. Dort finden sich freilich von dem pulverreiben keine
spur, aber gerade die frau, die vor dem könige steht, hat an dem
einen arm eine, an dem anderen mehrere armspangen, was nicht
zufall sein kann, da sonst alle an jedem arm mehrere ringe tragen.
Ich glaube also, dass die geschichte gerade in dieser form in dem
ursprönglichen jätaka stand und später durch die ceylonesischen
redaktoren umgeändert und an einem anderen platz eingesetzt
wurde.?

Die geschichte von dem pfeilsehmied schliesslich findet man
von Franke WZKM. 20, 346 u. 351 behandelt. Da ich nichts hin-
zuzufögen habe, gehe ich daran voröber. Die von Franke p. 351
n. 1 genannte abbildung des Janaka und der Sivali beim pteil-
schmiede findet man bei Cunningham Stäpa of Bharhut pl. XLIV: 2
mit der öberschrift: Janaka räja Sivala? devi (ibd. p. 131). Die
deutung aber, die Cunningham ibd. p. 95 gegeben hat, ist, weil er
diese episode nicht kannte, offenbar ganz fehlerhaft

Mit diesen kleinen erörterungen ist eigentlich die geschichte
von der erleuchtung und dem ganzen leben des Nami-Mahajanaka
zu ende gebracht. Es gibt aber bei den buddbisten noch eine
geschichte ἄρον die familie der könige von Mithila, die sich,
da sie auch vom erreichen der erleuchtung handelt, gewisser-

1 Pavolini Actes du ΧΙ congres d. oriental. I p. 135 hat eine
anspielung auf die geschichte auch in SN. v. 48 (und 49) gefunden.

? Dies wärde auch der annahmne Pavolini's aao., dass die buddh-
istische tradition immer älter ist als die jainistische widersprechen. Uber-
haupt haben Buddhaghosa und seinesgleichen wohl doch an vielen stellen
gewaltige änderungen in dem urspränglichen text vorgenommen.

” Falsche lesart bei Beal Acad. 1874, p. 612, vgl. Franke P. u. Skt. p. 16.

Paccekabuddhageschichten. 113

massen der oben behandelten zur seite stellt. Ich will sie deswegen
hier kurz behandeln.

Ich fange mit der 8885 predigt des Majjh. Nik. an, genannt
Makhädevasuttam!, die so lautet: [74] ”So habe ich gehört: Zu
einer zeit verweilte der Erhabene in Mithila im mangohaine des
Makhädeva. Und an einer gewissen stelle sich aufhaltend liess der
Erhabene ein lächeln sehen. Da kam es dem ehrwärdigen Ananda
so vor: was fär ein grund, welche ursache gibt es wohl, dass
der Erhabene lächelt? Denn die Tathägata's lächeln nicht ohne
grund”. So schlug der ehrwärdige Ananda den mantel um die eine
schulter, begrässte den Erhabenen mit ehrfurchtsvoll gefalteten
händen und sprach: 'Ehrwördiger, was ist der grund und die ur-
sache dazu, dass der Erhabene lächelte? Denn ohne grund lächeln
die Tathägata's nicht".

'Einst lebte, o Ananda, hier in Mithilå ein könig, namens
Makhadeva, ein gerechter könig, ein beobachter des gesetzes, der
auf dem rechten beharrte und gerecht gegen brahmanen und haus-
väter, gegen bewohner von städten und provinzen handelte und
den fastentag beobachtete bei neumond [75], bei vollmond und bei
den vierteln. Und nach verlauf vieler jahre, ὁ Ananda, nach ver-
lauf vieler jahrhunderte, vieler jahrtausende sprach könig Makha-
deva zu seinem barbier: ”wenn du, freund, auf meinem haupte
graue haare siehst, sage es mir dann”. — 'Ja, o Herr', antwortete
dann, o Ananda, der barbier dem könig Makhädeva. Und nach
verlauf vieler jahre, o Ananda, nach verlauf vieler jahrhunderte,
vieler jahrtausende sah der barbier auf könig Makhädeva's haupte
graue haare und meldete es dem könig Makhadeva: ”todesboten,
o Herr, haben sich eingestellt, auf dem haupte lassen sich graue
haare sehen'. — 'Dann, o freund, nimm sie mit einer zange vor-
sichtig weg und lege sie in meine hand'. Und der barbier, o
Ananda, antwortete: 'ja, o Herr', nahm die grauen haare mit einer
zange vorsichtig weg und legte sie dem könig Makhädeva in die
hand. Dann, o Ananda, gab könig Makhådeva dem barbier ein
dorf, liess seinen ältesten sohn, den kronprinzen, rufen und sprach:
”todesboten, mein lieber sohn, haben sich bei mir eingestellt, graue
haare lassen sich auf meinem haupte sehen. Die weltlichen genösse
habe ich gekostet — es ist zeit auch die himmlischen zu kosten.

1 Ed. II p. 74 ff.; öbersetzt von K. E. Neumann Die Reden Gotamo
Buddho's II p. 405 ff.

("harpentier: Paccekabuddhageschichten. 8

114 Jarl Charpentier,

Und jetzt, o lieber sohn, nimm du das reich in besitz; ich werde
haar und bart scheeren lassen, ein gelbes gewand anziehen und
aus dem hause in die hauslosigkeit fortziehen. Und du, lieber
sohn, wenn du auf deinem haupte graue haare wahrnimmst, sollst
du dem barbier ein dorf geben, deinen ältesten sohn, den kron-
prinzen, richtig ἅδον die regierung unterrichten, dein haar und bart
scheeren lassen, gelbes gewand anziehen und aus dem hause in
die hauslosigkeit fortziehen. Diesen gesegneten weg, den ich kennt-
lich gemacht habe, sollst du betreten, damit du nicht der letzte
unserer familie werdest. In dem zeitalter nämlich, lieber sohn, wo
dieser gesegnete weg nicht weiter betreten wird, da wird mein
letzter nachkomme leben. Deswegen, mein lieber sohn, sage ich;
”diesen gesegneten weg usw”.

[76] Sv, ο Ananda, gab der könig Makhädeva seinem barbier
ein dorf, gab seinem ältesten sohn, dem kronprinzen, äber die
regierung richtigen unterricht, liess in diesem selben mangohaine
des Makhadeva sein haar und bart scheeren, legte gelbes gewand
an und zog aus dem hause in die hauslosigkeit fort. . . ..... ᾿
Und könig Makhädeva, o Ananda, hat vierundachtzigtausend jahre
als kind gespielt, vierundachtzigtausend jahre ist er kronprinz ge-
wesen, vierundachtzigtausend jahre könig und vierundachtzigtausend
jahre hat er, nachdem er in diesem selben mangohaine des Makha-
deva das geläbde abgelegt, als asket geweilt.

Und er öbte die vier haupttugenden (bruhmavihärda's) und kam
nach dem hinscheiden des körpers, nach dem tode in die welt des
Brahman.

[Dann folgt p. 76,24—p. 78,7 eine wort för wort identische
erzählung von dem sohne des Makhadeva und p. 78,s8—27 ein etwas
abgekärzter aber dasselbe besagender bericht von seinen enkeln,
urenkeln usw.]

[78,22] Der letzte dieser könige war Nimi, ein gerechter kö-
nig usw.?

Und einmal, Ananda, als die dreiunddreissig götter [79] in der
halle Sudhammä zusammensassen, fingen sie derart zu reden an:
'vorzöglich förwahr leben die Videher, äöberaus schön förwahr leben
die Videher, die einen könig wie Nimi haben, einen gerechten
könig usw.

! Ich habe hier ein stäck, das mir von keinem belang zu sein scheint,

weggelassen.
? =p. 714,25— 7507.

Paccekabuddhageschichten. 115

Dann färwahr, o Ananda, sprach Sakka, der götterherr, zu
den dreiunddreissig göttern also: ”wänschet Ihr nicht, Ehrwärdige,
den könig Nimi zu sehen? — ”Wir wöänschen, Ehrwöärdiger, den
könig Nimi zu sehen”.

In diesem augenblick nun, o Ånanda, hatte könig Nimi — es
war vollmondsfastentag — mit gewaschenem haupte, feierlich ge-
kleidet auf dem höchsten dache des palastes platz genommen. Dann,
o Ananda, ebenso schnell wie ein starker mann seinen gekrämmten
arm ausstreckt oder seinen ausgestreckten arm beugt, verschwand
Sakka aus der nähe der dreiunddreissig und stand vor könig Nimi.
Dann, o Ånanda, sprach Sakka, der götterherr, zum könig Nimi:
"heil dir, o grosser könig, heil, heil dir, o grosser könig! Die drei-
unddreissig götter, o grosser könig, sitzen in der halle Sudhamma
und loben dich: ”vorzäöglich förwahr usw.! Die dreiunddreissig
götter, o grosser könig, wänschen dich zu sehen; so will ich dir,
o grosser könig, den von tausend edlen rossen gezogenen wagen
senden; besteige, o grosser könig, ohne furcht den götterwagen”.

König Nimi aber, o Ananda, gewährte schweigend die bitte.
Und als, Ananda, Sakka, der götterherr, das jawort des königs Nimi
vernommen, verschwand er ebenso schnell wie usw.? und gelangte
wieder in die nähe der dreiunddreissig.

Dann färwahr, o Ananda, sprach Sakka, der götterherr, zum
wagenlenker Matali: ”freund Matali, spanne den von tausend edlen
rossen gezogenen wagen an und fahre zu könig Nimi und sage:
hier, o grosser könig, ist der von tausend edlen rossen gezogene
wagen, den dir Sakka, der götterherr, sendet. Besteige, Ο grosser
könig, [80] ohne furcht den götterwagen! — 'So sei es, heil dir",
antwortete dann, Ananda, der wagenlenker Mätali Sakka, dem
götterherrn, spannte den von tausend ecdlen rossen gezogenen wagen
an, fuhr zu könig Nimi und sagte: "hier, o grosser könig' usw.?
Und, ὁ grosser könig, welchen weg soll ich dich fäöhren — den,
wo die sänder den lohn ihrer sänden ernten, oder den, wo die
gerechten den lohn ihrer guten taten ernten?' — '”Fähre mich, ὁ
Matali, beide wege" Und der wagenlenker Maätali, ὁ Ananda,
tährte den könig Nimi nach der halle Sudhammä. Und Sakka, der
götterherr, o Ananda, sah den könig Nimi schon von ferne und
sprach: ”hierher, o grosser könig, sei gegrässt, o grosser könig!

᾿ p. 79,2 ff.
p. 79,12 ff.
ρ. 79 umterst.

2
3

116 Jarl Charpentier,

Die dreiunddressig götter, o grosser könig, sitzen in der halle Su-
dhammä zusammen und singen dein lob! ”vorzäöglich färwahr' usw.!
Die dreiunddreissig götter, o grosser könig, wänschen dich zu sehen;
erfreue dich, o grosser könig, hier der göttlichen majestät!

”Genug, Ehrwärdiger, föhre mich wieder nach Mithila, dort
werde ich dem rechte geltung verschaffen bei brahmanen und haus-
vätern, in städten und provinzen, dort werde ich den fastentag
feiern am neumondstag, am vollmondstag und an den vierteln'.

Dann, ὁ Ananda, sprach Sakka, der götterherr zum wagen-
lenker Matali: ”freund Matali, spanne den von tausend edlen rossen
gezogenen wagen an und fähre den könig Nimi nach Mithila zu-
räöck'. — 'So sei es, heil dir", antwortete dann, o Ananda, Maätali
der wagenlenker dem Sakka, dem götterherrn, spannte den von
tausend edlen rossen gezogenen wagen an und fäöhrte könig Nimi
nach Mithila zuröck.

[Die jetzt folgende erzählung p. 80,30—82,:5 ist identiseh mit
der erzählung von Makhadeva p. 74,21—76,s3].

[82,16] Und Nimi's sohn, o Ananda, hiess Kalarajanaka. Der
ist nicht aus dem hause in die hauslosigkeit gezogen, der ist den
gesegneten weg nicht gewandelt, der ist der letzte der familie ge-
worden. [Die folgenden zeilen enthalten nur eine identifikation des
Makhäadeva mit Buddha im sinne des jätaka und die schlussworte
Buddha's, die von keinem belang fär die eigentliche geschichte sind].

Mit dieser alten erzählung, die offenbar auch eine erleuchtung
durch irgend ein alltägliches ereigniss — hier die grauen haare —
behandelt, gehören zwei jätaka's zusammen, das Makhadevajataka”?
(jat. I, Fausboll I p. 137 ff.) und das Nimijataka (jät. 541, Faus-
ball VI p. 95 ff.).

Das Makhadevajätaka enthält nichts neues. Es ist offenbar nur
ein abgekärzter auszug aus dem sutta oder vielleicht eines ähnli-
chen textes, da die geschichte von Nimi's himmelfahrt im jätaka

1 = op. 79,2 ff.

2 Nach L. Féer JA. 1876 p. 516 in einer hdschr. Devadutajätakam
genannt. Verschiedenen inhalts ist das Devadutasuttam (Majjh. Nik. 130,
ed. HI p. 178 ff.). Vgl. auch Ang. Nik. HI p. 35 ff. und Morris JPTS.
1885, p. 62 ff., der vorzugsweisse moderne versionen der geschichte von
den ”'götter-' oder 'todesboten” behandelt hat. Nur eine kurze notiz iäber
den zusammenhang von jät. 9 mit Majjh. Nik. 83 giebt Rhys Davids Al-
bum Kern p. 14. --- Graue haare als ”todesboten” (dharmadäutyakrt) auch
in Hemac. Paricistap. I 95 ff. (vgl. Hertel Ausg. Erz. aus Hemac. Pari-
cistap. p. 223) und KSS. ΧΟ 216 (vgl. Tawney II p. 628).

Paccekabuddhageschichten. 117

fehlt. Oder darf man annehmen, dass dieses stäck erst später durch
fremden einfluss in den suttatext geraten ist. Daräöber geben, so-
viel ich sehe, die tatsachen keinen aufschluss. Das jätaka findet
sich auf dem stäpa von Bharhul abgebildet, vgl. Cunningham Stuäpa
of Bharhut pl. XLVIII: 2 (dazu die deutung p. 78 f.; die beiden
personen sind links der barbier, rechts wohl der kronprinz, nicht
a physician' und ”an attendant', wie Cunningham meint.!? Die
äberschrift lautet: Maghädeviyajätaka, vgl. Hultzsceh ZDMG. 40, 60.

Das Nimijätaka vervollständigt so zu sagen das Makhaädeva-
jätaka. Dort werden nämlich die lebensgeschichten des Makhädeva,
seines sohnes und dessen nachfolger, der 'dvihi unäni caturäsiti-
khattiyasahassänt', kurz geschildert in der form, die wir schon
oben kennen gelernt haben. Dann kommt die ordnung an Nimi;?
dieser wird, nachdem sein vater das geläbde abgelegt hat, könig
und zwar ein öberaus gerechter und freigebiger könig, so dass er
sogar die aufmerksamkeit der dreiunddreissig im besonderem masse
auf sich zieht. Sakka begiebt sich nach Mithila um mit dem
frommen könig zu sprechen.? Sobald Sakka zuröckgekehrt ist,
werden die götter neugierig den berähmten Nimi zu sehen; Sakka
sendet Matali mit dem wagen Vejayanta um Nimi zu holen. Maäatali
gehorcht sofort und fährt jetzt Nimi durch die verschiedenen höllen,
welche in den gg. 32—82 geschildert werden. Dann durchfahren
sie verschiedene wohnungen des himmels (gg. 83—144) und gelan-
gen schliesslich nach der Sudhammä-halle, wo Nimi von Sakka
bewillkommnet wird. Kurz danach fährt Nimi wieder nach Mithila
zuröck und wird später, nachdem sich bei ihm graue haare be-
merken lassen, einsiedler. Dann heisst es schliesslich: putto pan'
assa Kalärajanako näma tam vahsam upacchinditvä apabbajr.

Dieses jataka, das in manchen beziehungen nur ein schablonen-
mässiger abklatsch der alten predigt äöber Makhädeva zu sein scheint,
ist insofern wichtig, als es unzweifelhafte beziehungen zu der pur-
anischen litteratur zu erhalten scheint.

! Cunningham kannte die geschichte aus Sp. Hardy Manual p. 129
ἔ. n., 134.

2 Ed. p. 96,34 Namikumäro genannt; einzelne hdschr. haben Nam?
auch an anderen stellen, so Β 5 p. 96,28, Β4 p. 97,9; 98,10 usw.

3 Hier zeigt sich ein wichtiger unterschied zwischen dem jätaka und
dem sutta: hier kommt Sakka um mit Nimi zu sprechen, was sie auch
ziemlich weitläufig tun (gg. 4— 18), dort kam S. nur um N. in den himmel
einzuladen. Nimi nahm schweigend die einladung ein.

118 Jarl Charpentier,

Wir finden nämlich in Padma-P., wie könig Janaka von Videha
wegen der tötung einer kuh in die hölle gelangt und dort seiner
gerechtigkeit wegen alle verdammten von ihren qualen erlöst.!

Diese schilderung aber ist wahrscheinlich nur ein abklatsch der
gleichlautenden erzählung des Mark. P. XIII 5—XV 79 von dem
könig Vipaccit aus der familie der Janaka in Videha.? Die erzäh-
lung bildet eine episode in dem grossen abschnitt 'gespräch zwisch-
en vater und sohn”. Der sohn, Jada, erzählt nämlich (XII
1 ff.), dass er in einer vorigen existenz ein väicya gewesen sei;
da habe er einmal das vieh vom trinken abgehalten und sei des-
wegen in die hölle geraten. Einmal hätten die höllenbewohner einen
käöhlen, erfrischenden luftzug bemerkt (XIII 5)? — ein schöner mann
sei erschienen, der sich als Vipaccit, könig von Videha, zu erkennen
gilebt. Dieser fragt jetzt die höllenwächter, warum er, der im leben
immer einen gerechten wandel gefährt habe, nach diesem schrech-
lichen ort gekommen sei (XIII 10—17). Der höllenwächter ant-
wortet, Vipaccit habe es einmal versäumt zu bestimmter zeit seiner
gattin Pivari beizuliegen. Deswegen sei er in die hölle geraten
(XIV 2-—7). Vipaccit befragt jetzt den höllenwächter δεν die
grände der verschiedenen höllenstrafen (XIV 8—14) und dessen
antwort (XIV 15—90) enthält eine auseinandersetzung ἄρον den
lohn, den die verschiedenen frevler in der hölle ernten, die aber
kaum mit der in viel allgemeineren zägen gehaltenen höllenschilde-
rung was gemeinsam hat.? Das XV-'e kapitel enthält eine schilde-
rung der verschiedenen geburten in der tier- und menschenwelt,
die die sänder nach dem abschluss des höllenaufenthalts zu durch-
laufen haben.? Schliesslich (XV 47—81) folgt die auflösung des

! Vol. Η. H. Wilson Works ΠῚ p. 49 ἢ, Winternitz Gesch. d. ind.
litt. I 471 n. 2, der dort auch die höllenvision des Yudhisthira in MBh
XVIII 27 ff. besprochen hat.

? Vgl. Scherman Visionslitt. p. 38 ff., Winternitz Gesch. d. ind.
litt. I 469 ff.

> Vgl. ΜΒ. XVIII 59.

1 Da mir der text des Mark. P. nicht zugänglich ist, vermag ich
hier nicht alle details zu entscheiden. Aus einer vergleichung des jätaka-
textes mit Pargiters tibersetzung des M. P. geht aber hervor, dass wesent-
liche ähnlichkeiten sich kaum finden.

5 In dieser anfährung finden sich offenbare anklänge an gästra und
smrti. Obwohl ich natärlich die sache nur beiläufig untersuchen konnte,
ist es mir doch offenbar, dass die aufzählung im Mark. P. teilweise eine
andere tradition voraussetzt als die entsprechende bei Manu und in Visnu-

Paccekabuddhageschichten. 119

dramas: der könig wird seiner guten taten, durch die er auch alle
höllenbewohner zu erlösen vermag, wegen in den himmel σοί τί.

Dass hier jätaka und puräana irgend ein älteres, gemeinsames
vorbild voraussetzen, scheint mir unzweifelhaft. Wo dies zu finden
ist, oder ob es äberhaupt noch in der litteratur zu finden ist, weiss
ich nicht. Jedenfalls hat schon das Majjh. Nik. 83 die abweichung
vom puränatexte, dass der fromme könig nicht irgend eines ver-
brechens wegen in die hölle geriet um dann zum himmel empor-
zusteigen, sondern nur dass Mäåtali auf dem weg nach dem wohnort
der gölter dem Nimi auch den wohnort der verdammten geister zeigt.
Vielleicht ist dies ein urspränglicher zug der sage, denn dass der
könig eines kleinen versehens wegen zuerst eine höllenstrafe zu
erdulden habe, scheint mir echt brahmanisch-teologische kläögelei

smrti (und Yajäavalkya). Es stimmen vollständig oder teilweise iiber-
ein:

MP. XV 7 = Manu XII 60
» > 8-9 = » » 62
» » 21 = » » »

» » 99 = » » 63
» » 98 = » » 63
» » 24 = » > 62
» » 26 = » » 64
» » 99 = » » »

» » 80 = > > 65
» » 31 = » > 66
» » 32 = » » 67.

Also: ein beträger wird ein räksasa (MP.) — ein brakmuräksasa
(M.), ein korndieb eine ratte, ein butterdieb ein ichneumon, ein salzdieb
ein wasservogel (MP. hat vicikäka, nach Pargiter p. 86 n. 2 Sterna
javanica, Μ. hat cirivaka nach Nand. = cakraväka, Bäönhler 'a cricket'),
ein oeldieb eine schabe, ein milchdieb ein kranich (M. hat in 62 payah
(hrtvä) käka und in 63 dadht baläkaä, MP. hat in 22 dadhi krmih
und in 23 payo baläkä, also nicht vollständige äbereinstimmung), ein
honigdieb eine stechfliege, ein seidedieb ein rebhuhn (MP. krakara, M.
tittiri), ein baumwolledieb ein brachvogel, ein parfämdieb eine moschus-
ratte, ein gemisedieb ein pfau, wer rotes kleid stiehlt ein jtwajiva (nach
Pargiter ein fasan, 5. p. 28 n., nach Bähler 'a francolin-partridge') und
ein wasserdieb ein kuckuck (in MP. cataka, äbersetzt mit ”pied-crusted
cuckoo', in Μ. stokaka, öbersetzt mit 'black-white cuckoo'). ϑοηβὶ finden
sich keine tbereinstimmungen; besondere widerspräche habe ich zwischen
MP. XV 26: M. XII 62 (messingdieb in MP. härita, in M. hamsa)
und MP. XV 31 : M. XII 67 (fruchtdieb und blumendieb in MP. resp.
eunuch und armer mann, frucht- und blumendieb bei M. affe) notiert.
MP. XV 33 ff. stimmt im allgemeinen ziemlich mit Vi. 45,1 ff. tiberein.

120 Jarl Charpentier,

zu sein. Da hier jedoch keine fakta vorliegen, kann ja nichts be-
stimmtes behauptet werden.

Ich bin beim schlusse dieser kleinen untersuchung angelangt;
vielleicht oder sicher wäre da viel mehr zu sagen gewesen, das
mir entgangen ist. Jedoch habe ich — soviel ich es vermag —
versucht, die alten legenden von den frommen sagenkönigen in
Mithilä aus den urkunden verschiedener religionen hervorzuziehen
und hoffentlich werden wohl keine bedeutenden erzählungen mir
unbekannt geblieben sein. Freilich sind die könige von Mithila
kaum zu den berähmtesten heroen der indischen sagenpoesie ge-
zählt worden, aber aus episoden, die wahrscheinlich nicht von der
lebensgeschichte eines mannes herrähren, hat die volkssage einen
einzigen grossen helden geschaffen, einen typus des herrscherhauses,
von dem die alte geschichte! sagt, dass seine meisten mitglieder
"durch ihre religiöse kenntnisse hervorragend” waren.

1 VP, IV 5 extr.

C. Naggar (Nagguji, Nagnajit)'.

Die geschichte des Naggai bei Jacobi Ausg. Erz. p. 48,23 ff
lautet in äbersetzung folgendermassen: [48] 'Es gibt hier in Indien
im Gandhärareiche eine stadt, namens Pondavaddhana?. Dort
lebte ein könig, namens Siharaha; einmal erhielt dieser aus dem
Nordland zwei pferde als geschenk. Um zu reiten bestieg der
könig das eine pferd, sein sohn das andere. Da lief das pferd aus
allen kräften aus der stadt hinaus, errichte die reitbahn und dort
fing der könig an zu reiten. Das pferd war aber von umgekehrter
dressur: je fester der könig die χῶροι, anzog, desto schneller lief
das pferd. Als der könig so [die zäögel] anhielt und das pferd lief,
legten sie einen weg von zwölf yojana's zuröäck, und kamen in
einen grossen wald. Als jetzt der könig aus mödigkeit die zäögel
fallen liess, blieb das pferd auf der stelle stehen. Da erkannte
der könig: 'das pferd ist von umgekehrter dressur'. Er stieg ab,
band das pferd an einen baum und begann umherzuwandeln.
Er ass frächte und ging endlich auf einen berg hinauf um dort äber
die nacht zu ruhen; dort bekam er einen palast mit sieben stock-
werken zu sehen. Er ging hinein und erblickte ein mit lieblichster
jugendschönheit begabtes mädchen. Das mädchen erhob sich verwirrt
[49] und bot dem könige einen platz an. Der könig liess sich
dort nieder; sofort wurden sie in einander verliebt. Er fragte sie:
'ehrwöärdige, wer bist du? warum lebst du im öden walde ganz
allein? 516 antwortete: 'sei verständig und heirate mich auf jener
terrasse, dann werde ich meine lebensgeschichte in ihren einzel-
heiten erzählen'. Der könig ging freudig in den hofraum? hinein,
sah dort einen Jina-tempel und an dessen vorderseite eine terrasse.
Er verehrte den Jina, verbeugte sich und ging dann [mit ihr] die
gandharva-ehe ein. Dann schliefen sie im schlafgemach ein. Die
nacht ging zu ende; in der morgendämmerung verehrten sie den Jina.

! Laksmivallabha hat sogar Naggati (!)

2 Vgl. Räjatar. IV 421, Cunningham Ancient geography I 480 fi.
Dies muss aber ein anderes Päundravardhana sein.

δ᾽ bhacvane, vgl. Jacobi Ausg. ΕΓΖ. gloss 5. νυ. veiyd.

122 Jarl Charpentier,

Der könig nahm auf dem thronsessel, sie aber auf der hältte des
sessels platz. Dann sagte sie: ”höre jetzt, liebling, meine geschichte!

!Es gibt hier in Indien eine stadt, genannt Khiipaitthiya.
Dort war Jiyasattu könig. FEinmal liess der könig eine gemälde-
galerie bauen und öberliess (die bemalung) der malerzunft, [indem
er die arbeit] in gleichen teilen [verteilte]. Viele maler waren dort
beschäftigt, auch ein alter meister, namens Cittangaya. So verging
viel zeit. Des alten malers tochter, Kanayamanjari, brachte ihm
speise. Einmal war sie wie gewöhnlich auf dem wege; da kam
mitten auf der strasse, wo alle leute beisammenstanden, ein reiter,
dessen pferd sehr heftig lief. Sie rannte erschrocken fort. Als er
dann nicht mehr da war, setzte sie ihren weg fort. Als Cittangaya
sie mit den speisen kommen sah, ging er heraus um seinen bauch
χὰ entleeren. Kanayamanjari malte dann der kurzweile halber auf
den estrich eine sehr natärliche pfauenfeder. Gerade in diesem
augenblick kam könig Jiyasattu in die gemäldegalerie. Als er sich
umblickte, bemerkte er die feder, dachte: "ach, wie schön! und
streckte die hand aus um sie wegzunehmen; da zerbrachen aber
seine nägel, die wie perlmutter glänzten?. Verlegen sah er sich
nach allen seiten um. Kanayamanjari lächelte ein wenig und sagte:
"als ich heute dachte: auf drei fössen steht ein sessel nicht und
nach einem vierten dummkopf suchte, bist du mir als der vierte
fuss entgegengekommen'. Der könig fragte; wie meinst du? erzähle
mir alles! Sie lächelte wieder und antwortete: ”als ich meinem
vater das essen brachte, kam auf der strasse ein reiter sehr heftig
dahergeritten. Er dachte nicht im geringsten daran, dass wenn
auf der strasse ein greis, ein kind, eine frau oder irgend ein
unfähiger wäre, dieser sicher umgeworfen werden wöärde. Dieser
sehr dumme reiter war der erste fuss des sessels. Der zweite ist der
könig, weil er allen malern gleiche arbeit in der galerie gegeben
hat. Denn in einer familie sind viele maler. Mein vater aber ist
erstens ohne söhne, zweitens alt und drittens arm. ”Trotzdem
hat er eine ebenso grosse arbeit erhalten wie die öbrigen. Der
dritte fuss ist gerade mein vater: denn bei der arbeit in dieser

! Von hier an bis zu p. 53,2 ist der text von J. J. Meyer Two
twicetold tales (Decennial publications of the John Rockefeller University
of Chicago) p. 9 ff. äbersetzt.

2 nahasuttio.

Paccekabuddhageschichten. 123

galerie hat er seine habe aufgezehrt. Jetzt, da ich etwas zu essen
gebracht habe, geht er fort um seinen brauch zu entleeren. Kalt
werden doch [die speisen] so schlecht!. Der könig fragte: 'warum
bin dann ich der vierte fuss?' Sie antwortete: ”jeder mensch ver-
steht ja: 'wie könnten hier pfauen sein' — somit mässte ja die
feder hierher gebracht worden sein. Dann wöärde man es aber
sofort gesehen haben'. Der könig sagte: 'färwahr, ich bin ein
dummkopf, der vierte fuss des sessels. Als er ihre gewandtheit
im reden hörte und ihre körperliche schönheit sah, wurde er
heftig in sie verliebt. Kanayamanjari aber ging, nachdem sie
ihrem vater zu essen gegeben, nach hause. Durch seinen minister
Sugutta [50] liess der könig den Cittangaya um Kanayamanjari”
bitten. Der aber antwortete: 'wir sind sehr arm; wie könnten wir
die hochzeit feiern und in passender weise den könig bewirten”?'
Diese antwort wurde dem könige gemeldet. Von ihm wurde das
haus des Cittangaya mit geld, speisen und gold versehen. An einem
gläckverheissenden lunaren tage wurde Kanayamanjari mit grosser
pracht vermählt. Sie erhielt einen palast und eine grosse diener-
schaft.

Der könig aber hatte viele gemahlinnen, von denen jede der
reihe nach beim einbruch' der nacht nach dem königlichen schlaf-
gemach ging. An diesem tage kam die reihe an Kanayamanjari.
Schöngeschmöäckt ging sie mit ihrer sklavin Mayaniyä ins gemach
und nahm dort platz. Dann kam der könig. Man erhob sich und
zeigte ihm alle mögliche courtoisie. Dann legte sich der könig
ins bett. Vorher hatte aber Kanayamanjari zu Mayaniyå gesagt:
"wenn der könig zu bett gegangen ist, musst du mich nach irgend
einer erzählung fragen, so dass der könig es hört. 50 sprach
dann Mayaniyå gerade in diesem augenblick: ”herrin erzähle eine
geschichte, während dem der könig hier ist. Die andere antwor-
tete: ”Mayaniyä, lass den könig zuerst einschlafen, dann werde ich
was erzählen'. Der könig dachte bei sich: 'was för eine geschichte
wird sie wohl erzählen? das werde ich mal anhören' und stellte
sich, als ob er schliefe. Mayaniyä sagte: 'herrin, jetzt schläft der
könig, erzähle mal eine geschichte! Die andere sprach: 'höre! es
gibt eine stadt Vasantaura; dort lebte der kaufmann Varuna.

! Sonderbar genug hat J. δ. Meyer siyala hier = jada aufgefasst
und tibersetzt: ”what a dull man he is!

? Der text hat durch versehen Mayanamanjarirh.

124 Jarl Charpentier,

Dieser liess ein götterhaus aus einem stäck machen, das eine hand
gross war = Dort hinein setzte er eine götterstatue von vier händen.'
Mayaniyä fragte: ”herrin, wie könnte in einem eine hand grossen
.hause ein bild von vier händen platz finden?' Die andere antwor-
terte: ”jetzt bin ich schläfrig, morgen werde ich es erzählen' —
'So sei eg', antwortete Mayaniyä, ging fort und begab sich nach
ihrer wohnung. Der könig wurde aber sehr neugierig (und dachte):
"wie kann dies sein?

So ging Kanayamanjari zu bett. Am anderen tage kam wieder
die reihe an sie. Da sprach also Mayaniyå: ”herrin, erzähle mir
die halbe geschichte!" Die andere antwortete: '”freundin, es war
der vierhändige gott!, nicht wollte ich das mass seines körpers
ausdröäcken. So war es mit der geschichte.” Mayaniya sprach:
'erzähle was anderes'. Kanayamanjari erzählte: 'freundin, es gibt
(irgendwo) einen grossen wald. Dort steht ein acokabaum mit
weit ausgebreiteten ästen und zweigen und roten bläten. Er hat
aber keinen schatten.” Mayaniyaå fragte: wie kann es sein, dass
ein so schöner baum keinen schatten hat? Sie sagte: ”morgen
werde ich es erzählen, jetzt bin ich sehr schläfrig. Am dritten
tage wurde sie, [weil der könig] neugierig war, wieder geholt.
Dann wurde sie von Mayaniyaå befragt und sagte: der schatten ist
unter dem baume [nicht öber ihm]: Weiter erzählte sie auf die
frage [der Mayaniyaä]: 'in einem gewissen dorf lebte ein dorf-
schulze. Dieser hatte ein grosses kamel, das nach belieben umher-
schweifte. Eines tages bekam es einen mit blättern, frächten und
blumen prangenden babbäla-baum? zu sehen. Es streckte den hals
aus, konnte ihn aber nicht erreichen; lange zeit mäöhte es sich
damit ab. Dann streckte es seinen hals noch mehr nach allen
richtungen hin aus. Als es aber nicht erreichte, wurde es zornig
und entliess kot und urin öber den baum". Mayaniya fragte: "wie
konnte es wohl öber den baum dänger und urin entleeren [51],
den es mit dem munde nicht erreichen konnte?. Die andre ant-
wortete: morgen werde ich es sagen”. Am nächsten tage sagte
sie: 'Der babbäla-baum stand in einem wasserleeren brunnen ὃ
deswegen konnte es ihn nicht erreichen”.+ 50 wurde der könig

! Visnu.

2 Acacia arabica.

3 Vgl J. J. Meyer aa. p. 10 ἢ.

4 Laksmivallabha schiebt hier noch sechs geschichtchen ein, die
in öäbersetzung so lauten: ”weiter erzählte die königin von der sklavin

Paccekabuddhageschichten. 125

von Kanayamanjari mit solchem neugier erregenden erzählungen
sechs monate hindurch betört. [52] Dann wurde er heftig in sie

befragt, als der könig eingeschlafen war, diese geschichte: 'in irgend einer
stadt lebte ein mädchen, das von wunderbarer schönheit und anmut
war. So kamen bei ihm drei von ihren eltern eingeladene brautwerber
zusammen. Unterdessen wurde aber das mädchen von einer schlange
gebissen und starb. Der erste brautwerber, der (aus leidenschaft) ganz
verblendet war, setzte sich auf ihrem scheiterhaufen und wurde zu asche.
Der zweite nahm seinen aufenthalt in der asche um dieser opfer zu
bringen. Der dritte machte sich einen gott geneigt und erhielt den
unsterblichkeitstrank. Mit diesem wurde das mädehen auf dem scheit-
erhaufen besprengt. Der erste brautwerber wurde sofort belebt. Das
mädchen erhob sich und sah ihre drei freier'. Dann fragte die königin die
sklavin: 'sage mir, freundin, welcher der drei sollte des mädchens gatte
sein? Die sklavin antwortete: "ich weiss es nicht. Sage du es! Die
königin sprach: ”der schlaf kommt jezt herbei” und schlief ein. In der
nächsten nacht sagte sie auf die frage der sklavin: 'der sie belebte, ist
ihr vater; der mit ihr zusammen geboren wurde, ist ihr bruder; der ihrer
asche opfer brachte, ist ihr gatte.” So lautet die vierte geschichte.

Weiter erzählte die königin in der nacht von der sklavin befragt,
als der könig eingeschlafen war, diese geschichte: "ein könig liess fär
seine gemahlin einen wunderschönen schmuck aus leuchtenden edelsteinen
von goldschmieden in einem wohl verschlossenen erdhause verfertigen.
Dann merkte ein goldschmied, dass es abend war.” Die königin fragte:
”sage mal, freundin, wie konnte er in einem verschlossenen erdhause, wo
die edelsteine leuchteten, den anfang der nacht erkennen?' Die sklavin
antwortete: ”ich weiss das nicht. Sage du es! Die königin sprach:
der schlaf kommt jetzt herbei' und schlief ein. In der nächsten nacht
sagte sie auf der frage der sklavin: jener goldschmied war nachtblind —
das ist die sache.' So lautet die finfte geschichte.

Weiter erzählte die königin in der nacht von der sklavin befragt,
als der könig eingeschlafen war, diese geschichte: 'ein könig liess zwei
räuber in ein löcheriges kästchen einschliessen, worin sie auf das meer
hinausgetragen wurden. An irgend einem ufer blieb das kästchen
hängen. Ein mann nahm es auf, öffnete es, bekam die beiden zu sehen
und fragte: 'sagt mal, wie viele tage sind vergangen, nachdem Ihr ins
meer geworfen wurdet? Der eine von beiden antwortete: ”dies ist der
vierte tag.” Die königin fragte: ”freundin, wie könnte er wissen, dass es
der vierte tag war? Die sklavin antwortete: ”ich weiss das nicht. Sage
es du!" Die königin sprach: 'der schlaf kommt jetzt herbei” und schlief
ein. In der nächsten nacht sagte sie auf die frage der sklavin: ”der
mann, der es sagte, hatte quartanfieber — eben das ist die sache.' So
lautet die sechste geschichte.

Weiter erzählte die königin in der nacht von der sklavin befragt
diese geschichte: "eine gewisse frau schloss, aus furcht ihre mitfrauen
möchten sie nehmen, ihre schmucksachen in ein kästchen ein, versiegelte

126 Jarl Charpentier,

verliebt. Eine lange zeit verging, während welcher er sich dem
liebesspiele mit ihr allein leidenschaftlich hingab. Ihre mitfrauen

es und warf es in einen sichtbaren platz(?). FEinmal ging sie ins haus
einer freundin. Als ihre mitfrau sah, dass niemand da war, öffnete sie
das kästchen, nahm unter vielen anderen schmucksachen eine halskette
heraus und tbergab sie ihrer tochter. Die tochter aber legte sie in ihrem
hause an einer verborgenen stelle. Nach einigen stunden kam die frau
zuräck. Sofort sah sie, als sie von ferne das kästchen erblickte, dass
eine halskette aus diesem weggenommen war. 50. meldete sie die
mitfrau des diebstahls wegen an. Die mitfrau leistete einen eid, sie
kenne den dieb nicht. Dann klagte sie die frau des meineids wegen an.
Aus furcht holte die mitfrau die halskette aus dem hause ihrer tochter
und leferte sie zuräck. Die sklavin fragte: ”herrin, wie konnte sie den
diebstahl erkennen?' Die königin sprach: morgen nacht werde ich es
erzählen” und schlief ein. In der nächsten nacht sagte sie wieder von
der sklavin befragt: ”das kästehen war aus glas, das ist die sache.'
So lautet die siebente erzählung.

"Die tochter eines gewissen königs wurde von einem pferde(?) geraubt.
Der könig hatte vier männer bei sich; einen astrologen, einen wagen-
bauer, einen waffenkundigen und einen arzt. Da zeigte der astrolog
die richtung an, der wagenmacher baute einen zauberwagen, der waf-
fenkundige und der arzt bestiegen den durch die luft gehenden wagen
und gelangten nach der stadt der Vidyadhara's. Der waffenkundige tötete
das pferd(?); dabei wurde aber der kopf des mädchens abgeschlagen.
Der arzt aber befestigte es mit irgend einer medizin wieder. Als sie
zuräckkehrten, gab der könig den vier männern seine tochter. Der mäd-
chen aber sprach: ”den der mit mir den scheiterhaufen besteigen will,
werde ich erwählen” und ging durch eine unterirdische tär auf den schei-
terhaufen. Wer mit ihr zusammen ging, der erhielt sie. Die sklavin
fragte: ”herrin, wer von den vier ging mit ihr'. Die königin antwor-
tete: "jetzt bin ich der ermtdung durch den liebesgenuss wegen schläfrig”',
und schlief ein. In der nächsten nacht sagte sie von der sklavin befragt:
'der astrolog — er wusste nämlich: /”sie wird nicht sterben' bestieg
deswegen den scheiterhaufen und erhielt das mädcechen. Das ist die
sache'. So lautet die achte erzählung.

Weiter erzählte die königin in der nacht von der sklavin befragt diese
geschichte: 'In der stadt Jayapura lebte könig Sundara. Einmal wurde
er ganz allein von einem pferde von umgekehrter dressur in den wald
getragen. Der könig liess endlich die zägel los und stieg ab. Nachdem
er das pferd an einen baum gebunden, schweifte er weit umher und
trank wasser aus einem teiche. Dort erblickte er ein sehr schönes
asketenmädchen. Von ihr eingeladen ging er nach der ensiedelei und
wurde von den bässern sehr ehrfurchtsvoll empfangen. Das mädchen
wurde ihm von ihnen gegeben und er heiratete sie. Er bestig mit seimmer
jungen bhraut das pferd und kehrte zurtck. Unterwegs legte sich der
könig am ufer eines teiches schlafen und erwachte später. Die königin

Paccekabuddhageschichten. 127

zärnten aber heftig, suchten nach vergehen und öberlegten unter-
einander: durch bezauberungen hat sie den könig in ihre gewalt
gebracht, so dass wir, seine gemahlinnen, die wir doch den höchs-
ten familien entstammen, von ihm ganz verlassen sind. In diese
känstlertochter verliebt weiss er weder verdienste noch fehler zu
scheiden, versäumt die angelegenheiten des reiches und rechnet
nicht damit, dass seine gäter durch ihre zaubereien zu grunde gehen”.

aber schlief immerfort. Dann kam ein räksasa dahin und sprach zum
könig 'sechs monate hindurch habe ich hunger gelitten, jetzt aber wirst
du meine speise werden — ich werde mich sättigen. Falls du das nicht
wiänschest, gieb mir, was ich wiänschel Der könig sprach: 'sage, was
du verlangst! Er antwortete: 'einen achtzehnjährigen brahmanenknaben,
dem sein vater den fuss auf den kopf setzt, den du mit dem schwerte
tötest, verlange ich innerhalb sieben tage als opfer, dann werde ich dich
loslassen, sonst nicht.” Der könig willigte ein. Am nächsten morgen
kam der könig gläcklich in seine stadt. Seine gefolgsleuten versammelten
sich. Dann erzählte der könig seinem minister das abenteuer mit dem
unholde. Dieser liess ein goldenes männchen verfertigen und unter
trommelschall in der stadt herumtragen. Dabei wurde folgendes aus-
gerufen: falls ein brahmanenknabe als erstattung fär das leben des königs
dem unhold gegeben wird, wird des knaben vater dies goldene männ-
chen erhalten. So rief man sechs tage hindurch. Am siebenten tage
bekam es ein kluger brahmanenknabe zu hören und sprach zu seinen
eltern: ”'das leben ist vergänglich. Falls also meine eltern dadurch
schutz bekommen, dass ich mein leben weggebe, dann geschieht das beste.
So werde ich euch dadurch, dass ich um des königs leben zu erretten
mich selbst opfere, das goldene männchen verschaffen. So sprach er
mehrmals; endlich erhielt er durch seine hartneckigkeit die erlaubnis
seiner eltern und ging zum könige. Der könig liess seinen vater die
fösse auf sein haupt setzen und ging mit gezogenem schwert hinter ihm
her zum räksasa. Als sie den unhold erblickten, sagte der könig: he,
brahmanenknabe, erinnere dich deines versprechens! Als der könig
so sprach, blickte der knabe tiberall umher und lachte. Da sagte der
räksasa ganz vergnägt: 'sage mir, was du wöänschest! Er sprach:
"falls du mit mir vergniigt bist, lass das töten (anderer wesen) fahren.
Handle nach dem von Jina gepredigten gesetze des mitleids! Als der
räksasa dies hörte, nahm er das gesetz des mitleids an. Der könig aber
und die äbrigen lobten den knaben.” Da fragte die sklavin: ”herrscherin,
was fir eine ursache zum lachen hatte wohl der knabe?' Die königin
antwortete: ”'gerade im nu befällt mich der schlaf und schlief ein. In
der nächsten nacht sagte sie von der sklavin befragt: 'he, freundin, dies
war die ursache: (er dachte) ”vater, mutter und könig sind die zuflucht
der menschen; diese drei stehen gerade an meiner seite. Bei wem
werde ich also meine zuflucht nehmen! So denkend kam er ins lachen,
das ist die sache'. So lautet die neunte geschichte.

128 Jarl Charpentier,

Kanayamanjari aber schloss sich jeden tag in einem zimmer
ihres palastes ein und zog die von dem könige geschenkten kleider
und schmucksachen aus; dann legte sie die ihr von ihrem vater
geschenkten lumpen und schmucksachen aus blei an. Und zu ihrer
eigenen seele redete sie folgendermassen: ”o. seele, sei nicht stolz
uber diesen reichtum, gerate nicht in verblendung, vergesse dich
selbst nicht! Dem könige gehören diese gäter, deine sind diese
von dem waschholz zerfetzten lumpen und dieser schmuck. Sei
deswegen ruhig, damit du nicht längere zeit dieser herrlichkeit
entsagen musst! Denn der könig kann dich sonst beim halse
packen und hinauswerfen.” Ihre nebenfrauen bemerkten täglich
ihr treiben und sprachen zum könige: ”falls du auch gegen uns
gleichgältig bist, wollen wir doch auf dein heil bedacht sein. Denn
der gatte ist der weiber gott. Diese frau, die deines herzens
liebste ist, ist mit irgend einem schlimmen zauber beschäftigt. Dies
ungläck siehst du aber nicht, weil du von ihr betört bist." Der
könig fragte: ”wie so?' Sie antworteten ihm: ”jeden tag am mittag
geht sie in ihr zimmer, schliesst die tär zu und murmelt eine
gewisse zeit lang irgend etwas vor sich hin. Falls du es nicht
glaubst, so erforsche die sache selbst oder lass andere leute es
tun! Als der könig dies gehört, ging er selbst dahin. Als Kana-
yamanjari in ihr zimmer gegangen war, stand er um sie zu bespähen
an der tär, sah ihr oben geschildertes treiben und hörte, wie sie sich
selbst unterwies. Er wurde von freude erföllt und dachte: ”ach, wie
gross ist ihr verstand! Ach, wie ganz ohne stolz ist sie! Ach, wie
klug ist sie! 80 ist sie ganz und gar eine schatzkammer aller tugenden,
und [ihre nebenfrauen] sind eifersächtig gerade, weil sie nebenfrauen
sind, so dass sie ihre tugend als laster ansehen.

Von freude erföllt machte der könig sie zur herrscherin des
ganzen reiches und verlieh ihr die kopfbinde. So verging eine zeit.
Später wurden der könig und Kanayamanjari gläubige schöäler des
lehrers Vimalacanda.

Nach einer zeit wurde Kanayamanjari nachdem sie göttin gewe-
sen war, am berge Veyaddha in der stadt Toranåura als tochter des
vijäharakönigs Dadhasatti wiedergeboren. Man nannte sie Kana-
yamala. Allmählich erreichte sie das jugendalter. Einmal wurde sie
von einem durch ihre schönheit betörten vijjaähara, namens Väsava,
weggeföhrt. Er zauberte an demselben berge einen palast hervor
und liess sie dort wohnen. Dabei baute er eine terrasse [mit dem
gedanken]: ”dort werde ich mit ihr hochzeit halten.” Inzwischen kam

Paccekabuddhageschichten. 129

aber der älteste bruder der Kanayamala, Kanayateya, zur stelle.
Die beiden aber, durch das feuer des zornes entflammt, gerieten
in streit mit einander und wurden durch gegenseitige hiebe getö-
tet. Kanaymäla aber weinte ihres bruders wegen gar sehr und
blieb niedergeschlagen und beträbt im palaste wohnen. HFEinmal
kam ein gott, namens Vänamantara, dorthin. Er sprach freund-
lich zu ihr: ”liebling, du bist meine tochter." Im selben augen-
blick kam auch der vijjäkhara Dadhasatti, der seinen sohn und
seine tochter suchte, zur stelle. Durch seine zauberkunst gab der
vyantara!? der Kanayamaäla eine andere gestalt, und liess die körper
des sohnes, der tochter und des Väsava am boden als leichname
daliegen. Als Dadhasatti dies sah, dachte er: ”dieser mein sohn
ist von Vaäsava getötet worden und Väsava von ihm, aus sorge
uber den tod des Väsava aber ist Kanayamanjari zu grunde ge-
gangen. Deswegen pfui äber den von allerlei ungläck erfällten
sumsära. Wie könnte ein vernäönftiges(?) wesen dort lust finden?'
Darauf verfiel er dem lebensäöberdruss und legte das gelöbde der
armut ab. Der vyantara less dann die trugbilden verschwinden
und begrösste zusammen mit Kanayamäla den heiligen. Dieser
sprach: 'wie verhält sich hier alles? Kanayamala erzählte ihm
den tod ihres bruders. Der heilige aber wendete ein: 'ich habe
ja drei leichname gesehen.” Der gott antwortete: ”ich hab' ein
trugbild geschaffen — ”Warum? — Der gott antwortete: ”höre
mal! In der stadt Khiipaitthiya lebte ein könig, namens Jiyasattu.
Er hieratete die Kanayamanjari, die tochter des malers Cittan-
gaya. Sie wurde später eine gläubige laienfrau. Cittangaya
wurde von ihr durch den pancanamokkära bekehrt und nach-
dem er gestorben, wurde er ein gott, namens Vantara. Dieser
bin ich. Soeben kam ich hierher und sah diese von sorge bedräckte
Kanayamäla. Ich föhlte eine heftige zuneigung zu ihr und dachte:
ΑΓ sie wohl fräher irgend eine verwandte von mir? - Durch
höhere erkenntniss bekam ich zu wissen, dass diese meine tochter
Kanayamanjari sei, die als vijjäharumädchen wiedergeboren wor-
den ist. Im selben augenblick kamst du hierher. Da dachte ich:
sie wird mit ihrem vater zusammen fortgehen. Weil ich mich
vor der trennung von ihr fäörchtete, gab ich ihr um dich zu ver-
wirren eine andere gestalt und liess die wirkliche gestalt als leich-
nam daliegen, und so hast du deswegen das geläöbde abgelegt.

1 Der soeben genannte Vänamantara.
Charpentier: Paccekabuddhageschichten. 9

130 Jarl Charpentier,

Als ich aber bemerkte: ”dieser mächtige hier ist von mir hinter-
gegangen worden, wurde ich betröbt. Verzeihe mir also mein
schlechtes verhalten! Der heilige antwortete: ”du bist mein wohl-
täter, da du die ursache meiner bekehrung bist, flog auf und ging
dahin, wo es ihm lieb war.

Als Kanayamäla die von dem gotte geschilderten begeben-
heiten bedachte, entstand in ihr die erinnerung ihrer fräheren
geburten, sie erinnerte sich der zuletzt vorhergegangenen: ”ich
bin ja wirklich diese Kanayamanjari, und der gott hier ist mein
vater.” Da entstand in ihr [54] heftige zuneigung zu ihm und sie
sprach: 'vater, wer wird mein gatte werden? Der gott sprach
vermittelst seiner höheren erkenntnis: mein liebling, dein fräherer
gatte, könig Jiyasattu, ist ein gott gewesen — jetzt aber ist er der
sohn des königs Dadhasiha, namens Siharaha. Er wird dein
gatte werden.” Sie fragte: wo werde ich ihm begegnen?' Der
gott antwortete: "er wird auf einem pferde von umgekehrter dressur
hierherkommen. Sei deswegen ganz gläöcklich, sei nicht erregt!
Ich werde hier bleiben und deine wöänsche erfällen.” So blieb der
gott im palaste wohnen. Zusammen mit göttern lebte sie gläöcklich.
Und ich, o mein gemahl, bin diese Kanayamäla!. Gestern ist
der gott nach Meru gegangen um die heiligtämer zu verehren, und
du bist am nachmittag hierher gekommen. Wegen meiner allzu
grossen sehnsucht konnte ich seine räckkehr nicht abwarten, du
hast mich selbst geheiratet. So lautet meine geschichte, äber die
du mich befragtest.'

Als Siharaha diese erzählung gehört hatte, erinnerte er sich
seiner fröheren existenzen. Bald nachher kam der gott von götter-
scharen umgeben zuräck. Der könig verbeugte sich ehrfurchtsvoll
und wurde von dem gott bewillkommnet. Kanayamala erzählte
ihm von ihrer heirat; der gott wurde sehr erfreut. Unter freud-
igen gesprächen kam die mittagszeit, der könig und seine braut
assen die göttlichen speisen. 50. weilte er dort [Siharaha] einen
monat hindurch. Dann sprach er zu Kanayamaäla: ”liebling, mein
reich wird durch meine gegner zu grunde gehen. Deswegen möchte
ich fortziehen, falls du es erlaubst.” Sie antwortete: mein lieber,
tu” wie du selbst wöänschest. Deine stadt liegt aber weit entfernt
von hier; wie kannst du also zu fuss gehen? Nimm also von mir
den Prajrapti-zauber! Der könig nahm ihn und erhielt öber das

! Man muss sich daran erinnern, dass das vorhergehende die erzäh-
lung des mit Stharaha sprechenden vijjähara-mädchens ist.

Paccekabuddageschichten. 131

verfahren unterricht. Darauf verabschiedete er sich von Kanaya-
mala und ging nach seiner stadt. Dort wurde er sehr feierlich
empfangen. Seine vasallen ἃ. a. befragten ihn äber seine aben-
teuer; er erzählte sie ihnen, und alle wurden sehr erstaunt. Sie spra-
chen: "ein tugendreicher könnte in den öden urwald oder sogar in
die mitte des meeres geraten, er findet doch öäberall freude: —
deswegen soll man fäörwahr tugenden erwerben.

So verging die zeit. Am fönften tage ging der könig nach
dem berge und lebte einige tage mit Kanayamäla zusammen. Die
leute sprachen untereinander: ”der könig geht auf dem berge." Weil
er so von zeit zu zeit nach dem berge ging (nage au), nannten
ihn die leute Nazggai.

[Später muss der gott fortziehen. Um die Kanayamala nicht
ganz allein zu lassen, erbaute Naggai am berge eine stadt und
liess mehrere seiner untertäne dort wohnen].

Einmal, als er mit seiner gefolge herausgegangen war erblickte
er einen blähenden mangobaum. Der könig nahm einen zweig und
seine gefolgsleute brachen zweige, blätter, schösslinge u. s. w. ab, so
dass der baum wie ein leerer holzstock dastand. Als der könig zuräck-
kehrte, fragte er: ᾽ννο ist der mangobaum?” Ein minister zeigte ihn ihm.
"Wie ist er so schlecht geworden?' Der minister antwortete: ”von
dir wurde ein zweig abgebrochen, dann tat das ganze hoflager
ebenso — 50 ist es geschehen.” Der könig dachte: 'so lange reich-
tum besteht, so lange besteht auch schönheit; die reichtäömer sind
aber alle unstät.” So denkend erreichte er die erlösung. [Es heisst ja :]

'Nachdem er den herzerfreuenden, in zweigen, sprossen und
blumen prangenden mangobaum gesehen und reichtum und armut
bedacht, legte der könig der Gandhaära das geläöbde ab:

50 lautet die einzige zusammenhängende erzählung von könig
Naggai, die zu meiner kenntnis gedrungen ist?. Uberhaupt fliessen
die nachrichten öber diesen heiligen sehr spärlich. In der budd-
histischen literatur ist mir Naggaji nur aus der erzählung im Kumbha-
kärajataka, die ich oben p. 36 ff. behandelt habe, bekannt; in der
brahmanischen literatur kommt er an drei stellen des Mahabhä-
rata? vor:

MBh. ΠῚ 15257 heisst es nämlich:

Cacakän Yavanämegceäiva vijgye sätanandunah

Nagnajitprumukhämegcäiva ganän Στὰ mahärathän.

! Ob sich eine Naggaibiographie in der Avacyakalitteratur findet, ist

mir leider nicht bekannt.
>? Vgl. Pavolini Actes du XII congreés intern. ἃ. oriental. 1 137.

132 Jarl Charpentier,

d. ἢ. "die Cacaka's und die Yavana's besiegte der sohn des wagen-
lenkers!, nachdem er die scharen der wagenkämpfer, Nagnajit
usw., besiegt hatte.'

Weiter MBh. V 1882:

αμα)ν Gändhärämstarasä sampramathya jitväå puträn

Nagnajitah samagrän
baddhar mumoca vinadantanr prasahya Sudarcanarn
ταὶ devatänäm laläman.
d. h. "dieser? zerschmetterte eilig die Gaändhara's, beseigte alle
söhne des Nagnajit und leiss heftig den fest gefassten, laut zischen-
den Sudarcana”?, diesen stirnscehmuck der götter, los.”

Schliesslich MBh. VII 120:

Giriwvrajagatägcäpi Nagnajitpramukhä nrpa

Ambasthäcca Videhäcrca Gändhäräcea jitäs ἐναψᾶ
ἃ. ἢ. "die. nach Girivraja gezogenen könige, Nagnajit usw., die
Ambastha's, die Videha's und die Gandhära's wurden von dir
besiegt'?.

Es ist offenbar, dass III 15257 und VII 120 sich auf dieselben
ereignisse bezichen: Karna hätte also eine grosse koalition von
försten der verschiedenen völker, an deren spitze könig Nagnajit
von Gandhara stand, besiegt. Das wäre bei Girivraja geschehen;
Girivraja ist wohl aber = dem buddhistischen Giribbaja (z. b. S.N.
408), der ursprängliche name von Raäjagrha, der haupstadt im
Magadhareiche. Dass Karna in diesen östlichen gegenden mit
einem könige der Gändhara's gekämpft haben soll, scheint ja wun-
derlich; man muss sich aber erinnern, dass Karna von Duryodhana
zum herrscher in Anga eingesetzt worden war (MBh. I 5514 ff.)
und in Campa residierte (ibd. XII 235). Falls man die fabulierende
geschichte von Karna's σον (MBh. I 4382 ff.), die ja unzweif-
elhaft sehr alte zöge enthält, sowie die nachricht, er hätte sein reich
durch Duryodhana erhalten, als spätere zusätze betrachtet, bleibt
das einfache verhältnis ἄρτι, dass Karna ein herrscher irgend-

1 = Karna.

> Krsna.

3 Krsna's diskus; anders täbersetzt Protap Chundra Roy, m. e. aber
nicht richtig.

3? Bhisma spricht zu Karna.

5 Vgl. dazu Hertel Ausg. Erz aus Hemac. Paricistap. p. 228 ff.

Paccekabuddageschichten. 133

welcher östlichen stämme! — der Anga — war, der einem vor-
dringen westlicher und nördlicher völker nach osten in einer schlacht
bei Girivraja im Mägadhareiche eine grenze setzte. Dies geschah
wohl sicher ziemlich lange vorher, ehe Karna mit Duryodhana in
verbund trat, denn der feldzug Karna's nach Girivraja stand wahr-
scheinlich mit den kriegerischen operationen Jaräsandha's in zusam-
menhang, wie ich sofort zeigen werde.

Soviel öber Karna. Ich kehre zu Nagnajit zuröck um die
noch iöbrig gebliebene stelle MBh. V 1882 zu besprechen. Dort
tritt Nagnajit als besiegter gegner des Krsna auf; mit dieser stelle
stimmt Hariv. 4970 (= II 36, 20), wo Nagnajit unter den vasallen
oder verbändeten Jaräsandha's, die in dem grossen zuge gegen
Mathura teil nahmen, mit aufgezählt wird. Wie bekannt wurden
die operationen Jaräsandha's nicht vom gläcke begänstigt — er
musste nach der niederlage von Mathuräå zuröckkehren (Hariv.)
und dabei wurden natörlich auch seine freunde, unter welchen die
Gändhära's und Nagnajit, von Krsna hart bedrängt. In zusammen-
hang mit dem auftreten des Nagnajit in diesen streitigkeiten
steht wahrscheinlich auch sein zusammentreffen mit Karna —
worin ich am ehesten ein glied in dem grossen kampf der öbrigen
försten Indiens gegen das erweiterungsstreben des Jaräsandha sehen
möchte. Denn ich bin fest äberzeugt, dass wir, falls das rein
fabulistisceche und legendarische beiwerk fortgenommen wird, in den
erzählungen des Mahäbhärata eine ziemlich genaue historiche schil-
derung der grossen kämpfe in dem vorbuddhistischen Central-
Indien vor uns haben.

Mehr kenne ich ρον den Nagnajit nicht. Uber die geschichte mit
dem blähenden mangobaum, die dem Devendra gemäss eine ursache

! Karna ist nach MBh. ein säta, was nach Manu X 11. 17 ein nach-
komme eines ksatriya und einer brahmanenfrau ist. Aber die lehren
der dharmacästra's iäber die kastenverhältnisse der östlichen völker-
schaften sind im allgemeinen wenig zuverlässig und entsprechen offen-
bar nicht den wirklichen verhältnissen. So glaube ich oder halte es
wenigstens fär möglich, dass auch die suta's einfach nur ein östlicher
stamm sind. Dass Karna von geburt an kein verächtlicher ”outcaste”
ist, geht mit erwöänschter deutlichkeit aus seiner schmährede an (ἰδ γα,
MBh. VIII 1670 ff., 1816 ἢ, hervor. Dass wiederum Dräupadi beim
svaymiwara den Karna verschmäht, obwohl er den bogen gespannt
hat (MBh. I 7027) darf wohl auf die rechnung des hochmuts, mit dem
die westländer, die bewohner des 'brahmanenlandes', immerhin die öst-
lichen völker betrachtet haben därften, geschrieben werden.

134 Jarl Charpentier,

seiner erleuchtung wurde, ist schon oben in der einleitung zu diesen
studien und in der geschichte des Nimi gehandelt worden. Und
äbrigens sagt uns Devendra öäber Naggai in summa gar nichts.

Ich gehe jetzt zu dem teil der Naggaierzählung öäber, der an
interesse alles andere bei weitem öÖbertrifft — die erzählung der
Kanayamäla von ihrer vorgeburt als Kanayamanjari. Wir finden
hier literarisches, das an wichtigkeit kaum irgend etwas anderem
in der gesamten indischen märchenliteratur nachsteht.

Schon Pavolini GSAI. XII 159 ff. und 4. J. Meyer Two twice-
told tales p. 8. 11 haben die ähnlichkeit hervorgehoben, die sich
zwischen der erzählung, wie Kanayamanjari mit ihrer zofe zusammen
jede nacht das interesse des könig gefesselt hält, und der einleitung
zu ”Tausend und eine nacht' findet. Es kann ja wohl öberhaupt
nich geleugnet werden, dass diese beröähmte sagensammlung —
wie so vieles andere in der arabischen und syrischen märchen-
literatur — im letzten grund ein indisches original voraussetzt.
Und ich sehe nicht ein, warum nicht sogar diese bei Devendra
und Laksmivallabha erhaltene erzählung gerade ein bruchstöck
der indischen quelle sein könnte, woraus auch ”Tausend und eine
nacht' stammt. Nur in einem fall findet sich eine abweichung:
die Kanayamanjari erzählt ihre geschichtchen nur um das interesse
ihres gatten fest zu halten und dadurch ihre nebenfrauen zuräck-
zudrängen, Sheherezade aber mäöäht sich wie bekannt deswegen ab
um eine durch den zorn des könig drohende gefahr abzuwehren.
Hier wird wohl die arabische erzählung das ursprängliche bewahrt
haben, denn solche situationen — dass nämlich jemand um eine
gefahr zu vermeiden oder etwas dergleichen, seinen bedroher durch
erzählungen aufhält — kommen in der indischen literatur häufig
vor: so in Samyaktvakaäumudi, vgl. Weber SBBAW. 1889: 2, p.
739 usw., wo Weber schon an ᾿1001 nacht' dachte; so weiter bei
Devendra zu Utt. II 44 (Leumann bei Weber ibd. p. 756 n. 1);
so in Dacakumaracarita VI (Mitraguptas abenteuer mit dem brah-
maräksasa, ed. p. 168 ff.); schliesslich sind auch das Cukasaptati
die Vetalaerzählungen und die Simhäsanadvåtriicika in ihrer anlage
zu dieser art literatur gehörig.

Ich gehe jetzt zuerst zu den einzelnen erzählungen bei De-
vendra und Laksmivallabha δου, um später eine zusammenfassen-
de hypothese zur erklärung der entstehung dieser literatur vor-
zutragen.

Paccekabuddhageschichten. 135

Die drei ersten geschichten des kleinen cyklus, die Devendra
erzählt, kenne ich aus keiner anderen literatur und zwar finden
sie sich wohl deswegen nicht, weil sie uns nicht als ausgebildete
erzählungen vorliegen sondern nur als rätselfragen. Die zwei er-
sten (kaham egahatthapamändäe deuliyäe cauhattho devo mäåo? und
kaham erisassa vi taruvarassa chäyä mnatthi?) sind nur ganz
schlechte wortspiele, die dritte (vom kamel, das einen baum nicht
erreichten konnte und trotzdem daräöber kot und urin entliess) fusst
zwar nicht gerade auf einem wortspiel, ist aber von derselben art.
Uberhaupt scheinen mir mindestens 2 und 3 nur ad hoc erfundene
geschichtchen zu sein; 1 dagegen ist es vielleicht nicht, weil dort,
wie es ja öäberall in den indischen märchen sitte ist, die namen
des schauplatzes und der hauptperson der erzählung zuerst ge-
nannt werden.!

Mit den geschichten bei Laksmivallabha (4—9) verhält es sich
mindestens zum teil anders. Freilich komme ich mit den ge-
schichten 5—7 nicht weiter als Pavolini, der sie (GSAI. XII 161 n. 9)
als 'indovinelli sciocchi come quelli di Devendra' erklärt. Was 5
betrifft, so stimme ich ganz mit Pavolini äberein; 6 und 7 aber
scheinen mir doch — freilich sehr unentwickelte — wirkliche er-
zählungen zu sein, obwohl ich ähnliches aus anderen quellen nicht
kenne.

Ganz anders verhält es sich mit 4 und 8—9. Uber diese hat
schon Pavolini aao. ein wenig gesprochen; da ich sie aber etwas
ausfährlicher untersuchen möchte, nehme ich die ganze sache hier
wieder auf.

Die vierte geschichte bei Laksmivallabha ist mit Vetåla 2
identisceh. Dort wird nämlich in kurzem folgendermassen erzählt:
in Brahmasthala 'lebte ein gelehrter brahmane, namens Agnisvamin,
seine tochter hiess Mandaraåvati. Als sie erwachsen war, kamen
aus Kaänyakubja drei junge brahmanen und warben um sie. Der
vater wollte aber keinen bevorziehen — so weilten alle drei lange
zeit dort. Plötzlich starb aber Mandarävati an einem hitzigen
fieber. Der eine brautwerber baute eine hätte beim scheiterhaufen
und lebte darin, der zweite nahm ihre öberreste und trug sie zum
Ganges, der dritte aber wurde ein bettelmöncech und zog in fremden

! Der ganz registerartige ausdruck: Vasantaurarir nayarar, Varuno
setthi erinnert an die aufzählungen in Samyaktvakäumudi.
2 Ich zitiere nach Somadeva.

136 Jarl Charpentier,

ländern umher.! HEinmal gelangte er in ein dorf, namens Vajra-
loka; als er dort bei irgend einem brahmanen hauste, sah er, wie
seine frau ein widerspenstiges kind ins feuer warf. Erschrocken
rief er: ”ach, weh! bei einem brahmaräksasa bin ich eingekehrt"|
Der hausvater belebte aber das kind mit einer zauberformel, die
er aus einem buch rezitierte. In der nacht nimmt der bettelmönch
das buch und zieht fort. Mit der formel belebt er dann seine ge-
liebte. Auf die frage des gespenstes erklärt dann Trivikramasena,
dass der beleber ihr vater, der, welcher die beine zum Ganges
trug, ihr sohn, der aber, welcher auf dem scheiterhaufen vwohnte,
ihr gatte sei.

Wie man sieht, stimmen die beiden versionen mit wenigen
ausnahmen ganz öberein. Noch etwas näher steht die hindi-ver-
sion des Vetala, wo das mädchen an einem schlangenbiss? (vgl.
Laksmivallabha: tadänim phaninaä dastä sä kanyä mrtaä). In an-
deren versionen stirbt sie aus verzweiflung daräöber, dass sie nicht
unter den freiern wählen kann.

Drei brautwerber kommen auch in Vetala 5? vor, eine ge-
schichte die im öbrigen aber nicht hierher gehört sondern zur
achten erzählung des Laksmivallabha. Die Vetåla-geschichte lautet
folgendermassen: in Ujjayini lebte ein beräöhmter brahmane, namens
Harisvåmin. Er hatte einen sohn, Devasvåmin, und eine tochter,
Somaprabha. Diese will keinen mann heiraten, der nicht gelehr-
samkeit oder tapferkeit besitzt oder einen zauberer ist. Finmal
zieht Harisvämin als botschafter nach Dekkan; dort begegnet ihm
ein brahmane, der um seine tochter wirbt. Auf die antwort des
vaters, die tochter wänsche einen so und so beschaffenen gatten,
sagt der brahmane, er sei ein zauberer und bringt in einem augen-
blick einen wunderbaren wagen hervor. So erhält er das ver-
sprechen die tochter zu heiraten.

Inzwischen hat Devasvämin seine schwester einem anderen,
aus Ujjayini stammenden brahmanen versprochen, der ein tapferer
held ist.

! Näher stimmt Civadäsa mit Laksmivallabha tberein; er sagt näm-
lich: tesäm madhye ekac citäyäm pravigya (vgl. bei L.: eko varas
taceitäyäm pravisto) mrtah, dvitiyas taträiva cgmagäne kutirakam
krtvä sthitah, trtiyas tapasvi bhutvä decäntararn gatah.

2 So auch bei Civadäsa: duhita kälasarpena dasta.

3 Diese geschichte ist behandelt worden von Benfey Ausland 1858,
p. 969 ff.

Paccekabuddhageschichten. 137

Schliesslich meldet sich bei der frau des Harisvämin ein dritter
brahmane, der öbernatärliche kenntnisse besitzt.

Die drei brautwerber kommen jetzt an einem festgesetzten
tage zusammen; inzwischen ist aber das mädchen auf unbegreif-
liche weise verschwunden. Der dritte freier versteht durch sein
vijräna, dass sie von einem räksasa, namens Dhämracikha, fort-
gefährt worden ist. Der zauberer schafft einen fliegenden wagen,
auf welchem er und die beiden äbrigen nach der wohnung des
räksasa fahren; der held tötet den unhold, und Somaprabha wird
nach hause gefäöhrt.

Trivikramasena antwortet auf die frage des Vetäla, dass der
tapfere mann das mädcehen erhalten soll.

Die ähnlichkeit mit der erzählung bei Laksmivallabha, wo der
erste brautwerber ein astrolog (nimittavedin), der zweite ein wagen-
bauer (rathakrt, der einen fliegenden wagen verfertigt) und der
dritte ein held (sahasrayodhin) ist, fällt sofort in die augen. Hier
kommt ausserdem aber ein vierter, ein arzt (värdya) vor, der in-
dessen eine rolle spielt, die kaum als ursprönglich betrachtet werden
kann. Ich glaube somit, dass die vorlage des Laksmivallabha
auch nur drei brautwerber gehabt hat. Der arzt, der die tote
belebt, wird wohl aus irgend einer anderen derartigen erzählung
stammen.

So haben wir noch eine andere Vetåla-geschichte, die 9'e bei
Somadeva,! von der schon Tawney (II p. 277 ἢ.) bemerkt, dass
sie der διε ziemlich ähnlich ist. Es ist dies die geschichte von
”Anangarati und ihren vier brautwerbern', die auch KSS. LII 92 ff.
(Tawney I p. 498 ff.) steht. Die 9:5 Vetala-geschichte lautet kurz
folgendermassen: in Ujjayini lebte könig Viradeva (gemahlin Pad-
marati). Dieser. bekam durch (Civa's gnade eine wunderschöne
tochter, Anangarati. Diese will einen jungen man heiraten, der
irgend eine kunst kennt. Es melden sich deren vier: der gädra
Pancaphuttika, der ein meister der webekunst ist, der väigya
Bhäsäjna, der die sprachen aller tiere und vögel versteht, der
ksatriya Khadgadhara, der ein unvergleichlicher schwertkämpfer
ist, und der brahmane Jivadatta, der tote z2zw beleben versteht.
Trivikramasena erklärt den Khadgadhara för den einzig möglichen
bräutigam, weil Anangarati selbst eine ksatriya-tochter sei.

! Die 7:86. bei Civadäsa.

138 Jarl Charpentier,

Ähnlich lautet die erzählung in tar. 52; der schauplatz ist
Cärapura, wo könig Mahavaraha und königin Padmarati! svohnen,
die eine wunderschöne tochter Anavögarati haben. Die vier braut-
werber föhren dieselben namen wie in der Vetala-geschichte. Nur
ist die erzählung hier weiter ausgefährt und mit einer ziemlich
langweiligen vorgeburtsgeschichte der Anangarati ausgestattet, die
aber fär unsere erzählung von keinem belang ist, weshalb ich sie
hier nicht erwähne.

Es scheint mir offenbar, dass wir in den vier brautwerbern,
die diese erzählung bietet, ein gegenstäck zu den vier werbern bei
Laksmivallabha haben: der weber der geschichte entspricht dem
wagenmacher, der tiersprachenkundige dem astrologen, der ksatriya
dem kämpfer und der brahmane Jivadatta dem arzt. In der fort-
setzung aber ähnelt die geschichte — wie oben gesagt — der
ten Vetala-erzählung. Der schluss bei Laksmivallabha weicht je-
doch von den genannten erzählungen ab und ist mir aus keiner
anderen quelle bekannt.

Die neunte erzählung bei Laksmivallabha ist mit der 90᾽ 8 Ve-
täla-geschichte bei Somadeva? identisch. Dort wird nämlich so
erzählt: in Citrakäta lebte könig Candrävaloka, der viele jahre
hindurch nach einer passenden gattin gesucht hatte. Einmal begab
sich der könig nach dem walde um zu jagen; sein pferd wurde
χὰ heftig vorgetrieben?, föhrte ihn weit in den wald hinein und
blieb endlich in der nähe eines teiches stehen. Dort bekam er
das wunderschöne bäössermädchen Indivaraprabhä zu sehen. Man
erzählt ihm, sie sei die tochter des Kanva und der Menakaä!; er
begibt sich sofort nach der einsiedelei und wirbt bei dem heiligen
Kanva um das mädchen!". Am nächsten tage setzt er mit seiner
jungen braut den weg nach der heimat fort; am wege begegnet
ihm, nachdem er unter einem agvattha-baum geruht, der räksasa
Jvälamukha. Dieser sagt ihm, der baum, unter welchem er ge-

=—— een on

! ΥΩ]. Vetäla 9.

? Die 19!e bei Civadäsa.

3 Vgl. das pferd von umgekehrter dressur in der jainistischen er-
zählung.

4 Vgl. Cakuntalä.

5 Die ganze geschichte von der heirat steht bei Somadeva in sehr
losem zusammenhang mit der äbrigen erzählung. Anders bei Civadasa;
dort sagt nämlich der unhold zum könige: enäm tava 5ἰγίψαῦι
bhaksayisyämti. Das mag urspränglicher sein. ,

Paccekabuddhageschichten. 139

ruht, sei heilig — deswegen wolle er ihn sofort auffressen. Candrä-
valoka bittet um schonung; darauf antwortet ihm der unbhold,
falls er binnen sieben tagen einen siebenjährigen brahmanenknaben
finden könne, der sich freiwillig opfern wolle und den er mit hölfe
der eltern schlachte, werde er ihn schonen, sonst nicht. Der kö-
nig willigt ein und begibt sich so ungehindert nach der stadt.
Dort lässt sein minister aus gold und edelsteinen das bild eines
mannes verfertigen, das man zusammen mit 100 dörfern dem ver-
spricht, die sein kind als opfer geben und selbst beim schlachten
behölflich sein wollen. Ein gewisser brahmanenknabe will sich als
opfer darbieten, seine eltern aber weigern sich lange; schliesslich
wird ihr widerstand doch öÖberwunden und sie geben ihre zu-
stimmung. Das opfer wird vorbereitet, der räksasa offenbart sich
in erschreckender gestalt; vater und mutter halten des knaben
hände und fässe, der könig zieht sein schwert um ihn zu töten.
In diesem augenblick lacht das kind heftig. Auf der frage des
Vetäla gibt Trivikramasena eine ursache des lachens an, die zu
der erklårung in der jainistischen version ganz genau stimmt.

Åhnlich ist ferner die 3. geschichte des Yamadanda in der
Samyaktvakaumudi (s. Weber SBBAW. 1889: 2, p. 741 f.): könig
Sudharma in Varacakti will in seine stadt einziehen, die haupt-
strasse stärzt aber dreimal ein. Sein hauspriester Jayadeva rät ihm
selbst einen menschen zu töten und die strasse mit dessen blut zu
bestreichen. Der könig will das nicht tun; aber ein anderer seiner
ratgeber lässt einen goldenen mann verfertigen und ihn samt einer
koti von goldstäcken den eltern anbieten, die selbst ihr kind töten
wollen. Das brahmanenpaar Varadatta und Nihkaruna will seinen
jängsten sohn, Indradatta, verkaufen. Der jängling zeigt grossen
mut, der könig lässt aber die sache nicht zu und schliesslich wird
alles auch so gut.

[Excurs: Weber Ind. Str. 1, 58 ff., I. St. 13, 218 f., Hille-
brandt GIAPh. III: 2, 176 f. u. ἃ. weisen darauf hin, das schon
im vedischen ritual und vielleicht noch fräher blutopfer ein mittel
waren den einfluss der feindlichen mächte (räksasa's, picäca's
usw.) abzuwenden. Ein gutes beispiel aus der buddhistischen lite-
ratur bildet das Takkäriya-jätaka (jät. 481, Fausboll IV 242 ff.),

1 In einer rezension des Civadäsa (8. Abh DMG. 1881 p. 187)
wird der räksasa — wie bei Laksmivallabha — durch das lachen des
knaben dazu bewogen ihm das leben zu schenken.

140 Jarl Charpentier,

wo nämlich erzählt wird, dass der hauspriester des Brahmadatta
einen anderen brahmanen, der mit seiner frau buhlte, um das
leben bringen wollte; um dies zu tun sagt er zum könige, dass
das sädliche tor der stadt schlecht gebaut und von bösen geistern
besetzt sei. Deswegen möässe man es umstärzen und ein neues
erbauen lassen. Um die stadtgottheiten zu besänftigen solle man
einen so und so beschaffenen brahmanen opfern und den gott-
heiten blut und fleisch darbieten. Vgl. dazu auch Rouse The
Jätaka IV 155 n. 3 und weiter Liebrecht Zur Volkskunde p. 284 ff.,
Schrader Reallexikon p. 605!].
Wie schon Weber SBBAW. 1889: 2, p. 742 n. 1 und Pavolini
GSAI. XII 162 n. 1 bemerkten, liegt hier offenbar eine parallel-
erzählung zur bekannten Cunahcepa-legende in Ait. Br. 7, 13, 1 ff.
vor. Diese letztere aber gibt uns auch ein mittel an die hand,
die jainistischen u. a. geschichten wieder ein wenig herzustellen.
In der vedischen zeit gehörten offenbar menschenopfer? und
sogar wohl kannibalismus”?, falls sie auch nicht direkt vorkamen,
nicht zu den allerunerhörtesten dingen. Dass also Hariccandra
und Rohita den brahmanenjängling dem Varuna als opfer dar-
bieten wollten, erweckte nicht ein solches grausen, wie man es
erwarten könnte — hatte doch der gott selbst schon fräher das
leben des Rohita gefordert. Das am meisten schreckenerregende
ist natärlich, dass die unnatärlichen eltern des Cunahcepa diesen
mit kaltem blut gegen geld verkaufen. Der brahmanische verfasser
hat es aber fertig gebracht dies ohne alle umschreibungen zu er-
zählen; anders die jainistischen und buddhistischen” autoren der
späteren zeit — ihnen war eine solche unmenschlichkeit schlecht-
hin unfassbar und so ist die geschichte dahin geändert worden

! Man vergleiche auch die 8" erzählung der Simhäsanadvätrimcika
(I. St. 15, 335 ff.) und dazu MBh. I 685 fr.

2? Dass solche auch später — besonders im cultus der Durga —
vorkamen, ist ja bekannt. Sie waren wohl aber in älterer zeit nicht so
selten und wurden deswegen mit minderem abscheu angesehen.

3 Man vergleiche die geschichte von Bhima und Duhgäsana in MBh.
(besonders VIII 4216 ff.) auch von Dama und Vapusmant in Märk. P.
CXXXVI 34.

3 Nach der vermutung Webers IA. 2, 57 war Gunädhya buddhist.
Das KSS. zeigt ja öfters buddhistischen influss. — GQCivadäsa aber erzählt
die geschichte ganz und gar so wie sie in Ait. Br. steht. Der vater
nimmt den ältesten sohn weg, die mutter den jängsten und sie ver-
kaufen den mittleren.

Paccekabuddhageschichten. 141

dass die eltern zuerst heftige einwände machten, dann aber schliess-
lich nachgahen und dies so vollkommen, dass sie sogar beim opfer
die hände und föässe des kindes hielten. Dies ist ja ein wenig
glaubenswärdiger zusatz, der die geschichte entschieden schlechter
gemacht hat.

In der erzählung der Samyaktvakaiumudi ist die geschichte
von dem brahmanenknaben mit den uralten ideen des ”bauopfers'
verknöpft. Die erzählungen des Gunädhya und der jainisten aber
erinnern ziemlich stark an ein weitverbreitetes europäisches motiv,
das man bei Grimm, in slavischen märchen usw. wiederfin det: wie
der könig sich auf der jagd befindet und im walde dem unholde
begegnet, der ihn nur gegen ein menschenleben als lösegeld los-
lässt, so geschieht es auch in den abendländischen märchen, dass
irgend ein jäger oder könig sich auf einer jagd im walde verirrt;
dort begegnet ihm der teufel und zeigt ihm den weg, natärlich
nicht ohne belohnung. Öfters muss ihm der arme verirrte das
versprechen, was er fräher noch nicht in seinem hause gesehen
hat, und, als er dorthin zuräöckkehrt, hat gerade seine frau ein
kind geboren!. Diese abendländischen märchen sind dem Vetala-
motiv so in allen zägen ähnlich, dass man sie sich kaum ohne an
motivwandel zu denken zu erklären weiss. Auch der umstand,
dass in der jainistischen fassung die geschichte gläöcklich aufgelöst
wird, erinnert daran, dass in den europäischen märchen der teufel
immer auf irgend eine weise hintergegangen wird — oft gerade
durch das ihm versprochene kind selbst — und seines raubs ver-
lustig geht; dies deutet m. e. darauf hin, dass es sich um vor-
christliche vorstellungen handelt, wo statt des teufels — den spä-
ter die christliche äberarbeitung eingefäöhrt hat — irgend ein un-
hold mitspielte.

In der geschichte der Samyaktvakaåumudi wird aus deutlichen
gränden nichts öber den jagdausflug des königs und seine ver-
mählung mit der tochter des bössers erwähnt — eine episode, die
öbrigens auch in der Vetåla-erzählung för die hauptzöge der ge-
schichte ganz und gar belanglos ist. Aber es mag vielleicht im-
merhin etwas bedeuten, dass in der Samyaktvakaumudi unmittel-

' Oder man soll das erste geben, was einem zuerst begegnet, wenn
man nach hause kommt. So bei Grimm ἃ. a. Man vergleiche auch
die erzählung von der tochter des Jephta in Iudices XI 30 fr.

142 Jarl Charpentier,

bar auf die 3:5 erzählung des Yamadanda eine weitere folgt, von
der nur ein vers (in prakrit und sanskrit) bewahrt ist!:

savvavisam jahi salilam savvärannam ca kädasamchannan

räyä jattha sayam väho tattha mayänam kudo väso?

(in sanskrit lautet der vers:

tathä ca:

rajjvä dicgah pravitatäh salilam visena påcäir mahi hutabhuja

jvalitam vanäntarnr

vyädhäh padäny anusaranti grhitacäpah käm decäm ägrayati

dimbhavati kurangi.)

Dieser vers stimmt ohne zweifel ganz gut zu der belehrenden
rede ρου. die sände, die man sich durch teilnahme an der jagd
zuzieht, die in der Vetålaerzählung Kanva dem könig Candravaloka
hält. Man mag einwenden, dass sich in den hdschr. B und C der
Samyaktvakaumudi zu dem vers eine geschichte findet, die ihn zu
erklären sucht. Es heisst nämlich, dass ein reh mit seinen jungen
in einem garten lebte und dort von dem könige Ripumardana und
seinen söhnen verfolgt wird. Diese geschichte kommt mir aber
ziemlich konstruiert vor. Sie könnte sehr wohl von einem späteren
bearbeiter, der den vers erklären wollte, ad hoc verfertigt worden
sein. So könnte der vers eher aus irgend einer solchen rede wie
der des Kanva stammen und eine ähnliche geschichte von einer
jagd des königs Sudharma wie von der jagd des Candravaloka bet
Somadeva dagestanden haben. Das alles ist jedoch nur eine ganz
lose hypothese.

Nachdem ich so kurz die öbereinstimmungen gewisser er-
zählungen bei Laksmivallabha mit geschichten, die man an anderen
stellen findet, hervorgehoben habe, gehe ich dazu ἅδον die resul-
tate dieser Ubereinstimmungen zusammenzufassen. Leider wird
daraus nicht besonders viel zu gewinnen sein, denn die verhält-
nisse sind teils ziemlich verwickelt, teils nicht in hinreichendem
masse untersucht worden.

Es ist offenbar, dass sich die meisten ähnlichkeiten zwischen
unseren erzählungen und den geschichten der Vetalapaäcavimcati
vorfinden: mit der geschichte dieses werkes muss also die geschichte
der fraglichen erzählungen verknöpft werden. Leider sind aber
die fragen äber entstehung usw. der Vetålasammlung noch lange
nicht geklärt, obwohl sich dabei so ausgezeichnete forscher wie

! Weber SBBAW. 1889: 2, p. 742.

Paccekabuddhageschichten. 143

Brockhaus!, Benfey?, Weber?, Zachariet ἃ. a. beteiligt haben.
Noch ist nämlich nicht die arbeit ausgefährt worden, alle — san-
skritische sowohl als neuindische — versionen der Vetålaerzähl-
ungen unter einander zu vergleichen um somit die urspränglichste
form der sammlung ausfindig zu machen. Auch ist man öber das
alter der sammlung als solcher — dass die einzelnen erzählungen
zum teil in die älteste zeit indischer märchenliteratur hinaufreichen,
ist ja offenbar — nicht derselben ansicht. Weber ZDMG. 29,728:
Jen. Litteraturzeit. 1877, p. 345 ist der meinung, dass der dichter
Vetäålabhatta, der unter den neun 'edelsteinen” am hofe des Vikrama
genannt wird, diesen namen als verfasser der sammlung von Ve-
talageschichten erhalten habe. Nach Benfey zeigen aber mehrere
geschichten auf buddhistichen ursprung hin; und da es weiter
schwierig oder sogar unmöglich ist zu erklären, warum die Vetala-
erzählungen sowohl bei Ksemendra als bei Somadeva vorkommen,
falls sich nicht eine gemeinsame quelle da fär sie vorgefunden, so
muss man wohl mit bestimmtheit annehmen, dass die sammlung
in ziemlich derselben fassung wie z. Ὁ. bei Somadeva schon bei
Gunädhya da war, um so mehr weil, wie Weber LA. 2,57 m. e.
unzweifelhaft richtig behauptet, Gunädhya buddhist war, was ja zu
Benfey's theorien gut stimmt. Falls Gunadhya — wie Bähler
meint — im ersten oder zweiten nachcehristlichen jahrhundert lebte,
was wohl das späteste sein mag, existierte also schon im beginn
unserer zeitrechnung diese sammlung von 23 novellen, die Gunädh-
ya in den rahmen einer geschichte von Trivikramasena und dem
leicehendämon einfögte. FEinen weiteren beweis fär die existenz
der Vetalapancavircati schon bei Gunädhya liefert m. e. auch
Dandin's Dacakumaracarita. Dass nämlich Dandin — der ja im
6tenr oder 7.0 jahrhundert lebte — dem Gunaäadhya viel schuldet,
scheint mir trotz J. J. Meyers gegenspruch ziemlich deutlich zu
sein. Und die ganze aufstellung des Dacakumsracarita, die idee
verschiedene personen nach einander ihre reiseabenteuer erzählen

1 SB. 1853, p. 181 ff.

” Bull. de YAcad. Imp. des sciences de St. Petersbourg 1857, p.
170 ff.

3 I. St. 15, p. 194 ff., Jen. Litteraturzeit. 1877, p. 343 ff.

1 BB. 4, p. 369 ff.

> Freilich scheint mir Benfey, falls man diesem ausgezeichneten
forscher etwas vorwerfen darf, allzu sehr geneigt zu sein, buddhistischen
einfluss und ursprung der märchen anzunehmen. In diesem falle (was
die Vetalageschichten betrifft) ist er wohl aber im recht.

144 Jarl Charpentier,

zu lassen, hat wohl Dandin aus der stelle in der Brhatkatha, die
dem ΧΙ buche des Somadeva (= IX bei Ksemendra) entsprach,
erhalten!?. Dort erzählen nämlich die minister des Mrgaökadatta
nacheinander ihre abenteuer von der zeit, die sie durch den fluch
des schlangenkönigs von Mrgankadatta getrennt gewesen sind.
Hierbei zeigt sich jetzt eine wichtige Uäbereinstimmung: bei Soma-
deva kommen die minister in der reihe Vimalabuddhi, Bhima-
paräkrama, Gunakara, Vicitrakatha, Pracandacakti und Vikrama-
kecarin usw. vor; bei Dandin aber: Räjavahana, Apahäravarman,
Upahaäravarman, Arthapäla, Pramati, Mitragupta usw. In die ge-
schichte des sechsten ministers aber, des Vikramakecarin, ist die
sammlung der Vetalaerzählungen eingefögt worden; in der ge-
schichte des sechsten prinzen, des Mitragupta, steht eine andere
eingeschobene erzählungssammlung nämlich die vier, die Mitra-
gupta dem brahmaräksasa erzählt. Gerade dies, dass in dem
sechsten abenteuer an beiden stellen sich eine solche eingeschobene
sammlung von sagen oder novellen findet, scheint mir ein beweis-
kräftiger grund dafär zu sein, dass Dandin wirklich die Brhat-
katha als muster gedient hat. Noch mehr spricht dafär, dass die
vierte erzählung des Mitragupta, genannt Nitambavati, zu der
ersten Vetälaerzählung stimmt”".

Es ist dieses verhältnis von grosser bedeutung auch fär eine
frage, die die ganze komposition des berähmten romans von Dandin
betrifft. Schon H. H. Wilson hat zweifel geäussert, ob die so-
genannte pärvapithika wirklich von Dandin herröhre; später hat
J. J. Meyer in seiner öbersetzung des Dacakumaracarita p. 134 ff.
energische einwände gegen diese zweifel erhoben. Er meint näm-
lich. die pärvapithika wäre eine jugendarbeit Dandin's, die er
dann :später wieder aufgenommen hätte und bis zu seinem tode
fortgesetzt; das werk sei nie richtig abgeschlossen worden. Obswohl
Meyer sich augenscheinlich selbst mit diesem raisonnement gefangen
hat, so kann mich doch etwas derartiges keineswegs öäberfangen.
Denn es ist kaum glaublich, dass ein so ”klassischer” schriftsteller

1! So schon Weber, Ind. Str. 2, 366; Uhle Vetalapanc. p. XI fi.

? Dass sich bei Gunädhya 25, bei Dandin nur 4 erzählungen finden,
ist nicht so wunderlich. Denn obwohl die Vetälanovellen eine tiberaus
häbsche sammlung bilden, liegt doch eine starke unbeholfenheit der kom-
position, die etwa an Mahäbhärata erinnert, darin eine so lange ge-
schichtensammlung in ein einzelnes abenteur im voribergehenden einzu-
schieben. Der kunstpoet Dandin hat so was nicht getan.

Paccekabuddhageschichten. 145

wie Dandin wirklich eine alte, halb vergessene jugendarbeit wieder
unverändert aufgenommen hätte, um sie mit einer fortsetzung zu
bereichern, die eine ganz andere kompositionsart und einen zum
teil sehr abweichenden stil zeigt. In der pärvapithika sind mehrere
abenteuer in einem buch vereinigt, im folgenden umfasst jedes buch
nur ein abenteuer; die erzählungen der pärvupithika sind viel
blasser und vor allem viel kärzer als die darauffolgend berich teten
ereignisse; dazu finden sich bedeutende stilistische verschiedenheiten;
schliesslich nimmt von den drei komm. nur die Padacandrika auf
die päurvapithika räcksicht. M. e. ist deswegen das werk ganz
anders entstanden: das eigentliche Dacakumäracarita ist nur ein
fragment; nur die sieben ersten abenteuer und den grössten teil
des achten — falls wirklich Vicruta von ihm herrährt — hat
Dandin zu ende gebracht. Ob der tod oder was anderes sich ihm
hindernd entgegengestellt hat, ist nicht zu ersehen. Es fehlen also
sowohl die zwei letzten abenteuer wie eine einleitung äber die
geburt und das erste jugendalter der zehn prinzen. Diesen mangel
hat ein späterer schriftsteller in ziemlich ungeschickter weise aus-
zubessern gesucht, indem er den stil Dandin's nachnahmend eine
ziemlich kurze einleitung, die jetzige pärvapithikä, zusammenschrieb,
worin auch die zwei nicht behandelten abenteuer kurz erledigt
wurden.

Ich halte es also för abgemacht, dass Dandin die Brhatkathå
nachbildete und dabei auch die Vetälapaäcavimcati vorfand und
beräöcksichtigte. Weiter finden sich wahrscheinlich in "1001 nacht
spuren davon, dass die Vetälapaäcavimcati den arabischen ver-
fassern bekannt war;!? falls diese geschichten sich schon in ”Hezår
afsåneh' fanden, muss wohl das werk den persischen äbersetzern der
Sassanidenzeit bekannt gewesen sein — d. ἢ. im 6'" jahrhundert
unserer zeitrechnung. Und dass Gunädhya in der tat schon im
fräheren mittelalter durch die perser und araber nach Europa ge-
bracht wurde, zeigt der umstand, dass die 119 fabel der '"Disciplina
clericalis' des Petrus Alphonsus (geb. 1062 { 1110) ganz sicher aus
der vorlage zu KSS. XIII 113 ff. stammt (vgl. Tawney KSS. 1 p.
93). Da ja Ksemendra seine Brhatkathämaäjari um 1040? und
Somadeva seine arbeit zwischen 1063— 1082 schrieb, kann ja Petrus
Alphonsus kaum seine fabel durch diese werke erhalten haben;
sie muss vielmehr direkt auf Gunädhya zuräckgehen.

! Vgl. Tawney KSS. II pp. 242, 274, 281.

? Ob die geschichte äberhaupt bei ihm steht, weiss ich nicht.
Charpentier: Paccekabuddhageschichten. 10

146 Jarl Charpentier,

Es fragt sich jetzt, aus welcher quelle die erzählungen des
Laksmivallabha stammen. Zunächst hat L. seine tika nach der des
Cantyacaärya abgefasst. Dieser starb aber samvat 1096 = 1040 n.
Chr.! und kann also fär seine arbeit weder Ksemendra noch Soma-
deva benutzt haben, was ja auch sonst ausgeschlossen wäre, da ja
die späteren jainakommentatore kaum aus nicht jainisticher literatur
schöpften. Welche quellen aber Cäntyäcärya zu rate gezogen, ist,
soviel ich weiss, nicht bekannt. Dass sie aber nicht direkt auf
Gunädhya zuräöckgehen, zeigt m. 6. der umstand, dass die rahmen-
erzählung bei den jainisten eine ganz andere und wahrscheinlich
sehr alte ist, worauf ich sofort zuräckkomme. In dieser rahmen-
erzählung steckten wohl mehrere geschichten, unter welchen auch
einige mit den Vetälaerzählungen identisch waren.

Schliesslich komme ich zur rahmenerzählung, d. h. zum be-
richte von Kanayamanjari, die dem könige nachts geschichten er-
zählt. Oben ist schon bemerkt worden, dass Meyer und Pavolini
diese geschichte mit der rahmenerzählung von Scheherezade in
1001 nacht zusammengestellt haben; tatsächlich bietet sich ja
auch hier eine so schlagende analogie, dass man kaum an selb-
ständige entstehung innerhalb zweier verschiedenen literaturen
denken kann. Da die arabische geschichte nicht gut nach Indien
gebracht worden sein kann, so muss ein entgegengesetztes ver-
hältnis angenommen werden. Bekanntlich hat lange grosse uneinig-
keit öber die entstehung und quellen von 1001 nacht' zwischen
den verschiedenen forschern gewaltet, seitdem v. Hammer und de
Sacy in der zeit um 1820--30 ihre ganz entgegengesetzten ansichten
daröber aufstellten.? Jetzt scheint es aber — soviel ich verstehe —
als ob die ansicht v. Hammers im grossen und ganzen gesiegt
hätte. Man nimmt also an, das der ursprängliche kern des werkes
die pehlewitische märchensammlung ”Hezår afsåneh' sei, die freilich
verloren ist, von der aber schon Mas'udi? in den ”Goldenen wiesen'
ed. Barbier de Meynard IV δὴ nachricht bringt, indem er sagt, dass
ein werk mit diesem namen (aus dem persischen) ins arabische
äbersetzt worden sei. Weiter wird diese notiz vervollständigt durch
Muhammed ben Ishak an-Nadim Abu Jakub al-Warrak, der in

! Bhandarkar Rep. 1883/84 p. 129. 440.
? Meine sehr oberflächlichen kenntnisse der arabischen märchensamm-
lung schulde ich vornehmlichst Ostrup, Studier over Tusind og en Nat,

Kobenhavn 1891. sowie de Goeje's artikel in Encyclopedia Brittannica.
3 943 ἡ. Chr.

Paccekabuddhageschichten. 147

seinem Fihrist!? ed. Flögel p. 304 etwa so sagt:? ”die ersten, die
erzählungen gesammelt und zu bächern zusammengefägt haben,
die in ganzen sammlungen aufbewahrt wurden, und welche auch
tierfabeln verfassten, waren die alten Perser. Später nahmen die
Ashghaniden (die dritte persische dynastie) mit eifer daran teil;
unter den Sassaniden wurde das interesse immer grösser. Die
Araber öÖbersetzten diese erzählungen und lieferten geputzte und
elegante bearbeitungen; selbst verfassten sie auch bäöcher von ähn-
lichem inhalt. "Die erste arbeit dieser kategoriee war Hezår afsåneh
(= Alf khurafah)'. Dann folgt eine kurze inhaltsangabe der rahmen-
erzählung von Scheherezade. Aus diesen angaben scheint hervor-
zugehen, dass in der zeit etwa 950—1000 n. Chr. nur der eigent-
liche kern der 1001 nacht' existierte; weder die Bagdad-erzähl-
ungen noch die ägyptischen geschichten gab es damals schon und
ebensowenig die geschichten von '”Kalad und Shimas', von den
'sileben vezieren” usw., da diese von Mas'udi aao. als selbständige
arbeiten genannt werden. Dieser kern aber war die töbersetzung
von einem pehlewi-werk, genannt 'Hezar uafsaäneh' = "Die 1000 er-
zählungen' (arab. Alf khurafah), das seinerseits in der Sassaniden-
zeit entstanden, ἃ. ἢ. aus irgend einem indischen dialekt äbertragen
worden war. Leider gibt es aber in Indien kein werk, das diesem
pehlewi-buch entspricht; an die Brhatkatha zu denken geht des-
wegen nicht gut, weil aus der oben zitierten stelle aus Fihrist her-
vorgeht, dass die rahmenerzählung in Hezär afsäneh nicht dieselbe
war, wie die der Brhatkathä, sondern wie die der '1001 nacht'.
Es ist jedoch offenbar, dass die quelle der jainistiscehen kommenta-
toren Cäntyäcärya, Devendra und Laksmivallabha urspränglich die-
selbe gewesen sein muss wie die quelle der persischen sammlung
und der ”1001 nacht. Ich wage deswegen obwohl unter weit-
gehendem vorbehalt die folgende theorie aufzustellen: Devendra sagt
in seinem komm. (Jacobi p. 51): eva Kanayamanjarie so räyaå
kouhalabhaehivm erisakkhänaehim chawmaäse jäva vimokio. Sechs
monate hindurch habe also die königin die neugier ihres ge-
mahles mit ihren geschichten gefesselt, das macht im ganzen 180
erzählungen oder eher 180 nächte, da ja kaum zu vermuten ist,
dass die ganze zeit hindurch jede erzählung nur eine nacht gedauert
habe. Es wird kähn erscheinen hier etwas vermuten zu wollen —

1987 n. Chr.
? Ubersetzt nach Ostrup a. ἃ. p. 7 f.

148 . Jarl Charpentier,

jedoch glaube ich am ehesten, dass Devendras 'sechs monate'
= 180 nächte' nicht gerade ad hoc erfunden sind, sondern dass
sich dies wirklich darauf beziehen könnte, dass es eine alte märchen-
sammlung gab, die in der rahmenerzählung von Kanayamanjari
wirklich einen zeitraum von 180 nächten (oder so ungefähr) mit
verschiedenen erzählungen ausfällte.

Der titel ”Hezår afsåneh' aber ist, wie schon lange allgemein
erkannt worden ist, nicht ganz buchstäblich zu deuten, sondern
bezeichnet nur eine hohe zahl im allgemeinen. Und wenn man
die erzählungen zusammenfäöhrt, die ziemlich allgemein als aus
dem persischen stammend betrachtet werden, so scheint es im ver-
hältnis zu dem ganzen werke nicht unglaublich, dass diese urspräng-
lich etwa 180—9200 nächte umfasst hätten. In diesem kern von
"1001 nacht möchte ich also gern die arabische äbertragung der
indischen erzählungen, ποῦ die uns die jainakommentare einigen
aufschluss geben, sehen: dies war wahrscheinlich ein in der zeit
etwa 400—500 n. Chr. entstandenes jainistisches werk, wo inner-
halb einer gemeinsamen rahmenerzählung von der klugen königin
und ihrer sklavin allerlei geschichten vereinigt waren, unter denen
einige in kärzester fassung bei Devendra und Laksmivallabha be-
wahrt ist. Dies werk war zum teil mit der Brhatkathä identisch
und beide gingen also auf eine gemeinsame quelle zuröck. Falls
sich dies mit einiger wahrscheinlichkeit behaupten lässt, was mir
möglich scheint, so ist diese kleine untersuchung nicht wertlos ge-
blieben.

Man kann jetzt freilich einwenden, dass sich von den bei
Laksmivallabha bewahrten geschichtchen keine in "1001 nacht' findet,!
und dass die geschichten ganz kurz und kunstlos erzählt sind. Aber
nichts ist ja in Indien gewöhnlicher, als dass ein werk in vielen
verschiedenen rezensionen vorkommt — man denke nur an das
Painicatantra und die Vetälaerzählungen; der rahmen bleibt (wenig-
stens im allgemeinen) unverändert, es werden aber mehr und mehr
erzählungen hineingedrängt und wieder andere weggelassen. Und
was merkwöärdiges läge wohl darin, wenn in dem kleinen bruch-
stäck des alten werkes, das kommentare im 11.955 jahrhundert be-
nutzten, sich andere erzählungen fanden als in der alten vorlage
der pehlewiäöbersetzung? Was den zweiten einwand betrifft, so hat
der nicht mehr zu bedeuten; denn Cäntyäcärya u. a. können einfach

! Ob es sich so verhält weiss ich nicht ganz bestimmt.

Paccekabuddhageschichten. 119

einen textus simplicior benutzt haben, der von dem ornutior eben-
sosehr oder noch mehr abwich als der simplicior der Cukasaptati
von dem ornatior desselben werkes. Somit halte ich solche ein-
wände fär nicht beweiskräftig und glaube mich der deutlichkeit wegen
berechtigt, ein schema aufzustellen, um die verschiedenen phasen
des von mir angenommen werkes zu erläutern. Siehe folgende seite.

Dieser stammbaum ist natärlich insoweit sehr unvollständig,
als man bei der nicht aufgeklärten geschichte der Brhatkatha und
des von mir vorausgesetzten jainistischen erzählungswerkes J nicht
weiss, ob nicht auch andere, jetzt verschollene schriftstäcke im laufe
der zeiten aus ihnen hergeleitet wurden. Was weiter die zeit, die
ich fär J ansetzte — 450 ἢ. Chr. oder fröher — anbetrifft, so habe
ich nur deswegen einen solchen terminus gewählt, weil ich eine
passende zeit vor der äbertragung ins pehlewi haben wollte; auch
wäre es ja möglich, dass J — falls jainistisceh, was mir das glaublichste
scheint!? — in der zeit, wo der jainakanon abschliessend redigiert
wurde (434 n. Chr.), zusammengestellt wurde. Es ist jedoch jeder-
mann wohl bekannt, wie äusserst problematisch es ist, ein indisches
werk datieren zu wollen, wo nicht ganz bestimmte fakta vorliegen.
Dass schliesslich J und Gunädhya zum teil eine gemeinsame quelle
gehabt haben, schliesse ich teils daraus, dass sich bei Cäntyäcärya
spuren der Vetäla-erzählungen bewahrt haben, teils daraus, dass sichin
1001 nacht' mehrere ähnlichkeiten mit Kathäsaritsägara vorfinden.

Dass '1001 nacht — das berähmteste aller orientalischen er-
zählungswerke — in letzter hand aus einer indischen quelle stammt,
ist ja schon längst erkannt worden. Ich habe in dieser kleinen
studie einen versuch gemacht die quelle etwas näher zu bestimmen.
Leider ist dies nur ein ganz schwacher versuch geblieben. Ich
glaube jedoch, man wird der frage etwas näher kommen, wenn man
das gesamte sagenmaterial der grossen sammlung genau zerlegt
und mit vorhandenen parallelen in indischen erzählungen ver-
gleicht — eine aufgabe wofär mir sowohl zeit wie kenntnisse fehlen.
Durch eine solche untersuchung wöärde sich mit etwaiger genauig-
keit der inhalt des originals von ”Hezdr afsånek feststellen lassen,
was ja eine gute höälfe bieten wärde. Und mit hälfe von Chauvin's
ausgezeichnete ”Bibliographie' wird jetzt eine solche aufgabe wie

! Oder J hatte mehrere rezensionen: jainistische, buddhistische, civaiti-
sche usw., wie das Paäcatantra es jetzt hat. Aus einem jainistischen
sumplicior stammt wohl jedenfalls Cäntyåcårya.

Jarl Charpentier,

150

Χ

(Urspröngliche erzählungssammlung, wahrscheinlich vorchristlich).

(Wahrscheinlich jainistisches er-
zählungswerk, etwa 450 n. Chr. oder fröher).

Ornatior Siunplicior
|
Hezcar afsaåneh
(550— 600 n. Chr.) |
|
Alf khurafuah, Väntyäcärya's

später Alf lajlah
(urspröngliche "1001 nacht',

vor 943 n. Chr.).
/ δι

Devendra
(1073 n. Chr).

komm. zu Utt.
(spätestens um
1035 n. Chr).

Ἂς

Brhatkathåä von Gunädhya
(etwa 60---900 n. Chr.)

᾿ς
ὃ

TS ποτ τειν
von Dandin

| (um 600 n. Chr.)

oo” Kathäsaritsägara

/
7. von Somudeva
Brhaka thä- (1063— 1082 n. Chr.)
manjari

(um 1040 n. Chr.)

Laksmivallabha.

Paccekabuddhageschichten. 151

die hier skizzierte nicht unlösbar sein. Auch in den folgenden
entwicklungsstadien von 1001 nacht' wird sich wohl dabei eine
unmenge von indischem material finden lassen: so ist ja z. b.
wahrscheinlich der rahmen der Bagdaderzählungen — die geschichte
von Harun-ar-Raschid und Djafar — aus der indischen quelle
der Samyaktva-Käumudi geholt (s. Weber SBBAW. 1889: 2, p.
732 ff.) usw.

Denn bei jedem schritt, den die vergleichende märchenkunde
tut, zeigt sich immermehr, dass Indien so zu sagen das centralland
aller erzählungsliteratur gewesen ist, woraus lange zeit hindurch
nach allen richtungen hin ströme von märchen und abenteuern zu
den benachbarten und ferner wohnenden völkern geflossen sind.

D. Karakandu (Karandu)!.

Der text bei Jacobi Ausg. ΕΓΖ. p. 34, 15. ff. lautet folgender-
massen:

[34] "In der stadt Campå lebte könig Dahivähana; seine
gemahlin war königin Paumävai, tochter des Cedaga. HEinmal
bekam sie ein schwangerschaftsgeläste: ”könnte ich nur in könig-
liche pracht gekleidet unter dem schatten des von dem grosskönige
gehaltenen sonnenschirms auf dem räcken eines vorzäglichen
elephanten garten und wälder besuchen! Sie wurde niederschla-
gen; da fragte sie der könig und sie erzählte ihm ihren zustand. Dar-
aufhin bestiegen sie zusammen einen schlachtelephanten; der könig
hielt den sonnenschirm [35] und sie ritten nach dem garten. Es war
im anfang der regenzeit, und als der elephant von dem kählen,
angenehmen erdgeruch getroffen wurde, erinnerte er sich des waldes.
So lief er in der richtung des waldes den weg entlang und die
beiden konnten nicht von seinem räcken herunterkommen, sondern
wurden nach dem walde gefährt. Der könig erblickte einen ficus-
baum und sprach zur königin: 'unter jenem baum hin wird er
laufen; dann sollst du einen zweig fassen.' Sie antwortete: ᾽ς
konnte es aber nicht tun. Der könig aber war gewandt und
fasste einen zweig; ermöädet, ungläcklich und von ratlosigkeit ver-
wirrt gelangte er nach Campä.

[Der elephant fährte die königin in den öden urwald, wo sie
am ufer eines teiches herabstieg].

Indem sie so der verehrung (des Jina) gedachte, ging sie nach
irgend einer richtung; als sie ziemlich weit gekommen, erblickte

! Ich bin nicht ganz davon iöberzeugt, dass Pavolini im recht ist,
wenn er behauptet Karakandu sie eine jängere namensform als Ka-
randu und wirklich in der von unserem texte (p. 36, 20) geschilderten
weise entstanden.

Paccekabuddhageschichten. 153

sie einen bässer und ging zu ihm hin. Sie begrässte ihn und er
fragte: mutter, woher kommst du? Da sagte sie: "ich bin die
tochter des Cedaga, ein elephant hat mich hierher gefäöhrt.” Der
bässer war aber ein freund des Cedaga. Er ermunterte sie: ”färchte
nichts! und sprach weiter: sei nicht besorgt! Dieser saisära, der
der grund ist des zusammenseins und der trennung, und der von
geburt, tod, krankheit und kummer erföllt ist, ist ganz wertlos'.
Obwohl sie es nicht wänschte, wurde ihr leben durch frächte er-
halten, und er leitete sie nach seiner wohnung und sprach: 'von
hier an ist die erde gepflögt, da gehen wir nicht. Dies ist der
bereich von Dantapura, wo Dantavakka herrscht. Geh deswegen
ohne furcht in die stadt, dann wirst du wohlgemut [36] nach
Campäå gelangen.' Dann kehrte der bösser zuröck; sie aber ging
nach Dantapura und fragte nach den nonnen. Sie begrösste die
oberin, und diese fragte: ”svoher kommst du, ο laienfrau?' Pau-
måval erzählte ihr ihre abenteuer. Sie weinte ein wenig und wurde
von der oberin beruhigt: ”edelmätige, sei nicht besorgt! Das schick-
sal ist nämlich unentrinnbar. Es heisst ja:

'Das zusammengefährte trennend und wiederum das getrennte
zusammenfährend ist das schicksal äberaus geschickt beim bewir-
ken des gläcks und des ungläcks der lebenden wesen.

Und weiter:

Tm sarnsära, wo reichtum fär einen augenblick gesehen wird
und wieder schwindet, wo in einem augenblick gläck und ungläck
immer wechseln, wo zusammensein und trennung einander in einem
augenblick ablösen, gibt's kein gläöck?.

Weil eben der smwisära eine schatzkammer von vielerlei un-
gläck ist, deswegen wandern die klugen in dieser welt auf dem
wege zur glöckseligkeit.'

50 wurde sie aufgemuntert, geriet in heftige erregung und
nahm den schleier bei diesen nonnen. Als sie die weihe verlangte,
erzählte sie aus furcht sie nicht zu bekommen nichts äber ihre
schwangerschaft. Später teilte sie der oberin ihren zustand mit.
Im geheimen gebar die nonne und warf das kind mit einem kost-
baren shawl und einem siegel auf den friedhof. Da wurde es von
dem aufseher aufgehoben, der es seiner frau äbergab. Es erhielt

! Vgl. zu diesem vers Ausg. Erz. p. 86, 2: khanaditthanattha-
vihave khanapariyattantavivihasuhadukkhe khanasamjogavijoe sarii-
säre re suhmh katto.

154 Jarl Charpentier,

den namen Avakinnaya. Die nonne aber schloss mit der cändäla-
frau! enge freundschaft; die äbrigen nonnen fragten sie: 'wo ist
deine leibesfrucht? Sie antwortete: 'das kind war tot geboren,
so warf ich es weg. Der knabe aber wuchs dort auf und spielte
mit den öbrigen kindern. Dabei rief er ihnen zu: "ich bin euer
könig, gebet mir steuer.' Später bekam er eine harte krätze; da
sagte er zu ihnen: ”kratzet mich! Davon erhielt er den namen
Karakandu. Er liebte die nonne gar sehr, und sie gab ihm alle
leckereien, die sie als almosen erhielt.

Als er grösser geworden wear, hätete er den friedhof. Dahin
kamen einmal aus irgend einer veranlassung zwei mönche; in einer
laube dort erblickten sie einen stab. Der eine aber kannte die
merkmale der stäbe, die so lauten:

"Wenn der stab einen knoten hat, preist man ihn; hat er
zwei, dann bewirkt er streit; hat er drei, ist er mit gewinn ver-
bunden, hat er vier, folgt ihm der tod.

Eine rute mit fänf knoten verhindert streit am wege; sechs
knoten bedeuten körperliches leiden, sieben aber gesundheit.

Ein stab, der unter der erde vier finger und ἄρον die erde
einem halben finger misst und sieben knoten hat, wendet rasende
elephante ab.

Acht knoten bedeuten erfolglosigkeit; neun knoten bewirken
ehre; durch die rute mit zehn knoten aber erlangt man alles.

Fine krumme, eine von wärmern zerstochene, eine mit bunten
zweigen versehene, eine böäschelige (oder: eine hohle)? und eine
gebrannte rute sowie eine die oben därr ist, muss mit eifer ver-
mieden werden.

Eine rute mit dicken knoten, von glänzender farbe und ein-
farbig, eine die derartige merkmale zeigt, wird gepriesen — das
muss man kennen.'

1! Näml. die frau des aufsehers.

2 Prof. Jacobi schreibt mir (29. V. 08): ”Dr. Meyer in Chicago hat
eine englische ibersetzung der ”Ausgew. Erz.” gemacht, die demnächst
gedruckt werden soll. In einer anm. sagt er: 'pollaya (or pollara,
which comes ἰο the same thing) I derive from ”pulyaka ("pulyara)
from μία ”bunch'; or we may assume a word pulyaka from pula.
The word would thus mean ”knotted, gnarled'. polla = rikta, antah-
cusira, used of the hand, I find in Uttarajjh. XX 42. According to
that we should rather translate ”hollow'. But being hollow would hardly
be considered such a great defect in ἃ cane. polla may mean the ”bun-
ched hand' or the fist, German 'die geballte hand” (or ”faust').

Paccekabuddhageschichten. 155

[37] Weiter sprach er: ”wer jenen stab nimmt, der wird könig
werden; man muss aber warten, bisdem er noch vier finger her-
unter wächst, dann ist er fertig.' Dies hörte der cändäla-knabe und
auch ein brahmane. Da grub der brahmane das stäck von vier
fingern auf und schnitt es ab. Der knabe aber sah es und raubte
die rute. Von dem brahmanen wurde er vor gericht gezogen;
dieser sagte: ”gieb mir die rute!: Er aber antwortete: 'in meinem
friedhof ist sie gewachsen, deshalb gebe ich sie nicht her. Der
brahmane sprach: ”nimm eine andere!? der knabe wollte es aber
nicht und tat es auch nicht. [Die richter] fragten den knaben :
'warum gibst du sie nicht weg?' Er antwortete: durch die wun-
derkraft dieser rute werde ich könig werden.” Da lachten die
richter und sprachen: "falls du könig wirst, dann sollst du diesem
ein dorf geben.” Er bejahte dies. Der brahmane aber sagte zu
seinen genossen: ”lasst uns jenen töten und die rute nehmen.
Das hörte aber der vater des knaben; so verschwand die familie
und begab sich nach Kancanapura. Dort war soeben ein kinder-
loser könig gestorben. Das pferd, das als symbol der herrschaft
galt, ging zu ihm, der draussen schlief, wandelte um ihn rechts
herum und blieb stehen. Als ihn die stadtbewohner voll ehrfurcht
sahen — ihn, der gläckliche merkmale trug — da rief man "heil! und
die freudenpauke wurde geschlagen. Er aber stand gähnend auf.
Beruhigt bestieg er das pferd und sollte hineingefährt werden.
Die brahmanen aber sagten: 'er ist ein cändäla' und wollte ihn
nicht hineinkommen lassen. Da ergriff er die kostbare rute; die
begann zu brennen. Sie aber erschraken alle. Dann wurden von
ihm die cändäla aus Vaädahanaga (oder die familie Hariesa unter
den e.)! zu brahmanen gemacht. Daräber heisst es:

Von dem sohne des Dadhivahana, dem könige Karakandu,
wurden die in Vätadhanaka wohnenden cändäla zu brahmanen
gemacht:'

Er aber warf seinen rufnamen Avakinnaga weg und nahm den
von den knaben erfundenen namen Karakandu an. Nach einiger
zeit kam jener brahmane zu ihm und sprach: ”gieb mir ein dorf"Y
Er antwortete: ”nimm welches du wöänschest! Jener aber sagte:
"ich wohne in Campaå, gieb mir also dort ein dorft Da gab
er ihm einen brief an Dahivåhana mit [worin es hiess]: 'gieb

! Vgl. weiter unten.
? Dieser vers ist auf sanskrit abgefasst.

156 Jarl Charpentier,

diesem brahmanen ein dorf! Ich werde dir ein dorf oder eine
st adt, welches du verlangen möchtest, dafär geben.' Dahivaähana
aber wurde sehr zornig [und sagte]: 'jener elende cändäla kennt
sich selbst nicht." Der bote kehrte zuräck und erzählte alles;
Karakandu zäörnte gar sehr. Er belagerte Campaå, viel streit ent-
stand. Dies bekam die nonne zu hören und mit dem gedan-
ken: ”mögen nicht viele menschen getötet werden' bat sie die
oberin um urlaub und ging noch Campä. Sie liess Karakandu
rufen und verriet das geheimnis: 'jener ist dein vater'. Da be-
fragte er seine (pflege)eltern, und diese erzählten ihm alles. Er
konnte aber aus stolz nicht weichen. 80. ging sie nach Campå
in den königlichen palast; sie wurde erkannt, die sklavinnen war-
fen sich weinend ihr zu fössen. Der könig hörte es, kam herbei,
begröässte sie, bot ihr einen sitz an und fragte nach ihrer leibes-
frucht. Sie antwortete: 'es ist gerade jener, der deine stadt bela-
gert. Von freude erfällt ging er aus der stadt hinaus und trarf
mit Karakandu zusammen, gab ihm die beiden reiche und wurde
mönch.

Karakandu aber bekam eine grosse macht. Er liebte rinder-
herden gar sehr und besass deren viele. Einmal im herbst sah
er ein kräftiges, weisses kalb und sagte: ”dessen mutter sollt Ihr
nicht melken, und bisdem es grösser wird, [38] lasst es die milch
der anderen kähe trinken! Die hirten gehorchten ihm. Das Κα] Ὁ
wurde ein sehr grosser stier mit kräftigen hörnern; da sah ihn der
könig. Der stier war aber sehr kampflustig. Nach längerer zeit
sah ihn der könig wieder — einen alten stier mit grossem körper,
der von den jungen stieren umdrängt wurde. Er fragte die hirten:
'wo ist jener stier?' Sie zeigten ihn in diesem zustande Und
sprachen:

'Durch wessen brällen die äbermätigen, stolzen stiere mitten
aut dem viehhof auseinandergejagt wurden — jener stier, von dem
der alte stolz geschwunden ist, mit triefenden augen und sich
bewegenden, entstellten lippen muss das umdrängen der jungen
stiere ertragen.

Als der könig ihn so sah, befiel ihn kummer. Er dachte äber
die vergänglichkeit nach: "ach, dieser stier, der so aussah, ist jetzt
so elend geworden. So sind im sansära alle dinge unbeständig;
und auch der reichtum — die bedingung des genusses und die
ursache der grossen verblendung — ist unbeständig. Es heisst
ja auch:

Paccekabuddhageschichten. 157

"Der reichtum — unbeständig wie der regenbogen, schnell
dahinschwindend wie der blitz, der dem auf den fössen haftenden
staub ähnelt — ist dem gesetz der unbeständigkeit unterworfen.

Reichtämer ziehen die diebe fort, die färsten pländern sie;
die kobolde verbergen sie und unsere feinde erhalten sie.

Feuer möge alles verbrennen, äberscehwemmung alles zerstören
— denn der zornige Jama nimmt doch schliesslich alles weg.'

Und weiter ist ja das zusammensein mit weibern — die ursache
des höchsten genusses — vergänglich, denn:

Y Wie in der abenddämmerung viele vögel sich auf einem
baume versammeln — wanderern ähnlich die aus fernen ländern
kommend in einer reiseherberge zusammentreffen — am mor-
gen aber alle nach verschiedenen gegenden fortfliegen, so leben
in einer familie viele seelen — je nach ihren taten als menschen,
götter oder tiere geboren — zusammen; beim tagesanbruch des
todes aber gehen sie jeder nach seinem ort:

?Mensch und mensch, der tor und der träge irren in den
strassen der stadt umher, drängend und stossend, von vielen leuten
dicht umdrängt. Dies sehend wie in kärze der mensch im augen-
blicke hinsinkt, geht er durch alter und krankheit zu grunde: schwer
ist's ihm zu helfen.'

So heisst es ja:

'Vor und bei der geburt, im kindes-jänglings- und greisen-
alter gehen die seelen in allen zuständen auseinander wie ein
tongefäss.”

So denkend erlangte er die erleuchtung und wurde ein pat-
teyabuddha; nachdem er sich fönf handvoll haar ausgerauft hatte
und von den göttern die merkmale erhalten hatte, wandelte er
umher. Daräöber heisst es:

'Der könig von Kalinga, der einen weissen, schöngewachsenen
stier mit wohlgeformten hörnern mitten auf dem viehhof gesehen
und reichtum und not bedacht legte das geläbde ab:

Die geschichte des Karakandu steht wie die äbrigen patteya-

1 ΨΩ). zu diesen versen eine stelle in Devendra's komm. zu Utt.
XXIII (Α fol. 2310, Β fol. 1945): (cintesu) sanmjhäsamayasamä-
gamekkataruväsisaunänam va thevasanrjogattam piyaputtäibandha-
janänant.

2 Jacobi Ausg. Erz. p. 157 bezeichnet die ibersetzung der «apa-
bhkranmca-strofe als unsicher. Da ich nichts zur ausbesserung des textes
beihbelfen kann, bin ich ihm gefolgt.

158 | Jarl Charpentier,

buddha-biographien im kommentar zu Utt. XVIII 45—46. Eine der
fassung des Devendra ähnliche Karakandu-biographie findet sich
in dem Kathäkoca des Cubhacilagani (woräber 5. Leumann bei
Tawney Kathäkoca p. 240 f.)!.

Sonst schweigt die tradition, soviel ich sie kenne, öber Kara-
kandu (Karandu). Ich weiss mit ausnahme des jät. 408 keine ein-
zige stelle, wo dieser herrscher des Kalinga genannt wird. Seine
erleuchtung, sowie sie bei Devendra erzählt wird, ist eine variante
zur geschichte von Dummuha im jät. 408, wo ein liebeskranker
alter stier von einem jängeren nebenbuhler totgestossen wird, was
zur bekehrung des königs fäöhrt.

Ein locus communis in der erzählungsliteratur ist ferner die
geschichte davon, wie Karakandu die königswärde erlangte?. Da
es allzu weitläufig sein wärde und auch unnötig ist, alle mir be-
kannten stellen aus der literatur anzufähren, die diesen brauch
erwähnen, weise ich nur auf J. J. Meyer Dacakumäracarita p. 94
f. ἢ. 1 und Tawney Kathäkoca p. 4 ἢ. 1 hin, wo mehrere solche
stellen gesammelt sind?. Was wieder die sonderbare geschichte
mit den verschiedenen ruten betrifft, wovon ja memorialverse p.
36,26 ff. öberliefert sind, so steckt ἢ. e. darin ein sehr alter volks-
glaube, woröäöber mir aber leider keine anderen indischen zeugnisse
vorliegen. Der glaube nämlich, dass ein auf irgend eine art be-
schaffener stab jemandem gläck und macht zufähre, scheint mir
eng mit dem sehr alten glauben von der wöänschelrute in zusam-
menhang zu stehen — ein stab womit man nicht nur wasser!?
sondern auch verborgene schätze usw. an den tag bringt. Weiter
hängt wohl auch mit diesen vorstellungen der glaube an das ruten-
orakel (rhabdomantie) zusammen, das durch Herod. IV 67, Τὰς.
Germ. 10 und Amm. Marc. 2, 24 als bei Skythen (Iraniern), Ger-

! Diese nachricht habe ich wahrscheinlich möändlich von Prof. Jacobi
erhalten.

? p. 37,12 fl.

3 Tawney aao. erinnert an die list des Oibares in Herod. II 85.
Und tatsächlich ist es ja nicht unmöglich, dass wir in diesem brauch
bei der königswahl einen rest des alten pferdeorakels (woräber vgl. Hehn
KulturpflanzenY p. 44), das sonst bei Persern, Germanen und Slaven
vorkam, auch in Indien finden.

1 So was glaubten wohl auch die Semiten im altertum; vgl. die
art, wie Moses in der wiste wasser hervorbringt in Num. XX 11. Sein
stab war ja auch sonst eine zauberrute, Exod. IV 2—5 usw.

Paccekabuddhageschichten. 159

manen und Ålanen existierend bezeugt wird!. Tacitus erzählt,
dass ”virgam frugiferae arboris decisam in surculos amputant
eosque notis quibusdam discretos .... spargunt'; die note waren
vielleicht — mindestens in einigen fällen — nur knoten oder
knospen wie in unseren versen. Jedenfalls liegen in dem glau-
ben an wunderkräftige ruten vorstellungen vor, die in die graue
vorzeit hinaufreichen. Der stab des Karakandn ist auch darin ein
wunderding, dass er zu flammen oder leuchten beginnt, als er den
widerspenstigen brahmanen gezeigt wird (p. 87,16).

Nach diesen kleinen nebenbemerkungen gehe ich dazu öber,
einen zusammenhang der geschichte des Karakandu mit anderen
sagenkreisen zu suchen. Leider ist das resultat beinahe ganz und
gar negativ.

Ein historischer kern steckt vielleicht darin, dass Karakandu
die cändäla zu brahmanen machte und möglicherweise auch darin,
dass er sohn des Dahivåhana ist. Der name ist, soviel ich weiss,
sehr ungewöhnlich; ich kenne ihn äberhaupt nur als Dadhivähana
in dem Dadhivaähana-jätaka? (jät. 186, Fausbell II 101 ff), eine
freilich phantastische erzählung, vielleicht jedoch nicht ganz ohne
historichen hintergrund. Denn falls man von der einleitenden
geschichte von der axt, dem topf und dem trommel (drei wunsch-
dinge), die öäberhaupt nur in sehr losem zusammenhang mit der
eigentlichen Dadhivaähana-geschichte steht, absieht, verbleibt, dass
Dadhivähana, der ein von seinen eltern verstossener abenteuerer
war, durch auffindung eines wunderbaren edelsteines und ver-
wendung desselben allmählich könig in Benares wurde. Dies stimmt
ja ziemlich gut zu unserer erzählung von Karakandu, der als cän-
däla lebte und durch den zauberstab könig wurde. Aber wir
können vielleicht noch weitere schlässe ziehen: im Kumbhakärajaät.
(jät. 408) wurde, wie wir uns erinnern, Karakandu durch den
anblick des gepländerten mangobaumes zum nachdenken äöber die
höchsten dinge gebracht. Das jät. 186 erzählt aber eine episode,
die, nachdem Dadhivähana könig geworden war, eintraf: D. hatte
einen mangobaum, der aus dem göttergarten stammte, und dessen
frächte äberaus söss waren. Bisweilen sandte er anderen königen
solche frächte als gaben; um aber zu verhindern, dass jemand

1 Vgl. Schrader Reallex. p. 506, der tbrigens die wichtige Ammi-
anusstelle iäbersieht.

? In MBh. XII 1715 ff. wird unter den ksatriya, die der verfolg-
ung durch Räma Jämadagnya entrannen, ein Brhadratha, sohn des Divi-
ratha und enkel des Dadhivähana, mit aufgezählt.

160 Jarl Charpentier,

sich solche bäume verschaffte, durchbohrte er zuerst den kern der
frächte. Ein könig, der dies zu wissen bekam, sandte einen ge-
schickten gärtner um die mangofrächte des D. zu zerstören; der
gärtner setzte nimba-bäume und pagga-schlingpflanzen rund um
den mango und dadurch bekamen die frächte bitteren geschmack.
Bodhisattva aber, der minister des Dadhivähana war, sah die
ursache und die schädlichen bäume wurden entfernt. Der vers,
den Bodhisattva spricht, lautet:
(2). Pueimandapariväro ambo te Dadhiväkana,
mälam mälena sarsattham, säkhä säkha nisevare,
asatam sanniväsena ten ambo katukapphalo.
Es liegt ziemlich nahe in dieser erzählung eine alte bekehrungsge-
schichte sehen zu wollen und den sens moral zu ziehen: wie der
mango alleinstehend säösse frächte trug, durch zusammensein mit
anderen bäumen aber bitter wurde, ebenso wird der mensch, wenn
er allein lebt, gut, schlecht aber durch verkehr mit der welt. Der
äbersichtlichkeit wegen gebe ich eine kurze parallelle zwischen
Dadhivähana und Karakandu:

Dadhivähana: Karakandu:
Jät. 186. Devendra zu Utt. XVIII 45.
D. ist ein von seinen eltern Karakandu ist sohn des
verstossener abenteurer. Dahivähana in Campä und der

königin Paumävai. Er wird in
einer cändälafamilie gross ge-
zogen.

D. gerät in besitz eines wund- K. bemächtigt sich einer
erbaren edelsteines; mit dessen | zauberrute; durch diese wird er
hälfe bemächtigt er sich dreier | könig in Kälinga.
wunschdinge und wird könig in
Benares. Jat. 408.

D. besitzt einen sehr schönen K. sieht am eingang seines
mangobaum. Ein fremder gärt- ' gartens einen mangobaum mit
ner zerstört die frächte, indem | söässen frächten. Er nimmt eine
er rund um den baum pflanzen | frucht; darauf tun alle anderen
mit bitteren frächten setzt. Bodhi- ' leute dasselbe, und der baum wird
sattva, minister des D., versteht | ganz zerbrochen.
die ursache, und D. lässt die (Als K. dies sieht, wird er
schädlichen bäume entfernen. bekehrt und erlangt die pacce-
kabuddhavwöärde).

Paccekabuddhageschichten. 161

Darin, dass die sagen von Dadhivähana und Karakandu so
viel ähnlichkeiten enthalten, möchte ich einen beweis dafär sehen,
dass die nachricht äöber das verwandtschaftsverhältnis zwischen
diesen beiden richtig ist. d. h. aus der alten quelle des Devendra
und des jätaka herräöhrt.

Weiter findet sich in der Karakandubiographie eine geschichte,
die wohl aus irgend einer alten epischen quelle stammt — die von
den in den brahmanenstand erhobenen cändåäla. Es heisst daräöber,
dass die brahmanen sich weigerten den Karakandu zu empfangen
unter dem vorwand, er wäre ein mätusnga (= cändäla)!. Karakandu
verscheucht aber die widerspenstigen; dann heisst es weiter: tahe
tena Vädahänaga Hariesa dhijäiyä kayä. uktam ca:

Dadhivähanaputrena räjra ca Karakanduna

Vätadhänakavästavyär cändäla brähmanikrtäh.

Nach dieser stelle wären also die sogenannten Harikecäh "die blond-
haarigen' eine cändäla-eclan im lande Vätadhäna. Dieses land lag
aber nach Pargiter zu Märk. P. LVII 35 in "the territory stretching
from Paäicanada to Ganges', vgl. MBh. V 598 ff.:
tatah Parcanadanr cäiva krtsnanr ca Kurujängalarn
tathä Rohitakäranyar Marubhämigca kevalä
Ahicchattram Kälakutam Gaingäkalanr ca, Bhärata,
000. Värananr Vätadhänar ca Yämunac cäiva parvatah
cesa decah suvistirnah prabhutadhanadhänyavän
babhava Käuraveyänäm balenätiva samvrtah.
Weiter bestätigt MBh. II 1190, dass Vaätadhäna zu den westlichen
landschaften gehört, da es unter denen mit aufgezählt wird, die Nakula
vor dem räjasaya des Yudhisthira eroberte. Weiter wird Vätadhä-
na in MBh. VI 334, 2405; VII 398; VIII 3650; Mark. P. LVIII
44; Väyu-P. 45,,5?; Varäh. Mih. Brh. 5. 14,26. 16,22 usw. genannt.
Einen färsten von Vätadhäna nennt MBh. I 2699; V 86.

! Mätanga = cändäla kommt öfters vor (Ausg. Erz , Καά. usw.).
Ein könig oder häuptling der Cabara heisst Mätangaka in Kad. ed. Peter-
son I p. 31,23 usw. Ein asket aus cändäla-familie heisst Mätaiga-
påndita, jat. 497 ἃ. ἃ. (s. ZDMG. 62 ἢ. 4 oder 63 ἢ. 1).

2 Wo die Calcutta-ausgabe fehlerhaft Väradhäna hat.

3 Wo die hdschr. Vädhadhäna lesen.

Charpentier: Paccekabuddhageschichter. 11

162 Jarl Charpentier,

Zu dieser nachricht stimmt gut, was wir aus Devendras's kom-
mentar? zu Utt. XII 1 ff. erfahren: das Utt.-kapitel? handelt wie
bekannt von dem heiligen Hariesa-Bala (oder Balakottha) und
Devendra erklärt seinen namen so, dass er Bala(kottha) hiesse
und häuptling einer cändäla-clan, genannt Hariesä (= Harikecaäh),
die in der nähe des Ganges wohnten, wäre. Da ja Vätadhåna
2wischen Paficanada und Ganges lag, widersprechen sich die beiden
stellen bei Devendra nicht.

Weitere nachrichten ἄρον die bevölkerung in Vätadhäna erfah-
ren wir aus Manu XI 21, wo es folgendermassen heisst:

vrätyät tu jäyate viprät päpätmaä Bhrjjakanthakah

Avantya- Vätadhänäu? ca Puspacäikhara eva ca.

Die Vätadhäna werden also hier als vrätya-abkömmlinge bezeich-
net. Nach Fick Soz. glied. p. 5 ff. scheint es aber ganz deutlich,
dass Manu mit vrätya nur antochtone stämme meint, die nie ihre
kastenpflichten vernachlässigten, einfach deshalb weil sie solche nie
gehabt haben und äberhaupt nur theoretisch einen platz in dem
kastensystem einnahmen. Dass sich die bewohner von Vätadhäna
ausschliesslich mit kriegsdienst beschäftigt hätten, ist wohl ebenso
wahr wie die nachricht bei Govindasvämin, dass öberhaupt alle
prätya späher gewesen wären(!).

An zwei stellen des Mahäbhärata wird aber speziell von den
”brahmanen m Vaätadhäna' gesprochen: in II 1190 heisst es, dass
Nakula die ”brahmanen in Vätadhäna' besiegte, in II 1826 dass die
”"brahmanen in Vätadhäna' dem Yudhisthira gaben brachten. Gerade
diese etwas unerwartete hervorhebung der ”brahmanen in ΚΝ. —
besonders an der ersten stelle — scheint die vermutungen äber
den wert der Manustelle zu bestätigen. Dem epischen verfasser
oder zusammensteller ebenso wie dem rechtskundigen? schienen

wohl die Vätadhäåna — die grosse menge der bevölkerung wenig-
stens — als verächtliche vrätya, die zu nennen äÖberhaupt nicht

der möhe wert war. In scharfem gegensatz zu ihnen standen die
"brahmanen in Vätadhaäna' d. ἢ. wohl einzelne ansiedelungen vun

! Bei Jacobi SBE. XLV p. 50 n. 1.

? S. dartiber ZDMG. 62 h. 4 oder 63 ἢ. 1.

> Nandana hat hier Vädhaghäna, Κα! κα Vädhadhäna (vgl. Väyu
Pp. 45,115 oben). Nach Ucganas' Niticästra bei Govindasvämin leben die
Avantva und Vätadhäna von kriegsdienst.

+ Uber die enge verwandtschaft zwischen MBh. und Manu vgl. bes.
Biihler's vorrede zu SBE. XXV und Jolly GIAPh. 11: 8, p. 15 ἢ

Paccekabuddhageschichten. 163

brahmanen aus den in der nähe liegenden hochbrahmanischen
gegenden. So wird wohl auch der von Devendra zitierte vers, wo
von den ”'in Vätadhänaka wohnenden cändaäla' (= die autochtonen
bewohner jener gegend) gesprochen wird, aus irgend einer dem
grossen epos und den rechtsbächern nahestehenden quelle stammen.

Es bleibt aber noch eine frage zu erörtern — die allerschwie-
rigste, öber welche ich leider keine klarheit zu gewinnen vermag.
Es ist durch die töbereinstimmung zwischen Devendra und dem
Kumbhakärajätaka ganz sicher, dass man Karakandu als könig von
Kälinga schon in alter tradition kannte. Wie konnte aber ein
könig eines sädöstlichen reiches was zu tun haben mit einem
stamme, der im nordwesten ansässig war? Es scheint mir hier
nur ein weg zur erklärung offen zu stehen, der aber voraussetzt,
dass unserer erzählung ein bestimmter historischer grund unterliegt,
was mir Öbrigens gar nicht unglaublich erscheint: ich setze dann
voraus, dass Karakandu, sohn des Dadhivähana in Campäå, unter
den urbewohnern in Vaätadhäna grossgezogen worden war und
später nach dem osten Indiens zuräöckkehrte, wo er allmählich
herrscher ρον die beiden reiche von Kälinga and Campa wurde.
Denn die geschichte von dem streit zwischen vater und sohn braucht
nicht zu den ursprönglichen zägen der geschichte zu gehören!? —
man kann sie ruhig auslassen und annehmen, dass Karakandu
zuerst der nachfolger seines vaters wurde und dann allmählich die
södlichen reiche eroberte. Ich gebe gern zu, dass diese erklärung,
die darauf ansgeht, dass die pflegeeltern Karakandu's zu den auto-
chtonen in Vätadhäna gehörten, welche später durch ihn zu
brahmanen erhoben wurden, kähn ist, um so mehr, weil es aus
Ausg. Erz. p. 36,1 ff. hervorgeht, dass er in Dantapura? geboren
war; ich sehe aber keine andere möglichkeit — es wäre dann die
dass seine pflegeeltern aus der clan der Harikeca in Vätadhänn
stammten, obwohl sie im Kälingareiche wohuten und dass es also
nur ihre alten stammesgenossen waren, die erhoben wurden. Leider
bleibe ich hier bei einem absoluten non liquet stehen.

Ich weiss nichts mehr ἄρον Karakandu zu sagen. Bleiben alle
gestalten der vier grossen heiligen Dumuha, Nami, Naggai und
Karakandu vom dunkel der grauen vorzeit verhöällt, so trifft dies

! Man vergleiche die gar analoge schilderung von dem bruderkrieg
in der erzäblung von Nami, Ausg. Erz. p. 47.
? Die haupltstadt in Kalinga.

164 Jarl Charpentier.

doch am meisten fär den letzten zu. Vielleicht wird es anderen
forschern besser gelingen den zögen ihrer lebensgeschichten leb-
haftere farben zu verleihen und sie in besseren kontakt mit der
wirklichen geschichte zu setzen als das mir zu tun vergönnt wear.
Leider ist aber in Indien die wirkliche geschichte — mindestens
in den älteren perioden — so sehr mit allerlei mythen und sagen
vermischt, ja, sogar hinter solchen verborgen und der sinn fär
wirkliche biographie so unentwickelt, dass wir wohl niemals völlige
klarheit ἄρον diese dinge bekommen werden.

Zu p. 1
» » 9
> » 3
υ 7
» > 9

>» 14
> » 15
> » 17

ζ. 18:

» 29:

ν 13:

1 BY suvändä va.
? Bi pånino.

Nachträge.

eigentlich soll es statt "im Himälaya” im Anuhimavant
heissen.

: sunandiyhosa- als epithet des wagens kommt auch in

Aup. S. $ 49 VIII vor; nach dem komm. ist nandi
die musik der 12 gebrauchlichen instrumente; es muss
also heissen: 'wagen .... mit klang von allerlei in-
strumenten . .

ber swiuninrjayati vgl. auch Oldenberg ΚΖ. 25, 324,
Fausboll SN. II p. 49 und K. F. Johansson Shahbaz-
garhi I 165.

: der vers im Vrddha-Cänakya (XI 15) lautet:

parakäryavihantä ca
dämbhikah svärthasädhakah
chaladvest mrduh kräro
vipro märjära ucyate.

3: es giebt wie bekannt 'sieben edelsteine eines cakra-

vartin'; hier sind wohl aber wirkliche edelsteine be-
absichtigt, deren es auch sieben giebt: vätikränta,
säryakänta, hiraka, mäuktika, candrakänta, räjävarta
und garudodgara, vgl. Praphulla Chandra Råy, ÅA
History of Hindu Chemistry, London 1907, I p. 99 ff.

» : kibbisakäri auch SN. 665 ff.
> 34:

ἄρον räjino, das ich fehlerhaft beurteilt habe, s. Franke
P. u. Skt. p. 120 ff.
zu Mhv. ΠῚ 4356,1—2 vgl. auch SN. v. 201:
Khädanti nar supänä ca!
sigäla ca vakä kim,
käka gijhä ca khädanti

4 -. -

ye c'anne santi pånayo?.

166 Jarl Charpentier,

Zu p. 17 z. 19 ff.: SN. ν. 675 (in anm. 1 erwähnt) lautet:
Khädanti hi tattha rudante
sämåä sabalä käkolaganä ca
sonä sigälä patigijjhä
kulalä väyasa ca vitudanti.

Die worte säma sabalä (besser wohl Säma Sabalä)
geben also noch eine stätze fir meine ansicht, dass
in jät. 530 g. 63": Säma ca 8ομᾷ Sabalä ca
yijjha zu lesen ist.

» » ἴδ » 6: Zu Mhv. ΠῚ 456,6 vgl. SN. v. 0375;
Asipattavananmmr pana tinham
tovir pavisanti samchiddagattä.

» » » » 13: Zu Mhv. ΠῚ 456,1—8 und den damit verglichenen
strophen vgl. SN. v. 674:
atha Vetaranim pana duggar
tinhadhräram khuradhäram upenti,
tattha mandaä papatanti
päåpakarä påpäni karitvä.

» »« » » 29: Zu Mhv. Ill 456,12 vgl. SN. ν. 667074:

atha tattaayogulasannibhari
bhojanam atthi tathä patirupam. .

» + 19.» 37: Ich bemerke vorläufig, dass die geschichte 'Schakal
und pauke' (Paöc. I 2) auch dem verf. der Mrccha-
katika bekannt war, vgl. p. 122,5—s8 ed. Stenzler:

je cumbide ambikamädukehim
gade na deväna vi je panäman
ce γα πᾶς päådatalena munde
vane ciälena jadhä midange.

> » 27 » 2: Die lesart in B ””dhurmokayena"” ist wohl aus Ap.
Odhammu" entstanden, vgl. Dhp. Dutr. de Rh. A?:10:
dhamu kaena phasai.

» » 31 » 24: Zum ausdruck 'heer des Todes' vgl. auch verschiede ne
stellen im Padhänasutta des SN. (vv. 425—449), in
Lalit. XVIII (und im Marasamyutta des Samy. Nik.):
5. Windisch, Mära und Buddha p. 1 ff.!

Märasena schon in Mahäv. I 1, 7.

-

Paccekabuddhageschichten. 167

Zu p. 44 anm. 2: die erwähnung des jahres 1079 — abfassungsjahr

46 z. 9 ἢ:

51 anm. 1:

52 2 16:

59 » 83:

>» 60 anm. 1:

des komm. des Devendra nach Leumann — macht
vielleicht in diesem zusammenhang einen befremden-
den eindruck. da ja das MBh. nach Bählers unter-
suchungen schon um 500 n. Chr. in wesentlich der-
selben gestalt wie jetzt existierte. Devendra aber
setzt wohl eine ununterbrochene tradition von jaina-
komm., die sogar bis 454 n. Chr. zurtäck ging,
vor, und ich meine also, dass sich die geschichte
von Domuha schon da vorfand und somit nicht
sicher aus dem epos geholt zu sein braucht.

eine geschichte von emem maler, die mit der hier
angefährten zum teil tibereinstimmt findet sich in
KSS. V 28 ff. und Sinihäsanadvätrimcikä 1 (Weber
I. St. 15, 302).

die identität von Mahasena und Pradyota wird durch
den von Lacöte in JA. 10, VII, p. 35 ff. veröffent-
lichten sarga 1 des Brhatkathäclokasamgraha be-
wiesen, wo der könig in v. 5 Mahäsena, in v. 36
aber Pradyota genannt wird.

bei Ksemendra, wo die geschichte von Lohajabgha
I 76 ff. steht, heisst die courtisane Räpini: Brock-
haus hat Räpinikä, Durgäprasäd aber Rupanika.

bei Ksemendra findet sich die strophe nicht.

in bezug auf den alter des Gunädhya bin ich der
allgemein angenommen ansicht Bählers gefolgt, nach
welcher G. im 1:5 oder höchst 2:te" jahrh. ἢ. chr.
lebte!. Neuerdings hat aber Speyer in seinen 'Stu-
dies about the Kathäsaritsagara', Amsterdam 1908
(= Verhandel. d. Akad v. Wetenschappen te Am-
sterdam, Afd. Letterkunde, nieuwe reeks, VIII : 5) p.
44 ff. eine neue ansicht zu begränden versucht: er
meint Gunädhya lebte etwa um 400 n. Chr. (p. 56).
Ich glaube aber, dass die folgerungen Speyers ver-
fehlt sind und zwar aus folgenden gränden: Speyer

τῷ, Lévi, der friäher (Le Theåtre indien p. 317) aus das 3:"te

jahrh. ἢ. chr. dachte, scheint jetzt för das 2:6 eingetreten zu sein (Le
Népal II p. 63).

168 Jarl Charpentier,

Zu p. 60 anm. 1: sagt (p. 48) von den 1:5 Ὁ buch, Kathåpitha: ”there-
fore, we are constrained to place the book which
records such miraculous things about Satavahana
and pretends to be composed by Sätavaähana him-
self (Kathaäs. 8,81) in a very long time after the
historical Satavahana. Placing this king as Vincent
A. Smith does, in the third quarter of the 15 cen-
tury Α. D. it will be impossible to claim for the
Kathäpitha and consequently for the Brhatkatha a
date earlier than the third century of our era, the
date fixed by Sylvain Lévi'. Dies ist ganz richtig --
oder es wäre eher ganz richtig, wenn die wörter
'and consequently for the Brhatkathä” nicht da
wären. Ich bin mit Speyer völlig darin einver-
standen, dass das Kathäpitha eine späte kom-
position ist — teilt es doch mit Kälidasa Ragh. 6,
24 die ansicht von dem grossen alter der stadt
Pitaliputra. 5. Speyer p. 54 — nur ist das buch
nicht von Gunädhya. Das scheint mir u. a. auch
der name des 92:90 bhuches, Kathämukha, zu zeigen;
auch scheint es ja kaum glaublich, dass Gunädhya
mit einer solchen menge phantastischer erzäblungen
ber sich selbst seine arbeit anfangen sollte!. Μ. e.
mag man gern das Kathåpitha in 4: jahrh. herab-
räcken, das bedeutet nichts fär den alter des grossen
werkes.

Weiter stöätzt sich Speyer darauf, dass im lam-
baka Ratnaprabha (KSS. XLI 9 ff, Brhkm. XIV
392 ff.) eine geschichte von Nägarjuna vorkommt.
Dieser, der nach Kern um 150 n. Chr. lebte, könnte
natiärlich nicht in einem werk, das sehr wahrschein-
lich etwa 50—580 jahre fräher entstanden sein
sollte, erwähnt sein. Freilich nicht: aber das stöck
von Nagärjuna kann in eine spätere redaktion der
Brhatkathä interpoliert geworden sein?; oder Någär-

! Das Kathäpitha fehlt in dem Brhatkathäclokasamgraha. γε].
Hertel Sädl. Pane. p. XV ff.

? Wir missen πὶ. 6. genau damit rechnen, dass die Brhatkatha,
das wahrscheinlich ebenso oder beinahe ebenso gross war wie das MBh.
auch in ähnlicher weise umgearbeitet worden ist. Ein teil der verschie-

Paccekabuddhageschichten. 169

Zu p. 60 anm. 1: juna lebte fräher als man es angenommen hat.
Ubrigens lässt es sich vielfach beobachten, dass sich
schon bei lebzeiten oder kurz nach dem tode δον
menschen, die wie Nägaärjuna als zauberkundig und
in besitz des höheren wissens angesehen werden,
die wunderbarsten geschichten in umlauf kommen.
Man braucht nur an die späteren meister des yoga
denken, z. Ὁ. Hemacandra (1088—1172 ἡ. Chr.)
oder Bäibaä Nänak (1469—1539 n. Chr.), äber welche
schon bei ihrer lebenszeit oder kurz danach wunder-
bare dinge erzählt wurden, vgl. Bähler Leben d.
Hemac. p. 48 usw., Oman Mystics, Ascetics and
Saints, London 1905, p. 31 ff. und R. Schmidt,
Fakire und Fakirthum, Berlin 1908, p. 35 ff. Be-
sonders belehrend ist der fall des Caäitanya; er
lebte 1484—1527 n. Chr. und seine biographieen,
von denen die ältesten das Cäitanyabhägavata des
Vrndävanadäsa (1507—1589), das Caäitanyacaritämrta
des Krsnadäsa Kaviräja (geschr. um 1615) und das
Caitanyamangala von Trilocanadäsa (1523—1589)
sind, sind voll von wunderlichkeiten. Vgl. Sturs-
berg Das Caitanyacaritämrta des Krsnadäsa Kaviräja,
Leipzig 1907. |

Weiter beruft sich Speyer darauf, dass sich in
KSS. LXX ὃ ff., Brhkm. IX 172 eine erwähnung
des betelkauens sich findet. Kern hat nämlich fräher
die entdeckung gemacht, dass sich das betelkauen
erst bei den schriftstellern des sechsten jahrhunderts
findet. Dem sei wie es will — fär die datierung des
Brhatkatha reicht die stelle nicht aus. Speyer sagt
selbst (p. 50), dass in den Avadänamäla's das betel-
kauen nach den mahlzeiten zu Buddha's zeit vor-
kommt, nicht aber in ihrer vorlage, Avadänagataka.
Es scheint dann etwas wunderlich, falls man nicht

denheiten zwischen Somadeva und Ksemendra lassen sich wohl so deuten,
dass die beiden verf. verschiedene rezensionen des Gunädhya benutzten.
Noch mehr scheint eine solche ansicht durch die spärlichen nachrichte
von Lacöte iber den Brhatkathäclokasamgraha bestätigt zu werden.
Dieselben betrachtungen ἄρον die Brhatkathä finden sich, wie ich nach-
träglich sehe, bei Hertel Sidl. Ραῆς. p. XIII.

170

Zu p. 60 anm. 1:

1

irl.

Jarl Charpentier,

auch so schliessen könnte: in der Brhatkatha spuckte
der prinz Mrgankadatta (von ihm ist ἃ. ἃ. o. die
rede) einfach, bei Somadeva und Ksemendra spuckt
er betelsaft.

” oFEinen noch weiteren grund, worauf so grosse
wicht gelegt wird, dass eine gänzliche umdalierung
des indischen drama daraus zu folgen scheint, [τὶ
Speyer p. 51 ff. an. Es ist kurz das folgende: in
KSS. LX 118 (119 Brockhaus) heisst es:

dvayor dattapadä sä! ca tawyor ucchritayoc calä
na caknoti ciram sthätuwm dhruvam ekam vi-
muncati.

Diese ganz allgemeine sentenz, die sich sicher an
vielen stellen der indischen litteratur finden wird,
steht auch in Mudräråksasa p. 170 Telang:

atyucchrite mantrini pärthive ca vistabhya pådäv
upatisthate Crih,

så strisvabhäväd asahä bharasya tayor dvayor eka-
taram jahäti.

Auch in Tanträkhyåyika I 56 soll der vers vorkom-
men. Da nach Hertel Tanträkhyäyika näher mit
dem Paicatantra-auszug des Gunädhya verwandt zu
sein scheint, schliesst Speyer (p. 52): "either Vi-
cakhadatta borrowed the stanza from Paric. respec-
tively from the same authority as Paic. did, or that
oldest recension of Paiic. is younger than Mudra-
räksasa. As to the former member of the alter-
native, it is expressly stated in Tanträkhy. that the
stanza is ἃ quotation (sädhu cättad ucyate). So it
becomes very improbable that Vicakhadatta took it
from Paäc. Nor is it likely that he took it from
any other text. Also muss Parc. aus Mudrä-
raksasa citiert haben, und weil die Brhatkatha um
400 n. Chr. verfasst ist the date of the Mudräräk-
sasa is needs to be put at last one generation be-
fore that time". Es ist eigentlich hier nicht der
logische fehler — denn es soll ja doch bewiesen

Paccekabuddhageschichten. 171

Zu p. 60 anm. 1: werden, dass Gunaädhya um 400 n. Chr. schrieb,
was hier als sicher vorausgesetzt wird — der hier
die grösste verwunderung erweckt, sondern die aus-
einandersetzung iäber die entlehnung einer solchen
strophe wie die angefiährte. Es wird jedermann be-
kannt sein, dass sich strophenähnlichkeiten inner-
halb indischer werke in tausenden und wieder tausen-
den finden. Könnte man also nach der methode
Speyer's schliessen, dann wäre es bald mit der
chronologie in der indischen litteraturgeschichte gut
bestellt; leider — oder vielleicht gläcklicherweise —
lässt sich das nicht thun, und ich finde also keinen
grund dafär von der datierung Bähler's fär die
Brhatkathia oder von der zeitbestimmung des Mudra-
råksasa, die durch Jacobi, Telang und Macdonell
zu stande gekommen ist !, zu weichen.

Schliesslich zieht Speyer (p. 54 ff.) hervor, dass
in KSS. LXXXIX 3 und Brhkm. IX 2, 718 Nepal
genannt wird, dass in KSS. {{Π 92 und LXXVIII
11 dinära's genannt werden, während dem Ksemendra
Brhkm. IX 2, 279 räpaka's hat und endlich, dass
in KSS. XXXVII 36 ff. die Täjik's erwähnt werden
— alles sachen, die nicht von der gerimgsten be-
deutung sein können, da man ja unmöglich bestimmt
sagen kann, dass sie wort fär wort ähnlich bei
Gunadhya vorkamen.

Somit bleibe ich bei der zeitbestimmung Β 116 Γ᾽ 5
und sehe im folgenden gänzlich von Speyer's aus-
fährungen ab.

» » 64 » 1: oder siddha ist = siddhapurusa '"zauberer, yogin'.

> » 76 z. 14 ff.: eine parallella zu Cukasapt. simpl. 30 findet man in
KSS. V 50 ff. = Brhkm 1 186 ff.

1! Etwa 700--- 900 n. Chr., falls nicht Jacobi's sehr exakte datierung
richtig sein sollte. — Ubrigens noch eine sache: Speyer scheint doch
(Ρ. 53) damit einverstanden zu sein, dass Mrcchakatika älter oder
mindestens gleichzeitig mit Mudräraksasa ist. Es ist aber aus Mrcch.
μ. 67,11—20: jhätin vitän svabhujavikramalabdhavarnän räjäpamäna-
kupitärmgea narendrabhrtyän uttejayämi sukrdah parimoksanäya Yäu-
gandharidyana $va Udayanasya räjno ziemlich bestimmt zu schliessen,
dass Cuädraka jänger war als Gunadhya. Wie verträgt sich dies mit
Speyers hypothese?

172

Zu p. 84

91

98

116

121

140
145

z. 20 ff.:

» 929 »

z. 10:
» 9:

» 37:

Jarl Charpentier.

die worte ”frei davon' usw. sind fehlerhaft iber-
setzt. Es soll heissen: ”mann bist du ja schon —
du bist weder ennuch oder noch weib — durch
deine fräheren thaten, obne dass ich dich als solchen
erkenne. Was weiter die herrschaft des reiches be-
trifft, wer könnte sie wohl in besitz nehmen, da ich
den titel: ”gemahlin deines bruders, des kronprinzen”
föhre.

zu dem text des Utt. IX habe ich zwei hdschrr.
gelesen, eine, die mir Prof. Jacobi im sommer 1907
in Bonn freundlichst zu verfögung stellte, und eine
andere aus der handschriftensammlung der Berliner-
bibliothek (Weber Cat. d. Berl. Handschr. 1906).
eine andere jainistische version der sage von Nami
findet sich in den Avac. erz. XVII 45.

ἅδον 31. 9 vgl. auch Rhys Davids Buddhist Birth
Stories p. LII ἢ. 1. — Graue haare als todesboten
werden auch in Brhatkathäclokasaimgraha 1,81 er-
wähnt.

uber Paäundravardhana — auch die namensform
Pundravardhana kommt vor — vgl. auch Stein zu
Räjatar. IV 421 (= Kalhana's Chronicle of the Kings
of Kas'mir I p. 160).

äiber menschenopfer vgl. auch Tawney I p. 445.
freilich scheint nach J. J. Meyer p. 137 die Pada-
candrika der älteste der drei komm. zu sein. Doch
enstammt sie wobhl einer viel späteren zeit als Dandin,
wo dann schon die puärvapithikä der tradition ge-
mäss als dem Dacak. angehörig betrachtet wurde.
auch der Brhatkathäclokasarmgraha ist wohl kaum
die vorlage des Petrus Alphonsus gewesen. Viel-
leicht findet sich die geschichte sogar dort nicht.

6
11

12
29

Verzeichniss der druckfehler.

(Die zeilen sind immer von oben an gezählt).

»

. 31 lies räudrakarmebhih statt rändrakarmebhih.

tejasamyutä statt tejasarmyuta.

yutä statt yuta.

lesäm » tesäm.

hastesu » hastesu.

pradustamänasä statt pradustamänasä.
hastesu statt hastesu.

yäträni » gatränt.

tesäm » tesam.

krsnehi » krsnehi.

krsnapränakaä statt krshapränakä.
ugnitiksnamukhä statt agnitiksnamukhä.
caktitiksnamukhä » — gaktitiksnamukhä.
Cyäma-GCabuläu conuu ca grdhräu ca statt Säma- Cabaläw
crondu ca grddhäuv ca.

cloksnitäni statt claksnitäni.
Samudracrir statt samudracrir.
asthibhasträsadrkäyo värdhake statt asthibhasträsattak-
käyo värdhako.

Rupanika statt Röpinika.
päåmnsukridakam statt pamsukridakarn.
kirtesi statt kirtesi.

kämänäm statt kämänäm.

satthi stalt satti.

sastim » αν.

mätangäv statt måtangäv.

Krsna statt Krsna.

Vrsaparvan statt Vrsaparvan.

ditthaei statt ditthamn.

12

3
11
23
24
29
33
38

Jarl Charpentier, Paccekabuddhageschichten.

. 17 bes Vikrumuräja statt Vikramaräjä.

Agaladatta statt Adaladatta.
Vikramaräja statt Vikramaräjä.
saddä statt säddä.

Jujjhänarnr statt jujjhänan.
appänarn statt appänam.

Kaäus. statt Käus.

bahunmatn statt bahunam.
phalahetu > phalahetu.

SEE Google

Verzeichnis der druckfehler und verbesserungen.

Leider finden sich in der abhandlung eine menge von druck-
fehlern, die in dem fräher beigegebenen verzeichnis nicht auf-
genommen worden sind. Die leser werden also gebeten dieses
verzeichnis statt des fräheren zu benutzen. Interpunktionsfehler
sind hier nicht beräöcksichtigt geworden. Es hat sich leider auch
herausgestellt, dass die durchsicht des manuskripts durch Herrn
E. Stumpp allzu wenig effectiv gewesen ist, was ich nur bedauern,
nicht aber verbessern kann. Die berichtigung von mehreren, kleine-
ren ungenauigkeiten in äbersetzungen ἃ. 5. w. verdanke ich Herrn
Cand. phil. H. Smith.

P. 2 z. 1 lies: Maähärästri — ib. z. 5: in der stadt Mithila,
dem grosskönigsresidenz — ib. z. 6—7: der seinen hofstaat im
zaume hielt — ib. z. 21: zu anupadaka? (B anupadoko, M anupadako)
vgl. Divyävad. p. 619,22 — ib. anm. 1: die bemerkung öber savdäi-
αψαπία ist zu streichen — P. 3 z. 10: Dann — ib. anm. 1: vgl.
auch Leumann Album Kern 391 ff. — ib. anm. 6: Märasamyutta
und Samy. — P. 4 z. 20: findest — ib. z. 22: heilige — ib.
anm. 5: sämkhya (an zwei stellen), hätte — P. 6 anm. 1: loi p.
568 — ib. anm. 4: BM haben grot(r)am oväya (nach Smith odhäya

zu lesen) -- ib. anm. 6: 18,56 — P. 8 z. 1: träge und unver-
ständig nach Senart; BM haben pramattä varabuddhino — ib. z.
5: schreckliche -- ib. z. 19--90 u. a.: man kann nämlich dem

grossen heerföährer Tod unmöglich entrinnen — P. 10 z. 12: kein
— ib. z. 26: nannte — ib. anm. 2: V p. 128 anm. — P. 12 z. 7:
während — ib. z. 19: Raäuraväu — ib. z. 19: Patäpano — ib.
ψ. 22: räudrasatvehi — ib. z. 23: satvärm und pratyekasodacotsa-
desu — ib. z. 31: räudrakarmebhih und "satvehi — ib. z. 33:
Osatvehi — ib. z. 34: catukarnä — P. 18 z. 2: catudvärä — ib.
z. 6: tejasamyutä — ib. z. 10: ayopäkärapariyantä — ib. z. 11:
yutä — ib. z. 15: sadäyasaphäläsphära — ib. z. 16: romahar-
sanaripå — ib. z. 19: dukkä — ib. z. 27: ja — ib. z. 86: satvä

176 Jarl Charpentier,

und mahäkilbisakärakä — ib. z. 37: pratapyarti — P. 14 z. 5:
es ist wohl dandehi sthäle narakapälaka zu lesen (ebenso in
456,1 äyase Yamapäurusä) nach Smith — ib. Ζ. 6: katakilbisä —
ib. z. 10: tante ”ham — ib. z. 12: tesäm und anupärvagah —
ib. z. 14: åärdhapädär adhogirärm — ib. z. 15 und 19: ργαϊαήι-
bayitvä — ib. Δ. 16: ärdhvapädärn — ib. z. 18: satvä und adho-
ciräk — ib. z. 28 und 32: pätenti — ib. z. 29 und 32: hastesu
— ib. z. 30: pradustamänasä naräh — ib. z. 31: pradustamana-
sarhkalpa — ib. z. 32: äyasehi nakheki — ib. z. 33: gäträni
— ib. z. 86: krodhavagänugäåäh - ib. z. 38: yehicchindanti —
P. 15 z. 7: Dhp. ὃ — ib. z. 10: tesärm sarmchinnagätränäm —
ib. z. 11 und 12: tesämr — ib. anm. 3: sarichinnagattam — P.
16 z. 3: te 'vagähanti — ib. z. 7: vedanärr — ib. z. 15: evanm-
räpär und satvä — ib. z. 18: Kunaparr — ib. z. 19: nirmuktäh
— ib. z. 26: bhillväna — ib. z. 27: krsneht — ib. z. 28: krsna-
pränaka — ib. z. 29: bhittväna und mänsagonitabhojanaäh — ib.
2. 38: agnitiksnamukhä — ib. anm. 2: gcaktitiksna? --- P. 17 z. 1:
drumär und gcobhanäm — ib. z. 10: ärdhavrkse — ib. anm. 1:
jät. 544 g. 153 und GCyäma-Cabaläu gonäu ca grdhräu ca —
P. 18 z. 6 (ebenso 8, 10 und 14): Asipatra? — ib. z. 20: nadwmn
— ib. z. 91: tesärn — ib. z. 22: claksnitämi — ib. z. 23: arnrgäni
— ib. z. 28: g. 61 — ib. z. 29: ”ikugehi — ib. 2. 30: bhurmjäventi
— ib. z. 32: steht — ib. anm. 1: jät. 5344 — ib. anm. 2: ayovi-
skarnbhanehti und viskarnbhayitvä — P. 19 Ζ. 1: sartaptarn und
päyäyanti (ebenso z. 3) — ib. z. 2: tesärm — ib. z. 3: vilinakarm
— ib. z. 11 und 13: ”särinak — ib. z. 12: narakärr — ib. z. 14:
ye, karmän:i und mänusäh — ib. z. 16 yonigah — ib. z. 17: πιᾶ-
nusäh und ”kugaläkära statt kugaläcäraä — ib. z. 33: Samudracrir
— P. 20 z. ὃ: yuvaräd — ib. z. 3: yäuvanam — ib. z. ἃ:
värdhakam — ib. z. 8: uccän nimne nimnäc cocce — ib. z. 10:
asthibhasträsadrkkäyo värdhake — ib. z. 15: tathästho "ρὲ —
ib. z. 16: jaksuh — ib. z. 17: ”kalevaram — ib. 2. 18: äspa-
dikrtam — ib. z. 20: viwvigug ca niriwyuc cänekago — ib. z. 21:
ekag ca — ib. z. 23: säram äsädayan — ib. z. 24: pravive-
gädhikädhikam — ib. 2. 25: bhrgam — ib. z. 27: ”enann avy-
agram ämisam — ib. ἃ. 28: babhuvätyantamadhyagah — ib. z. 30:

sarmcukocä? und muktavistham — Ῥ. 21 z. 2: turarmgahastäir
äkrsya — ib. z. 3: taratpravahanam und kunrjarakalevaram —

ib. 2. 6: krtadvärän — ib. 2. 8: väyasag cakre visvagdigavalokanam
— ib. z. 9: pagcän nirädväitam — ib. z. 10: aham — ib. 2. 12:

Paccekabuddhageschichten. 177

ὑμῶνο 'pi — ib. z. 13: äkramyamänam abhitas tan usw. — ib.
z. 14: smäbdhäu — ib. z. 16: prändig ca — ib. z. 19: rägavän
hast? — ib. z. 20 und 29: käka ivämusmin und manhksyämi —

P. 22 z. 16: 'in Benares regierte' — P. 24 z. 1: Räpanika — ib.
2. 9: pravicad vätagitale — P. 25 z. 36: pärnsukridakam — P. 26
2. 7: svalamkrtä — ib. z. 8: pärmsukridakarm — ib. z. 26: tvärn
— P. 27 z. 7: appam — ib. z. 25: catuttham — ib. z. 27: yo ”har
-- ib. z. 28: kocid uparudhyati — ib. z. 99: adhanasya anägä-
rasya — ib. z. 34: tatiyam — P. 28 z. 8: sotthum — ib. z. 25:
bhadram — ib. z. 36: dayhamänamhi — ib. z. 33: kumbhena —
ib. z. 35: parncamarr -- P. 29 z. 2: sadäpi — ib. z. 15: der
jätakakomm. und die meisten hdschr. zu Therig. 284 haben pari-
nitthitam; Therig. 283 hat die lesart osenti, was ja zu B osanti
stimmt — ib. z. 30 und 31: Cronaka — ib. z. 34: kähämi —
ib. z. 37: upamän — P. 30 z. 5: kurmjaro — ib. z. 11 und 21:
vyäyäma — ib. z. 14: vikarmgamo — ib. 2. 18: nirato — ib. 2.
25: Gamgäå — ib. z. 26: samudram — P. 31 z. 5: Dirghäyu
— ib. z. 17 und 20: maranarn — ib. 2. 26: ämantremi bhavan tava
-- ib. z. 37: kämänär -— ib. z. 35: patipajjassu (ebenso p. 32 z. 10)
— P. 32 z. 5 täm — ib. z. 8: hemakappanaväsasäh — ib. z. 9: to-

mararmkusapäniki — ib. z. 18: särvälamkärabhusitäfni] — ib.
Zz. 19: satthi und sabbälarkärabhäsita — ib. z. 22: ärälha gä-
maniyehi — ib. z. 24: sastvh — ib. z. 25: tärm — ib. z. 33:

solasitthisahassäni --- ib. z. 35: rajjarm — P. 33 z. 4: swhbhakan
— ib. z. 13: 460,2 ff. — ib. z. 15: päåteya — ib. z. 17: grhnitvä
— ib. anm. 2 soll ausgehen -— P. 35 z. 10: mätangäv — ib. z.
12: jätir — P. 37 anm. 1: assusamuddo und nagararm — P. 40
2. 22: ratthämt — P. 45 z. 5: Krsna — ib. z. 18: Vrsaparvan —
P. 46 anm. 2: Candapaccota ist nach Mabel Bode in JPTS. 1894
—96 p. 57 anm. als Candapajjota zu lesen — P. 47 z. 6—7:

Dann erhielt sie eine ausserordentliche schönheit usw. — P. 52
z. 16 und 23: Makaradamstrå (ebenso p. 53 z. 4) — P. δ4 z. 1:
surakulam — ib. z. 19: köomeid — ib. 2. 27: svämtinyety — ib.

z. 34: janmany amanyata — P. 55 2.6: yosij jagäda — ib. z. 7:
Makaradanmstra — ib. z. 18: juäyäriyarm -- ib. z 20: grham —
ib. z. 25: desaccäyarm — ib. 2. 31—32: sarvesv arngesv atädyata
— ib. z. 32: dittham — ib. z. 35: 60 — P. 56 z. 1: 63 — P. 58
z. 14: Goraksakag caäiva — P. 59 z. 4: kas tad und grhasanjrakarm
— ib. z. 11: tärr — ib. anm. 2: an die identität — P. 60 z. 11:
andere — ib. 2. 23: Mäladeva und Ὁ. — P. 62 z. 29—31: denn

178 Jarl Charpentier,

vornehmen leuten wird der verkehr mit huren als verboten dar-
gestellt — P. 68 z. 1—2: Jetzt bin ich unbewaffnet, deswegen
ziemt es sich nicht mut zu zeigen — ib. z. 4—5: denn auch grosse
männer werden in dieser welt leicht vom ungläck betroffen —
ib. 2. 6—7 vll.: wer besitzt immer die Laksmi? För wer ist die
liebe immer fest? — P. 70 2. 29: ehrwärdige — P. 71 z. 94.---98 vll.
besser: aus verwirrung erkennt man die liebe -- P. 72 z. 17: Vi-
kramaräja — P. 73 z. 3: verzeihung bekommst du erst, wenn du
ihn (den Mäladeva) hierher föhrst — ib. Ζ. 5: ich habe unimä nach
Jacobi mit 'vollmondstag' ubersetzt; nach Smith ist es eher =
änendupärnima B. V, 251 ”mond einen tag vor dem vollmond' Caäcvata
195 — ib. z. 14—15: nur möge sie so thun, wie sie es wänscht
— ib. z. 29: gräösste — P. 74 2. 2—3 besser: 'gib dem kauf-
mann die hälfte, wäge es aber zuerst vor meinen augen” — ib.
z. 23: Jetzt ist jene gelegenheit da — ib. z. 37: wo er auf bitten
des M. usw. — P. 75 anm. 4: Ksemendra — P. 76 z. 15: 38
— ib. 2. 25: war — P. 78 z. 23: Mandiya — ib. anm.2: schätze
— P. 80 z. 7—8: "dies ist fär mich eine gelegenheit [in die
nähe des königs] zu: gelangen — ib. z. 14: aus der — ib. z.
21: herzen — Ρ. 81 z. 12: Agaladatta — P. 82 z. 7: denselben
— ib. anm. 1: einen — P. 83 z. 3: Vikramaräja — P. 84
z. 9: er — ib. z. 11: charakter — P. 85 z. 2: ihn töten, sie dann
mit gewalt nehmen” — ib. z. 9: titthayara's — ib. z. 32: den hals
(statt die schulter) — P. 86 z. 11---18: "'Die handlungen, die ein
wesen in dieser oder irgend einer anderen existenz veräbt hat, muss
es wieder abtragen, andere leute sind nur die mittel' [des karman|]
— Ρ. 87 z. 14: tirthakara's — P. 88 z. 10: umgekehrter — ib.
4. 21: Wegen feindschaft in irgend einer fräheren existenz usw. —
Ρ. 89 z. 17—18: Mit eintausend und acht mädchen aus der Ikkhä-
gafamilie usw. — P. 90 z. 15: die ehrwäördige — P. 91 z. 5: um
seine — ib. z. 30: uvasantamohanijjä — P. 92 z. 11: saddä —
P. 93 z. 3: bhittunam — ib. z. 7: välaggapoiyäo — ib. 2. 23: kirm
nu jujjhänam — ib. 2. 24: appänam — P. 94 z. 6 und anm. 1:
kalarmm — P. 95 z. 13: pajjavatthio — P. 101 z. 29: Käus — ib.
z. 32: Wer — P. 102 z. 19: mindestens — P. 103 z. 1 δῆ; scheint
mir der umstand, dass die alte.... zu erzählen hat, mehr als
andere dafär zu sprechen, dass sie nicht viel vor der zeit Buddha's
fiel — ib. z. 6: Das letztere heisst — ib. z. 29: betrafen — P. 104
Zz. 87: aywh rukkho nipphkalatäya nilobhäso — P. 107 2. 91: adha-
nassa — ib. z. 24: dahyamänäyärm --- ib. z. 25: bhiksuno — ib.

Paccekabuddhageschichten. 179

anm. 2: yesan und kiäcana — P. 108 z. 13: yesan und kvmcanar
— P. 109 z. 21: pamädam — ib. z. 22: pajar ---- P. 110 z. 31:
tirochadarm — ib. z. 33: sirim — ib. z. 34: mula und upäganrchirn

— P. 111 z. 33: bahunärm — ib. z. 88: phalaheta — P. 117 z. 89:
enthalten — ib. anm. 2: Nemikumäro und Nemi — P. 118 z. 15:
schrecklichen — P. 123 z. 1: zerstört (da khaiya = ksaytta- ist) —
P. 198 z. 33: in ein kästchen, das keine löcher hatte --- P. 196 z. 18:
kheta ist = vidyädhara — ib. z. 28: das mädchen — P. 131 z. 5:
”ein tugendreicher könnte in die fremde, in den urwald oder usw.
— ib. z. 37: Yavanärng cäiva — ib. z. 88: Nagnajitpramukhärng
cätva — P. 189 z. 5: Gändhärärms tarasä — ib. z. 10: liess —
ib. z. 13—14: Giriwrajagatäg cäpi und Ambasthäe ca Videhäc ca
Gändhäräc ca — P. 135 z. 8: erreichen — P. 141 z. 21: motiv-

wanderung — P. 142 z. 8: vanärmtam — ib. z. 9: anusararnti,
karn und decam — ib. z. 10: kurarngi — P. 145 z. 23: ausge-

macht — P. 152 z. 15 ff.: So lief er in der richtung des waldes
den weg entlang, die. leute konnten ihn nicht einholen; so wurden
die beiden nach dem wald gefährt — P. 154 z 20: einen — Ρ.
155 anm. 2: in sanskrit — P. 156 z. 8: nach — P. 157 z. 2: an

den fässen — ib. z. 5 besser: unsere erben — ib. z. 10 ff.: ”Wie
in der abenddämmerung viele vögel sich auf einem baume ver-
sammeln, wie wanderer, die . . . zusammentreffen, am morgen

aber... fortziehen, so usw. — P. 158 z. 99: Amm. Marc. XXXI, 5, 24
— P. 159 z. 17 (auch 18 und 24): Dadhivähana — P. 160 z, 22:
Dadhivähana — P. 163 5. 29: es sei denn, dass... — ib. z. 30:
Vätadhäna -- P. 167 z. 25: das alter — ib. z. 27: höchstens und
Chr. — ib. anm. 1: an das 8:15 und Chr. — P. 168 z. 1: von dem
— ib. z. 25: das alter.

ΠΥ Google

JV

UPPSALA UNIVERSITETS

ÅRSSKRIFT.

1908.

PROGRAM M. M.

UPSALA UNIVERSITETS ÅRSSKRIFT 1908
PROGRAM 3

BIDRAG

TILLIT.

TOLKNING AF RÖK-INSKRIFTEN

HENRIK SCHUCK

UPSALA
AKADEMISKA BOKHANDELN
(C. J. LUNDSTRÖM)

UPPSALA 1908
ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B.

Den värdefullaste inskrift, som vi svenskar hafva, är som be-
kant Rökstenen, och detta värde torde också motivera mängden
af de försök, som gjorts att lösa dess gåtor. För de äldsta redo-
göres i Ant. Tidskr. V, 1—3, men banbrytande blef först Bugges
där införda undersökning. Denna undersökning, som af författaren
själf ingalunda betraktades som definitiv, fortsattes sedan af andra:
af Läffler i Ant. Tidskr. VI samt Nordiska Studier, af Stephens i
Ant. Tidskr. V och Runic Monuments III, af Rundgren i Arkiv 1],
af Noreen i Arkiv III, Brate i Ant. Tidskr. X (med bidrag från
Bugge), af Otto von Friesen i Sv. Turistföreningens Årsskrift 1906
och i Runorna i Sverige (Sommarkurserna i Uppsala 1907), af Vic-
tor Rydberg i Vitt. Hist. och Ant. Akad. Handl. XXXKXI, af Rosenberg
i Nordboernes Aandsliv I, och 1885 höll Bugge härom ett nytt före-
drag, som jag genom hans tillmötesgående var i tillfälle att med-
dela i mitt då under utgifning varande arbete Svensk Litteratur-
historia I. 1888 utgaf han själf en ny tolkning, införd i Vitt. Hist.
och Ant. Akad. Handl. XXXI, och ännu vid sin död var han sys-
selsatt med en tredje revision, som lär vara så pass afslutad, att
den inom kort kan utgifvas. Äfven jag har vid några tillfällen
sysselsatt mig med den märkliga inskriften och vill nu ånyo göra
ett försök att gifva en litteraturhistorisk tolkning af dess början.
Denna lyder:

aftuamubstantarunarbar
inuarinfapifapiraftfaikiansunu
sakumukminipathuariarualraubaruarintuar

barsuaptualfsinumuarinumnartualraub"

babarsamanaumisumanum batsakumana
rthuarfurniualtumanurpiflaru
mirhraibkutumauktu

miranubsakar
raipiaurikrhinbpurmubistilir
flutnastrantuhraibmararsitirnukaruka
kutasinumskialtiubfatlaprskatimarika.

En svårighet röjer sig genast vid en flyktig blick på denna
text: orden äro nämligen ej skilda från hvarandra, utan hela in-
skriften går i ett. Vidare upprepas aldrig samma bokstaf, så att
t. ex. uaRin numnaR skrifves uaRinumnaR. Men i det hela synes
Bugge hafva besegrat dessa svårigheter, och — med undantag för
en punkt, till hvilken jag sedan skall återkomma — torde man
kunna akseptera hans läsning:

aft uamub stanta runak bar.

in uarin fapi fapir aft faikian sunu. Sakum mukmini pat
huariarR ualraubar uarin tuar suap tualf sinum uarin numnar
t(uar) ualraubar bapar saman a umisum manum. |

pat sakum anart huar fur niu altum an urpi fiaru mir

hraibkutum auk tu mir an ub sakar.

raip piaurikr

hin purmubi

stilir flutna

strantu hraipmaraR.
5118 nu karuRr

ἃ kuta sinum
skialti ub fatlapr

skati marika.

Öfversättningen af det första stycket erbjuder inga svårig-
heter: »Efter Vamod stå dessa runor. Men Varin ristade dem,
fadern, efter den åt döden hemfallne sonen.» Friesen har emeller-

5

tid en annan tolkning än denna, som för öfrigt är den allmänt
antagna. Han fattar z2arir icke såsom ett nomen proprium Varinn
utan såsom ett adjektiv verizr = minnesgod. Häremot kan in-
vändas:

1) Ett adjektiv verinr är, mig veterligen, ej uppvisadt i de
nordiska språken, äfven om det mycket väl kan hafva funnits.

2) Namnet Varsinnr förekommer ofta såsom Bugge visat. Vi
hafva det i ortnamnen Varinsvfk (Helge Hjorvards. 22), Varinsfjorör
(Helge Hund. I 26), Varinsey (Helge Hund. I 37), och konung Og-
vald dräptes enligt sagan af en konung Varin. Namnet före-
kommer vidare på den svenska Rotnestenen (Runverser n:r 110).

3) Såsom Friesen själf riktigt anmärker, är den i regeln an-
vända formeln för en runinskription denna: »Torbjörn reste denna
sten efter Torsten, sin fader (son ο. 5. v.).> Denna formel hafva
vi 1 frasen: »Efter Vamod stå dessa runor, men Varin, fadern, ri-
stade dem efter död son.» Enligt Friesens öfversättning skulle
fadrens namn (Bjare) däremot ej nämnas förr än i slutet af den
långa inskriften.

4) Vamods fader är enligt Friesen identisk med den i inskrif-
tens afslutning nämde ristaren Bjare. Härvid kan anmärkas, att fa-
ders och sons namn ofta alliterera. Detta gör Varin och Vamod,
men ej Vamod och Bjare.

5) Fab: kan mycket väl betyda lät rista och anger således
alls icke, att personen i fråga tekniskt utfört ristningen. >»I de
gamle runeinskrifter — säger Bugge — heder det ofte, ligesom i
latin, at en person har gjort noget, som han har ladet gjöre ved
andre. Jeg skal nevne et eksempel blandt mange: Lilj. 799 be-
gynder med 'Holmfast og Rodelf ristede runer', og dog nzevnes
i indskriften siden runeristeren szerskilt.»

På grund af dessa skäl anser jag den äldre meningen vara
att föredraga framför von Friesens. Det är i hvarje fall klart, att
stenen af en fader blifvit rest till minne åt en afliden son. Men
ἃ den andra sidan är det också tydligt, att inskriftens följande del
endast indirekt kan afse Vamod, som var en värklig person, un-
der det att de, som i det följande omtalas, måste hafva tillhört
dikten; detta utsäges också bestämdt, så vida vi få fatta ordet

6

»mukmini» såsom »folkminne, folksägen, folktradition». Emellertid
vill jag tills vidare gå förbi de två närmast följande partierna för
att fästa mig vid det tredje, som är affattadt på vers. Att den
PiaurikR,! som här omtalas, afser den bekante sagohjälten Didrik
af Bern, har redan påpekats af Bugge. Didrik härskade öfver
hreiögoter, och biaurikR befinner sig vid hreiöhafvets kust; vidare
kallas den senare >»skati marika»> eller »märingars furste», och i
Deors klagan yttras om Didrik af Bern

peödric åhte britig wintra
Meringa burg.
(= Didrik ägde trettio vintrar märingarnes borg.)

Öfversättningen af strofen är också i hufvudsak säker. I frasen
Raip biaurikR hin purmupi stilir flutna strantu hraipmaraRr fattade
Bugge raid först såsom res) = red, men uppgaf denna öfversätt-
ning, då sfrantu i så fall måste fattas såsom ackusativ (red öfver
stranden), och »for en sådan form savner jeg hjemmel». I stället
antog han, att γα var pret. af råda (styra, behärska) och öf-
versatte stycket: »rådde öfver hreidhafvets strand.» I Handl. ΧΧΧΙ
och Runverser öfvergaf han — delvis i följd af Noreens kritik —
denna tolkning och återgick till γῇ τες γεῖδ᾽ (=red) samt fattar
strantu såsom en äldre osynkoperad ackusativ (liksom inskriftens
sunu, karuR). Att med full säkerhet afgöra den ena eller andra tolk-
ningens företräde, torde äfven för språkforskaren vara vanskligt,
då ortografien på våra runstenar, med hvilka Rökstenens i i sig visser-
ligen goda stafning måste jämföras, är så pass sväfvande som den
är, men från innehållets synpunkt måste man onekligen gifva Bugges
senare tolkning företrädet. Från den synpunkt, som för mig nu
är af betydelse, är frågan emellertid af underordnad vikt.

Didrik kallas vidare >»stilir flutna», som af Bugge öfversättes
med >»sjökrigarnes styresman». För att förklara detta uttryck er-
inrar Bugge om, att den värklige Theodorik den store höll en stor
flotta till sitt rikes försvar. Men hvad den värklige Theodorik
gjorde eller icke gjorde, är här likgiltigt; faktum är, att sagan om
Didrik af Bern ej känner, att dess hjälte någonsin varit sjökrigare,
och detta är af vikt, ty Rökstenens ristare var icke någon histo-

! Om läsningen piawrikR se Brate: Runverser, 307.

7

riker, utan återgaf blott en folktradition, som ej kände något om
Didriks flotta. Epitetet passar således icke, aldraminst här, där
Didrik omtalas såsom ryttare. Det skulle då bli en mera patetisk [;.
omskrifning af det moderna »en sjöman till häst», som icke anses γι ΄

ΠΣ το κγαπάθ. Jag misstänker därför, att bakom detta uttryck ligger

något annat. Ordet flotnar förekommer icke i isländsk prosa, men
däremot i isländsk poesi, hvilket antyder, att ordet lånats från en
äldre tids episka språk. Inom poesien betyder ordet män, krigare
alldeles som en mängd andra episka ord, som ursprungligen haft
en speciell betydelse, och hos Snorre uppgifves »vikingar ok flot-
nar Pat er skipa herrs (Edda 1528); Snorre har här antagligen
tänkt sig en sing. flot, gen. pl. fotna med ny nom. pl. flotnar i
betydelsen sjökrigare — floti i betydelsen flotte är ju ett vanligt
ord i alla nordiska språk. Men ordet kan också hafva haft en
mera speciell betydelse, som kommit fram genom Noreens ort-
namnsforskning.

Flundre härad i Västergötland hette äldre, som Noreen vi-
sat, Flotmä, Flutna eller Flytna härad. Detta Flutna är gen. pl.
af Flutnar och således samma ord som förekommer på Rökstenen

Östergötland. Τίμα var, såsom häradsnamnet visar, en stam i
Västergötland, och då en hjälte i Östergötland betecknas såsom
»flutnarnes höfding», £anx detta syfta på denna västgötastam.
Och oz vidare — hvilket vi hvarken kunna påstå eller förneka —
dessa flutnar ofta omtalades i folkvandringstidens nu förlorade
diktning, så kan ordet mycket väl i den yngre poesien hafva fått
den allmännare betydelsen sär, krigare — alldeles som wverar
(= virdar i Småland), Zofdar (= en släkt i Upland), skigldungar,
ynglingar ο. 5. v. I hvarje fall förbjuder sammanhanget oss att
här uppfatta flotnar som sjökrigare, och antingen får epitetet här
— liksom i den yngre isländska poesien — betraktas såsom ett
petrifikat, en episk term, plagierad från den äldre poesien, eller
ock har Didrik betecknats såsom de värkliga flotnarnas höfding.

Ordet meriag, som visserligen i den yngre isländska prosan
förekommer i betydelsen utmärkt, berömd man (väl på grund af
härledning ur merr = ärorik), synes också egentligen tillhöra blott
poesien, och har antagligen från folkvandringstidens dikt lånats

8

öfver till den yngre poesien. Äldst — i Deors klagan och på
Rökstenen — har ordet med all sannolikhet betecknat östgoterna
eller en del af östgoterna. Heinzel har sökt att förklara det på
följande sätt (Ostgot. Heldensage 9 ff). Hos en skriftställare från
500-talet kallas de ostgotiska trupperna Valarnreriaci, och detta
namn bör antagligen härledas från den ostgotiska konung Vala-
mer. Namnet skulle således vara att jämföra med de klassiska
Pompeiani, Cesariani o. s. v., 1 viss mån ock med de germanska
Amelungar (af Amala), Hugones (de frankiska) m. m. Att ordets
ena del sedan bortfallit har sin motsvarighet i Barder vid sidan
af Longo-barder, Headobarder, Hrådgotan och Hrådas, Wederas
och Wedergeéatas. Möjligen är denna förklaring riktig, men äfven
en annan kan — åtminstone vid sidan häraf — tänkas. Det tyc-
kes nämligen hafva funnits en nordisk släkt eller stam med nam-
net märingar. Bugge läser nämligen inskriften på Vimosedopskon:
Maki ai ala mariha = Svärdet äger Ala, märing. (Bidrag til tolkn.
af danske... inskrifter 7 ff.), och Etelhemsinskriften tolkar han: »:£
Marila worta (mig gjorde Marila eller märingen; No. inskrift. I 148).
Likaså har Hellqvist (Om de sv. ortnamnen på -inge 101) påpekat
det i Södermanland uppträdande ortnamnet Mäeringe, som synes
återgå till en släkt märingar. Namnet märingar var således be-
kant i norden, och det kan därför tänkas, att man, då man på
Rökstenen kallade Didrik »märingars höfding», däri inlagt en sär-
skild betydelse: att den frejdade sagohjälten tillhört den i norden
bekanta märingsläkten.

Didrik säges rida öfver — eller härska öfver — hraipmarar
strantu τε hreidhafvets strand, och i det närmast föregående styc-
ket säges en konung hafva aflidit 2,115 hraipkutum = bland hreid-
goterna. Bugge trodde först, att dessa hreidgoter betecknat Vamods
landsmän östgötarna, men i Handl. ΧΧΧΙ har han med rätta öf-
vergifvit denna mening. Liksom i den angelsaksiska poesien be-
tecknar hreidgoter utan allt tvifvel ostgoterna d. v. s. Theodoriks
och Ermanariks landsmän, och det ursprungliga Hreidgotaland
befann sig således i Sydryssland; i den senare isländska litteraturen
är Reidgotaland ett blott »poetiskt»> land, som förlägges än hit,
än dit, och namnets popularitet vittnar således egentligen blott

9

därom, att man haft en mängd gamla dikter, i hvilka ordet före-
kommit — sagor, som med all sannolikhet vandrat till norden från
goterna i Sydryssland.

Strofen ἃ Rökstenen bör således öfversättas: »Didrik red,
den dristige, flotnarnes höfding, öfver Hreidhafvets strand. Sitter
nu rustad, sköldomgjordad, på sin hingst! märingars kämpe».
Då Bugge först skulle förklara tanken i denna dikt, antog han,
att författaren tänkt sig Vamod — om hvilken Bugge då ansåg
strofen handla — sittande till häst i sin grafhög, och i anslutning
härtill påpekade Läffler den egendomliga öfverensstämmelse, som
fanns mellan detta äldsta exempel på svensk poesi och Tegnérs
Rings Drapa. Men i Handl. XXXI förkastade Bugge med rätta
denna mening. För det första antydes icke, såsom Bugge anmär-
ker, att konungen såsom död sitter i grafhögen, och då strofen
gäller icke Vamod utan Theodorik blir saken ännu mer betänklig,
ty hvarken i historien eller i folktraditionen omtalas, att Didrik
blifvit jordad till häst. Därefter fortsätter han: »Fortzllinger om
Theodorik synes derimod at gjöre en anden Forståelse af Strofens
Ord sandsynlig. Den berömte af Bronce udförte Rytterstatue af
Marcus Aurelius i Rom var det eneste af saadanne Kunstverker,
som ikke blev ödelagt eller nedgravet. I Middelalderen mente
man sedvanlig, at dette Billede forestilte Constantin. Men Ger-
manerne saa deri Theodorik. Thi det er aabenbart denne Rytter-
statue, som menes, naar det i biöriks saga kap. 414 heder om
Thidrik: »ἱ Rom lod han stöbe et Billede af Kobber, der forestilte
hans Hest Falka och ham selv>. Jfr Mällenhoff Zeitschr. f. deutsch.
Alt. XII, 325 ff. Og Englzenderen Higden skref för Midten af 14:de
Aarhundred fölgende om en Stötte i Rom: Der staar et andet
Tegn og Mindesmerke foran Pavens Borg: en Hest af Kobber og
en Mand siddende paa den, holdende sin höire Haand, som om
han talte til Folket, og holdende Töilen i den venstre. En Gjög
sidder mellem hans Hests Ören, og en Dverg ligger under dens
Födder. Pilgrimme kalde den Mand Theodoric, Bym&e&ndene kalde
ham Constantin, men Hoffets Klerke kalde ham Marcus og Quin-

! Gofi behölver — såsom Nureen påpekat — ej betyda den gotiska (häs-
ten), utan betyder antagligen blott beskällaren, hingsten (at giuta = utgjuta).

IO

tus Curtius. Fra Middelalderen omtales ogsaa andre Billeder af
Theodorik. Naar det i Strofen paa Rök-stenen om Thjodrik, Reid-
goternes Konge, heder: »nu sidder han paa sin gotiske Ganger»>,
finder jag det, efter hvad her er anfört, sandsynligt, at skalden
ved disse Ord sigter til et Billede af Tjodrik, der fremstilte ham
siddende til Hest. Ad forskjellige Vege kan Sagn om Billedet i
Rom vere fört til Norden».

Såsom så ofta hos Bugge är hypotesen svindlande djärf, men
torde dock tangera det rätta. Strofens båda delar stå onekligen i
en temporal motsats till hvarandra. I. den första berättas, att
Didrek »ed (sål. preteritum) öfver Hreidhafvets strand, och denna
uppgift måste således afse den då lefvande konungen. Men i den
andra säges, att han wu sitter (sål. presens) rustad och sköldomgjor-
dad till häst. Denna uppgift åter kan ej syfta på den lefvande
Didrik, utan antingen på en död, som till häst sitter i sin grafhög,
eller på en staty öfver konungen. Det förra antagandet måste
anses vara uteslutet, då den värklige Didrik begrofs i en kista i
det praktfulla mausoleet i Ravenna och sagans Didrik bortfördes
utan att begrafvas. Så till vida är nog Bugges tankegång alldeles
riktig. Men svårligen kan Rökinskriften syfta på en i Rom befint-
lig staty.

För det första är det ytterst osannolikt, att någon person i
Östergötland på ϑοοίαϊες sett Marcus Aurelius staty. De ger-
maner, som då kommo till den eviga staden, voro kristna pilgri-
mer, under det att östgötarna ännu voro hedningar. Ej häller är
det vidare sannolikt, att ryktet om denna staty kunnat sprida sig
till Östergötland, ty så populär var den ingalunda. Under antiken
funnos som bekant tusentals statyer på Roms offentliga platser,
och det är visserligen sant, att dessa så grundligt förstördes under
medeltiden, att det vid renässansens inbrott blott fanns några få
kvar ofvan jord — bland dessa Marcus Aurelius ryttarstaty, som
då ännu stod framför Lateranpalatset. Men på 800-talet funnos
säkerligen ännu en mängd andra kvar, och i hvarje fall kan statyen
ej hafva varit så populär i Östergötland, att en skald kunnat allu-
dera på den såsom på en allmänt bekant företeelse. Därtill kom-
mer ett annat skäl. Det finnes alls icke något bevis för, att statyen

LI

redan på 8800-talet ansetts föreställa Didrik af Bern. Det äldsta
vittnesbörd vi hafva på denna tro är närmare fyra hundra år yngre.
Och till sist passar beskrifningen icke in på Marcus Aurelius,
som visserligen sitter till häst, men obeväpnad och alls ej »rustad
och sköldomgjordad>.

Emellertid har Bugge nog gifvit klaven till den riktiga lös-
ningen. Det fanns nämligen en annan ryttarstaty, som för det
första värkligen framstälde Didrik af Bern, och som för det andra
befann sig på en plats, som 800-talets nordbor mycket väl kände
till. Det är på denna staty, som enligt min mening strofen, direkt
eller indirekt, syftar.

I Ravenna fanns en ryttarbild, föreställande Theodorik den
store till häst med skölden på den vänstra skuldran och med det
utsträckta spjutet i den högra handen. Denna staty flyttades emel-
lertid af Karl den store till Aachen, där den uppstäldes framför
hans palats? Statyen omtalas af Agnellus 839 i dennes Liber
Pontificalis ecclesie Ravennatice kap. 94 (i Muratori, Scriptores ID,
Sedan han omnämt några mosaikbilder af konungen, öfvergår han
till att tala om en ryttarstaty i Ravenna:» . .. in aspectu ipsorum
Pyramis tetragonis lapidibus et Dbisalis in altitudinem quasi cubi-
torum sex. Desuper autem equus ex aere fulvo perfusus, ascen-
sorque ejus Theodoricus Rex scutum sinistro gerebat humero,
dextero vero brachio erecto lanceam tenens. Ex naribus vero equi
patulis et ore volucres exibant, in alvoque ejus nidos e&dificabant»>.
Sedan han därefter berättat, att statyen ursprungligen gjorts för
kejsar Zeno, fortsätter han: »sed Theodoricus suo nomine decora-
vit; et nunc pene anni XXXKXVIII, cum Karolus Rex Francorum
omnia subjugasset et Romanorum percepisset a Leone III Papa
Imperium, postquam ad corpus Beati Petri sacramentum prebuit;
revertens in Franciam, Ravennam ingressus, videns pulcherrimam
imaginem, quam nusquam similem, ut ipse testatus est, vidit, in

1 Se härom Herman Grimm: Das Reiterstandbild des Theodorich zu
Aachen 1869. Ett annat arbete härom, som jag ej sett, är Bock: Reiterstatue des
Ostgothen Königs Theodorich vor dem Pallaste Karl d. Gr. in Aachen i Jahrb.
d. Vereins von Alterthumsfreunden der Reinlande V. Grimms arbete lärde jag
känna först efter det jag själf, oberoende af honom, gjort den sammanställning,
för hvilken redogöres i texten. |

12

Franciam deportare fecit atque in suo eam firmavit Palatio, qui
Aquisgranis vocatur».

Statyen hade således 801 flyttats från Ravenna till Aachen,
och denna uppgift bestyrkes af en annan. Den bekante medeltids-
skalden Walafridus Strabo skref nämligen 829 en dikt Versus in
Aquisgrani Palatio editi anno Hludowici Imperatoris XVI De
Imagine Tetrici?, i hvilken han omtalar den utanför palatset upp-
stälda statyen. Tyvärr är dikten ytterst dunkel och halft alle-
gorisk. Någon beskrifning på statyen ger han icke, utan förut-
sätter dess utseende som bekant, och det synes mig omöjligt att
af dikten få någon klar bild af denna; man får därför nöja sig med
det faktum, att den ravennatiska statyen 829 befann sig i Aachen.
När stoden sedan förstördes, känner man icke, men någon anled-
ning att antaga, att detta skett förr än mot slutet af 800-talet,
finnes icke. Statyen befann sig således i Aachen ungefär sam-
tidigt med det att Rök-inskriften affattades eller åtminstone några
få år förut, och utseendet stämmer med inskriften. Enligt denna
satt Didrik till häst, rustad och sköldomgjordad. Enligt Agnellus
hade konungen skölden på vänstra skuldran och ett utsträckt spjut
i den högra handen. För det tredje måste denna staty betraktas
såsom en enastående märkvärdighet. I Rom funnos nog ännu
många öfver jord, men denna var helt visst den enda ryttarstaty,
som fanns i hela Tyskland.

Den romerska statyen öfver Marcus Aurelius var säkerligen
alldeles obekant för forntidens svenskar, som däremot hade tal-
rika merkantila förbindelser med det frankiska riket. 829 — samma
år Walafridus skref sin dikt — infann sig en svensk ambassad hos
kejsar Ludvig, som antagligen uppehöll sig i Aachen, och träffade
då bl. a. öfverenskommelse med kejsaren om en svensk mission.
Längre fram blefvo förbindelserna mera krigiska, och i början af
88o-talet eröfrades Aachen af nordmännen. Enligt Adam af Bre-

1. Dikten trycktes först at Bock, sedan af Dämmier i Haupts Zeitschr. XII,
461 samt i Monumenta Germanix Historica; Poetarum lat. med. evi Tomi II pars
prior 1883. Det var genom denna dikt min uppmärksamhet fästes på denna
fråga, och med anledning däraf skref jag en kort uppsats i Stockholms Dagblad
(21 maj 1905): Didriks af Bern ryttarstod. Sedan har jag funnit, att Heinzel re-
dan 1889 (Ostgot. Heldensage 16) haft samma tanke, ehuru han ej utfört den.

13

men foro de synnerligen våldsamt fram och begagnade bl. ἃ.
palatset såsom stall för sina hästar. Skoliasten tillägger, att palat-
set alldeles förstördes, så att det i åttio år blef stäende såsom en
ruin! Det är då ej omöjligt, att den framför palatset stående
statyen blifvit förstörd vid detta tillfälle. |

I hvarje fall var staden mot slutet af 800-talet en för skandi-
naverna välbekant ort, som många af dem besökt, och ett minnes-
märke af den uppseendeväckande art som Theodoriks ryttarstaty
bör gifvetvis hafva i hög grad fjättrat deras intresse. Möjligt är
rent af, att vi hafva statyen kvar i en nordisk kopia.

Såsom jag nyss nämde är Walafridus' dikt ytterst svårbegrip-
lig, men några antydningar om statyens utseende och uppställning
torde man dock kunna få fram ur de besynnerliga omskrifningarna.
Dikten har formen af en dialog mellan Strabus och Scintilla. I
början frågar den förre:

Primum nosse velim, iuxta quem sxepe uiamus.

Cur sit imago suis sic effigiata figuris?
Scintilla.

Tetricus Italicis quondam regnator in oris ef.

hvarpå följer ett skarpt angrepp på den kätterske konungen. Af
frågan tyckes emellertid framgå, att flera figurer befunnit sig på
platsen och så att säga bildat en grupp tillsammans med Didriks
»imago». Sedan Strabus därefter uttalat sin förvåning öfver, att
dufvor ville slå sig ned på tyrannens bild, frågar han vidare:

Cur dextra de parte nolam gestare uidetur?
Nudus ob hoc solum, puto, ut atra pelle fruatur.

Scintilla.

Etsi non caneret, nequaquam pelle careret,
quam semel induerat.

Efter orden öfversatt skulle väl detta betyda:

Hvarför synes han från (eller: på) den högra sidan bära en klocka?
Naken, såsom jag tror, blott därför att han må glädja sig åt den svarta huden.

Scintilla.

Äfven om han ej spelade, skulle han ej vara utan den svarta huden,
som han en gång iklädt sig.

1 Adam af Bremen L. I kap. 40. Jfr Steenstrup: Normannerne II 199.

14

Den »ἤδη», som här omtalas, kan svårligen vara Theodorik,
som enligt Agnellus' beskrifning ej bar någon klocka och väl ej
häller haft svart hud, enär statyn säges vara förgyld. Men då
Walafridus strax därefter omtalar en satelles niger, är det tydligen
denne, som afses med den nakne mannen i svart hud. Bredvid
den förgylda ryttarstatyen har således stått en annan staty af svart
brons, och till vänster om denna har befunnit sig en klocka. Vända
vi oss nu till Hablingbostenen på Gottland, se vi på denna en

Νὰ TYST fll
MV δὴ ἂν
> My AN UN

i ie HJ]

4 4
ll

grupp med följande figurer: en ridande man med framsträckt spjut,
framför denne en stående figur och mellan båda ett föremål, som
onekligen ser ut som en kyrkklocka. Öfverensstämmelsen kan
naturligtvis bero på en tillfällighet, men å den andra sidan är ett
direkt samband alls icke osannolikt. Såsom jag på ett annat ställe!
visat, voro såväl bonader som träskulpturer med bildframställningar,
särskildt ur sagan, mycket vanliga vid denna tid. Dylika bonader
voro omtyckta handelsvaror, som gärna köptes eller röfvades af de
nordiska vikingarna, och ej sällan tyckas de hafva afbildats på de

! Studier i Nordisk litteratur- och religionshistoria I.

15

stenar, som restes i deras hembygd; på detta sätt förklaras bäst
de öfver allt i norden förekommande bilderna ur Sigurdsagan.
Följande antagande har därför många analogier. Den grupp, som
befann sig framför palatset i Aachen, afbildades på några vägg-
bonader; en af dessa förirrade sig till köpmansön Gottland och
afbildades där på Hablingbostenen — dock som det synes med
vissa förändringar!; så skall hästen sannolikt vara åttafotad och
den stående figuren har fått ett horn i handen, antagligen emedan
den primitive konstnären velat lämpa bilden till någon populär
saga eller någon nordisk myt. Hvad nu Rök-inskriften beträffar, ”
är det väl troligare, att den syftar icke direkt på statyen i Aachen,
utan på en i Östergötland befintlig tapetbild af den berömda ryttar-
stoden. Till denna fråga skall jag sedan återkomma.

Emellertid öfvergår jag till det närmast föregående stycket,
emedan detta ansetts stå i omedelbart sammanhang med Didrikes-
strofen. Bugge läser (med isländsk transskription) i Handl. ΧΧΧΙ
denna passus: Pal sagum annart, hwerr fyr niu aldum an yrdi fiaru
miR Hreidgutum auk dö miR ann ub sakar, samt öfversätter: »Det
fortelle vi som det andet, hvem for ni Aldre siden kom til Verden
blandt Reidgoterne og döde blandt dem, fordi han hafde forbrudt
sig.» Detta anser Bugge syfta på den omedelbart därefter nämde
Didrik af Bern (Raip biaurikt etc.): »Her siges det, at han kom til
Verden blandt Reidgoterne for ni Aldre siden. Vi tör her ikke
antage en nöiagtig chronologisk Beregning eller et bestemdt Tids-
betegnelse. Men det kan dog nevnes, at hvis vi sette Rök-In-
skriftens Tid til omkring 900 og hvis vi lade det ubestemte Ord
old omfatte 50 Aar, saa förer fyr nu aldum os til Tiden for Theo-
doriks Födsel (454 eller deromkring). Om Thjodrik heder det frem-
deles, at han döde blandt Reidgoterne uö sakar (paa Grund af, at
han havde forbrudt sig); dö = döde" uden Tilleg tyder, om end
ikke afgjörende, paa, at her ei er Tale om, at han faldt paa Val-
pladsen. Ved Inskriftens Udtryk maa erindres, at Theodorik döde
pludselig kort efterat Boethius og Symmachus var henrettede og

—

! Äldre bilder, som framstält en saga, förändrades ofta, så att de kunde
tänkas återge en annan. Så skildrade Sigurdsbilderna ursprungligen Volunds
historia.

16

efter at den romerske Biskop Johannes var död i Fzngelset.
Theodoriks Död blev tidlig opfatted som Guds Straffedom paa
grund af Kongens Uretferdighed, og den katholske Geistlighed lod
ham efter Döden lide Pine med de Fordömte»>.

Denna mening kan icke vara riktig, och i Studier i Ynglinga-
tal 101 underkastade jag Bugges tolkning en kritik, som jag ber
att delvis här få upprepa.

Bugge synes alldeles hafva förbisett, att vi här syssla med en
svensk hednisk tradition, icke med en lärd italiensk krönika. Det
är sant, att Theodorik såsom arian var mycket hatad af det orto-
doxa presterskapet, men detta hat kan svårligen hafva fortplantat
sig till en svensk hedning en fyra hundra år senare, och tar man
hänsyn till den tyska folktraditionen, så framstår Didrik i denna
såsom en tapper hjälte — samma intryck, som man får af Rök-
stenens korta strof om honom. Ännu mindre sannolik förefaller
Bugges kronologiska tolkning af frasen fur niu altum, ty då Rök-
inskriften affattades, fanns det antagligen icke tio personer i hela
Europa, som hade någon föreställning om Theodoriks födelseår,
och säkerligen lefde ingen af dessa lärda historiker i Östergötland.
Vidare är det tydligt, att Didrik för Rökstenens ristare icke varit
den historiske östgotakonungen, utan folktraditionens Didrik af Bern,
som ej föddes något bestämdt årtal. Slutligen hafva vi här med
all sannolikhet ett sammandrag af en dikt, icke af en krönika,
men en dylik tidsuppgift tillhör krönikan, icke dikten. Uttrycket
fur niu altum kan således omöjligen hafva haft en kronologisk
innebörd.

Men äfven en annan anmärkning synes mig kunna framställas
mot tolkningen. Frasen auk tu miR an ub sakaR, kan omöjligen
öfversättas med och dog med dem, därför att han hade förbrutit
sig, ty dem står ej i satsen, utan måste underförstås och lånas från
föregäende mening. Men en dylik konstruktion — och dog med
(underförstådt: dem), därför att han förbrutit sig — var helt visst
lika omöjlig i forntidens svenska som i nutidens. Prepositionen
2:1 måste således nödvändigt syfta på ett bredvid stående ord,
och det gäller då att finna detta. Nu är det regel i Rökinskriften,
att en bokstaf ej skrifves två gånger, och bokstafskomplexen an

17

ub sakaR kan således äfven, hvarpå Noreen fästat min uppmärksam-
het, hafva afsedt anzu ud sakaR, och läsa vi frasen på detta sätt,
får prepositionen ett substantiv, hvarpå det kan syfta. Anu skulle
då kunna vara dativus af isl. px = besvär, vedermöda (Egilsson:
cura, sollicitudo, labor, negotium) och 7,22} annu = med besvär,
vedermöda, svårighet (jfr dat. eller acc. stfrantu i samma inskrift).

Uttrycket an urpi fiaru (=isl. å yrdi fjor) kan knappast, såsom
Bugge vill, öfversättas med »komma till världen» >komma till lifvet>.
För att få fram denna mening anför han de isländska fraserna verda
å fötr och verda å leid einhvers, men medger själf, att de ej äro
fullt analoga. Utan tvifvel är det därför riktigare att fatta an icke
såsom urnordiskt ana, isl. 4, utan med Noreen = isl. ὄρ = utan.
An urpi fiaru, isl. ån yrdi fjor betyder då blef utan lif, miste lifvet.

Bugges tolkning är således knappast riktig, och oriktig är
säkerligen ock den tolkning, som jag med tvekan framstälde i den
nyss citerade skriften. Däremot har von Friesen (Runorna i Sverige
13) på ett nytt sätt afdelat runorna, och genom denna textför-
bättring har han på ett lika enkelt som lyckligt sätt aflägsnat de
svårigheter, med hvilka de föregående tolkningsförsöken laborerat.
I stället för Bugges fur niu altum läser han furn i ualtum, hvilket
måste betyda forn, gammal i sitt välde.

Hela stycket får då följande lydelse: fat sakum anart huar
furn i ualtum an urpi filaru miR hraipkutum auk tu miR anu ub
sakar. Och öfversättningen blir: Det berätta vi som det andra:
hvilken (= om honom) som, gammal i sitt välde, miste lifvet bland
hreidgoterna och dog med vedermöda (egentligen: med ett hårdt
dödsarbete), därför att han hade förbrutit sig.

Då vi nu sagohistoriskt skola tolka denna passus, är utgångs-
punkten naturligtvis uttrycket ἀγα νι, ty detta säger oss, att
den här åsyftade sagan varit gotisk. Vidare talas här om en
gammal konung, som begått en förbrytelse och som i följd af
denna förbrytelse miste lifvet under ett svårt eller besvärligt döds-
arbete. Den här åsyftade sagohjälten är genom Friesens textläs-
ning ganska tydligt utpekad, nämligen den gotiske konung Herma-
naricus, Eddan Jormunrek, hvars saga berättas i de isl. Gudrunar-

2

18

hvot och Hamdismal och som äfven var känd i Danmark, där
hans historia läses hos Saxo.

Hermanaricus var som bekant konung öfver det stora gotiska
riket i Ryssland. Då detta omkring 375 anfölls af hunnerna och
Hermanaricus såg sig ur stånd att hejda den våldsamma folk-
strömmen, bar han i förtviflan hand på sitt eget lif — »inpen-
dentium tamen diritatem augente vulgatius fama, magnorum dis-
criminum metum voluntaria morte sedavit>, såsom hans samtida
Ammianus Marcellinus skrifver. Men hos Jordanes (vid midten af
500-talet) har detta historiska faktum redan omspunnits af en
poetisk folktradition. Hermanaricus, goternas konung — skrifver
han — »hade besegrat många folkslag; då han nu var betänkt på
hunnernas förestående anfall, lyckades rosomonernas trolösa folk,
hvilket jämte andra stammar var honom underdånigt, att på foöl-
jande sätt svika honom. Sedan konungen, hänförd öfver sin för-
bittring öfver en rosomonhöfdings svekfulla flykt, hade bundit
dennes hustru Sunilda vid vilda hästar och låtit dessa slita henne
i stycken, hämnades hennes bröder Sarus och Ammius genom
att dödligt såra Hermanaricus..... Ur stånd att lida sårets smärta
och af farhåga för hunnernas förestående anfall afled han uråldrig
och rik på dagar på sin lefnads hundrationde år». I den isländska
saga, som ligger bakom de båda eddadikterna Gudrunarhvot och
Hamdismal är Svanhild (= Jordanes Sunilda) den gamle konungens
hustru, hvilken han på en falsk anklagelse låter kasta för vilda
hästar. Hennes bröder öfverfalla honom och hugga armar och
ben af honom, men det oaktadt dör han icke genast — Hamdis-
mal slutar nämligen med att berätta, huru han låter dräpa de båda
hämnande bröderna; hans egen död, som naturligtvis följde kort
därefter, omtalas ej. Äfven hos Saxo är »Jarmericus»> gift med
Suanilda, som han på en falsk anklagelse dödar, och äfven där
hugga hennes bröder händer och fötter af honom, så att han efter
någon dödskamp aflider.

Här hafva vi onekligen en konung, »gammal i välde», som
»miste lifvet bland hreidgoterna», »därför att han förbrutit 515»,
och som »dog efter ett hårdt dödsarbete>.

Vi vända oss nu till det första partiet, som lyder: Sakum

19

mukmini pat huariaR ualraubaR uarin tuaR baR suab tualf sinum
uaRin numnaR t(uar) ualraubaR babaR saman a umisum manum.
Endast rörande — en mindre väsentlig — punkt har någon me-
ningsskillnad rådt rörande öfversättningen. Ordet »mukmini har
nämligen fattats dels såsom m»g9gminrn: (sonminne) — Bugge i
Ant. Tidskr.) — 22ögminni (folkminne — Läffler) och mögmenni
(det hela folks män — Bugge i Handl. XXXI). Af dessa tolk-
ningar synes mig Läfflers sannolikast, ehuru den laborerar med
en ortografisk svårighet, och jag öfversätter därför det hela:
» Vi förtälja folksägnen, om hvilka de tvänne valrof voro, som to-
gos tolf gånger, båda på en gång från olika mäns». Valrof är
ett poetiskt uttryck för byte, taget från en slagen fiende, »spo-
lia>, och hjälten i detta stycke har således vid tolf olika tillfällen
ensam kämpat mot två olika fiender och besegrat bägge. Friesen
har — dock med en viss tvekan — antagit, att denna passus
anspelat på sagan om Walter och Hildegunn.? Han yttrar: »>Walter
var son till Kung Alphar af Akvitanien, Hildegunn dotter till Heririk,
konung af Burgund. Besegrade måste dessa furstar utlämna sina barn,
hvilka redan genom tidigare aftal mellan fäderna voro trolofvade med
hvarandra, som gisslan till Attila, hunnerkonungen. Fångenskapen
blir Walter för lång. En dag flyr han, medförande sin brud och
Attilas kungaskatt. Eftersatt af tolf af Attilas män, för han Hil-
degunn och skatten i trygghet i en bärgklyfta och rider ut mot
sina förföljare. Vägen var trång, hvarför Walter hade fördelen att
få kämpa med en och en i sänder. Han fäller elfva; den tolfte,
anföraren, flyr efter en hård strid. Så hade hjälten i öppen kamp
vunnit två byten tolf gånger, båda på en gång af olika män, och
hans röfvade dubbelskatt hade adlats till hvad de gamla germa-
nerna kallade wvalrof — ett på valplatsen af en besegrad fiende

1 Redan Bugge i Handl. XXXI har hänvisat till denna saga: Med Hensyn
til denne Fremtreden af Tallet tolv kan eksempelvis sammenlignes et Par
andre Sager. Walthari kjemper tolf Gange efter hinanden mod Guntharis
Mend, den ene efter den anden, og han fzelder de elleve förste. Da Kong
Thidrik, som det fortzelles i Sagnen om ham, har udfordret kong Isung, kjempe
tolv kjempar paa hver Side, den ene efter den anden, mod hinanden. Dog i
intet af disse to Sagn kjempes der saaledes som efter Rökinskriften, mod to
Fiender samtidig.

20

vunnet byte, vanligen bestående i den fallnes rustning, vapen och
smycken».

De båda >»valrofen» skulle således icke vara valrof i vanlig
mening utan beteckna Hildegunn och Attilas skatt, och detta
synes vara en väl djärf omtolkning, isynnerhet som Walter visser-
ligen försvarade dessa 5. k. valrof mot fienden, men icke tog dem
från fienden, som dock dikten uppgifver — de två valrofen voro
tolf gånger taga, båda samtidigt, från olika män. Detsamma
ligger väl i själfva ordet valrof.

För det andra har Friesen ej alldeles rätt refererat Walter-
sagan. Denna föreligger i följande olika versioner:

1) Ekkehards latinska dikt Waltarius, som stöder sig på en
förlorad sydtysk dikt. Början är här densamma som i Friesens
referat, men de älskande öfverfallas icke af Attilas män, utan af
Gunthari och Hageno i spetsen för de frankiska nibelungarna. Wal-
ter slåss med elfva efter hvarandra framträdande krigare, och de
öfriga draga sig tillbaka. Sedan komma både Gunthari och Ha-
geno mot honom, men striden blir oafgjord.

2) Det fornengelska fragmentet Waldere ger ingen säker upp-
gift om stridens förlopp.

3) Didriksagan. Här förföljes paret af Attilas. tolf män, men
Walter kämpar mot alla på en gång, icke mot en och en. Elfva
dräpas, men den tolfte flyr.

4) Den 5. k. Boguphalus krönika. Där kämpar Walter blott
mot en enda fiende.

Häraf synes mig framgå, att det icke är konstitutivt för Wal-
tersagan ens att hjälten tolf gånger efter hvarandra kämpar mot
en fiende, ännu mindre att han tolf gånger kämpar mot två. Och
vidare, hvilket betyder mera, finnes ingen antydan i den så rika
isländska litteraturen eller hos Saxo, att Waltersagan varit bekant
i norden före midten eller slutet af 1200-talet, då en mängd låg-
tyska dikter och berättelser öfversattes i Didriks saga af Bern.
Då slutligen de båda följande sagorna handla om östgotiska hjäl-
tar, finnes det ju en viss presumption för, att äfven denna handlat
om en dylik, men Walter af Aquitanien var icke östgot.

Jag har därför tänkt mig en annan lösning af denna svårig-

21

het. I den isländska berättelsen Åsmunds saga Kappabana är
innehållet i sammandrag följande. I Sverige härskade en konung
Budle, som förmådde två skickliga smeder att smida ett svärd,
som bet på allt. Efter åtskilliga prof blef det färdigt, men sme-
den knöt då en förbannelse till det, och då konungen i vredesmod
högg efter de båda smederna, voro de försvunna. För att komma
spådomen på skam lät Budle sänka svärdet i Mälaren. Sedan
gifte sig hans dotter Drot! med en son till hunnernas konung,
och de fingo en son vid namn Hildebrand, som skickades till sin
farfar, hunnernas konung, att där uppfostras. Han blef sedan en
vild, men berömd kämpe. Därpå bortröfvas Drot, ingår ett nytt
gifte och blir moder till Asmund. Då denne blifvit vuxen, reser
han till Mälaren, träffar en bonde, som ger honom anvisning på
stället, där svärdet blifvit doldt och tar upp det. Sedan han fått
det i sin ägo, är han beredd att börja striden mot Hildebrand,
som med sina kämpar förhärjar landet. Denne vet emellertid, att
Asmund är hans broder och vill själf ej strida mot honom. Först
skickar han därför en af sina bärsärkar mot brodern, men denne
klyfver sin motståndare midt itu, nästa dag skickar han två, men
båda få bita gräset, så tre ο. 5. ν. ända till åtta. Då Asmund
emellertid besegrade alla, skickade Hildebrand på en gång alla de
elfva bärsärkar, han hade kvar, men också dessa föllo för Asmunds
svärd. Till sist tog han själf upp striden, men besegrades. Dö-
ende uppenbarade han då i en sång sin och Asmunds frändskap.

I en annan version föreligger samma saga hos Saxo. En
svensk man, Gunnar, bemäktigade sig konungadottern Drota, som
af sin far dolts i en grafhög jämte några ypperliga svärd, hvilka
Gunnar däremot icke upptäckte. Tillsammans fingo de sonen
Hildegeir (Hildigerus), som sedan blef en vild viking. Emellertid
bortröfvades Drota och fick i ett nytt äktenskap sonen Halfdan,
som af sin moder mottog ett par präktiga svärd, som hon tagit
ur sin faders grafhög. Därpå tog han tjänst hos ryssarna, som
då börjat ett krig mot svenskarna. I den svenska hären befann
sig Hildegeir, hvilken Halfdan utmanade, men Hildegeir, som visste,

1 Detta namn har hon i versen. I prosan kallas hon Hild. Men som vi
strax skola se, är det förra det ursprungligare.

22

att Halfdan var hans broder, vägrade att slåss med honom. Half-
dan utmanade då en annan svensk, som han drap; dagen därpå
kommo två, som ock föllo, »tredje morgonen besegrade han tre,
på den fjärde fyra, som stridde mot honom, på den femte utma-
nade han fem; när han slagit dem och under lika ökning af stri-
der och segrar kommit till den åttonde dagen, sträckte han elfva
till marken, hvilka på en gång anfallit honom». Hildegeir fram-
träder då själf, men besegras och yppar döende, att han var Half-
dans broder.

Såsom jag i ett följande program hoppas få visa, hafva vi
här en ursprungligare form af Hervararsagan. Men därvid vill jag
nu icke fästa mig, utan från denna undersökning blott antecipa-
tionsvis låna ett resultat: att sagan ursprungligen är gotisk och
från goterna spridt sig till norden. Vidare vill jag erinra därom,
att sagan, både i den norska och den danska versionen, gör intryck
af att närmast vara svensk. Den norska är där lokaliserad —
Budle var konung i Sverige, svärdet sänktes i Mälaren och i slut-
dikten säger hjälten sig vara svensk:

Pik Drött of bar
af Danmorku,
en mik siålfan
å Svipiböo.

Samma dikt förekommer i latinsk omskrifning hos Saxo, och
äfven där är Hildegeir svensk. Att sagan varit känd i Sverige,
är således ytterst antagligt.

Nu är den emellertid icke alldeles identisk med den, på hvil-
ken Rökstensinskriften anspelar. Väl är det sannolikt, att vi få
tänka oss det ursprungliga förloppet af striden så, att hjälten käm-
pat först mot en, så mot två ο. 5. ν. ända upp till nio, tio och
elfva — att sagan hoppar från åtta motståndare till elfva beror
väl på en önskan att icke elfva gånger å rad nödgas upprepa
samma sak med en lindrig förändring. Striderna ha således nog
varit tolf efter hvarandra. Men Rökstenens hjälte hade alla gångerna
två motståndare, under det att sagan har dem så att säga i sti-
gande skala. Härvid kan man ju från filologisk synpunkt fästa
ett afgörande alssende. | men näppeligen från litteraturhistorisk. Sa-

23

gan förelåg utan tvifvel i en mångfald af varianter, af hvilka två
bevarats. Tanken i alla var naturligtvis densamma: hjälten har
visat sin duglighet genom en underbar följd af segrar. Men poe-
tiskt kunde detta motiv varieras: än utkämpade han de tolf stri-
derna så, att han hvarje gång stred mot två motståndare, än öka-
des antalet gradvis, så att han, innan han mötte den tolfte, hufvud-
fienden, besegrat elfva kämpar på en gång. Ur poetisk synpunkt
måste dessa båda strider anses blott såsom varianter af samma
motiv, och det ena kan hafva upptagits af en sagoberättare, det
andra af en annan. För min del tror jag därför, att Rökstenens
första parti innehåller en anspelning på den gotiska Hildebrand-
sagan, det andra på den gotiska Ermanariksagan och det tredje
på den gotiska Didriksagan.

På inskriftens följande partier vill jag icke gå närmare in, då «
läsningen på flera punkter är ganska oviss, utan anför blott en
öfversättning af de stycken, som äro någorlunda, om än icke all-
deles säkra; de ovissa anger jag med en parantes:

Det berätta vi för det tolfte, hvar valkyrians häst (= ulfven)
skådar föda på stridsfältet, där tjugo konungar hvila.

Det berätta vi för det trettonde, hvilka tjugo konungar sutto
på Seland under fyra vintrar med fyra namn, söner af fyra bröder:
Jem Valker, Radulfs söner, fem Reidulfvar, Rugulfs söner, fem
Haislar, Haruds söner, fem Gunnmundar, Björns(?) söner (... .].

Vi berätta den folksägnen, för hvilken hjälte det är födt en
ättling [..... J. Han kunde få bukt med jätten. [....].

Vi berätta den folksägnen [....... fa

Bjare i Öja var runmästaren.

Af det anförda äro följande fakta klara:

1) Inskriften är rest till minne af Vamod;

2) men han har icke utfört någon af de bragder, som om-
talas å stenen, |

3) utan dessa tillhöra en följd af olika sagohjältar.

4) Inskriften förutsätter vidare ett original, som varit afdeladt
i vissa punkter, ty eljes kan man ej förstå det besynnerliga boppet
från den tredje afdelningen till den tolfte.

5) Detta original har varit på vers. Dels citeras en strof,

24

dels skimrar ett versifieradt original fram bakom prosan, såväl i
det poetiska ordförrådet (mögminni, valraubar, hestr Gunnar), som
i ordställningen, hvilken stundom är versens (an yröi fjaru, hestr
sei Gunnar, wéttwangi an).

Jag antog därför i Svensk Litteraturhistoria, att Bjares inskrift
var ett förkortadt utdrag ur eller rättare en omskrifning af en längre
dikt. Bugge (Handl. XXXI, 67) finner detta osannolikt: »Heremod
taler den Omstendighed, at de poetiske Udtryk i Rök-inskriften
ikke har ensarted Karakter. Udtrykket znd goanar hosli kan saa-
ledes ikke vel have hört til samme Digt som Strofen om Tjodrik,
med mindre man vil antage (hvad der vilde v&ere betzenkeligt), at
de forskjellige Afsnit af den formodede Mindedikt skulde have
havt forskjelligt Versemaal og forskjelligartet poetisk Udtryk. Des-
uden er der hverken i det Afsnit, der begynder med ualkar finm
rapulfs sunir eller i Inledning sagum mögmenni o. s. v. Spor af
Alliteration at opdage.»

Härpå kan svaras, att det är svårt att bygga något på ett
uttryck som zxd goanar hkosli, som är skrifvet med lönnrunor, hvil-
kas tydning ingalunda är säker. För det andra — under antagande
af att frasen är riktigt läst — visar den intet för versmåttet, då
orden i originalet ej behöfva hafva utgjort en halfvers, utan kun-
nat vara fördelade på två. Enligt Bugge må uttrycket >»sikkerlig.
vere laant fra et Digt. Men dette Digt kan neppe have veret
forfattet i fornyrdislag; thi paa Grund af Versemaalets og Allitera-
tionens Krav kunde ind goanar hosli ikke förekomme i fornyrdislag
uden saaledes, at 2,4] goanrar stod i den ene af de to Halflinier og
Aosli skilt derfra ved et mellemkommende ord i den anden.» Något
skäl, hvarför detta ej kan antagas, anför Bugge icke, och man be-
höfver blott slå upp t. ex. Voluspa för att finna, huru vanlig en
dylik ordställning är. Menn ok mordvarga förefaller ju vara en
god vers i en malahättr-strof liksom xd goanar hosli, men före-
kommer icke dess mindre i en dikt i fornyrdislag (»enn meinsvara
— ok mordvarga). Detta skäl visar således intet, och mot Bugges
uppfattning talar dessutom det faktum, att en fornsvensk vers i
malahättr näppeligen kan uppvisas. Frasen ind goanar hosli kan
således ej — såsom Bugge vill —- hafva stått i en svensk dikt i

25

malahäåttr. . Det nästa argumentet är, att stycket ualkar fin
γαμεῖ sunir ej visar spår af alliteration. Jag skall här tillåta mig
att göra en liknande uppräkning: Hrafn, Sleipnir, Valr, Lettfeti,
Tialdari, Gulltoppr, Goti, Soti, Mor, Lungr och Marr. Här kan
man ju med Bugge säga, att denna ramsa aldrig varit versifierad,
då spår af alliteration här ej finnes, ty att Gulltoppr och Goti
samt Mor och Marr alliterera, betyder naturligtvis ej mer än att
Radulf och Rugulf samt Haislar och Harud i det ifrågavarande
stycket alliterera. Emellertid är den nyss gjorda katalogen ett
utdrag ur porgrimspula, som i sin versifierade form har följande
lydelse:

Hrafn oc Sleipnir

hestar agetir,

Valr oc Lettfeti

var bar Tialdari,
Gulltoppr oc Goti,

getit heyrdac Sota

Mör oc Lungr meö Mari.

Hvarför det i det andra fallet skulle vara omöjligare att an-
taga ett versifieradt original, torde vara svårt att förstå. Och hvad
uttryck som sagum mögminni beträffar, ha de tydligen aldrig varit
delar af originalpoemet, utan härröra från Bjare, som med dessa
ord band samman de olika delarna af sitt referat.

De skäl, som riktats 2207 antagandet af att Rökinskriftens
original varit en dikt, hålla således ej stånd, och de skäl, som
anförts för denna mening, stå orubbade kvar. Bugge tror, att
diktens fabelaktiga innehåll har sin förklaring däri, att >Vamods
Bedrifter forherliges ved at stilles i Ἀφ Κα med forskjellige i Sagnet
og den episke Digtning hjemmehörende Heltegjzerninger, til hvilke
Indskriften hentyder>. Men för det första finnes ej ett spår i in-
skriften till en dylik jämförelse, och man kan med skäl fråga:
hvad likhet bör kunna hafva funnits mellan Didrik och den
unge Vamod? Dessutom är det just icke någon »hjältegärning>,
som berättas om Didrik, hvilken blott uppgifves sitta till häst,
knappast häller om Ermanarik, som »dog på grund af en för-
brytelse». Hade däremot Vamod utfört sådana bedrifter, att de
kunde ställas vid sidan af sagolitteraturens mest frejdade, hade det

26

väl varit mera hedrande för den döde, om man åtminstone gifvit en
antydan om dessa bedrifter, som han själf värkligen utfört, än att
man utförligt uppräknat dem, som han zcé&e utfört. För det andra
förklaras icke genom Bugges hypotes det egendomliga språnget
från det tredje partiet till det tolfte. Ty detta förutsätter, att
de olika dikter, som Bugge antager, varit ordnade i en bestämd
följd, så att de kunnat betecknas med numro ett, två, tre ο. 5. v.
Men detta är föga sannolikt.

Ännu mindre tilltalande finner jag Friesens förslagsmening:
att Bjare »velat ge en proflista på den mängd forntida kväden
och sägner, han hade på sin repertoar». Friesen söker själf be-
möta den invändning, som hvar och en utan tvifvel måste göra:
att Rökstenen då mindre vore en minnesvård öfver den döde so-
nen än öfver ristaren-fadern. Det var — säger han —> i själfva
värket under vikingatiden ganska vanligt, att de lefvande om-
besörjde sina egna vårdar. Så läses å en präktig runsten, som nu
står rest på planen framför museet för nordiska fornsaker i Upsala,
följande ord: Vigmund, den högst konstförfarne mannen, lät rista
dessa runor till minne af sig själf. Gud hjälpe Vigmund skepps-
befälhafvarens själ». Jag kan ej finna parallelen, äfven om jag med
Friesen antar, att Bjare varit fadern, som låtit resa stenen. Denna
är dock odisputabelt rest till minne af den döde Vamod, och det
förefaller då väl malplaceradt, om fadern begagnat denna minnes-
sten för att på den tala icke om sonen eller om sin sorg öfver
dennes bortgång, utan i stället begagnat tillfället att skryta med
sin egen litteraturkännedom. 1 så fall borde han väl liksom Vig-
mund hafva uppfört vården till ära för sig själf — och endast i
så fall förelåge här en värklig analogi. Men ännu omöjligare blir
denna hypotes, om Bjare — såsom allmänt antages — blott varit
den lejde ristaren, som icke kan hafva tillåtits att i en dylik in-
skrift så att säga puffa för sig själf i stället för att tala om den
aflidne, hvars fader betalade minnesmärket.

Inskriften måste — det är det enda naturliga — hafva af-
seende på den döde Vamod. Men å den andra sidan kan den
endast indirekt hafva afseende på honom, ty han är icke hjälten
i de händelser som omtalas. Lösningen af denna motsägelse kan

27

enligt min mening blott blifva en: dessa gärningar hafva utförts
af Vamods — värkliga eller fingerade — förfäder, och de voro
således hedrande äfven för honom, i det att inskriften genom att
hänvisa till dessa berömda förfäder erinrade om hans lysande börd.
Att hedra högborna män genom dylika ättdikter var ju mycket
vanligt, och ungefär samtidigt med Rökinskriften författades Yng-
lingatal — såsom åtminstone Snorre uppger — till ära för den mycket
obetydliga Ragnvald. Att en storman i Östergötland bestått sig
med en dylik dikt, är lika rimligt, som att en norsk 5. k. konung
af Ragnvalds betydenhet gjort det. Till Ragnvalds förfäder hörde
ingalunda de svenska konungarna Fjolner, Svegder o. s. v., lika
litet som Ermanarik och Didrik af Bern hörde till Vamods eller
Sigurd Fafnesbane till Harald Hårfagers. Men i intet fall lät skal-
den afhålla sig af dylika historiska betänkligheter, och det ena
stamträdet är därför lika rimligt som det andra.

Det är en omskrifning af och ett utdrag ur denna dikt, som
enligt min mening förekommer på Rökstenen. Leden i genealogien
voro bekanta för dem, som skulle läsa Bjares runor, och han kunde
därför — då alla ättemännen ej kunde rymmas på stenen — springa
öfver från nummer tre till nummer tolf.

Likheten i uppställning mellan Ynglingatal och Rökstens-
strofen är i mina ögon slående, nämligen om man med den senare
jämför början och slutet af det parti, som i Tjodolfs dikt egnas
hvarje konung. Jag tillåter mig här att sida vid sida aftrycka
Rökstensstrofen samt början och slutet af dikten om Olof Geir-
stadaalf.

Reid piaurikr Réö Åleifr

hinn pormööi ofsa foröum

stillir flutna vidri grund

strandu Hrxidmarar. ok Vestmari.

Sitir nu garur (Nu) liggr gunndjarfr
å guta sinum å Geirstedum

skialdi ub fatlaör herkonungr

skati Meeringa. haugi ausinn.

På liknande sätt bygda äro stroferna om Domar, Ottar, Yng-
var, Onund och Halfdan Hvitben. Men detta talar väl för, att

28

äfven Rökinskriften bör betraktas såsom ett fragment ur en svensk
ättdikt, gjord efter den schablon, som går igen i Ynglingatal.
Skulle Bjare hafva fått i uppdrag att till ära för någon ättling
till Olof Geirstadaalf i sten göra ett sammandrag af Ynglinga-
tal, kunde detta sammandrag knapt hafva fått annan form än den,
som faktiskt föreligger i Rökinskriften.

För denna mening tala möjligen ock de epitet, som Didrik i
inskriften erhåller: stilir flutna och skati marika, ty bägge kunna
åtminstone tänkas förutsätta, att Didrik så att säga lokaliserats till
Sverige och gjorts till höfding för flutnarne och ättling af märin-
garnes släkt. Omöjlig är en dylik lokalisering icke, ty säkerligen
betraktade sig östgötarna — de gamla vag-goterna — ännu på
800-talet såsom goter, och gotiska sagor kunde därför med en viss
rätt uppfattas såsom inhemska. Mer än en möjlighet är detta na-
turligtvis icke, och man kan också tänka sig en annan väg, på
hvilken de gotiska sagorna kommit in i en svensk genealogi. De
äldsta ynglingarna voro ju svenskar, men med Olof Tretelgja flyt-
tade ätten enligt Tjodolf från Upsala till den norska gränsen. På
samma sätt kan Ermanariks och Didriks ätt hafva förflyttats från
Reidgotaland till Östergötland. Ännu andra möjligheter torde fin-
nas, ty en forntida genealogs hjälpkällor voro så godt som out-
tömliga, och äfven en vida yngre tids hafva disponerat öfver en
aktningsvärd fantasikraft — att döma aft. ex. Anreps korta historik
öfver adliga ätten Aminoff: »en urgammal adelig ätt i Böhmen,
som traditionen vill härleda ända från faraonerna i Egypten.» Och
så långt gingo hvarken Tjodolf eller den okände skalden i Öster-
götland.

Möjligen återgår Bjares inskrift icke blott till en ättdikt öfver
Varins släkt, utan ock till en bildlig framställning. En som det
tyckes mycket vanlig form för de äldsta skaldekvädena var den
5. k. skölddikten d. ν. s. ett poem, i hvilket skalden besjöng alla
de olika bilder, som förekom på en sköld. En dylik (Ragnars-
dråpa) tillskrefs Brage den gamle, en annan (Haustlong) är af Tjo-
dolf, en tredje är Egils dikt om Einar Skålaglams sköld. Af lik-
nande art voro dikter, som beskrefvo de tapetbilder, hvilka voro
upphängda på väggarna, eller de träskulpturer, som prydde hallen

29

t. ex. Ulf Uggasons Husdråpa och Torfinns dikt om Sigurds-
tapeten.

Såsom jag förut sökt visa, ser det onekligen ut, som om
strofen om Didrik af Bern i Rökinskriften skulle syfta på en bild-
lig framställning af honom, ungefär liknande den, som finnes kopie-
rad på Hablingbostenen. Den mest tilltalande förklaringen at
diktens gåtor finner jag därför i följande antagande: att Varins
stuga prydts af en bonad, som i en serie bilder framstälde hans
stamträd, att denna bonad gifvit anledning till en svensk skalds
ättedikt och att slutligen ett kortfattadt referat af dikten gjorts
för den minnessten, som restes till ära för en af ättens medlemmar.

ΠΝ Google

KUNGL: UMVERSITETET I UPPMILA

!

REDOGÖRELSE

DET AKADEMISKA ÅRET 1907—1908

AFGIFVEN

UNIVERSITETETS REKTOR

UPPSALA 1908
& WI 8 BOKTRYC

RR Google

en 8 december på morgonen nåddes universitetsstaden af den
}}.. oväntade underrättelsen, att universitetets höge beskyd-
dare, Sveriges äldrige konung OSCAR II slutat sina dagar. Ett
betydelsefullt skede i universitetets historia gick därmed till ända.
Under de trettiofem år, som Konung Oscars regering omfattar,
hafva nämligen så genomgripande förändringar, särskildt af eko-
nomisk natur, här skett, att universitetet nästan kan sägas hafva
under denna tid nydanats.

Ända fram mot midten af 1800-talet var universitetet uteslu-
tande hänvisadt till sina egna fonder, och staten ansåg sig icke
äga skyldighet att göra några ekonomiska uppoffringar för den
högre vetenskapliga bildningen. T. o. m. en begäran om ett lån
till byggandet af det nuvarande Carolinabiblioteket blef af riks-
dagen 1823 afslagen. En följd häraf blef naturligtvis, att uni-
versitetet icke längre kunde följa med den vetenskapliga utveck-
lingen. För det teologiska och humanistiska universitetet, till
hvilket Gustaf Adolf lagt den ekonomiska grunden, räckte väl
inkomsterna nödtorfteligen till, men till de nya medicinska och
naturvetenskapliga disciplinerna med deras dyrbara institutioner
kunde universitetets egna medel ej på länga vägar förslå. Om
ej universitetet alldeles skulle gå under, måste staten således
öfvergifva sin non-interventionsprincip, och så skedde äfven, till
en början dröjande och motvilligt, men under Konung Oscars re-
gering med en frikostighet och ett intresse, som måste uppfylla
hvarje universitetsman med en känsla af djup tacksamhet.

Några nakna siffror torde vara nog att belysa detta påstå-
ende. Då Konung Oscar tillträdde sin regering, var statens an-
slag till universitetet ännu blott 179,872 kronor och 49 öre, un-
der det att detta vid hans död utgick med 764,082 kronor och
26 öre. 1872 var antalet professorer blott 34, men 1907 hade
det ökats till 63. Under samma period hafva till större delen
för statsmedel nybyggts universitetshuset, kemiska och fysiska

4

institutionerna, hvarjämte anslag gifvits till en ny gymnastik-
byggnad; flera till den medicinska fakulteten hörande institutio-
ner hatva betydligt utvidgats — smärre byggnader och nyinred-
ningar af gamla att förtiga — och biblioteksanslaget har från
10,200 kronor ökats till 60.000 kronor om året.

Konung Oscars regering har därför afsatt djupa spår i vår
historia, och tvifvelsutan skall hvarje son af Uppsala universitet
städse i tacksam hägkomst bevara den äldrige monarken, som
så hfligt intresserade sig för vetenskapens utveckling, som så
gärna besökte vårt universitet, där han själf en gång vistats som
student, och som personligen genom frikostiga donationer så
kraftigt främjat vårt universitets bästa.

ἰω Ἂς
sk

Under året hafva också tvänne andra åldringar skilts hädan:
universitetets forne kansler GustAF FREDRIK GILLJAM och förre
universitetsbibliotekarien CARL GustTAF STYFFE. Den törre hade
kort förut, ehuru redan med bruten hälsa, af universitetet motta-
git jubelkransen såsom filosofie doktor, och vid detta tillfälle
gaf den gamle för sista gången uttryck åt den varma kärlek,
han städse hyst för det universitet, där han tillbringat sin ung-
dom och hvars högste styresman han på ålderdomen blef. I
bibliotekarien Styffe förlorade den historiska forskningen en bland
sina yppersta representanter, en man, lärd såsom få och med ett
minne, som inom den nuvarande generationen knappt torde äga
sin like. Såsom forskare var han samvetsgrannheten själf, och
med en gällspord oegennytta hängifven vetenskapen var han
värksam ända in i det sista.

Medan det förunnades Styffe att med relativt obrutna krafter
uppnå en lefnad af öfver nittio år, skördades en annan forskare
vid detta universitet, medan han ännu stod i sin fulla mannaålder.
Det var KARL GUSTAF LENNANDER. På samma gång snillrik och
djärf hade han blifvit en bland våra aldra yppersta kirurger.
Väl syntes ett svårt hjärtlidande redan tidigt vilja förlama hans
värksamhet, men genom en med okuflig viljekraft genomförd diät
lyckades han att under åratal hälla sjukdomen tillbaka och fort-
sätta den kirurgiska operatörens uppslitande värksamhet. HLen-
nander var dock icke blott den utmärkte forskaren och läraren,
icke endast den människoälskande, uppoffrande läkaren, utan han
var ock en hängifven son till detta universitet, och ett yttre

d

bevis därpå gaf han, då han i testamente till universitetet done-
rade den största delen af sin efterlämnade förmögenhet.

Omsättningen för öfrigt inom universitetets lärarkår har varit
den normala; hvad utnämningarna beträffar något större än van-
ligt. Sedan den sista årsberättelsen trycktes, har blott en pro-
fessor erhållit nådigt afsked, nämligen professorn i zoologi, TYCHO
TuLLBERG, och rektor har redan haft tillfälle att till honom ut-
tala universitetets tacksamhet för den väckande värksamhet han
utöfvat såsom lärare och vetenskaplig författare. Däremot hafva
ej mindre än fyra nya professorer under året installerats, näm-
ligen professorerna DAHLBERG och JueL, som installerades den
22 och 23 november 1907, då rektor utfärdade ett program:

olknamnet Geatuazs i den fornengelska dikten Beowulf; professor
WiIRÉN, som installerades den 6 mars 1908, då rektorsprogrammet
var Bidrag till tolkningen af Rök-inskriften och professor HEDIN,
som iustallerades den 14 maj 1908. Programmet vid denna in-
stallation innehöll en af doc. Meyer författad bibliografi: Progrwm
utgifna vid Upsala Universitet 1701— 1854. Dessutom hafva
under året tre e. o. professurer erhållit nya innehafvare, i det
att doc. A. HAMBERG utnämnts till 6. o. professor i geografi, doc.
STRÖMHOLM till 6. o. professor i kemi och doc. BILLING till e. o.
professor i dogmatik och moralteologi. Slutligen har till labo-
rator i experimentell fysiologi och medicinsk kemi utnämnts dr.
α. F. GörtTHLIN. Dessa alla hälsar universitetet välkomna på de
nya platser, de nu innehafva.

Med afseende på universitetets ekonomi och organisation har
det gångna året varit ett märkesår, ehuru det organisatoriska
komplementet till det stora anslag, som nu gifvits till universi-
tetet, eller de nya statuterna, först torde vara att förvänta under
vinterns lopp. Professorernas nuvarande löner bestämdes 1876
och hafva sedan med mindre, delvis tillfälliga förbättringar, för-
blifvit desamma. Det var därför klart, att önskningar skulle
framställas om en löneförbättring, genom hvilken professorslönen
åter kunde bringas i samma förhållande som fordom till det se-
dan 1876 betydligt förändrade penningvärdet. En svårighet här-
vid var dock den 8. k. 6. o. professorsfrågan, och denna fråga
var icke endast af ekonomisk natur. Därigenom att de fast an-
ställda lärarne indelats i tvänne grupper, af hvilka den ena dels
var lägre aflönad, dels ställts utanför den egentliga universitets-
styrelsen, hade alstrats ett allt starkare missnöje, som, om det
fått fortfara, lätt kunnat få för universitetet menliga följder.

6

Frågan har därför stått på dagordningen nästan ända sedan de
e. 0. professurerna inrättades, men först vid den senaste riksda-
gen har den kunnat på ett fullt tillfredsställande sätt lösas, i det
att lönen för alla professurer — utom för några få, som ställts
på indragning med hänsyn till en blifvande ombildning — gjorts
lika, hvarjämte denna lön, särskildt för de e. o. professorerna,
betydligt ökats. Med ett slag höjdes universitetets ordinarie an-
slag med 183,839 kronor, — den största ökning, som någonsin
förekommit och större än hela statsanslaget vid början af Konung
Oscars regering.

Genom detta nya anslag afhjälptes äfven en annan brist,
som hotade att blifva betänklig — bristen på tillräckliga auslag
åt universitetets docenter. "Tack vare riksdagens frikostighet
hafva nu emellertid docentstipendiernas såväl antal som belopp
högst betydligt ökats, så att universitetet älven i detta afseende
kan för en längre tid vara utan farhägor.

För alla dessa förnyade, storartade bevis på välvilja och för-
troende ber universitetet att till regering och riksdag få uttala
sin vördsamma tacksägelse och sin förhoppning att kunna mot-
svara de anspråk, som hädanefter mera än förut kunna ställas
på Sveriges största och äldsta universitet.

Uppsala i juli 1908. HENRIK SCHÖCK.

Konunga- och Kanslersbref.

4 juni 1907. Utnämning af filosofie kandidaten ΤῊ. SveEp-
BERG till innehafvare af ett Noreens stipendium och studerauden
R. ARr>ri till innehafvare af ett Oscariskt stipendium. Kanel.

d juni 1907. Tillstånd för professor ἢ. BLoMBERrG att under
läsåret få utbyta en offentlig föreläsning i veckan mot ledande af
rättsvetenskapliga öfningar två timmar hvarannan vecka. Kansl.

20 juni 1907. Utnämning af teol. stud. T. ÖLunpD till inne-
hafvare af ett Faltzburgs stipendium. Kansl.

21 juni 1907. Tillstånd för professor H. δοηῦοκ att under
de ytterligare två år, för hvilka han valts till universitetets
rektor, inskränka sin offentliga undervisningsskyldighet till två
timmar i hvarje vecka. Kungl. Maj:t.

28 juni 1907. Ang. fastställande af ny stat för universitetet
i Uppsala m. m. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Förklaring, att docenten vid universitetet, pro-
fessor H. EbFELDT, ägde från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked från docenturen blefve honom beviljadt, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pen-
sion till belopp af 2,000 kronor årligen. Kungl. Maj:t.

29 juni 1907. Bemyndigande för universitetet att till för-
valtning emottaga "ELLEN Fries” stipendiefond för kvinnliga
historieforskare". Kansl.

Samma dag. Ang. tilldelande af underträdgårdsmästarne J.
V. ERIKSSON och ἃ. Τὶ, Νοκρϑτεῦμ silfvermedalj för "nit och
redlighet i rikets tjänst". Kansl.

Samma dag. Tillstånd för professorerna J. E. BERGGREN,
H. LunbpstRÖM och Εἰ. StAvE samt 6. o. professor ἃ. KOLMODIN
att under höstterminen utbyta en föreläsningstimme i veckan
mot 2 seminarieöfningstimmar hvarannan vecka. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för professor C. R. MARTIN att under
höstterminen utbyta en föreläsning i veckan mot en timmes 86-
minarieöfning hvarje vecka. Kansl.

5 juli 1907. Utslag på besvär af docenterna E. PeETRINI och
J. MORTENSEN i fråga om utdelande af ett fast docentstipendium.
Kungl. Maj:t.

12 juli 1907. Tillstånd för docenten B. HESSELMAN att full-
göra den honom såsom innehafvare af ett Riksstatens större rese-
stipendium åliggande resa på det sätt, att en fjärdedel af den
tid. han vore skyldig vistas utom riket, förlades till sommaren
1907 och återstående tiden till början af år 1908. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Tillstånd för filosofie lcentiaten R. Horm att
utan hinder däraf, att han under höstterminen 1907 vistats i
Göttingen, vara i åtnjutande af ett Hedmans stipendium. Kungl.
Maj:t.

19 juli 1907. Stadfästelse af stadgar för Uppsala student-
kårs nordiska stipendiestiftelse. Kungl. Maj:t.

30 juli 1907. Afslag å teologiska fakultetens framställning
om anslag från universitetets reservfond till ersättning åt vakt-
mästaren vid den kyrkosal, där öfningarna i kyrkosång ägde
rum. Kansl.

10 augusti 1907. Ang. särskildt arvode till docenten T.
ÖDENER för uppehållande af 6. o. professuren i jämförande ana-
tomi. Kungl. Maj:t.

13 augusti 1907. Befrielse för docenten ἃ. WALLÉN från
förordnandet att uppehålla e. o. professuren i geografi. Kansl.

16 augusti 1907. Ang. inbjudning till svenska regeringen
att låta representera sig vid tredje allmänna esperantokongres-
sen i Cambridge 12—17 augusti 1907. Kungl. Maj:t.

19 augusti 1907. Tillstånd för professorerna H. HJÄRNE,
Α. Noreen, Κα. R. Gewver, 5. J. BoEtHivs, H. ScHöcK, Ο. Α.
DANIELSSON, Å. ERDMANN och P. PERSSON, 6. 0. professorerna K.
F. JoHANSSON, N. Ερέν, Ὁ. v. Friesen och E. ΒΕ. PsiILANDER
samt docenterna Α. Α. T. Hägerström och Εἰ. S. StaArrF, de två
senare i egenskap af professorsvikarier, att under höstterminen
utbyta en timmes föreläsning hvarje vecka mot två timmars se-
minarieöfning hvarannan vecka, äfvensom för 6. o. professor 8.
WipE att under samma termin utbyta en timmes föreläsning
hvarje vecka mot två timmars offentlig öfning hvarannan vecka.
Kansl.

9

Samma dag. Tillstånd för docenten ἃ. HAMBERG såsom för-
ordnad att uppehålla 6. o. professuren i geografi, att på visst
sätt ordna sin undervisning under höstterminen. Kansl.

9 och 21 september 1907. Ang. vidtagande af åtgärder för
undanrödjande eller inskränkande af olägenheterna för värnplik-
tiga studerande, som i anledning af meddeladt uppskof med
årets repetitionsöfningar icke kunna i behörig tid inställa sig vid
sina läroanstalter. Kungl. Maj:t och Kansl.

11 september 1907. Afslag ἃ medicinska fakultetens hem-
ställan om förordnande för medicine kandidaten F. v. BERGEN att
under professor J. ἃ. HAMMAR beviljad tjänstledighet bestrida
undervisningen i histologi. Kansl.

20 september 1907. Tillstånd för docenten K. M. STJERNA,
såsom förordnad att under år 1907 uppehälla undervisningen i
nordisk och jämförande fornkunskap vid universitetet, att under
höstterminen utbyta ifrågavarande föreläsningsskyldighet under
september månad mot att å Statens historiska museum hålla en
kurs i fornsakskännedom, beräknad till tio timmar, och under
återstoden af terminen mot att hålla två timmars föreläsningar
hvarje vecka och två timmars seminarieöfningar hvarannan vecka.
Kungl. Maj:t.

21 september 1907. Stadfästelse af instruktion för universi-
tetets instrumentmakare. Kansl.

23 september 1907. Tillstånd för professor A. WIMAN att
mot hällande af två timmars seminarieöfningar hvarannan vecka
under höstterminen inskränka de offentliga föreläsningarna till
tre timmar i veckan. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för docenten K. G. WESTMAN, såsom
förordnad att uppehålla den med professuren i rättshistoria för-
enade undervisningsskyldighet, att utbyta en timmes föreläsning
1 veckan mot ledande af öfningar två timmar hvarannan vecka.
Kansl.

Samma dag. Tillstånd för docenten E. PETRIN att under
höstterminen utbyta honom såsom stipendiat åliggande skyldig-
het att en timme i veckan föreläsa i teoretisk filosofi mot skyl-
dighet att tvänne timmar hvarannan vecka leda öfuingar 1 psy-
kologi. Kansl.

26 september 1907. Tillstånd för docenten F. P:son WETTER
att, i den mån han funne nödigt, till tre offentliga föreläsningar i
veckan inskränka den honom såsom ᾧ. f. professor 1 straffrätt
åliggande undervisningsskyldighet. Kansl.

10

27 september 1907. Förklaring, att bestämmelsen i 8 127
af universitetsstatuterna icke utgjorde hinder för universitets-
kansleren att meddela medicine kandidaten F. v. BERGEN för-
ordnande att under professoren J. A. HAMMAR beviljad tjänst-
ledighet bestrida undervisningen i histologi vid universitetet.
Kungl. Maj:t.

Samma dag. Afslag ἃ professor P. Perssons ansökan om
ersättning af allmänna medel för mistade tjänvstgöringspenningar
under honom beviljad tjänstledighet. Kungl. Maj:t.

11 oktober 1907. Bestämmelser rörande användningen af
anslaget till arvoden åt extra ordinarie amanuenser vid univer-
sitetsbiblioteket. Kungl. Maj:t.

14 oktober 1907. Bemyndigande för universitetet att till
förvaltning emottaga änkefru LeTttY KJELLINS donation ἃ 7,000
kronor. Kansl.

18 oktober 1907. Förklaring, att med den af professor K.
J. W. SJÖGREN innehafda lärostol, skulle i stället för ämnet
rättshistoria förenas ämnet civilrätt, samt att en inom juridiska
fakulteten ledig extra ordinarie professorsbefattning skulle ansläs
ledig i ämnet rättshistoria. Kungl. Maj:t.

25 oktober 1907. Förklaring, att förordnandet för professor
T. TULLBERG att vara inspektor öfver Linnéanska stiftelsen ἃ
Hammarby skulle, oaktadt TuLLBErGe beviljadt atsked från hans
professorsbefattning, fortfarande äga giltighet. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Utnämning af studeranden K. F. HårD AF
SEGERSTAD till innehafvare af ett Gyllenhjelms stipendium. Kansl.

1 november 1907. Medzgifvande, att docenten D. ΝΥ. MvyuRr-
MAN finge, utan hinder däraf, att han höstterminen 1907 vistades
utomlands, för samma termin åtnjuta ett honom tilldeladt Wall-
marks stipendium. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Bestämmelser angående användningen af an-
slaget till biträdande lärare inom ämnesgruppen estetik samt
litteratur- och konsthistoria. Kungl. Maj:t.

5 november 1907. Tillstånd för docenten H. PLEisEL såsom
förordnad att uppehålla professuren i mekanik och matematisk
fysik, att under höstterminen utbyta en timmes föreläsning i vec-
kan mot två timmars seminarieöfningar hvarannan vecka. Kansl.

8 november 1907. Tillstånd för studeranden ἃ. H. STrRoH,
som efter studier vid Pennsylvania-universitetet i Amerika därstä-
des förvärfvat "master-of-arts"-grad, att vid Uppsala universitet
aflägga filosofie licentiatexamen i endast två ämnen, utan hinder

11

däraf, att han ej aflagt filosofie kandidatexamen vid svenskt uni-
versitet. Kungl. Maj:t.

12 november 1907. Föreskrift, att biträdande läraren i este-
tik samt litteratur- och konsthistoria vid universitetet skall un-
dervisa och examinera i konsthistoria med konstteori. Kansl.

15 november 1907. Ogillande af de besvär, docenten J. M.
MORTENSEN anfört öfver kanslerns beslut angående förordnande
af docenten I. R. E. FRIBERGER att vara innehafvare af ett rör-
ligt docentstipendium. Kungl. Maj:t.

22 november 1907. Förklaring, att domkapitlets i Västerås
framställning om ändring af reglementet för kollektstipendierna
inom stiftet icke föranledde någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.
Kungl. Maj:t.

6 december 1907. Afslag å en af vid universitetet och dess
institutioner anställde vaktmästare m. fl. gjord framställning om
lönetillägg för år 1907 ur universitetets reservfond. Kansl.

Samma dag. Fördelning af anslaget till arvoden ät e. ο.
amanuenser vid universitetsbiblioteket. Kansl.

13 december 1907. Medgifvande af rätt för professorerna
J. U. Τ. QuesseL, K. Α. PETRÉN, utnämnde professorn, 6. 0.
professor H. Ὁ. JuEL, i sistnämnda egenskap, samt biblioteks-
amanuensen ἢ. M. ALMQvisT att från och med den 1 januari
1908 åtnjuta, QUENSEL, PETRÉN och JuEL ett första ålderstillägg ἃ
lönren med 500 kronor samt ALMQVIST ett andra ålderstillägg ἃ
lönen, likaledes med 500 kronor. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Bestämmelse, att den i $ 17 af nådiga stadgan
ang. de medicinska examina den 28 juni 1907 omförmälda förbere-
dande undervisningskurs i allmän kemi skall vid universitetet i
Uppsala tills vidare vara förlagd till institutionen för allmän
kemi. Kungl. Maj:t.

23 december 1907. Stadfästelse af förslag till instruktion
för biträdande läraren i medicin vid universitetet. Kansl.

Samma dag. Afslag ἃ docenten J. O. BEnsows ansökan om
tjänstledighet under vårterminen. Kansl.

91 december 1907. Tillstånd för filosofie kandidaten Β.
NYsTtrRÖM, som för fullbordande af licentiatafbandling i historia
måste för arkivstudier vistas en längre tid i Stockholm, att med
visst villkor få uppbära ett Stjerncreutz', ett Pipers och ett
Zedritz' stipendium utan att bevista föreskrifna stipendiatupprop
eller under för stipendiernas åtnjutande föreskrifven tid vara
närvarande vid universitetet. Kungl. Maj:t.

12

Samma dag. Tillstånd för docenten E. T. ANDERSSON, som
fått sig tilldeladt Dicksons resestipendium ἃ 2,000 kronor. med
skyldighet att frän 1908 års början anträda en utrikes studieresa
under 30 veckor, att, ehuru han under vårterminen 1908 ej vore
1 tjänstgöring. fortfarande få oafkortadt uppbära såväl anslaget ἃ
900 krouor till befordrande af sådana vetenskapliga studier vid
universiteten, som icke tillhöra de egentliga examensämnena, som
det honom i egenskap af amanuens vid Victoriamuseet för egyp-
tiska fornsaker tillkommande arvode af 500 kronor för år, samt
att, ehuru ej närvarande vid universitetet under vårterminen
1908, fortfarande få innehafva ett Nilsson-Aschans stipendium
— dock med den inskränkning, att han skulle afstå hvad af of-
vannämnda amanuensarvode belöpte på den del af lästermin, hvar-
under han för stipendieresan vore frånvarande från universitetet.
Kungl. Maj:t.

Samma dag. Bemyndigande för kanslern att ur universite-
tets reservfond låta utanordna ett belopp af 8.000 kronor för
bevarande af fornlämningarna å den s. k. Studentholmen. Kungl.
Maj:t.

Samma dag. Föreskrift, dels att den blifvande innehafvaren
af professuren i pedagogik skulle vara skyldig att tills vidare
och intill dess annorlunda blefve bestämdt vara föreståndare för
den teoretiska profärskursen vid högre allmänna läroverket i
Uppsala, dels ock att de föreläsningar, ifrågavarande professor
skulle hålla i egenskap af föreståndare för den teoretiska prof-
årskursen, skulle vara offentliga, äfvensom att åtgärder skulle
vidtagas för att professuren i pedagogik måtte varda i vederbör-
lig ordning besatt. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Föreskrift, att därest framdeles hos något af
de akademiska konsistorierna uppstode fråga om meddelande af
uppdrag att i egenskap af representant för universitetet närvara
vid minnesfester o. d., och konsistoriet icke förfogade öfver me-
del till ersättning af de med uppdragets fullgörande förenade
kostnader, utan ersättning mäste hos Kungl. Maj:t påkallas, un-
derdånig framställning därom skulle göras och Kungl. Maj:ts
beslut afvaktas, innan uppdraget lämnades. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Förklaring, att e. o. professoren i geografi Α.
HawmBerG skulle tillhöra matematisk-naturvetenskapliga sektionen
af filosofiska fakulteten. Kungl. Maj:t.

14 januari 1908. Tillstånd för professor B. H. DAHLBERG
att till ett antal af högst 10 i veckan med högst 2 föreläsniugs-

13

timmar hvarje dag sammanföra honom under vårterminen intill
början af mars månad åliggande föreläsningar, äfvensom att un-
der samma termin från början af mars månad inskränka sina
offentliga föreläsningar till 3 i veckan mot skyldighet att 2 tim-
mar hvarannan vecka hålla rättsvetenskapliga seminarieöfningar.
Kungl.

Samma dag. Förklaring, att lektorn vid högre allmänna
läroverket 1 Luleå H. HULTENBERG's ansökan om afsked frän do-
centuren i romanska språk vid universitetet icke föranledde vi-
dare yttrande. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för professorerna A. Noreen, K. Β.
GeEiJER, S. J. BoETtHius, ἢ. ScHöcK. Ὁ. Α. DANIELSSON, Å. ErRD-
MANN och P. PERSSON, 6. ὁ. professorerna K. F. JoHANSSON, N.
EDÉN, O. v. FRIESEN och E. H. PSILANDER samt dovcenterna A.
Α. T. HäGErstTrRöM och E. S. STAAFF, de två sistnämnda i egen-
skap af professursvikarier, att hvar för sig under värterminen
utbyta en timmes offentlig föreläsning i veckan mot två tinnnars
seminarieöfning hvarannan vecka, samt för 6. ὁ. professor 8.
WipDE att under samma termin utbyta en timmes offentlig före-
läsning i veckan mot två timmars öfuning hvarannan vecka. äfven-
som för docenten ἃ. HAMBERG att från början af värterminen
till och med slutet af mars månad utbyta en timmes offentlig
föreläsning 1 veckan mot två timmars seminarie- eller prosemi-
narieöfninvgar hvarje vecka samt att under april och maj månader
utbyta ytterligare en timmes föreläsning i veckan mot fyra tim-
mars kurs i geografiska laborationer hvarje vecka. δ.

Samma dag. Tillstånd för professorerna J. E. BERGGREN, ἢ.
LUunDstRÖM, E ὅταν. N. SöpErRBLoM och C. R. MARTIN, ὁ. ο.
professor Α. KOoLMODIN samt docenten E. BILLING att under vår-
terminen utbyta en timmes offentlig föreläsning i veckan mot
ledande af seminarieöfningar, professor MARTIN en timme i vec-
kan och de öfriga två timmar hvarannan vecka. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för e. o. professor ἃ. Wirén att un-
der vårterminen, så länge han vore förordnad att förestå den
ordinarie professuren i zoologi, utbyta en timmes föreläsning i
veckan mot det att han under tra dagar i veckan en timme dag-
ligen ledde öfnimgarna i embryologi och histologi för filvsofie
licentiatexamen. Kausl.

24 januari 1908. Medgifvande, att professor ἃ. ERDMANN
finge, utan hinder däraf, att han den 6 februari 1908 uppnädde

14

65 års ålder, kvarstå vid sin professorsbeställning intill utgån-
gen af år 1908. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Afslag å åtskilliga vid universitetet och dess
institutioner anställda vaktmästares m. fl. ansökan om lönetill-
lägg för år 1907 från universitetets reservfond. Kungl. Maj:t.

30 januari 1908. Utanordning af arvoden till vikarierande
akademiska lärare för år 1907. Kansl.

4 februari 1908. Tillständ för docenten J. RoosvaL att under
vårterminen utbyta en timmes föreläsning i veckan mot ledandet
af två timmars seminarieöfning hvarannan vecka. Kansl.

13 februari 1908. Tillständ för docenten Ὁ. MSTJERNA att
under vårterminen utbyta skyldigheten att hålla tre timmars
föreläsningar hvarje vecka mot den att hålla två timmars föreläs-
ningar hvarje vecka och två timmars seminarieöfningar hvaran-
nan vecka. Kansl.

Samma dag. Fördelning af anslaget till arvoden åt e. o.
biblioteksamanuenser för år 1908. Kausl.

20 februari 1908. Tillstånd för docenten H. PLEiJEL, såsom
förordnad att uppehålla professuren i mekanik och matematisk
fysik, att under vårterminen utbyta en timmes föreläsning i vec-
kan mot två timmars seminarieöfning hvarannan vecka. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för 6. o. professor E. HoLMGREN att
under vårterminen utbyta en timmes föreläsning i veckan mot
två timmars seminarieöfning hvarannan vecka. Kansl.

9 mars 1908. Medgifvande, att professorn i botanik och
praktisk ekonomi finge tills vidare under den tid, öfningskur-
serna 1 organografi och växtanatomi för filosofie licentiatexamen
påginge, utbyta en offentlig föreläsning i veckan mot ledande af
sådan kurs tre timmar i' veckan, samt att e. o. professorn i bo-
tanik finge tills vidare på det sätt fullgöra honom under läsåret
åliggande undervisningsskyldighet, att han dels under tiden från
och med den 16 april till och med den 15 maj föreläste offentligt
fyra timmar i veckan, dels ock under äterstoden af läsåret fem
dagar i veckan ledde öfningskurser för filosofie kandidatexamen
och filosofisk ämbetsexamen. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för docenten G. THÖRNELL, Såsom för-
ordnad att uppehålla professorns i latinska språket undervisnings-
skyldighet, att utbyta en föreläsningstimme 1 veckan mot två
timmars seminarieöfningar hvarannan vecka. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för docenten K. F. SunpÉn att under
vårterminen fullgöra den honom såsom innehafvare af docentsti-

15

pendium åliggande föreläsningsskyldighet genom att under februari
och början af mars föreläsa fyra timmar 1 veckan eller samman-
lagdt 20 timmar. Kansl.

13 mars 1908. Medgifvande af rätt för vissa institutioner
vid universiteten i Uppsala och Lund att begagna tjänstefrimär-
ken och tjänstebrefkort. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Medgifvande, att räntan ἃ den 8. k. Zetter-
lingska fonden finge, tills vidare och intill dess efter framställ-
ning från vederbörande kunde varda annorlunda förordnadt, fort-
farande läggas till kapitalet. Kungl. Maj:t.

18 mars 1908. Ändring af 8 7 i reglementet för förvaltnin-
gen af universitetets bibliotek. Kansl.

20 mars 1908. Medgifvande, att af de i universitetets stat
till Kungl. Maj:ts disposition ställda medel finge utgå ett anslag
af 250 kr. till lektorn i tyska språket H. BUERGEL GooDpDWIN för
hållande af en kurs, utgörande praktisk inledning till studiet af
det nyisländska språket. Kungl. Maj:t.

27 mars 1908. Beviljande af tilläggsarvode från anslaget
till arvoden åt vikarierande akademiska lärare till docenten G.
SWENANDER för förordnandet att uppehålla den med e. o. profes-
suren i jämförande anatomi förenade undervisningsskyldigheten
till sådant belopp, att arvodet uppginge till en summa, motsva-
rande 3,200 kronor för år. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Tillstånd för medicine licentiaten V. WaAuL-
GREN att för vårterminen 1908 åtnjuta ett Hedmans och ett Rikssta-
tens stipendium utan hinder däraf, att han under tiden januari
—mars 1908 för vetenskapligt arbete och i egenskap af Hvas-
sersk resestipendiat vistades utomlands. Kungl. Maj:t.

28 mars 1908. Föreskrift, att ett docenten R. FRIBERGER
den 22 maj 1907 tilldeladt rörligt docentstipendium skulle ledig-
förklaras från och med den 16 april 1908. Kansl.

Samma dag. Afslag ἃ juris studeranden Ὁ. REGNSTRAND'S
besvär öfver det större akademiska konsistoriets beslut angående
bortgifvande af ett Lidéns stipendium. Kanel.

Samma dag. Hemställan, huruvida icke åtgärder borde vid-
tagas för ändring af de för bortgifvande af Lidéns stipendium
gällande bestämmelser. Kansl.

3 april 1908. Tillstånd för R. CH. L. PEYROoN, hvilken efter
studier vid universitetet i Aix i Frankrike och därstädes aflagd
examen erhållit diplom såsom "Bachelier de I'Enseignement 86-

16

condaire", att inskrifvas såsom student vid svenskt universitet
och därstädes idka studier. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Afslag ἃ filosofiska fakultetens anhållan om
tilläggsarvode af de ἃ Uppsala universitets stat till Kungl. Maj:ts
dispusition för år 1908 ställda medel till docenterna K. M.
STJERNA och J. RoosvarL. Kungl. Maj:t.

9 april 1908. Medgifvande, att ersättning till professor H.
LuNnDsTRÖM för de tjänstgöringspenningar, som han förlorat under
tjänstledighet för afgifvande af utlåtande angående sökandena till
den vid Lunds universitet lediga professuren i kyrkohistoria och
symbolik, finge till honom utbetalas af de enligt staten för uni-
versitetet i Luud för år 1908 till Kungl. Maj:ts disposition ställda
medel. Kungl. Maj:t.

11 april 1908. Tillstånd för professor H. BLoMBERG att un-
der höstterminen 1908 utbyta en timmes offentlig föreläsning i
veckan mout två timmars sammanhängande rättsvetenskapliga öf-
ningar hvarannan vecka. Kansl.

Samma dag. Tillstånd för 6. ο. professor C. ἃ. REUTER-
SKIÖLD att under läsåret 1908 — 1909 utbyta en timmes offentlig
föreläsning i veckan mot två timmars sammanhängande seminarie-
öfningar hvarannan vecka i det ämne, hvari föreläsningar under
terminen hällas. Kansl.

Samma dag. Stadfästelse af val till de 8. k. munera am-
bulatoria. Kansl.

29 april 1908. Föreskrift, att grafplats skulle i Uppsala
domkyrka beredas för EMANUEL SVEDENBORG's kista och kvaurlef-
vor. Kunugl. Maj:t.

1 maj 1908. Tillstånd för filosofie licentiaten ἢ. Horm att
utan hinder däraf, att han under en del af vårterminen 1908 vis-
tades i Göttingen, för samma termin vara i åtnjutande af ett
Hedmans stipendium. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Bestämmelse, att den efter aflidne professor
K. G. LENNANDER lediga professuren i kirurgi och obstetrik skulle
för framtiden omfatta endast ämnet kirurgi, med bibehällande
af skyldigheten för innehafvaren att vara öfverläkare vid aka-
demiska sjukhusets kirurgiska afdelning. Kungl. Maj:t.

Samma dag. Medgifvande, att professor K. P. DAHLGREN
finge, säsom vikarie ἃ den lediga professorstjänsten i kirurgi och
obstetrik, under 1908. från och med det aflöningsförmånerna vid
tjänsten därtill lämnade tillgång, uppbära aflöning efter, i ett för
allt, 5,000 kronor för år' räknadt. Kungl. Maj:t.

17

Samma dag. Tillstånd för professor Ὁ. ÅA. DANIELSSON, som
tilldelats ett belopp af 550 kronor till företagande under år 1906
af en studieresa i angifvet syfte, men som varit förhindrad att
vare sig under nämnda eller följande år företaga omförmälda
resa, att för densammas företagande under år 1908 uppbära sti-
pendiebeloppet. Kungl. Maj:t.

4 maj 1908. Tillstånd för docenten T. ENGSTRÖMER, såsom
förordnad att uppehålla e. o. professuren i processrätt, att under
höstterminen 1908 utbyta en timmes offentlig föreläsning i vec-
kan mot två timmars sammanhängande rättsvetenskapliga öfnin-
gar hvarannan vecka. Kansl.

6 maj 1908. Ändrad fördelning af anslaget till 6. o. ama-
nuenser vid universitetsbiblioteket. Kansl.

9 maj 1908. Medgifvande, att de Hedmanska stipendierna
från och med vårterminen 1908 må bestämmas att utgå hvart-
dera med 780 kronor. Kansl.

Samma dag. Afslag ἃ docenten J. M. MOoRkRTENSENS besvär
öfver humanistiska sektionens förslag, att det fasta docentstipen-
diet för de filosofiska vetenskaperna måtte tilldelas docenten K.
Z. Καὶ. HebovaLrLL. Kanel.

19 maj 1908. Förordnande, att till professor Καὶ. P. DaurL-
GREN måtte för tiden från och med den 1 januari till och med
den 15 september 1908. såsom godtgörelse för förordnandet att
uppehålla professuren i kirurgi, utgå af anslaget till arvoden ät
vikarierande akademiska lärare så stort belopp, att hans aflöning
jämväl för nämnda tid uppginge, i ett för allt, till 5,000 kronor.
Kansl.

Styrelse- och personalförhållanden.

Såsom universitetets rektor fungerade professor H. ScHöÖcK
och såsom dess prorektor professor Ὁ. ἃ. DANIELSSON.

Såsom dekaner tjänstgjorde: för teologiska fakulteten e. o.
professor J. O. QUENSEL, för juridiska fakulteten professor Καὶ. J.
ὟΝ. SJÖGREN, för medicinska fakulteten e. o. professor O. M.
RaAMsTtTRÖM, för filosofiska fakulteten och dess matematisk-natur-
vetenskapliga sektion professor Ὁ. WipMAN samt för filosofiska
fakultetens humanistiska sektion professor 0. ἃ. DANIELSSON.

Ledamöter af det mindre akademiska konsistoriet voro jämte
rektor, prorektor, akademiräntmästaren och universitetsbibliote-
karien professorerna J. Εἰ. BeErGGren, K. J. W. SJöGREN, A. Ο.
LINDFORS, P. Persson och A. α΄. HöGBoM.

I drätselnämnden tjänstgjorde, utom själfskrifna ledamöter,
professorerna K. J. ÅnGström, K. J. W. SJÖGREN och J. Α.
HAMMAR.

Tjänstledigheter.

Inom leologiska fukulteten:

Professor H. LunDpstRÖM var tjänstledig från och med den
30 mars till examensperiodens början i maj för att såsom sak-
kunnig afgifva utlåtande angående sökandena till den vid Lunds
universitet lediga professuren i kyrkohistoria och symbolik.

Professor N. SÖDERBLOM var under vårterminen befriad från
en föreläsningstimme i veckan för fullbordande af vetenskapligt
arbete, åtnjöt från och med den 30 mars till och med den 15
maj tjänstledighet på grund af sjukdom samt var under tiden från
och med den 25 till och med den 31 maj befriad från sin exa-
minationsskyldighet för fullgörande af censorsuppdrag.

Docenten HJ. HoLMqQuist var tjänstledig under tiden 1 febru-
ari—31 mars för fullbordande af vetenskapligt arbete.

19

Docenten N. J. GÖRANSSON var tjänstledig under hösttermi-
nen för utarbetande af vetenskapligt arbete.

Inom juridiska fukulteten:

Professor J. HAGSTRÖMER har under läsåret varit tjänstledig
för att fortsätta utgifvandet af sin framställning af den svenska
straffrätten.

Professor K. J. W. SJÖGREN var tjänstledig från den 15 juni till
den 25 augusti för utrikes resa och vård af enskilda angelägenheter.

E. ο. professor B. H. DAHLBERG var tjänstledig från den 8
juni till och med den 24 augusti för utrikes resa.

Inom medicinska fakulteten:

E. ο. professor Ὁ. V. PETERSSON var tjänstledig från öfver-
läkarebefattningen vid akademiska sjukhusets afdelning för bröst-
sjuka från och med den 10 juni till och med den 31 augusti för
vård af enskilda angelägenheter samt från såväl sin 6. o. pro-
fessorsbefattning som fiån öfverläkarebefattningen under tiden
15 september— 20 december på grund af sjukdom.

᾿ς Professor K. G. LENNANDER var tjänstledig på grund af sjuk-
dom från den 22 juli till sin död.

Professor Ὁ. A. LinDFors åtnjöt tjänstledighet från öfver-
läkarebefattningen vid akademiska sjukhusets obstetrisk-gyneko-
logiska afdelning från läsårets början till den 1 september för
vård af enskilda angelägenheter.

Professor J. A. Hammar var tjänstledig från höstterminens
början till den 1 november för fullgörande af offentligt uppdrag.

E. o. professor A. GULLSTRAND åtnjöt tjänstledighet från
öfverläkarebefattningen vid akademiska sjukhusets oftalmiatriska
afdelning från läsårets början till och med den 31 augusti.

E. o. professor J. V. HULTKRANTZ åtnjöt tjänstledighet under
tiden 1 juni—31 augusti för uppehållande af befattningen såsom
öfverläkare och intendent vid Hjo badanstalt.

Professor Κα. PETRÉN åtnjöt tjänstledighet från öfverläkare-
befattningen vid akademiska sjukhusets medicinska afdelning un-
der tiden 1 juni—31 augusti för vård af enskilda angelägenheter
samt beviljades tjänstledighet för tiden 9—23 oktober för att
såsom Sveriges ombud deltaga i den terapeutisk-fysikaliska kon-
gressen i Rom.

Laborator G. GöTtHLIN var under vårterminen på grund af
sjukdom befriad från föreläsningsskyldighet.

20

Inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

Professor H. HJÄRrnE åtnjöt tjänstledighet för vård af en-
skilda angelägenheter från och med den 1 juni till och med den
31 augusti och var såsom ledamot af riksdagens andra kammare
hindrad att under tiden från den 1 februari till den 15 maj uppe-
hålla sin undervisningsskyldighet.

Professor Κα. R. GeEwERr var tjänstledig under juli och augusti
för vård af enskilda angelägenheter.

Professor O. A. DANIELSSON var tjänstledig från och med
den 16 mars till läsårets slut för utrikes studieresa.

Professor ἃ. ERDMANN var tjänstledig från den 25 juli till
den 1 september för utrikes resa i vetenskapligt syfte.

E. ο. professor Κα, F. JOHANSSON var tjänstledig från och
med den 1 september till och med den 31 oktober för fullgö-
rande af offentligt uppdrag.

Professor P. PErsson var befriad från undervisningsskyldig-
het från och med den 16 september till den 1 december samt
under vårterminen från och med den 1 februari till examens-
periodens början i maj för afslutande af vetenskapligt arbete.

Professor E. O. Burman har under läsåret varit tjänstledig
för hälsans vårdande.

E. o. professor Κα. B. WirLrunD beviljades den 28 februari
tjänstledighet tills vidare för att såsom svensk sakkunnig jämte
från norsk sida utsedd sakkunnig verkställa undersökning af det
i arkivsamlingar och litteraturen befintliga material rörande de
svenska flyttlapparnas renbete i Tromsö och Nordlands amt.

Docenten L. KJELLBERG åtnjöt tjänstledighet från den 15
januari till läsårets slut i och för utförande af ett vetenskaphgt
katalogarbete i det Kejserliga Ottomaniska Museet i Konstanti-
nopel samt för afslutande af förstudierna till en arkeologisk
publikation, med rätt att oafkortadt åtvjuta det af honom inne-
hafda rörliga docentstipendiurn.

Docenten H. SJÖGREN beviljades tjänstledighet under åtta
månader, räknadt frän den 1 oktober 1907 för att, såsom inne-
hafvare af Thuns utrikes resestipendium, företaga en studieresa
till Italien.

Docenten A. HauRr var tjänstledig under vårterminen för
uppehållande af förordnande säsom biträdande lärare i estetik
samt litteratur- och konsthistoria vid Lunds universitet.

Docenten B. HESSELMAN var tjänstledig under tiden 1 mars

21

—31 maj för fullgörande af utrikes resa såsom Riksstatens sti-
pendiat.

Docenten D. W. MYHRMAN var tjänstledig under hösttermi-
nen för att såsom Riksstatens stipendiat i och för utgifvandet
af vetenskapligt arbete vistas i Philadelphia.

Docenten P. LEANDER var under läsåret tjänstledig för upp-
rätthållande af lärarebefattning vid högre allmänt läroverk i
Stockholm.

Docenten E. T. ANDERSSON var tjänstledig under vårterminen
för utrikes studieresa.

Docenten Κα. F. SUuUNnDÉN var tjänstledig under vårterminen
för studieresa till England.

Universitetslektorn H. BuUERGEL GOooDpWIN var tjänstledig från
läsärets början till och med den 6 augusti för utrikes resa.

Universitetslektorn ἃ. TERRACHER var tjänstledig från den
1 december till den 1 februari.

Inom filosofiska fakultetens maltematisk-naturveltenskapliga sektion:

Professor T. TuLLBERG var tjänstledig från och med den 25
juni till och med den 31 augusti för vetenskaplig resa och vård
af enskilda angelägenheter samt från den 16 september till dess
hans ansökan om afsked beviljades.

Professor Ὁ. WipMAN var tjänstledig från den 15 juni till
den 31 augusti för inrikes resa.

Professor K. Ångström var under läsåret befriad från hållande
af en föreläsning i veckan på grund af honom åliggande särskildt
arbete i anledning af den fysiska institutionens nybyggnad, åt-
njöt tjänstledighet från den 15 juni till den 31 augusti för ut-
ländsk resa samt var under examensperioden i maj befriad från
åliggandet att examinera i filosofie kandidatexamen.

Professor ἃ. ἃ. HöGBom var tjänstledig under tiden 1 juni
— 31 augusti för företagande af geologiska undersökningar i Små-
land och Norrland.

Professor A. WiMAN åtnjöt tjänstledighet från och med den
10 juni till och med den 24 augusti för utrikes resa och vård af
enskilda angelägenheter.

E. ο. professor E. HoLMGREN var tjänstledig från den ὅ juni
till den 31 augusti för utrikes studieresa.

Observator Ö. BERGSTRAND var tjänstledig från och med den
1 mars till läsårets slut för utländsk studieresa.

22

Docenten BE. L. ΠΕἾΝΜΑΝ har under läsåret varit tjänstledig
för utarbetande af tekniska metoder att ur leror framställa alu-
miniumföreningar.

Docenten A. WALLÉN åtnjöt tjänstledighet från docenturen i
hydrografi under höstterminen för utrikes resa.

Docenten N. v. Horsten var tjänstledig från den 15 oktober
till höstterminens slut för utrikes studieresa.

Doceuten C. SKoTttsBERG beviljades tjänstledighet under läs-
året 1907—1903 för att, såsom innehafvare af Regnells botaniska
resestipendium, företaga en vetenskaplig forskninvgsfärd till Falk-
landsöarna och Eldslandet.

Vid biblioteket :

Vice bibliotekarien Å. ÅNDERSSON var tjänstledig från den 17
juli till den 31 angusti för utrikes resa.

Amanuensen Εἰ. Merer var tjänstledig från och med den 1
april till och med den 31 maj för företagande af stipendieresa.

E. o. amanuensen G. ÅDDE var tjänstledig under månaderna
januari-mars för uppehållande af förordnande såsom amanuens
vid riksdagens bibliotek uuder 1908 års riksdag.

Vid gymnastiksalen:
Gymnastikläraren, kapten Α. R. ν. FRIESENDORFF Var tjänst-
ledig under läsåret på grund af sjukdom.

Förordnanden.

Inom teologiska fakulteten:

Docenten HI. F. Hormquist uppehöll professuren i kyrkohi-
storia från och med den 30 mars till examensperiodens början
1 maj.

Docenten N. J. GÖRANSSON var under vårterminen förordnad
att i professor N. SöpErRBLowms ställe föreläsa en timme i veckan,
uppehöll från och med den 30 mars till och med den 15 maj
professuren i teologiska prenvotioner och teologisk encyklopedi
samt från och med den 25 till och med den 31 maj den med
nämuda professur förenade examinationsskyldighet.

23

Inom juridiska fakulteten:

Professor K. J. W. SJöGREN uppehöll, jämte examinationen i
eget ämne, professuren i civilrätt från och med den 1 september
till dagen för hans tillträde såsom ordinarie innehafvare af sist-
nämnda professur samf från och med den 2 november till den
1 maj den med 6. o. professuren 1 rättshistoria förenade exawmi-
nationsskyldighet.

Professor Β. H. DAHLBERG uppebhöll examinationen i process-
rätt i de delar af ämnet, som angå specialprocess, exekutiv- och
konkursprocess, från och med den 1 oktober till den 1 april.

Docenten N. E. ÅLEXANDERSON uppehöll den med lärostolen
i processrätt förenade undervisniugs- och examinationsskyldighet
från läsårets början till den 1 oktober.

Professuren i straffrätt uppehölls till den 1 september af ut-
nämnde professorn vid Stockholins högskola L. B. EKEBERG samt
från och med nämnda dag till läsårets slut af docenten Εἰ. P.
WETTER.

Docenten i historia K. α. WEstMAN uppehöll den med pro-
fessuren i rättshistoria förenade undervisningsskyldigheten från
och med den 15 september till den 18 oktober, och, sedan ifrå-
gavarande professur sistnämnda dag förändrats till extra ordi-
narie, den därmed förenade undervisningsskyldigheten till den 1
maj samt nämnda 6. o. professorsämbete i dess helbet från den
1 maj till läsärets slut.

Docenten F. P:son WeTTER uppehöll examinationen i pro-
cessrätt i de delar af ämnet, som angä civil- och straffprocessen
från och med den 1 oktober till den 1 april.

Docenten T. ENGSTRÖMER förordnades att uppehålla e. o. pro-
fessuren i processrätt från och med den 1 april 1908 till dess
densamma blifvit med ny innehafvare besatt och denne tjänsten
tillträdt.

Inom medicinska fakulteten:

E. o. professor C. ΤῊ. MÖRrnER uppehöll ordinarie professuren
i medicinsk och fysiologisk kemi från läsårets början till den
1 mars. .

Professor HJ. ÖHRVALL förordnades att för en tid af fyra år,
räknadt från och med den 14 mars 1908, vara inspektor för me-
dicinska fakultetens Stiernecreutz'ska stipendier.

Professor K. P. DAHLGREN uppehöll professuren i kirurgi
från den 1 oktober till läsärets slut.

24

Medicine och filosofie doktorn S. G. HeDin uppehöll e. o.
professuren i medicinsk och fysiologisk kemi från och med den
1 september till den 1 mars samt ordinarie professuren i samma
ämne från och med den 1 mars till dagen för hans tillträde så-
som ordinarie innehafvare af sistnämnda professur.

Laborator Å. E. VeEstTBERG uppehöll under läsåret undervis-
ningen och examinationen i rätts- och statsmedicin.

Medicine doktorn G. Εἰ. GörtHLIN uppehöll på förordnande
laboratorsbefattningen i experimentell fysiologi och medicinsk
fysik från läsårets början och till dagen för hans tillträde såsom
ordinarie innehafvare af nämnda befattning.

Docenten L. J. F. ZACHRISSON uppehöll i professor Καὶ. F.
DAHLGRENS ställe biträdande lärarebefattningen 1 kirurgi från den
1 oktober till läsårets slut.

Docenten R. FRIBERGER var under läsåret förordnad att förestå
den medicinska polikliniken och meddela den undervisning, som
där komme de i den propedeutiska tjänstgöringen deltagande me-
dicine kandidaterna till del, uppehöll under tiden 15 september
—9 oktober och 23 oktober—20 december 6. o. professuren i pediatrik
och praktisk medicin samt under tiden 9 -- 23 oktober och 22—31 maj
professuren i praktisk medicin, hvarjämte han förordnades att
under år 1908 vara biträdande lärare i medicin vid universitetet.

Medicine licentiaten G. BERGMARK var under tiden 15 sep-
tember—9 oktober och 23 oktober—20 december förordnad att
i docenten FRIBERGERS ställe förestå den medicinska polikliniken
och där meddela undervisning åt de tjänstgörande medicine kan-
didaterna, uppehöll under tiden 9—23 oktober e. o. professuren
1 pediatrik och praktisk medicin samt under tiden från och med
den 22 till och med den 31 maj de med biträdande lärarebefatt-
ningen i medicin förenade åligganden.

Medicine licentiaten V. A. WAHLGREN var under tiden 9—
23 oktober förordnad att förestå den medicinska polikliniken och
där meddela undervisning åt de tjänstgörande medicine kan-
didaterna.

Medicine kandidaten F. von BERGEN var förordnad att be-
strida undervisningen i histologi under professor J. A. HAMMARS
tjänstledighet från höstterminens början till den 1 november.

Vid det akademiska sjukhuset uppehöllos:
Verkställande direktörsbefattningen af professor K. PETREN ;
öfverläkarebefattningen vid medicinska afdelningen under tiden

20

1 juni —31 augusti af medicine licentiaten G. SAHLSTRÖM; Ööfver-
läkarebefattningen vid oftalmiatriska afdelningen från läsårets
början till och med den 31 augusti af medicine licentiaten CHR.
Bratt och under april månad af medicine licentiaten K. H.
GiErRTZ; Ööfverläkarebefattningen vid obstetrisk-gynekologiska af-
delningen från läsårets början till och med den 15 juni af medi-
cine licentiaten C. FrepGa och från den 16 juni till den 1 sep-
tember af docenten F. ZACHRISSON; öfverläkarebefattningen vid
bröstkliniken från och med den 10 juni till och med den 31 au-
gusti af medicine licentiaten S. Linpqvist samt under tiden 15
september— 20 december af docenten R. FRIBERGER; samt öfver-
läkarebefattningen vid kirurgiska afdelningen under tiden 22 juli
—31 augusti samt från den 1 oktober till läsårets slut af profes-
sor K. P. DAHLGREN.

Inom filosofiska fakultetens humanistiska sektion:

Professor H. HJÄärne förordnades till inspektor för filosofiska
fakultetens Stjernecreutz'ska stipendier under fyra år från och
med den 1 november 1907.

E. o. professor N. EDÉN uppehöll under tiden från den 1
februari till den 15 maj den med ordinarie professuren i historia
förenade undervisningsskyldighet.

Professor F. Α. v. ScHÉELE var under läsåret förordnad att
examinera i pedagogik.

Docenten ἃ. A. T. HäÄGERrRsTRÖM uppehöll under läsåret pro-
fessuren 1 praktisk filosofi.

Docenten E. S. StaArFF uppehöll under läsåret professuren i
romanska språk.

Docenten A. ΑΗ var under examensperioden i december
förordnad att examinera i konsthistoria.

Docenten E. NACHMANSON förordnades att under åtta måna-
der, räknadt från den 1 oktober 1907, i docenten H. SJöGRENS
ställe uppehålla de åligganden, som vore förenade med åtnju-
tandet af det fasta docentstipendiet för klassiska språk, samt
uppehöll professuren i grekiska språket och litteraturen från och
med den 16 mars till läsårets slut.

Docenten J. RoosvaL förordnades att under ett år från och
med den 1 januari 1908 uppehålla befattningen såsom biträdande
lärare i konsthistoria med konstteori vid universitetet.

Docenten K. M. STJERNA uppeböll under läsåret undervisnin-
gen i nordisk och jämförande fornkunskap.

26

Docenten P. G. TöHRNELL uppehöll från och med den 16 sep-
tember till den 1 december samt från och med den 1 februari
till examensperiodens början i maj den med professuren i latinska
språket och litteraturen förenade undervisningsskyldighet.

Docenten K. 2. K. HeDpDvaLL var förordnad att, för såvidt
och i den mån professor Καὶ. R. GeEieErR blefve under examensperi-
oden i maj af censorsuppdrag förhindrad att examinera i teoretisk
filvsofi, förrätta sagda examination.

Docenten H. K. Η. ALrMmquist uppehöll under tiden från den
15 februari till den 15 maj den med 6. o. professuren i historia
förenade undervisningsskyldigheten.

Mr. E. CLASSEN förordnades att för en tid af ytterligare ett
år, räknadt från och med den 1 juni 1908, vara lektor i engelska
språket vid universitetet.

Doctor philosophie Η. K. H. BuEreEL Goopwin förordnades
att under ytterligare två år från och med den 1 juli 1908 vara
lektor i tyska spräket vid universitetet.

Förste amanuensen vid Statens historiska museum Ο. ALMGREN
var förordnad att under examensperioden i maj förrätta förekom-
mande examination i nordisk och jämförande fornkunskap.

Inom filosofiska fakultetenshumanistisk-naturvetenskapliga sektion:

Professor T. TuULLBERG förordnades att för en tid af fem år,
räknadt från och med den 1 oktober 1907, i egenskap af inspek-
tor, utöfva högsta tillsynen öfver till Linnéanska stiftelsen ἃ
Hammarby hörande samlingar, park och öfrigt område.

E. o. professor ἃ. WiréÉn uppehöll den med professuren i
zoologi förenade undervisningsskyldighet under tiden från den
16 september till den 1 november samt professuren i zoologi från
sistnämnda dag till dagen för hans tillträde såsom ordinarie inne-
hafvare af nämnda professur.

E. o. professor H. O. Juer uppehöll på förordnande profes-
suren i botanik och praktisk ekonomi från läsårets början och
till dagen för hans tillträde säsom ordinarie innehafvare af ifråga-
varande ämbete.

E. o. professor E. HoLMGREN var förordnad att uppehålla
examinationen i matematik under examensperioden i maj, i den
mån professor ἃ. WiMAN blefve af censorsuppdrag hindrad att
själf förrätta denna examination.

Docenten vid Stockholms högskola A. HaAmBErRG uppehöll på
förordnande e. o. professuren i geografi från och med den 1 sep-

21

tember till dagen för hans frlltenae såsom ordinarie innehafvare
af nämnda professur.

Docenten J. R. PKNARDER uppehöll under läsåret e. ο. pro-
fessuren i växtbiologi.

Docenten D. STtRöÖMHoLM uppehöll på förordnande 6. o. pro-
fessuren i kemi från läsårets början till dagen för hans tillträde
såsom ordinarie innehafvare af nämnda befattning.

Docenten N. Εἰ. SvEDeELIus uppehöll under läsåret e. o. pro-
fessuren i botanik.

Docenten F. ÅKERBLOM uppehöll under läsåret e. o. professu-
ren i meteorologi.

Docenten HJ. KocuH var förordnad att under examensperioden
i maj förrätta examination i fysik i filosofie kandidatexamen.

Docenten H. ν. ZeEiPEL uppehöll observatorsbefattningen i
astronomi från och med den 1 mars till läsårets slut samt exnmi-
nationen i astronomi under examensperioden i maj.

Docenten C. G. SWENANDER uppehöll den med 6. o. professu-
ren i jämförande anatomi förenade undervisningsskyldighet under
tiden från den 16 september till den 1 november samt nämnda
e. 0. professur från den 1 november till läsårets slut.

Docenten ἃ. WALLÉN uppehöll 6. o. professuren i geografi
från läsårets början till den 1 september.

Professuren i mekanik och matematisk fysik uppebölls under
läsåret af docenten B. H. M. PLEuEL.

Vid biblioteket:

Amanuensen E. Meyer uppehöll vice bibliotekarien ἃ. ÅN-
DERSSONS tjänst från den 17 juli till den 31 augusti.

E. ο. amanuensen C. W. STJERNBERG uppehöll amanuensen
E. Meyers tjänst från den 17 juli till den 31 augusti samt från
och med den 1 april till och med den 31 maj.

Vid kansliet:

E. ο. hofrättsnotarien G. ViKLUND uppehöll på förordnande
akademikanslistbefattningen från läsårets början till dagen för
hans tillträde såsom ordinarie innehafvare af denna tjänst.

Vid kontoret och räntekammaren:

Akademikanslisten N. QUENNERSTEDT uppehöll på förordnande
akademibokhållarebefattningen från läsårets början till dagen för
hans tillträde såsom ordinarie innehafvare af denna tjänst.

28

Vid gymnastiksalen:
Kaptenen C. G. Lunpovist uppehöll under läsåret ΠῚ
lärarebefattningen.

Utnämningar.

Vid universitetet:

Teologie licentiaten, filosofie kandidaten S. E. Aureuius till
docent i exegetik den 7 juni 1907.

Fil. doktorn Η. E. Η. LörstepT till docent i latinska språ-
ket och litteraturen den 20 juni 1907.

Med. doktorn G. F. GörtuHLIN till laborator i experimentell
fysiologi och medicinsk fysik den 20 juni 1907.

Fil. doktorn C. J. F. SKoTTsBERG till docent i botanik den
27 juli 1907.

Fil. doktorn V. C. LinpDsTtRÖM till docent i latinska språket
och litteraturen den 21 september 1907.

Akademikanslisten N. HJ. QUENNERSTEDT till akademibok-
hållare och kontorsamanuens den 23 oktober 1907.

E. o. professorn i speciell privaträtt B. H. DAHLBERG till
ordinarie professor i nyssnämnda läroämne den 18 oktober 1907.

Fil. doktorn J. H. KYLIN till docent i botanik den 5 novem-
ber 1907.

E. o. professorn H. O. Juzer till professor i botanik och
praktisk ekonomi den 15 november 1907.

Fil. licentiaten H. K. H. ArMqouisrt till docent i historia den
6 december 1907.

Fil. licentiaten TH. SvEDBERG till docent i kemi den 28 de-
cember 1907.

Docenten vid Stockholms högskola, fil. doktorn ἃ. HAMBERG
till e. o. professor i geografi den 31 december 1907.

Εἰ. ο. hofrättsnotarien N. G. F. VIKLUND till akademikanslist
den 30 januari 1908.

E. o. professorn ἃ. WairÉn till professor i zoologi den 14
februari 1908.

Juris licentiaten 'T. ENGSTRÖMER till docent i speciell privat-
rätt den 19 mars 1908.

Docenten i assyriologi D. W. MYHRMAN till docent i semitiska
språk den 15 april 1908.

Medicine och filvsofie doktorn 5. G. HEDIN till professor i
medicinsk och fysiologisk kemi den 8 maj 1908.

29

Docenten D. STtrRöÖMHOoLM till 6. o. professor i kemi den 15
maj 1908.

Docenten E. M. BiruincG till 6. o. professor i dogmatik och
moralteolvgi den 15 maj 1908.

Utom universitetet:

Docenten H. HuLTENBERG till lektor vid högre allmänna
läroverket i Luleå.

Docenten R. Marrtson till lektor vid högre allmänna läro-
verket i Västerås.

Professor A. O. Winrortu till professor i civilrätt vid Stock-
holms högskola.

Docenten J. Warres till lektor vid högre allmänna lärover-
ket i Hudiksvall.

Docenten B. Ο. E. EKWALL till 6. o. professor i engelska
språket vid Lunds universitet.

Docenten O. ALMGREN till förste amanuens vid Statens
historiska museum.

Duvcenten A. WaLrzréÉénN till föreståndare för hydrografiska
byrån i Stockholm.

Docenten N. E. ALEXANDERSON till professor i processrätt
vid Stockholms högskola.

Afsked.

Docenten i praktisk filosofi, professor H. EbpFELDT den 30
juli 1907.

Docenten i jämförande fornkunskap Ὁ. ALMGREN den 9
augusti 1907.

Professorn i civilrätt A. Ο. WinrotH den 5 juli 1907.

Docenten i civilrätt och processrätt N. E. ALEXANDERSON
den 26 september 1907.

Docenten i grekiska språket och litteraturen C. O. LAGER-
CRANTZ den 2 oktober 1907.

Professorn i zoologi T. TuLLBErRG den 25 oktober 1907.

Docenuten i historia H. BrutiIn den 12 december 1907.

Docenten i hydrografi A. WALLÉN den 14 januari 1908.

Docenten i astronomi G. ERICSSON den 18 mars 1908.

Docenten i praktisk filosofi F. A. v. ScHEELE den 4 maj 1908.

30

Aflidna.

Professor K. G. LENNANDER den 15 mars 1908.
F. ἃ. bibliotekarien C. G. StyFFE den 20 mars 1908.
E. ο. biblioteksamanuensen J. W. LUNDIN den 29 mars 1908.

Offentliga uppdrag.

Förordnade såsom censorer vid mogenhetsexamina voro un-
der läsåret professorerna N. C. DunéÉr, K. ἢ. GeuerR, S. J. Βοΐξ-
THIUS, Å. ERDMANN, ÅL. Ὁ. J. SÖDERBLOM och P. G. Ὁ. GRANQVIST
samt 6. 0. professorerna H. H. HiLDEBRANDSSON och K. F. Jo-
HANSSON.

Professor ἃ. H. LunDstrRÖM utsågs af större akad. kon-
sistoriet att såsom representant för Uppsala universitet deltaga
1 invigningen af Gustaf-Adolf-kapellet vid Lätzen på 275-
årsdagen af konungens död. Uppdraget fullgjordes ock, vid
hvilket tillfälle universitetets representant i universitetets namn
vid Schwedenstein nedlade en lagerkrans med band i de svenska
färgerna.

Vidare utsågs professor LUNDSTRÖM den 5 mars 1908 af det
större akad. konsistoriet i Lund att såsom sakkunnig deltaga i
bedömandet af sökandenas till det därstädes lediga professors-
ämbetet i kyrkohistoria och symbolik kompetens.

Professor H. BLomMBErG förordnades af Κα. M:t den 20 sept.
1907 att vara ledamot af en kommitté angående åtgärder för be-
redande af lättnad i riksdagens arbete.

Professor K. J. W. SJöGREN var förordnad att biträda Lag-
beredningen vid revisionen af jordabalken med därtill hörande
författningar.

E. ο. professor Ὁ. V. PETERSSOo0N förordnades den 6 maj 1908
af Kungl. Maj:t att vara censor vid afgångsexamen i Seminariet
för bildande af lärarinnor för sinnesslöa barn i Stockholm den
29 och 30 maj 1908.

Professor J. ἃ. HAMMAR biträdde under förra hälften af höst-
terminen inom Kungl. Ecklesiastikdepartementet vid beredandet
till underdånig föredragning af vissa ärenden rörande universi-
teten och Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Docenten E. Bortin anmodades af Kungl. Öfverstyrelsen
för Rikets allmänna läroverk att deltaga i det sammanträde af

31

skolläkare, som i anledning af Kungl. Bref af den 1 november
ägde rum i Stockholm den 13, 14 och 15 april.

Professor ἃ. G. ΝΌΒΕΕΝ innehade förordnande att vara leda-
mot i den af Kungl. Maj:t tillsatta ortnamnskommittén.

Professor K. ἢ. GEiER förordnades att vara föreståndare
för den teoretiska profärskursen vid Uppsala högre allmänna
läroverk under hela läsåret.

Professor H. ScHöcK valdes den 8 januari 1908 till arbe-
tande ledamot af Kungl. Vetenskapsakademien och den 25 ja-
nuari 1908 till hedersledamot af Kungl. Akademien för de fria
kousterna.

E. o. professor J. A. LUNDELL har haft i uppdrag att un-
dervisa aspiranterna i Generalstaben i ryska språket.

Enligt förordnande af Kungl. Maj:t den 6 mars 1907 har
e. 0. professor K. F. JoHANSSON såsom sakkunnig inom Eckle-
siastikdepartementet biträdt med beredning till föredragning af
vissa ärenden rörande universiteten.

Professor K. V. ZETTERSTÉEN förordnades att såsom ombud
för Sverige deltaga i den 15:e internationella orientalistkon-
gressen i Köpenhamn under senare hälften af augusti månad
år 1908.

E. ο. professor Κα. B. WiKLunDp förordnades af Kungl. Maj:t
den 28 febr. 1908 att jämte från norsk sida utsedd sakkunnig
verkställa arkivundersökningar rörande frågan om de svenska
flyttlapparnes renbete i Tromsö och Nordlands amt.

Docenten J. MOoRrTENSEN utsågs genom nådigt bref 18 okt.
1907 att vara tredje suppleant i kommittén för uppgörandet af
förslag till fördelning af anslaget till fasta årliga understöd åt
inhemska skönlitterära författare.

Docenten K. STJERNA förordnades den 13 september 1907
att leda utgräfuingsarbetena å Studentholmen i Uppsala, hvilka
fortsattes till medio af oktober 8. ἃ.

E. o. professor ἃ. HamMBERG har förordnats att såsom
Sveriges ombud deltaga i geografkongressen i Genå&ve 27 juli>—
6 aug. 1908.

Professor G. GRrRANQvIsT förordnades af Kungl. Vetenskaps-
akademien att under åren 1908—1911 vara ledamot af Nobel-
kommittén för fysik.

92

Stipendier, belöningar och understöd.

Docenten R. SERNANDER förordnades att under ytterligare tre
år från och ined den 1 juni 1907 vara innehafvare af det fasta
docenutstipendiet för de naturhistoriska vetenskaperna.

Docenten G. E. H. AvuLÉnN förordnades att för en tid af 6
månader, räknadt från och med den 1 maj 1907, vara innehaf-
vare af teologiska fakultetens fasta docentstipendium på den
praktiska linjen och sedermera att för en tid af ytterligare sex
månader, räknadt från och med den 18 november 1907, vara in-
nehafvare af samma stipendium samt slutligen att med frånträ-
dande af nämnda stipendium vara innehafvare af fakultetens fasta
dvcentstipendium på den teoretiska linjen under tre år från och
med den 1 januari 1908.

Biblioteksamanuensen I. CoLLiJn beviljades af Kungl. Maj:t
ett understöd ἃ 600 kronor af besparingarna ἃ Riksstatens åttonde
hufvudtitel för att i tyska och holländska bibliotek idka inkuna-
belforskuingar.

Docenten F. P:son WeTTER förordnades att under tre år, räk-
nadt från och med den 1 september 1907, iunehafva ett af juri-
diska fakultetens fasta docentstipendier.

Riksstatens utrikes resestipendier för år 1908 tilldelades ob-
servator ὦ. BERGSTRAND (det större) och docenten Εἰ. L. ΡΗ.
MEYER (det mindre).

Docenten K. G. WEestMAN förordnades att, med frånträdande
af det honom tilldelade fasta docentstipendiet för de historiska
vetenskaperna, från och med den 1 oktober 1907 så länge han
uppehölle unudervisningsskyldigheten 1 rättshistoria, dock högst
för en tid af tre år, vara innehafvare af ett efter docenten Ν. E.
ALEXANDERSON inom juridiska fakulteten ledigt docentstipendium.

Professor ἢ. LuNnpstRÖM erhöll ett statsbidrag ἃ 1,200 krunor
för fortsatt utgifvaude under år 1908 af "Kyrkohistorisk års-
skrift".

Professor Εἰ. StaAvE erhöll ett statsbidrag af 1,500 kronor
för fortsatt utgifvande under år 1908 af «Bibelforskaren, tidskrift
för skrifttolkning och praktisk kristendom."

Docenten S. ALRuTtz erhöll ett statsbidrag ἃ 700 kronor för
fortsatt utgifvande uuder år 1908 af «Psyke, tidskrift för psyko-
logisk forskning".

Doceunten D. STRÖMHOLM förordnades att under ytterligare
tre år, räknadt från och med den 15 januari 1907, vara innehaf-
vare af ett rörligt docentstipendium.

33

Docenten E. M. BiLuinG förordnades att under ytterligare
tre år, räknadt från och med den 1 juni 1907, vara innehafvare
af ett rörligt docentstipendium.

Docenten H. Armqouist förordnades att för en tid af tre år,
räknadt från och med den 6 december 1907, vara innehafvare af
det fasta docentstipendiet i historia.

Docenten 5. Εἰ. AureLnius förordnades att under sex måna-
der, räknadt från och med den 1 januari 1908, innehafva teolo-
giska fakultetens fasta docentstipendium på den praktiska linjen.

Den för år 1908 utgående räntan af Oscar II:s jubelfestdona-
tion fördelades lika mellan docenterna Εἰ. S. STAAFF och T. SvEp-
BERG.

E. o. professor M. ELFSTRAND erhöll ett statsbidrag af 1,500
kronor för utgifvande af senare delen af ett af honom författadt
arbete, "Läkemedelslära'".

Biblioteksamanuensen I. CoLLiIN och docenten E. STAAFF er-
höllo ett statsbidrag å 2,000 kronor för utgifvande af den i en
unik, universitetsbiblioteket i Uppsala tillhörig inkunabel beva-
rade spanska öfversättningen δὲ Guillermus” från Paris postilla.

E. ο. professorerna J. ἃ. LunpeLrL, Κα. B. WizzunpD och K.
F. JoHANSSON samt professorn K. V. ZETTERSTÉEN erhöllo ett
statsanslag 2,000 kronor såsom understöd för utgifvande under
år 1908 af tidskriften "Le monde oriental".

Professor O. A. DANIELSSON erhöll ett statsbidrag å 1,500
kronor såsom understöd för fortsatt utgifvande af arbetet "Cor-
pus Inscriptionum Etruscarum.

E. ο. professor J. V. HuULTKRANTZ erhöll ett statsbidrag ἃ
250 kronor för att deltaga i den 22:a anatomkongressen i Ber-
lin den 22—25 april 1908.

Professor K. V. ZETTERSTÉEN tilldelades af Kungl. Maj:t ett
reseunderstöd af 200 kronor för att såsom ombud för Sverige
deltaga i den 15:de internationella orientalistkongressen i Köpen-
hamn under senare hälften af augusti 1908.

Af det utaf riksdagen på extra stat för år 1908 till rese-
stipendier åt ordinarie lärare och vissa andra tjänstemän vid
universiteten beviljade anslag tilldelades en hvar af professo-
rerna H. G. HJärnr, K. ἢ. GeiserR, 5. J. Βοξἕτηισϑ, K. H. BLowm-
BERG, Å. Η. LunDstrRöÖM, B. Η. DaAuLeBerRG och L. Ο. J. SöDER-
BLOM samt 6. ὁ. professorerna M. ELFSTRAND, Ö. ν. FRIESEN och
E. A. HoLMGREN ett belopp af 550 kronor.

E. o. amanuensen vid Vitterhets-, Historie- och Antikvitets-

3

34

akademien Ὁ. JaAnsE beviljades af de i staten för Uppsala uni-
versitet för år 1908 till Kungl. Maj:ts disposition ställda medel ett
anslag af 150 kronor såsom ersättning för af honom under vår-
terminen 1908 vid universitetet hållna föreläsningar öfver kyrk-
liga minnesmärken och kyrklig konst.

Docenten J. M. MoRrtENSEN beviljades af de i universitetets
stat till Kungl. Maj:ts disposition ställda medel ett anslag af
750 kronor för gifvande under höstterminen af en kostnadsfri
kurs i allmän litteraturhistoria om minst 36 timmar.

Docenten J. M. MoRrTtENSEN förordnades att för en tid af tre
år, räknadt från och med den 16 april 1908, vara innehafvare
af ett rörligt docentstipendium.

Docenten K. Ζ. K. HeEpbvaLrL förordnades att under en tid
af tre år, räknadt från och med den 1 februari 1908, vara inne-
hafvare af det fasta docentstipendiet för de filosofiska vetenska-
perna.

E. o. professor Κα. F. JOHANSSON erhöll af Kungl. Veten-
skapsakademien från Letterstedtska fonden ett pris ἃ 400 kro-
nor för öfversättningen af "Indiska sagor", Del 1, samt öfver-
sättningar intagna i "Främmande religionsurkunder i urval".

Björkénska priset för år 1907 tilldelades professor A. G.
HöGBom för hans arbete: "Norrland, naturbeskrifning'".

Filosofiska fakultetens resestipendier för år 1908 tilldelades
professorerna ἃ. Wirén, K. F. JoHANSSON, H. ScHÖCK, ÅA. NOREEN,
O. Α. DANIELSSON, Α. G. HöGBoMm och Ὁ. VWiIDMAN.

Vetenskapliga resor.

Professor ἃ. H. LunbpstRÖM företog i november 1907 så-
som representant för Uppsala universitet vid Lätzen-kapellets
invigning på 275-årsdagen af Gustaf Adolfs död en resa till
denna ort.

Docenten Ὁ. Bensow idkade studier vid universitetsbibliote-
ken i Rostock och Berlin under senare delen af juli och förra
delen af augusti 1907.

Professor K. J. VW. SJöGREN företog såsom innehafvare af
ett resestipendium för ordinarie universitetslärare en studieresa
till Berlin, Leipzig och Minchen.

E. o. professor ἃ. GULLSTRAND besökte med stöd af Regnells
resestipendium för medicinska fakulteten under juni månad Ber-
lin och Paris samt under förra delen af augusti månad den tyska
oftalmologsammankomsten i Heidelberg.

E. ο. professor J. V. HULTKRANTZ bevistade med understöd
af statsmedel den 22:a anatomkongressen i Berlin den 22—25
april 1908 samt företog därefter med bidrag från medicinska
fakultetens Regnellska stipendium en resa till de anatomiska in-
stitutionerna i Leipzig, Halle, Jena, Göttingen och Kiel under
tiden 1—16 maj 1908.

Professor U. QUuENSEL bevistade med understöd af statsme-
del det möte som Die deutsche pathologische Gesellschaft afhöll i
Kiel 23—25 april 1908.

Professor K. PETRÉN deltog såsom svenska statens represen-
tant i den internationella kongressen för fysikalisk terapi i Rom
under oktober 1907.

Professor K. DAHLGREN deltog på egen bekostnad i 37:de kon-
gressen i Deutsche Gesellschaft f. Chirurgie 21—24 april i Berlin.

Docenten E. ΒΟΙΙΝ företog på bekostnad af hälsovårds-
nämnden i Uppsala under tiden från och med den 22 t. o. m.
den 30 september en resa till Berlin för deltagande i 14:de in-

36

ternationella kongressen för hygien och demografi samt för prak-
tiskt hygeniska studier därstädes.

Docenten FR. ZACHRISSON företog på egen bekostnad 16—31
maj 1908 en resa till Köpenhamn och Finland för besök och stu-
dier å sjukhus och barnbördshus.

Professor H. ScHöcK företog sommaren 1907 en resa till
Florens med understöd af statens resestipendium för professorer
att där idka studier i Florens” äldre historia samt bevistade så-
som universitetets representant Aldrovandifesten i Bologna.

Professor Α. ERDMANN företog såsom innehafvare af ett re-
sestipendium för ordinarie universitetslärare under tiden från 25
juli till 3 september 1908 en resa till England för idkande af
medelengelska studier (företrädesvis handskriftstudier) i British
Museum i London.

E. o. professor S. Κα. Α. WipE företog, såsom innehafvare af
ett resestipendium för ordinarie lärare och vissa andra tjänste-
män vid rikets universitet, under tiden fr. o. m. den 7 juli t. ο.
τὴ. den 15 augusti en resa till Greifswald, Berlin, Halle a. 8.,
Leipzig och Köpenhamn i och för idkande af studier i klassisk
arkeologi.

E. ο. professor N. EDÉN företog såsom innehafvare af rese-
stipendium för ordinarie universitetslärare en resa till Tyskland
under juli och augusti 1907, i syfte att studera universitetsun-
dervisningen i historia, och besökte därunder universiteten i
Berlin, Leipzig, Miänchen, Heidelberg samt Freiburg.

E. o. professor K. B. WIKLUND vistades på offentlig bekost-
nad under tiden 14—29 aug. 1907 i Trondhjem, 5—14 sept. 1907
och 1 febr.—15 mars 1908 i Kristiania samt 17—26 mars 1908 i
Köpenhamn i och för arkivforskningar rörande frågan om de
svenska flyttlapparnas renbete i Norge.

Docenten L. KJELLBERG företog på egen bekostnad under
tiden från och med den 10 februari till och med den 20 maj 1908
en resa till Berlin och Konstantinopel för idkande af studier i
arkeologi samt ordnande och bearbetande för publikationsända-
mål af de arkeologiska fynd, som vid en af honom ledd utgräf-
ning på platsen för det äoliska Larissa bragts i dagen.

Docenten J. ΜΟΒΤΈΝΒΘΕΝ företog på egen bekostnad den 15
december 1907 till 5 januari 1908 en resa till Linköping och
Buhlsjö för att å nämnda ställen taga kännedom om där befint-
liga handskrifter o. 8. v.

Doceuten H. SJÖGREN vistades från början af oktober 1907

37

såsom innehafvare af Thuns utrikes resestipendium i Italien och
Tyskland i och för handskriftsundersökningar.

Docenten S. Arrutz företog under tiden 19—27 april 1908
en resa till Frankfurt a. Main för deltagande i den 3:e kongres-
sen för experimentell psykologi.

Docenten B. HESssELMAN företog såsom innehafvare af
Riksstatens större utrikes resestipendium under tiden fr. o. m.
30 juli ὃ. ο. m. 21 september 1907 samt fr. o. m. 3 mars — 31
maj 1908 resor i Danmark ock Tyskland för idkande af studier i
germansk och nordisk filologi.

Docenten D. W. MYHRMAN företog såsom innehafvare af
Riksstatens mindre utrikes resestipendium under tiden fr. o. m.
den 15 december 1906 t. o. m. den 12 februari 1908 en resa till
Philadelphia för att på uppdrag af Pennsylvania-universitetet ut-
arbeta och utgifva tvänne band kilskrifttexter af det stora kil-
skriftverket: "The Babylonian Expedition of the University of
Pennsylvania".

Docenten J. Roosvar företog under sommaren 1907 på egen
bekostnad studieresor till Gottland, omfattande närmare två må-
nader, för fortsatta undersökningar om öns arkitektur; vistades
under december och januari i Berlin för biblioteks- och muse-
ums-studier samt besökte under denna tid äfven Köln, Soest,
Paderborn och Stendahl för arkitekturstudier; reste i april 1908
till Berlin, Lybeck och Köpenhamn hufvudsakligen för studier
rörande Bernt Notke och Benedikt Dreyer. Öfver resultaten af
de gottländska studieresorna höll han föredrag i Svenska Slöjd-
föreningen ("En originell svensk dekorationsstil på 1300-talet"),
i Svenska Fornminnesföreningen ("Fasta utgångspunkter för da-
teringen af de gottlänska landskyrkorna" — hufvudsakligen rö-
rande tiden 1250— 1300), i Kunstgeschichtliche Gesellschaft i Ber-
lin ("Mittelungen aus der σοί]. Kunstgeschichte 1050—1350"+—
behandlade bl a. ett russo-byzantinskt inflytande på 1100-talet)
samt i föreningen Urd i Uppsala ("Den gottländska gotikens ut-
vecklingshistoria"). Det tyska föredraget är kort refereradt i
Kunstchronik m. fl. tyska tidskrifter.

Docenten K. STJERNA anträdde såsom innehafvare af Jacob
Letterstedts stipendium för utrikes resor den 7 maj 1908 en resa
till Belgien, England, Holland och Tyskland för idkande af stu-
dier i därvarande arkeologiska museer och enskilda samlingar.

Universitetslektor H. BurreEL Goopwin företog på egen
bekostnad under tiden fr. o. m. den 4 januari t. o. m.

38

den 6 februari 1908 en resa till Köpenhamn för idkande af stu-
dier i nyisländska språket i och för den af honom enligt huma-
nistiska sektionens uppdrag gifna kursen: Praktisk inledning till
studiet af nyisländska.

F. ἃ. 6. o. professor ἢ. H. HILDEBRANDSSON deltog som sek-
reterare i den Internationella meteorologiska Kommitténs sam-
manträde i Paris, sept. 1907. Såsom bidrag till resekostnadens
bestridande erhölls af regeringen 600 kronor.

Professor Κα. ÅnGstrRöm företog under juni och juli 1907
på egen bekostnad en resa till Tyskland och Schweiz, hvarvid
särskildt besök gjordes i de nya fysikaliska och elektriska insti-
tuten i Göttingen.

Professor ἃ. G. Ἠδαβομ utförde under sommaren förbere-
dande undersökningar för den blifvande internationella geolog-
kongressens exkursioner i Småland, Jämtland och Lappland.

E. ο. professor E. HoLMGREN vistades från början af juni till
slutet af juli 1907 i Göttingen för matematiska studier och be-
vistade med understöd af statsmedel den 4:e internationella ma-
tematikerkongressen i Rom den 5—11 april.

Observator Ö. BERGSTRAND vistades såsom innehafvare af
Riksstatens större utrikes resestipendium under mars, april och
maj i Tyskland, Italien och Frankrike.

Docenten R. SERNANDER besökte under juni månad Svalöf
för studier öfver växtförädlingens metodik.

Docenten Οὐ. ΒΕΝΕΡΙΟΚΒ företog på egen bekostnad under maj
månad en resa till England och Frankrike, för deltagande i Iron
and Steel Institutes sammankomst i London 14—15 maj samt
besökande af olika laboratorier.

Docenten BR. E. Fries företog med understöd af Καὶ. Vet.-
Akad:s Regnellska fond under juli och augusti 1907 en resa till
London och Berlin för idkande af studier i därvarande botaniska
museer.

Docenten H. KYLin företog med understöd af Kungl. Veten-
skaps-Akademien och af Naturvetenskapliga Studentsällskapet
under tiden fr. o. m. den 5 juli t. o. m. den 24 augusti
en resa till Kristinebergs zoologiska station för idkande af algo-
logiska studier samt med understöd af Bjurzons resestipendium
under tiden fr. o. m. den 2 t. o. m. den 16 januari till samma
plats och i samma syfte.

Vicebibliotekarien Å. ANDERSSON företog såsom innehafvare
af ett resestipendium för ordinarie lärare och vissa tjänstemän

39

vid universitetet samt på uppdrag af kommittén för utgifvande af
Linnéz3 "Bref och skrifvelser" under sommaren en nära tre må-
naders resa i Tyskland, Österrike, Italien, England, Frankrike
och Schweiz i syfte att anställa forskningar efter bref af och
till Linné. — Under samma resa deltog han på Kungl. Veten-
skaps-Akademiens uppdrag såsom ombud för Sverige i den genom
Royal Society i London utgifna internationella naturvetenskap-
liga katalogens "International council's" sammanträde därstädes
den 29- 80 juli samt deltog därefter i British Associations möte
1 Leicester, till hvilket the International council's medlemmar fått
emottaga inbjudning.

Amanuensen I. CoLLiJN företog med statsanslag under senare
hälften af juli, augusti och början af september en resa i Nord-
tyskland för att på uppdrag af "Kommission fär den Gesamt-
katalog der Wiegendrucke" deltaga i kommissionens inventerings-
arbeten af vissa tyska biblioteks inkunabelsamlingar. Besökte
på uppdrag af Gesellschaft fär Typenkunde des 15. Jahrh. i
slutet af aug. äfven Paris. Företog i december 1907 och januari
1908 på egen bekostnad en studieresa till Portugal (Coimbra,
Lissabon) och Spanien (Madrid) i och för undersökningar rörande
Gonzalo Garcia de Santa Marias spanska postillaöfversättning.

S. ÅLRUTZ.

E.

Af universitetets lärare och tjänstemän i tryck

utgifna skrifter.

En ny algesimeter för kliniskt bruk. (I: Allm. sv. läkaretidnin-
gen, 1907.)

. Heads undersökningar öfver det centripetala nervsystemet. Ett

kritiskt referat. (I: Upsala Läkarefören. Förhandl., 1908: Η. 1.)

Om temperaturförnimmelsernas känslotoner. (I: Psyke, 1908:

H. 1, 2)

Den III:e kongressen för experimentel psykologi i Frankfurt

am Main 1908. (Ibid.)

Untersuchungen täber die Temperatursinne. (I: Zeitschr. f. Psy-

chologie, hrsg. von Ebbinghaus, Βα 47.)

(jämte R. GeuwEr, HJ. ÖHRWALL, B. HAMNER och Α. WALLGREN.)

Psykologiens och pedagogikens studium vid folkskoleseminarier-

na. (I: Psyke, 1908: H. 1, 2.)

Är den 8. k. sjöormen en illusion? En metodololisk studie.

(Ibid., H. 3.)

'Schweden"'. (En öfversikt.) (1: Zeitschr. f. angewandte Psycho-

logie, Bd 1: H. 1)

Utgifvit och redigerat skriftserien I vår tids lifsfrågor, 1901—08.
» » » Psyke, tidskrift för psykologisk forsk-

ning, 1907—08.

. ANDERSSON. Garrett Chatfield Pier, Egyptian antiquities in the Pier

collection. Part I. Compte rendu critique. (1: Sphinx, Vol.
11:2.

E. Naville, La religion des anciens Egyptiens. Compte rendu.
(Ibid.)

Oskar Ekman 7. (Ibid.)

L'adverbe copte τς »de nouveau, encore»>. (I: Sphinx, Vol. 11: 3.)
Une signification possible du copte πᾶραι novoin. (Ibid.)

Sur la forme fayoumique ove (S. orå€c) dans la Pistis Sophia
avec une remarque philologique sur l'emploi de la préposition
οτὰς. (Ibid.)

Remarques détachées sur la »traduction francqcaise» de Pistis
Sophia. ὃ. (Ibid.)

A. Erman, La religion Égyptienne. Traduction frangaise. Compte
rendu critique. (Ibid.)

41

E. T. ÄnpDersson. E Naville, The temple of Deir el Bahari. Part. 5. Compte
rendu. (Ibid.)
, Ur Egyptens religionslitteratur. Öfversättningar. (1: Främ-
mande religionsurkunder, utg. af N. Söderblom.)
> Redigerat Sphinx, Vol. 11: fasc. 2, 3.
G. Αὐτέκ. Ett nytt teologiskt program: »modern positiv teologi». (1: Bibel-
forskaren, 1908.)
E. AvrEnius. Något om Predikarens Bok. (1: Julbok, utg. af E. Stave.
Upps. 1907.)
. BesevicKks. Uber die Veränderung des Schmelzpunktes der eutektischen
Gemische. (I: Metallurgie, Vol. 4, 1907. Tills. med R. ARPI1)
Note sur I'histoire de la connaissance de l'acier. (1: Revue de
métallurgie, Vol. ὃ, 1908.)

, Uber die Löslichkeit des Graphits im Fisen. (1: Metallurgie,
Vol. 5, 1908.

» Experimental researches on the cooling power of liquids on
quenching velocities, and on the constituents Troostite and
Austenite (Abstract). (1: Journ. Iron and Steel Institute, 1908:1.)

Ο. BeEssow. Den kristna tros- och sedeläran från den evangelisk-lutherska
kyrkans synpunkt för läroverken framstäld. Uppl. 2. Sthlin 1907.
» Zeugt die Religionsgeschichte von einem urspränglichen Mono-
theismus oder nicht? (I: Der Beweis des Glaubens, 1908.)
, Bibeln — Guds ord. Prisbelönad skrift. Lund 1908.
> Recensioner i Kyrklig tidskrift samt Pedagogisk tidskrift, upp-
satser och recensioner i Glauben und Wissen och Vårt land.
ὦ. BerastrRAND. Fotografiens användning vid studiet af himlakropparna.
(I: Bonniers månadshäften, 1907: Nr 10.)
3 Uber die Abhängigkeit der atmosphärischen Dispersionswirkun-
gen von den Sterngrössen. (I: Astron. Nachrichten, Bd 177,
1908. Autoreferat däraf i Archiv för Optik, 1908.)
» Tvenne uppsatser i Svenska kalendern för 1908.
» Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl.) m. m.
F. M. BiLuxG. De etiska tankarne i urkristendomen. Βα 2: H.1. Upps. 1907.
5 Försoningen. Två utvidgade föredrag. Upps. 1908.
» Artiklar i-Nordisk familjebok (ny uppl), 1907—08.
. J. BottHivs. Socialismen. Eksjö 1907. (Svenska Folkförbundets folkbib-
liotek, 1.
J. TH. Brinc. Vårt ik inför Gud. Predikan. Upps. 1908.
» Prästbristen och församlingslifvet. Föredrag. Sthlm 1908.
» Kyrkliga meddelanden från Sverige 1907. (1: [Finsk] Teol. tid-
skrift, 1908.)
S. L. Bring, Predikoutkast öfver 1:sta årgångens hög mässotex-
ter, ordnade och utgifna. 1, 2. Upps. 1907, 1908.
> En glad gifvare. Julbetraktelse. Upps. 1907.
> Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl)
a Uppsatser och recensioner i Svensk kyrkotidning.
H. BtveErRGEL GoonpwIS. Yngre tyska ordböcker. Anmälan. (I: Verdandi, 1908.)
» Utkast till systematisk framställning af det. moderna isländska
uttalet, med särskild hänsyn till fornspråkets studium i Sverige.

e

L

42

H. BtERGEL

L. BYGDÉN.

I. CorLrisN.

—Täxter och grundlinjer till bruk vid undervisning i nyis-
ländska vid Uppsala Universitet. (Särtr. ur Svenska lands-
mål, 1908.)

GoopwIiN. Noreen, Vårt språk. I. Band. (Anmälan i Zeitschr. f.

deutsche Philologie, 1908.)
Svenskt anonym- och pseudonymlexikon. Bibliografisk förteck-

ning öfver uppdagade anonymer och pseudonymer i den svenska
litteraturen. H. 12(=Bd 2: 3). Upps. 1908. (Skrifter utg. af
Svenska Litteratursiällsk., 17: 10.)

Blad ur vår äldsta svenska boktryckerihistoria. 4. Vita Kathe-
rine. 1—2. — 6. Delaktighetsbref från Vadstena kloster 1491.
(I: Nord. boktryckarekonst, 1907: H. 10; 1908: H. 1, 5.)
Hollandsche prijsboeken vit de 17:e en de 18:e eeuw. (I: Tijd-
schrift voor Boek- en Bibl.-wezen, Jaarg. 5.)
Veröffentlichungen der Gesellschaft för Typenkunde des 15.
Jahrhunderts. Vol. 1: Fasc. 2. δῇ. 81 --ὅ0. Upps.—Leipz. 1907.
Ett studiebesök i Libecks stadsbibliotek skildrat med särskild
hänsyn till där befintliga äldre Läbecktryck. (I: Allm. sv. bok-
tryckarefören. Meddelanden, 1907: Η. 11—12; 1908: H. 2.)
Rostochiana in der Kgl. Universitäts-Bibliotek zu Uppsala. 1-—2.
(I: Beiträge zur Geschichte der Stadt Rostock, 1907: H. 4.)
Svensk litteraturhistorisk bibliografi, 25 (1906). (I: Samlaren, Årg.
28, 1907.)

Liöäbecker Frähdrucke in der Stadtbibliotek zu Liäbeck. (1: Zeit-
schrift des Vereins f. Lubeck. Geschichte ἃ. Altertumskunde, Bd
9: H. 2)

Evangelios 6 epistolas con sus exposiciones en romance segån
la versiön castellana del siglo XV por Goncolo Garcia de Santa
Maria. Utg. tills. med E. StaArF. Upps. 1908. (Skrifter utg. af
K. Human. Vet.-Samf. i Uppsala. Bd 11:3.)

K. DAHLGREN. Tankar och erfarenheter om läkarens, speciellt kirurgens för-

N. EDEN.

>

hållande till patienten. (I: Upsala Läkarefören. Förhandl., N. F-::
Βὰ 18: H. 2, 3)

Fall af sentransplantation. (I: Hygiea, Bd 70: H. 2.)

Om hämofili och kirurgiska ingrepp hos hämofila personer.
(I: Hygiea, Bd 70: H. 5.)

Die habituelle Schultergelenkluxation. (I: Nord. med. arkiv, 1908.)
K. G. Lennander. Minnesord. (I: Nord. Tidsskr. for Terapi,
Aarg. 6: H. 7. Öfversatt till tyska och utg på eget förlag.
Upps. 1908.)

Freden i Roskilde. (I serien: Fören. Heimdals populärvetenskapl.
tidn.-artiklar.)

Schlippenbachs beskickning till Tyskland 1654— 1655. (1: Histo-
riska studier tillägnade professor Harald Hjärne. Upps. 1908.)
Redigerat Historiska studier tillägnade professor Harald Hjärne.
Upps. 1908.

Artiklar i Nord. familjebok (ny uppl.)

H. EbvreLpT. Etik. Sthlm 1907.

43

8. Ekman. Uber das Crustacéenplankton des Ekoln (Mälaren) und tiber ver-
schiedene Kategorien von marinen Relicten in schwedischen
Binnenseen (I: Zool. studier tillägnade prof. T. Tullberg. Upps.
1907.)

, Uber die Artselbständigkeit des Lemmus lemmus (Linné) gegen-
Uber Lemmus obensis (Brants). (1: Naturwissschaftl. Unter-
suchungen des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, geleitet
von A. Hamberg, Bd 4, Sthlm 1908.)

» Ostracoden aus den nordschwedischen Hochgebirgen. (Ibid.
Βὰ 4, Sthlm 1908.)

M. ELFSTRAND. Läkemedelslära. Senare delen: Oorganiska ämnen. Upps.
1908.

M. Faix. Ueber die Haupteigenschaften derjenigen analytischen Functio-
nen eines Arguments, welche Additionstheoreme besitzen. I:
Nova Acta Reg. Soc. Scient. Ups., Ser. 4: Vol. 1. 1907.

R. FriBERGER. En undersökning rörande infektiositeten hos lungsiktigas
kläder. (I: Upsala Läkarefören. Förhandl., N. F.: Bd 13, 1907/08.'

R. E. Fries. Einige neuen Phanerogamen aus der Söäd- und Centralameri-
kanischen Flora. (1: Bull. de I'Herbier Boissier, Sér. 2: 7,

1907.)

» Studien tber die amerikanische Columniferenflora. (K. Vet.-
Akad:s Handl., Bd 42: Nr 12, 1908.)

» Entwurf einer Monographie der Gattungen Wissadula und Pseud-
abutilon. (Ibid., Bd 44: Nr 4, 1907.)

» Har i Botan. Centralblatt refererat svensk-finsk fanerogamsys-

tematisk litteratur.

Tr. M. Fries. Ett och annat om Linnea borealis. (I: Fauna och flora,
1908: H. 2.)

OQO. νον Friesen. Runorna i Sverige. Sommarkurserna i Uppsala 1907. Grund-
linier till föreläsningar. Upps. 1907.

» En gammal-svensk dikt med regelbundet trokeiskt versmått.
(I: Samlaren, Årg. 28. (1907). Upps. 1908.)
» Anmärkningar till Valda stycken af svenska författare 1526—

1732, utgifna af Ad. Noreen och E. Meyer. Uppl. 2. (I: Språk
och stil, 1908.)

» Ur den fornnordiska religionslitteraturen. Öfversättning af
Ο. v. F. (I: Främmande religionsurkunder i urval och öfver-
sättning. utg. af N. Söderblom. Sthlm 1908.)

» Diverse mindre artiklar i tidningar och tidskrifter.

R. GewerR. Antik bildning och uppfostran. 1. Hellas. Lund 1907. (I serien
Pedagogiska skrifter utg. af Sveriges allm. folkskollärareför-
eningslitteratursällskap.)

» Förslag om kallelse till professur i pedagogik vid Uppsala
universitet — samt dit hörande Bilagor. Upps. 1908. (Tryckta
som manuskript hvardera särskildt.)

G. GranoQvisT. Referat i Beiblatt zu den Annalen der Physik, 1907, 1908.

Α. GULLSTRAND. Zur Maculafrage. (I: Arch. f. Ophtalmologie, Βα 66: 1.)

» Demonstration zur Maculafrage. (I: Ber. ub. d. 34 Versammwl. d.
Ophtalmologischen Gesellsch. Heidelberg 1907.)

44

Α. GULLSTRAND. Edmund Hansen-Grut T. (I: Upsala Läkarefören. Förhandl.
N. F.: Βὰ 12, 1906/07.)

» Tatsachen und Fiktionen in der Lehre von der optischen Ab-
bildung. (I: Arch. f. Optik, Βὰ 1.)
» Die optische Abbildung in heterogenen Medien und die Diop-
trik der Kristallinse des Menschen. (I: K. V. A:s Handlingar,
Βὰ 43.) ΄
J. HAGSTRÖMER. Svensk straffrätt. Föreläsningar. H. 7 (Ξ- Βὰ 2: H. 2). Upps.
1907.

4. HanwBERG. Die Eigenschaften der Schneedecke in den lappländischen
Gebirgen. (I: Naturwiss. Untersuch. d. Sarekgebirges in Schwe-
disch-Lappland, Bd 1: Abt. 3. Sthlm 1907.)

» Methode der Bestimmungen der Gletscherenden und Schwan-
kungen der Sareker Gletscher. (Ibid.)

> Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl.) och Svenska dagbladet.

3 Har redigerat arbetet Naturwissenschaftliche Untersuchungen
des Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland.

J. A. Hammar. Nyare forskningsresultat och forskningsuppgifter rörande
thymuskörteln. (I: Allm. sv. läkaretidningen.)

O. Hammarsten. Om vegetarismen. Föredrag vid öppnandet af sommar-
kurserna i Upsala 1907. (I: Tidskr. f. hemmet, Årg. 3, 1907.)

» Zur Frage nach der Identität der Pepsin und Chymosinwirkung.
(I: Hoppe-Seyler's Zeitschr. f. physiol. Chemie, Bd 56, 1908)

, Referat af skandinaviska fysiologisk-kemiska litteraturen i
Jahresber. ἂρ. die Fortschritte der Thierchemie, hrsg. von
Andreasch und Spiro, Bd 36, 1907.

B. HeEssELMAN. Giöta Kiämpa-visa. (I: Språk och stil, Årg. 7, 1907.)

» Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl.) :

D Utgifvit (tillsammans med KR. G:son BerG och O. ÖSTERGREN):
Språk och stil, tidskrift för nysvensk språkforskning.

H. HJärsr. Nutidspolitik och Sveriges häfder. Upps. 1907. (Svensk politik.

Fören. Heimdals polit. småskrifter. Bd 2: 3.)
» Oskar II +. (1: Det nya Sverige, 1907.)
» Våra närmaste politiska utsikter. (Ibid., 1908.)
» Svenskt och främmande. Sthlm 1908.

Ο. HormwBErc. Elementär kurs i oorganisk kemi. (Grundlinier.) Sommar-
kurserna i Uppsala 1907. Upps. 1907.

E. HoLMGREN. Sur une application de l'€quation intégrale de M. Volterra.
(I: Arkiv för matem., astron. o. fysik, utg. af K. V. A., Bd 3, 1907.)

3
» Sur F'équation ör (I: Comptes rendus de PFAcad. des
sciences de Paris, 30 déc. 1901.)
» Sur l'équation de la propagation de la chaleur. 1, 2. (I: Arkiv

för matem., astron. o. fysik, utg. af K. V. A., Bd 4, 1907, 08.)
HJ. HorwQvist. Gamla kyrkans historia till sjunde århundradets början.
Upps. 1907.
> Ur påfvedömets historia under sista halfseklet. (1: Julbok, utg.
af E. Stave. Upps. 1907)
> Öfversikt öfver nyare kyrkohistorisk litteratur. (I: Svensk
kyrkotidning, 1907.)

45

HJ. HoirMmQuisTt. De svenska domkapitlens förvandling till lärarekapitel, 1571

— 1687. Ett bidrag till kyrkoorganisationens och kyrkolagstift-
ningens historia i Sverige. Upps. 1908. (I: Uppsala Univer-
sitets Årsskrift, 1908.)

De äldsta urkunderna rörande ärkestiftet Hamburg-Bremen
och den nordiska missionen. (I: Kyrkohistorisk årsskrift, 1908.)
Kyrkohistoriska lifsbilder. Lund, Köpenhamn och Kristiania
1908. (I: Gleerupska biblioteket och det dansk-norska samlings:
verket Lys over land.)

Lukas läkaren. (1: Bibelforskaren, 1907.)

Ett flertal artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl.)
Granskningar och anmälningar af kyrkohistorisk litteratur i
Kyrkohistorisk årsskrift och Bibelforskaren.

J. Δ΄. HULTKRANTZ. Sur les altérations du cråne dans la dysostose cléido-

crånienne. (1: Νοῦν. Iconographie de la Salpétriére, 1908.)

Δ. HäGErstRÖM. I moralpsykologiska frågor. (I: Psyke, 1907: H. 5; 1908:

Η. 1.

Das Prinzip der Wissenschaft. Eine logisch-erkenntnistheore-
tische Untersuchung. 1. Die Realität. Upps. 1908 (Skrifter
utg. af K. Hum. Vet.-Samf. i Uppsala, Bd 12: 3.)

4. ἃ. HöGcBonm. Nattfrosterna ännu en gång. (I: Svenska Mosskulturfören.

tidskrift, 1907: Nr 6.)

Om en ändring af nomenklaturen för våra granuliter och hälle-
flintgneiser. (1: Geol. Fören. Förhandl., Βα 30: Η. 1, 1908.)
Om isälfs- och issjöbildningar i Jämtlands fjälltrakter. (Ibid.)
Till frågan om afrinningen i de norrländska älfvarna. (1: Ymer,
1908: Η. 1.

Uber einige lamelläre Mineralverwachsungen. (I: Bull. Geol.
Inst. Upsala. Vol. 8: 7, 1908.)

Har tillsammans med prof. HJ. SJöGREN redigerat Vol. 8 af
Bulletin of the Geol. Inst. of Upsala.

K. F. JoHansson. Zu Bhagavadgitå II, 35. (1: Le monde oriental, 1907—08.)

»
Pp

»

»

H. Ο. JurL.

Pali-Miscellen. (Ibid.)

Indiska sagor, 1. Sthlm 1907.

Öfversättningar till Främmande religionsurkunder i urval och
öfversättning, utg. af N. Söderblom, Βα 2, 5. 1—632. Sthlm
1907 — 08.

(tills. med J. A. Hammar, E. KALLENBERG och F. LENNMALM). Ut-
redningar och förslag angående universiteten i Upsala och
Lund samt' Karolinska institutet af tillkallade sakkunnige inom
Kungl. Ecklesiastikdepartementet. Sthlm 1907.

Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl.)

Har (tills. med J. A. Lunbpeur, Κα. Β. Wikzunp och K. V. Ζετ-
TERSTÉEN) redigerat tidskriften Le monde oriental.

Studien tuber die Entwicklungsgeschichte von Saxifraga
granulata. (I: Nova Acta R. Soc. Sc. Ups., Ser. 4: Vol. 1,
1907.)

46

7. Δ. Konmonpin. Är Johannesevangeliets Kristusbild en annan än synopti-

»

»

H. KYuiN.

kernas8? Sthlm 1907.

Kristendomen och den urkristna församlingens bibel. Sthlm
1908.

Frälsningsvägens grundtyper. (I: Kyrkl. tidskrift, 1908.)
Bibelkommissionens senaste proföfversättning af Nya Testa-
mentet. (Ibid.)

Världsmissionen, en apologi för kristendomen. Sthlm 1907.
Förbindelsen mellan missionsarbetarne och församlingen i
hemlandet. (I: Bibelforskaren, 1907.)

Pastoralbrefven. (Ibid)

Anmälningar och granskningar i Bibelforskaren och Kyrklig
tidskrift.

Artiklar i Nord. famljebok (ny uppl), uppsatser i Missions-
tidning, utg. af Evang. Fosterlandsstiftelsen, missionskalendern
»Varde ljus!», m. fl.

Zur Kenntnis der Algenflora der sechwedischen Westkäöste. Sthlm
1907. (Arkiv för botanik, utg. af K. V. A., Bd 7: Nr 10.)

A. O. LisopFors. Fall af 8. k. hoplästa tvillingar. (1: Upsala Läkarefören.

Förhandl., N. F.: Βα 12, 1906/07.)

Drag och gestalter ur den medicinska kulturhistorien, 1—3.
(I: Aftonbladet 1907: nov., dec.)

Henrik Schartau och hans verksamhet i Lund. Vid 150-års-
minnet af hans födelse. (I: Nya dagl. allehanda, 1907: okt.)

H. LunpBorc. FEpilepsistudier. 2. Om epilepsi och sinnessjukdom hos

»

syskon. (I: Upsala Läkarefören. Förhandl., N. Εν: Bd 18, 1907
108.)

Essai d'explication de la nature intime de la dégénérescence.
(I: L'Encéphale, 1908.)

Ueber die sogenannte metatrophische Behandlungsmethode nach
Toulouse-Richet gegen Epilepsie. (I: Archiv ἢ. Psychiatrie, 1908.)

J. Α. LunNpDELL. Har fortfarande redigerat tidskriften Svenska landsmål och

»

svenskt folklif.
Har (tills. med Κ. F. JoHaAnsson, Κα. Β. WiKzuwp och K. V.
ZETTERSTÉEN) redigerat tidskriften Le monde oriental.

A. Η. LunpstrRöm. Fördraget i Altranstädt, ett tvåhundraårsminne. Sthlm

1907. (Religiösa folkskrifter, utg. af B. O. Aurelius, Nr 1.)
Tvåhundraårsminnet af fördraget i Altranstädt. (I: God jul,
1907.)

Ord med anledning af H. Maj:t konung Oscar II:s död vid
K. F. U. M:s minneshögtid i Uppsala...d. 15 dec. 1907. Utg.
af Uppsala K. F. U. M. Upps. o. Sthlm 1907.

Tvänne i våra dagar upptäckta äkta martyrakter från 100-talet
af den kristna tideräkningen. (I: Kykohist. årsskrift, Årg. 9,
1908.)

Ett märkligt sockenstämmobeslut i Filipstad 1663. (Ibid)
Tvänne bref från år 1815 angående det 8. k. Norrlandsläseriet.
(Ibid.)

Svenska synodalakter efter 1500-talets ingång. H. 6. Upps. 1908.

47

A. H. LunpstrRöM. Hvar skall Swedenborgs stoft slutligen hvila? (1: Stock-
holms dagbl., 1908: 18 april.)

» Upsala domkyrka — lämpligaste platsen för Swedenborgs stoft.
(I: Upsala, 8. d.)

» Tal på tyska vid »die Vorfeier» med anledn. af Gustaf Adolf-
kapellets invigning i Lätzen den 6 nov. 1907, infördt i den af
superintendenten JöpiCKE utg. festskriften: Die Weihe der Gustav
Adolf-Kapelle bei Lätzen am 6. November 1907. Lutzen 1908.

» Redigerat och utgifvit Kyrkohistorisk årsskrift, Årg. 9.

» Tidningsartiklar samt smärre här ofvan ej upptagna meddelanden
i Kyrkohist. årsskrift.

L. Fr. LärfFLeErR. Namnet Sigvard. (1: Stockholms dagbl., 1907: 15 juni.)

» Medeltidssvenska former af namnet Svithiod. (Förberedande
meddelanden i Hist. tidskr., 1907.)

» [En hittills otryckt dikt af Viktor Rydberg, meddelad, samt]
Anmärkningar rörande ovanstående dikt och övrig nysvensk
allittererande-assonnerande diktning. (I: Språk och stil, 1907.)

» Anmärkningar till professor Sophus Bugges uppsats »Om nordiske
Folkenavne hos Jordanes». (I: Fornvännen 1907.)

) Runinskrift på en spjutspets. (Föredragsreferat i Dagens ny-
heter, 1907: 23 sept., Sv. dagbl., 1907: 22 sept.)

» Östgötar, Västgötar, Gutar och Goter. (Föredragsreferat i Afton-

bladet, 1907: 23 okt.)
» Latinska medeltidsinskrifter på vers från Gotland. Sthlin 1908.
(Tryckt som manuskript för enskild utdelning i K. Vitt, Hist.
ο. Antikvitetg8 Akad. 4 febr. 1908.)
» Till 700-årsminnet af slaget vid Lena. 1. Contigit in Lenum...
(1: Fornvännen, 1908.)
E. LörstepT. Die neue Dictyshandschrift.(1: Eranos, Vol. 7: Fasc. 1—2, 1907.)
» Kritische Miscellen. (Ibid, Vol. 7: Fasc. 3—4, 1907.)
» Ammianea. (Ibid.)
» Spätlateinische Studien. Upps. 1908. (Skrifter utg. af K. Hum.
Vet.-Samf. i Uppsala, Bd 12: 4.)
C. R. Martin... Hvarföre genom parabler? Uppl. 2. Upps. 1907.
» Om kyrka, kyrkosamfund och svensk statskyrka. Uppl. 2. Upps.

1907.

» Den kyrkliga försoningsläran och det menskliga rättsmedvetan-
det, äro de med hvarandra i oförsonlig strid? Uppl. 3. Upps.
1907.

R. Marttson. Funktionsbegreppets införande i matematikundervisningen i
skolan. (I: Pedagogisk tidskrift, Årg. 43, 1907.)
» Note sur le probleme de lF'itération. (I: Arkiv för matematik,
astronomi och fysik, utg. af K. V. A., Bd 4, 1908.)
J. MORTENSEN. Likt och olikt. Studier och kritiker. Sthlm 1908.
» Uppsatser i tidningar och tidskrifter samt artiklar i Nord.
familjebok (ny uppl.)
Ὁ. W. MyHrman. Ur babyloniernas och assyrernas religionslitteratur. (1:
Främmande religionsurkunder i urval och öfversättning, utg.
af N. Söderblom. D. 3. Sthlin 1908.)

48

C. TH. Mörser. Zur Kentniss der organischen Gerästsubstanz des Anthozo-
äénskeletts, 2. (I: Zeitschr. f. physiol. Chemie, Βα 55, 1908.)
: D:o, 8. Uber die chemische Natur des Cornikrystallins. (Ibid).
» Ur analysjournalen, 29. (I: Sv. farmaceutisk tidskr., 1907.)
a D:o, 30. Liquor Barkola compound. (Ibid., 1908.)
» »>Nopaine», (I: Odontolog. tidskr., 1907.)
E. NACHMANSBON. Die vorgriechischen Inschriften von Lemnos. (1: Mittei-
lungen des K. Deutschen Archäolog. Instituts, Athenische Ab-
teilung, Bd 33, 1908.)
5 Recension δὲ E. Mayser, Grammatik der griechischen Papyri
aus der Ptolemäerzeit. (1: Berliner philolog. Wochenechrift,
1907: N:r 30/31.)
» Från de arkeologiska utgräfningarne i Mindre Asien. (I: Histo-
risk tidskrift, 1908.)
Α. G. NOREEN. Svenska språket. Anvisningar till självstudier. (1: Good-
templarordens studiehandbok, 2. Sthlm 1907.)

” Våra familjenamn. Grundlinjer till föreläsningar. Sommar-
kurserna i Uppsala 1907. Upps. 1907.
5 Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning. Bd

2: H. 1. Lund 1907.

» K. Ortnamnskommitténs arbeten. (I: Ymer, 1907.)
Vårt språk. Nysvensk grammatik i utförlig framställning. Bd
5: H. 3. Lund 1908.

» Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl), Bd 7 o. 8, 1907—08.

” Har såsom ledamot af K. Ortnamnskommittén deltagit i utgif-
vandet af Sveriges ortnamn: Ortnamnen i Älfsborgs län. Del
10: Redvägs härad. Sthlm 1907; Del 13: Vättle härad. Sthlm
1908. (Tr. i Upps.)

C. NorrByr. Vittnesbörd ur den Heliga skrift. 3. Om den Heliga skrifts
inspiration. Lund 1907.

» Om sanningen. (I: Kyrklig tidskr., Årg. 12, 1906.)
» Allvar. (Ibid., Årg. 13, 1907.)

K. PertrÉsN. Ueber das gleichzeitige Vorkommen von Akromegalie und
Syringomyelie. (Zugleich ein Beitrag zur Frage nach dem
Vorkommen von Akromegalie ohne Veränderung der Hypo-
physis.) (I: Virchow's Archiv, Bd 190, 1907.)

M. Ramström. Ueber die Function der Vater-Pacinischen Körperchen. (I:
Mitteilungen aus d. Grenzgebieten d. Medizin u. Chirurgie,
Bd 18: H. 2, 1907.)

C. Α. ReEvterskKIöLD. Föreläsningar öfver privat internationell rätt. 1. Om
äktenskap, äktenskapsskillnad och förmynderskap. H. 3. Upps.
1907.

» Individen och samhällets rätt. (1: Statsvetenskaplig tidskrift,
1908.)

» Om neutralitetsidéens förverkligande i Sveriges nyaste historia.
(I: Historiska studier tillägnade prof. H. Hjärne. Upps. 1908.

» Politiska uppgifter. (I: Det nya Sverige, 1908.)

? Till frågan om skadeståndsskyldighetens rättsgrund. (1: Tidsskrift
for Retsvidenskab, 1908.)

49

C. Α. ReEuTtErRsKIÖLD. Artiklar i Nordisk familjebok (ny uppl.)

J. KRoOosvaL.

v v v 2

ἮΝ. RUDIN.
>

G. RYDBERG.
H. ScHÖUCK.

»

»

Symboler och legender i Upsala domkyrkas koromgång.
Sthlm 1907. (Fören. f. bokhandtverk-.)
Konstsamlingarna ἃ de svenska kungliga slotten... af J. Βότ-
TIGER. Text till D. 1 kompletterad. Sthlm 1907.
Silfveraltaret i Storkyrkan. Ett Hamburgsarbete af Erdmöäller
och Hertel. (I: Samfundet 5:0 Eriks Årsbok, 1907. Sthlm 1907.)
Bidrag till kännedomen om Bernt Notkes verk. (I: Kult och
konst, 1908: H. 1.)
Recension af Hildebrand, Den kyrkliga konsten. (Ibid.)
Gotländska studier. 1. Fasta utgångspunkter för dateringen
under perioden 1250—1350. 2. Madonnan i Viklau. (Ibid., 1908:
H. 2.)
Hans Hildebrand och den svenska medeltidens konsthistoria.
(I: Ord och bild, 1908: Η. 4.)
Hablingbomästaren. (I: Sv. dagbl. 1907: 20 dec.)
Soest och Gotland. (Ibid., 1908: 2 febr.)
Svensk konst i Liäbeck på 1200-talet. (Ibid., 1908: 17 febr.)
Smärre artiklar i Nord. familjebok (ny uppl), recensioner
m. m. i Sv. dagbl., Kult och konst och Bonniers månadshäften.
Redigerar afdelningen för konst i Kult och konst.
Människans behof af religion. Apologetiskt föredrag. Malmö
1908.
Om församlingens renhet. Predikan på ö5:te sönd. 6. Tref.
Upps. 1908.

Biografier och litteraturgranskningar, samlade. Upps. 1908.
Folknamnet Geatas i den fornengelska dikten Beowulf. Upps.
1907. (I: Uppsala Univ. Årsskrift, 1907.)

Hufvuddragen af den medeltida kulturens utveckling. Sthlm
1907.

Ur en resandes anteckningar. Ser. 2. Sthlm 1907.

Läsebok för folkskolans högre klasser. Uppl. 2. Del. 1:1. Lund
1907. (Tills. m. N. LUNDAHL.)

Die Anfänge der neuskandinavischen Litteratur. (1: Internat.
Wochenschrift f. Wissenschaft, Kunst u. Technik, 1907.)

Den israelitiska litteraturens utveckling. Sthlm 1908. (Student-
fören. Verdandis Småskrifter.)

De gammaltestamentliga böckernas tillkomst. Sthlm 1908. (Stu-
dentfören. Verdandis Småskrifter.)

Sveriges nationallitteratur 1500—1900. (Red.i fören. m. R. G:son
Berc.) D. 6, 9, 13, 23. Sthlm 1907—08.

Artikeln Folkvisor i Nord. familjebok (ny uppl.)
Kulturhistoriska artiklar i Aftonbladet.

R. SERNANDER. Föreningens sommarexkursion 1907. (I: Svensk botanisk

tidskrift, 1901.)

Pilularia globulifera L. funnen i Närke. (Ibid., 1907.)

Stipa pennata i Västergötland. En studie öfver den subboreala
periodens inflytande på den nordiska vegetationens utvecklings-
historia. (Ibid., 1908.)

4

50

ΒΕ. ΒΕΚΚΆΝΡΕΒ. Hornborgasjöns nivåförändringar. (1: 660]. Fören. Förhand-

»

lingar, 1908.)

Fr. Lewis, The plant remains in the Scottish peat mosses.
(Ibid., 1908.)

Läby-bron. En uppländsk brobyggnad från slutet af den yngre
järnåldern. (I: Upplands Fornminnesfören. Tidskrift, 1908.)

K. J. W. υύσπεν. Förarbetena till Sveriges rikes lag. Efter offentligt

E. STAAFF.

E. ὅτανε.

»

K. STJERNA.

»

uppdrag utgifna. Bd 7. Utlåtande öfver Lagkommissionens
förslag. Upps. 1908.

Deux chartes léonaises. (1: Studier i mod. språkvetenskap, utg.
af Nyfilolog. Sällskapet i Stockholm, 4.)

Evangelios e epistolas con sus exposiciones en romance...
Utgifven i samarbete med 1. CoLLuissN. Språklig inledning af
E. StAAFF. Upps. 1908. (Skrifter utg. af Κα. Hum. Vet. Samf. i
Uppsala. Bd 11: 3)

Artiklar i Nord. familjebok (ny uppl.)

Kort framställning av Jesu lif och verksamhet jämte översikt
av de nytestamentliga böckernas uppkomst och innehåll. Till
läroverkens tjänst. Sthlm 1907.

Utgifvit Bibelforskaren och däri skrifvit alla med hans namn
eller initialer undertecknade artiklar.

Utgifvit (under fleres medverkan) Julbok, Årg. 2 (1907). Sthlm
1907.

Artiklar i Nord. familjebok (ny uppl).

Recension af Sveriges historia intill tjugonde seklet. D. 1.
Forntiden af O. Montelius (Sthlm 1903). (I: Hist. tidskrift
1906.)

Recension af G. Gustafson, Norges Oldtid. Kristiania 1906.
(1: Fataburen, 1907.)

L'origine Scandinave des Burgondes. (I: Congrés préhistorique
de Vannes 1906. Compte rendu. Paris 1907.)

De äldsta Nordborna. (Verdandis populärvet. tidn.-artiklar, 1908.)

D. STRÖMHOLM. Beiträge zur Kenntniss der Verbindungen, welche bei der

Einwirkung von Ammoniak oder Amine auf Mercurisalze ent-
stehen. (I: Zeitschr. f. anorgan. Chemie, Bd 57, 1908.)

T. SvepDBERG. Quantitative Untersuchung ἄρον die elektrische Kolloidsyn-

these. (Arkiv f. kemi, mineral. o. geol., utg. af K. V. A.,
Bd 2: Nr 40. 1907.)

Ueber die Bedeutung der Eigenbewegung der Teilchen in kol-
loidalen Lösungen fär die Beurteilung der Göältigkeitsgrenzen
des zweiten Hauptsatzes der Thermodynamik. (I: Zeitschr. f.
phys. Chemie, Bd 59, 1907; Archiv f. kemi, mineral. o. geol., utg.
af K. V. A., Bd 3: Nr 3, 1907.)

Studien zur Lehre von den kolloiden Lösungen. (1: Nova Acta
Reg. Soc. Sc. Ups., Ser. 4: Vol. 2, 1907.)

Zur Kenntnis der Stabilität kolloider Lösungen. (I: Zeitschr.
f. Chem. ἃ. Ind. d. Kolloide, Bd 2: H. 5, 1907.)

Quantitative Untersuchungen ρου die elektrische Kolloidsyn-
these. (Zweite Mitteilung.) (Ibid., Suppl-H. 2, 1908.)

dl

N. E. Svepenius. Om endemismen och de nyare artbildningsteorierna. (I:

F. SVENSON.

»

»

Svensk botanisk tidskrift, Bd 1, 1907.)

Om ljusets inflytande på hafsalgernas fördelning. (I: Fauna
och flora, 1907.)

Ett af vinden ensidigt utbildadt träd (Ficus bengalensis L.).
(I: Svensk botanisk tidskrift, Bd 2, 1908.)

Lärobok i sinnessjukvård. Sthlm 1907.

Frihet, ansvar och bestraffning. Sthlm 1908. ”Skriftserien Brott
och straff, utg. under redaktion af F. SvEnNson och G. H. von
Kocn, Nr 1.)

Brott och straff. (I: Social handbok, utg. af G. H. νὸν Kocn.
Sthlm 1908.)

N. SÖDERBLOM. Studiet av religionen. Sthlm 1907. Uppl. 2. 1908.

Sveriges kyrka. Sthim 1908.

Maailman uskonnot. Helsingfors 1908. (Öfvers.)

Le regioni del mondo. Rom 1908. (Öfvers.)

Die Allväter der Primitiven. (I: Religion und Geisteskultur,
1907.)

Henric Schartau. (I: Ord och bild, 1907.)

Framtidstankar. (I: Kristendomen och vår tid, 1907.)
Gudstrons förändrade villkor. (Ibid.)

Vid årsskiftet. (Ibid., 1908.)

Eskatologi m. fl. artiklar i Nord. familjebok (ny uppl.)

Fortsatt utgifvandet af 'Främmande religionsurkunder i urval
och öfversättning' och öfversatt vissa delar däraf.

G. THöÖRSELL. Lectiones Tertullianeae. (I: Eranos, Vol. 7, och i särtr.,

Upps. 1908.)

T. TorRBIÖRNSSON. Przestawka plynnych, dyspalatalizacya i skracanie w jezyku

polskim. (I: Materyaly i Prace Komisyi jezykowej, 4, 1908.)
En recension af H. v. Uloszyrs arbete Uber die Entpalatalisie-
rung der urslavischen e-Laute im Polnischen. (Ibid., 1908.)
Slaviska språk i Lund. Upps. 1908.

Herr Agrells resor och upptäckter. Upps. 1908.

[Underdåniga besvär öfver tillfättningen af lärareplatsen i sla-
viska språk i Lund.] Upps. 1908.

C. Wauuunp. Hel. Peter af Luxemburg (1369—1387); honom ägnade biogra-

»

Α. WALLÉN.

1. WALLES.

»

fier; honom tillskrifven uppbyggelsebok. (I: Studier i modern
språkvetenskap, utg. af Nyfilol. sällskapet i Stockholm, 4. Upps.
1908.)

En artikel i Nord. familjebok (ny uppl).

Till kännedom om Lagans och Nissans hyvdrografi. (1: Ymer
1901.

Hvad lär Klostermann om Pentateuken? (I: Bibelforskaren
1908: Η. 1.)

Litteraturan mälningar i Bibelforskaren.

K. G. Westman. Omarbetad upplaga af C. T. Odhner, Lärobok i fädernes-

landets historia för folkskolan. Sthlm 1907.
Omarbetad upplaga af C. T. Odhner, Lärobok i fäderneslandets
historia för realskolan. H. 2, Sthlm 1908.

d2

K. G. WestMan. Konung och landskapliga myndigheter i den äldsta svenska
rättegången. (I: Historiska studier tillägnade prof. H. Hjärne.
Upps. 1908.)
> Artiklar i Nord. familjebok (ny uppl).
5. Καὶ A. Wine. Lilleasiens kultur. (1: Verdenskulturen, Bind 1. Koben-

havn 1907.)
> Mindre Asiens kultur. (I: Världskulturen, Bd 1. Sthlm 1908.)
» Ur Greklands religionslitteratur. Öfversättningar. (I: Främ-

mande religionsurkunder i urval och öfversättning, utg. af
N. Söderblom, D. 3; H. 3, 4.)
» Recensioner i Berliner philologische Wochenschrift.
O. WioMan. Handledning vid syntetiska laborationsöfningar. Tredje ge-
nomsedda uppl. Sthlm 1907.
K. Β. WiczLuUND. De svenska nomadlapparnas flyttningar till Norge i äldre
och nyare tid. Upps. 1908.
» Ett par ord i lappfrågan. (I: Samtiden, 1908.)
» Utgifvit månadsskriften Låkkåmus Samita, 1907: 5—96.
» Artiklar i Nord. familjebok (ny uppl.)
A. Wiman. Uber die metazyklischen Gleichungen vom Grade p?. (I: Arkiv
för matematik, astron. o. fysik, utg. af K. V. A., Bd 3.)
» Uber gewisse imprimitive Gleichungen. (Ibid.)
> Uber das Minimum des Integrals
Tot
Sf: ynVi+y"”dz.

T0

(I: Archiv der Mathematik und Physik, Reihe 3: Bd 18.
A. Wirén. Zoologien i Upsala 1882—1907. En återblick. (I: Zoologiska
studier tillägnade prof. T. Tullberg. Upps. 1907.)

» Macellicephala violacea (Lev.) nebst Bemerkungen tiber deren
Anatomie. (Ibid.)

F. ZACHRISSON. Om subarachnoidalanästesien. (I: Upsala Läkarfören. För-
handl., N. F.: Bd 13, 1907/08.)

» On spinal analgesia. (I: Keens Surgery, Vol. 5. Philadelphia
ο. London.)

» Karl Gustaf Lennander. En minnesteckning. (I: Upsala Lä-
karfören. Förhandl., N. F.: Βα 13, 1907/08.)

» Redigerat Upsala Läkarefören. Förhandlingar N. F.: Bd 13,
1907/08.

» Artiklar i Göteborgs handels- och sjöfartstidning samt Östgöta-
Correspondenten i frågor rörande lasaretts- och barnbördshus-
väsendet.

H. von Ζειῖρει, Untersuchung der Parallaxen von 50 Sternen in der Umgebung
von Σ 443. (I: Astron. Nachrichten, Bd 175, 1907.)

» Uber die persönliche Gleichung bei dem Repsoldschen gelbst-
registrierenden Mikrometer. (Ibid.)

» Bemerkungen zu dem Aufsatz »Uber die Integration des Drei-
körperproblems in der Ebene>». A. N. 4214. (Ibid., Βα 176,
1907.)

59

H. von Ζειρει, Ergebnisse von Photometerbeobachtungen veränderlicher
Sterne kurzer Periode. (Ibid., Bd 177, 1908.)
» Sur les singularités du probleéme des ἢ corps. (I: Arkiv för
matem., astron. och fysik, utg. af Κι V. A., Bd δ.)
» Om Vintergatan. (L:Föreningen Heimdals populärvet. tidnings-
artiklar. 1908.)
» Om stjärngrupper. (I: Bonniers månadshäften, 1908.)
ΚΟΥ. ZetTERSTÉEN. Artiklar i Enzyklopaedie des Isläm.
» Artiklar i Nord. familjebok (ny uppl).
» Har (tills. med K. F. JOHANSSON, J. Α. LUNDELL och K. B. WiK-
LUND) redigerat tidskriften Le monde oriental.
F. ÅkeErBLoM. Recherches sur les courants les plus bag de l'atmosphere
au-dessus de Paris. Ups. 1908. (I: Nova Acta Reg. Soc. Sc.
Ups., Ser. 4: Vol. 2.)
» Redigerat Bulletin mensuel de l'Observatoire Météorologique
de I'Université d'Upsala, Vol. 39, 1907.
K. ἀχοβτπόμ. Anders Jonas FR Minnesteckning. 1907. (Skrifter
utg. af Medelpads Fornminnesförening, 8.)
» Einige fundamentale Sätze betreffs der Absorption und der
Absorptionsspektra der Gase. (I: Arkiv för matem., astron. och
fysik, utg. af K. V. A., 1908.)
HJ. ÖnrvVALL. Hur många sinnen äga vi? (Studentfören. Verdandis popu-
lärvet. tidn.-artiklar, Nr 172.)

» Litteratur om utvecklingsläran. (I: Folkbiblioteksbladet, 1908:
Nr 1.)
K. Ο. ÖsteERGREN. Stilistisk språkvetenskap. Sthlm 1908.
» Pressen och rättstavningen. (I: Varia 1907.)

» Ett par tidningsuppsatser.

» Utgifvit (tills. med ΒΕ. G:son BercG och B. HEssELMAN): Språk och
stil. Tidskrift för nysvensk språkforskning. 1907, 1908. Upps.
-—Sthlm.

Institutioner och Samlingar.

Universitetsbiblioteket under år 1907.

I nästföregående årsberättelse redogjorde undertecknad i
korthet för de viktiga propositioner, Kungl Maj:t på framställ-
ning af Universitetets myndigheter ynnestfullt framlagt för 1907
års församlade Riksdag, hvilka voro afsedda att afhjälpa några
af de olägenheter och svårigheter, med hvilka biblioteket under
närmast föregående tiden haft att kämpa. Det tillhör mig nn
att meddela utgången af Riksdagens i dessa frågor fattade och
i Universitetets kretsar med stor spänning afvaktade beslut,
hvilka utföllo i den riktning, att Kungl. Maj:t propositioner
blefvo samtliga nästan i oförändradt skick och med en sällspord
enighet af Riksdagens bägge kamrar bifallna. Utan att träda
sanningen för nära kan man tryggt säga, att universitetsbiblio-
teket aldrig förr, så långt dess historia går tillbaka, fått så många
och viktiga önskemål på en gång uppfyllda, och biblioteket
känner sig därföre ock manadt att här uttala sin djupa tack-
samhet för den stora frikostighet det fått röna af Kungl. Maj:t
och Riksdag och för det välvilliga tillmötesgående, som bevisats
biblioteket af öfriga myndigheter, hvilka befordrat frågornas af-
görande.

Genom Riksdagens beslut har sålunda bibliotekets årsanslag,
som hittills utgått med 24,000 kronor, höjts till 60,000 kronor,
hvaraf 10,000 kronor på extra stat. På grund af denna betyd-
liga höjning i anslagssumman ser sig biblioteket, som hittills
haft stor svårighet att kunna anskaffa all för undervisningen
nödig facklitteratur, för framtiden i stånd att i långt rikare
mått följa med den vetenskapliga utvecklingen i utlandet och
afsevärdt nedbringa såväl de akademiska lärarnes som den aka-
demiska ungdomens dryga utgifter för enskildt bokförvärf. Äfven

dv

torde många betänkliga luckor i bibliotekets äldre bokförråd,
som under tidigare knappare ekonomiska förhållanden oundvik-
ligen uppkommit, småningom kunna fyllas.

Likaledes har Riksdagen beviljat det af Kungl. Maj:t äskade
anslaget å 10,700 kronor på extra stat, afsedt för elektrisk be-
lysnings införande i flera af universitetets institutioner, af hvil-
ken anslagssumma 2,400 kronor voro beräknade för de elek-
triska ledningarnas anbringande 1 biblioteket. Tillika bifölls det
i sammanhang härmed begärda anslaget å 1,200 kronor på ordi-
narie stat i och för bekostande af den årliga elektricitetsförbruk-
ningen inom biblioteket, under förutsättning att bibliotekets
läsesal skall hållas öppen 3 timmar året om under eftermidda-
garne, hvarjämte Riksdagen äfven beviljade ett särskildt anslag
å 3,000 kronor för år till bestridande af den härtill nödiga vakt-
göringen. — Utan tvifvel skola dessa för ifrågavarande ändamål
beviljade anslag vara af stor och genomgripande betydelse för
bibliotekets egen framtida utveckling, liksom ock de rikare till-
fällen, som genom dem beredas allmänheten att tillgodogöra sig
bibliotekets bokskatter, komma att verksamt befordra universi-
tetsstudierna.

Slutligen har Riksdagen genom beviljandet af en förhöjning
i anslaget till arvoden åt e. o. amanuenserna vid härvarande
bibliotek från 3,500 till 6,400 kronor, att utgå på extra stat för
1908, beredt dessa tjänstemän en välbehöflig förbättring 1 deras
hittills tryckta ekonomiska förhållanden.

Bibliotekets lokaler. Sedan Universitetets Drätselnämnd till
kontrollant vid de förestående arbetena med elektrisk belysnings
anbringande i åtskilliga härvarande institutioner utsett herr in-
geniör Ο. STURZEN-BECKER och anmodat honom att i samråd med
vederbörande institutionschef i detalj utarbeta förslag till entre-
prenadkontrakt beträffande elektriska ledningarnes införande i
universitetsbiblioteket, samt den utsedde kontrollanten jämte
vice bibliotekarien J. M. HuLrtH på anmodan företagit en kortare
resa för att studera de lämpligaste belysningsanordningarne och
säkerhetsåtgärderna mot eldfara och därvid besökt några nyupp-
förda bibliotek och offentliga institutioner i Sverige, Danmark
och Nordtyskland, kunde det uppgjorda entreprenadkontraktet
beträffande bibliotekets belysning i november månad föreläggas
Drätselnämnden, som efter några smärre ändringar godkände
detsamma. Då det syntes högeligen önskvärdt, att arbetet på-

06

skyndades så, att bibliotekets läsesal kunde vid 1908 års början
öppnas för eftermiddagsstudier och julferierna lämpade sig bäst
att med minsta afbrott i bibliotekets verksamhet utföra arbetet,
beslöt Drätselnämnden på hemställan af bibliotekarien att ut-
bryta det nu färdiga förslaget till bibliotekets belysning ur det
allmänna programmet och infordra härå särskildt anbud. Bland
flera inkomna anbud stannade Drätselnämnden vid beslutet att
antaga det af Allmänna Svenska elektriska bolaget inlämnade
anbudet, slutande på en summa af 3,255 kronor, ehuru det ej
obetydligt öfversteg det ursprungligen beräknade anslagsbeloppet.
Sålunda kunde arbetet i december månad taga sin början och
med rektors tillstånd stängdes bibliotekets läsesal och expedition
den 15 december. På grund af de många helgdagarne och andra
omständigheter var det emellertid ej möjligt att före årets slut
bringa dessa arbeten till fullbordan. Först den 13 januari 1908
om eftermiddagen öppnades ånyo läsesalen i strålande belysning.
Närmare detaljer rörande arbetets gång torde lämpligen upp-
skjutas till kommande årsberättelse.

Bland under året anskaffade inventarier må nämnas en större
dubbelhylla och 3 mindre hyllor, hvilka uppställts i våningen en
trappa upp, på den utländska bokafdelningen, hvarigenom en till-
ökning i utrymme, beräknad till 47: 72 sträckmeter, vunnits under
året. I läsesalen hafva äfven ett par nya bord tillkommit.

Bibliotekets personal. Till 6. o. amanuens har efter behörig
proftjänstgöring den 1 juni 1907 antagits filosofie kandidaten af
Upplands nation ERIK EsKIL GUNNAR EKHOLM. — Tjänstledighet
har åtnjutits af vice bibliotekarien ÅA. ANDERSSON 16 april —31
maj för att förbereda och leda Universitetets under samma tid
inträffade Linnéfester. Hans tjänst uppehölls af amanuensen I.
Collijn. Under 17 juli—31 aug. åtnjöt vice bibliotekarien Αη-
dersson tjänstledighet såsom innehafvare af resestipendium samt
för att på Linnékommitténs uppdrag anställa forskningar efter
Linnébref; hans tjänst uppehölls under samma tid af amanuen-
sen doc. E. L. Ph. Meyer. — Vice bibliotekarien J. M. HuLTtuH
åtnjöt tjänstledighet under februari månad samt under tiden 8
april —8 maj för utarbetande och fullbordande af en Linnébiblio-
grafi; hans tjänst uppehölls under februari af amanuens R. M.
Almqvist, under april-maj af doc. Meyer. — Amanuengsen I.
COoLLIJN åtnjöt tjänstledighet 1—21 september för att på uppdrag
af Kommissionen för Inkunabelforskning utföra arbeten i nordtyska

d7

bibliotek. — HE. o. amanuensen G. AppE åtnjöt tjänstledighet
under november och december månader för proftjänstgöring vid
Riksdagens bibliotek i Stockholm. — Förordnanden såsom ordi-
narie amanuens ha innehafts af e. o. amanuensen J. W. LUNDIN
under februari månad att uppehålla amanuensen R. M. Almqvists
tjänst och under tiden från den 16 april till vårterminens slut
att uppehålla amanuensen I. Collijns befattning. E. o. amanuen-
sen C. W. STJERNBERG innehade under tiden 17 juli—31 aug.
förordnande för amanuensen doc. E. Meyer, samt e. o. amanuen-
sen G. ADpDE för tiden 8 april —8 maj att uppehålla doc. Meyers
amanuenstjänst.

Det till arvoden åt 6. ο. biblioteksamanuenser vid Uppsala
universitet af Riksdagen anslagna beloppet 3,500 kronor för år
1907 har i enlighet med till Universitetskanslern ingifna förslag
sålunda fördelats:

Höstterminen, innefattande

Vårterminen äfven sommaren

J. W.-LUNDIN. . vw... ww... 425 550
C. W. STJERNBERG. . . c. vw. 425 550
G. ÅDDE. . vw. νὸν ως 300 275
ΤΠ, G. A. R. RUDBECK . -« « « 9800 250
Α. W.GRAPE. .. ... .r. 200 250
E. E. G. EKHOLM . . . . vor — 75

1,550 1,950

Sedan Riksdagen, såsom redan nämndt är, på extra stat för
år 1908 för samma ändamål anvisat ett belopp af 6,400 kronor,
har Kungl. Maj:t efter infordrade yttranden från vederbörande
akademiska myndigheter den 11 oktober 1907 fastställt följande
bestämmelser rörande användningen af ifrågavarande anslag:

1) Anslaget utgår till fem e. o. amanuenser i form af års-
arvoden, nämligen två arvoden ἃ 1,500 kronor, två arvoden ἃ
1,200 kronor samt ett arvode å 1,000 kronor;

3) För dylikt arvodes åtnjutande sättes såsom fordran fem
timmars daglig tjänstgöring samt skyldighet att mot särskildt
stadgad ersättning i den ordning, som af bibliotekarien fastställts,
turvis bestrida vaktgöring vid biblioteket under eftermiddagarne;

3) Arvodena tilldelas e. o. amanuenserna utan ansökan af
kanslern för rikets universitet på bibliotekariens förslag, sedan
det mindre akademiska konsistoriet afgifvit yttrande öfver för-
slaget. Arvodena uppbäras kvartalsvis och med afdrag för tjänst-
ledighet;

08

4) Hvad af anslaget ej utgått enligt ofvan meddelade före-
skrifter användes enligt kanslerns på förslag af bibliotekarien
meddelade särskilda beslut till flitpenningar åt andra e. ο. biblio-
teksamanuenser eller till ersättning åt extra biträden vid biblio-
teket.

Oaktadt biblioteket så nyligen haft glädjen och tillfreds-
ställelsen att se flera af sina önskemål på en gång uppfyllda,
ansåg sig institutionens chef dock böra än ytterligare söka få
ett af bibliotekets viktigaste och mest trängande behof afhjälpt.
På grund af bibliotekets starka utveckling har under de senare
åren behofvet af ökade arbetskrafter för hvarje dag gjort sig
mer och mer gällande, och med det nu mer än fördubblade års-
anslaget har detta behof blifvit än ytterligare skärpt. För att
om möjligt med snaraste råda bot härå ingaf undertecknad den
16 juli 1907 till det större akademiska konsistoriet en skrifvelse
innehållande en hemställan, att konsistoriet måtte bland riksdags-
petita upptaga en underdånig framställning till Kungl. Maj:t om
inrättande af fyra nya ordinarie tjänster vid härvarande univer-
sitetsbibliotek, hvilken framställning blef af konsistoriet gillad samt
af Universitetskanslern äfven förordad. — Då detta äreude den 13
januari 1908 i sammanhang med öfriga till 8:de hufvudtiteln hö-
rande frågor föredrogs i konseljen, yttrade statsrådet och chefen
för Ecklesiastikdepartementet, att han på grund af den i ärendet
förebragta utredning fann behofvet af ökade arbetskrafter vid
universitetsbiblioteket i Uppsala oafvisligt och ansåg jämväl be-
hofvet vara af stadigvarande natur och sålunda påkalla inrät-
tandet af nya ordinarie befattningar vid biblioteket, men att
han ansåg sig ej böra tillstyrka framställning härom till 1908
årg riksdag, då frågan om regleringen af bibliotekstjänstemän-
nens löner — såsom stående i visst samband med en löneregle-
ring för Kungl. biblioteket — icke kunde nu vid denna riksdag
vinna sin lösning. För att provisoriskt afbjälpa behofvet af
ökade arbetskrafter föreslog herr Statsrådet att höja det på ex-
tra stat uppförda anslaget för arvoden åt extra ordinarie ama-
nuenser med 6,000 kronor, hvarigenom biblioteket skulle sättas i
tillfälle att anställa ytterligare fyra e. o. amanuenser, hvar och
en med ett arvode af 1,500 kronor, eller ännu flera med lägre
arvoden. — I anledning häraf afläts en kunglig proposition till
1908 års riksdag att till arvoden åt e. o. amanuenser vid biblio-

d9

teket i Uppsala på extra stat för år 1909 bevilja ett anslag af
12,400 kronor.

Samlingarnes tillväxt ἃ den utländska afdelningen, beräknad
i hela band och arbeten för detta och de fyra närmast föregå-
ende åren, framgår af följande tabell:

Köp Gåfva Summa
1903 803 2,398 3,201
1904 896 3,217 4,113
1905 1,124 3,239 4,363
1906 : 1,347 8.008 4,400
1907 1,665 2,929 4,594

I gåfvornas antal ingår den del af professor H. N. ÅLM-
KvisTtS af häradshöfding Καὶ. TirLBEre donerade boksamling, som
vid 1906 års slut ej hunnit granskas och katalogiseras.

Antalet af från utländska universitet och skolor genom byte
förvärfvade dissertationer och program uppgick under året till
6,812 nummer, nämligen 6,128 akademiska skrifter och 684 skol-
program. Endast 122 af de värdefullaste afhandlingarne hafva
uttagits till bindning. Förvärfvade arbeten, tillhörande den
nyaste utländska litteraturen, komma att såsom vanligt upptagas
i nästkommande årgång af den allmänna Accessionskatalogen
öfver Sveriges offentliga bibliotek, som redigeras af biblioteks-
amanuensen C. GRÖNBLAD. AÅf 1906 års katalog är något mer än
hälften redan färdigtryckt.

Handskriftsamlingen har under år 1907 vunnit en tillökning
af 36 nummer, de flesta gåfvor, för hvilka vi i det följande skola
redogöra. Bland inköpta handskrifter må nämnas: Anteckningar
efter professor S. F. HAMMARSTRANDS föreläsningar i Orientens
historia, 10 band.

En förseglad och år 1895 till biblioteket af landshöfding
Hans Järrtas arfvingar öfverlämnad deposition, innehållande den-
nes bref till sonen Carl Thomas Järta, har enligt gifven föreskrift
i april 1907 i närvaro af Universitetets rektor blifvit öppnad.
Brefsamlingen, som ordnats och förtecknats af amanuensen, do-
centen Meyer, har nu införlifvats med Järtas öfriga ofvannämnda
år skänkta papper.

Plansch- och kartsamlingen, som stått under amanuensen
friherre G. RUDBECKS särskilda vård, har under året 1906 ökats

60

med 1,796 nummer, hvaraf 974 äro leveranser, 822 gåfvor och
köp. Antalet nyinordnade blad uppgick till 722. Den ordnade
delen af samlingen utgör nu 56,867 blad i 288 portföljer. Bland
inköpen må nämnas en större samling fotografier, som expone-
rades ἃ den Fotografiska Uppsala-utställningen 157} --- ὅ)1ο 1907.
Katalogen öfver svenska och utländska porträtt har genom förre
läroverkskollegan fil. d:r A. F. RönqQuvists frivilliga arbetshjälp
ökats till 55 kapslar.

Den af amanuensen d:r I. CoLLriJn nybildade samlingen af
ettbladstryck från det äldsta boktryckeriseklet har under året
ökats dels genom nya fynd i bibliotekets egna samlingar, dels
genom byte, i ett fall äfven genom gåfva. — Så har genom byte
med Kongel. Bibliothek i Kjöbenhavn förvärfvats ett mycket
sällsynt aflatsbref, utfärdadt år 1480 af franciskanermunken
JOHANN NIXTEIN och tryckt i Magdeburg af BARTHOLOMEUS
GHoTAN. På samma sätt har från Stadtbibliothek i Läbeck er-
hållits ett Ghotanskt aflatsbref, utfärdadt 1490 af påflige legaten
RAYMUNDUS PERAUDI, äfven känd för sin aflatshandel i Sverige.
Det viktigaste nyförvärfvet utgöres af två exemplar af ett af-
latsbref från år 1480, tryckt i Liibeck af JOHANN SNELL och
skänkt till vårt universitetsbibliotek af direktionen för Stads-
biblioteket i Libeck. Detta aflatsbref är utställdt af legaten
BARTHOLOM&US DE CAMERINO, hvilken äfven besökte Sverige 1484
och 1485. Af ifrågavarande på papper tryckta bref hafva exem-
plar på pergament försålts i Sverige, såsom framgår af ett i
Riksarkivet förvaradt exemplar från år 1485, utfärdadt för abbe-
dissan RAMBorG och nunnorna i Vreta kloster. Dess största be-
tydelse är emellertid af typografisk art, då det kastar ljus öfver
vår första Stockholmsboktryckares verksamhet i Läbeck. — I
bibliotekets egna samlingar hafva påträffats några fragment af
ett på pergament tryckt, af den bekante ArcimMBoLbus utfärdadt
afiatsbref från början af 1500-talet.

För den svenska afdelningens tillväxt genom boktryckerileve-
ranserna åberopa vi, såsom vanligt, Kungl. bibliotekets detalje-
rade redogörelse. Enligt denna utgjordes leveransen af svenskt
tryck med tryckåret 1906, utom accidenstryck, af

Arbeten Band och häften
Böcker . ..... .. 2,407 3,118
Tidningar och tidskrifter . 846 857
Ströskrifter .. . . . .. — 16,554

61

Hela tillväxten af bibliotekets samlingar, beräknad efter
sträcklängd å hyllorna, uppgick för år 1907 till

Meter

Böcker, aflämnade af bokbindarne . . . . . . ..s.... 107,50

Böcker, som kommit bundna . . . .. . .. . . νι .... 80,02
Obundet tryck, som inlagts i kapslar:

1) Utländska disputationer och skolprogram . .. . .. 29,47

2) Utländskt småtryck . . oc ooo oo. vr. 25,52

3) Svenskt småtryck . » so ooo... oc vr 18,77

4) Svenska tidningar . . ... .o .sc.o.c........c. 61,60

Handskriftöf” 13 steve stona RT 72: RN don SE. RAR 2,06

324,94

Talrika äro de gåfvor, som universitetsbiblioteket under det
gångna året fått mottaga.

Hans Μαυτ KonunG Oscar II har äfven under det sista
året af sin lefnad icke glömt biblioteket. I djupt tacksamt minne
bevarar Uppsala universitetsbibliotek sin aflidne vördnadsvärde
mecenat, som genom kungligt dyrbara skänker städse främjat
dess ändamål och visat detsamma sin välvilja och ynnest. Sär-
skildt erinra vi om den frikostiga och storartade gåfva af orien-
talisk litteratur, som biblioteket år 1889 hade glädjen och till-
fredsställelsen att mottaga af hans hand, i samband med den i
Stockholm samma år hållna Orientalistkongressen.

rets minnesrika Linnéfest har, såsom kändt är, tillfört
Universitetet en rikedom af hyllningsadresser och gåfvor såväl
från in- som utlandet, de flesta af den art, att universitetsbiblio-
teket blifvit den naturliga förvaringsorten för dessa hyllnings-
gärder åt vårt största vetenskapliga namn.

Universitetet har sålunda tillsvidare i sitt bibliotek depone-
rat samtliga de adresser från vetenskapliga institutioner och
samfund, hvilka vid samma tillfälle öfverräcktes och af hvilka
de flesta äro synnerligen rikt och smakfullt utstyrda. En för-
teckning ἃ dessa adresser (frånräknadt telegram och vanliga
skrifvelser) torde här böra inflyta.

Svenska adresser från
Göteborg. Högskolan, tryckt på pergament med målning, i blå

chagrinportfölj.

; Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället, tryckt å

pergament med målning, i röd chagrinportfölj.

Stockholm.

Uppsala.

Universitetet, textad adress å pergament med målning.
Medicinska fakulteten, textad skrifvelse å pergament,
i blå chagrinportfölj.
Kungl. Fysiografiska Sällskapet, tryckt med handtextad
bård, i blå chagrinportfölj.

Kungl. Svenska Vetenskapsakademien, textad skrif-
velse med målning, i blå chagrinkapsel.
Karolinska Mediko-kirurgiska Institutet, textad skrif-
velse ἃ pergament med målning, i blå chagrinportfölj.
Svenska Akademien, textad skrifvelse med målning, i
blå chagrinkapsel med kronor.
Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikv.-Akademien,
tryckt å pergament, i blå chagrinkapsel.
Kungl. Landtbruksakademien, textad skrifvelse ἃ per-
gament med målning, i blå chagrinportfölj.
Kungl. Tekniska Högskolan, textad skrifvelse å perga-
ment med målning, i blå chagrinkapsel.
Högskolan, tryckt å pergament, i blå chagrinkapsel.
Svenska Läkaresällskapet, textad skrifvelse ἃ perga-
ment med målning, i grön ornerad chagrinportfölj.
Geologiska Föreningen, tryckt å pergament, i röd
chagrinkapsel.
Svenska Sällskapet för antropologi och geografi, textad
skrifvelse å pergament, i blå chagrinkapsel.
Nordiska Museet, tryckt å pergament med vidhängande
sigill, i grön chagrinkapsel.
Entomologiska Föreningen, textad pergamentskrifvelse
med målning, i blå chagrinkapsel.
Teknologföreningen, tryckt adress, i röd chagrinkapsel.
Kungl. Vetenskaps-Societeten, tryckt å pergament med
vidhängande sigill, i röd chagrinporttölj.
Läkareföreningen, tryckt, i rödbrun chagrinportfölj.
Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet, tryckt å
pergament, i röd chagrinportfölj.

Utländska adresser från
Amsterdam. Koninkl. Akademie van Wetenschappen, textad skrif-

velse, i röd klotkapsel med spännen.

Universiteit, textad skrifvelse med sigill.

Commission de commémoration moration du 200:me anni-
versaire de Linné, textad skrifvelse, undertecknad af K.

63

Zoologisch Genootschap "Natura artis magistra”, Neder-
landsche Dierkundige Vereeniging, Nederlandsche Maat-
schappij voor Tuinbouw en Plantkunde, Nederlandsche
Natuurhistorische Vereeniging, Nederlandsche Entomo-
logische Vereeniging, Nederlandsche Ornithologische
Vereeniging samt Nederlandsche Botanische Vereeni-
ging i Leiden.

Berlin. Königl. Preussiseche Akademie der Wissenschaften,
tryckt, i brun chagrinportfölj med guldpressning och
kordong.

5 Königl. Universität, tryckt, i ljusbrun chagrinportfölj.
Därjämte hade flera naturhistoriska sällskap förenat sig
om en ståtlig gemensam adress, inlagd i en folioport-
följ med läderplastik och metallbeslag, nämligen
Entomologische Gesellschaft, Entomologischer Ve-
rein, Gesellschaft för Anthropologie, Ethnologie und
Urgeschichte, Gesellschaft för Geschichte der Natur-
wissenschaften und Medicin, Botanischer Verein der
Provinz Brandenburg, Deutsche Dendrologische Ge-
sellschaft, Deutsche Entomologische Gesellschaft,
Deutsche Pharmaceutische Gesellschaft, Deutsche
Gesellschaft fär volkstäimliche Naturkunde, Deutsche
Geologische Gesellschaft, Deutsche Ornithologische
Gesellschaft, Gesellschaft naturforschender Freunde,
Deutsche Botanische Gesellschaft, Verein zur Beför-
derung des Gartenbaues in den Preussischen Staaten
samt Freie Vereinigung der systematischen Botaniker
und Pflanzengeographen zu Dahlem och Vereinigung
för angewandte Botanik i Hamburg.

Bonn. Königl. Universität, tryckt, i röd klotportfölj.

Bruzxelles. Université libre, skrifvelse i blå chagrinkapsel.

Budapest. Kungl. Ungerska Vetenskaps-Akademien, textad skrif-
velse å pergament, i gråflammig kapsel.

Cambridge (Engl.). University, tryckt å pergament med vidhän-
gande sigill, i lådformig klotkapsel.

Cambridge (Mass.). Harward University, textad skrifvelse på
pergament med målning, i svart bleckkapsel.

Coimbra. Universidade, tryckt adress med sigill i vidhängande
metallkapsel.

Edinburgh. University, tryckt å pergament, i svart chagrinkapsel.

τ Royal College οὗ physicians, textad skrifvelse ἃ perga-
ment med målning, i svart chagrinkapsel.

64

Firenze. Societå botanica Italiana, textad adress ἃ kartong med
målning.
᾿ Societå Italiana d'antropologia, textad pergamentskrif-
velse med målning och sigill.
Geneve. — Société de physique et d'histoire naturelle, textad skrif-
velse.
Göttingen. Königl. Gesellschaft der Wissenschaften, tryckt, i
ljusbrun läderportfölj.
Halle a. S. Kaiserl. Leopoldinisch-Carolinische Akademie, textad
| skrifvelse, i grön klotportfölj.
Helsingfors. Kejserl. Alexander-Universitetet, tryckt med målning,
i ljusbrun portfölj med läderplastik.
Ξ Finska Vetenskaps-Societeten, tryckt, i gul och röd
sidenkapsel.
5 Societas pro Flora et Fauna Fennica, tryckt med mål-
ning, i gul och röd sidenkapsel.
Kristiania. Universitetet, tryckt med målning, i röd chagrinkapsel.
᾿ Videnskabsselskabet, tryckt ἃ pergament med målning,
i blå chagrinrulle.
Köpenhamn. Kgl. Danske Videnskabernes Selskab, textad skrif-
velse på kartong med sigill, i svart chagrinportfölj.
ἢ Universitetet, skrifvelse i röd chagrinportfölj.
Leiden. — Rijks-Universiteit, tryckt ἃ pergament med sigill, i röd
chagrinportfölj.
᾿ Medicinska fakulteten, ὑγν οκῦ ἃ pergament med sigilli kupa.
Leipzig. Universität, tryckt med sigill, i grön chagrinportfölj.
᾿ Königl. Sächsische Gesellschaft der -Wissenschaften,
tryckt, i brun chagrinportfölj.
London. Linnean Society, tryckt skrifvelse med sigill, i svart
bleckkapsel.
ὴ Royal Society for promoting useful knowledge, tryckt
adress.
Ξ British Museum (Natural History), textad skrifvelse
med sigill.
᾿Ξ Zoological Society, tryckt med sigill.
ἡ Entomological Society, tryckt.
Madrid. Real Academia de ciencias, skrifvelse.
Montpellier. Université, tryckt med sigill, i röd chagrinkapsel.
Miänchen. Königl. Universität, tryckt med sigill, i blå klotkap-
sel med silfverpressningar:
ἡ Königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften, tryckt
med sigill, i blå sidenportfölj.

65

Oxford. University, textad skrifvelse med målning och vid-
hängande sigill, i blå klotkapsel.

Paris. Institut de France, tryckt adress.
5 : Université de Paris, tryckt ἃ pergament, i brun chagrin-
kapsel.

᾿ Muséum d'histoire naturelle, tryckt.
Philadelphia. American Philosophical Society for promoting useful
knowledge, tryckt å pergament, i mörkgrön klotkapsel.
RBoma. R. Universita, tryckt adress.
Σ R. Accademia dei Lincei, tryckt adress.
St. Petersburg. MKejserl. Universitetet, tryckt ἃ pergament, i blå
. chagrinkapsel med kejserligt vapen.
᾿ Kejserl. Ryska Vetenskaps-Akademien, tryckt med si-
gill, i blå chagrinrulle.
Strassburg. Kaiser-Wilhelm-Universität, tryckt adress.
Sydney. Linnean Society of New South Wales, tryckt, i röd
skinnkapsel.
Trondhjem. Det Kongel. Norske Videnskabers Selskab, textad
skrifvelse med målning och sigill.
Tiibingen. Königl. Universität, tryckt, i grön klotportfölj.
Wien. K. K. Universität, textad skrifvelse ἃ kartong med
vidhängande sigill i kapsel, i grön chagrinportfölj.

Följande handskrifter och böcker hafva i samband med Linné-
festen blifvit till Universitetet och dess bibliotek förärade:

Friherre CARL DE GEER till Leufsta har skänkt Linnés handskrift
af CAROLI LInNN&I Hortus Uplandicus 1731, till en del
skrifven med Linnés egen hand, samt fotolitografiska
kopior af de på Leufsta förvarade original-handskrifterna
af LInnÉ: Adonis Uplandicus (tillägnad Universitetet
såsom festgåfva på Linnédagen), Hortus Uplandicus
och Catalogus plantarum rariorum Scaniee.

Vice häradshöfding GustAF TENGVALL i Härnösand, en handskrift:
CAROLI LINNA&I Collegium de Medicamentorum simplicium
viribus, Upsalige 1754.

Genom vice bibliotekarien ÅKSEL ÅNDERSSON hafva öfverlämnats
2:ne afskrifter af i St. Petersburg förvarade anteck-
ningar, nämligen efter LInnÉ's Collegium öfver Bota-
niquen 1739 samt hans Prelectiones private in IV
Classes System. Naturg.

66

D:r Ep. Bonnet vid Muséum d”histoire naturelle, Paris:

Linnés bref till L. C. Richard 1767 1" (i facsimile), Lin-
nés bref till Gouan 1774 +$ (i facs.), Linnés bref till
D. von Royen 1763 4$ (original), Linné d. y:s bref till
densamme 1778 13 och 1780 ὃ (original) samt "Minutes
des lettres de Ὁ. van Royen ἃ Linné, écrites par van
Royen lui-méme.'"

Herr I. DörfLerR, Wien:

Botaniker-Portraits. Lief. 3/4. C. v. Linné und seine
botanischen Zeitgenossen (20 Portraits). Anlässlich der
200. Wiederkehr seines Geburtsfestes 1907. Wien
1907. 8:0.

ADoLF ENGLER, prof. i Berlin:

Syllabus der Pflanzenfamilien. Eine Öbersicht ἅδον das
gesamte Pflanzensystem von ADoLrF ENGLER. 5:6 Auf.
Berl. 1907. 9:0. "Der Bibliothek der Universität Upp-
sala. Α. Engler.”

Ernst HAEcCKEL, prof. i Jena:

Der Kampf um den Entwickelungs-Gedanken. Drei
Vorträge . .. von Ernst HakrcKEeL. Berl. 1905. 8:0.
Kunstformen der Natur. Von Ernst HarcKeL. H. 1—11.
Lpz. und Wien. Fol.
Das Menschen-Problem und die Herrentiere von Linné.
Vortrag von Ernst HaEcKEL. Frankf. a. M. 1907. 8:0.
Med tryckt dedikation: »Dem Andenken an Carl von Linné, geb.
23. Mai 1707, gest. 10. Januar 1778, dem Gränder des biolo-
gischen Systems, dem Erfinder der binseeren Nomenklatur,
dem Erkenner der Herrentieren (Primates) Widmet diesen
Vortrag iiber: Dag Menschen-Problem und die Herrentiere
bei Gelegenheit der Bizentenarfeier seines Geburtstages in
Upsala Verehrungsvoll Ernst Heeckel, Professor an der
Universität Jena, D:r med., Berlin, 7. März 1857, D:r med.
jubilar. Linng&eanus, Upsala, 24. Mai 1907.»

Β. D. JACKSoN, Linnean Society's generalsekreterare, London:
On a manuscript list of the Linnean Herbarium in the
handwriting of Carl von Linné presumably compiled in
the year 1755. By BENJAMIN DAYDON JACKSON. To
which is appended a catalogue of the Genera in the
Herbarium, with the numbers of sheets of specimens.
Prepared for the anniversary meeting of the Linnean
Society of London in celebration of the 200" anniver-
sary of the birth of Carl von Linné. London. 4:0.

67

πὰ ὟΝ. KEEN, prof. i Philadelphia:
An american text-book of surgery for practitioners and
students. Ed. by WizrrziamM W. ΚΕΕΝ and J. W. Wurirz.
4: ed. Philadelphia ἃ Lond. 1906. 8:0.
Surgery, its principles and practice by various authors.
Ed. by WiznzriamM Wiznzuiaxms KEEn. Vol. 1—2. Phila-
delphia ἃ Lond. 1906 — 07. 8:0.

E. C. VAN LEERSUM, prof. i Leiden:
En souvenir du jour de naissance de C. Linné (23 Mai
1707). Extrait de <Janus", Juin 1907. 8:0.

CHARLES ELIOT NORTON, Boston:
The poet Gray as a naturalist with selections from his
notes on the Systema nature of Linngus and facsimiles
of some of his drawings. Boston 1908. 8:0.

»Bibliothecee Universitatis ad Magni Linnei memoriam pie
honorandam natalibus ejus solennibus dedit Carolus Eliot
Norton. Ex Univ. Harvard: Bid. Id. Apr MDCCCCVIL.

Α. WANGERIN, prof. vid Universitetet i Halle:
Franz Neumann und sein Wirken als Forscher und
Lehrer. Von Α. WaNGERIN. Braunschw. 1907. 8:0.
(Die Wissenschaft, H. 19.)

Coimbra. Jardim botanico:
Ett antal fotografier i portfölj.

Edinburgh. Royal College of Physicians:
The early days of the Royall Colledge of Phisitians,
Edinburgh, the extented oration of the Harveyan So-
ciety, Edinburgh, delivered at the 114" festival by the
president RoBErTtT PEEL RitcHIE, Edinburg 1899. 4:0.

Med skrifven dedikation: »Presented by the Royal College of
Physicians of Edinburg to the Library of the Royal Uni-
versity of Upsala on the occasion of the Bicentenary of
the birth of Sir Charles Linnzeus.»

Firenze. Societå Italiana d'antropologia, etnologia e psicologia
comparata:
Studii antropologici sui Lapponi di PAoLo MANTEGAZZA
e STEPHEN SOMMIER. Firenze 1880. 4:0.

Lund. Kungl. Fysiografiska sällskapet:
Handlingar. Ν. F.: 17, 1906. Lund 1906—07. 4:0.

Tryckt dedikation: »Åt minnet af Carl von Linné på 200-års-
dagen af hans födelse.»

Madrid. Real Sociedad Espaiola de historia natural:
Memorias. T. 5. Homenaje å Carlos Linneo en el segundo
centenario de su nacimiento 1707—1778. Madrid 1907. 8:0.

68

Oxford. University:
The Dillenian herbaria. An account of the “ Dillenian
collection in the herbarium of the University of Oxford
together with a biographical sketch of Dillenius, selec-
tions from his correspondence, notes, &c. by G. CLaA-
RIDGE DrucE. Ed., with an itroduction, by S. H. VinEs.
Oxford 1907.

Med skrifven dedikation: »Universitati Regiae Upsaliensi me-
moriam monumentumque viri illustrissimi Caroli Linneei
post duo seecula novis sertis coronanti flosculum hunce Jo-
hannis Jacobi Dillenii Professoris sui non scientia magis
quam amicitia cum Linno conjuncti reliquias botanicas
offerre voluit Universitas Oxoniensis mense Maio a. 8. 1901.»

Trondhjem. Det Kongel. Norske Videnskabers Selskab:
Carl von Linnés Forbindelse med Norge af Ove DaAuL.
Udg. af det Kongel. Norske Videnskabers Selskab i
Anledning af 200-AÅarsdagen for Linnés Feodsel 23 Mai
1907. Trondhjem 1907. 4:0.

Uppsala. K. Vetenskaps-Societeten:
Bibliographia Linnaeana. Matériaux pour servir ἃ une
Bibliographie Linnéenne rec. par J. M. Hurtu. Ρ. 1:1.
Upsala 1907. 8:0.

Zaragoza. Sociedad Aragonesa de ciencias naturales:
Linneo en Espana. Homenaje ἅ Linneo en su segundo
centenario 1707 — 1907. Zaragoza 1907. 8:0.

Tryckt dedikation: »Carolo. Linnéeo. anno. ab. eivs. ortv.
bisecvlari. Societas. Aragonensis. 'scientiis. naturalibus.
colendis. litterarium. monumentum d. ἃ.»
Vi kunna ytterligare här omnämna några af enskilda perso-
ner till biblioteket under år 1907 förärade gåfvor:

Docenten CaArL BENEDICKS har skänkt 150 kronor till inköp
af upplagor och skrifter rörande Linné, hvilka hittills saknats i
härvarande universitetsbibliotek. — Genom professor VILHELM
LunDstTRÖM i Göteborg öfverlämnades en summa af 130 kronor
till biblioteket, att därföre inköpa den i Oxford 1902 utgifna fac-
simileupplagan af Aristophanes. —- Genom bibliotekarien C. ÅNNER-
ΒΤΕΌΤΒ bemedling erhöll biblioteket af grosshandlaren ADLER LARS-
ΒΟΝ i Stockholm medgifvande att ur ΔΗ. kyrkoherden Α. LARSSONS
boksamling uttaga allt hvad biblioteket däraf saknade, hvarigenom
biblioteket ökats med omkring 100 volymer och 60 broschyrer,
hufvudsakligen teologisk litteratur. — Litteratören G. AF GEIJER-
stAM har skänkt 11 af sina egna arbeten i tysk och holländsk

69

öfversättning. — Grekiske konsuln i Stockholm HERMAN GCULL-
BERG har förärat 50 populära arbeten på nygrekiska språket. —
Af majoren A. Wester erhöll biblioteket 5 intressanta maroc-
kanska arbeten, hvilka han under sin vistelse i Marocko förvärfvat
och hemfört, märkliga såsom grundläggande vid undervisningen
1 språk, retorik, matematik och astronomi vid den upprättade
högskolan i Karauoyin vid Fez. — Till handskriftsafdelningen
har ἢ d. rektor J. G. S. Boreströv i Arvika skänkt sina full-
ständiga metriska öfversättningar af Homeros Iliad och Odyssé
(2 voll.). — Professor J. ἃ. HAMMAR har till biblioteket skänkt
sin faders, f. d. landskamrer Ὁ. ἢ. Hammars på äldre dagar ut-
arbetade Ordagranna Bibelöfversättning (12 voll.). — Vidare har
till biblioteket öfverlämnats: Originalhandlingar rörande Sunnersta
egendom, Ulleråkers härad (1 fasc.), af öfverstelöjtnanten friherre
L. TH. STtIERNsTEDT. — En skrifbok, tillhörig prinsessan SoPHIA
WILHELMINA, H. Maj:ts Drottningens farmoder, dat. Haga 1798
jämte en autograf af konung GustaAF IV AbDorF, skänkta af härads-
höfding BENJAMIN TERSMEDEN, Örebro. — Gustaf Stråhlenhielms
minnesalbum, skänkt af amanuensen friherre Gust. RUDBECK. —
En handskrifven monografi öfver J. P. von Wulfschmidts " Bonde-
stolpe", författad och skänkt af grosshandlaren C. M. CARLANDEB,
Stockholm. — Docenten C. WiMANn har öfverlämnat sin afl. faders,
majoren ErRNsT WiMANS originalfullmakter m. m.

Bland utländska institutioner, som under året riktat biblio-
teket med större gåfvor, förtjäna följande nämnas:

Stadtbibliothek i Berlin. — Institut fär Meereskunde und
Geographisches Institut an der Universität, Berlin. — Société
Royale de botanique de Belgique i Bruxelles. — Indian Museum
i Calcutta. — Sevtenko-Gesellschaft der Wissenschaften i Lem-
berg. — British Museum, London. — Trustees of the “Εἰ. J. W.
Gibb Memorial", London. --- Stadt-bibliothek i Lubeck. -- Vic-
toria University i Manchester. — Bureau of Science i Manila. —
Ethnological Survey for the Philippine Islands i Manila. — Zeeuwsch
Genootschap der Wetenschappen i Middelburg. — Biblioteca Am-
brosiana i Milano. — Red. af "Annuaire géologique et minéralo-
gique de la Russiet i Novo-Aleksandrija. — Franska undervis-
ningsministeriet, bland bibliotekets främste gifvare. -— Franska
utrikesministeriet. — Société des Américanistes i Paris. — Biblio-
teca nacional i Santiago de Chile. — Kejserl. offentliga biblioteket
1 St. Petersburg. — Kejserl. Historisk-filologiska institutet där-
städes. — Kejserl. Arkeologiska kommissionen, därstädes. --- Kej-

70

serl. Geografiska sällskapet, därstädes. — Kejserl. Universitets-
biblioteket, därstädes. — Fakulteten för orientaliska språk vid
Universitetet, därstädes. — Kejserl. Vetenskaps-Akademien, där-
städes. — Carnegie Institution i Washington. — Library of Con-
gress, därstädes. U. S. Geological Survey, därstädes. — K. K.
Zoologisch-botanische Gesellschaft i Wien. — Österreich. Verein
för Bibliothekswesen, därstädes. — Kaiserl. Akademie der Wis-
senschaften, därstädes. — Arkeografiska kommissionen i Vilna.

Följande enskilda personer hafva under året 1907 ihågkommit
institutionen med gåfvor:

Svenska.

K. F. G. ArMmovist, ἢ. ALMQVIST, Å. ÅNDERSSON, C. ÅNNER-
STEDT, Å. ÅRRHENIUS, C. BENEDICKS, grefve BENZELSTIERNA-ENGE-
STRÖM, α. Ο. BerG, S. Brom, K. Bouuin, J. S. S. BorGstrRöM, 8.
E. BrinG, L. Βυαρέν, C. M. CARLANDER, FR. CLASON, I. COLLIJN,
Å. DAHLGREN, E. W. DAHLGREN, D. DAVIDSON, frih. C. DE GEER,
frih. ÅXEL VON ESSEN, Tu. M. Fries, G. AF GEIJERSTAM, Å. W.
GRAPE, H. GULLBERG, J. Α. HAMMAR, B. HASSELBERG, professor-
skan fru ÅNNA HiERrRTA-RETzZIUS, J. M. HuLtH, Α. JENsEn, H. 0.
JUEL, R. KRASEMANN, C. C:sonN LEWENHAUPT, Å. Larsson, E. H.
LIND, ÅLFR. LINDBERG, V. LUNDSTRÖM, ÅL. FR. LÄFFLER, E. MEYER,
J. Τ. Ὀρενβιοκ, FP. PEHRSSON, O. QUENSEL, frih. G. RUDBECK, frih.
ἢ. RupBecKkK, W. RupDIiIn, fru EBBA SCHULTZ, f. BERGENSTRÅLE,
ÅXEL SJÖGREN, H. SJÖGREN, frih. L. TH. STIERNSTEDT, N. SVEDE-
108, Μ. Β. SweDpERrus, Å. ἢ. StroH, Οὐ. SÖDERBERG, α. TENGVALL,
Β. ΤΈΚΝΒΜΕΡΕΝ, H. V. ΤΊΒΕΒα, W. UppstrRÖM, ἃ. VANNÉRUS, F.
VULT VON STEYERN, Οὐ. W. WauLUND, Å. WeEesTER, C. WimAN, H.
WirttE, K. V. ZETTERSTÉEN, H. O. ÖSTBERG.

Utländska.

C. C. ΑβΒβοτι (Trenton), F. AmeGHInNo (Buenos Aires), E. S.
Barcu (Philadelphia), T. W. Barcu (Philadelphia), J. Bastin (Riga),
J. με. Bay (Chicago), ἃ. A. Βεααὺ (Torino), St. BeELrzaA (War-
schau), E. L. Bevir (Melbourne), P. BJErGE (Askov), EDM. BoNNET
(Paris), M. Βοβορκιν (St. Petersburg), Gi. BorRREDON (Ischia). Α.
P. BrigGHaAMm (Hamilton, N. Y.), C. P. BurGer (Amsterdam), Κὶ.
CaröE (Kjöbenhamn), grefve CERRAGERIA (Madrid), J. Coutts
(London), J. Currie (Edinburgh), Mary Δ. DAY (Cambridge, Mass.),
T. DE Donner (Bruxelles), FR. DonEBAuvER (Prag), I. DöÖRFLER
(Wien), ἃ. ENnGLER (Berlin), S. FALCoNIERI (Roma), G. FIscHER
(Jena). E. H. Gicuioni (Firenze), FR. GoPPELSREDER (Basel), Μ.
Greve (Disseldorf), F. ασιτει, (Rennes), H. Haas (Kiel), E. H.c-

71

KEL (Jena), Tu. HaGer (Mainz), Εν. HJerTt (Helsingfors), Graf
VON HoHENTHAL (Dölken), J. ÅA. InBErG (Helsingfors), B. ἢ). JACK-
SoN (London), CH. JANET (Limoges), CL. M. Jones (Columbus, Ohio),
W. W. Κεεν (Philadelphia), N. I. KriscHTAFowitscH (Lublin), L.
H. LABANDE (Avignon), G. ΑΝ ΘΕ (Buenos Aires), E. C. VAN LEER-
sum (Leiden), Η. R. Levis (London), Eb. MaIiLLeETt (Bourg-la-Reine),
D. Mancini (Terni), G. MARKTANNER-TURNERESSCHER (Graz), B.
Marr (Dux, Böhmen), R. MitJana (Stockholm), E. MoreEe (Tacoma),
J. W. MorL (Groningen), Mrs ALFRED Morrison (Fonthill, Tis-
berry), C. E. Norton (Boston), K. OBser (Karlsruhe), Ρ. ÖLSSON-
SEFFER (Stanford Univ.), I. J. ΡΕΒΙΤΖ (Syracusa), R. PIETSCHMANN
(Göttingen), E. Β. Pourton (Oxford), E. Καὶ. Putnawx (Davenport),
P. C. ReveL (Paris), J. ἢ. RopefFer (Salem, Virg.), P. ὅδυκιν
(Moskva), Fr. SeEwaALL (Washington), VW. SicHEL (Strassburg),
F. THomassEn (Kjöbenhavn), G. B. pE Toni (Modena), C. TrAP
(Kjöbenhavn), W:Mm TrELEASE (St. Louis), Δ. WANGERIN (Halle),
Ο. W. WizLzLcox (Long Branch, N. J.), L. WiLsERr (Jena), W. ΡῈ
VrEEsE (Gent). C. Η. H. Wricnit (London).

Nya bytesförbindelser hafva under året anknutits med 43
utländska lärda samfund och institutioner.

För sina utländska bytesförbindelser har biblioteket fått emot-
taga värdefulla gåfvor från i föregående årsberättelser nämnda
ämbetsverk, institutioner, lärda sällskap och tidskriftsredaktioner,
hvilka regelbundet förära detsamma ett antal af sina publikationer.
Dessutom äro gåfvor från följande gifvare att tacksamt omnämna:

Kungl. Järnvägsstyrelsen: 20 exemplar af festskriften "Sta-
tens järnvägar 1856---1006“ ;

Svenska Turistföreningen: flera hundra exemplar af dess
handbok om Sverige och dess album "Svenska bilder" på tyska,
franska och engelska;

Sveriges allmänna exportförening genom direktör JoEn HAw-
MAR: ytterligare 50 exemplar af "Exposé de Pindustrie miniere
et métallurgique de la Suede" samt 200 exemplar af katalogen
öfver föreningens handelsbibliotek;

genom Naturvetenskapliga Studentsällskapets zoologiska sek-
tion af ett antal mecenater: 300 exemplar af den professor Τ.
Tullberg tillägnade festskriften "Zoologiska studier";

genom lektor E. ΒΒΑΤΕ: 25 exemplar af den professor L. F.
Läffler tillägnade festskriften "Kalendarium Vallentunense" ;

hofintendenten Α. LaGrELIus: 25 exemplar af 5. Lönborgs
kartverk "Swedish maps";

12

professor Κα. V. ZETTERSTÉEN 4 exemplar af "Le monde oriental";

bokhandlaren 'T. QuENSEL: 100 exemplar af arbetet "Boklå-
dorna i Upsala 1616—1907< af M. B. Swederus;

Sommarkursernas styrelse: 20 exemplar af Grundlinjer m. m.

Ett större eller mindre antal exemplar af egna arbeten och
afhandlingar äro äfven välvilligt skänkta af professorerna Tu. M.
Fries och Ο. JuzeL, docenterna N. von Horsten, H. KYLiNn, G.
RYpBErRG och C. Wiman, doktorerna I. ÅRWIDSSON, ἃ. FALK och
E. HaGLunpD, arkivarien C. M. KJELLBERG, biblioteksamanuensen
I. CoLLiJN och legationssekreteraren R. MitJANA.

Till dem alla framföres härmed ett varmt tack.

Bibliotekets ekonomi.

Bibliotekets räkenskaper för hvart och ett af de fyra sista
åren ha att uppvisa följande inkomster och utgifter:

Inkomster: 1904 1905 1906 1907
Ingående behållning . 1,764:06 4,5984:87). 4,180: 59 —
Statsanslaget . . . . 24,000:— 24,000: ---ὀ 24,000:— 24,000: —
Extra inkomster och
donationsräntor . . 2,747:53. 2,5318:14. 2,729:|,ς 38,18]: 77

Univ.:s anslag till Lä-
sesällskapet . . . 525: ---- 525: --- 525: — 525: —
D:o till uppvärmning 1,800: --Ἕὠ 1,500: ---ὀ 1,500:— 11,500:---
Utgående brist . . . - — 2,503: 60 9.674: 69
30,536: 59 33,123:01 035,438:93 238,88]: 16

Utgifter:

Ingående brist . . . ΝΣ — -- 2.508: 60
Bokinköp . .... 12,821: 50 16,428: 81 24,248: 60 23,391: 98
Bindning ον -6,511: 75 θ,281:20 5,587:08 6,250: 75
Material, arbetshjälp

och expenser . . . :3,446:47 983,253:3 +9z2,622:22 8,621: 70
Vattenförbrukning . . 249: 20 227: 20 208: --- 230: 07
Uppvärmning . . . . 2,697:80 2,5926:8)᾽͵]) 2,4908:03ὐ. 2,658: 36
Till Läsesällskapet . 225: — 225: — 225: — 225: —
Behållning . . . . . 4,584:87 4,180: 59 — —

30,536: 59 33,123:01 35,438: 93 38,881]: 46

Anledningen till att anslaget i så betydlig mån öfverskridits
beror i väsentlig mån därpå, att vice bibliotekarien Å. ANDERSSON
under sin utrikes-resa för universitetsbibliotekets räkning på för-
månliga villkor lyckats af antikvariat-bokhandlare och bokförläg-
gare förvärfva en del tidskriftserier och samlingsverk, som på ett
lyckligt sätt kompletterade bibliotekets egna serier, eller hvilkas
inköp under föregående tiden mäst på grund af årsanslagets
knapphet uppskjutas, men hvilka det nu från år 1908 förhöjda

13

bokanslaget ställde i utsikt att mot af Universitetets räntekam-
mare beviljadt förskott för billigare pris förvärfva.

Bibliotekets verksamhet.

Antalet hemlån har under de tre sista åren varit följande:

1905 1906 1907
Hemlåll sog. = so os det sö. RR 13,079 15,612 15,610
Leveranser till institutionerna . . . . . 5,663 5.690 5,810

18,742 = 21,302 81,420

Läsesalens statistiska siffror hafva under det förflutna året
något sjunkit, beroende på att läsesalen under senare hälften af
december månad var stängd under de pågående elektriska arbetena.

Använda volymer Däraf handskrifter Besökande

1904 ....... 40,114 7,015 7,956
1905 . ooo... 39,478 5,186 7,799
1906 ....... 41,407 5,260 8,808
1907 ....... 38,476 4,641 8,542

Läsesalen har varit tillgänglig 280 dagar. Utlåningen har ägt
rum alla söckendagar äfven till en del under sommarferierna, ehuru
tisdagar och fredagar äro därtill lagbestämda, men biblioteksper-
sonalens fåtalighet nödgar stundom att söka i någon mån upp-
rätthålla reglementets föreskrifter.

Låneförbindelsen med in- och utländska bibliotek och institu-
tioner företer följande siffror. Från andra institutioner hafva för
forskares räkning hitlånats 1,249 volymer fördelade på 656 lån.
Häraf hafva 449 volymer utgjort handskrifter på 159 lån och bland
dem 146 voll. på 43 lån från utlandet (Berlin, Bordeaux, Breslau,
Chambéry, Gotha, Leipzig, London, Meaux, Paris, Rom, St. Peters-
burg, Torino, Wien). Till andra institutioner hafva från härva-
rande bibliotek utlånats 895 voll., fördelade på 581 lån. Häraf
hafva handskrifterna utgjort 208 voll. i 92 poster, hvaraf 32 gått
till utlandet (Berlin, Köpenhamn, Krakau). Till utlandet ha äfven
utlånats 28 voll. böcker och tryckta musikalier (Berlin, Breslau,
Cambridge (Engl.), Dresden, Köpenhamn, Prag, Wageningen).

Korrespondensens och öfriga postförsändelsers omfattning
under de senaste fem åren framgår af följande tabell;

Bref Paket och korsband

Till utlandet Inrikes Till utlandet Inrikes
Ι905. a er er dr ς 1,748 1,268 4.94) 880
1904 oo... 1.691 1,109 4,075 809
1905 . ..... 1,701 1,409 4,104 1,124
1906 . . .... 1,826 1,595 4 8017 1.130

ΤΟΥ osa ἡ κκρ ον 2,088 2.347 2.1 1ὃ 1,336

74

1907 års ordinarie stora bytesförsändelser afgingo först i
januari 1908 till utlandet, och däraf förklaras minskningen i de
utländska postpaketens siffra. Posträkningarna uppgingo under
år 1907 sammanlagdt till ett belopp af 5,899 kr. 49 öre.

Samtliga seminariebibliotek hafva i närvaro af en af univer-
sitetsbibliotekets tjänstemän undergått revision och berättelser
häröfver afgifvits till vederbörande fakultet eller sektion.

Under året har en speciel katalog öfver bibliotekets palzxeo-
typer, utarbetad af biblioteksamanuensen d:r I. CoLLisn, utkommit
under titel: Katalog der Inkunabeln der Kgl. Universitäts-
Bibliothek zu Uppsala. Utgifven med understöd af Vilh. Ek-
mans Universitetsfond, vittnar denna katalog fördelaktigt både om
bibliotekets rikedom på dessa boktryckerikonstens äldsta alster och
om författarens omfattande insikter och eminenta arbetsförmåga.

Fördelningen af arbetet bland bibliotekstjänstemännen under
år 1907 har i det hela varit följande:

Undertecknad bibliotekarie har, utom den allmänna uppsikten
och vården om institutionen, såsom hittills haft hand om dess
ekonomi, utarbetat årsberättelsen och andra till tjänsten hörande
utlåtanden, utskrifvit större delen af titelkopiorna för 1906 års
katalog samt granskat korrekturen härå; var under vårterminen
sysselsatt att behandla och med d:r I. CoLLrisnNs tillhjälp slutkata-
logisera den återstående delen af prof. Almkvists orientaliska
bibliotek; genomgick under sommaren δῇ. kyrkoherden A. Lars-
sons boksamling (7 lårar) och uttog för bibliotekets räkning hvad
biblioteket häraf saknade; har för öfrigt förberedt bokinköpen,
deltagit i katalogisering af inkommande nyköpt litteratur och
reviderat tre seminariebibliotek.

Vice bibliotekarien ÅA. ANDERSSON har i likhet med föregående
år handbaft de ständigt sig utvidgande utländska förbindelserna,
skött den därmed i samband stående vidlyftiga utländska korre-
spondensen och besvarat ankommande vetenskapliga förfrågningar
från utrikes ort, och delvis med biträde af annan tjänsteman
emottagit och katalogiserat den genom byte eller såsom gåfvor
inkommande utländska litteraturen. Åtnjöt under tiden 16 april
— 81 maj för anordnande af universitetets Linnéfest samt under
sommarferierna 6 veckors tjänstledighet för utländsk resa till
Tyskland, Italien, Frankrike och England, på uppdrag af komitén
för utgifvande af Linnés korrespondens, hvarunder han ock sam-
tidigt lyckats att på flerfaldigt sätt befordra universitetsbiblio-
tekets intressen. Har reviderat två seminariebibliotek.

19

Vice bibliotekarien J. M. HurLTtH, som åtnjöt tjänstledighet
under februari månad och från den 9 april till 8 maj för utarbe-
tande af en Linnébibliografi, har under den öfriga tiänstetiden
förestått låneexpeditionen med biträde af en eller två 6. ο. ama-
nuenser; har dessutom biträdt chefen vid granskningen af förslags-
listorna till bokinköp och katalogisering af den genom bokhandeln
inkomna litteraturen; uppehöll under tiden 17 juli--31 augusti
chefsbefattningen; företog på uppdrag af chefen i slutet af sep-
tember och första dagarne af oktober månad en resa till Lund,
Köpenhamn, Berlin, Posen och Greifswald för att studera elektrisk
belysning och elektriska hissar i därvarande bibliotek med särskild
hänsyn till vidtagna säkerhetsanordningar mot eldfara och olycks-
fall; har reviderat två seminariebibliotek.

Amanuensen E. H. Linp har såsom förr haft på sin lott det
rätt betungande arbetet att sköta de löpande göromålen på svenska
afdelningen äfvensom behandlingen af det utländska universitets-
och skoltrycket, som han med tillhjälp af extra biträde äfven
katalogiserat, därjämte mottagit och kontrollerat årstrycket för
samtliga .svenska tryckerier samt handlagt katalogisering och
inbindning af svensk litteratur.

Amanuensen ἢ. ArLrMovisTt har såsom hittills haft vården om
det obundna utländska trycket, skött dess uppsättning och bind-
ning samt utlämnande till lån i läsesalen; mottagit och bokfört
tidskriftleveranserna samt ombesörjt distribution till universitets-
institutionerna, med undantag af Läkareföreningen; har stundom
biträdt vid den centrala expeditionen och utfört af institutions-
chefen honom gifna särskilda uppdrag; innehade förordnande som
vicebibliotekarie under en månad; reviderat tvänne seminarie-
bibliotek.

Amanuensen docenten Εἰ. MevreEr har under året förestått
läsesalen och fört dess statistik samt verkställt vederbörlig re-
vision af referensbiblioteket, fortsatt registreringen af handskrift-
afdelningen F samt ordnat och katalogiserat de delar af Hans
Järtas brefväxling, som enligt donationsbrefvet blifvit under året
tillgängliga för allmänheten; han har äfven efter katalogerna
kontrollerat hela handskriftsafdelningen och på begäran ombesörjt
och kollationerat afskrifter ur samma handskriftsafdelning; inne-
hade vicebibliotekarieförordnande sammanlagdt 2?!/2s månader;
reviderat ett seminariebibliotek.

Amanuensen I. CoLLuiJN var i början af vårterminen biblio-
tekarien Bygdén behjälplig med katalogisering af några partier af

76

prof. H. N. Almkvists orientaliska boksamling; biträdde därefter
vice bibliotekarien Andersson med de utländska bytesförbindel-
sernas ordnande och katalogisering, uppehöll på förordnande hans
tjänst från den 16 april till den 1 juni samt utan förordnande till
den 17 juli. Deltog under senare hälften af juli samt augusti och
september månader, med understöd af Svenska staten, i den Tyska
Inkunabelkommissionens arbeten, hvarvid han inventerade och
förtecknade inkunabelsamlingarne i de offentliga biblioteken i Lä-
beck, Ratzeburg, Bremen, Eutin och Mölln. Besökte dessutom i
augusti månad Paris på uppdrag af Gesellschaft för Typenkunde
des 15. Jahrhunderts. Under höstterminen var d:r Collijn huf-
vudsakligen sysselsatt att ombesörja hufvudkatalogiseringen af
de utländska bytesförbindelserna jämte en del nyinköpta arbeten;
åtnjöt under senare delen af december tjänstledighet för företa-
gande af en studieresa till Portugal och Spanien; reviderat fyra
seminariebibliotek.

E. o. amanuensen J. W. LUNDIN var under största delen af
årets bägge terminer, trots tilltagande sjuklighet, med stor plikt-
trohet amanuensen Almqvist behjälplig att sortera och till bind-
ning anordna den inströmmande utländska litteraturen samt om-
besörja en del tidskriftsleveranser till universitetets institutioner;
innehade förordnande såsom ordinarie amanuens 2!/2 månad under
vårterminens lopp.

E. ο. amanuensen C. W. STJERNBERG har såsom förut lagt
hand vid ordnandet af den öfverväldigande massan svenskt kap-
seltryck samt inordnat flygblad och tillfällighetstidningar, hvar-
jämte han biträdt chefen med kontrollräkningar och andra till-
fälliga uppdrag; innehade på eftersommaren 1?!/2 månads förord-
nande såsom ordinarie amanuens, då han dels gick tjänstförrättande
bibliotekarien tillhanda, dels biträdde vid bindningen och läne-
expeditionen; besörjde dessutom under större delen af höstter-
minen tidskriftsleveransen till Läkareföreningen.

E. ο. amanuensen G. ÅDDE tjänstgjorde större delen af året
vid den centrala låneexpeditionen och var vice bibliotekarien
Hulth behjälplig att föra därmed i sammanhang stående inrikes
korrespondens; innehade en månads förordnande såsom ordinarie
amanuens och åtnjöt i november — december månader tjänstledighet
för proftjänstgöring i Stockholm.

E. ο. amanuensen friherre αὐ. RupBECK har under året såsom
förut haft vården och uppsikten om bibliotekets plansch- och
kartsamling samt fört häröfver statistik; skötte under senare

77

hälften af sommaren den centrala låneexpeditionen samt har för
öfrigt under vår- och höstterminen likaledes rätt träget medverkat
vid låneexpeditionen.

E. o. amanuensen ἃ. GraAPE biträdde under årets första två
månader vice bibliotekarien Andersson med ordnandet och för-
tecknandet af för åtskilliga utländska institutioner afsedt bytes-
material; har för öfrigt haft sin hufvudsakliga tjänstgöring förlagd
till bibliotekets 2:ne öfre våningar, där han skött böckernas fram-
tagning och uppsättning samt det för hvarje år alltjämt ökade
utländska kapseltryckets behandling; har vid behof, särskildt
under försommaren och senare delen af höstterminen, biträdt vid
den centrala låneexpeditionen samt vid andra inom biblioteket
förefallande göromål.

E. ο. amanuensen G. EKHoLM har under hela höstterminen
haft sin verksamhet 1 bibliotekets öfre våningar och därstädes
varit sysselsatt med böckers uppsättning och framtagning, bok-
afdelningars omflyttning samt inläggning af utländskt kapseltryck.

Äfven under äret har biblioteket haft förmånen att åtnjuta
läroverkskollegan fil. d:r Α. F. RönQuvists frivilliga och nitiska
arbetshjälp med fortsättningen af porträttkatalogen, och biblio-
teket uttalar härmed till honom sitt vördsamma tack för hans
oegennyttiga och trägna verksamhet.

Bibliotekskommissionen. Af de ledamöter, som under året voro
i tur att afgå, nämligen domprosten professor J. E. BERGGREN
och professor ἃ. Ὁ. LinDpFors, omvaldes den förre; den senare
ersattes med professor J. ἃ. Hammar. Efter professor T. TuLL-
BERG, som under året erhållit afsked från sin innehafda professur,
invalde vederbörande fakultet för den återstående tid, professor
Tullberg skulle innehaft sitt uppdrag såsom kommissionsledamot,
1 hans ställe professor ἃ. ιβέν. Kommissionen, som sålunda
nu består af professorerna DAVIDSoON och WiRrÉN (i tur att afgå
1908), ERDMANN och ÅNGSTRÖM (afgå 1909), BERGGREN och HAMMAR
(afgå 1910), har på kallelse af bibliotekarien haft fem samman-
träden under året. Under de två sista sammanträdena i december
månad behandlades frågan om fördelningen af kommande årets
stora bokanslag samt den icke mindre viktiga frågan om prenu-
meration på nya vetenskapliga tidskrifter.

L. BYGDÉN.

18

Anatomiska institutionen.

Anatomisalarne hafva varit tillgängliga för de studerande alla
söckendagar från den 1 september till den 1 juni med undantag
af tiden från den 22 december till den 8 januari. Antalet disse-
kanter var under höstterminen 59, under vårterminen 70. En
enskild kurs i centrala nervsystemets anatomi har gifvits.

I de histologiska öfningarne deltogo under höstterminen 20,
under vårterminen 19 studerande. Undervisning i embryologi har
såsom vanligt gifvits i form af en enskild kurs.

De anatomiska samlingarne hafva under året ökats med om-
kring 80 preparat. Institutionens rikhaltiga samling af nutida
och medeltidskranier har af f. ἃ. professor EpDw. CLASoN under
läsåret i detalj uppmätts i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
Frankfurtschemat, hvarigenom först full öfversikt af denna sam-
ling ernåtts.

De histologisk-embryologiska samlingarne hafva bl. a. för-
ökats genom en vacker och fullständig utvecklingsserie af lax,
hvartill genom d:r I. ArRwipssons godhetsfulla bemedling materi-
alet benäget skänkts af grosshandlaren FitLirP HoLMsTtRÖM i Göte-
borg. Till samlingen af människofoster hafva bidrag lämnats af
flere läkare, framför allt, såsom under en följd af år varit fallet,
af prof. Καὶ. A. Warrter i Göteborg.

Under läsåret hafva elfva studerande längre eller kortare tid
varit å institutionen sysselsatta med själfständiga vetenskapliga
arbeten.

Utom de af lärarne vid institutionen författade skrifter,
hvilka på annat ställe angifvas, hafva under året på grundvalen
af vid institutionen gjorda undersökningar offentliggjorts:

G. BACKMAN, Om Ööbildningar i kärlsystemet. (I: Upsala
Läkarefören. Förhandlingar.)

H. RUDBERG, Studien tiber die Thymusinvolution. 1. Die
Involution nach Röntgenbestrahlung. (I: Archiv f. Anatomie u.
Physiologie, Anat. Abt., Suppl.)

6. SÖDERLUND och Α. BACKMAN, Studier öfver thymusinvolu-
tionen. Åldersinvolutionen hos kaninen. (I: Upsala Läkarefören.
Förhandlingar.) J. Ava. HAMMAR.

Fysiologiska institutionen.

Till höstterminens laborationsöfningar anmälde sig för denna
gång inga laboranuter, hvarför kursen inställdes. I vårterminens
laborationskurs deltogo 20 stycken, alla med. stud.

HJALMAR ÖHRVALL.

ὡς

19

Medicinska kliniken.

Antalet patienter under året 1907 !/,—?!/,3; har utgjort 922.
Antalet tjänstgörande ἃ kliniken 2/9 1907—2!/; 1908 har
varit 42.
KaArL PETRÉN.

Medicinska polikliniken.

Patienternas antal år 1907 !/,—?!/,;; utgjorde 1,674.

Antalet tjänstgörande ἃ polikliniken har 1.9 1907-—-!/& 1908
utgjort 43.

Läkarevården för de vuxna understödstagarne vid Uppsala
tuberkulosdispensär — uppgående under 1907 till ett antal af 51
— har såsom förut ägt rum ἃ polikliniken, och de tjänstgörande
hafva deltagit uti densamma.

RAGNAR FRIBERGER.

Kirurgiska kliniken.

Antalet tjänstgörande med. kandidater vid kirurgiska kliniken
!/6 1907—2!/5 1908 43.

Antalet patienter ἃ kirurgiska afdelningen !/& 1907—2!/,;
1908 1,380.

Antalet operationer ἃ inneliggande patienter !/& 1907—2!/;
1908 1,110.

Antalet operationer ἃ polikliniskt vårdade patienter !/& 1907
—?!/5 1908 100.

Antalet patienter ἃ kurhusafdelningen !/& 1907.--- 51}. 1908 66.

För institutionen har under vårterminen inköpts en Keating
Harts fulgurationsapparat för behandling af kräfta.

Från institutionen har offentliggjorts:

Skrifter af professor LENNANDER. (Se annat ställe.)

Skrifter af professor DAHLGREN. (56 annat ställe.)

NS. Linpqvist, Studier öfver resultaten af radikaloperationer
för bråck vid Kirurgiska kliniken i Uppsala !/9"1888—?!/,s 1904.
Gradualafhandling. Uppsala 1908.

Levi BerGastrRöm, En käkframhållare vid narkoser. (I: Upsala
Läkarefören. Förhandl.)

K. P. DAHLGREN.

Akademiska sjukhusets bröstklinik.

Antalet vårdade patienter under året !/1—?!/;3 1907 har ut-
gjort 170. Undervisningen har fortgått med tre kurser i fysikalisk .

80

diagnostik, som togo sin början den 15 september, den 1 december
och den 1 mars. Den sistnämnda kursen var inrättad i öfverens-
stämmelse med den nya, af Kanslern den 23 december 1907 fast-
ställda studieplanen och varade intill den 30 april, eller i 2 må-
nader. De båda förstnämnda omfattade en tid af omkring 7 veckor.

Antalet tjänstgörande medicine kandidater, som deltagit i
dessa kurser, utgjorde 27.

Pediatriska polikliniken.

Antalet barn, som nyinskrifvits under året !/1—?!/;2 1907,
bar utgjort 984. I den polikliniska undervisningen hafva under
läsåret 8 medicine kandidater deltagit.

O. V. PETERSSON.

Kirurgiska polikliniken.

(1/6 1907—1/;9 1907 prof. DAHLGREN. !/;9 1907—-!/; 1908 docent
ZACHRISSON.)
Patienternas antal !/& 1907—2?!/; 1908 2,058.
Anvtalet utförda operationer 750 däraf 397 tandextraktioner.
De tjänstgörande medicine kandidaternas antal 40.
FR. ZACHRISSON.

Obstetriskt-Gynekologiska institutionen.

ἃ Obstetriska kliniken ha under kalenderåret 1907 vårdats
444 patienter, däribland 11 kvarliggande från föregående år;
operationernas antal har stigit till 54. Antalet tjänstgörande med.
kandidater var 38. Samlingarne ha ökats med diverse böcker,
planschverk och preparat.

Å Gynekologiska kliniken ha under denna tid vårdats 286
patienter och utförts 170 operationer.

Föreläsningagne ha åhörts af 7 licentiander.

Å Gynekologiska polikliniken ha råd och behandling meddelats
åt 137 patienter; samma antal auskultanter som ἃ kliniken har
deltagit i öfningarna och demonstrationerna därstädes.

Α. Ο. LINDFORS.

Oftalmiatriska kliniken och polikliniken.

Sedan den nya examensstadgan trädt i kraft, har med ingången
af år 1908 undervisningen omlagts med hänsyn till den tjänst-

81

göring, som numera kan äga rum äfven vid universitetsklinikerna,
så att under tiderna 15 september till 14 november och 1 feb-
ruari till 30 april en timmes daglig undervisning meddelas åt de
tjänstgörande, hvarefter desse under följande månad 15 november
till 14 december resp. 1—30 april hafva tillfälle åhöra till ten-
tamen förberedande föreläsningar, som hållas en timme tre dagar
ἃ veckan. Utöfver denna undervisning begagnas det tillgängliga
:sjukmaterialet till demonstrationer med kortare föredrag, afsedda
äfven för med. kandidater, som efter enligt den gamla stadgan
fullgjord tjänstgöring förbereda sig till tentamen. Af hösttermi-
nens undervisning, som fortgick efter den gamla planen, begag-
nade sig 1, af vårterminens 4 med. kandidater efter enligt den
gamla stadgan fullgjord tjänstgöring.

Antalet under år 1907 å kliniken intagne ögonsjuke utgjorde
156, antalet å sådana sjuke utförda operationer 119. Polikliniken
'har under samma år besökts af 1,634 ögonsjuke, å hvilka 314
-operationer utförts.

ÅLLVAR GULLSTRAND.

Psykiatriska kliniken.

Tjänstgörandenas antal har under läsåret varit 4, af dessa
en 6. ο. hofrättsnotarie. Med de tjänstgörandes tillåtelse har
utom de ordinarie föreläsningarna och demonstrationerna en gång
4 veckan en demonstrationsrond hållits. Undervisningen har fort-
gått efter samma plan som föregående år. Ingen har aflagt det
ἃ nya examensstadgan föreskrifna slutförhöret.

FREY SVENSON.

Patoiogiska institutionen.

Undervisningen har fortgått efter i hufvudsak samma plan
som närmast föregående läsår.

Kursen i bakteriologi under höstterminen räknade 15 delta-
gare, och i kursen i allmän patologi under vårterminen deltogo
15 medicine studerande.

Från den 1 juni 1907—31 maj 1908 hafva verkställts 268
liköppningar ἃ patologiska institutionen samt 43 liköppningar ἃ
Uppsala hospital och asyl. Obduktionsöfningarna bevistades un-
der höstterminen af 38 medicine kandidater samt under vårter-
minen af 34 medicine kandidater och 15 medicine studerande.

Diagnostiska, patologisk-anatomiska och bakteriologiska un-

6

82

dersökningar för klinikernas räkning hafva ἃ institutionen utförts
till ett antal af 620. Museet och de mikroskopiska preparatsam-
lingarna hafva tillökats i den mån det förhandenvarande materi-
alet därtill lämpat sig.

På grundvalen af vid institutionen gjorda undersökningar
hafva offentliggjorts i Upsala Läkareförenings Förhandlingar:

O. Wiman: Bidrag till kännedomen om blodsvulsterna i läp-
parna och gommen.

E. BeLFrRAGE: Fall af carcinoma psamosum mamme.

| ULRIK QUENSEL.

Farmakologiska institutionen.

Då ingen af de medicine studerande, som under läsåret be-
gagnat sig af undervisningen i farmakologi, anmält sig önska
aflägga kandidatexamen efter nya examensstadgan, har ingen
ändring i undervisningsplanen företagits. Föreläsningar hafva
hållits fyra dagar i veckan, två i farmakodynamik, en i farma-
kognosi och en i läkemedelsförordningslära.

Preparatsamlingen har i mån af behof kompletterats.

M. ELFSTRAND.

Institutionen för medicinsk kemi.

Antalet deltagare i de obligatoriska laborationsöfningarna
var under höstterminen 14, under vårterminen 6. Därutöfver
hafva 2 specialister arbetat å institutionen.

Bland nyinköpta apparater är att nämna en större thermostat
från Verein. Fabr. f. Laborator. Bedarf, Berlin.

Elektriska ledningar för belysnings- och kraftändamål hafva
under vårterminen installerats.

CARL Tu. MÖRNER.

Institutionen för allmän och analytisk kemi.

Institutionslokalerna. I dessa hafva under året icke några
anmärkningsvärda förändringar blifvit vidtagna.

Personalen. Docenten STRÖMHOLM har varit förordnad att
uppehålla den 6. o. professuren till den 15 maj, då han utnämndes
till dess innehafvare. Såsom amanuenser hafva varit anställda:
docenten Ὁ. HoLrmBERG, fil. licentiaten, sedermera docenten Tu.
SvEDBERG, fil. kandidaterna R. WipMAN och N. VON ZWEIGBERGK,
hvarjämte fil. kandidaten H. SANnpQvist under höstterminen inne-

83

haft en amanuensbefattning och under vårterminen varit förordnad
till biträde vid ledandet af öfningarne i organisk kemi, hvartill
medel af 1907 års riksdag beviljades å extra stat.
Undervisningen. Såsom under de närmast föregående åren
har för de inträdessökande en propedeutisk föreläsningskurs med
examinatorier varit anordnad under september månad. Däri del-
togo 65 studerande. Äfven vid vårterminens början har i år en
dylik kurs gifvits för 17 studerande, som därtill anmält sig.
Båda kurserna hafva hållits af docenten HoLMBERG.
Laboratorieundervisningen har fortgått på fem afdelningar:
Α) för oorganisk syntes under docenten STRÖMHOoLM'S ledning med
biträde af amanuenserna HoLMBERG och SvEeDBERG, B) för kvali-
tativ analys under docenten STRÖMHOLM'sS ledning med biträde af
amanuenserna WIiDMAN och VON ZWEIGBERGK, C) för kvantitativ
analys under docenten STRÖMHOoLM'sS ledning med biträde af ama-
nuenserna HoLMBERG och WiDpMAN, D) för anställande af föreläs-
ningsexperiment under ord. professorns öfverinseende med biträde
af amanuensen SvEDBERG och E) för organisk kemi under ordi-
narie professorns ledning med biträde af amanuensen SANDQVIST.
Antalet laboranter har på de olika afdelningarne utgjort:

Laboranter Terminer Medeltal
Α 88 2 44
B 140 2 70
C 66 2 33
D 44 2 22
E 38 2 19

Dessutom hafva 12 personer (däri inberäknade lärare och
amanuenser) sysselsatt sig med vetenskapliga undersökningar.
Institutionen har således i medeltal under hvardera terminen in-
rymt 200 arbetande, hvaraf 188 varit öfningslaboranter. Såsom
af en jämförelse med föregående års redogörelse framgår, har
laborantantalet under detta år än ytterligare stegrats.

Ökningen träffar äfven öfriga afdelningar, men i främsta
rummet afdelningen för organisk kemi, där laborantantalet varit
mer än dubbelt så stort som under närmast föregående år, då
det dock var större än någonsin förut.

Amanuensernas arbetsbörda har under sådana förhållanden
än ytterligare stegrats, och om den redan förut varit vida större,
än hvad man af dem på grund af deras ringa arvode haft rätt
att fordra, så kräfver den nu ett snart bifall till de framställ-

84

ningar om missförhållandets afhjälpande, som redan ingått till
Kungl. Maj:t.

Under läsåret hafva 7 vid institutionen utförda vetenskapliga
arbeten publicerats. Dessutom har doktor G. HeLLsinG fortsatt
sina i industriellt hänseende viktiga och lofvande undersökningar
öfver svenska alunskiffrars torrdestillationsprodukter.

Samlingarne och biblioteket. Institutionens förråd af kemika-
lier, glaskärl, utensilier m. m. har i mån af förbrukning och behof
kompletterats. Så ock preparatsamlingen.

Instrumentsamlingen har genom köp tillökats med åtskilliga
apparater, hvaribland förtjäna att omnämnas:

En roterande kvicksilfverluftpump, hvarmed man på kortaste
tid kan uppnå högsta hittills möjliga vakuum, jämte en uppsätt-
ning katodljus- och Roentgenrör från LEYBoLDS NACHFOLGER, Köln.

Diverse kärl för flytande luft och en pentantermometer från
R. MöencKrE, Berlin.

Biblioteket har under året fått emottaga åtskilliga gåfvor af
institutioner och enskilda författare. De löpande tidskrifterna
hafva genom köp kompletterats.

Af ett konsortium har institutionen genom ingeniören, doktor
GUsTAF GRÖNDAL emottagit en fond af 12,000 kronor, benämnd
Metallurgiska Linnéfonden, hvaraf räntan efter kemieprofessorernas
bestämmande får användas till understöd för metallurgiska under-
sökningar vid Uppsala universitet.

O. WiDMAN.

Zoologiska institutionen.

Zoologiska museet. Under läsåret har den zoologiska institu-
tionens mycket värdefulla bibliotek fullständigt ordnats och försetts
med en bladkatalog. En betydande del af museets årsanslag har
i samband därmed måst användas för bibliotekets räkning; så har
ett nytt bokskåp om 63,7 m. hyll-längd anskaffats, öfver 200 vol.
ha inbundits och 125 kapslar för förvaring af småskrifter ha an-
skaffats. Ännu har dock på grund af bristande medel icke hela
biblioteket kunnat på lämpligt sätt uppställas, än mindre har
böckernas inbindning kunnat i behöflig utsträckning utföras. Bib-
lioteket innehåller för närvarande utom dupletter 1,326 delar eller
årgångar af tidskrifter eller lärda sällskaps skrifter i 739 band
och 636 häften, 546 större verk i 742 band och 166 häften, 3,684
smärre skrifter, till större delen förvarade i kapslar, 27 ἢ:

85

manuskript samt en del fotografier, kartor och planscher, inalles
5,589. bok- och manuskriptnummer.

Äfven detta år har biblioteket af professor W. LILLJEBORG
fått mottaga ett stort antal zoologiska arbeten, tillsammans 164
större och mindre skrifter, delvis fortsättningar af förut skänkta
verk. Gåfvor till detsamma ha dessutom lämnats af amanuensen
R. Ηλαασ, Uppsala universitets bibliotek, lektor E. JÄDERHOLM,
licentiaten ΤΌ. LAGERBERG, docenten N. v. ΗΟΕΒΤΕΝ, licentiaten
A. Roman, Stockholms Högskolas zootomiska institut, Tokyo Zoo-
logical Society, Instituto Zoologico d. R. Universitå Genova, fiske-
riintendenten Τὶ T. EKMAn, Deutsche Zoologische Gesellschaft,
Indian Museum, Calcutta, mr Ww. T. ALLEN, Museo di Zoologica
ed Anatomia comparata della R. Universitå di Torino samt pre-
fekten.

En gipsafgjutning af en af den holländske bildhuggaren De-
preter utförd byst af Linné skänktes vid Linnéfesten 1907 till
universitetet af Jur. B. W. F. VAN REIMSDYK, Amsterdam, och
har nu uppställts på zoologiska institutionens lokal.

Af den summa af 1,000 kr., som konsul R. Bönsow, enligt
hvad som i föregående redogörelse meddelats, skänkt dels till den
zoologiska institutionen dels till den Linnéanska stiftelsen på
Hammarby, har enligt meddelande från professor T. Tullberg
för zoologiska museets räkning användts kr. 537:25 och för
Hammarby kronor 362: 75, återstoden, kr. 100, har öfverlämnats
till undertecknad och kommer att användas såsom bidrag till
kostnaderna för "de zoologiska samlingarnas fortsatta ordnande.

Museets ganska stora och värdefulla samling af skandinaviska
insekter, hvilken hittills till största delen ej varit ordnad och på
grund af olämpligt förvaringssätt föga tillgänglig, har under året
börjat ordnas af konservator KoLrtHorFrF. En väl behöflig förbätt-
ring af den genom talrika flyttningar och flitigt begagnande illa
medfarna skelettsamlingen har äfvenledes påbörjats, och en del
nya skelett af lägre fiskar har uppställts.

Gåfvor af undersökningsmaterial eller museiföremål hafva
lämnats af grosshandlaren S. Mattson i Mörrum: laxar och lax-
öringar, universitetsvaktmästaren C. J. ForRsLInG: bastarder mellan
hämpling och kanariefågel samt mellan grönsiska och steglits,
kassakontrollör C. BaAnGeErtT, Köpenhamn: en samling skinn af
grönländska fåglar, 25 arter i 52 ex., docenten ἃ. SWENANDER:
en samling fiskar m. m., däribland flera mycket intressanta och
sällsynta former, fabriksföreståndaren J. B. Ericson, Mölndal:

86

en nästan fullständig samling skandinaviska Trichopterygide, hr
W. JÄDERLUND, Österhaninge: en egendomligt varierande kaja.

Under året hafva 9 studerande på institutionens lokaler varit
sysselsatta med vetenskapliga specialarbeten.

Af instrument ha under året för museets räkning inköpts två
Zeiss” projektionsokular till komplettering af museets tidigare
inköpta stora mikroskop.

Zootomiska laboratoriet. Antalet laboranter var under höst-
terminen 53, af hvilka 32 förberedde sig för med. fil. examen
och 21 för fil. kand. examen. Under vårterminen ha 23 stude-
rande deltagit i de zootomiska öfningarne, nämligen 20 i kursen
för fil. kand. examen och 3 i kursen för fil. lic. examen.

Då till följd af det ovanligt stora deltagandet i kurserna för
fil. kand. examen antalet af laboratoriets mikroskop blef otill-
räckligt, inköptes under höstterminen 7 st. mikroskop med till-
behör från firman Zeiss i Jena och under vårterminen ytterligare
trenne sådana till sammanlagdt belopp af kr. 2,118: 60, hvaraf
1,000 kr. erhållits genom anslag från universitetets reservfond
och resten utgått från laboratoriets ordinarie anslag.

I den anatomiska samlingen ha under året uppsatts 12 st. pre-
parat, hufvudsakligen af hjärnor och könsorgan af olika däggdjur.
Dessutom har förfärdigats ett mindre antal mikroskopiska preparat.

Α. WIRÉN.

Botaniska institutionen.

Botaniska museet. Genom byte hafva samlingarne ökats med
herbarieexemplar från olika håll, nämligen: från Riksmuseet 227
ex. af brasilianska växter; från Botaniska museet i Lund 215 ex.
af afrikanska växter; från Botaniska föreningen i Lund 416 ex.,
från Uppsala botaniska bytesförening 211 ex.; från Hof-Museum
i Wien 100 ex. af kryptogamer; från professor M. RACIBORSKI i
Lemberg en samling af 400 polska växter; från apotekaren G.
ΒΟΝΑΤΙ i Lure, Frankrike, 33 ex. från Nya Caledonien.

Såsom gåfvor har museet erhållit: genom borgmästaren Α.
UrricH ett gammalt skandinaviskt herbarium, som tillhört d:r Α.
Gofs; genom miss M. H. SHaw i Paris 200 exemplar af hafsalger
från Barbados, som tillhört miss VICKER's samlingar; af docenten
KYLIN en större samling alger från Sveriges västkust, hvaribland
originalexemplar af hans samtliga nybeskrifna arter; af d:r Β.
FrLoDpERrRuUs 40 ex. af Salices; af lektor N. C. KiInDBERG ett träd-

87

gårdsherbarium ; af akademiträdgårdsmästaren ÖRTENDAHL en större
samling spritpreparat. Dessutom hafva diverse bidrag lämnats af
lektor H. W. ARNELL, d:r P. DusÉn, fröken M. ELuiort, licentiat
G. CARLSON, professor T. M. Fries, docenten Fries, fil. stud. T.
C. E. Fries och E. A. Fries, herr G. Α. Επῦμαν, d:r Κα. HepD-
ΒΟΜ, herr L. Εἰ. HEDELL, underträdgårdsmästaren JoHANSSON, licen-
taten 'T. LAGERBERG, kandidat S. MÅRTENSON, professor MÖRNER,
berr I. MarLwm, Tranås, docenten SERNANDER, konservator SETH,
docent H. G. Simmons, fil. stud. H. SmitH, licentiat G. WESTER-
LUND och d:r H. WiITTE.

Förutom de löpande göromålen har museiarbetet under året
hufvudsakligen koncentrerats på ordnandet och inläggandet i her-
bariet af det under förra året förvärfvade stora Schlyterska her-
bariet, och är nu något mer än hälften däraf dels inlagdt, dels
ord nadt och färdigt till inläggning. Härvid har f. provinsialläka-
ren J. F. ÖHRN med största flit och aldrig tröttnande intresse
biträdt samt därjämte ordnat och katalogiserat nytillkomna fane-
rogamer och ormbunkar. Εἰ. o. amanuensen vid museet docenten
Fries har under året ordnadt myxomycetsamlingen.

Bytesmaterial af hebarieexemplar har utlagts och delvis af-
sändts till Riksmuseet, Botaniska museet i Lund, Botaniska mu-
seet i Helsingfors, Botaniska föreningen i Lund, Hof-Museum i
Wien, professor M. RacIiBorsKI i Lemberg, apotekaren G. ΒΟΝΑΤΙ
1 Lure, lektor V. F. BrotHeErus i Helsingfors, d:r E. LEVIER i
Florens, herr J. 5. KaurFuss i Närnberg samt professor J. HUBER
1 Parå, Brasilien.

För vetenskapliga undersökningar hafva museets samlingar
användts af professorerna V. B. WittrRocK, C. LINDMAN, S. MUR-
BECK, docenten H. G. SimMons, rektor L. M. NEUMAN, docenten
H. HESSELMAN, d:r N. SYLVÉN samt mr Ὁ. Prain i Kew.

Botaniska trädgården. Från två fröhandlare hafva inköpts
d21 sorter frön. Från 102 botaniska trädgårdar hafva 1 byte
erhållits 3,922 kapslar frön samt 34 arter lefvande växter, och
har fröbytet förmedlats genom den från trycket utgifna frökata-
logen. Till 94 botaniska trädgårdar hafva afsändts 3,486 kaps-
lar frön.

Såsom gåfvor hafva frön erhållits: af Botaniska trädgården
1 Bremen genom Obergärtner NUSSBAUMER en samling spontana
frön från Australien; af herr A. ÖRTENDAHL i Ukamas, Tyska 5.
V. Afrika, spontana afrikanska frön; från Helsingfors Botaniska
trädgård genom professor ELFVinNG; af professor ΜΟΙ, i Groningen
frön af Welwitschia; af Botaniska trädgården i Peradeniya,

88

Ceylon; af d:r G. BITTER i Bremen; af docenten SERNANDER, herr
G. Α. FRrRöMAN och ingeniör S. ELLIOT.

Lefvande växter hafva skänkts af Botaniska trädgårdarne ἢ
Kristiania, Köpenhamn, Göttingen, Budapest, Graz, Berlin, Frei
burg, Bremen och Bern, samt af Natural History Society of
Scotland genom d:r M. D. CHurcuH i Edinburgh. Vidare af dr
K. ΗΈΡΒΟΜ, professor MÖRNER, docenten SERNANDER, fil. stud. T.
C. E. Fries, licentiat G. CARLSON, licentiat T. LAGERBERG, fru
JULIN, d:r G. BittER i Bremen, d:r W. MoLréÉRr, apotekare C. PLEYEL,
kyrkoherde $. J. ENANDER, docenten SKoTTSBERG, d:r T. WULFF
och friherre E. CEDERSTRÖM.

I växthusen hafva omkring 200 arter träd och buekar upp-
dragits för utplantering i arboretum, samt omkring 600 nummer
växthusväxter dels af för trädgården nya arter, dels af arter,
som behöft ersättas med nya exemplar.

Största delen af granhäcken kring bänkgården och ekonomi-
Janden har dött och måst borttagas samt kommer att ersättas
med en häck af härdigare trädslag.

Fortsättning har gjorts med införande af porslinsetiketter +
stället för de äldre af trä, i det ytterligare 350 st. hafva anskaffats.

Botaniska laboratoriet. Under året hafva inköpts: två enklare
mikroskop från Leitz” fabrik, en semiapokromat [18 num. ap. 1,35
samt en mikrotom från Reicherts fabrik. Diverse hjälpapparater
för förfärdigande af skioptikonbilder m. m. hafva på institutionens
verkstad utförts af vaktmästaren för laboratoriets räkning.

Professor U. QuenseL har till laboratoriet skänkt preparat af
diverse mikroorganismer.

Deltagarne i licentiatkursen hafva varit I under höstterminen,
2 under vårterminen; i kandidatkursen 15 under båda terminerna.
Fem studerande hafva under året på laboratoriet varit sysselsatta
med specialarbeten.

Elektrisk belysning har under året blifvit inledd i alla loka-
ler i den del af den botaniska byggnaden, i hvilken laboratoriet
är beläget, samt i föreläsningssalen.

Ο. JUEL.

Fysiska institutionen.

Af under året för institutionen inköpta apparater äro de föl-
jande de värdefullaste:

Från LeEYBoLp, Cöln: en Gaede's kvicksilfverluftpump.

Från STtEEG et REUTER, Homburg: prisma och linser af fluspat.

89

Från SaArTtorRIvs, Göttingen: en laborationsvåg.

Från Kröss, Hamburg: en "Liliput"-båglampa.

Frän KouL, Chemnitz: två oljeluftpumpar.

Från Goerz, Berlin: ett objektiv med 5. k. teleansats.

Från Rose, Uppsala: galvanometrar m. m.

Institutionens bibliotek har tillökats med de löpande viktigare
fysikaliska tidskrifterna. Landolt-Börnstein, Physikalisch-chemische
Tabellen (3 uppl.) har institutionsbiblioteket fått mottaga som
gåfva af docenten C. ΒΕΝΕΡΙΟΚΒ, hvilken äfven allt fortfarande
gynnat detsamma genom öfverlämnandet af Elektrotechnische Zeit-
schrift.

Antalet öfningslaboranter under höstterminen 1907 var 43.

" ᾿ » Vårterminen 1908 , ὅ2.
» — Specialistlaboranter , <:höstterminen 1907 + 6.
Ξ Ρ , Vårterminen 1908 , 7.

Under senare delen af vårterminen har doktor KARSTEN från
Helsingfors som gäst arbetat å institutionen. Dessutom hafva in-
stitutionens samtliga lärare och amanuenser varit under längre
eller kortare tid af läsåret sysselsatta med specialundersökningar.
Utrymmet på laboratoriet har därför äfven under detta läsår varit
till det yttersta i anspråk taget, och då härtill kommer, att an-
talet åhörare af föreläsningarne varit större än någonsin (höst-
terminen 1907: 120; vårterminen 1908: 139) har behofvet af den
nya institutionsbyggnadens färdigställande gjort sig starkt känbart.

Byggnadsarbetet har äfven så framskridit, att man torde
hafva berättigade förhoppningar om att, försåvidt icke oförutsedda
hinder under den kommande sommaren vid arbetet yppa sig, in-
stitutionen under höstterminens början skall kunna inflytta i den
nya lokalen. KNUT ÅNGSTRÖM.

Mineralogisk-Geologiska institutionen.

Bergartssamlingarna ha under året ökats med några hundra
bergartsstuffer från olika delar af vårt land, insamlade till det
mesta af lärare och lärjungar under exkursioner och fältarbeten.
Ett par block med vackra böljslagssnäckor ha skänkts af pro-
fessor C. TH. MöÖrnNER. Vidare må med tacksamhet nämnas, att
änkefru ELLEN ΝΊΒΘΕΚΒ, Stockholm, och kandidat WiLLIAM NISSER
skänkt institutionen resp. 1,000 och 500 kronor för insamling af
fossil på Spetsbergen under sommarens expedition dit och för
samling af fossil från Dalarnes silur.

9I0

En serie större kristallmodeller (31 st.) och ett petrografiskt
mikroskop (Leitz') ha inköpts.

För biblioteket ha genom köp förvärfvats några handböcker
och monografier. Gåfvor ha erhållits från de nordiska geologiska
statsanstalterna, från Geol. Survey of Great Britain, från Järn-
kontoret, Antropologiska sällskapet och Geol. Föreningen i Stock-
holm samt från några enskilda författare.

Af Institutionens Bulletin", som fortfarande helt och hållet
bekostas af prof. HJ. SJöGREN, har Vol. VIII: 2, innehållande sex
afhandlingar och uppsatser, färdigtryckts.

Antalet studerande, som begagnat sig af den offentliga under-
visningen vid institutionen, har varit i medeltal för båda termi-
nerna omkring 75. Af dessa ha 6 arbetat med själfständiga upp-
gifter.

Seminarieöfningar ha hållits under höstterminen öfver allmän
geologi (11 föredrag) och under vårterminen öfver urbergsgeologi
(9 föredrag), hvarvid hvarje deltagare haft att hålla ett föredrag
inom området för det ämne, som uppställts för terminen.

Exkursioner ha företagits i stadens omgifningar och i Söder-
manlands skärgård. A. G. HöGBox.

Astronomiska observatoriet.

Under det akademiska läsåret 1907—1908 har observatoriets
förråd af instrument ej undergått någon större tillökning eller
förändring. Då det 5. k. "réseau", hvars linier bruka inkopieras
på de fotografiska plåtarne, och som anskaffades år 1893, under
tidens lopp blifvit tämligen illa åtgånget, i det allt flera hål
uppkommit i den ytterst tunna och ömtåliga silfverhinna, hvar-
med réseau-glaset är öfverdraget och i hvilken linierna äro teck-
nade, så har ett nytt ”réseau" nu anskaffats från hr Gautier 1
Paris. Dessutom har hr Rose i Uppsala förfärdigat ett "gitter",
bestående af 4 mm. breda metallremsor, sittande på 4 mm:s af-
stånd från hvarandra, hvilket kan inbringas framför den stora
cefraktorns fotografiska objektiv, och är afsedt för en af obser-
vator BERGSTRAND planlagd undersökning, för hvilken i det föl-
jande något närmare redogöres.

Den samling porträtt af observatoriets prefekter, som obser-
vatoriet äger, har under årens lopp alltmera lidit af de mindre
gynnsamma förhållanden, under hvilka den måst bevaras. Då ob-
servatoriets tillgångar sådant medgåfvo, hafva porträtten numera

91

blifvit konstnärligt restaurerade af fröken Hilda Råberg i Stock-
holm, åt hvilken prefekten, på tillrådan af intendenten vid Riks-
museum dr. Looström, anförtrott detta arbete.

Ohbservatoriets bibliotek har under året tillvuxit i ungefär
samma omfång, som under de närmast föregående åren, dels ge-
nom inköp, dels, och till allra största delen, genom gåfvor af
vetenskapliga institutioner, samfund och enskilda lärde. I utbyte
har till dessa utdelats en af prefekten författad större afhandling
om solrotationen och en af dr. FAGERHOLM författad afbandling.

Under året har väderleken öfver hufvud varit allt utom
gynnsam för astronomiska observationer. Observator BERGSTRAND
har emellertid tagit en del fotografiska plåtar, med användande
af det ofvan omtalade '"gittret" framför objektivet, i och för
bestämning af de fotografiskt effektiva våglängderna för olika
fixstjärnor, nämligen 61 Cygni, β Cygni, a Lyrge&, o' Cygni, trak-
terna kring vissa röda stjärnor samt Plejaderna. Alla de plåtar,
som ej visat sig odugliga på grund af luftens oro, hafva blifvit
uppmätta och till större delen beräknade. En del af detta ar-
bete är offentligjord i Astronomische Nachrichten. Aterstoden be-
finner sig under redigering. Vidare har observator BERGSTRAND
tagit några andra plåtar, i och för bestämning af några stjärnor-
ter, som lagts till grund för beräkningen af en kometbana. Där-
emot har det i förra årsredogörelsen omtalade arbetet med mikro-
meterobservationer ἃ mån-terminatorn varit nästan helt och hål-
let inställdt, på grund af det ogynnsamma vädret under höstter-
minen. Slutligen har observator BERGSTRAND handledt studerande
1 bruket af de astronomiska instrumenten.

Docenten H. v. ZzEiPEL, hvilken under året varit förordnad
till amanuens vid observatoriet, och som under mars, april och
maj månader uppehållit observatorstjänsten, har utfört observa-
tioner med den Zöllnerska fotometern. Sålunda fortsattes de
med den mindre refraktorn under förra året påbörjade cbserva-
tionerna af föränderliga stjärnor med kort period. Samman-
lagdt erhöllos under 31 nätter, fr. o. m. september 1907 t. o. m.
februari 1908, omkring 250 intensitetsbestämningar af 29 förän-
derliga stjärnor. Resultaten af dessa observationer under bägge
åren hafva publicerats i Astronomische Nachrichten. Under mars
månad bestämdes under 15 nätter med fotometern, anbragt på
den stora refraktorn, ljusstyrkan af omkring 250 stjärnor i stjärn-
gruppen 37 Messier. Dessa observationer utgöra början af en
serie undersökningar, med ändamål att studera fördelningen af

92

olika ljusstarka stjärnor i stjärngrupper af regelbunden form.
Slutligen har docenten v. ZEIPEL intill mars månad utfört tids-
bestämningar med passageinstrument samt skött kronometer-
tjänsten.

Doktor Εἰ. FAGERHOLM har fortsatt sina ἃ Stockholms obser-
vatorium påbörjade undersökningar öfver stjärngruppen α. Ὁ.
341, och har under året med Uppsala-refraktorn erhållit 9 plåtar
af denna grupp, af hvilka 6 äro uppmätta. Med den Zöllnerska
fotometern, anbragt å stora refraktorn, har han jämväl gjort ett
fåtal fotometriska mätningar på denna stjärngrupp. Dessutom
har han under mars t. o. m. maj 1908 skött den amanuensen
åliggande tidtjänsten samt nyligen påbörjat en undersökning dels
af observatoriets normalurs gång, dels af det till Meteorologiska
institutionens seismograf hörande uret.

Slutligen har han fortsatt beräkningen af de under den
Svenska gradmätningsexpeditionen till Spetsbergen 1898—1901 ἃ
vinterstationen vid Treurenberg Bay 1899—1900 gjorda astro-
momiska observationerna samt afslutat beräkningen af de under
den astronomisk— geodetiska expeditionen till Sveriges västkust
af honom och prof. P. G. Rosén utförda observationerna.

N. C. DunÉrR.

Meteorologiska institutionen.

Vid institutionen har arbetet fortgått i vanlig ordning. Några
nya arbeten hafva ej införts, och ej heller hafva nya instrument
anskaffats. Seismografen, som varit i oafbuten verksamhet, har
registrerat ett antal jordbäfningar.

Biblioteket har under detta liksom föregående år ökats med
ett stort antal arbeten, hvaraf en mindre del inköpts, men allra
största delen skänkts af vetenskapliga institutioner och samfund
eller enskilda författare.

Bulletin mensuel, Vol. 39, 1907, har utkommit i tryck.

Arbetena vid den meteorologiska institutionen hafva före-
ståtts af docenten F. ÅKERBLOM.

N. C. DUNÉR.

Geografiska institutionen.

Denna har liksom under föregående år varit inrymd 1 en
mindre lokal i huset n:r 22 Västra Ågatan samt dagligen varit
tillgänglig kl. 9 f. m.—9 6. m.

93

Sedan det visat sig omöjligt att med de ringa anslag, som
förut ställts till institutionens förfogande, vidmakthålla densamma
samt gifva den nödig utveckling, har universitetskanslern för
innevarande år beviljat ett anslag af 3,650 kr. att af reservfon-
den utgå. Detta skall användas såväl till gäldande af hyra och
från föregående år kvarstående skulder som till inköp af böcker
och instrument.

Med anledning häraf hafva för institutionen bland andra föl-
jande instrument inköpts:

En distanstub och en pantograf från Fr. J. Berg, Stockholm.

En teodolit från Otto Fennel Söhne, Cassel.

En Jäderinsk basmätningsapparat från Ahlberg & Olsson,
Stockholm.

Ett större cirkelbestick samt en stångcirkel.

Genom gåfva från professor A. G. NATHoRrsT, Stockholm, har
instrumentförrådet dessutom tillökats med en fotogrammetrisk
kamera.

Liksom under föregående år har universitetsbiblioteket depo-
nerat för längre eller kortare tid på institutionens lokal en rik-
haltig samling af geografisk och etnografisk tidskriftslitteratur.
Institutionens bibliotek har dessutom från såväl andra vetenskap-
liga institutioner som från privatpersoner fått mottaga åtskilliga
gåfvor, bland hvilka följande må nämnas:

Af profesor G. Retzius, Stockholm: Ethnologische Schriften
von Ånders Retzius; Finska kranier af Gustaf Retzius; Crania sue-
cica antiqua af Gustaf Retzius; Ein neuer Fund von Schädeln aus
dem Eisenzeitalter . . . von Gustaf Retzius; Anthropologia suecica
von Gustaf Retzius und Carl M. Färst; tolf mindre skrifter af
Gustaf Retzius.

Af professor K. Β. WicLzunp: 5. Hedin, Scientific results of a
journey in Central Asia 1899—1902 (början af detta verk hade
redan under föregående läsår öfverlämnats).

Af professor Α. α. NATHorsST, Stockholm: Vegaexpeditionens
vetenskapliga iakttagelser, utgifna af A. E. Nordenskiöld.

Af Kungl. Vetenskapsakademien : Meteorologiska iakttagel-
ser 1906; dess under året utgifna publikationer med geografiskt
innehåll eller berörande geografiens hjälpvetenskaper.

Af Svenska Sällskapet för antropologi och geografi: Ymer.

Af Svenska Turistföreningen: dess Årsskrift.

Af Geologiska Föreningen i Stockholm: dess Förhandlingar.

Af Föreningen för skogsvård, Stockholm: Skogsvårdsförenin-
gens tidskrift och dess folkskrifter.

94

Af Norges Geographiske Opmaaling: sjökort och topografiska
kartor.

Af Svenska Fiskareförbundet: Svensk fiskeritidskrift.

Af Geografiska Föreningen i Helsingfors: dess tidskrift.

Af Generalstabens topografiska afdelning: diverse kartor till
komplettering.

Fil. kand. P. StorPE har liksom under föregående år tjänst-
gjort såsom amanuens.

Institutionens föreståndare var intill den 31 aug. 1907 dåvar.
docenten ÅxEL WALLÉN, därefter undertecknad.

AXEL HAMBERG.

Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker.
15/,; 1907—14/5 1908.

Museet har fått mottaga följande gåfvor: '

Af amanuensen RozrF ARPI: en del kistbeslag från senare tid.

Af byggmästaren J. HULTMAN: fragment af runsten, funnet af
docent C. WIMAN i en grundmur, gården 19 Östra Ågatan, Uppsala.

Af docent C. Wiman: utskuren selkroka af trä.

Från K. Vitt. Hist. och Ant. Akademien: Fornvännen 1907:
2-- 1008: 1.

Genom köp har museet förvärfvat följande, inom Uppland
funna fornsaker: 1 defekt flintmejsel och flera flintfragment; 22
hela och defekta yxor och mejslar af annan stenart; 5 hela och
defekta slip- och bryn-stenar; ett flertal lerkärlsfragment; 3
runda stenskifvor med hål i; 2 stenkulor; 7 pärlor af lera och
glas; 1 hopböjdt järnsvärd; 1 spjutspets af järn; en kam af ben;
1 islägg m. πὶ. ;

För museets egna medel har inköpts 1 större och 2 mindre
glasmontrer för att kunna lämpligt förvara och förevisa de i förra
årsberättelsen omnämnda, synnerligen värdefulla samlingarna af
original och afbildningar af eolitiska, paleotiska och neolitiska
föremål från Frankrike och Belgien.

Då museet år 1897 fiyttades från sin dåvarande för trånga
lokal, S:t Larsgatan 2, till sin nuvarande, vann museet onekligen
icke obetydligt i utrymme. Emellertid har detta under årens
lopp också tagits 1 anspråk så, att t. ex. för beredande af lämp-
ligt förevisningsutrymme för ofvannämnda franska och belgiska
saker, en del af sista tidens öfriga stenåldersaccession måst tills-
vidare magasineras i träskåp. Och då de vid den stora gräf-

95

ningen år 1907 ἃ saluhallsplatsen vid S:t Erikstorg funna lösa
föremålen måst magasineras i museet, har det näst största rum-
met — det enda egentliga arbetsrummet — däraf så fyllts, att
där icke finnes utrymme för bearbetning af detta omfattande fynd.
ADOLF NOREEN.

Mynt- och medaljsamlingen

har vunnit tillökning 1) genom gåfvor: af Svenska Akademien
dess medalj i silfver öfver C. P. THUNBERG; af Vetenskapsaka-
demien dess medalj i silfver öfver N. J. BERLIn; af Akademien
i Macon dess minnespenning i oxideradt silfver vid akademiens-
hundraårsfest 1905; af Dr. RICHARD HoGNER ett amerikanskt märke
i tenn öfver John Ericsson; af Grefve RoBErtT DouvaLras 10 antika
kopparmynt från Elephantine; 2) genom köp: fortsättning af nu--
mismatiska arbeten och tidskrifter.

Arbetet på den romerska samlingens ordnade och katologi--
sering har fortsatts af amanuensen doc. KJELLBERG. Under doc.
KJELLBERGS tjänstledighet på vårterminen uppehölls amanuensbe-
fattningen af doc. NACHMANSSON.

H. HJÄRNE.

Konstmuseet.

Reproduktionssamlingen har ökats med ungefär 1.000 blad
afbildningar af äldre svensk konst, hvilken öfverlämnats af doc.
RoosvaL. Härmed har grunden lagts till en för undervisningen
och forskningen synnerligen viktig del af samlingen.

På grund af det ökade antalet åhörare af de konsthistoriska
föreläsningarna har behofvet af skioptikonbilder blifvit oafvisligt.
Genom inköp har ett antal af ungefär 400 dylika förvärfvats, om-
fattande hufvudsakligen gotisk arkitektur och skulptur.

Hela reproduktionssamlingen, som förut — utan katalogi-
sering — varit inordnad i portföljer och skåp, har under vårter-
minen 1908 börjat förtecknas, så att hvarje blad erhållit ett
inv.-nummer och införts i en inventariebok. Dessutom har ἃ.
hvarje portfölj antecknats de däri förvarade bladens antal och
nummer. Detta arbete utföres af doc. RoosvaAL, som biträdts af
stud. ANDREAS LINDBLOM och stud. BoGEMAN. Vid terminens slut
har ungefär halfva samlingen katalogiserats.

Samlingen har hållits de studerande till handa genom e. o.
amanuensen WETTERGREN.

JOHNNY ROOSVAL.

Φ

96

Seminarierna.

1. Teologiska seminarietsafdelning för teologiska
prenotioner och teologisk encyklopedi.

Professor N. SöDERBLOM har tjänstgjort såsom föreståndare
och ledare, utom under senare delen af vårterminen, då under
hans sjukdom docenten N. J. GÖRANSSON ledde öfningarna.

Öfningarna höllos hvarannan onsdag. På höstterminen var
ämnet: "Religionspsykologi med svenska psalmboken som källa".
De särskilda uppgifterna behandlade trefaldighetsmotivet, bön,
bönhörelse, dess villkor, andens verk enligt pingstpsalmerna, det
hela föregånget af en inledning, innehållande historik och littera-
turanvisningar. Deltagarnas antal var 44.

Under vårterminen var ämnet: “ Utombibliska paralleller till
" berättelser i evangelierna". Antalet deltagare 18.

NATHAN SÖDERBLOX.

2. Teologiska seminariets afdelning för exegetisk
teologi.

Föreståndare: professor E. STAVE.

Ledare för afdelningen Gamla testamentets exegetik: professor
E. StaAveE; för Nya testamentets exegetik: professor ἃ. KoLMODIN.

Inom den förra afdelningen utgjorde ämnet för öfningarna
under hösterminen 1907: “ Urhistorien", under vårterminen 1908:
«Valda stycken ur profeterna". Inom den senare afdelningen
var ämnet för höstterminens öfningar: "Den jungfruliga födelsen”
och för vårterminen: "Jesu uppståndelse". Antalet var under
höstterminen inom förra afdelningen 41, inom den senare 40, un-
der vårterminen inom förra afdelningen 33, inom den senare 36.

E. STAVE.

3. Teologiska seminarietskyrkohistoriskaafdelning.

Under läsårets båda terminer har prof. LUNDSTRÖM fungerat
såsom seminariets både föreståndare och ledare.

Ämne för höstterminens proseminarieöfningar var " Valda kyr-
kohistoriska uppgifter", hvarvid frågor rörande aflatens uppkomst
och historia med särskildt afseende på aflatshandeln i Sverige
behandlades. Vid sammanträdet den 19 nov. 1907 föredrogs och
ventilerades en uppsats om "Gustaf Vasas inre och yttre kyrko-
politik under åren 1521-—26."

42

91

Under vårterminen hafva öfningarna ägt ren seminariekaraktär.
Deras föremål har varit tolkning af en svensk medeltidsafhand-
ling, benämnd Homo conditus, i Cod. Ups. N:o 187.

Paläografiska öfningar hafva i någon mån ägt rum under båda
terminerna. Deltagare i höstterminens proseminarium voro 12
och i seminariet under vårterminen 7 studerande.

Seminariebiblioteket har äfven under detta läsår erhållit en
värdefull tillökning genom Teologiska föreningens i Uppsala gåfva
af större delen af dess boksamling. Bland de böcker, som så-
Junda införlifvats med seminariebiblioteket, finnas flere, hvilka
befinnas ägnade att synnerligen väl tjäna det ändamål, som gif-
vit upphof till dessa institutioner.

HERMAN LUNDSTRÖM.

4. Teologiska seminariets afdelning för systema-

tisk teologi.

Under läsåret har domprosten, professor J. E. BERGGREN
tjänstgjort såsom föreståndare; såsom ledare af öfningarna tjänst-
gjorde under läsåret professor BERGGREN och under vårterminen
docenten BILLING.

Under ledning af professor BERGGREN höllos under båda ter-
minerna proseminarieöfningar i anslutning till de offentliga före-
läsningarna, höstterminen kl. 6—8 och vårterminen kl. 6 —7.
Under vårterminen höllos seminarieöfningar hvarannan fredag kl.
7—8 med ämne: Luthers skrift "De libertate christiana." Antalet
deltagare i öfningarna var under höstterminen 30 och under vår-
terminen i seminarieöfningarna 10 och i prosemarieöfningarna 18.

Under ledning af docenten BiLLinG höllos under vårterminen
1908 seminarieöfningar i teologisk etik. Ämne: Socialetiska akt-
stycken. Sedan ἃ första sammanträdet arbetsplan uppgjorts och
seminariets ledare hållit ett inledande, orienterande föredrag, be-
handlades vid de sex återstående sammanträdena i tillsammans 23
föredrag och kortare referat följande ämnen: Industriarbetarnes
lefnadsförhållanden, sedda från den prästerliga verksamhetens
synpunkt; Arbetarnes lefnadsförhållanden i olika länder; Industri-
arbetarnes lefnadsförhållanden i Stockholm; Industriarbetarnes lef-
nadsförhållanden i den svenska landsorten; Landtarbetarefrågan;
Arbetarnes religiösa och etiska tankevärld. Deltagarnes antal
var 28.

J. E. BERGGREN.

98

ὅ. Teologiska seminariets afdelning för praktisk

teologi.

Proseminarieöfningar i praktisk teologi i anslutning till före-
läsningarna hafva fortgått under hela läsåret 1907—08 med en
timme i veckan, och har deltagarnas antal under höstterminen
utgjort 49 och under vårterminen 33. Ledare af öfningarna: pro-
fessor C. R. MARTIN. C. R. MARTIN.

6. Vetenskapliga öfningar i juridisk encyklopedi
och romersk rätt.

Under höstterminen höllos 6 öfningar i encyklopedi samt un-
der vårterminen 7 öfningar i romersk rätt enligt samma grunder
för öfningarnas anordnande som under föregående läsår. — I höst-
terminens öfningar deltogo 24 studerande, i vårterminens 20 så-
som aktiva medlemmar. Ämne för öfningarna i encyklopedi var:
Mengar's Neue Staatslehre, som referatvis genomgicks och kritiskt
granskades i skriftliga uppsatser. — Vid de romersk-rättsliga öf-
ningarna behandlades likaledes i skriftliga uppsatser dels valda
rättsfall ur digesterna, exegetiskt och kritiskt, dels valda delar
af läran om köp under jämförelse med 1905 års svenska lagstift-
ning i ämnet, äfvensom redogörelse för servitut under jämförelse
med 1907 års svenska lag härom samt för det romerska litteral-
kontraktet. C. Å. REUTERSKIÖLD.

7. Seminariet för klassiska språk.

Föreståndare var under höstterminen prof. DANIELSSON, Un-
der vårterminen prof. PERSSON.

Ledare af öfningarna voro: å den latinska afdelningen under
hela läsåret doc. THÖRNELL och ἃ den grekiska under hösttermi-
nen och första delen af vårterminen prof. DANIELSSON, under åter-
stoden af sistnämnda termin doc. NACHMANSON. Såsom biträ-
dande lärare fungerade ἃ den grekiska afdelningen doc. NAcH-
MANSON under hela höstterminen och förra delen af vårterminen.

Såsom bibliotekarie och sekreterare tjänstgjorde under höst-
terminen och början af vårterminen fil. lic. A. NELSOoNn, under se-
nare delen af vårterminen af fil. kand. B. Knös. Deltagarnas an-
tal var i den latinska afdelningen under höstterminen 7, under
vårterminen 15 och ἃ den grekiska under höstterminen 7, under
vårterminen 4.

den latinska afdelningen behandlades under höstterminen
valda skrifter af Tertullianus, under vårterminen valda satirer af

99

Horatius; å den grekiska under höstterminen och vårterminens
två första sammanträden Epistulae privatae graecae ed. Witkow-
ski, under återstående delen af vårterminen nyfunna dikter af
Sappho och Korinna. Dessutom höll fil. kand. E. HEDEN ett före-
drag om 4Daimonerna hos Homer", hvarjämte referat öfver ny-
utkommen litteratur lämnades af fil. lic. ἃ. NELSON samt fil.
kandidaterna 5. BeEcKLUND och E. HEDÉN.
P. PERSSON.

8. Seminariet för romanska språk.

De teoretiska öfningarna hafva under båda terminerna ledts
af docenten E. StAAFF, de praktiska af universitetslektor A. Ter-
RACHER. Fil. kand. H. KJELLMAN har tjänstgjort som bibliote-
karie och sekreterare vid de teoretiska öfningarna; vid de prak-
tiska öfningarna har protokollot förts af fil. stud. G. EKESTUBBE.

Antalet i öfningarna deltagande medlemmar har varit, i de
teoretiska öfningarna: höstterminen 8, vårterminen 6, i de prak-
tiska öfningarna: höstterminen 22, vårterminen 14.

Ämne för teoretiska öfningarna har under båda terminerna
varit "Valda uppgifter ur de romanska språkens grammatik",
hvarjämte under vårterminen en del af tiden ägnats åt genom-
gång af Li dis dou vrai aniel (ed. Tobler).

De praktiska öfningarna, som ständigt förts på franska, hafva
omfattat fonetiska studier (på grundval af Nyrop, Manuel phoné-
tique du francgais parlé), fransk synonymlära (Ringenson, Franska
synonymer) samt, för hvarje gång, granskning af en uppsats på
franska, författad af någon bland deltagarne.

Inom den teoretiska afdelningen höllos och diskuterades föl-
jande föredrag:

Höstterminen:

N. TauBE, Suffixet -idiare och dess kontinuering i de roman-
ska språken.

R. LUNDGREN, Formen sumus och dess roll i den franska kon-
jugationen samt dess utveckling i de öfriga romanska språken.

N. ΒΕΒΟΒΤΕΝ, Imperfektum och futurum af verbet esse i de
romanska språken.

Vårterminen:

P. HöGBErRG, De förvokaliska femininformerna mon, ton, son
δ΄ pronomen possessivum i franskan.

H. ANDERSSON, Om a och ὁ före täckt vokal i pikardiskan.

Vid de praktiska öfningarna föredrogos och diskuterades upp-
satser af H. SJöBErG, M. SANDAHL, H. EKELUND, Εἰ. LARSSON, L.

100

WiKSTRÖM, α΄. BRUNDIN, G. WALLENTIN, TH. DAHLGREN, K. RIN-
GENSON, G. EKESTUBBE, I. THELNING. E. STAAFF.

9. Seminariet för nordiska språk.

Seminariet har på vanligt sätt arbetat på två afdelningar,
dels förberedande fil. lic.-examen (seminarium), dels förberedande
fil. kand.-examen (proseminarium).

Föreståndare har varit professor NOREEN.

Öfningarna i seminariet ha ledts af prof. ν. FRIESEN med bi-
träde af doc. CELANDER, 1 proseminariet af prof. ΝΌΒΕΕΝ med bi-
träde af doc. ÖSTERGREN. Såsom sekreterare ha tjänstgjort: i
i seminariet amanuensen GRAPE; i proseminariet under hösttermi-
nen fil. stud. ELoF COLLIANDER, under vårterminen fil. stud. SiG-
FRID EHRLING. Bibliotekarie har varit aman. GRAPE. Semina-
riets ordinarie medlemmar voro wunder höstterminen 13, under
vårterminen 11. Proseminariets medlemmar voro under höstter-
minen 75, under vårterminen 69.

Föremål för seminariets arbete har under hela året varit
Snorre-Eddan, hvarvid jämförelse med Uppsala-handskriften verk-
ställts af aman. GrRaAPE. Vid sidan däraf ha förekommit föredrag,
referat och diskussion af originaluppsatser. Proseminariets öf-
ningar har behandlat G. Stiernhielms Företal till Gambla Swea-
och Göta-måles fatebur, efter aftrycket i Noreen-Meyers Valda
stycken; omväxlande härmed ventilering af originaluppsatser.

Föredrag, ventileringar och referat inom seminariet:

Höstterminen:

SIXTEN BELFRAGE: "Orden hefia och segia och deras släktin-
gar i nordiska språk."

JÖRAN SAHLGREN: "Orden forn, eviga och stibrna."

JOHANNES KJELLSTRÖM: “ Vågr, våg i ortnamn" ; "Orden gera
och lifa."

ERIK NEUMAN: "Orden falla och aldr."

WILHELM CEDERSCHIÖLD: Referat af de olika åsikterna angå-
ende uppkomsten af grammatiskt genus.

JOSEF SANDSTRÖM: "Om utvecklingen i starktonig ställning
af fsv. ὕ, ὅ i Barne-härads-målet."

Vårterminen:

JOHANNES KJELLSTRÖM: "Några ortnamn från norra Ånger-
manland och södra och mellersta Västerbottens kustängder."”

HANS SPERBER: '"HEinige Bemerkungen zu den isländischen
Rimur."

JÖRAN SAHLGREN: "Ordet Gioll" ; «Ordet lids."

101

JOSEF SANDSTRÖM: "Om byar och byförhållanden efter land-
skapslagarnas byggningabalkar.”

Bruno SJjöros: Kritiskt föredrag om vissa partier af B. Ris-
berg, Den svenska versens teori.

KARL ÅGREN: "Ordet (land)vorn."

Ventilerade uppsatser och föredrag i proseminariet:

Höstterminen:

Erik HassELsKoG: "Verb-lösa méningar i nutida svenskan."

ÅNDERS ÅILIENBERG: "Propositionen för och dess funktioner
i nusvenskan."

Erias WessÉnN: "Prepositionen till:s funktioner i nysvenskan. "

SAMUEL PONTÉN: Föredrag om " Betydelseförändringar hos ord
1 Gambla Swea- och Göta-måles fatabur af Stiernhielm".

Vårterminen:

GERHARD LINDBLOM: "ÖOrdböjningen i Stjernhielms företal till
Gambla Swea- och Göta-måles fatebur.'"

SIGFRIDP EHRLING: "Adjektivens förstärkning genom prefi-
gering." ADOLF NOREEN.

10. Germanska seminariets engelska afdelning.

Lägre afdelningen (Proseminariet): ledare prof. Α. ERDMANN.

Under höstterminen 1907 ha hållits 6 sammanträden, under
vårterminen 1908 7, näml. hvarannan fredag under föreläsnings-
terminerna.

Medlemmarnes antal har varit under höstterminen 44, under
vårterminen 43.

Ämne för öfningarna har varit under höstterminen Byrons
Manfred, under vårterminen Thomas Hughes' Tom Brown at
Oxford.

Öfningarna ha bestått i uppläsning, öfversättning samt språk-
liga och sakliga förklaringar af valda stycken af de föreliggande
texterna.

Högre afdelningen (Seminariet): ledare doc. K. F. SUNDÉN.

Öfningar ha hållits endast under höstterminen 1907.

Antal deltagare: 7.

Antal sammanträden: 5.

Ämne: den medelengelska romansen Sir Eglamour (ed. G.
Schleich).

Öfningarna ha bestått i uppläsning, öfversättning och kom-
mentering af den nämnda täxten samt diskussion af därmed sam-
manhängande spörsmål, hvarjämte doc. SunpÉn höll flera smärre
föredrag öfver ljudhistoriska frågor.

102

Biblioteket har under läsåret vunnit den tillökning, som till-
gångarna medgifvit. Bibliotekarie var under höstterminen fil. kand.
H. SANDEGREN, uppl. Sedan han på egen önskan lämnat det upp-
drag såsom bibliotekarie, som han ända sedan höstterminen 1901
med ordning och samvetsgrannhet skött, efterträddes han från och
med vårterminen 1908 af fil. kand. AxEL NiLsson, Sthm.

ΑΧΕΙ, ERDMANN.

11. Germanska seminariets tyska afdelning.

Antal sammanträden: under höstterminen 4, under vårter-
minen 7.

Antal deltagare: under höstterminen 10, under vårterminen 8.

Ämnet för båda terminernas öfningar har varit den medel-
nederländska dikten Van den Vos Reinaerde, af hvilken genom-
gåtts valda delar under jämförelse med motsvarande franska och
tyska medeltidsdikter. I samband med den lästa texten höllos
tvänne kortare föredrag.

Ledare af öfningarna var under bägge terminerna under-
tecknad. HJ. PSILANDER.

12. Seminariet för sanskrit med jämförande indo-

europeisk språkforskning.

Då föreståndaren var för offentligt uppdrag tjänstledig under
höstterminen, hafva seminarieöfningar kunnat hållas endast under
vårterminen. Antalet sammankomster var under denna 6.

Deltagarnas antal har varit 2.

Föreståndare för öfningarna prof. K. F. JoHANSSON.

Ofningarna ha bestått i diskussion af tvenne till doktorsaf-
handlingar afsedda arbeten af H. SmitH, «Om Kaccayanas pali-
grammatik”, och J. CHARPENTIER, "Studier till den indiska be-
rättelselitteraturen'.

Dessutom hafva smärre föredrag af språkvetenskapligt och ety-
mologiskt innehåll förekommit så väl af de nämnda deltagarna som
af föreståndaren. Därjämte hafva lämnats referat af nyutkommen
språkvetenskaplig litteratur. EK. Ε΄. JOHANSSON.

13. Seminariet för slaviska språk.

Under höstterminen arbetade seminariet på två afdelningar (se-
minarium och proseminarium) under vårterminen blott på en afdel-
ning. Öfningarna i seminariet leddes under båda terminerna af
undertecknad, i proseminariet (höstterm.) af doc. ToRBIÖRNSSON.

103

Hufvudämne för seminariet var under höstterminen nybulgari-
ska, med lektyr af Jelin-Pelins "Berättelser" som underlag; un-
der vårterminen serbokroatiska folkvisor (Novakovic's upplaga af
visor om Kosovo-slaget).

Följande föredrag ha hållits och diskuterats:

Doc. TORrRBIÖRNSSON: Det kronologiska förhållandet mellan
likvidametatesen, depalatalisering och vokalförkortning i polska.

Fil. kand. G. QUENNERSTEDT: Bulgariskans ljudförhållanden.

Densamme: Presensbildningen i nybulgariska.

Fil. kand. Α. KARLGREN: Deklinationssystemet i nybulgariska.

Densamme: Verbets aspekter i nybulgariska.

Densamme: Deklinationen i serbiska.

Fil. stud. K. G. Βκυβκ: Öfversikt af den serbiska litteraturen
1 samband med den politiska historien.

Fil. Dr. H. SpPERBER: Några stilistiska drag i den serbiska
folkvisan under jämförelse med den nordiska folkvisan.

Dessutom har början gjorts till katalogisering af i svenska
bibliotek befintlig slavistisk litteratur.

I proseminariet, där ämnet var cechiska, lästes och tolkades
Jiråsek, "Filosofskå historie" med grammatik och språkhistoriska
förklaringar.

Seminariet hade under höstterm. 7, under vårterm. 8 sam-
manträden.

Antalet deltagare var under båda terminerna 4.

Proseminariet hade under höstterminen 4 sammanträden. Del-
tagarnas antal var 2.

Boksamlingen har — utom inköpen — ökats genom öfver-
flyttning af ytterligare några dupletter af rysk litteratur från
universitetsbiblioteket. Serbiska litteratursällskapet i Novisad
(Neusatz), Srpska Matica, som i den serbisk-kroatiska litteraturen
spelat en ej oviktig roll, har till seminariet skänkt en nästan
fullständig serie af sina värdefulla publikationer ("Letopis"). —
Som bibliotekarie har doc. TorRBIÖRNSSON tjänstgjort.
| ἡ. ÅA. LUNDELL.

14. Seminariet för semitiska språk.
">" Öfningarna hafva under hela läsåret ledts af seminariets före-
ståndare, prof. ZETTERSTÉEN, och uteslutande omfattat tolkning
och kommentering af De Goeje, Selection from the Annals of
Tabari (s. 1—26).

Deltagarnas antal var under hela läsåret 3. Under höstter-
minen höllos 5, under vårterminen 8 sammanträden.

104

Fil. kand. HARALD ÅKSELSSON har under båda terminerna
tjänstgjort som bibliotekarie. :
K. V. ZETTERSTÉEN.

15. Seminariet för filosofi.

Under läsårets båda terminer ledde professor GEIJER öfningar
1 teoretisk filosofi hvarannan fredag kl. 6—8 e. m., sammanlagdt
14 sammanträden. Under dessa öfningar, i hvilka deltogo under
höstterminen 10 och under vårterminen 7 studenter, behandlades
kritiskt under förra terminen Cartesii meditationer och under den
senare valda stycken ur Kants transscendentala dialektik.

Docenten Hägerström ledde under höstterminen öfningar i
praktisk filosofi i form af föredrag och diskussioner öfver ämnet:
analys af religiösa ideer under medeltiden och under vårterminen
i praktiska filosofiens propedeutik, hvarunder behandlades H. Ric-
kerts Die Grenzen der naturwissenschaftlichen Begriffsbildung. I
hvardera af dessa öfningskurser, hvilka båda höllos 2 timmar å
rad hvarannan vecka, deltogo 6 studenter.

Hvarannan fredag kl. 6—8 6. m. (omväxlande med prof.
GEIJER) ledde docenten PETRINI seminarieöfningar i teoretisk filo-
sofi, under höstterminen behandlande viljans psykologi och under
vårterminen känslans psykologi, sammanlagdt 12 sammanträden
med resp. 8 och 4 deltagare.

K. ΒΕΙΝΗ. OEIJER.

16. Pedagogiska seminariet och öfningsskolan.

Pedagogiska seminariets och öfningsskolans verksamhet under
läsåret 1907—08 har fortgått enligt samma plan som föregående
läsår med jämnlöpande praktiska och teoretiska öfningar. 1) Hvar-
annan onsdag kl. 6—7,15 e. m. ha bedrifvits praktisk-pedagogiska
öfningar med diskussion af de skilda skolämnenas metodik i anslut-
ning till kritik af proflektioner, som dagen förut hållits i pedagogi-
ska öfningsskolan af någon seminariets deltagare. 2) De teoretiska
öfningarna, som hållits samma dagar kl. !'/25—5,45 e. m., ha anknutit
till referat af nyare pedagogisk-psykologisk litteratur (under höst-
terminen Paul Barth: Die Elemente der Erziehungs- und Unterrichts-
lehre (Lpzg 1906) samt under värterminen R. Geijer: Uppfostrings-
konsten (Lund 1907), F. v. Schéele: Om pedagogiken som vetenskap
i tidskr. Manhem 1906 och Εἰ. Neumann: Vorlesungen zur Ein-
färung in die experimentelle Pädagogik (Lpzg 1907). -— Sammanträ-
dena ha hållits å filosofiska seminariets lokal. Antal deltagare un-
der de bägge terminerna: i de praktiska öfningarna resp. 12 och 8,

105

i de teoretiska resp. 13 och 9.! 3) Pedagogiska öfnings- och
experimentalskolan har under läsåret genomgått studiekursen för
klass 2 i Realskolan, väsentligen i anslutning till dennas "Un-
dervisningsplaner." 4) För seminariets och skolans räkning ha
inköpts pedagogisk litteratur samt diverse kartor och annan un-
dervisningsmateriel, hvilket alltsammans tills vidare förvaras å
skolans lokal Svartbäcksgatan 7, 2 tr. K. R. GEIJER.

17. Seminariet för ästetik med litteratur- och konst-
historia.

Det litteraturhistoriska seminariet har under läsåret haft tolf
sammanträden, däraf fem under höstterminen och sju under vår-
terminen. Ledare af öfningarna har varit prof. ScHöcK. Delta-
garna hafva varit under höstterminen 28, under vårterminen 29.

Därunder hafva följande föredrag diskuterats:

1) Stud. PETTERSSON: Runius' biografi.

2) Fröken FREDHOLM: Den isländska sagans betydelse för
stormaktstiden. |

3) Fröken APPELQVisT: Svenska språkets klagomål.

4) Stud. Erixon: Den svenska litteraturens förhållande till
den franska under stormaktstiden.

5) Fröken BERGSTRAND: Venerid.

6) Stud. ΝΕΒΜΑΝ: Columbus” biografi.
7) Stud. Berea: Urban Hiärnes Rosimunda.
8) Stud. σειν: Börks Darius.

9) Stud. SANTEsSSON: Det litterära lifvet under stormaktstiden.

10) Stud. SunpstrRöm: I hvad mån skiljer sig litteraturen un-
der Karl XII från den närmast föregående?

11) Stud. ÖstBEre: Mariniemen i den svenska litteraturen.

12) Stud. ΒΕΒΙΙ͂Ν: Mis-en-scénen i Lejonkulans dramer.

13) Fröken Urin: Den erotiska diktningen under stormakts-
tiden och dess källor.

14) Stud. HeprLunpD: Patriotismen i stormaktstidens diktning.

15) Fröken LaANnDQvist: I hvad mån återgifver stormaktsti-
dens diktning tidens verkliga kulturförhållanden?

16) Stud. VENNBERG: Om förhållandet mellan dansk och svensk
litteratur under stormaktstiden. Η. ScHÖCK.

! Ofvannämnda, praktiska såväl som teoretiska, seminarieöfningar hafva under
läsårets båda terminer ledts af filosofie licentiaten (numera doktor) B. HAMMER, som
tillika varit föreståndare för den med detta pedagogiska seminarinm förenade öf-
nings- och experimentalskolan.

106

18. Historiska seminariet.

Föreståndare: prof. H. HJÄRNE.

A. Afdelningen för filosofie licentiatexamen.

Ledare af öfningarna: under höstterminen prof. H. HJÄRNE;
under vårterminen prof. N. ΕΡΕΝ. Sammankomster höllos under
höstterminen hvarannan fredag, under vårterminen hvarannan
torsdag, kl. 6—538 e. m.

Under höstterminen (5 sammankomster, 14 ordinarie och 1
extraordinarie medlemmar) behandlades föredrag rörande Erik
XIV:s historia. Följande föredrag höllos och diskuterades:

B. BoEtHivs: Konung Erik och hertigdömena.

H. Herman: Lifländska ordensstatens undergång.

Η. FrRANZÉN: Konungens högsta nämnd.

R. DarstrRöMm: Brytningen med Danmark.

B. Löveren: Erik XIV:s fall.

Under vårterminen (6 sammankomster, 8 ordinarie medlemmar)
behandlades frågor rörande Sveriges historia under trettioåriga
krigets tidehvarf. Följande föredrag 'höllos och diskuterades:

H. HeEYMAN: Gustaf Adolfs förbundssystem.

B. BoEtnHiIvs: Gustaf Adolfs planer för Tysklands och Sve-
viges inbördes ställning.

Β. WapstrRöM: Axel Oxenstjernas tyska politik.

Η. RosENGREN: Gustaf Adolfs och Kristinas ståndsprivilegier.

B. LövGrRenN: Ståndsstriden vid riksdagarna 1699 --44,

Ο. PALME: Källorna rörande ståndsstriden vid 1650 års riksdag.

B. Afdelningen för filosofie kandidatexamen.

Ledare af öfningarna: under höstterminen, prof. N. EDÉN;
under vårterminen doc. H. ALMmQuist. Sammankomsterna höllos
hvarannan måndag kl. 6—8 e. m.

Under höstterminen (6 sammankomster, 26 medlemmar) be-
handlades svenska riksdagsakter från 1500-talet. Följande före-
drag höllos och diskuterades:

N. Brusewitz: Kallelserna till Gustaf Vasas riksdagar.

S. Å. Jonsson: Sammansättningen af Gustaf Vasas riksdagar.

R. ÅNDERSSON: Begreppet "ständer" i Gustaf Vasas riksdags-
bandlingar.

Κ. HäaGcstrRöMm: Förhandlingsformerna vid Gustaf Vasas riks-
dagar.

Α. CHAMBERT: Beslutakterna vid Gustaf Vasas riksdagar.

Under vårterminen (6 sammankomster, 25 medlemmar) behand-
lades urkunder rörande Sveriges historia under senare hälften af
16:de århundradet. Följande föredrag höllos och diskuterades:

107

K. DuBois: Kungavalet i Polen år 1587.

α. WiLLÉN: Den svensk-polska traktaten af 19 aug. 1587.

Α. LILIENBERG: Mötet i Reval år 1589.

L. DALGREN: Johan III och hertig Karl 1568—387.

H. HJÄRNE.

19. Seminariet för statskunskap.

Föreståndare och ledare af öfningarna: prof. S. BoETHIUS.

Under höstterminen höllos 6 och under vårterminen 7 samman-
komster, och behandlades under båda terminerna ämnen dels ur
svensk statskunskap, dels ur allmän. De ordinarie ledamöterna
voro under höstterminen 19 och under vårterminen 18; de extra
ordinarie under höstterminen 13 och under vårterminen 9.

Följande föredrag hafva hållits:

B. Nyström: Nationalitetsprincip och territorialprincip.

O. GRÖNLUND: Referendum i Nordamerikas Förenta stater.

I. Jonsson: Svenska rådets ställning under 1700-talet.

G. HELLSTRÖM: Den slesvigska frågan.

E. HJärneE: Konungens högsta domsrätt i Sverige. De stats-
rättsliga utgångspunkterna.

UNDERTECKNAD: Referat och kritik af G. Steffens arbete So-
ciologien.

α. Μάνοβεμα: Ministeransvarigheten i Sverige efter 1809.

E. THULIN: Det äldsta svenska statsväsendet och de tyska
städerna.

G. Rexius: Benjamin Höjers politiska åskådning.

G. A. Kronqvist: Jämförelse mellan 1809 års regeringsform
och äldre grundlagar.

Seminariets bibliotekarie har varit fil. kand. B. Βοξτηισϑ.

5. J. BofTHIuvs.

20. Seminariet för geografi.

Öfningarna ha varit fördelade på en högre och en lägre af-
delning, af hvilka den förra sammanträdt på den geografiska in-
stitutionen hvarannan fredag kl. 6—38 6. m, och den senare ἃ
lärosalen N:o 11 alternerande fredagar samma tid. Samtliga öf-
ningar ha ledts af undertecknad. Deltagarna voro i den lägre af-
delningen under höstterminen 48, under vårterminen 42, i den
högre afdelningen under höstterminen 14, under vårterminen 10.

I den högre afdelningen höllos och diskuterades följande före-
drag:

Under höstterminen:

Stud. STEN DE GEER: Om schweizisk-franska Jurabergen.

Kand. H. WittrRocK: Schweiz' växtgeografi.

108

Kand. G. αὔτηξ: De historisk-geografiska förutsättningarna
för den schweiziska förbundsstatens uppkomst.

Under vårterminen:

Stud. STEN DE GEER: Demonstration af några etnografiska
och historiska kartor.

Stud. STEN DE GEER: Demonstration af ett antal kartskisser
till den speciella och fysiska geografien.

Kand. RIcHARD SANDLER: Folkmängdsfördelningens kartogrå-
fiska framställande.

I den lägre afdelningen höllos och diskuterades följande före-
drag:

Under höstterminven:

Stud. A. Μ. WASsTENSSON: Om Kattegats och Skageraks hy-
drografi.

Stud. U. ΞΌΝΡΕΙΙΝ: Arktiska upptäcktsresor.

Stud. G. A. RUNE: Skandinaviens postglaciala nivåförändringar.

Stud. E. BEnetson: Östersjöns hydrografi.

Stud. ELLEN LÖIDGREN: Lapparne.

Stud. DaAvip Lunp: Islands fysiska geografi.

Under vårterminen:

Stud. E. BerGstrRövm: Om Kilimandjaro.

Stud. F. HÅRD AF SEGERSTAD: Öm Sahara.

Stud. K. DuBors: Om mongolernas vandringståg under me-
deltiden.

Stud. G. H. NorbstrRöm: Sibiriens upptäcktshistoria.

Stud. M. MAGNEVILL: Flygsandsbildningarne på Sandö och Fårö.

Stud. 5. B. SvEDBERG: Nordmännens upptäcktsfärder kring
Nordatlanten under medeltiden.

Stud. K. G. LINDBLoM: Om franska sjöfärder i Stilla hafvet
under början af 18:de seklet.

Stud. Α. SöpERLUND: Finlands befolkning.

E. ο. prof. Α. HaAmBErRG: Longitud- och latitudbestämningar
(i anslutning till föregående praktiska öfningar).

ÅxEL HAMBERG.

21. Matematiska seminariet.

Α) Afdelningen för ren matematik.

Högre afdelningen:

Ledare af öfningarna var under höstterminen professer Wi-
MAN och under vårterminen 6. o. professor HOLMGREN. AÅntalet
deltagare var höstterminen 6 och vårterminen 8. Sammanträde-
nas antal var under höstterminen 7 och vårterminen 8.

109

Under höstterminen behandlades frågor ur teorien för änd-
liga lineära substitutionsgrupper och under vårterminen differen-
tialgeometri (teorien för buktiga ytor m. m.).

Lägre afdelningen.

Ledare af öfningarna var under höstterminen dåvarande do-
centen R. MaATtTSoN och under vårterminen professor WIMAN. Ån-
talet deltagare var under höstterminen 120 och under vårtermi-
nen 60. Sammanträdenas antal var under de motsvarande ter-
minerna 14 resp. 13. Ämne för öfningarna var under höstter-
minen ekvationsteori och under vårterminen integralkalkyl.

B. Afdelningen för mekanik.

Under höstterminen höllos 6 sammankomster och behandlades
vid dessa stela punktsystems dynamik i två dimensioner samt de
allmänna lagarna för punktsystems rörelse. Antalet deltagare var
5. Under vårterminen höllos 8 sammankomster, vid hvilka be-
handlades hydrostatik och elementen af hydrodynamiken. Anta-
let deltagare under vårterminen var 18. Som ledare för öfnin-
garna tjänstgjorde båda terminerna doc. H. PLEIJEL.

Α. WIMAN.

Exercitieinstitutionerna.

1. Ridinstitutionen.

Under höstterminen deltogo i undervisningen ett tjugutal per-
soner mindre än under vårterminen i enlighet med den i december
insända redogörelsen, och deltogo eleverna utom i den ordinarie
undervisningen i en del af fältridtklubben anordnade jakter.

Under tiden 15 jan.—15 maj 1908 hafva sammanlagdt 147
personer under 2,058 timmar deltagit i undervisningen. Af detta
antal timmar komma:

1668 timmar på 119 akademici, däraf 120 på 4 frielever och
390 timmar på 28 icke akademici.

Af de 119 akademici tillhörde:

44 Stockholms nation med ..... 616 tim.
9 Upplands Ξ " «ἀρ λοι ὐρὴξ 18
6 Göteborgs ὃ Ar srt 90
7 Västmanl.-Dala nation med. 92
4 Gästrike-Hälsinge . saml IDA κα
6 Södermanl.-Nerikes nation πα 88 ,
6 Värmlands nation med ..... 84
8 Östgöta ; sr RN 116 ,

ὅ Västgöta 2 πὰς des NIE ἢ 064,

110

6 Smålands nation med ...... 80 tim.
8 Norrlands =, ὡς: Me τὰς 10,
1 Gottlands ᾿ ör dte 18 ,
3 Kalmar ᾿ är τς ἀπ ς ὡς τὰ 34 ,

samt 6 akademiska lärare med 84 timmar.
CARL ÖOREDIN.

2. Gymnastikinstitutionen.

Gymnastiklektioner hafva gifvits hvarje söckendag mellan kl.
8—9 f. m. samt fäktlektioner i sabelhuggning hvarje söckendag
mellan kl. 7--8 f. m., allt under tiden från den 1 februari till
den 15 maj.

Att lämna flere lektioner hade varit önskvärdt, men har icke
kunnat låta sig göra på den grund, att gymnastiklokalen under
alla öfriga timmar af dagen varit upptagen för allmänna läro-
verkets eller seminariets räkning.

I gymnastiklektionerna hafva deltagit ..... 82 studenter och
i fäktlektionerna hafva deltagit . ........ 16 studenter

Summa 98 studenter.
C. LUNDQVIST.

3. Akademiska kapellet. Verksamheten har fortgått på
vanligt sätt.

För ἃ vista-spelning hafva Beethovens symfonier användts.

Följande kompositioner hafva inöfvats med fullständig or-
kester efter originalpartiturets föreskrifter:

Bruch, Scener ur Gustaf Adolfs lif; Beethoven, Symfoni N:o
d (C-moll), Schumann, Symfoni N:o 1 (B-dur); Grieg, Per Gynt-
Suite (N:o 1); Wagner, förspel till Mästersångarne; dessutom
accompagnement till soli för piano, för violin och för valdhorn.

Kammarmusiköfningar hafva ledts af herr W. LUNDGREN med
minst 2 timmar i veckan. Kostnadsfria wviolinlektioner hafva
lämnats till 8 studenter.

Från orkesterfonden har under året utbetalats till kapellet
1,350 kronor, förnämligast för anställandet af skickliga orkester-
spelare vid utförandet af ofvannämnda orkesterkompositioner.

Antalet deltagande studenter har varit 15.

I. E. HEDENBLAD.

4. Ritsalen.
Öfningarna hafva under båda terminerna fortgått onsdagar
och lördagar kl. 10—12 f. m. och omfattat frihandsteckning efter

111

modeller, fristående föremål och målning efter uppstoppade fåg-
lar och stilleben.

Linearritning, projektionsritning, skugglära och perspektiv-
lära.

Följande studerande hafva deltagit i dessa öfningar:

ERLANDSSON, Εἰ. Α., Stockh.

CEDERGREN, K. I. H., GCästr.-Häls.

SMEDBERG, C. O. V., Göteb.

CULLBERG, C. Ο. D., Göteb.

LunDpstrRÖM, Α., Norr.

LUNDGREN, H ., Kalm.

Gustavi, G. E., Östg.

C. G. HoLMGREN.

Studentantal. Examina. Promotioner.

Studentantal.

Under tiden från och med den 1 juni 1907 till samma dag
1908 inskrefvos vid universitetet 433 studerande. Motsvarande
tal för de två närmast föregående åren voro 368 och 385.

Antalet vid universitetet närvarande studenter var enligt den
af studentkåren utgifna katalogen under höstterminen 1,821 och
under vårterminen 1,765. Under näst föregående läsår voro mot-
svarande tal 1,761 och 1,710. Fördelningen på de särskilda fa-
kulteterna var följande: teologiska fakulteten under höstterminen
189, under vårterminen 170; juridiska fakulteten under höstter-
minen 481, under vårterminen 479; medicinska fakulteten under
höstterminen 163, under vårterminen 181; filosofiska fakulteten
under höstterminen 981, under vårterminen 934. Under höst-
terminen voro 7 och under vårterminen 1 studenter i student-
katalogen upptagna utan angifven studieriktning.

Examina.

Inför teologiska fakulteten aflades teologie licentiatexamen af
2, teologie kandidatexamen af 38 och praktiskt-teologiska prof
af 32 studerande.

Inför juridiska fakulteten aflades juris licentiatexamen af 1,
juris utriusque kandidatexamen af 44, juris kandidatexamen enligt
1904 års stadga af 10, hofrättsexamen af 7, kansliexamen enligt
1863 års examensstadga af 9 och enligt 1904 års examensstadga
af 12 studerande.

Inför medicinska fakulteten aflades medicine licentiatexamen
af 6 och medicine kandidatexamen af 21 studerande.

Inför filosofiska fakulteten aflades första afdelningen af filosofie
licentiatexamen af 17 och fullständig licentiatexamen af 22, efter-
pröfning i filosofie licentiatexamen af 2, första afdelningen af filo-

11:3

sofie kandidatexamen af 88 och fullständig kandidatexamen af
73, efterpröfning i filosofie kandidatexamen af 30, särskild pröf-
ning enligt Kungl. kungörelsen den 14 oktober 1892 af 11, teolo-
gisk- filosofisk examen af 22, första afdelningen af medicinsk-filo-
sofisk examen af 3 och fullständig medicinsk-filosofisk examen af
1 studerande.

Akademiska afhandlingar.

ArLMqQuist, H., Sverge och Ryssland 1595 — 1611. Tvisten om Est-
land, förbundet mot Polen, de ryska gränslandens eröf-
ring och den stora dynastiska planen. Uppsala 1907.
8:0. (Vent. d. 9 nov. 1907.)

AÅRBMAN, P. T., Vad är evangelium? Uppsala 1907. 8:o. (Vent.
d. 11 dec. 1907.)

DALHSTRÖM, Å., Ånatomische Veränderungen in vier wegen Druck-
steigerung enukleierten Augen mit Netzhauthämorrhagien.
Leipzig 1908. 8:ο. (Vent. d. 25 maj 1908.)

ENGSTRÖMER, V., Om försäkringsgifvares förpliktelse på grund af
försäkringsaftalet. 1. Uppsala 1908. 3:o. (Vent. d. 14
mars 1908.)

ERIKSSON, Å., Un exposé des verbes en -eo, -io dans le latin et
dans les langues romanes. Stockholm 1908. 8:o. (Vent.
d. 27 maj 1908.)

Hawmwer, B., Bidrag till uppmärksamhetens psykologi. Uppsala
1908. 8:0o. (Vent. ἃ. 26 maj 1908.)

Horm, R., Experimentelle Untersuchungen iber die geschichtete
positive Glimmlichtsäule, inbesondere ἄρον das Schichten-
potential in Η,, N., He. Berlin 1908. 4:ο.0 (Vent. d. 25
maj 1908.)

JACOBSSON, N., Den svenska herrnhutismens uppkomst. Bidrag
till de religiösa rörelsernas historia i Sverige under 1700-
talet. Uppsala 1908. 8:o. (Vent. d. 29 maj 1908.)

Κνὅβ, B., Codex Grecus XV Upsaliensis. Uppsala 1908. 8:ο.
(Vent. d. 27 maj 1908.)

ΤΑ, M., Olof Dalin. En litteraturhistorisk undersökning af
hans verk. Uppsala 1908. 8:o. (Vent. ἃ. 23 maj 1908.)

LInDQvVIsT, S., Studier öfver resultaten af radikaloperationer för
bråck vid Kirurgiska kliniken i Uppsala !/) 1888 --- 511
1904. Uppsala 1908. 8:o. (Vent. d. 12 maj 1908.)

REUTERSKIÖLD, E., Till frågan om uppkomsten af sakramentala
måltider med särskild hänsyn till totemismen. Uppsala
1908. 8:o. (Vent. d. 9 maj 1908.) 8

114

RuDpDBErRG, G., Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles.
Uppsala 1908. 8:o. (Vent. d. 19 maj 1908.)
SJÖSTRAND, E., Mynt- och bankpolitik under Hattväldet 1738—
1764. Uppsala 1908. δ:ο. (Vent. ἃ. 29 jan. 1908.)
SvEDBERG, T., Studien zur Lehre von den kolloiden Lösungen.
Uppsala 1907. 4:ο. (Vent. d. 7 dec. 1907.)

SöDERQVIST, N., Le blocus maritime. Etude de droit international.
Stockholm 1908. 8:ο. (Vent. d. 29 maj 1908.)

UPPGREN, Α., De mackabeiska konungarnes historia. Lund 1907.
8:0o. (Vent. d. 28 sept. 1907.)

WiTtTtRocK, G., Carl X Gustafs testamente. Den politiska striden i
Sverige 1660. Uppsala 1908. 8:o. (Vent. d. 26 maj 1908.)

κάκ, W., Bidrag till Skandinaviens reliefkronologi. Stockholm
1908. 8:o. (Vent. d. 27 maj 1908.)

Promotioner.

Vid den doktorspromotion, som ägde rum den 30 maj 1908,
promoverades:

Inom juridiska fakulteten af dess dekanus, professor K. J.
W. SJÖGREN:

Till doktor efter aflagda prof juris licentiaten T. EnastrRö-
MER, Norrl.

Inom medicinska fakulteten af dess dekanus, 6. o. professor
O. M. RAMSTRÖM:

Till doktorer efter aflagda prof följande tvenne medicine licen-
tiater:

LinpqQvisTt, ὃ. G. E., Smål.

DAHLSTRÖM, ÅNNA, Göteb.

Inom filosofiska fakulteten af dess dekanus, professor O. WiDMAN:

Till doktorer efter aflagda prof följande filosofie licentiater:

ALMoQuisTt, ἢ. K. Ην., St.

Lawmw, M., St.

SJÖöSTRAND, E. R., St.

WiTtTtRoOcCK, G. J. V., St.

Horm, R., Vg.

Knös, Β. A. O., Vg.

RUDBERG, G., Vg.

SvEDBERG, Tu., S.-N.

ERIKSSON, Α., Υ.-Ὁ.

ReEUuTERSKIÖLD, FE. Η. C., Gbg.

Hammer, B. H. RB., Kalm.

Wrår, W. O. Orsson, Norrl.

Ekonomi.

Anslag af statsmedel.

Till understöd för fortsatt utgifvande under år 1908 af uni-
versitetets årsskrift beviljades af Kungl. Maj:t 3,000 kronor.

Till uppehållande under vårterminen af en pedagogisk öfnings-
skola jämte därmed förenade seminarieöfningar anvisades af Kungl.
Maj:t ett belopp af 2,700 kronor.

Underrättelse om de anslag, som beviljats universitetet vid
1908 års riksdag, har ännu icke inkommit till kansliet och kan
därför först meddelas i nästa årsberättelse.

Anslag af universitetets reservfond.

Till hyra och underhåll af geografiska institutionens lokal
samt till den nödvändigaste omvårdnaden af dess kartverk och
bokförråd 1,000 kronor. (5 juni 1907).

Till medicinska fakultetens notarie ett tilläggsarvode för läs-
året 1906—1907 300 kronor. (7 juni 1907.)

Till förbättrande af professor K. P. DAHLGRENS arvode för
uppehållande af befattningen såsom biträdande lärare i kirurgi
under tiden 1 augusti 1907--1 januari 1908 1,041 kronor 67 öre.
(29 juni 1907).

Ersättning till professor F. R. KJELLMANS sterbhus för de
tjänstgöringspenningar, som professor Kjellman nödgats afstå till
sin vikarie under tiden från och med den 4 till och med den 19
april 1907. (29 juni 1907).

. Fyllnadsarvode för uppbringande af ersättningen till medi-
cine och filosofie doktor 5. G. HEDIN för förordnandet att uppehålla
e. 0. professuren i medicinsk och fysiologisk kemi till 4,000 kro-
nor för år. (29 juni 1907).

Till bestridande af kostnaderna för elektrisk belysnings in-
förande i universitetshuset ett tilläggsbelopp af 796 kronor 59 öre.
(19 augusti 1907).

Ett anslag å 200 kronor för hvartdera af åren 1907 och 1908
till hjälp vid städning, eldning och rengöring å den fysiska in-
stitutionen, (14 oktober 1907).

116

Till inköp af mikroskop för det zootomiska laboratoriets räk-
ning 1,000 kronor. (14 oktober 1907).

För täckande af eventuell brist vid uppförandet af den för
universitetets studerande ungdom afsedda gymnastik- och idrotts-
inrättningen ett belopp af högst 5,000 kronor. (5 november 1907).

Till det akademiska kapellet för anordnande af violininstruk-
tion och öfningar i kammarmusik 300 kronor. (5 november 1907).

Ersättning till laborator ÅA. E. VeEestBERrRG för uppehållande
af undervisningen 1 rätts- och statsmedicin 500 kronor för år räk-
nadt. (28 november 1907).

Tilläggsarvode åt docenten B. H. Μ. PLrEweEL för uppehållande
af professuren i mekanik och matematisk fysik 1,500 kronor för
år räknadt. (28 november 1907).

Till inköp af en öfver utgräfningsområdet ἃ den 5. k. Stu-
dentholmen utförd modell 2000 kronor. (6 december 1907).

Tilläggsarvode åt docenten K. G. WeEstMAN för uppehållande
af den med e. o. professuren i rättshistoria förenade undervisnings-
skyldighet 300 kronor. (12 december 1907).

Tilläggsarvode åt docenten C. G. SWENANDER för uppehål-
lande af e. ο. professuren i jämförande anatomi från den 1 novem-
ber 1907 till 1907 års slut, beräknadt efter 2,000 kronor för år.
(23 december 1907.)

Till bevarande af fornlämningarne ἃ den 8. k. Studentholmen
3,000 kronor. (14 januari 1908.)

Till betäckande af kostnaderna för den resa, som professor H.
LuNnDsTRÖM företagit för att såsom universitetets representant
deltaga i Lätzen-kapellets invigning 407 kronor 70 öre. (30 januari
1908.)

Tilläggsarvode till docenten F. P:son WerTtteER för förordnan-
det att delvis uppehålla examinationen i processrätt 216 kronor 67
öre. (5 februari 1908).

Till tryckning af studiehandbok och tentamensböcker m. m. för
medicinska fakultetens räkning högst 800 kronor. (3 februari 1908).

Till anskaffande af namnplåtar å universitetets tafvelsamling
högst 400 kronor. (13 februari 1908).

Tilläggsarvode åt docenten F. ÅKERBLoM för förordnande att
uppehålla e. o. professuren i meteorologi 2,000 kronor för år räk-
nadt. (14 februari 1908).

Tilläggsarvode åt docenten B. Η. M. PreJer för förordnandet
att uppehålla professuren 1 mekanik och matematisk fysik 2,000
kronor för år räknadt. (14 februari 1908).

Tilläggsarvode åt docenten C. G. SWENANDER för förordnandet

117

att uppehålla e. o. professuren i jämförande anatomi 2,500 kro-
nor för år räknadt. (14 februari 1908).

Till geografiska institutionen för år 1908 till bestridande af
lokalhyra, städning och eldning, inköp af böcker, planscher och
skioptikonbilder samt anskaffande af instrument 3,650 kronor.
(9 mars 1908).

Fyllnadsarvode åt medicine och filosofie doktorn S. G. HEDIN
för förordnandet att uppehålla professuren i medicinsk och fysiolo-
gisk kemi 2,000 kronor för år räknadt. (18 mars 1908).

Tilläggsarvode åt docenten P. G. THöÖRNELL för förordnandet
att uppehålla professuren i latinska språket och litteraturen 1,500
kronor för år räknadt. (11 april 1908).

Tilläggsarvode åt docenten E. 5. StaaArrF för förordnande
att uppehålla professuren i romanska språk 2,000 kronor för år
räknadt. (11 april 1908).

Tilläggsarvode åt e. o. professor ἃ. HAMBERG för förordnande
att uppehålla e. o. professuren i geografi för tiden från och med
den 24 oktober 1907 till nämnda års slut efter 1,500 kronor för
år räknadt. (11 april 1908).

Tilläggsarvode åt docenten C. G. SWENANDER för förordnande
att uppehålla e. o. professuren i jämförande anatomi 2,000 kro-
nor för år räknadt. (11 april 1908).

Tilläggsarvode åt docenten T. EnGsTtRÖMER för förordnandet
att uppehålla 6. o. professuren i processrätt 1,500 kronor för år
räknadt (22 april 1908).

Donationer.

Af änkefru LEtty KJELLIN 7,000 kronor, däraf årliga räntan
skall utgöra ett stipendium till en obemedlad, välartad och flitig stu-
derande af Upplands nation, född inom Uppland, men med företrädes-
rätt för släkting till gifvarinnan eller hennes man utan afseende
å nation.

Genom Svenska kvinnornas Nationalförbund bland vänner
till framlidna filosofie doktor ELLEN Fries insamlade medel, 6,000
kr., till en fond med namnet "Ellen Fries' stipendiefond för kvin-
liga historieforskare", hvarur, sedan fonden vuxit till så stort be-
lopp, att tre fjärdedelar af årliga räntan utgör minst 300 kronor,
ett stipendium å minst 300 kronor skall utdelas hvarje år såsom
understöd till bedrifvande af vetenskaplig historisk forskning till
svensk kvinna, som antingen aflagt filosofie kandidat- eller licen-
tiatexamen, i bägge fallen med öfverbetyg i historia, eller som
genom utgifvande af något historiskt arbete visat sin duglighet
för vetenskaplig historisk forskning.

118

Universitetets finansiella ställning år 1907.

Inkomster:
Statsanslag
Inkomster af jordegendom och anslagen tionde
Räntor å reverserade skulder och fordringar
Diverse inkomster ὅτις
Summa

764,082:
226,180:
242,003:
63,923:

kr. 1,296,190:

Utgifter:
I. Löner, pensioner m. m.:
1) Ordinarie professorsstaten . . . . 224,267: 19
E. o. professorer m. fl. . . . . . 217,800: 31
Exercitiestaten . . . ... . .o.w. 9,267: 16
Vikarierande lärare . . . . . . . 5,000: —
Extra stat . .. co... .... 40,944 944: 17 497,279:
2) Förvaltningen:
Kansliet . . .. co. co.cc... 15,428: —
Drätseln . . .. .....w.w.w. 24,793: 89
Betjäningen . . . ον νιν 18,800: — 58,721:
8) Kungl. och Riksstätens stipendier | 9,700:
4) Anslag för studier, som ej tillhöra examensämnena 900:
5) Ersättning för spannmålsindelning till professor
Skytteanus . SVEA σἶτι ὥρον Ὡς SR Ἧς τὴν ὦ 1,785:
6) Dyrtidstilläg . δ ἃ : 4.219:
7) Extra lönetillägg för vaktbetjänte ; 2,162:
8) Resestipendier för professorer m. ἢ. 3,300:
8) Pensions- och indragningsstater:
Pensions- och gratialstaten . . . . 4,729: 73
Indragningsstaten . . . .. . . 28,588: 51
Allmänna indragningsstaten . . . 4,500: — 32,788:
II. Institutioner och fonder:
1) Institutioner. . . co.cc... . 280,455: 37
Cassa studiosorum . . , ..n.. 2410: 69 280,690:
2) Egna fonders intressen . . . . . 1,928: 79
Diverse donationer och fonder . . 241,140: 61
Uppsala, Ulfva wm. fl. vattenkvarnars
reparationsfond . . . Sova τὰ 1,500: —
Universitetets årsskriftsanslag δ ἃ 2.000: ---
Anslag till utgifvande af Re
föreläsningar . . ör 3,100: —
Anslag för utgifvande af en ) samling
af Carl von Linnés bref . . . Ἑ17.000: —
Reservfonden . so sc cc... 88,495: 38 — 350,159:

26
89
52
98

65

43

24

06

78

Transport 1,241,772: δὶ

119

Transport 1,241,772: 51

III. Reparation o...oococooc..... cc... vw. orm 14.080: ---
IV. Diverse utgifter:
Utskylder och brandafgifter . . . 2,000: —
Extra utgifter och tryckningskost-
nader. . ... ..ovnv .. 24,753: 41
Landtmäteri och rättegångskostna-
(ÖT τ εἰς sk sär når få rr ἃ 12,078: 48
Hyresmedel . . ooo oo... .v. 1,556: 25 40.388: 14

Summa kr. 1,296,190: 65

Innehåll.

Inledning :
Konunga- och kanslersbref .

Styrelse- och personalförhållanden.
Tjänstledigheter :
Förordnanden
Utnämningar .
Afsked "
Aflidna ..
Offentliga uppdrag
Stipendier, belöningar och understöd
Vetenskapliga resor . .
Af universitetets lärare och tjänstemän 'utgilna skrifter

Institutioner och samlingar.
Universitetsbiblioteket .
Anatomiska institutionen .
Fysiologiska institutionen
Medicinska kliniken .
Medicinska poliklinikon
Kirurgiska kliniken . ..
Akademiska sjukhusets bröstklinik
Pediatriska polikliniken ς
Kirurgiska polikliniken Σ
Obstetrisk-Gynekologiska institutionen :
Oftalmiatriska kliniken och BONE ;
Psykiatriska kliniken Ἀν δὰ fn τῷ
Patologiska institutionen . . ς
Farmakologiska institutionen .
Institutionen för medicinsk kemi
Institutionen för allmän och analytisk kemi
Zoologiska institutionen
Botaniska institutionen .
Fysiska institutionen . 5
Mineralogisk-Geologiska institutionen
Astronomiska observatoriet .
Meteorologiska institutionen . .
Geografiska institutionen . .
Museet för nordiska fornsaker
Mynt och medaljsamlingen .
Konstmuseet
Beminarierna . :
Exercitieinstitutionerna . EE EAA
Studentantal. Examina. Promotioner.
Studentantal
Examina . ᾿
Akademiska afhandlingar Ξ
Promotioner
Ekonomi.
Anslag af statsmedel :
Anslag af universitetets reservfond
Donationer .
Universitetets finansiella ställning .

Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908.

Teologiska fakulteten: Prof. E. Berggren: v.t. Eskatologi
(3 t.); h.t. (under senare del.) Viktigare dogmatiska frågor (3 t.);
ledde proseminarie- och seminarieöfningar. — E. o. prof. Ο. Quen-
sel: v.t. ο. h.t. Homiletisk metodik (1 t.); ledde de homiletiska
öfningarna o. öfningar 1 liturgiskt föredrag. — Prof. H. Lund-
ström: v.t. till 1 april Den svenska kyrkans historia efter refor-
mationen (3 t.); h.t. Martin Luther i den nyare forskningens ljus
(3 t.); ledde seminarieöfningar. — Prof. E. Stave: v.t. Psalmerna
(3 t.); h.t. (under senare del.) Genesis (3 ἰ.}; ledde seminarieöfnin-
gar. -— Prof. N. Söderblom: v.t. Frågor rörande gudstrons inne-
börd och utveckling (2 t.); h.t. från 1 nov. Sokrates mystikern
(3 t.); ledde seminarieöfningar. — Prof. C. Martin: νι. o. hit.
Pastoralteologi med hänsyn till svenska kyrkans ordning (2 t.);
ledde de Kyrkorättsliga öfningarna samt proseminarieöfningar. —
E. o. prof. A. Kolmodin: ν. t. Efeserbrefvet (3 t.); ledde se-
minarieöfningar. — E. ο. prof. E. Billing: v.t. o. h.t. De etiska
problemen i den moderna arbetarfrågan (3 t.); ledde seminarie-
öfningar. — Assist. T. Bring: v.t. o. h.t. Kateketisk metodik (1 t.);
ledde de kateketiska öfningarna. — Kyrkosånglär. H. Palm: vit. o.
h.t. Kyrkosångens historia och teori (1 t.); ledde öfningarna i
kyrkosång. — Doc. Hj. Holmquist: v.t. från 1 april Kyrkans
historia efter reformationen (3 t.); h.t. Emanuel Swedenborg (1 t.);
v.t. ledde proseminarieöfningar. — Doc. J. Göransson: v.t. Schleier-
machers uppfattning af uppenbarelsen och Kristus (2 t., fr. I april
3 t.); h.t. Apologetiska begrepp i historisk belysning (3 t.); hit.
ledde seminarieöfningar. -— Doc. G. Aulén: v.t. Öfversikt öfver
Schlerermachers Glaubenslehre (1 t.); ἢ. t. (under förra del.) Några
grunddrag i Martin Käklers teologi (2 t.), Öfversikt öfver kristo-
logiens utveckling intill våra dagar (i börj. af h.t. 2 t., sed. 1 t.).

2 Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908.

— Doc. E. Aurelius: v.t. fr. ο. m. 10 april Den nytestament-
liga kanons historia (1 t.); h.t. Jesu liknelser (2 t.), Kolosser-
brefvet (1 t.); h.t. ledde seminarieöfningar.

Juridiska fakulteten: Prof. Ὁ. Davidson: vt Jämfö-
rande finansrätt (ἃ t); h.t. Nationalekonomi (4 ἰ.). — Prof. H.
Blomberg: v.t. kurs i Förvaltningsrätt; h.t. Svensk Statsrätt
(8 t.); h.t. ledde öfningar i statsrätt. — Prof V. Sjögren: vit. ο.
h.t. Valda delar af förmögenhetsrätten (4 ἰ.). — Prof. H. Dahl-
berg: v.t. o. h.t. Speciell privaträtt (4 t.). — E. o. prof. C. A.
Reuterskiöld: v.t. und. jan. Encyklopedi, febr. Internationell
privaträtt o. sed. Den romerska rättens solidarobligationer (3 t.);
h.t. Valda delar af encyklopedien (3 t.); v.t. ledde öfningar i de
Romerska rättskällorna, h.t. öfningar i samb. m. föreläsningarna. —
Häradsh. G. Ribbing: νι. ledde den praktiska kursen. — Doc.
K. G. Westman: v.t. kurs i Rättshistoria (2 t.); h.t. Den svenska
förmögenhetsrättens historia (3 t.); ledde rättshistoriska öfningar.
— Doc. E. Eschelsson: νι. Civilrätt (1 t.). — Doc. F. Wetter:
v.t. Allmän straffrätt (4 t.); h.t. Om straffs villkorliga bortfal-
lande (4 t.). — Doc. T. Engströmer: v.t. från 1 april Valda de-
lar af civilprocessen (4 t.); h.t. kurs i Processrätt (8 t.); h.t. ledde
rättsvetenskapliga öfningar.

Medicinska fakulteten: E. ο. prof. O. V. Petersson: vit.
ο. h.t. Fysikalisk diagnostik (5 t. und. 2 mån.); höll pediatrisk
poliklinik. — Prof. O. Lindfors: v.t. o. h.t. Gynekologi (2 t.),
Obstetrik (2 t.); höll gynekologisk klinik o. poliklinik samt obste-
trisk klinik. — Prof. A. Hammar: v.t. o. h.t. Histologi med de-
monstration af preparat (12 t.). — E. o. prof. ὦ. Mörner: vit. i
börj. Fystiologisk och patologisk kemi, fr. 3 mars Farmaceutisk
kemi (3 t.); h.t. Farmaceutisk kemi (3 t.); ledde öfningarna ἃ med.-
kem. laboratoriet. — BE. o. prof A. Gullstrand: v.t. und. april
ο. h.t. 15 nov.—15 dec. Speciell oftalmiatrik (3 t.); höll oftalmia-
trisk klinik o. poliklinik. — BE. ο. prof. M. Elfstrand: v.t. o. hit.
Farmakodynamik (2 t.), Farmakognosi (1 t.), Läkemedelsförord-
ningslära med öfningar i Receptskrifning (1 t.). — Prof. Hj.
Öhrvall: v.t. i börj. Respirationen, sed. Allmän nerv- och muskel-
fysiologi (4 t.); h.t. Sinnesfysiologi (4 t.); öfvervakade laborations-
öfningarna. — E. ο. prof. V. Hultkrantz: v.t. o. ἢ.1. Makrosko-
pisk anatomi (ἃ t.). — Prof. U. Quensel: v.t. Allmän patologi

Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908. 3

(2 t.), v.t. o. h.t. öfningskurs i Speciell patologisk anatomi med
mikroskopiska demonstrationer (2 t. hvarannan fred.); verkställde
liköppningar med demonstralioner. — Prof. K. Petrén: v.t. ο. h.t.
Speciell medicin (2 t.); höll medicinsk klinik. — EE. o. prof. F.
Svenson: νι. o. hit. klinisk undervisning i Psykiatri (ἃ t. und.
2 mån.). — E. o. prof. Μ. Ramström: vit. fr. 1 april Bäckenets
anatomi (4 t.); h.t. (und. sen. del.) Anatomi (4 t.); ledde dissek-
tionsöfningarna. — Prof. G. Hedin: v.t. i börj. Delar af fystolo-
giska och patologiska kemien (2 t.), sed. Fysiologisk kemi (6 t.);
h.t. Fystologisk kemi (3 t.) samt 1—15 dec. Organisk kemi (6 t.).
— Prof. K. Dahlgren: vi. o. h.t. Speciell kirurgi (2 t.); höll
kirurgisk klinik. — Laborator A. Vestberg: v.t. Allmän patologi
(2 t. und. 2. 1,4 mån.), ledde öfningskursen i samma ämne; hit.
Bakteriologi (2 t. und. 6 veckor), ledde kursen i samma ämne
samt Rättsmedicinska öfningar; v.t. o. h.t. demonstrerade liköpp-
ningar. — Laborator G. Göthlin: vt. Experimentell fysiologi
(2 t.); h.t. Fysiologisk retningslära (2 t.); v.t. o. h.t. ledde prak-
tisk kurs i Fysiologi (8 t.) samt de fysiologiska laborationsöfnin-
garna. — Doc. F. Zachrisson: v.t. o. h.t. kurs i Allmän kirurgi
(5 t.), Allmän sjukvårdsteknik (1 t.); höll kirurgisk poliklinik. —
Doc. R. Friberger: vt. kurs i Mikroskopiska, kemiska, bakterio-
logiska och fysiologiska undersökningsmetoder (3 t.); höll medicinsk
poliklinik. — Med. lic. G. Bergmark: h.t. kurs i samma Under-
sökningsmetoder som ofvan (3 t.); höll medicinsk poliklinik.

Filosofiska fakultetens humanistiska sektion; Prof. H.
Hjärne: hit. Inledning till historiens studium (3 t.); ledde semi-
narieöfningar. -- Prof. A. Noreen: v.t. ο. h.t. Yngre fornsvenska
(2 t.), Nysvensk betydelselära (1 t.); v.t. o. h.t. ledde prosemi-
narieöfningar och h.t. därj. seminarieöfningar. — Prof. R. Geijer:
v.t. Filosofiens historia från och med Kant (3 t.); h.t. Pedagogti-
kens historia (2 t.); ledde seminarieöfningar. — Prof. S. Boéthius:
v.t. Allmän statslära (2 t.), Svensk statskunskap (i börj. af term.
1 t., sed. 8 t.); ledde seminarieöfningar. — Prof. Η. Schäck: vit.
Sveriges litteraturhistoria (folkvandringstiden och vikingatiden)
(1 t.); h.t. proped. kurs i Litteraturhistoria (6 t.); ledde seminarie-
öfningar, h.t. därj. examinatorium. — Prof. A. Danielsson: vit.
(3 t.) ο. h.t. (4 t.) Iliadens 98:6 bok; v.t. ledde seminarieöfningar.
— E. ο. prof. J. Lundell: vit. o. h.t. Ryska berättelser af An-
drejev (2 t.), v.t. Inledning till slavisk ljudlära (3 t.); h.t. Polska

4 Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908.

(2 t.); ledde seminarieöfningar. — Prof. A. Erdmann: vit. till 15
mars Shalkspere's Hamlet, sed. o. und. h.t. Allmän inledning till
det lefvande engelska språkets studium (3 t.); ledde proseminarie-
öfningar. — E. ο. prof. F. Johansson: v.t. Päligrammatik (2 t.),
Elementerna af sanskrit (1 t. o. und. ἢ.1. 3 t.); ledde seminarie-
öfningar. — E. ο. prof. 5. Wide: v.t. Euripides Hippolytos (31);
h.t. Greklands prehistoriska tid (3 t.); v.t. o. h.t. ledde öfningar
i Klassisk arkeologi. — E. o. prof. N: Edén: v.t. Tysklands hi-
storia under nittonde århundradet (3 t.); h.t. Frankrikes historia
under sextonde århundradet (3 t.); v.t. ledde seminarieöfningar Ο.
h.t. proseminarieöfningar. — Prof. K. Zetterstéen: νι. o. hit.
Tusen och en nutt (2 ἰ.), proped. kurs i Arabiska (2 t.); ν. t.
ledde 'seminarieöfningar. — E. o. prof. K. Wiklund: h.t. Finska
(2 t.), Ungerska (9 t.). — E. o. prof. Ο. ν. Friesen: v.t. o. hit.
Nysvenska (2 t.), v.t. Valda problem inom den nordiska språk-
historien (1 t.); h.t. Isländska (1 t.); v.t. ο. h.t. ledde seminarie-

öfningar. — E. ο. prof. Hj. Psilander: v.t. (2 t.) o. h.t. (1 t.)
Holländska, νι. Tysk ordbildningslära (1 t.); h.t. Tysk fonetik
(2 t.); v.t. ο. h.t. ledde seminarieöfningar. — Doc. E. Petrini:

v.t. Volkelts estetik (2 t.); ledde seminarieöfningar. — Doc. Α. Hä-
gerström: v.t. Etikens historia från och med Augustinus (9 t.),
Socialistiska idéernas historia (1 ἰ.); h.t. Rättsidéers sannings-
värde (2 t.), Den praktiska filosofiens propedevtik: valda frågor
ur kunskapsteorien (1 1.); ledde seminarieöfningar. — Doc. E.
Staaff: v.t. Nyfranska (1 t.), Chrestien de Troyes, Cliges (2 t.);
h.t. Inledning till nyfranskans studium (1 t.), Valda uppgifter
ur de romanska språkens grammatik (1 t.), La Farce de Pathelin
(1 t.); ledde seminarieöfningar. — Doc. L. Kjellberg: h.t. Gre-
kisk vaskunskap (1 t.); biträdde vid proseminarieöfningar — Doc.
T. Torbiörnsson: v.t. ο. h.t. ledde proseminarieöfningar. — Doc.
B. Hesselman: wv.t. und. jan. o. febr. Valda stycken ur Wim-
mers Oldnordisk lesebog (2 t.); h.t. Historisk nysvensk formlära
(verbalböjn.) (1 t.). — Doc. D. Myhrman: v.t. o. h.t. kurs i Ba-
bylonisk-assyriska språket; h.t. ledde seminarieöfningar. — Doc.
E. Andersson: h.t. Koptisk grammatik (1 t.), Ny behandling af
Pithom-stelen med ledning af i Kairomuseet dragna estampager
(1 t. hvarann. tisd.), Pistis Sophia (1 t. hvarann. tisd.), Hicrogly-
fisk grammatik (1 t.); demonstrerade Victoria-museets samlingar.
— Doc. K. Sundén: v.t. und. febr. Engelsk etymologisk ljudlära
(4 t.); h.t. Det medelengelska ljudsystemets utveckling i nyengelska

Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908. D

perioden (1 t). — Doc. E. Nachmanson: vit. Πράξεις ἀποστόλων
(3 t.):; v.t. biträdde vid seminarieöfningar o. h.t. vid proseminarie-
öfningar. — Doc. Ο. Östergren: v.t. o. h.t. biträdde vid prose-
minarieöfningar o. höstterminen därj. vid seminarieöfningar. —
Doc. J. Roosval: v.t. kurs i Den kristna konstens historia till
omkr. år 1500 (2 t.); h.t. Svensk konsthistoria under 1500-talet
(1 t.), Rembrandt (1 1.); ledde seminarieöfningar. — Doc. K.
Stjerna: v.t. ο. h.t. Nordisk stenålder (1 t.), Stenåldern i Europa
(1 t.); ledde seminarieöfningar. — Doc. G. Thörnell: vit. Öfver-
sikt af den romerska litteraturhistorien (3 t.): h.t. Romerska anti-
kviteter (3 t.); ledde seminarieöfningar. — Doc. K. Hedvall: hit.
Kants kunskapslära (4 t.); ledde seminarieöfningar. — Doc. H.
Celander: v.t. o. h.t. biträdde vid seminarieöfningar. — Doc. H.
Almquist: νι. Östeuropas historia under 16:e århundradet (3 t.);
h.t. Gustaf 11 Adolfs historia (1 t.); v.t. ledde proseminarie-
öfningar ο. h.t. biträdde vid seminarieöfningar. — Doc. B. Ham-
mer: h.t. biträdde vid seminarieöfningar. — Lektor E. Classen:
v.t. Läsning och förklaring af Meredith, The egoist (9 t.), Munt-
lig öfversättning till engelska (2 t.), Valda delar af engelska
syntaxen (1 t.), Engelsk litteraturhistoria från Milton till Pope
(1 t.); h.t. Läsning och förklaring af Shaw, Arms and The Man
(2 t.), Muntlig öfversättning till engelska (2 t.), Engelska syno-
nymer (1 t.), Den engelska romanen under senare hälften af
1800-talet (1 1.). — Lektor H. Buergel Goodwin: v.t. i börj.
Goethes »Torquato Tusso», sed. Valda lyriska dikter ur den tyska
litteraturens klassiska period (1 t.), Läsning och tolkning af Vi-
scher, Auch Einer (2 t.), Praktisk kurs i tysk fonetik (1 t.), Munt-
lig öfversättning af valda svenska texter (i börj. Aug. Strind-
berg) (2 t.); h.t. Goethes > Werthers Leiden> (1 t.), Läsning och
tolkning af en modern tysk berättelse (2 t.), Muntlig och skrift-
lig öfversättning af valda svenska texter (8 t.); v.t. ο. h.t. Prak-
tisk inledning till studiet af det lefvande isländska språket (2 t.
und. 1 mån.). — Lektor A. Terracher: vit. o. h.t. Franska sam-
talsöfningar (2 t.), Läsning och tolkning af en fransk text (und.
νι. H. Tawne, Vie et opinions de F.-Th. Graindorge) (1 t.), Skrift-
lig och muntlig öfversättning uf en svensk text (1 t.), Den franska
romantiken (1 t.); ledde seminarieöfningar.

Matematisk-naturvetenskapliga sektionen: Prof. Ὁ. Wid-
man: v.t. preliminär kurs (4 t.) och h.t. högre kurs (2 t) i Orga-

6 Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908.

nisk kemi; ledde öfningarne i Organisk syntes med analys och i
Föreläsningsexperiment; öfvervakade de kemiska specialarbetena.
— Prof. N. Dunér: νι. Sfärisk astronomi (4 t.); h.t. Allmän
astronomi (ἃ t.). — Prof. A. Wirén: v.t. Byggrudsdjurens mor-
fologi (3 1.); ἢ.1. Metazoernas system (4 t.); v.t. ledde de Zooto-
miska öfningarna för fil. lic. examen. — Prof K. Ångström: vit.
Fysikalisk optik (3 t.); h.t. Lagarne för strålning och absorption,
spektralanalys (4 t.); öfvervakade de fysiska laborationerna och
särsk. specialarbetena. — Prof. A. Högbom: v.t. Mineralogi och
petrografi (3 t.), Geologiens utveckling under 19:e århundradet
(1 t.); h.t. Fennoskandias geologi (2 t.), Mikroskopisk petrografi
(2 t.); ledde öfningarne i petrografi. — Prof. A. Wiman: vit.
Projektiv geometri (4 t.); h.t. Kvadratiska former (talteori) (8 t.);
ledde seminarieöfningar. — Prof. O. Juel: v.t. De lägre krypto-
gamernas organisation (ἃ t.); h.t. Växternas systematik och
morfologi (före 1 nov. 4 t., sed. 3 t.); ledde öfningskursen i Cy-
tologi för ἢ]. lie. examen. — FE. ο. prof. E. Holmgren: v.t. Teo-
rien för buktiga ytor (3 t.); h.t. Funktionsteori (4 t.); ledde se-
minarieöfningar. — E. ο. prof. A. Hamberg: vt. Fysisk geografi
(före 1 april 3 t., sed. 2 t.), efter 1 april kurs i Geografiska la-
borationer (4 t.); h.t. Valda kapitel af Europas geografi (före 1
okt. 2 t., sed. 3 t.), före 1 okt. kurs i Geografiska laborationer
(4 t.); ledde proseminarie- och seminarieöfningar. — E. o. prof.
D. Strömholm: v.t. Grundlinjerna till reaktionsläåran (2 t.); hit.
eft. 1 nov. Teoretisk inledning till den analytiska kemien (2 t.);
ledde öfningarna i Oorganisk syntes, kvalitativ och kvantitativ
kemisk analys. — E. o. prof. R. Sernander: v.t. Den nordiska
vegetationens utvecklingshistoria (4 t.); h.t. Demonstration af valda
biologiska typer i botaniska trädgården (ἃ ἰ.). — Prof. G. Gran-
qvist: v.t. o. h.t. ledde öfningarna å fysiska laboratoriet. — Ob-
servator Ö. Bergstrand: v.t. o. h.t. ledde de astronomiska obser-
vationsöfningarna. — Doc. C. Wiman: v.t. Sveriges kambrisk-
siluriska bildningar (1 ἰ.). — Doc. N. Svedelius: v.t. fr. 15 april
Växtfysiologiska experiment (4 t.); i börj. af v.t. o. i slut. af hi.
ledde den Mikroskopiska öfningskursen; h.t. i börj. ledde den
Organografiska öfningskursen. — Doc. F. Åkerblom: v.t. Oceano-
grafi (2 1.); v.t. o. h.t. ledde de meteorologiska arbetena. — Doc.
C. Benedicks: h.t. Metallernas fysikaliska kemi (1 t.). — Doc.
H. v. Zeipel: v.t. Celest mekanik enligt Powcaré (2 t.); h.t. Ho-
mogena vätskemassors jämvikt under rotation (1 1.). — Doc. R.

Offentliga föreläsningar och öfningar under år 1908. 7

Fries: ht. i börj. Våra odlade träd och buskar jämte öfriga
viktigare prydnadsväxter (ἃ ἰ.). — Doc. G. Swenander: vit. o.
h.t. ledde öfningarna i Jämförande anatomi. — Doc. H. Pleijel:
v.t. o. h.t. Rationell mekanik (2 1.), Elektromagnetism (1 t.);
ledde seminarieöfningar. — Doc. T. Svedberg: v.t. Kolloidernas
kemi (1 t.).

Exerecitier: Ritlär. C. Holmgren: Teckning (4 t.). — Direc-
tor musices I. Hedenblad: v.t. Harmonilära (1 t.); h.t. Kontra-
punkt (1 t.); ledde akademiska kapellets öfningar. — Akademi-
stallmäst. C. W. Gredin: νι. Ridkonst (24 t.). — Akademistall-
mäst. Η. Selander: h.t. Ridkonst (18 t.). — T. f. gymnastiklär.
C. Lundqvist: v.t. o. h.t. Gymnastik (6 t.), Fäktning (6 t.).

Uppsala Universitets Årsskrift 1908.
Innehåll.

Teologi:
Hjalmar Holmquist, De svenska Domkapitlens förvandling till Lärarekapitel

1571—1687 216 sidor.

Filosofi, Språkvetenskap och Historiska vetenskaper:
” Ernst Meyer, Program utgifna vid Upsala Universitet 1701—1854 1927 sidor.
s Gunnar Rudberg, Textstudien zur Tiergeschichte des Aristoteles XXX + 104 sidor.
/ Bertil Hammer, Bidrag till uppmärksamhetens psykologi IV + 104 sidor.
Jarl Charpentier, Studien zur indischen Erzahlungsliteratur. I. Paccekabuddha-

geschichten. IX + 174 sidor.

Program:

” Henrik Schöck, Bidrag till tolkning af Rök-Inskriften 29 sid.
, Kungl. Universitetets i Uppsala redogörelse för det akademiska året 1907—1908.

4 Offentliga föreläsningar och öfningar under året 1908.

Verzeichnis der druckfehler und verbesserungen.

Leider finden sich in der abhandlung eine menge von druck-
fehlern, die in dem fräher beigegebenen verzeichnis nicht auf-
genommen worden sind. Die leser werden also gebeten dieses
verzeichnis statt des fräheren zu benutzen. Interpunktionsfehler
sind hier nicht beräcksichtigt geworden. Es hat sich leider auch
herausgestellt, dass die durchsicht des manuskripts durch Herrn
E. Stumpp allzu wenig effectiv gewesen ist, was ich nur bedauern,
nicht aber verbessern kann. Die berichtigung von mehreren, kleine-
ren ungenauigkeiten in äbersetzungen ἃ. 5. w. verdanke ich Herrn
Cand. phil. H. Smith.

P. 2 z. 1 lies: Mahärästri — ib. z. 5: in der stadt Mithila,
dem grosskönigsresidenz — ib. z. 6—7: der seinen hofstaat im
zaume hielt — ib. z. 21: zu anupadaka?” (B anupadoko, M anupadako)
vgl. Divyävad. p. 619,22 — ib. anm. 1: die bemerkung δον savät-
jayanta ist zu slreichen — P. 3 z. 10: Dann — ib. anm. 1: vgl.
auch Leumann Album Kern 391 ff. — ib. anm. 6: Märasamyutta
und Samy. — P. 4 z. 20: findest — ib. z. 22: heilige — ib.
anm. 5: sämkhya (an zwei stellen), hätte — P. 6 anm. 1: loi p.
568 — ib. anm. 4: BM haben crot(r)am oväya (nach Smith odhäya
zu lesen) — ib. anm. 6: 18,56 — P. 8 z. 1: träge und unver-
ständig nach Senart; BM haben pramattä varabuddhino — ib. z.
5: schreckliche -- ib. Ζ. 19—20 u. a.: man kann nämlich dem
grossen heerföhrer Tod unmöglich entrinnen — P. 10 z. 12: kein
— ib. z. 26: nannte — ib. anm. 2: V p. 128 anm. — P. 12 z. 7:

während — ib. z. 12: Räuraväu --- ib. z. 19: Patäpano — ib.
z. 22: räudrasatvehi — ib. z. 23: satvär und pratyekasodacotsa-
desu — ib. z. 31: räudrakarmebhik und "satvehi — ib. z. 88:

Osatvehi — ib. z. 34: catukarnä — P. 18 z. 2: catudväräa — ib.
Zz. 6: tejasamyuta — ib. z. 10: ayopäkärapariwyanta — ib. z. 11:
yutä — ib. z. 15: sadäyasaphäläsphära — ib. z. 16: romahar-
sanaräpaå — ib. z. 19: dukhaä — ib. z. 27: ja — ib. Ζ. 36: satvä

176 Jarl Charpentier,

und mahäkilbisakärakaä — ib. ἃ. 37: pratapyarti — P. 14 z. 5:
es ist wohl dandehi sthule narakapälaka zu lesen (ebenso in
456,11 äyase Yamapäurusä) nach Smith — ib. z. 6: katakilbisä —
ib. z. 10: tante ”ham — ib. 2. 12: tesäm und anupäårvacgah —
ib. z. 14: urdhapaädäm adhogiräm — ib. z. 15 und 19: pralarmn-
bayitvä — ib. z. 16: ärdhvapädärnr — ib. z. 18: satvå und adho-
ciräh — ib. z. 28 und 32: påtenti — ib. Ζ. 29 und 32: hastesu
— ib. z. 30: pradustamänasaä naräh — ib. z. 31: pradustamana-
sarnkalpä — ib. z. 32: äyasehi nakhehi — ib. z. 88: gäträni
— ib. z. 36: krodhavagänugäåh — ib. z. 38: yehicchindanti —

P. 15 Ζ. 7: Dhp. 2 — ib. z. 10: tesärnm samchinnagätränäm —
ib. z. 11 und 12: tesärn — ib. anm. 8: samchinnagattam — P.
16 Ζ. 3: te 'vagähanti — ib. z. 7: vedanär — ib. 2. 15: evanm-

γῶραπι und satvä — ib. 2. 18: Kunaparr — ib. z. 19: nirmuktäh
— ib. z. 26: bhitltväna — ib. 2. 27: krsnehti — ib. z. 98: krsna-
pränaka — ib. z. 29: bhittväna und mänsagonitabhojanäh — ib.
z. 38: agnitiksnamukhä — ib. anm. 2: caktitiksna? --- P. 17 z. 1:
drumänm und gobhanäm — ib. z. 10: äurdhavrkse — ib. anm. 1:
jät. 544 g. 153 und GCyäma-Cabaläu gonäv ca grdhräv ca —
P. 18 z. 6 (ebenso 8, 10 und 14): Asipatra? — ib. z. 20: nad
— ib. z. 21: tesärn — ib. 2. 22: elaksnitäni — ib. z. 23: αὐισᾶπὶ
— ib. Ζ. 28: g. 61 — ib. 2. 29: 'ikugehi — ib. z. 30: bhurmjäventi
— ib. z. 32: steht — ib. anm. 1: jät. 544 — ib. anm. 2: ayovti-
skambhanehi und viskarmbhayitvä — P. 19 2. 1: sarmtaptarn und
päyäyanti (ebenso z. 3) — ib. z. 2: tesärm — ib. z. 3: vilinakam
— ib. z. 11 und 13: ”särinah — ib. z. 12: narakärm — ib. z. 14:
ye, karmäni und mänusäh — ib. z. 16 yonigah — ib. 2. 17: πιᾶ-
nusäh und kugaläkära statt kugaläcära — ib. z. 33: Samudracrir
— Ρ. 20 z. 2: yuvaräd — ib. z. 3: γάμναπαηι — ib. 2. ἃ:
värdhakam — ib. z. 8: uccän nimne nimnäc cocce — ib. z. 10:
asthibhasträsadrkkäyo värdhake — ib. z. 15: tathästho pi —
ib. z. 16: jaksuh — ib. z. 17: ”kalevaram — ib. z. 18: äspa-
dikrtam — ib. 2. 20: vivigug ca niriyuc cänekago — ib. z. 91:
ekag ca — ib. z. 23: säram äsädayan — ib. 2. 24: pravive-
cädhikädhtkam — ib. z. 25: bhrgam — ib. z. 27: ”enann avy-
agram ämtisam — ib. z. 28: babhuvätyantamadhyagah — ib. 2. 30:

sarmcukocä? und muktavistham — P. 21 z. 2: tararmgahastäir
äkrsya — ib. z. 3: taratpravakanam und kurjarakalevaram —

ib. z. 6: krtadvärän — ib. z. 8: väyasag cakre visvagdigavalokanam
— ib. 2. 9: pagcän nirädväitam — ib. z. 10: aham — ib. z. 12:

Paccekabuddhageschichten. 177

bhuyo 'ρὶ — ib. z. 13: äkramyamänam abhitas tan usw. — ib.
z. 14: småbdhäu — ib. z. 16: pränäig ca — ib. z. 19: rägavan
hasti? — ib. 2. 20 und 29: käka ivämusmin und ma nksyämi —

P. 22 z. 16: 'in Benares regierte' — P. 24 z. 1: Räpanikäå — ib.
z. 9: pravigad vätagitale — P. 25 z. 86: pärnsukridakam — P. 26

z. 7: svalarkrtå — ib. 2. 8: pärnsukridakam — ib. z. 26: tvärn
— P. 27 z. 7: appam — ib. z. 25: catuttham — ib. 2. 27: yo ”ham
— ib. z. 28: kocid uparudhyati — ib. z. 29: adhanasya anägä-

rasya — ib. z. 34: tatiyam — P. 98 2. 8: sotthim — ib. z. 25:
bhadram — ib. z. 26: dayhamänamhi — ib. z. 33: kurmbhena —
ib. z. 85: pamcamam -- P. 29 z. 2: sadäpi — ib. z. 15: der
jätakakomm. und die meisten hdschr. zu Therig. 284 haben pari-
nitthitam; Therig. 283 hat die lesart osenti, was ja zu B osanti
stimmt — ib. z. 30 und 31: Cronaka — ib. z. 34: kähämi —
ib. z. 37: upamän — P. 30 z. 5: kwhjaro — ib. z. 11 und 21:
vyäyäma — ib. 2. 14: viharmgamo -— ib. 2. 18: πίγαΐο — ib. 2.
25: Garmgå — ib. z. 26: samudraim — P. 81 z. δ: Dirghäyu
— ib. z. 17 und 20: maranarn — ib. z. 26: ämantremi bhavan tava
— ib. z. 27: kämänär — ib. ἃ. 35: patipajjassu (ebenso p. 32 z. 10)
— P. 32 z. 5 tär — ib. 2. 8: hemakappanaväsasäh — ib. 2. 9: to-

maranmkusapäniki — ib. z. 18: särvälamkärabhusitäfni] — ib.
4. 19: satthi und sabbälarikarabhusitä — ib. z. 22: ärälhä σᾶ-
maniyehi — ib. z. 24: sastim — ib. z. 25: täm — ib. z. 33:

solasitthisahassänt --- ib. z. 35: rajjarm — P. 88 2. 4: sumbhakar
— ib. z. 13: 460,2 ff. — ib. z. 15: päteya — ib. z. 17: grhnitvå
— ib. anm. 2 soll ausgehen --- P. 35 z. 10: mätangäv —- ib. z.
12: jätir — P. 37 anm. 1: assusamuddo und nagaram — P. 40
2. 22: ratthänti — P. 45 z. 5: Krsna — ib. z. 13: Vrsaparvan —
P. 46 anm. 2: Candapaccota ist nach Mabel Bode in JPTS. 1894
—96 p. 57 anm. als Candapajjota zu lesen — P. 47 z. 6--7:
Dann erhielt sie eine ausserordentliche schönheit usw. — P. 52
z. 16 und 23: Makaradamstraä (ebenso p. 53 z. 4) — P. 34 z. 1:
surakulam — ib. 2. 19: kimeid — ib. 2. 27: sväminyety — ib.
Ζ. 34: janmany amanyata — P. 55 2.6: yosij jagäda — ib. 2. 7:
Makaradarmsträ — ib. z. 13: jäyäriyarm — ib. z 20: grham —
ib. z. 25: desaccäyarr — ib. 2. 31—32: sarvesv arngesv atädyata
— ib. z. 32: dittharm — ib. 2. 35: 60 — P. 56 z. 1: 63 — P.58
z. 14: Goraksakac caäiva — P. 59 z. 4: kas tad und grhasanjrakarn
— ib. z. 11: tär — ib. anm. 2: an die identität — P. 60 z. 11:
andere — ib. z. 23: Möäladeva und D. — P. 62 z. 29—31: denn

178 Jarl Charpentier,

vornehmen leuten wird der verkehr mit huren als verboten dar-
gestellt — P. 68 z. 1—92: Jetzt bin ich unbewaffnet, deswegen
ziemt es sich nicht mut zu zeigen — ib. Ζ. 4—35: denn auch grosse
männer werden in dieser welt leicht vom ungläck betroffen —
ib. z. 6—7 vll.: wer besitzt immer die Laksmi? För wer ist die
liebe immer fest? — P. 70 z. 29: ehrwärdige — P. 71 z. 24—25 vll.
besser: aus verwirrung erkennt man die liebe — P. 72 z. 17: Vi-
kramaräja — P. 73 z. 3: verzeihung bekommst du erst, wenn du
ihn (den Mäladeva) hierher föhrst — ib. 2. 5: ich habe untmda nach
Jacobi mit 'vollmondstag' öbersetzt; nach Smith ist es eher =
unendupärnimaä B. V, 251 ”mond einen tag vor dem vollmond" Cäcvata
195 — ib. Ζ. 14—15: nur möge sie so thun, wie sie es wänscht'
— ib. z. 29: grösste — P. 74 z. 2—3 besser: 'gib dem kauf-
mann die hälfte, wäge es aber zuerst vor meinen augen” — ib.
z. 23: Jetzt ist jene gelegenheit da — ib. z. 37: wo er auf bitten
des M. usw. — P. 75 anm. 4: Ksemendra — P. 76 z. 15: 38
— ib. Ζ. 25: war — P. 78 z. 23: Mandiya — ib. anm.2: schätze
— P. 80 z. 7—8: 'dies ist för mich eine gelegenheit [in die
nähe des königs] zu' gelangen — ib. z. 14: aus der — ib. z.
21: herzen — P. 81 z. 12: Agaladatta — P. 82 z. 7: denselben
— ib. anm. 1: einen — P. 83 z. 3: Vikramaräja — P. 84
z. 9: er — 1 z. 11: charakter — P. 85 z. 2: ihn töten, sie dann
mit gewalt nehmen” — ib. z. 9: titthayara's — ib. z. 32: den hals
(statt die schulter) — P. 86 2. 11—13: "Die handlungen, die ein
wesen in dieser oder irgend einer anderen existenz veröbt hat, muss
es wieder abtragen, andere leute sind nur die mittel' [des karman]
— Ρ. 87 z. 14: tirthakara's — P. 88 z. 10: umgekehrter — ib.
z. 21: Wegen feindschaft in irgend einer fräheren existenz usw. —
P. 89 z. 17—18: Mit eintausend und acht mädchen aus der Ikkha-
gafamilie usw. — P. 90 z. 15: die ehrwärdige — P. 91 z. 5: um
seine — ib. z. 30: uvasantamohanijjä — Ῥ. 92 2. 11: saddä —
Ρ. 98 z. 3: bhittunanrr — ib. 2. 7: välaggapoiyäo — ib. z. 23: kim
nu jujjhänam — ib. 2. 24: appänanr — P. 94 2. 6 und anm. 1:
kalam — P. 95 z. 13: pajjavatthio — P. 101 z. 29: Käus — ib.
z. 32: Wer — P. 102 z. 19: mindestens — P. 103 z. 1 ff.; scheint
mir der umstand, dass die alte.... zu erzählen hat, mehr als
andere dafäör zu sprechen, dass sie nicht viel vor der zeit Buddha's
fiel — ib. 7. 6: Das letztere heisst — ib. z. 29: betrafen — P. 104
Zz. 87: ayarn rukkho nipphkalatäya nilobhäso — P. 107 «. 21: adha-
nassa — ib. z. 24: dahyamänäyärm -— ib. z. 25: bhiksuno — ib.

Paccekabuddhageschichten. 179

anm. 2: yesan und kircana — P. 108 Ζ. 13: yesan und kvnmcanan
— P. 109 z. 21: pamädam — ib. z. 22: pajam — P. 110 z. 31:
tirochadarn — ib. z. 33: sirim — ib. 2. 84: målar und upäganchim

— P. 111 z. 33: bahunärm — ib. z. 88: phalaheta — P. 117 z. 32:
enthalten — ib. anm. 2: Nemikumäro und Nemi — P. 118 z. 15:
schrecklichen — P. 123 z. 1: zerstört (da khaiya = ksayita- ist) —
P. 125 z. 33: in ein kästchen, das keine löcher hatte --- P. 126 z. 18:
kheta ist = vidyädhara — ib. z. 28: das mädchen — P. 131 z. 5:
”ein tugendreicher könnte in die fremde, in den urwald oder usw.
— ib. z. 37: Yavanärng cäiva — ib. z. 38: Nagnajitpramukhäns
cäiva — P. 132 z. 5: Gändhärärms tarasä — ib. z. 10: liess —
10. z. 13—14: Girivrajagatäg cäpi und Ambasthäg ca Videhåäg ca
Gändhäräc ca — P. 135 z. 8: erreichen — P. 141 z. 91: motiv-
wanderung — P. 142 z. 8: vanärntam — ib. z. 9: anusaranti,
kar und decam — ib. z. 10: kurarngi — P. 145 z. 23: ausge-
macht — P. 152 χ. 15 ff.: So lief er in der richtung des waldes
den weg entlang, die leute konnten ihn nicht einholen; so wurden
die beiden nach dem wald geföhrt — P. 154 z 20: einen — Ρ.
155 anm. 2: in sanskrit — P. 156 z. 8: nach — P. 157 z. 2: an
den fässen — ib. z. 5 besser: unsere erben — ib. z. 10 ff.: ”Wie
in der abenddämmerung viele vögel sich auf einem baume ver-
sammeln, wie wanderer, die . . . zusammentreffen, am morgen
aber... fortziehen, so usw. — P. 158 z. 99: Amm. Marc. XXXI, 9, 34
— P. 159 z. 17 (auch 18 und 24): Dadhivahana — P. 160 z, 22:
Dadhivähana — Ρ. 163 5. 99: es sei denn, dass... — ib. 2. 30:
Vätadhäna — P. 167 z. 25: das alter — ib. z. 27: höchstens und
Chr. — ib. anm. 1: an das 3'te und Chr. — P. 168 z. 1: von dem
— ib. z. 25: das alter.

öda Google

Halse Goodgle

disse Goodgle
«ο΄

lar Google

OC8
Å
Sp

1908

UNIVERSITY OF MINNESOTA
wils 1908
068 Up6

Uppsala universitet

Mmmm
001 303 025 H

3 1951

Center
R06D11S01TKM

NINITET
Minnesota Library Access

9

UNIVERSITY OF MINNESOTA

wils 1908
068 Up6

Tran universitet

psala universitets arsskrift

ι.
Uv
ἕω
EC
Uv
0

e=
be
fan
τ΄'
O
ω
τι
--Ξ
Q
WO
O
Xx

Minnesota Library Access

IZA